Zaida Catalán's blog

Den här bloggen har flyttats

2010-04-15T10:39:00.001+02:00

Den här bloggen finns nu på http://zcatalan.blogspot.com/.
Du omdirigeras automatiskt om 30 sekunder, eller så kan du klicka här.

Om du är feedprenumerant uppdaterar du prenumerationen till http://zcatalan.blogspot.com/feeds/posts/default.

Jag är en känslomässig varelse

2010-03-29T21:41:00.003+02:00

Efter att jag hade varit på V-Day på Högkvarteret och läst en av vaginamonologerna "Min vagina var en by" kunde jag inte släppa känslan av av hur det kändes. Det är något annat att lyssna på 15 kvinnor läsa fantastiska och fruktansvärda historier, betraktelser och dikter om vaginan. Det är i slutändan förtrollande.

Eva Ensler som grundade organisationen V-Day och skrivit vaginamonologerna, kom nyligen ut med bok I Am an Emotional Creature: The Secret Life of Girls Around the World. Jag fick chans att läsa ett utdrag och det är minst lika gripande skrivet.

I AM AN EMOTIONAL CREATURE

I love being a girl.
I can feel what you're feeling
as you're feeling it inside
the feeling
before.
I am an emotional creature.
Things do not come to me
as intellectual theories or hard-shaped ideas.
They pulse through my organs and legs
and burn up my ears.
I know when your girlfriend's really pissed off
even though she appears to give you what
you want.
I know when a storm is coming.
I can feel the invisible stirrings in the air.
I can tell you he won't call back.
It's a vibe I share.

I am an emotional creature.
I love that I do not take things lightly.
Everything is intense to me.
The way I walk in the street.
The way my mother wakes me up.
The way I hear bad news.
The way it's unbearable when I lose.

I am an emotional creature.
I am connected to everything and everyone.
I was born like that.
Don't you dare say all negative that it's a
teenage thing
or it's only only because I'm a girl.
These feelings make me better.
They make me ready.
They make me present.
They make me strong.

I am an emotional creature.
There is a particular way of knowing.
It's like the older women somehow forgot.
I rejoice that it's still in my body.

I know when the coconut's about to fall.
I know that we've pushed the earth too far.
I know my father isn't coming back.
That no one's prepared for the fire.
I know that lipstick means
more than show.
I know that boys feel super-insecure
and so-called terrorists are made, not born.
I know that one kiss can take
away all my decision-making ability
and sometimes, you know, it should.

This is not extreme.
It's a girl thing.
What we would all be
if the big door inside us flew open.
Don't tell me not to cry.
To calm it down
Not to be so extreme
To be reasonable.
I am an emotional creature.
It's how the earth got made.
How the wind continues to pollinate.
You don't tell the Atlantic ocean
to behave.

I am an emotional creature.
Why would you want to shut me down
or turn me off?
I am your remaining memory.
I am connecting you to your source.
Nothing's been diluted.
Nothing's leaked out.
I can take you back.

I love that I can feel the inside
of the feelings in you,
even if it stops my life
even if it hurts too much
or takes me off track
even if it breaks my heart.
It makes me responsible.
I am an emotional
I am an emotional, devotional,
incandotional, creature.
And I love, hear me,
love love love
being a girl.

Vad gör du här?

2010-03-10T21:17:00.001+01:00

Gå till min fräscha videoblogg på Nyheter24. Det är där alla rafflande nyheter publiceras!

Vår, vår, vår - har jag sagt hur mycket jag älskar dig?

2010-03-01T21:33:00.002+01:00

It's just a ride

2010-02-16T15:15:00.000+01:00

Mänskligt liv

2010-02-11T22:24:00.002+01:00

And Buddha said: There are two mistakes one can make along the road: 1) not going all the way and 2) not starting.

Debaclet som inte förvånade

2009-12-19T17:05:00.004+01:00

Inget bindande avtal för världens länder att minska utsläppen som hotar mänsklighetens överlevnad på denna jord.

Barack Obamas brösttoner ekar ihåligt över jorden. Saab läggs ner och världens ledare som samlas för att rädda jorden från förestående klimatkatastrof går vilse i förhandlingstekniker.

Jag är inte förvånad, men rejält besviken.

Men jag tänker mig att detta kanske kan verka som en varningsklocka för världens befolkning. Som ser sina folkvalda ledare göra val som inte främjar deras bästa. Jag hoppas att de vid sina respektive val till parlament röstar på dem som står för en politik baserat på hållbarhet och klimatsmarthet.

Det är dags att vi någon gång lär oss av historien.

Skär inte på kvinnofriden!

2009-12-11T15:26:00.002+01:00

I dag skriver jag tillsammans med många starka kvinnofridsförkämpar, bland andra ordföranden för Roks, SKR, Män för Jämställdhet m.fl. på Svenska Dagbladets Brännpunkt om kommunernas klåfingrighet gentemot kvinnofridsmedlen och hur lätt kvinnofrid reduceras till en nedskärningsfråga i lågkonjunktur istället för en del av välfärdsstaten.

Läs och kommentera!

Everybody knows...

2009-12-09T19:49:00.004+01:00

Jag såg filmatiseringen av Den engelska patienten. Jag har sett den för länge sedan också, men den fick mig att bli smärtsamt påmind om tillståndet i världen.

Medan kameran zoomade ut över den nordafrikanska öknen slog det mig att filmen som utspelar sig på 30- och 40-talet, lika gärna kunde ha ägt rum i dag.

Krigets lärdomar har inte förändrat maktens herrar från att agera egoistiskt och maktfullkomligt.

Jag föreställde mig kunna berätta för barn medan vi såg filmen: titta, så galet de betedde sig förut. I dag löser vi konflikter med dialog och inte konfrontation.

Men det kan jag inte.

I går beslutade EU:s alla utrikesministrar om en deklaration där det framgår att de anser att Jerusalem är den framtida huvudstaden för två stater, dvs. Israel och en framtida palestinsk stat.

Förra veckan besökte Richard Goldstone Sverige, författaren till FN:s rapport om kriget i Gaza i början av året. Han mottog Advokatssamfundets pris Stockholm Human Rights Award. I papperstidningen gick det att läsa ett tag ur ett sammanhang som tagits bort från intervjuns brödtext. Det var i stil med: Fredsprocess? Det finns ingen fredsprocess att tala om.

När jag var i Jerusalem för någon månad sedan pratade jag med lutheranske biskopen Munib Younan. Han sa att världens ledare alldeles för länge blundat för den kritiska förhandlingen om uppdelningen av Jerusalem.

För som han sa, Jerusalem tillhör kristna, judar, muslimer, israeler och palestinier. Världens ledare får inte längre blunda för kriget som utspelar sig om Jerusalem.

Han nämnde att han hade pratat med Carl Bildt om detta. Och i dag måste jag imponerat säga att Carl Bildt gjorde vad han sa. Han har inte som de flesta av världens makthavare fegt tittat på konflikten mellan Israel och Palestina och låtit sig styras av den israeliska förhandlingsdelegationens brösttoner så fort de sätter sig vid förhandlingsbordet med EU eller USA.

Carl Bildts förhoppning att detta kommer att förbättra möjligheterna för palestinierna att sätta sig vid förhandlingsbordet, hoppas jag är mycket god. Hitintills har den palestinska myndigheten förhandlat sig blå utan att kunna presentera några förbättringar i livsvillkor och mänskliga rättigheter för sitt folk.

Men nu händer något viktigt, nämligen att EU erkänner palestiniernas rätt till existens genom rätt till Östra Jerusalem såsom beslutat 1967.

I Jerusalem träffade jag några fantastiska människor, judar och muslimer, som kämpar för fred och möjligheten för samexistens. Dessa människor är fortfarande de som mina tankar söker tröst i, i en värld som alltför sällan får se prov på mod utan grund i egenvinning.

"[...] We die. We die rich with lovers and tribes, tastes we have swallowed, bodies we've entered and swum up like rivers. Fears we've hidden in - like this wretched cave. I want all this marked on my body. We're the real countries. Not boundaries drawn on maps with the names of powerful men. I know you'll come carry me out to the Palace of Winds. That's what I've wanted: to walk in such a place with you. With friends, on an earth without maps [...]"

Den engelska patienten. Michael Ondaatje

Mitt tal för att rädda Rinkeby-Kistas Kvinnofridsenhet

2009-12-02T17:03:00.003+01:00

Mitt tal den 25 november på FN:s dag mot mäns våld mot kvinnor.

Den 25 november är en dag för att åminnas tillståndet för kvinnor och barn världen. Kvinnor som lever i förhållanden där de utsätts för dagligt våld av sin partner och deras barn som lever i våldet genom sina föräldrar. En tredje del av världens befolkning har någon gång utsatts för ett sexuellt övergrepp. Detta säger något om vår värld i dag. Det handlar om bristen respekt för varandras kroppar, för varandras integritet och inte minst våra kön.

I dag står jag här tillsammans med er för att hylla de kvinnor som överlevt de mest horribla omständigheterna av mäns våld, och för att hedra de kvinnor vars liv har tagits av män.

Men istället för att blicka ut över världen skulle jag vilja ta er tillbaka hit till Sverige. Ett av världens mest jämställda länder. Ni kanske tror att jag är ironisk. Men jag vet att Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Men vi har fortfarande mycket kvar att göra i vårt eget land. Under de senaste åren har kvinnors anmälningarna om våld i relationer ökat med 34 procent, en EU-studie visade i år att Sverige toppar anmälningarna av våldtäkt per capita jämfört med 10 andra EU-länder.

Kvinnor och tjejer slås, våldtas och förgrips på. Våra kroppar är fortfarande ett slagfält för mänskliga rättigheter.

Låt mig gå ännu närmare den plats vi befinner oss på i dag. I Stockholm har anmälningarna om kvinnofridskränkningar ökat med 5000 procent de senaste tio åren. Och då i en tid då kvinnorna och barnen i Stockholmen behöver stödet som allra mest, väljer Stockholms stad att skära bort stora delar av kvinnofridsarbetets finansiering.

I en tid då Stockholms kvinnor och barn behöver stödet för sin våldsutsatthet som allra mest, då avskaffar Stockholms stad Rinkeby-Kistas kvinnofridsteam. Förslaget läggs till stadsdelsnämnden den 17 december, då politikerna förväntas ta beslutet. 2,5 miljoner ska skäras bort från kvinnofridsarbetet i denna del av staden.

Och samtidigt meddelar finansborgarrådet Sten Nordin i går att staden satsar 7 miljoner kronor på att fira bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel.

Rinkeby-Kistas kvinnofridsteam är prisbelönta i Sverige för sitt systematiska arbete för kvinnofrid ett område där många det socioekonomiska utanförskapet är stort. De ger stöd åt många av de kvinnor som i dag som mest behöver samhällets stöd, de som inte klarar av att prata svenska, har ett socialt nätverk utanför sin familj och är våldsutsatta.

Kvinnor runtom i Stockholm hänvisas inte längre till de skyddade boenden som finns i kvinnojourernas regi, där kvinnor och barn kan söka skydd med stöd och där en utbildad person finns nära dygnet runt. Istället har nedskärningarna krävt av socialsekreterarna att hänvisa dem till vandrarhem, eller inget alternativt boende alls.

Jag pratade med chefen för kvinnofridsteamet som är bestört över nedskärningarna. Arbetet läggs ned i sitt nuvarande skick och det enda som blir kvar är tre socialsekreterare. Enligt chefen kommer heller inte kvinnor utan barn inte längre prioriteras när de söker stöd i Rinkeby-Kista. Allt i nedskärningens namn.

Men jag tror på att kalla detta för nedskärningens konsekvens. Detta är en solklar prioriteringsfråga. Det är en skandal att en av Sveriges och Stockholms mest viktiga och kunniga kvinnofridsteam läggs ner. Det är dags att vi alla tillsammans samlas, kvinnor och män, med gemensam röst och övertygar social- och arbetsmarknadsnämnden att ändra sitt beslut.

Det finns pengar om det finns en vilja. Och vi måste vara villiga att arbeta för kvinnofrid. Annars är alla handlingsplaner, utredningar och politiska förklaringar ingenting mer än papperstigrar.

Det är dags för Sten Nordin och den borgerliga alliansen i Stockholm att förstå att kvinnofrid inte är marginell kvinnofråga, utan en fråga om frihet och frid för oss alla. Lever inte kvinnor och barn i frihet och frid från våld, lever ingen av oss i frihet och frid.

Min natt med Stockholmspolisen

2009-11-25T00:07:00.002+01:00

På Makthavare.se har jag skrivit om min natt tillsammans med Stockholmspolisens Kommission mot människohandel. Det var en rafflande upplevelse som innehöll mycket insikter och adrenalin.

Jag sitter i en civil polisbil med skottsäker väst tillsammans med Jonas Trolle, Stockholmspolisens talesperson om det polisiära arbetet mot sexköpare och prostitution, och Jeanette, civil utredare på Kommissionen mot människohandel.

Vi följer efter skåpbilen med logotyp från en VVS-firma i Södertälje, som kör mot Skeppsholmen.
Jag kommer aldrig att kunna se på Skeppsholmen och Riddarholmen på samma sätt efter den här natten... Läs mer.

Mur på Stadsteatern

2009-11-03T21:28:00.002+01:00

Har ni missat att monologpjäsen Mur med Sven Wollter äger på Stadsteatern i Stockholm?

Jag var där och såg pjäsen någon dag efter premiären och blev positivt överraskad. Jag fick en chans att prata med Sven som berättade att han aldrig varit i varken Israel eller Palestina. Då insåg jag att hans framförande gjordes med ännu större trovärdighet, det vill säga som rösten till författaren David Hare som har skrivit texten.

Missa den inte innan den slutar att spelas på stadsteatern!

Och ni som inte kan åka till Stockholm, här är hela monologen på engelska.

Kasta inte bort er andning

2009-11-03T12:48:00.002+01:00

Efter min senaste bloggpost om israelisk militärs upplevelser från kriget i Gaza har jag fått propåer om varför jag inte publicerar alla kommentarer som skickas. Jag ska göra det enkelt för er.

Jag publicerar inte:

hatspridande kommentarer som inte syftar till en konstruktiv dialog, även om man inte håller med mig,
personliga påhopp publiceras inte.

Det finns forum på internet för fri spridning av hatkänslor och aggressioner. Men min blogg är inte den platsen.

Fred kräver civilkurage

2009-11-01T23:59:00.001+01:00

På flyget hem från studiebesöket i Israel och Palestina satt jag och läste en av de otalet böckerna jag hade fått.

Boken heter Breaking the Silence: Testimonies of Israeli Soldiers during the operation Cast Lead, Gaza.

Självklart glömde jag boken på flygplanet när jag gick av. Klockan var närmare midnatt och tröttheten gjorde att jag glömde kvar den. Besvikenheten är det minsta man kan säga att jag kände.

Under hela resan hem hade jag suttit och läst 30 av de 54 vittnesmålen i boken från israeliska soldater som deltog i operationen mot Gaza i vintras.

Vittnesmål efter vittnesmål berättar hur deras "rules of engagement", militärspråk för insatsregler, var mycket vaga. En enda soldat beskriver däremot att det var klarlagt att deras syfte var ödelägga så mycket som möjligt av Gazas bebyggelse, infrastruktur och odlingar i norra delarna av Gaza.

När jag stod och tittade på Gaza från dess gräns insåg hur liten denna remsan av land är. Jag tittade ut över Gaza där Medelhavet möter dess land och såg Gaza city.

I soldaternas vittnesmål kommer ett entydigt budskap fram. Deras order var att skjuta mot allt inom en 100 meters radie som rörde på sig. Order var att skjuta om de var säkra, osäkra och misstänksamma på vad som rörde sig framför dem.

Flera soldater vittnar om öde hus som de tar över i norra Gaza under offensivens dagar. Soldater som var D9-operatörer fick hjältestatus för kvantiteten civila hus de lyckades demolera på väg till det hus som beordrats demoleras på grund av misstänkt terrorverksamhet.

Skolor sprängdes i luften utan eftertanke. Budskapet från soldaternas överordnade var att Hamas använde skolor som skydd och kvinnokläder för att röra sig fritt.

Det som slår mig är den icke sinande brunnen av vapen som den IDF hade till sitt förfogande (har). Högteknologiska vapen med enorm skadeverkan.

Fosforbomberna vittnar flera soldater om hur de användes mot civilbefolkningen. Och samma soldater ställer öppet frågan varför armén hade den i sin ägo för användning, när man under utbildningen sagt att fosforbomber absolut inte ska användas eftersom det är ett brott mot den internationella humanitära rätten.

Jag satt på flygplanet från Tel Aviv, och från Frankfurt, skakad av berättelserna. Soldater som under träning inför kriget i Gaza deltar på "militära rabbinat" där de får höra att de är "ljusets söner" sända för att eliminera "ondskans söner", och att vilka medel de än kan behöva använda i kriget är sanktionerade av Herren.

Vad gör detta med människor? Att tränas, eller hjärntvättas är förmodligen ett bättre ord, till att hata andra människor. Och hat kommer bara av att man själv har blivit kränkt och tryckt långt ned i skorna. En soldat beskriver det som att de är hundar som blir behandlade som skit i militären, men blir lovade att få ta sin hämnd på araberna.

Mustafa Barghouti sa det förra veckan på The Daily Show, det israeliska folket får inte fred och frihet förrän de palestinska folket får det. Sanna, kloka ord som sammanfattar det som ingen agerar utefter.

Alla, ingen undantagen, som jag mötte under resan var inte särskilt hoppfulla. Alla beskrev situationen som i ett dödläge där vi befunnit oss länge. Den kristna palestinska biskopen beskrev det som 20 år av konferenser har inte tagit dem framåt, utan bara bakåt.

Men så läste jag Haaretz idag. America, stop sucking up to Israel.

Gideon Levy skräder inte orden. Det måste vara slut på fjäskeriet inför Israels brott mot folkrätten. Inget land i världen har fått den behandlingen av USA som Israel får då de konstant och konsekvent begår brott mot folkrätten och den internationella humanitära rätten.

Det måste vara slut på snackandet nu Carl Bildt. Det är dags för handling. Miljoner människor lever i en humanitär katastrof som är skapat på grund av en politisk konflikt, det innebär att murarna kan rivas och blockaderna kan lyftas inom loppet av 24 timmar - om ni bara ville.

Hur har du agerat under ordförandeskapet, Carl Bildt, för att EU ska agera och inte låtsas som att det regnar?

Var är världens ledare med civilkurage, modet att ställa de obekväma kraven och som inte bara bryr sig om att bli återvald? Jag ser ingen.

Och medan vi väntar lever miljoner av människor i utomhusfängelsen omringade av murar, elektriska stängsel och övervakningsballonger.

Se intervjun med Anna Batzler och Mustafa Barghouti på The Daily Show:

The Daily Show With Jon Stewart

Mon - Thurs 11p / 10c

Exclusive - Anna Baltzer & Mustafa Barghouti Extended Interview Pt. 1

www.thedailyshow.com

Daily Show
Full Episodes

Political Humor

Health Care Crisis

The Daily Show With Jon Stewart

Mon - Thurs 11p / 10c

Exclusive - Anna Baltzer & Mustafa Barghouti Extended Interview Pt. 2

www.thedailyshow.com

Daily Show
Full Episodes

Political Humor

Health Care Crisis

Bilder från resan till Israel och Palestina

2009-11-01T13:11:00.003+01:00

Tillsammans med representanter från fem andra riksdagspartier reste jag till Israel och Palestina för att få en fördjupad inblick i konflikten.

Resan arrangerades av Diakonia.

Återigen, tack för möjligheten att få följa med! Diakonias gäng på plats och från Sverige är verkligen pärlor allihopa.

Senare kommer jag att skriva om mina intryck från resan, men först - bilderna!

SVT - fanbärare av jämställdhetens backlash?

2009-10-16T16:02:00.002+02:00

Det är sällan som program i public service-regi ignorerar barns integritet som i det nya programmet Ett fall för Louise.

Men det stannar inte där, SVT har även valt att anställa Louise Hallin, leg. psykoterapeut, som experten som ska vägleda föräldrarna i relationen med sina barn.

Sedan tidigare har Hallin förklarat att jämställdhet inte är viktigt i förhållanden och att pappor inte är lämpade för att sköta de "monotona rörelser", dvs. hemmasysslor och barnomsorg, som mammor bättre klarar av.

Med anledning av detta skriver jag på aftonbladets debattsida i dag.

TV4 om sexköperiet

2009-10-12T19:01:00.002+02:00

I morse debatterade jag och Fredrick Federley (C) sexköplagen, eftersom han lagt en motion till riksdagen om att slopa lagen.

Ett öppet brev till min matvarubutik

2009-09-23T09:11:00.003+02:00

Det verkar som att jag bor bredvid händelsernas epicentrum i dag. Ekot rapporterar om både rån i Västberga (södra Stockholm) och hur mitt lokala Coop slänger mat som har flera dagar kvar innan bäst före datum. Så tillåt mig engagera mig för maten en stund, medan polisen jagar fatt på rånarna.

Matvarubutiker slänger över 100 000 ton mat varje år, värd över två miljarder kronor, enligt Svensk Dagligvaruhandel. Det är ju inte klokt.

Nog för att vi konsumenter är bortskämda och väljer bort varor mot ett nära bäst-före-datum, måste butikerna slänga maten för det?

Det är djupt provokativt en tid då världen befinner sig i klimatkris och alla ansträngningar som kan göras för att minska utsläppen, måste göras - att då slänga mat som skulle kunna gå antingen mat till djur eller skänkas till t.ex. Stockholms stadsmission som ger mat till hemlösa.

- Vi gör ingenting annat än konsumenten vill, säger Mats Tägtström, butikschef på Coop i Västberga.

Okej, Mats, jag handlar varje vecka i din butik. Och som konsument som gärna gör klimatsmarta val när jag handlar min mat och stödjer butiker som drar sitt strå till stacken för att stävja klimathotet - det här är mitt tips till er:

1. Skänk mat ni planerar att slänga till de organisationer i Stockholm och dess omnejd som ger mat till hemlösa.

2. Undersök om någon bonde kan vara intresserad av maten.

Det är klimatmässigt ohållbart att slänga duglig mat. I en tid då jordbruket står för en stor del av de klimatfarliga utsläppen har vi inte råd med att slänga den maten som till slut produceras.

Tänk om! Gör rätt, Coop i Västberga! Så slipper jag byta matvarubutik.

den 11 september drar jag ner rullgardinen

2009-09-13T22:59:00.002+02:00

Jag känner i mina fingrar att det finns en historia som börjar ta form. Det liksom börjar i djupet av min handflatas förhårdnader och blir starkare ju mer impregnerad huden blir.

Minnena är många och smärtsamma från den 11 september. Anna Lind mördades, flygplanskapare mördade tusentals människor i New York och den 11 september tog Augosto Pinochet över makten över Chile med militärt våld med USA:s goda minne.

Den 11 september är inte en dag jag lättar från mina sinnen. Den 11 september är en dag då jag reflekterar över det som har hänt och ser tillbaka på människans historia.

Medan tangentbordet har väntat på handling spelas det i himlen en låt för att minnas min bortgångne far och det goda i mänskligheten.

En big up till integriteten

2009-09-10T11:57:00.002+02:00

Missa för allt i världen inte manifestationen för integritet och mänskliga rättigheter på lördag i Stockholm! Jag och många kunniga politiker och aktivister ska hålla tal och det blir även musik.

Den internationella aktionsdagen Freedom not Fear går av stapeln med start kl 17 på Sergels torg.

Luftslottet kring Magnus Hedman

2009-09-01T22:15:00.004+02:00

Magnus Hedman fälldes för ringa narkotikabrott i dag. Han hade anabola steroider i sig när polisen testade honom i våras, och 55 olika preparat av anabola i sin bil.

Nu tar Hedman time out från allting. Inklusive sitt uppdrag som ambassadör för stiftelsen Ren idrott, som arbetar för idrott fri från droger.

Jag kommer ihåg första gången jag träffade Magnus Hedman. Det var en mingelfest för lanseringen av hans promotande av hans samarbete med något bilmärke, jag kommer inte ihåg vilket. Men jag kommer ihåg att arrangemanget var stort och vräkigt, precis som bilen han gjorde reklam för. Det var en ren tillfällighet att jag var där, men en kompis jobbade för företaget som fixat festen, så jag följde med.

Mellan alkoholintagen höll Hedman de obligatoriska kändissnacket. Och det hela lät som en sorglig historia med ihåligt och oinspirerat promotande av bilmärket.

Senare har jag noterat att den f.d. landslagsmålvakten har gått en tv-kändiskarriär till mötes, och skyddats noggrant av TV4 när skandaluppgifterna läckte ut.

Alla har inte varit lika imponerade av Hedmans förklaring att "han inte vet" hur han fått i sin de anabola steroiderna.

Själv tänker jag på hur kommer det sig att Hedman skulle kunna tänka sig att riskera hela sin karriär och sätta hela sitt framtid på ett kort - en snygg kropp.

Min gissning är att han gjorde det för att han upplevde att det krävdes av honom.

Vi har män och sen har vi riktiga män. Ni vet de där muskulösa männen som kan liksom plöja genom en fotbollsplan och göra mål på pur muskulös ångvältarvilja. Detta är normen för en riktig man i vårt samhälle. Kvinnor svärmar kring dem och tidningarna ringer för att få fota dem.

Det är klart att vilken vanligt funtad människa som helst med egot i främsta rummet gör allt man kan för att få leva i den världen.

Men hur ska vi komma ifrån dessa ideal? Som låser in oss kvinnor och män i mallar - som vi tror att vi förväntas efterleva för att bli accepterade.

Tänk vad skönt om vi kunde slippa det. Att få se ut som vi gör i verkligheten utan ångest- att vi alla är olika. Vissa är seniga, vissa är bastanta, vissa är långa, vissa korta och vissa är korpulenta. Ja, vi är alla olika.

Och vi bör älskas för dem vi är. Allt det andra är bara förälskelser i luftslott.

När jag mötte Lassie: #howimetmariaferm

2009-08-28T21:24:00.005+02:00

Första gången jag träffade den up and coming Maria Ferm var klockan cirka tre på natten, det var utomhus och vi kunde blicka ut från Östersjön från trädgården vi befann oss på. Ni kanske kan gissa var vi befann oss. Just det, det var Almedalsveckan och vi var på obligatorisk efterfest. Det fanns vin och whiskey, och om jag inte missminner mig så valde Maria whiskey. Efterfesten var galen och blöt, som det ska vara.

Något år senare går jag av X2000 i Malmö. Miljöpartiets engagemang för att införa ett samtyckeskrav i våldtäktslagen hade spridit sig till Skåne. Jag var inbjuden som Miljöpartiets jurist att berätta om saken för Miljöpartiet och intresserade på Malmö högskola.

Maria och jag promenerar från tågstationen mot Malmö högskola. Jag hoppar direkt på rödbetan och frågar om hon är intresserad av att bli nästa kvinnliga språkrör för Grön ungdom. Den diplomatiska ödmjukheten fanns redan då, hon var inte så säker på att hon ens skulle bli vald av årsmötet. Jag gjorde mitt bästa att övertyga kvinnan med alla sakliga argument: Grön ungdom behöver ett drivet, kunnigt och snyggt språkrör – alltså Maria var klippt och skuren för rollen.

Och i historiens ljus kan vi se att Grön ungdom gjorde ett dubbelt kap det där årsmötet då man valde inte bara ett språkrör som faller in i den ideala mallen, utan två.

Grattis på din tjugofjärde födelsedag Maria!

Våldtäkt prioriteras inte av rättsväsendet

2009-08-24T13:26:00.003+02:00

I dag skriver jag på SVT Debatt om Hillegrenaffären och rättsväsendets behandling av sexualbrott. Det finns mycket att säga om vilken inställning som polis, åklagare och domare har till sexbrotten.
Våldtäkter har mycket låg prioritering bland poliser och åklagare.

Varför? Det svaret vill jag ha av de ansvariga.

Samuelssonaffären: Hur det är lättare att sparka kvinnor som begår politiska skandaler

2009-08-05T13:16:00.002+02:00

Igår publicerade Newsmill min artikel efter att Marianne Samuelsson, landshövding på Gotland, avskedades från sitt uppdrag (ni känner säkert till hur hon förespråkade en öppen gräddfil för storföretagare på ön).

Rubriksättningen kan man säga är, lite olycklig. Om man bara orkar läsa rubben kommer man att tro att jag tycker att landshövdingen blev enbart avskedad på grund av sitt kön - vilket inte är riktigt sant.

Min artikel handlar om hur det är lättare att sparka en kvinna som begår en politisk skandal. Om hur tidigare landshövdingar kommit undan med både extremt kreativ bokföring av kvitton (Marjasin), skattebetalare som står för flyttkostnaden av en privat vinsamling till (Larsson), m.m..

Det är ett problem att kvinnor lättare kan sparkas (som gör samma dumheter som sina manliga motsvarigheter, borde inte alla lika lätt kunna sparkas?), och det är ett problem att politiska toppositioner ofta tillsätts utan insyn.

Integritetens riddare på vit häst

2009-07-24T13:45:00.005+02:00

Thomas Bodström förklarar i dag på DN Debatt varför svenska folket, de som inte är kriminella, egentligen är för datalagringsdirektivet:

Andra människor, vars uppgifter om kontakter ska sparas även i fortsättningen, kan nog acceptera det om det är avgörande för att klara upp grova brott.

Bodström kanske menar att fenomen som Piratpartiet är så pass övergående flugor att man inte behöver ta notis av dem.

F.d. justitieministern, vars skötebarn är EU:s datalagringsdirektiv, kanske menar att svenska folkets upprördhet för att deras tankar och handhavanden i detalj ska registreras av både näringsliv och FRA - var en dagslända?

Nätverket Svart Måndag som arrangerade några av de största demonstrationerna för rätten till integritet i mannaminne skulle nog protestera.

Kalla det passerande flugor eller bortflugna dagsländor: engagemanget för rätten till att inte registreras och övervakas som icke-kriminella medborgare försvinner inte - inte så länge staten stiftar som utgår från att man är skyldig till motsatsen bevisats. Rättstryggheten behöver fler riddare på vita hästar än någonsin.

Peter Sunde, en frispråkig försvarare av fildelning och integritet, befann sig för några dagar sedan i Brasilien och övertygade president Lula att motverka lagar som vill strypa fildelningsmöjligheterna. Idealism i sitt esse.

Underhållande nog kommer nu Thomas Bodström ut med en ny bok vid namn Idealisten. "I riksdagen kan vad som helst hända" inleder Bodström sin stela framställan av boken vid riksdagens talarstol.

Förhoppningsvis sker civilkurage och ett nej till datalagringsdirektivet. Låt EU-kommissionen stämma oss, då kan Sverige hänvisa till rätten till privatliv i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Bring it on!