Hallå
Mitt namn är Victoria, Jag är en kvinnlig
Det ska bli ett nöje att lära känna varandra,
Jag hittade din profil på resurs.ning.com
kommentar webbplats
Jag kände det och väljer att skicka dig en massage,
att be dig om en friendship. please
Jag ber er att skriva mig tillbaka direkt till min e-post id
så att jag kommer att ha tillräckligt utrymme
för att berätta
detaljer om mig och bifoga min
bilder och skicka den till dig från
Där kan du veta allt om me.
remember ålder inte frågor
men älskar frågor i livet.
Jag sa att jag kommer att skicka mina bilder

Här kan ni titta in med hjälp av de foton jag tog idag.

Sandviken kommuns nyaste förskola Flygande Draken ligger i ombyggda lokaler i en del av tidigare Hammargymnasiet. Där kommer man att arbeta med fokus på estetiska lärprocesser, utifrån förskolans läroplan. Barnens lärande sker med alla sinnen.

Hela ”kroppen och knoppen” är med när barnen från tidig ålder får stimulans, uppmuntran och praktiska möjligheter att utveckla sina förmågor att uttrycka sig genom bild, dans, musik, lek och drama. Genom dessa estetiska former läggs grunden för ett livslångt lärande i språk, matematik, social kompetens såväl som i individuella färdigheter!

Den här veckan börjar de första barnen i förskolans tre småbarnsgrupper och en grupp för lite äldre barn. En femte avdelning kommer att färdigställas under året.

De nyrenoverade lokalerna ligger i direkt anslutning till Sandvikens nya Kulturcentrum som invigs i december i år.

Mitt i Sandvikens centrum samlas då Folkbiblioteket, Konsthallen, Turistbyrån, Ungdomsgården Centrum, Folkets Hus, Kulturskolan, delar av gymnasieskolans estetiska program, föreningsliv och studieförbund. Det byggs också en ny separat byggnad som ska innehålla teater- och konsertsal.

Fantastiska möjligheter för barn, elever och personal att samverka med hela Sandvikens kulturliv!

Projektledare för Flygande Draken är Helena Harrysson som, förutom att vara diplomerad uttryckande konstterapeut och coach också är känd för att ha skrivit böckerna ”Våga vara vuxen” och ”Släpp taget och håll i”. I personalen finns sex förskollärare, en danspedagog, en dramapedagog och en bildpedagog.

——–
Arbetarbladet
Kulturbloggen

Så här citerade Juholt poeten Jenny Wrangborg, på förtroenderådet

För där ditt hopp gett upp,
min styrka.
Där mina krafter tagit slut,
din röst.

Idag ligger flera stora webbsidor nere, däribland Wikipedia, som en protest mot det amerikanska lagförslaget SOPA – Stop Online Piracy Act. Tanken med protesten är att förmedla känslan av en värld där restriktioner som SOPA skulle genomföras, en värld där fri information inte längre får finnas tillgänglig.

Grundtanken är inte att det är fel att skydda upphovsmän till digitalt material. Däremot är SOPA skrivet på ett sådant sätt att det mer liknar censur. Vita huset svarar stöttande till protesten: “we will not support legislation that reduces freedom of expression, increases cybersecurity risk, or undermines the dynamic, innovative global Internet.”

Text från Mediesverige.se

Nu längtar jag bara framåt till vår och sommar. Smider planer och bokar resor vilket gör att jag längtar ännu mera!

12 maj åker jag en vecka till Dubrovnik och den här gången vet jag att det inte kommer att vara 37 grader varmt, som förra sommaren. Det var en hel del jag inte orkade i hettan då som jag hoppas se och uppleva nu.

Jag ska bo på Hotell Berkeley som ligger nära Gruz hamn och Lapad-stranden. Mitt rum har balkong med ”utsikt mot pool/havet” och det är bara att hoppas att det är alternativet havet som är det rätta.

Hotellet ligger 2,5 km från gamla stan men busshållplatsen är nära och bussar går stup i kvarten. Dessutom är det nära till hamnen där man kan kliva på en massa utflyktsbåtar.

1 juli fyller jag år och åker traditionsenligt till Almedalen där jag stannar till 8 juli. Har inte hittat boende ännu men har några förfrågningar ute och ett par som verkar lovande.

Den 12 juli åker jag en vecka till Prag. För tredje gången. Den staden har verkligen fastnat på mig och väldigt ofta känner jag längtan dit.

Den här gången har jag övergivit Pension Brezina och satsat på att boka via Airbnb.com. Läs mer om det längre ner.

Jag har just bokat klart med en kille som heter Donal att hyra hans lägenhet på ett rum och kök ca 100 meter från Old Town Square och astronomiska klockan. Det blir roligt att bo privat med eget kök och vanliga grannar.

Lite mer om Airbnb.com: Det är en riktigt smart site om du vill boka billigt boende. Där annonserar privatpersoner ut boenden och just nu kan man hitta lägenheter eller hus i över 19.000 städer i 192 länder.

Den vecka jag bokade kostade lite drygt 3.000 kr. Ett hotell med det läget skulle kosta minst det dubbla. Väldigt bra sökfunktioner, smidigt att kontakta värden och enkelt att betala.

Jag har också lagt ut min egen lägenhet som ledig de veckor jag är borta. Sandviken är kanske inte den mest eftertraktade turistorten – men vad vet man… Det kan vara roligt att testa och man får också lite rabatt på egen bokning om man själv hyr ut.

Vill du gå med där – det kostar inget – kan du väl använda den här länken. Då får både du och jag några kronor rabatt på nästa bokning. Win-win

Skönt tycker jag och som han sa ”Att ringa upp direkt är som att gå hem till nån utan att ringa innan.”

Jag väljer att lägga några hundra på ett hotellrum framför att kliva upp i ottan – och även om jag gjorde det skulle jag komma för sent. Ser fram emot att äta nåt gott när jag väl är framme och sen ägna resten av kvällen åt att läsa under täcket.

Så här ser programmet ut

Med Skolinspektionens ögon – skolans roll
Ann-Marie Begler, GD Skolinspektionen Skolinspektionen granskar omkring 1 400 skolor per år. Det ger en omfattande kunskap om hur det står till i skolan idag. Ann-Marie Begler ger sina reflektioner över vad Skolinspektionen har sett i sin tillsyn under 2011.

Med ny skollag som verktyg
Ingegärd Hilborn, rättssakkunnig Skolinspektionen Sedan 1 juli har vi en ny skollag som bland annat ger Skolinspektionen nya verktyg i förhållande till skolor och huvudmän. Ingegärd Hilborn, en av Sveriges främsta skollagsjurister, går igenom förändringarna och deras betydelse för skolorna.

Arbetsplatsförlagd utbildning i praktiken
Sture Löf, tidigare utredare Skolinspektionen Skolinspektionen har granskat gymnasieskolans yrkesförberedande utbildningar. Fokus har legat på elevernas arbetsplatsförlagda utbildning och på hur skolorna samverkar med arbetslivet.

Förskolans uppdrag – första utbildningssteget
Veronica Bonivart Säfström, utredare Skolinspektionen I våras presenterade Skolinspektionen en granskning av förskolornas pedagogiska uppdrag och barnens lärande. Veronica Bonivart Säfström berättar om resultatet och den reviderade läroplanen.

Trygghet, stöd och stimulans i skolan. Hur långt kan den individuella anpassningen i grundskolan gå?
Lars Arrhenius, Barn- och elevombudet, Ulrika Palm och Erik Bergeå, utredare, Skolinspektionen Skolan har ett tydligt ansvar att skapa en trygg och stödjande miljö för alla elever. Föreläsarna har mångårig erfarenhet och diskuterar vad Skol-inspektionen har sett och hur skolor har löst sitt uppdrag.

Dagens och morgondagens demokrater
Nihad Bunar, professor Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen
Stockholms universitet, Marie-Hélène Ahnborg, inspektionsdirektör Skolinspektionen. Skolan har en viktig roll att bidra till att fostra demo-kratiska medborgare. Skolor arbetar på olika sätt. Hur ser barn och ungdomar på demokrati och sin egen roll? Och hur kan Skolinspektionen granska skolornas arbete på detta område?

Flera gånger om dagen har jag lust att fräsa åt folk att SLUTA SKRIKA. På bussen, i fikarummet, på tåg, på gatan, i affärer, på kaféer och restauranger, på möten, i trappuppgångar… Överallt stöter man på människor som pratar med onödigt hög volym och till synes utan anledning.

Två personer vid samma kafébord kan inte ha några problem med att höra varandra i normal samtalston. Personen i andra änden av telefonsamtalet har ju mobilen så nära örat att det inte kan behövas en ljudnivå som hörs genom en hel tågvagn. Om personalen måste sopa kafégolvet en halvtimme innan stängning måste de väl inte också draaaaaaa stolarnas metallben längs med stengolvet och dessutom slå kvasten i samma metallben. Eller?

Hur som helst. Igår hittade jag det perfekta stället alldeles intill Brandenburger Tor. Tysta rummet. Ett enkelt relativt ljudisolerat rum med några stolar och ett par kuddar och en stor sten på golvet. En vävd och belyst tavla att vila ögonen på. Diskret färgade draperier runt väggarna. Inget mer. Bara så.

Det var helt underbart att gå in där. Bort från turistträngseln med hästskjutsar, gapande försäljare, utklädda björnar och en skrikande demonstration som handlade om nånting i Iran. De första minuterna var det så tyst att det faktiskt nästan lät av tystnaden.

Kom till Arlanda i så god tid att jag hann äta god mat, läsa, lyssna på lördagens Medierna och prata bandy med några herrar i rökkuren. Jo faktiskt. Jag pratade om bandy.

Jag satt längst fram i planet, vid fönstret och eftersom det var becksvart när vi landade var det SÅ fint att titta ner på Berlin. Hela världen såg ut som den vackraste julskyltning med alla ljus i olika färger.

Anteckningarna om resan till hotellet hade jag glömt hemma så det blev lite spännande. Men en proffsig och vänlig människa i informationen hjälpte mig med ett tågnummer och vilken station jag skulle av på. Så jag vandrade iväg till stationen på Schönefeld och hittade spår 4 med fem minuters marginal. 40 minuter tog resan till Zoologischer Garten och där blev jag glad när en ung man frågade om han skulle hilfe mit den koffert, eller hur han nu sa. Det var fint gjort men jag hade ju hjul. Händer sånt nånsin i Sverige förresten?

När jag kom upp på Kurfürstenstraße hade jag ingen aning om åt vilket håll jag skulle gå. En vakt visste inte, en taxichaufför ville ha 7 euro för att köra mig och det kunde han väl ha fått men då blev jag envis.. Och till slut så hittade jag fram nästan alldeles själv.

Mitt rum är högst upp på sjunde våningen och jättejättefint! Stor balkong med häftig utsikt, som jag bara sett i nattmörker än så länge. Så trevlig personal, rent, bekvämt och wifi som fungerar

Nu har jag packat upp, tagit en dusch och druckit en söt latte i lobbyn med de fina röda fåtöljerna.

Ser fram emot att vakna och kolla in frukosten. Sen ska jag börja med en tur med hop-on-hop-off-bussen. Det har jag lärt mig är en smart grej för att få lite överblick över var saker ligger.

Somnar ikväll nästan fånigt nöjd med allting!

P.S. Allt jag skulle kunna förstå på tv är dubbat… D.S.

Hur kommunicerade vår organisation för 15 år sen? Ser vi över kommunikationssätten så att vi finns där medborgaren och medlemmar finns?

Sociala medier funkar så bra för att lära sig, förstå andra, berika andra, aktivera och engagera. De utmanar rådande strukturer och ökar kravet på transparens och öppenhet.

Till sist tänker jag på vikten av att LYSSNA och KOMMUNICERA. Inte trumma ut budskap och agera sociala-medier-megafon. Viktigt, viktigt!

Jag blev också påmind om att skriva mer tillsammans. Det är så roligt, blir så mycket bättre och är ju så enkelt att göra på nätet.

Tipsar om boken Gilla! Dela engagemang, Passion Och Idéer Via Sociala Medier av Brit Stakston och med diskussionsfrågor och kommentarer av Erik.

Om en kvart kliver jag på planet till Berlin!

I morgon ska jag åka till Gävle på Partidistriktets inspirationsdag. Det handlar om höstkampanjen om barnfattigdom och om sociala medier som strategi och metod. Det sistnämnda passet ska Erik Wagner hålla i. Jag är nyfiken på det eftersom han är förläggare på Idealistas som gav ut Brit Stakstons bok Gilla! som jag just läser.

När dagen är slut tar jag tåget direkt till Arlanda oh flyger till Berlin där jag ska vara till fredag kväll. Jag ska bo på Hampton by Hilton på Uhlandstraße i stadsdelen Charlottenburg. Mitt rum har balkong och kanske ser ut som på bilden ovan. Det är åtminstone det bokningssajten illustrerar med.

Tänkte faktiskt överraska mig själv med att blogga därifrån och nu har jag skrivit det här så det får lov att hända.

På bilden Malin Ängerå, ordf för Barn- o ungdomsnämnden i Ljusdal med sina förändringsagenter Jonathan Nord och Ellen Nilsson

Sommaren 2011 anställde Region Gävleborg tio ungdomar för att coacha fem av regionens politiker. Syftet var att minska klyftan mellan politiker och unga och göra samhällsfrågor och politik mer tillgängligt för unga. Idag har jag lyssnat på redovisningen av deras jobb och gillar de råd till politiker som ungdomarna formulerat.

Fem råd till politiker i Gävleborg för att öka ungas inflytande

Råd 1: Tillgängligt och synligt

Syfte – att skapa förtroende mellan politiker och medborgare och ge dem möjlighet att få sina röster hörda.

Råd 2: Konkret och tydligt
Syfte – Få fram sitt budskap för att kunna involvera alla i demokratin.

Råd 3: Uppföljning och ansvar
Syfte – uppföljning är viktigt för att människor ska få veta att något görs i kommunen, vilket leder till delaktighet och ökat förtroende. Man måste kunna ta ansvar för sina handlingar och våga erkänna sina misstag, vilket leder till mer tillit.

Råd 4: Tänk utanför lådan
Syfte – du ska få nya idéer genom att tänka i nya banor och ta hjälp av andra.

Råd 5: Skapa förtroende
Syfte – ett gott förtroende ökar samhällets tillit till dig som politiker och individ.

Här kan du följa bloggen för Ung Gävleborg
.

När jag skrev det där på Facebook undrade många hur jag visste det, så här kommer en beskrivning.

Under Konto – Kontoinställningar (längst ner i mittspalten) kan du ladda ner en kopia. Det tog en stund…

Sen får du vänta tills det kommer ett mail med en länk. Där kan du spara ner allt. Tänk på var du sparar så att du hittar filerna. Öppna sen filen som heter index.html så får du fram allt du skrivit och postat sedan starten.

Jag räknade ut antalet postningar genom att öppna filen wall.html som ligger i mappen html. Öppna den i en texteditor eller ordbehandlingsprogram. Välj Sök/ersätt på orden ”time published” och antalet ersättningar du får är samma som antalet postningar på din Wall.

Det vore kul om du kommenterade här vad du kommer fram tilll!

I mina ögon har det varit det länge, men kanske är det nu det tydligt hörs hur fnisset breder ut sig

Aftonbladet skriver idag om en Utskrattad idé som gör braksuccé och säger ”Nu ser det, ironiskt nog, ut som att den fildelningsteknik som musikbranschen länge såg som sin värsta fiende blir ­dess räddning.”

Utan en motsträvig och skitskraj upphovsrättslobby kunde det ha gått fortare.

Skrattar bäst som skrattar sist säger jag.

Hemma igen efter en jättebra vecka i Almedalen, Snäck och Visby. Ägnade söndagen åt att tvätta och hänga med Daniel på Wayne’s mest hela dagen.

Idag har jag hämtat tågbiljetter, och bokpaket, varit till biblioteket och laddat ner tre deckare och lyckats hitta en avsevärt mycket bättre resväska än min gamla. Det som talar emot den är att den är rosa, vilket inte precis är min färg. Men supersmidig att dra och väger lite mindre. I sig själv alltså… sen beror det förstås på vad man stoppar i den.

Och stoppar i den är ungefär vad jag ägnat resten av dagen till. Ganska enkelt var det förstås eftersom jag i stort sett bara behövde lyfta ur innehållet, tvätta och lägga tillbaka. Men det är mycket att tänka på ändå. Nu kom jag t.ex. att tänka på passet…

Hade en skrämmande upplevelse efter att jag hämtat tågbiljetterna och böckerna på Konsum. Vid disken la jag tågbiljetterna i plastfickan där jag också har flygbiljetterna. När jag sen kom till biblioteket rotade jag i väskan efter mp3-spelaren och inte nog med att jag hade glömt den hemma. Jag insåg också att plastfickan inte låg där den skulle. Det blev ilfart tillbaka till Konsum. Och där låg den. Tänk om jag hade upptäckt det kl 05 imorgon bitti på väg till bussen. Eller ikväll efter stängning. Huvvaligen. Vad hade jag gjort då?

Hur som helst. I morgon bitti tar jag buss och tåg mot Arlanda och Dubrovnik. Jag är nyfiken på Villa Katarina, som ligger en bit från Gamla Stan men var ganska billigt och rummet har egen balkong, kylskåp, wifi och luftkonditionering.

Det ligger också ganska nära hamnen så förhoppningsvis går det att hitta lite svalkande vindar om det blir för hett. Vilket det nog kan bli för enligt väderkartan ska det vara +30 och solsken hela kommande vecka. Lite för varmt för min smak men det går nog att stå ut med

Nu ska jag ägna kvällen åt Smedsgårdsblues och framåt natten se till att blommorna får vatten. Sen får jag förlita mig på att sonen sköter om dem resten av veckan.

Så är dag två av Almedalsveckan slut och jag sitter i sängen och reflekterar över vart den tog vägen. Får dock vänta tills imorgon med att publicera eftersom nätet inte funkar så här långt från balkongen

Konstaterar att jag gick på två av de nio seminarier och aktiviteter jag hade bockat för i programmet. Två var fullsatta, ett verkade vid närmare eftertanke tråkigt, ett skippade jag till förmån för att lyssna på Anders Borg hos Aftonbladet.

Förutom seminariet jag skrev om nedan var jag på Rädda Barnens om Barnfattigdom. Där debatterade Veronica Palm med Anna Kinberg-Batra.

Jag lyssnade också på när SR intervjuade Fredrik Reinfeldt och när Alex Schulman lät Jan Helin och Lena Melin förklara hur de hanterat och fortfarande hanterar Littoringate. ”Sven-Ottorin” som nån råkade kalla honom.

När det började bli dags för kvällens partiledartal var jag totalt trött på människor, ljud och trängsel så jag satte mig på andra sidan Almedalspölen och pratade med änderna istället.

Jag var irriterad på nätet som inte fungerade. Störd på folk som kommer först till lokaler och sätter sig längst ut i bänkraderna så att alla andra måste tränga sig förbi. Förbannad på gubben som tyckte tjejerna på kaféet skulle jobba fortare för att han hade en tid att passa.

Och inte blev jag på bättre humör av Fredrik Reinfeldts tal heller. Men onekligen fick jag andra saker att fundera över. Som varför han inledde med att hojta nåt i stil med ”Hej, det är jag som står här bakom!” (Det kanske hade sin förklaring för dem som såg honom)

Resten av inledningen var också diffus och hndlade om att han som barn brukade tänka på om det fanns andra här än vi, alltså i rymden. Och i sammanhanget fick han ihop en oknuten känga till Aftonbladet som antog/hoppades de slipper på andra planeter.

Sen var det ganska tråkigt en lång stund med en massa siffror och årtal och farliga socialister och som avslutning varnade han för ”andra” som vill gå bakåt i tiden. Tillbaka till när Domus hette Domus, kvinnors brev adresserades till deras män och vi hade 14-tums svartvita tv-apparater.

Det kan ha varit utomjordingar han menade, men kommer de verkligen att ställa upp i valet 2014?

Nånstans mellan mitten och slutet föresvävade det mig faktiskt att karln var onykter. Jag brukar inte gilla det han säger men HUR han säger saker har jag inte haft några särskilda klagomål på förrän ikväll.

Efter talet åt vi middag på Stora Torget och sen fick vi kaffe på maten hemma på balkongen där havet var synligt igen efter gårdagens tjocka dimma.

Nu har jag läst ikapp på nätet och konstaterat att rätt många, men inte alla tycker att Reinfeldts tal var förvånande svagt, poänglöst och förvirrat. Att Smedsgårdsbluesen i Sandviken bjöd på bra musik men kyligt väder, att somliga anlänt till Visby och att andra har lämnat ön.

Mitt program för morgondagen är klart och det blir lite sovmorgon pga att det är svårt att få ihop det man vill göra med start- och sluttider. Förhoppningsvis är det bra väder så att vi får börja dagen med en cykeltur de fyra vackra kilometerna längs havet in till Innerstaden.

Mina inbokade grejer syns på bilden här under. Insåg att jag behöver den i offline-läge eftersom det är så kärvt att hitta nätåtkomst.

Jag ska också hinna med lunchdebatten i Aftonbladets tält och en sväng till Bloggplats H12. Men troligen blir ingenting riktigt som planerat i morgon heller. Vilket faktiskt är helt okej.

Jag tog en slow morning med cappuccino o juice utanför biblioteket. Sen drog jag mig ner mot stranden och TV4-tältet. Ett tält med superfin placering och genomskinlig tältduk mot havet. Tyvärr var det inte så mycket att se just då.

Debatten, som mest var ett samtal, leddes av Malou von Siwers och hade rubriken ”Vem vinner på sociala medier?”

”Samhället blir mer och mer påverkat av Facebook, Twitter och andra sociala medier. Debatter startar, lever sitt eget liv på nätet och blir till slut nyheter i ”gammelmedierna”. Politiska kommentatorer blir kompisar med politikerna de är satta att granska. Så hur påverkar de sociala medierna rapporteringen? Vem har och ska ha makten över dem? Och hur ser utvecklingen för sociala medier ut – i gammelmedierna och i samhället i stort?”

I panelen var Anders Pihlblad, TV4, Thomas Mattsson, Expressen, Rossana Dinamarca, V, Helene Odenjung, Fp och Alex Schulman, Aftonbladet.

Det var inte precis några spännande vinklingar som dök upp och frågan som var rubriken på debatten förblev obesvarad. Som Emanuel twittrade: ”Jag är ledsen, det här kommer att bli ytsurfning om sociala medier. Synd.”

Jag gör det enkelt för mig och lägger in det jag twittrade under samtalet.

I TV4-tältet om hur sociala medier påverkar rapporteringen o gammelmedia. Fullt.

Schulman: Om man vill nå ut är Twitter överlägset bloggen.

I TV4tältet finns fler som har Facebook än som har Twitter. Tvärtom i England säger Malou.
Instämmer med @alexschulman Twitter är en väg o ett urval till gammelmedia o mer djuplodande artiklar.

Dinamarca har slutat blogga för att hon får mer gensvar o kommunikation via Twitter.

Schulman jämför sitt tidiga bloggande med pappabloggandet. Avsändaren styr hur kommentarerna o stämningen

Schulman: Om man vill nå ut är Twitter överlägset bloggen.

Märkligt att tro att det man skriver på Facebook ”stannar där”.

Odenjung: ett generalfel politiker gör är använda Twitter som megafon. Skulle det bara nåt speciellt för just politiker.

Är nån i panelen själv aktiv på Flashback? (min twitterfråga ställdes live till panelen)

Ingen i panelen är aktiv på Flashback. Schulman tycker det är tragiskt att några av oss i publiken är användare där.

Inledde Almedalsveckan med en söndag som var rejält kall och hela Visby var täckt av tjock och fuktig dimma.

Vi skaffade cyklar på lördagen och hann med en tur ner till innerstaden och åt god mat på O’Learys.

På söndagen tog vi ändå bilen mest pga att vi känt hur kallt det var att cykla hem på kvällen.
Vi lyssnade på försnack med mp:s partisekreterare och sen orkade vi i kylan i Almedalen bara höra på Fridolin. Lika bra det för Romson har fått väldigt dålig kritik för sitt tal.

Lägenheten i Snäck är grym. Coolt kök som är kombinerat vardagsrum med en jättelik balkong utanför en lika stor fönstervägg. Utanför breder havet ut sig mot horisonten. Tyvärr såg vi ingenting av havet igår pga dimman. Men ljudet, vågbruset hördes och det är rogivande.

Nu är det måndag och framåt lunch verkar dimman lättat och solen skymtar. Det är fortfarande rätt kallt men jag har hopp om bättring.

Idag har jag födelsedag och fyller 55 år. Därför har jag tänkt mycket på Tommy och saknat.

Tommy och jag är födda på samma dag, på samma BB med bara några timmars mellanrum. Sen gick vi i skolan tillsammans tills jag flyttade i fjärde klass. En massa år senare möttes vi igen och vi hade en relation några år i mitten av 90-talet. Tommy blev inte äldre än 54 år och jag saknar honom mycket.

I april slutade hans liv på det mest brutala och hemska sätt. Det skär i hjärtat att tänka på och det har jag gjort mycket de senaste månaderna. Men jag vill också försöka minnas andra saker. Leta fram de positiva minnena. Fotona från resan till Skopelos, alla brev, dagböckerna från de åren, det inte helt rumsrena faxet som kom till jobbet där jag tyvärr inte var den som hittade det först. Jag vill tänka på den han var när han levde och låta den bilden få övertaget.

Om allt hade varit som förut hade vi pratat i telefon med varandra ikväll och gratulerat på födelsedagen. En gång idag tänkte jag i ett par sekunder på att ringa. Tills verkligheten kom ikapp.

Idag blir det inget flera timmar långt samtal med filosoferande över livet och åren som passerar. Inget diskuterande om politik, där vi oftast inte alls var överens. Jag får inte höra honom klaga på att jag bloggar för lite och vi får inte prata om Almedalen dit jag åker i morgon och dit Tommy ofta sa att han också skulle åka. Nångång.

Men så blir det aldrig. Det är orättvis och obegripligt.

Jag kommer alltid att fira mina födelsedagar med Tommy som sällskap i tankarna. Jag har den äran.