Knäskadebloggen

Skada + 3181 dagar: ny operation

noreply@blogger.com (Bruno) — Tue, 18 Oct 2016 15:53:00 +0000

Hej bloggen det var länge sen.

Idag har jag opererat knät igen. Senaste året har det inte varit så bra. Jag har från och till haft mer ont än vanligt och jag har allt oftare fått kommentarer om att jag haltar när jag går. Så i våras bestämde jag mig för att dra igång projektet med att få det kontrollerat. Var hos ortoped i maj, efter att ha gjort magnetkameraundersökning och vanlig röntgen. På bilderna såg man inget jättetydligt men det blev ändå bestämt att de skulle gå in i knät och kolla om något gick att göra. Jag ville inte göra det under sommarmånaderna så det blev oktober.

Följande gjordes:

1) knipsat bort liten trasig del av yttre menisken
2) tagit bort nån lös bit som flöt runt i knät ("fri kropp")
3) tagit bort en "flärp" i kanten av den gamla mikrofrakturerade broskskadan
4) mikrofrakturerat en mindre område i anslutning till den gamla mikrofraktureringen

Känns tråkigt att det behövde göras. Känns bra att ha det gjort. Känns bra att de hittade saker. Känns jobbigt med en rehabperiod till.

Hoppas det blir lite bättre än det var innan.

Skada + 1431 dagar: status

noreply@blogger.com (Bruno) — Mon, 02 Jan 2012 21:27:00 +0000

Oj. Snart två år sen senast inlägget och snart FYRA ÅR sedan skadetillfället. Dags att göra bokslut över det här projektet? Jag betraktar mig numera som färdigrehabiliterad. Helt bra blev det inte, men jag kan utföra de fysiska aktiviteter som jag tycker mest om. Jag kan spela squash, jag kan spela badminton. Jag kan t o m spela tennis, men där är jag nära gränsen för vad som känns OK. Jag kan åka inlines. Jag kan cykla. Jag kan simma. Jag kan t o m åka skidor (utför), men då närmar jag mig också gränsen. Jag är själv förvånad över att t ex squash funkar såpass bra. Myten om squash säger ju att det såå ansträngande för knäna. Men man jobbar i en ganska låg ställning som funkar bra.

Jag kan inte jogga. I alla fall inte någon längre sträcka. Men jag har ju aldrig gillat löpning. Även om jag egentligen brukade ha ganska lätt för det.

När jag går så är det med en lätt hälta. Jag måste vara noggrann när jag sätter i det dåliga benet. Sätter jag i det lite fel gör det ont. Jag upplever knät som stabilt. Problemet är detsamma som det har varit hela tiden. Det smärtar i varje steg när jag belastar knäleden i en viss vinkel. Den vinkeln (nästan men inte riktigt helt sträckt) undviker jag så gott det går. Därav hältan i gående.

Musklerna på baksida lår kommer aldrig att hämta sig helt. De där musklerna som offrades på baksidan och som "växer tillbaks i 80% av fallen" gjorde inte det på mig.

I ett vanligt steg blir min fot utvinklad i pendlingen. Spelar väl ingen roll egentligen men det kan se lite märkligt ut.

Nu har jag precis som alla andra satt igång med träningen igen efter nyår, och den här gången ska jag försöka mig på mer allround träning med både konditionsträning och generella styrkeövningar. Kanske går det att kliva upp ett trappsteg till?

Skada + 770 dagar: Squash med Larsa

noreply@blogger.com (Bruno) — Sat, 13 Mar 2010 16:23:00 +0000

För nästan exakt två år sedan - 16 mars 2008 - kommenterade Larsa här i bloggen att han räknade med squash senast på min födelsedag i oktober 2008. Det blev inte så. Men idag blev det av - 770 dagar efter skadan!

Och det kändes jättebra. Vi bollade mest ganska lugnt, men jag kunde ändå göra en del halvsatsningar. Vi avslutade med att spela två game och Larsa var snäll nog att låta mig vinna ett... ;-)

Får se hur det känns imorgon, men idag kändes det helt underbart att vara igång!

Februari 2010

noreply@blogger.com (Bruno) — Mon, 01 Mar 2010 21:07:00 +0000

"Firade" tvåårsjubileum efter skadetillfället 2:e februari. Ägnade första halvan av månaden åt att komma igång med sjukgymnastiken efter senaste operationen. Tanken är att fokusera på att bygga upp styrkan i låret nu. I slutet av februari kom nån sorts influensa och satte lite käppar i hjulet ett tag.

Standardsvaret när någon frågar hur det går för mig (jag haltar fortfarande en del) är att när jag är uppvärmd är det bättre än innan senaste operationen, men när jag suttit still en stund är det ungefär lika dåligt som det varit senaste året.

Den 20:e februari testade jag och Louise lite squash. Det kändes ganska bra får jag säga. Lite försiktig är man ju, men det ska man nog vara. Lite känningar får man då och då, men inget värre.

Morgonen efter

noreply@blogger.com (Bruno) — Fri, 29 Jan 2010 08:03:00 +0000

Doktorn sade igår att jag fick belasta knät så mycket som möjligt. Undvik kryckor om det går. Igår kväll gick det bra att gå lite försiktigt, men då satt fortfarande lokalbedövningen sedan operationen kvar. Enligt uppgift skulle den gå ur någon gång runt midnatt, och då skulle jag käka vanliga värktabletter om det behövdes. Knaprade två piller innan jag somnade.

Vaknade imorse och var lite lätt orolig för hur det skulle kännas att gå på benet. Tänk om det hugger precis som vanligt? Böjde lite försiktigt på benet och kände den vanliga morgonrostigheten som alltid är där men som släpper efter en stunds rörelse.

Gick ur sängen efter en stund och kände lite försiktigt på några steg. Det kändes ganska bra! Gick några steg till inför Louise som verkade tycka att jag redan går bättre än innan.

Tänker inte dra för stora växlar på detta ännu, men visst känns det lovande...

Om senaste operationen

noreply@blogger.com (Bruno) — Fri, 29 Jan 2010 07:28:00 +0000

Torsdag 28/1

11.10: Anmälde mig på Ortopedavdelningen på Kungsbacka sjukhus.

11.40: Fick byta om till sjukhuspaltor. Alltså de där "kläderna" (ett par s k "strumpor" och en s k "skjorta") är verkligen fantastiskt komiska!

11.45: Ombytt och klar. Blev anvisad till min säng på uppvakningsrummet. Fick nål i armen med dropp och några elektroder fastklistrade på överkroppen.

12.00: Samtal med ortopeden som skulle utföra operationen. Gick igenom hela historiken igen, från skadetillfället fram till idag. Det fanns mycket att säga, och det tog lite tid. När doktorn skulle gå och äta lunch var jag osäker på om jag fått sagt allt. Fick papper och penna för att skriva ner eventuella ytterligare detaljer som dök upp. Kladdade ner ungefär en A4 med tidslinje, skisser och gissningar om varför knät fungerar dåligt.

12.30: Inrullad till operationssalen. Tre narkossköterskor tog emot. En av dem tittade på mig, sedan på min journal och sa "Ja, vi får väl kalla dig man, då då". En av de andra tyckte att det var pinsamt sagt och förklarade att jag och den första var födda samma år, och att hon hade lite svårt att kalla sig själv för "kvinna"... :-) Lite kul var det i alla fall... Somnade sedan lika gott som alltid...

14.30: Vaknade igen. Lite snurrig, men det blev ganska snabbt bättre.

15.00: Doktorn kom in och berättade om operationen. Ja, en del av inre menisken var trasig och låg dumt till inne i knät. Det finns en del andra problem där inne, men det är sannolikt detta som varit största anledningen till att det inte gått att bli bättre. Hon hade tagit bort den trasiga biten och hade goda förhoppningar om att detta skulle göra skillnad. Jag fick också med mig den här skissen som är ganska talande:

16.00: Lämnade sjukhuset, blev hemkörd och lade mig på soffan. Förhoppningsfull och ganska nöjd, men fortfarande lite narkosdizzy.

Operationsdags

noreply@blogger.com (Bruno) — Wed, 27 Jan 2010 21:54:00 +0000

Imorgon torsdag är det dags. Fick en återbudstid så det blev ganska kort väntetid.

Man hoppas ju att de ser samma sak i artroskopet som syntes på magnetkamerabilderna. Men man vet visst aldrig. Min ortopedläkarkompis sa att ibland ser man något på magnetröntgen, och sedan finns det inte i verkligheten...

Äh - jag räknar med och hoppas på att det finns någon liten meniskflärp att plocka bort där inne, och att resten blir en dans på rosor!

Episode IV: A new hope

noreply@blogger.com (Bruno) — Fri, 15 Jan 2010 22:00:00 +0000

Hade telefontid med ortopeden idag. Hon sa att magnetkameraundersökningen visar att det finns en skada på den inre menisken - och att det kan vara orsaken till problemet.

Jag ger mig f-n på att den skadan uppkom på Vasagatan den 2/7 2008. Läs mitt gamla inlägg om det här.

Jag känner så här:

1. Yippee! Något finns där inne som kan vara orsaken till den här skiten!
2. Varför i h-e upptäcktes inte detta i november 2008?

Nu ser jag i vilket fall fram emot att få tid för ny artroskopi. Enligt doktorn kan det bli inom en månad. A new hope.

Recap nov-dec 2009

noreply@blogger.com (Bruno) — Sat, 09 Jan 2010 13:47:00 +0000

Var hos nya ortopeden i november. Resulterade i inlägg i skorna och ny magnetkameraundersökning.

Har haft inlägg sedan 25 november och syftet är att få hjälp med var i knät belastningen hamnar - enkelt uttryckt är inlägget lite grann uppbyggt på utsidan av foten för att knäleden ska bli lite inåtvinklad ("valguserande") i steget. Tyvärr tycker jag inte att problemen har minskat sedan jag fick inlägg.

28 december var jag hos Varbergs sjukhus magnetkamera. Har telefontid med ortopeden i Kungsbacka på fredag för att få reda på om det syntes något på bilderna, och för att diskutera vad nästa steg är. Jag hoppas ju att det ska bli ny artroskopi. Det måste gå att hitta något fel där inne!

Omstart

noreply@blogger.com (Bruno) — Sun, 15 Nov 2009 14:40:00 +0000

Imorgon är det dags för undersökning igen. Har tid på ortopeden i Kungsbacka på måndag förmiddag och hoppas att det ska vara starten på att hitta en lösning på problemet. Det blir inte bra. Har prövat allt nu - träning i olika former och olika grad. Allt från väldigt specifik, regelbunden sjukgymnastik till mer generell konditionsträning i form av inlines, cykling och löpning. Löpning funkar inte i längden, så är det bara. Inlines och cykling kan jag utföra utan problem och i princip hur mycket som helst. Har också försökt att vila mig i form. Men givetvis fungerar inte det heller. Det jag framförallt vill få ordning på är ju att kunna GÅ vettigt. Haltar alltid. Mer eller mindre. På morgonen och efter stillasittande är det förstås riktigt illa. Sedan vill jag ju gärna kunna spela racketsporter och jogga/springa - men man får nog börja med att lära sig gå först.

Inte ge upp hoppet. Tro på att det går att lösa. Inte ge upp hoppet. Tro på att det går att lösa. Inte ge upp hoppet. Tro på att det går att lösa.

Golf - funkar inte

noreply@blogger.com (Bruno) — Thu, 10 Sep 2009 13:14:00 +0000

Spelade igår en golfrunda för första gången på ett år. Det gick inte bra på något sätt. Golfresultatet blev förstås uselt, men inget annat var att vänta efter så långt uppehåll. Vad gäller knät så hade jag hoppats att det skulle gå hyfsat, men - nej. Efter ungefär halva rundan började det bli jobbigt med en del ordentliga "hugg" (tior på tiogradiga skalan...). Mot slutet var jag väldigt halt och idag dagen efter kan jag knappt gå. Har faktiskt tänkt tanken att jag borde ta fram kryckorna, men det tar emot för mycket. Går hellre och haltar på mitt böjda knä.

Så nu har jag ringt ortopeden i Kungsbacka för att försöka få tid hos en doktor här som sägs vara bäst i världen(!?) på broskskador... Att få till en träff med honom verkar dock kräva att byråkratins kvarnar har sin gång. Ungefär så här tycker de att man ska göra:

1. Uppsök en allmänläkare, typ "vårdcentralen"
2. Förklara situationen för allmänläkaren, be om att få göra en röntgen.
3. Be om att få bli remitterad till ortopeden
4. Vänta

Det känns bara så onödigt att ta upp fler resurser än nödvändigt. Allmänläkaren kan inte göra någonting mer än remittera till röntgen. Röntgen kommer inte att visa någonting. Och om inte röntgen visar någonting så kanske mitt ärende blir nedprioriterat.

Bäst att dra igång den här processen så snart som möjligt...

Inlinesskada...

noreply@blogger.com (Bruno) — Mon, 03 Aug 2009 17:18:00 +0000

Körde en dryg mil på inlines igår. Lugnt tempo i tre varv och sedan full fart på sista varvet. Mot slutet av sista varvet tappade jag en stav och när jag skulle bromsa för att vända (s k "T-bromsning"...) så klickade det till i knät...

Kände direkt att det var något som inte var rätt. Idag, dagen efter, är jag öm på insidan och min privata sjukgymnast säger att det är "mediala kollateralligamentet" (inre sidoledbandet) som fått sig en törn.

Det verkar ganska lindrigt, men jag får ta det lite lugnt den närmaste tiden.

Asså mina knän... Sjukt svaga!

Sommar och semester

noreply@blogger.com (Bruno) — Fri, 31 Jul 2009 20:10:00 +0000

Har ökat träningsdosen ganska rejält under semesterveckorna. Köpte en sån där GPS-träningsklocka som ger en massa statistik om genomförda inlines/cykel/löprundor och sedan jag fick hem den har jag tränat någonting nästan varje dag. Har blandat inlines, cykling och löpning. Började med 10-minuters löppass, men har nu kunnat köra upp till 40 minuter utan att få alltför stora problem dagen efter. Lite knackigt är det fortfarande alltid på morgonen, men det brukar släppa efter någon timme. Om jag kört ett löppass dagen innan brukar det hjälpa att köra inlines eller cykel dagen efter för att mjuka upp stelheten.

Statusuppdatering våren 2009

noreply@blogger.com (Bruno) — Tue, 05 May 2009 12:42:00 +0000

Se där ja. Plötsligt var det ett halvår sedan senaste inlägget igen. Det här med bloggandet ligger inte riktigt naturligt för mig...

Det har gått 15 månader sedan skadetillfället och snart 14 månader sedan första operationen.

Efter den senaste operationen i november (ny mikrofrakturering av broskskadan) har följande hänt:

Går fortfarande hos Fysioväst åtminstone en gång per vecka och tränar. Knät brukar inte svullna av belastning/ansträngning, men jag kan bli rätt stel dagen efter.

Fick ett par inlines i julklapp och de har rullat rätt långt sedan vintern försvann. Snällt för knäna och riktigt roligt faktiskt. Kan verkligen rekommendera det för alla som har liknande bekymmer som jag. Brukar köra ca en mil, och har senast för ett par dagar sedan testat att köra med stavar. Riktigt skön träning!

För ett år sedan (maj 2008) testade jag att jogga, men det funkade ju inte då. Under senvintern har jag kört femminuterspass på löpbandet någon gång per vecka och det har faktiskt känts allt bättre. Förra veckan var jag inne på Intersport på 421 i Gbg och investerade i de dyraste löpskor jag någonsin haft... Testade sedan i skogen hemma - en runda på ca 11 minuter - och det funkade faktiskt riktigt bra. Blev inte jättedålig dagen efter även om jag var lite påverkad. Det kommer att bli upptrappning där också nu.

Jag hoppas ju kunna spela badminton/squash någon gång snart. Testade faktiskt lite badminton i slutet av mars. Var väldigt försiktig, men det gick. Snart blir det ett nytt försök.

Det finns nog hopp trots allt! Men sånt här kan ta tid. Jag vet ju det egentligen, men man hoppas ju att det ska gå snabbt och lätt...

Operation + 9 månader: ny operation

noreply@blogger.com (Bruno) — Sat, 22 Nov 2008 08:07:00 +0000

Igår var de inne i knät igen. Det har ju inte velat bli bra, och vid mitt förra läkarbesök så bestämdes det att de skulle gå in och kolla läget. Det visade sig att mikrofraktureringen (broskskadelagningen) inte hade fungerat, så doktorn gjorde en ny sådan. Dessutom hittade han någon sorts 'valk' på skenbenet som kan ha varit en del av orsaken till problemen. Den avlägsnades i a f. Så nu ser jag fram emot 3 nya månaders rehabträning...

Long time no see

noreply@blogger.com (Bruno) — Mon, 25 Aug 2008 20:30:00 +0000

Tiden går fort. Det var plötsligt VÄLDIGT länge sedan jag uppdaterade bloggen. Dags för en summering av de senaste 4(!) månaderna.

Senaste inlägget var ju skrivet efter att jag varit på återbesök hos läkaren nio veckor efter operation. Trots vissa problem såg ju allt ganska bra ut då... Man kan väl sammanfatta perioden med att formkurvan inte varit direkt stigande sedan dess.

Anyway. Här kommer en kort recap:

Maj:
Tränade på, formkurvan pekade åt rätt håll. Testade lätt jogging för första gången i slutet av maj, och det kändes helt ok. Blev lite sliten dagen efter, men inte värre än att jag försökte igen ett par dagar senare. Kändes ändå som att det var lite tidigt, och jag avvaktade sedan med mera jogging.

Juni:
I slutet av juni (tror det var den 24:e) var jag ute med röjsågen hemma för att rensa vårt övervuxna dike. Den som jobbat med en röjsåg vet hur man rör sig fram och tillbaka, och belastar än det ena, än det andra benet. Det kändes bra när jag gjorde det - men satan vad sliten jag var dagen efter. Kändes inte bra alls. Kan inte rekommenderas i samband med knärehabträning av broskskada!

Juli:
Sista veckan inför semestern, 2/7: Hade varit ganska kass (smärta inne i knät, troligen från broskskadeområdet) efter röjsågsincidenten. Gick på Vasagatan i Göteborg på väg att hämta lunch. Plötsligt, i ett helt vanligt steg, knäppte det till i knät med ganska vass smärta som följd. Smärtan satt sedan i resten av dagen, och knäppningarna i knät gav sig tillkänna på varje steg. Konsulterade sjukgymnast-Louise som gjorde diverse menisktester på mig. Verkade inte vara menisken. Knäppningarna i knät försvann efter några få dagar, men smärtan fanns kvar. Fortfarande handlar det om belastning på nästan sträckt ben som är det största problemet.

Första veckan på semestern: Började känna mig riktigt kass i knät. Haltade mycket värre nu än några veckor tidigare, och det känns som att det går snabbt åt fel håll. Vi (jag och Louise) bestämde att det var dags att börja om på allvar med träningen - jag klarade inte längre hälften av det jag gjorde innan "incidenten", och det var bara att gå tillbaks till GÅ. Tränade sedan flitigt (i princip varje dag) under semesterns fem veckor. Mot slutet av perioden började jag känna mig bättre, men jag var fortfarande ganska halt.

Augusti:
Efter att ha trappat upp försiktigt under juli började jag med lite tuffare träning igen den 12/8. Nu var det tre dagar per vecka på kliniken som gällde igen, och övriga dagar minst 30 minuters träningscykel. Det går lite bättre nu, men den där knäppningen i knät alltså - någonting hände där. Frågan är vad. Haltar fortfarande p g a smärta inifrån knät i varje steg.

Idag:
Snart är det dags för 6-månaders återbesök hos läkaren. Man hade ju hoppats att man skulle börja närma sig 100% då, men jag känner mig snarare som att jag ligger runt 50% på min "fysisk status"-skala... Återbesöket är om en vecka, den 2/9. Återkommer med rapport efter det.

Återbesök, op + 9v

noreply@blogger.com (Bruno) — Wed, 23 Apr 2008 13:46:00 +0000

Var på obligatoriskt återbesök hos läkaren idag. Fick nu officiellt OK på att ta av ortosen. Äntligen! Jag hade i förväg funderat ut några saker som jag ville prata om:

Smärta på utsidan av knät vid belastning "inåt"
Trycköm punkt på insidan av knät
"Bulan" där artroskopet gått in i knät
Svullnaden på smalbenet som inte ger sig
Smärtan inifrån knät vid belastning på nästan rakt knä

Jag fick inga överraskande svar på någon av frågorna. Summeras typ så här: allt verkar normalt, lite smärta är OK, om knät blir kraftigt sämre av träning så får man ta det lugnare.

Sunt förnuft helt enkelt. Kommer att få en ny kallelse till "slutbesiktning" någon gång i september troligen.

Tränar på som vanligt 3 ggr per vecka. Har fått några nya övningar, och slutat med några som inte längre är meningsfulla. Motionscykeln och crosstrainern är favoritredskap. Riktigt skönt att kunna ta ut sig och bli trött. Konditionen är inte på topp - men blir allt bättre!

Gångmönster

noreply@blogger.com (Bruno) — Tue, 15 Apr 2008 20:43:00 +0000

Louise har inte varit nöjd med hur mitt steg ser ut. Jag har svårt att sträcka ordentligt i frampendlingen, eftersom det gör ont i ett visst läge nära full sträckning. Så jag har gått med lätt böjt knä under många veckor nu. Idag hade vi ett "allvarligt snack" om detta, och jag tvingades försöka ta mer riktiga steg och trotsa smärtan.

Det gick faktiskt bättre än jag trodde. Får försöka skärpa till det där nu då, även om det gör lite ont varje steg...

Cykling

noreply@blogger.com (Bruno) — Sat, 12 Apr 2008 09:02:00 +0000

Tränar fortfarande 3 ggr per vecka på Fysioväst. I måndags testade jag att cykla på motionscykel och det gick bra. Man behöver kunna böja 110 grader för att kunna cykla, och det går precis. Vi lade även till några andra övningar i veckan, och det verkar fungera, även om leden varit lite extra varm och svullen på kvällarna efter träning. Dagen efter träning känns det bra igen.

Den där smärtan på rakt, belastat knä som jag haft länge nu börjar avta. Den finns fortfarande, men är inte lika stark.

Fysisk status-värde: 36

Ortos på!

noreply@blogger.com (Bruno) — Tue, 08 Apr 2008 17:48:00 +0000

Jag har bestämt för mig att min doktor sa till mig efter operationen att jag skulle ha ortosen i sex veckor, och att den sedan skulle tas av. Så när sex veckor hade gått så tog jag av den. För att vara säker på att det var rätt så bad jag min sjukgymnast kontakta doktorn och fråga vad som gällde. Idag kom svaret - ortos på i totalt nio veckor, visserligen upplåst från och med nu. Men ändå. Det kändes som ett steg bakåt. Jag hade ju ändå varit utan den i fem dagar nu och hade vant mig efter de första dagarnas osäkerhet...

Graciös. NOT.

noreply@blogger.com (Bruno) — Fri, 04 Apr 2008 14:25:00 +0000

Jag går ungefär lika graciöst som en halt 80-åring för närvarande. Sedan igår har jag slutat med ortosen/benskyddet. Jag hade sett framför mig att det skulle kännas kanon, men det blev inte riktigt så. Det känns osäkert. Riktigt skönt att slippa den på natten visserligen.

Ska enligt ordinationen inte böja knäleden mer än 90 grader i några veckor till, och det är i nuläget inga problem att följa den regeln - jag kan nämligen böja precis 90 grader och sen är det tvärstopp.

Har tränat måndag/torsdag och så blir det imorgon lördag också.

Op + 5v, skada + 8v

noreply@blogger.com (Bruno) — Sat, 29 Mar 2008 15:43:00 +0000

Skulle tränat idag, men det blev städning istället. Första gången jag missat ett träningstillfälle sedan jag började på allvar för några veckor sedan. Är ändå lite förkyld just nu så det var kanske lika bra att vila.

Fortfarande svullnar benet nedanför knät rätt rejält av att vara på jobbet (d v s av att vara sittande en hel dag). När man kommer hem efter en dags sittande är hela smalbenet svampigt och läbbigt.

Hur känns knät? Ont vid belastning i sträckt läge, annars ganska bra.

Om fem dagar skrotar jag ortosen!

Fysisk status-värde: 30

Sjukgymnastikkritik och broskfunderingar

noreply@blogger.com (Bruno) — Wed, 26 Mar 2008 18:56:00 +0000

Min sjukgymnast (L) läste här i bloggen att jag anser att jag för närvarande mest håller igång så gott det går fram tills jag blir av med ortosen. Det föll inte i god jord, och tyder på fel inställning! Träningen just nu är fokuserad på att få tillbaka rörligheten, och framför allt sträckingen av knäleden, och det är förstås superviktigt och måste jobbas med dagligen! Jag har lite kvar att göra där får jag väl erkänna. De där sista graderna är SVÅRA att få till. Och det gör ont (5/10) när man pressar sig.

Man tänker mycket på hur det ska gå, om det ska bli bra etc, och den senaste tiden har jag intresserat mig lite mer för rehabilitering av broskskador. När jag blev utskriven från sjukhuset fick jag information om hur korsbandsrekonstruktionen och menisksuturen ska behandlas/rehabiliteras. Mikrofraktureringen av broskskadan fick jag inte någon direkt information om hur man ska rehabilitera. Det tolkar jag som att de restriktioner som ges av korsbandsoperationen och meniskoperationen är tillräckliga för att "skydda" läkningen av broskskadan.

Nu har jag börjat gräva i det, och åsikterna om saken verkar gå isär. Den mest spridda uppfattningen tycks vara att man bör vara försiktig med belastning den första tiden. Ofta rekommenderas avlastning* med kryckor ända fram till 6 v efter operation, och att man därefter trappar upp belastningen successivt. Jag började trappa ner på kryckandet efter tre veckor och slutade använda dem efter fyra, vilket alltså skulle vara för tidigt? Jag får gräva vidare.

Man funderar en del, och vill ju göra rätt så att det blir bra på sikt. Men det är svårt att göra rätt när ingen tycks veta vad rätt är.

* Med avlastning menar jag "inte full belastning", d v s allt från att inte belasta alls till att nästan belasta fullt.

Operation + 32 dagar

noreply@blogger.com (Bruno) — Mon, 24 Mar 2008 17:37:00 +0000

Testade att köra bil igår. Inga problem! Har nu tränat 7 ggr på Fysioväst på 15 dagar, och har börjat trappa upp lite på de flesta övningar. Fortfarande handlar det ju mest om att hålla igång musklerna i benet eftersom det sitter fast i ortosen p g a menisksuturen.

Nästa milstolpe är att få slänga ortosen åt h-e! Jag har pratat med min ortoped och han säger att det är ok att göra det efter sex veckor, så nu är det det som gäller. 10 dagar kvar dit!

Lårmätning 2

noreply@blogger.com (Bruno) — Sun, 23 Mar 2008 10:02:00 +0000

Mätte precis lårens omkrets igen:

Vänster: 45,5 cm (46)
Höger: 43 cm (45)

Förra mätningens (3 veckor sedan) resultat inom parentes.