Om ett par timmar åker jag till Palestina, Betlehem, Beit Jala, Sira-skolan. Där kommer jag att bo och arbeta i åtta månader. Om ni vill följa mig där kika in på linneaibetlehem.se

Det är sorgligt att inte ha mitt hem i Alby längre. Att inte få dricka en kopp te med Liv och kvällarna, att inte få nörda mig med Jakob, att inte få titta på när Edvin spelar dataspel, att inte få leka grimaslekar med Ellie och att inte få bråka med Nils.

/ linnea

Mitt resultat från DNs allt annat än opartiska paritest

Menmen, kollektivet är sommartomt så det händer väldigt lite här.
Dock vill jag flagga för ett av våra kommande arr i kollektivet, i september är ni alla inbjudna på valvaka i kollektivet. Kom hit, klädd i den färgen du röstade på, ät god mat, prata politik och följ den spännande vägen mot ytterligare 4 år med borgarstyre.

/Eke

Ikväll ska vi ha en kombination av att fira Livs födelsedag och Linneas utflytt i en teprovarkväll. Nog så lämpligt har jag fått tre nya sorters teer idag! Ett grönt, ett gult och ett vitt.

I övrigt så är båda barnen friska, samtidigt. Hurra!

Familjen är hemma igen och Linnea är på gång.

Kollektivet börjar åter samlas!

Men hettan över Stockhom gör att ökenkänslan ligger kvar!

Menmen, inte ska det gnällas. Vi ses på vår Flottsbropicnic på söndag!

Har du inte fått inbjudan beror det på att jag inte har dig på facebook men du är så klart jättevälkommen ändå!

Kontakta anyone i kollektivet för mer info!

Den är intressant och kreativt skriven men framförallt är den utmanade. Den kastar om min värld, och det är alltid nyttigt. Men framförallt för den mig att vilja försöka mer, leva närmare min tro och älska mer. Typ.

Läs den vettja.

Ellie på Sammankomst - bild i Dagen

Joel Halldorf skriver idag i Dagen oerhört intressant om den nya kommunitetsvåg som sköljer över Sverige. Han är också oerhört generös i sin tolkning av dagens rörelse, som till skillnad från 70-talets dito är mer genomtänkt, helt enkelt. Och ja, kan vi inte känna igen oss i det

Hursomhelst. Jag tror verkligen att denna rörelse är oerhört viktig och att den kommer vara en del av den förnyelse och det stålbad som kyrkan behöver genomgå. Min förhoppning är att vi kan vara en rörelse som ger inspiration till människor, församlingar och till Kyrkan, utan att fördöma det som redan finns. Det är så oerhört lätt att man övergår till att peka på allt det i kyrkan och hos enskilda individer som inte är bra, inte minst känner jag igen mig själv i det. Kan vi istället vara en källa till inspiration, vara goda föredömen som man vill efterlikna och ta till sig av, då är vi på rätt spår.

Vad tror ni? Speciellt ni som inte själva är del av en kommunitet eller ett kollektiv, är detta ett för självgott sätt att se på sin egen rörelse? Är kommunitetsrörelsen det kyrkan verkligen behöver?