Allan Lööf, 96 - Sveriges äldsta bloggare?

Allan har avlidit

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Tue, 4 Nov 2008 11:33:00 +0100

Allan Lööf avled den 13/10-2008 vid 96 års ålder.

Begravning har varit.

Sidorna www.allanloof.com och den här bloggen kommer att läggas ner inom kort.

Septemberbloggen

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Thu, 25 Sep 2008 11:13:00 +0200

Nu kommer vi in i hösten som visar sig med sina härliga färger, i denna blogg tar jag upp ett ämne som kan vara intressant av olika slag. Jag berättar om de första amatörrevyerna som spelades i Finspång.

Jag som tidigare har lovat er fler av mina låtar där jag tillsammans med Lillian sjunger, här är ett par låtar till ni kan lyssna på.

Rosita

Marielle

Redan strax innan sekelskiften 1899-1900 spelade musiken upp till dans i samlingslokalen Kulan i Finspång. På nyårsafton gick man och hörde när det nya århundradet ringdes in. Lokalen Kulan låg i nära anslutning till spikfabriken nedanför Tornhagen och klockstapeln.

Åren 1920 och 21 framfördes de första amatörrevyerna som man känner till i Finspång. Det var på Finspångs teater på Östermalm som föreställningarna ägde rum. Revymakarna var bröderna Ove och Sölve Möller som arbetade på STAL och slottskontoret. Revytiteln blev ”Tänk om Aurora visste’t”.

Lokalrevy i Finspong 1921. Tänk om Aurora visste´t

På hösten 1921 framfördes på Finspongs teater en amatörrevy. I revyn ingick bl.a inslag om det glada slottslivet under skön Auroras dagar.

Sången om Aurora sjöngs då av textförfattaren Sölve Möller.

Så här lyder texten:

Jag vill för eder besjunga Om Finspong, som är och som var, och låta min stapplande tunga förtälja om sällare dar. En stjärna uti Östergötland vårt Finspong en gång varit har men nu, nu finns knappast ett grand av all den ståten, mer kvar. Nej annat var det, när Aurora helt med sin skönhet hon oss bedåra. Jag aldrig glömmer vår Aurora jag ofta drömmer om flydda dar, Förr göt dom här stora kanoner nu gör dom turbiner var dag. Förr fanns här bara valloner nu finns här en från vår stad. Förr fick väl var timme man streta fast lönen var liten och knapp men nu, nu vill ingen arbeta nu bara man grälar ikapp Nej annat var det. . . . I parken med dess gamla minnen, är slut med all skönhet och prakt och bittert det rör våra sinnen, nu haver en järnväg där lagts. Jag aldrig, nej aldrig förlåter att slottsparken ni nu förstör, och skön Aurora hon gråter i graven, men ingen det hör Nej annat var det. . . .

Finspongsrevyn

Att Finspongsborna i lördags afton väntat och berett sig på ett verkligt nöjesevenemang, då Finspongsrevyn hade sin premiär, där om vittnade en till sista plats fullsatt salong. Och förväntningarna, man med fjolårets roliga revy i minne tillägnat sig, gingo också i uppfyllelse, kanske i högre grad än man över huvud taget har rätt att vänta av ett amatörverk. Den röda tråd, varpå detaljerna hopfogade, skulle undergå den färg och miljöförändring, som samhället varit utsatt för sedan den tid då Finspongsdrottningen Aurora förde sitt gustavianskt lysande och glada regemente å slottet.

Och denna förändring ger verkligen anledning till revyns titel ”Tänk om Aurora visste’t!”. Revyn skildrar i sin första akt det poesifyllda liv Aurora o hennes celebra omgivning - Bellman, Sergel m.fl. framlevde i Finspongs sköna och pietetsfullt vårdade nejder. Den utformning denna miljöskildring fått i revyn och de starkt verkningsfulla effekter författarna – herr Sölve och Ove Möller – här lyckats framskapa var verkligen betagande såväl vad beträffar text som utstyrsel. Väl funnet!

Ett tankeexperiment!

Och alla dessa lysande personligheter från Auroras tid försättas som vardagsmänniskor in i nutidens prosaiska Finspongsmiljö. Den kontrastverkan som här åstadkommes var grotesk och får väl betecknas som experimentel misshandel för vilken vederbörande säkerligen betackat sig. Denna avdelning blev med avsikt poesifattig och även kanske ofrivilligt i annat avseende fattig. Det enda som avbröt var Sergel och De Geers vaktmästareroller, som med sitt ”galjenlynne” gav några prov på äkta humor. Det övriga – Kara Ikis imitation och ungkarlens uppenbarelse undantagna – var knappast mer än utfyllnad, som även här och där hade smaken av omtugg. Så bli då vederbörande gustavianer – man är tacksam å deras vägnar – försatta till sin rätta miljö. Mardrömmen är slut. Vad författarna inlagt i sin revy skulle säkerligen ej kommit till sin rätt om ej regin varit så lyckad. Knappast något felade här.

Vad de spelande – amatörer från samhället beträffar – så böra dessa rättvisligen i första akten och epilogen dela äran och blommorna är lika, damerna för sin fägring och för sitt väl lagda blomstersirade språk och herrarna för sin livliga underhållning av damerna och publiken. I det övriga få de förut nämnda figurerna buga sig för applåderna. Inramningen och dekorationerna av det hela var ypperligt anpassad och stilfull. Sist men icke minst må nämnas det utmärkta stråkkapellet under ingeniör E. Hjertmans ledning. Detta bidrog genom sina musikaliska prestationer i hög grad till det stämningsfulla helhetsintrycket. Skall man som resumé av det hela göra en jämförelse med fjolårets revy, så var denna kanske i sina uppslag roligare men årets i gengäld till huvudsaklig del finare och sceniskt mera välformad.

Recensentens namn eller signatur framgår ej av det gamla tidningsurklippet. Undertecknad som då ej fyllt 9 år fick följa med föräldrar och syskon till teatern och övervaka revyföreställningen. Tyvärr är minnesbilden av vad som utspelades på scenen ganska oklar, men sången om ”Aurora” har jag inte glömt.

Tills vi ses igen

Allan Lööf

96 sommrar

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Thu, 7 Aug 2008 21:47:00 +0200

Hej alla vänner.

Sitter här och summerar lite av vad jag har gått igenom. När jag nu fyller 96 år så har erfarenheten inte blivit mindre.

Efter lite funderingar så kom detta fram.

En dag en tid efter att jag fyllt 90 år, fick jag lust att provsjunga någon av mina egna låtar.

Det blev 3 st. Rosenkällan, Rosalie och Marielle.

Fick en ide, jag gör en "mix" och sjunger duett som tillägg för en nyinspelning.

Allt i samråd och godkännande av mina vänner musikern Rolf Wallin och sångerskan Lilian Wallin.

Vår bekantskap bildades efter jag hade hört dem på radion, jag kontaktade dem angående inspelning av mina låtar.

Klicka här för att få höra inspelningen

Att i dagsläget göra ett nytt försök som ovan är kanske möjligt, men hörsel, syn och värmebölja, vem vet?

Ni får besöka mig fler gånger så kanske det kommer ut en ny inspelning av mina låtar där jag medverkar.

Jag hoppas att ni får ha en trevlig fortsättning på sommaren.

Tills vi hörs igen

Allan Lööf

In english

I'm sitting here reflecting a little about what I've experienced. When I now turn 96, I have still more experience. After some contemplation, this is what I came up with: One day shortly after I turned 90, I got the urge to sing again one of my own tunes. Well, I did three of them: Rosenkällan, Rosalie, and Marielle. Then I got the idea to make a "mix" and sing duet as an addition for a new recording. Everything in consultation with and approval of by my friends, the musician Rolf Wallin and the singer Lilian Wallin. Our acquaintance was formed after hearing them on the radio and contacting them about recording my music.

Click here to listen to the song

After six years, to make another try like above may be possible despite problems with hearing and eyesight, heatwaves, etc. - who knows? Keep visiting my blog and perhaps a new recording with me taking part will be made again. Best always, Allan Lööf

Återkommer efter vintern

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Thu, 19 Jun 2008 16:11:00 +0200

Hej

Den här gången ska jag berätta om ett glädjande besked i arbetslöshetens vånda. Många känner säkert igen sig även i dessa år.

Under 1930-talet rådde som bekant en period med begynnande arbetslöshet på många håll. Vid denna tid år 1937 kan man läsa om nedgången inom bl.a. verkstadsindustrin i min då nystartade dagbok.

Vid Svenska Turbinfabriks Aktiebolaget Ljungström i Finspång var det kännbart för de anställda. Redan 1932 löstes arbetslösheten till stor del så småningom av att Luth och Roséns kylbolag i Hässelby i Stockholm flyttades till Finspång. Glädjande nog ökade sysselsättningen för de hårt drabbade verkstäderna vid STAL.

Här kan du lyssna till Wetterbleckets version.

I samband med nytillskottet kunde verkstadsfolk och även turbin- montörer också beredas sysselsättning genom att kylmaskiner tillverkades i verkstaden och t.o.m. frigjorda montörer fick arbete både i verkstad och utemontage Närmare beskrivning om detta finns i ett speciellt bildspel, "KYLSTÄMNING" om kylavdelningens framtida utveckling. Det finns i en PowerPoint utgåva som utgivits och presenterats till berörda företag och andra intressenter.

Nämligen SIEMENS, Curt Nicolingymnasiet i Finspång, Kylhistoriska museet i Norrköping, Finspångs kommun, Linköpings universitet, Högskoleservice Jönköping AB högskolebibliotek, Stadsmuseet i Linköping och Kungliga tekniska högskolan i Stockholm.

Bildspelet "KYLSTÄMNING" kan du beställa till hösten.

Auroraparet Birgitta Söderberg och Allan Lööf. De utgjorde ett charmfullt inslag i underhållningen. Året var 1951. Allan Lööf fick göra ett stand in uppträdande.

Finspångs brukstraditioner, folk och arbetsliv finns dokumenterat sedan tidigt 50 -tal också på välbevarade trådinspelningar, ljudband, tape och minnesnoteringar. I samlingen ingår även egna program i SR och SVT. Kanske något av ovanstående skulle kunna få komma med i mina blogginlägg? Så även att jag fått uppleva en del "stand in" i mitt liv redan sedan tidiga år och framöver i både arbets- och nöjeslivet, som jag kan berätta om. Vi får se om det blir i blogg eller i bokform.

Tills vi ses igen

Allan Lööf

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Fri, 14 Dec 2007 13:53:00 +0100

Hej gott folk, jag är nu 95 år sen ett par månader och det har gått bra att fylla år. Det lackar mot jul och ett Nytt År, som jag ser fram emot som bloggare, i denna härliga cyberrymd.

Mina funderingar har efter ett antal mail som jag fått, är att det nästan inte finns bloggare som är över 70 år, för det är den ålderskategorin som jag mest får mail från. Det vore härligt om det kommer mail till mig från män och kvinnor som är över 90 år, så man inte behöver känna sig ensam där upp i ålderstoppen. Jag har det väldigt trevligt när jag skriver min blogg och tänker på er alla där ute någonstans.

Sakliga upplysningar från bloggosfären reporten och författaren Eric Shackle, från Sidney, Australien. Eric har inspirerat mig, samt har haft stor nytta av i mitt eget bloggande.

Här är ett av Erics verk som är verligen intressant.

Askungar.doc Cinderella.doc

Jag har även minnen från jularna när jag var liten som jag vill berätta om.

Mina första julklappar en liten speldosa och en björkvedsklabb. Speldosan var av en tekopps storlek med en liten vev på toppen. Ni må tro att det vevades och spelades. Med tiden försvann de ljuva tonerna och därmed melodin ur mitt minne. Men glädjen över den julklappen lever kvar än idag. Julklapp nr 2 öppnades med samma spänning som med den första. Vad innehöll månne det fina paketet? Det var en björkvedsklabb där den vita näversidan var prydligt dekorerad med God Jul! Förklarigt nog blev jag som mottagare en aning fundersam?

Det var min 5 år äldre syster Ingrid som stod för gåvan.Klabben hade hon hämtat ur vedlåren i köket. Hon var så mån om att jag som den yngste i familjen skulle få en julklapp.

Den björkvedsklabben värmer mig än idag.

English version

My first Christmas presents were a small music box and a piece of birch chunk. The music box was of the same size as that of a tea cup with a small handle on the top. You can imagine how much it was cranked and played. While time passed the delightful tones and therefore also the melody disappeared from my memory. But the joy of that present has never left me.

I opened the second Christmas present with the same excitement as the first one. What did it contain inside? It contained a birch chunk. On the white birch bark side a neat Merry Christmas was decorated. Understandable, I as a receiver got a little thoughtful. It was my five year old sister, Ingrid who had given me that gift. The chunk, she had gotten from the wood box in the kitchen. She was so keen that I as the youngest person in the family was to receive a gift. Today, the memory of that present still gives me much warmth.

Lyssna gärna till legendariska Peter Ölanders skiva som han har förärat mig Stilla Natt

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Fri, 15 Jun 2007 15:57:00 +0200

14 år tror jag visst att jag var.mp3

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Mon, 7 May 2007 15:40:00 +0200

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Sat, 7 Apr 2007 17:34:00 +0200

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Mon, 12 Mar 2007 14:28:00 +0100

Att så här i vårens tid, få göra en ny version av några 50 tals låtar i pianoarrangemang, har blivit aktuellt.

Vid Pianot: Henrik Bergion

During the present spring time, it has come to my interest to write new version of a couople of songs from the fifties, using piano arrangement.

At the piano: Henrik Bergion

1. Aurore
2. Tango De Geer
3. En vårkväll vid Bellmanshäst

Fingspångs Slott och mina minnen därifrån.

Mitt första besök i slottet var i slutet av 1910 talet vid omkring 7 års ålder. Det var helgdag och min äldsta syster, som arbetade på STAL:s ritkontor där, hade ett kortare arbete att utföra. Jag fick följa med, men minns inte mer av besöket än att det gjorde ett starkt intryck på mig av det, som jag fick se och höra om det gamla slottet.

Vi barn hade tidigare hört berättas så mycket om allt fint och spännande, so där fanns och vad som timat ända från Louis De Geer och fram till Ekmans tid. Den mest omtalade var ju Aurora, men det talades också ibland om den grå damen, som då och då visade sig där.

Ja åren gick, jag hade inte fyllt 14 år när jag åter satte foten på golvet i slottshallen. Jag minns att jag tog av mössan vid inträdet, troligen lika, som jag gjort när jag var sju år.

Nämner detta för att när jag senare hade min arbetsplats på slottet, var det en av cheferna som lagt märke till det. Han yttrade en gång när vi kom samtidigt till slottsporten. Det är visst bara vi, som tar av hatten när vi går in här? Året var 1926 och den 26 febr. när jag, som kontorbud gick min första postrond från STAL:s verkstadskontor till huvudkontoret på slottet. Min företrädare Gunnar Karlsson var med på min första rond.

Slottets bottenvåning, användes inte då som kontor. En trappa upp till vänster låg ritkontor, arkiv, beräkningsavdelning och överingeniör Oscar Wibergs kontor. Till höger om trappan, det runda rummet, som under åren varit företagets direktörkontor. Under mina anställningsår vid STAL i Fingspång 1926-55. De var Georg Leire, David Lindblom och Curt Nicolin. I övriga rum i våningen var affärskontor, med offertavdelning, reservdelar, montage service m.m.

Vindsvåningen var i stort sett inte inredd. Det runda rummet där var då avdelning för kopiering av ritningar.

Där fanns också ett par enkelrum, som beboddes av bolagets tjänstemän. En kväll, vid en lite försenad postrond fick jag höra vacker musik ljuda, när jag kom upp på vinden. Harpspelaren, som bodde i ett av vindsrummen, var ingenjör på STAL. Någon grå dam syntes inte till i vindsmörkret.

Med tiden hann man lära sig hitta i slottet, fårn källare till vind, efter mycket spring i spiraltrappor till olika rum och utrymmen. Det lär ju ha varit 62 rum där? Slottet hade inte varit obebott på 250 år förrän en period i början av 1900 talet.

Det blev ett avbrott i slottsbesöken i samband med andra arbetsuppgifter inom företaget Lågkonjuktur rådde, i början 30 talet. Värnplikten skulle fullgöras.

I sammanhanget kan nämnas, att jag i mitt arkiv med bl.a. gamla radioprogram, har en inspelning från 1953 om Fingspång, med titel: "Brukstraditioner och fackföreningsminnen". Där ingår bl.a. en intervju med STAL:s direktör Daid Lindblom, i tjänsterummet på Fingspångs slott.

Vördnaden för Fingspång och Slottet lever kvar hos mig. Mitt, lilla bidrag är tillkomsten av sången om "Aurore". Den ingår i STAL körens repertoar samt finns med på min hemsida och blogg.

Detta var i stora drag vad jag minns om själva slottet.

Man minns också både jubileer och festligheter som ägt rum där under åren Slottsklubbens medlemmar fick ofta medverka i olika uppdrag vid tillställningar. Vi var bl.a. marskalker och guider vid ett Ekmansjubileum och guidade vid flera andra tillfällen när så önskades.


STAL:s portvakter framför verkstadsporten rån v. Svartling, Johansson, Fredriksson och Ekholm.	Finspång STAL:s verkstadskontor.

Slottsparken Fingspång	Verkstadshallen STAL.

Fingspångs slott.

Verkstadsarbetarna.

Tidig morgon, man skyndade genom verkstadsporten. i gången, i sidofacken, där hade man tidkorten Ty även då på 20 talet man måste arbetstiden hålla vakterna Svartling, Johansson, Fredriksson och Ekholm punktligheten kolla

I verkstaden fanns filare, lindare,karusellsvarvare och ritsare, arborrare, borrare, fräsare och hyvlare ja verkliga snitsare Med mästerlig hand och med skarpa stål i maskiner, de bearbetade hård och seg metall Lindström ,Kalle i Änga, Hultman, Lindell och Alfred från Björkfall Ja flera yrkesmän, också de med stil och känsla för precision fyra av dem alla så kunniga män, i viktig produktion Man såg dem i gamla verkstan vid maskiner uti rad svarvarna, Both. Karl Edvard, Kalle Knut och De Grade

Metallgjutare, slipare, svetsare, plåtslagare och de som kunde härda, modellsnickare, ja konstnärer i vart sitt fack, alla säkert lönen värda. Från smedjan hördes täta hammarslag man såg hur järn i ungnar upphettades, det var där som smederna Ströberg, Backström, Broman och hantlangarna svettades.

Verkstadsarbetet omfattade även då underhåll ,lager, renhållning och transporter tillverkning av verktyg, ja specialitéer av olika sorter för att maskiner och verktyg hölls i bästa skick, fanns män som kunde serva och smörja nämligen, Eklöf, Frisberg, Qvarfort och Holm som allt fick ombesörja

Ja detta var när man arbetade med turbiner för ånga som sedan skulle monteras av skickliga montörer och de voro många. Till fjärran land de reste, till Persien såväl som till Bombay Jag nämner ett fåtal av dem, Frans Pettersson, Hallström, Wilking och Waleiy

Verserna Verkstadsarbetarna skrevs av ”Anders Magnus” (Allan Lööf) De ingick i ett radioprogram i Radio Östergötland 1980 den 2 och 3 januari.

Frukostklubben

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Tue, 13 Feb 2007 08:48:00 +0100

"Dur och Moll" i Frukostklubben den 18 februari 1956
Sigge med en sax hängande i band om halsen. Han fick
nämligne den av oss för att han var så "klipsk".

Frukostklubben	Rep. den	17/2-56	Kl. 10.00-12.30
Årgång VII	" "	18/2-56	Kl. 06.00-07.00
Nr. 239	Sändn.	"	Kl. 07.00-07.30

/Signatur som vanligt med påannons: Sveriges Radio, Stockholm
Nu följer Frukostklubben, underhållning vid morgonkaffet./
Alla:
God morgon
God morgon
Hör fåglar sjunga glatt god morgon, god morgon i kör.
God morgon
God morgon
Kom du hem sent i natt:
God morgon, förlåt om vi stör.

Sigge:
Innan vi går ut till dagens jobb och spring och skubb sjunger vi en liten sång i våran Frukostklubb

Alla:
God morgon
God morgon
Etern skall bära fram en hälsning
God morgon på dej.

Det finns mycket mer att berätta beträffande programmets deltagare. Både vad som gäller gäster och olika programledare och alla personliga glada minnen från besöket. Vilket kan ske i annat sammanhang senare.Kanske också någon önskar köpa ovannämda CD-skiva med sånggruppen Dur och Moll, vilket kan gå för sig efter mejl-kontakt för närmare information. Denna skivförsäljning är baserad på att överskottet tillfaller Rädda Barnen.

Se hit!

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Mon, 22 Jan 2007 16:22:00 +0100

Här kommer postdilligensen med ytterliggare några låtar från 50 talets Dur och Mollskiva.

5. Hör min sång Violetta
6. En afton vid Mjörn Sommarkväll
7. Rosemariepolka
8. Vildrosen
9. Tror du på kärleken så välkommen

Här kommer nu skivans 5 sista låtar.
10. Månen Lärkan och Måsen
11. Vaya Con Dios Min Älskling
12. Coimbra
13. Wonderful Kopenhagen
14. Trolleboschottis

Min första låt Aurore

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Sun, 24 Dec 2006 09:30:00 +0100

Den kom till i slutet av 1940 talet. Jag vaknade tidigt en söndagsmorgon gnolande en melodi som envist inte ville släppa taget även de första orden till text ville också vara med.

Möjligen kunde detta ha något sammanhang med att jag då haft min arbetplats i Finspångs slott sedan 1939 på STAL:s kylavdelnings kontor. Mitt första besök på slottet gjorde jag 1919. Ja så kom min första humlåt till och det dröjde några år innan den skrevs på noter.

Vi skall nu lyssna på en inspelning som Norrköpings Skolorkester gjorde för några år sedan, under arrangemang och ledning av musikern Gunnar Hernell.

Låten Aurore i MP3-format

Bättre sent än aldrig - Mina första julklappar

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Sun, 24 Dec 2006 09:23:00 +0100

Ett litet utdrag i December ur min kommande bok

Utdrag ur självbiografiskt bokförslag om epoken
1914 - till nutid,

Mina första julklappar, en liten speldosa och en björkvedsklabb.

Speldosan var av en tekopps storlek med en liten vev på toppen. Ni må tro att det vevades och spelades, Med tiden försvann de ljuva tonerna och därmed melodin ur mitt minne.Men glädjen över den juklappen lever kvar än idag.

Julklapp nummer 2 öppnades med samma spänning som med den första. Vad innehöll månne det fina paketet? Det var en björkvedsklabb där den vita näversidan var prydligt dekorerad med God Jul! Förklarligt nog blev jag som mottagare en aning fundersam?
Det var min 5 år äldre syster Ingrid som stod för gåvan. Klabben hade hon hämtat ur vedlåren i köket. Hon var så mån om att jag som den yngste i familjen skulle få en julklapp.
Den björkvedsklabben värmer mej än idag.

English version

An extract from my autobiography, book proposal concerning the time from 1914 until now.

Hej igen!

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Wed, 1 Nov 2006 21:40:00 +0100

Apropå!

Tyvärr har det blivit ett uppehåll med nya blogginlägg sedan en tid tillbaka.
Tillförlitliga uppgifter om skalden Bellman och berget bellmanshäst i Finspång saknas fortfarande.

Däremot har uppgifter om namnet Rosenkälla på gård och källa klarnat, med bl.a. anor ända från 1690 taloch är nu aktuella för inläggning på min blogg.

Ytterliggare ett inlägg om hur en mås jagar en häger. Dessutom trevliga personliga besök samma dag, som både gladde och överraskade mej.

1. Gård och källa.
2. En häger jagad av en mås och lite mer

Min förhoppning är att många bloggare spelat, sjungit, kvittrat och visslat Rosenkällan både privat, som artister eller i körsammanhang fortsätter sjunga. Noter finns om ex.i körsammanhang skulle behöva rekvireras. Orsaken till pausen beror också till viss del på att jag drabbats av en synnedsättning på ett öga under året. Fortsätter att blogga efter bästa förmåga men i betydligt saktare tempo.

Hör gärna av Er

Namnet Rosenkälla på gård och källa

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Wed, 1 Nov 2006 21:39:00 +0100

Första gången jag hörde namnet Rosenkälla var en gång i mitten av 1930-talet. Vi var några goda vänner som träffades en sommardag vid en festplats i Linköpings närhet. Det var fullt hålligång på den lilla dansbanan redan på eftermiddagen.
Jag minns att två av deltagarna berättade att de bodde på en gård som hette Rosenkälla. Av någon anledning fäste jag mig vid namnet, med påföljd att det långt senare blev både text och melodi till en låt.

När jag senare i slutet på 90-talet vid en bussresa till Stockholm passerade Nyköping, skymtade jag plötsligt en liten skylt med namnet Rosenkälla. Det var en stor överraskning.
Som medlem i Risinge Hembygdsförening tog jag snarast kontakt med Nyköpings Hembygdsförening för att få närmare upplysningar. En intressant redogörelse om bostadsområdet Rosenkälla i Nyköping presenterades liksom även om gården Rosenkällan som har anor från tidigt 1600- tal och viss anknytning till Finspångs De Geerer.

Rosenkälla omnämns på 1600-talet som Kung Rönnes källa, och var Nyköping stads källa/vattentäkt under 100 år. Vattnet rann då genom urborrade trästockar på en sträcka av 2-3 kilometer. Vidare i brevet från Nyköpings Hembygdsförening framgår att baron Gerard De Geer år 1843 köper Rosenkälla av prosten Grandelius sterbhus.
De Geer arrenderade också Östra Kungsladugården och ägde Stjärnholms gods liksom ”Ambrosiahuset” vid stora torget i Nyköping.

Själva källan, från vilken gården fått sitt namn, var en springkälla omgärdad av rosbuskar. Den betraktades som en trefaldighetskälla dit ungdomen gick Trefaldighetsafton för att dricka källa - en tradition som Nyköpings Hembygdsförening än idag håller liv i.

När det nu blivit känt att denna Nyköpings Rosenkälla varit omgärdad av rosenbuskar, tyckte jag att det borde bli en vers till på min låt ”Rosenkällan”.

Kring källans krön små rosenbuskar prydde
vars blommors doft kom oss till välbehag
Vi njöt av stillhet och vad stunden gav oss
när fågeln sjöng för oss sin vackra sång

EN HÄGER JAGAD AV EN MÅS OCH LITE MER KRING DETTA

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Wed, 1 Nov 2006 21:19:00 +0100

En morgon, en försommardag, fick jag för mej, att idag skall jag åka upp till Gärtorp som ligger i grannsocknen Hällestad. Efter kontakt med min granne Nils Olov bestämdes att vi skulle följas åt dit. Besöket där gällde närmast en kontroll av fritidshuset, innan ägaren, mig närstående med familj, skulle komma dit för vistelse under sommaren.

När vi kommit in på tomten och fram till Gärtsjöns strand, kom plötsligt två fåglar flygande i hög fart framför oss. Jag hann inte med att se, vilket slag av fåglar det var, men Nils Olov konstaterade omedelbart, att det var en Häger som jagades av en Mås. För honom, som erfaren fågelskådare och fotograf, med egna bilder tagna med bl.a. på fjärilar, strömstare och varg, fanns nog en önskan om att kameran funnits tillgänglig vid tillfället.

Händelsen och upplevelsen av vad vi fått se, gjorde på oss båda ett starkt intryck den dagen. Kanske blir så även i tiden framöver. För mej personligen, kvarstår frågan om det normalt förekommer i fågelvärlden, att en liten fågel kan jaga en betydligt större på flykt?

Efter den relativt korta utflykten denna dag och med upplevelsen i tankarna om Hägerns flykt, möttes jag ytterligare av en så att säga oförklarlig, kanske sammanhängande överraskning. När jag vid hemkomsten öppnat dörren till lägenheten, ringde det på telefonen och en mansröst presenterade sig som Olle Häger. Då jag fortfarande är rätt så snabb i repliken ställde jag frågan? Tillhör du möjligen Hägerfamiljen som bott i Finspång? Detta för att kolla om det var någon bekant som ville skämta med mig. Svar:Nej jag kommer uppifrån Hälsingland och är historiker vid SVT.

Orsaken till att han ringde mej var, att han sökte uppgifter om Frank Sinatras besök i Finspångs Folkets Park år 1953. Kanske anledningen till kontakten var, att han fått kännedom om en artikel i Risinge Hembygds-förenings Årsskrift 1995, där jag medverkat om parkens tillkomst och nedläggning.

Hur som helst så var det Olle Häger som ringde, han som producerat bl.a. TV serien HUNDRA SVENSKA ÅR. Man kan ju undra, om vår upplevelse på förmiddagen med Hägern på flykt, kunde ha någon betydelse i sammanhanget? Dagen var den 17 juni. Längre fram den 18 sept. utan varsel, ringde Olle, att han och en kollega är i Finspång och att de kommer upp till mej om fem minuter och gärna dricker kaffe.. Jag blev glad att de ville hälsa på och värdesatte besöket. Mycket intressanta och trevliga samtal följde under eftermiddagen, givetvis med tonvikt på Frank Sinatrafrågan.

Finspång 2002.10.11 Allan Lööf

Professor Hoger Frykenstedts bok

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Thu, 5 Oct 2006 11:45:00 +0200

Professor Hoger Frykenstedts bok.
JEAN JACQUES och
AURORA TAUBE DE GEER af FINSPÅNG
och deras värld

Efter ovanstående har framkommit ett förtydligande av CA Ehrensvärds brev till baron J. J. De Geer Norrköping d. 20 Mars 1799 i vilket berättas om:

Min egen vän upp i tallarna.
Jag skall berätta dig att jag kommit i stussen på ett Berg så att de fruchtbara fälten vid Dömmestorp numera äro intet mine.

Kan det möjligen tänkas gälla ett annat berg än i Dömmestorp, och i så fall Bellmans Häst i Finspång som nämns i brevet till baron De Geer. Baronens tillskrevs kanske inte om ovannämnda berg i Dömmesrtorp? Frågan är ju fortfarande öppen. Vem vet?

För information.
Kopia av konstnären Ehrensvärds brev.

Frågan är om brevet till baronen ändå möjligen har något samband med Bellmans Häst i Finspång.

Vem vet?

A New English Version of "Wishing Well of Roses"

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Wed, 2 Aug 2006 00:29:00 +0200

Click here in order to listen to "Wishing Well of Roses" (mp3)

We have now added a new version in English of "Wishing Well of Roses" (Rosenkällan) with Lars Melander on the guitar. At the end of the text, don't forget to chirp or whistle along with the melody. Good Luck!

Nu kommer Rosenkällan i nyversion

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Mon, 26 Jun 2006 20:10:00 +0200

Klicka här för att lyssna på "Rosenkällan" (mp3)

Som nytillägg passar vi på och lägger in en låt nämligen Rosenkällan i svensk version med gitarrackompanjemang av Lars Melander. Glöm ej att Du kan efter Din sång också kvittra eller vissla slutklämmen den lilla melodrutten Kvi, vivivi vitt spelas. Lycka till!

Senare kommer Rosenkällan i en engelsk version. Genom att klicka på respektive version kan Du sjunga med när Du så önskar.

Meningen är att nytillägg ur min repertoar skall inläggas i en omfattning med artister och orkestrar.

Beträffande tillförlitliga och tillgängliga källor, som för närvarande söker underlag om slakden verkligen varit i Finspång avvaktas med besked inom närmaste tiden.

Lite mer om Bellman

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Fri, 21 Apr 2006 20:55:00 +0200

Skalden C.M. Bellmans namnteckning lär ej finnas med i de gamla gästböckerna på Finspångsslott.

Beträffande berget Bellmanshäst i Finspång finns hittils ingen klarhet om hur berget fått sitt namn. Man kan fråga sig om möjligen det kan finnas ett samnand med en skiss på ett berg av konstnären C.A. Ehrensvärd?

Källa:

Professor Holger Frykenstedts bok

JEAN JACQUES och
AURORA TAUBE DE GEER af FINSPÅNG
och deras värld

Östergötlands Dagblad 1946

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Mon, 3 Apr 2006 14:10:00 +0200

Nedan återges artikeln ”Auroras Ek i gammal sägen” publicerad 1946. Se även förra artikeln - ”En Finspongsdag på skön Auroras tid” från 1937 - som publicerats här på bloggen.

(artikelförfattaren)

Tillgången på oskadade tidningsurklipp är begränsad, vad som gäller detta ärende.

Östergötlands Dagblad 1937

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Mon, 27 Mar 2006 13:58:00 +0200

Nedan återges artikeln ”En Finspongsdag på skön Auroras tid” publicerad 1937. (Finsponga Läns Tidning var då en julbilaga till ÖD.)

Tillgången på oskadade tidningsurklipp är begränsad, vad som gäller detta ärende.

Efterlysning: Information om Bellman i Finspång

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Mon, 20 Mar 2006 11:34:00 +0100

Nu är det dags att gå in mer på C M Bellman och Finspång.

Enligt muntliga traditioner här i Finspång lär skalden tillsammans med ett följe konstnärer någon gång i slutet av 1700-talet besökt Finspång. En del av detta besök har även satts på pränt.

AURORAS EK i gammal sägen. Det är den gamle välkände Finspångskännaren Gjutmästaren Frans Dahlqvist som berättat i en artikel i Östergötlands Dagblad år 1946.

Det finns ytterligare en artikel, som skrevs redan 1937 av Frans Dahlqvist med titel: En Finspångsdag på skön Auroras tid. I glatt följe av konstnärer och snillen. FINSPONGA LÄNS TIDNING. Hur eken blev Auroras ek. "Efterkommande freda detta träd tills det faller för tiden".

Ovannämnda artiklar har författarens dotterdotter bevarat och överlämnat för publicering, nämligen Siv Stålhammar-Ekberg.

Se även låten om berget Bellmanshäst i Finspång.

Podcast, Dur och Moll: 'Trolleboschottis'

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Sun, 15 Jan 2006 13:05:00 +0100

Klicka här för att lyssna på spår 14 (mp3): ”Trolleboschottis”

Detta var ett smakprov på några låtar, som finns med bland Dur och Mollskivans 14 st låtar.

Överskottet på skivförsäljningen kommer att överlämnas och redovisas till Rädda Barnen.

Försäljningsställen i närområdet samt uppgifter om beställningar av skivor för sändning med post kommer besked om detta snarast via bloggen.

CD:n Dur och Moll bjuder på en vandring i Finspångsbygden som bäst avlyssnas i den ordning låtarna kommer på skivan. Alla nytillkomna besökare rekommenderas därför att börja med ”Signatur”.

spår 14 (mp3): ”Trolleboschottis”:

En lördagsmorgon i februari 1956 var vi kallade att medverka i Frukostklubben i Stockholm.

Redan kl. 6 var det samling, genomgång och repetition umder Sigge Furst ledning.

Vi hade under 50 talet en ganska omfattande repertoar och valt att sjunga två olika melodier samtidigt, nämligen Den gamla spinnrocken och Symfoni.

När vi stod uppställda för att börja sjunga, hördes en röst från kontrollrummet säga har ni inget om troll?

Svar ja!

Det blev istället Trolleboschottis i ett specialarrangemang. Att mitt lilla munspel fanns i rockfickan lättade på trycket.

Nästa ämne på bloggen blir frågor om Skalden C.M. Bellman och om berget Bellmanshäst beläget nära Finspångs centrala del.

Podcast, Dur och Moll: 'En afton vid Mjörn'

noreply@blogger.com (Allan Lööf) — Wed, 11 Jan 2006 10:06:00 +0100

Klicka här för att lyssna på spår 6 (mp3): ”En afton vid Mjörn”

Gå vidare till spår 14: ”Trolleboschottis”

spår 6 (mp3): ”En afton vid Mjörn” - ”Sommarkväll”:

Deltagarna i sånggruppen Dur och Moll tyckte samtliga att Prins Wilhelms fina dikt ”Sommarkväll” skulle passa bra att läsas när den då så populära En afton vid Mjörn” framfördes.

Nästa och sista smakprov är spår 14: ”Trolleboschottis”