Almega tog i höstas initiativet till tävlingen SM i lönesättning för att utse en svensk mästare i lönesättning. Nu har SM i lönesättnings jury har enats om fem företag bland de nominerade som gått vidare till final.

Finalister är Support Syd, Helsingborg, TM-konsult, Lycksele, ÅF, Stockholm, Forex Bank, Stockholm och Ving, Stockholm. 

Med en bra modell för individuell lönesättning finns stor potential för både en verksamhet och dess medarbetare att växa. Och det finns många företag, organisationer och offentliga verksamheter ute i landet med framgångsrika modeller som bör uppmärksammas.

De fem finalisterna har visat att de arbetar strategiskt med lönesättning. Här används lönesättningen som ett styrmedel för att utveckla medarbetarna och organisationen. Företagen har en genomtänkt årlig process för medarbetarsamtal, lönerevision och uppföljning. Processen är dessutom känd och accepterad av medarbetare, lönesättande chefer och fack.

Inom kort kommer juryn att utse en av finalisterna till svensk mästare i lönesättning.

Newsmill delade i veckan ut årets medalj för förtjänstfulla insatser i debatten om den svenska modellen till Vårdföretagarnas Ulf Öfverberg.

Så här löd motiveringen:

”Den kvalificerade debatten i Sverige drivs ofta av intressen. Inget fel i det. Det enda problemet är att så många begåvningar styrs av gruppnytta eller affärsnytta och inte efter sitt eget huvud.

Vår medaljör bröt det mönstret med en serie artiklar där han polemiserade mot de sk långtidsutredarna som hävdar att finansieringen av den gemensamma välfärden inte kommer att räcka.

Om han har rätt i detta vill vi låta vara osagt men han förde pennan utan hänsyn till annat än sin egen övertygelse och sitt eget förnuft och det är större.

Medaljen för förtjänstfulla insatser i debatten om den svenska modellen 2012 går till Ulf Öfverberg, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna och landstingpolitiker i Stockholm för fp.”

Grattis Ulf!

Först: vad är en toppdomän? Enkelt uttryckt, det är t ex .SE, .COM., .NU, .NET. Det är fyra exempel på toppdomäner. Hittills har det varit varje land förbehållet att ha ”sin” topdomän, vartill kommer ett begränsat antal mer generiska (dvs COM, NET etc). Men det funnits en logik och det har skapa någon form av förutsägbarhet.

Nu har ICANN, den internationella organisationen som är tämligen självsvävande – den har inte någon hemhörighet i något FN-organ eller dylikt, utan är en organisation som följer kalifornisk lag och agerar utifrån ett avtal med USAs regering – i sin oändliga visdom bestämt att världen behöver fler toppdomäner.

Eller i vart fall näringslivet och andra organisationer.

Eller i vart fall ICANNs ledningspersonal.

Har du känt ett sug efter fler toppdomäner? Jag tror inte det. Jag, i alla fall, tycker det är rätt praktiskt att veta att, så länge det är något svenskt, så torde .SE fungera ganska bra som chansning. ICA.SE tex om jag vill in på deras hemsida. Jo, det fungerade, bra.

I värsta fall kan jag chansa med .NU eller .COM, alternativt kan jag krypa till korset och googla eller binga eller något av den arten.

Men nu kan ICA starta sin egen toppdomän, om de a) får sin ansökan godkänd; b) slantar av bra många hundra tusen kronor, eller om det är miljoner. Det sistnänmnda kan kanske ICA-rörelsen fixa, även om jag inte tror att det är butiksägarna som står för fiolerna; det blir nog någon promilles prishöjning (OK, jag kommer inte att märka det, det inser jag också). Men det första?

För det finns ICA även i USA, England, Schweiz osv. Inte dagligvaruhandel, i England är det litet mer kulturellt (Institute of Contemporary Art), i Schweiz är kanske det roligaste exemplet: International Cooperative Alliance, där ICAs rival Kooperationen är medlem. I USA tycks det vara ett konsultföretag.

Tänk om de också vill lägga beslag på .ICA? Hur skall den tvisten avgöras? Först till kvarn? Störst går först? Längsta existensen? Jo, det finns regler och sätt att lösa tvister, så det kommer att ge sig. Men kan vi vara säkra på att inte en viss del av jordklotet favoriseras?

Och inte stärks förtroendet av att dagen efter att ICANN tagit beslutet så hoppar ledande – mycket ledande - personer av till ett kommersiellt företag som arbetar med att hjälpa andra att etablera sig på nätet. Hur många tror att det är en slump?

Och så har vi nästa fråga. Om nu någon vill ha .SWE, hur agerar konungarikets ledning? Idag finns ingen strategi för det i departementet. För faktiskt så kommer ansökningar där geografiska namn skall registreras att komma till resp land för någon form av möjlighet att stoppa det, eller gå före i kön. Men idag vet vi inte vem som skall hantera sådana frågor, trots att det pågår ansökningsförfaranden för fullt. Stockholms stad lär ha ansökt, och det är väl rimligt. Bör landets alla kommuner skyddsregistrera sina nan som toppdomäner, och vad kommer det att kosta för Nordanstigs kommun, en av landets minsta? Och om inte, vilka intressanta konsekvenser det kan få. För några år sedan var Stockholm tvunget att köpa loss Stockholm.Com från den (ö)kände aktören i prnografibranschen.

Så jag tycker: Det är för eländigt att detta beslut tagits, men det är historia. Det är för illaluktande att vissa kan misstänkas ha drivit det i egen sak, fast det lär visst ICANN ha stoppat för framtiden med ändrat regelverk. Det är knepigt när kommersiella krafter börjar slåss – kommer störst att vinna? Och det är hög tid för departement att arbeta fram en svensk strategi att ha till hands när frågorna kommer om huruvida svenska geografiska namn skall skyddas.

Men samtidigt kan jag börja undra litet över hur själva arbetet fokuseras. Är det inte litet väl många bollar som Anna-Karin skall hålla i luften samtidigt (och då tänker jag inte ens på hennes andra område, som svenska folket kanske är mer upphetsat över: elsektorns funktion och oligopolartade beteende).

I dagarna överlämnar IT&Telekomföretagen sitt inspel till agendan. Vi är en av det 70-tal signatärer, som ställt oss bakom ambitionen som agendan är en symbol för. Dessa signatärer förväntas skicka in en sammanställning på hur man med egna aktiviteter bidrar till att arbeta för agendans mål, ”IT i människans tjänst – Sverige skall vara bäst på att tillvarata digitaliseringens möjligheter”.

I vårt inspel har vi dels en översikt över branschens bidrag – och då är givetvis inte de enskilda företagens olika aktiviteter med -, dels en sammanställning över det 30-tal projekt som vi bedriver själva eller tillsammans med andra.

Förmodligen är IT&Telekomföretagen av tämligen naturliga skäl en av de mer berörda signatärerna. Men icke desto mindre torde antalet inspel, och innehållet i dessa, göra att statsrådets medarbetare får det svettigt att sortera stort från smått, prioriterat från mindre viktigt, politiskt intressant från mer triviala aktiviteter, generella och nationellt intressanta från mer företagsanpassade budskap. Och vad skall det egentligen användas till, det har jag inte riktigt förstått. Men det innebär nog mer arbete för departementet.

Till detta skall de stackars medarbetarna hantera andra frågor som agendan aktualiserat. Det skall skapas en digitaliseringskommission med ännu så länge oklart uppdrag, mandat och bemanning. Det skall också hållas separat från Digitaliseringsrådet, Hatts egen referensgrupp, samtidigt som det rimligen måste ha någon form av samband. Dessa båda fora skall administreras och servas med material.

Det skall också skapas regionala digitala agendor; i skrivande stund är Anna-Karin Hatt i Malmö för att stimulera det skånska digitala arbetet. Agendaarbetet skall på lämpligt men litet oklart sätt synkas med Bredbandsforum (också ett i sig utomordentligt initiativ från departementet). Dessa agendor skall på något sätt följas upp, och Bredbandsforum är inte ett självspelande piano.

Agendan skall också leda till ett Användarforum, där användbarhetsfrågor skall lyftas om jag förstått det hela rätt; än har vi dock inte sett eller hört något om detta. Här skall det också etableras, rekryteras, matas med material och administreras.

Det pågår ett arbete att utveckla strategi och arbetsformer för e-förvaltningen, där olika delar av omvärlden på något sätt skall krokas in. Det tar också tid och resurser.

Så frågan börjar smyga sig på mig: vad är den digitala agendan? Risken är att detta utomordentliga initiativ kollapsar eller imploderar, för att spetsa till skrivningen, till följd av alla de förväntningar som alla dessa initiativ leder till, och till följd av att ingen riktigt ser skogen för bara träd.

Jag hoppas att statsrådet Hatt har duktiga, arbetsvilliga skogvaktare och skogsarbetare, och en engagerad skogsstyrelse. Hur sedan allemansrätten i skogen kan tillämpas blir intressant att se: hur kommer agendan och alla dess barn och barnbarn att göra avtryck för oss alla invånare?

Det går inte att straffbeskatta arbetade hårdast av allt, då Sverige är helt beroende av ett näringsliv som till stor del lever på kvalificerade tjänster.

Det blev tydligt under Almegas frukostseminarium En skattereform för tjänstesamhället – Industrin byggde vår välfärd, men hur tryggas framtiden? Och särskilt tydlig med detta var den som representerade industrin i diskussionspanelen, Rickard Lundmark, som tidigare var utvecklingschef på Ericsson numera på Telia Sonera. Han kunde vittna om hur de stora svenska industriföretagen skapar sina mervärden kring tjänster med högt kunskapsinnehåll, att det är där man tjänar sina pengar. 

Även debattörer Johan Norberg, känd debattör, såg det lätt absurda med ett skattesystem som straffar ut det som vi lever på och som ska skapa framtidens jobb. Per Bolund, ekonomisk politisk talesman för (mp) höll med, och betonade behovet av en genomgripande skattereform, liknande den som genomfördes i början av 1990-talet.

Ewa Björling kallar sig gärna Frihandelsminister för att markera vikten av en fungerande fri handel. Det gäller såväl varor som tjänster. På varusidan är det ofta lättare att diskutera standard och produkters egenskaper objektivt, på tjänstesidan blir det ofta mer känsligt, subjektivt och ibland protektionistiskt eftersom det ofta är kopplat till arbetstillfällen och kompetens. Inte desto mindre måste länderna öppna sina gränser för en fri tjänstehandel.

Kommerskollegium har till ansvar att främja handeln och därmed uppgiften att inhämta information om svenska företags, organisationers och myndigheters intressen och problem i handeln. I dagarna ska Europeiska kommissionen diskutera frihandelsavtalen med Moldavien, Georgien och Japan. Kommerskollegium vill därför komma i kontakt med företag som har erfarenhet av att verka i dessa länder eller är potentiellt intresserade av att göra det.

Känner du sig berörd? Mejla Ingrid Hultquist (Moldavien och Georgien) eller Annika Widell (Japan) på Kommerskollegium för att få enkäten eller om du har några relaterade frågor.

Sista svarsdag för synpunkter gällande Moldavien och Georgien är 1 mars; och för Japan 9 mars 2012.

Vi har i en debattartikel bland annat jämfört TSL:s verksamhet med Arbetsförmedlingen. På detta svarade Arbetsförmedlingens Per Olsson, chef för arbetsförmedlingen i Göteborg och Halland, att vår jämföresle haltar.  Men jag räds inte debatten och menar att vi har argument som stöder oss. Att hitta arbete via andra vägar än Arbetsförmedlingen bekräftas i en undersökning som presenterats av Xtra Sverige AB.

Inte nog med detta, i dagens svenskan finns rubriken Arbetsförmedlingen har havererat där Tomas Tjajkovski i en artikel riktar en svidande kritik mot bland annat Arbetsförmedlingens upphandlingar  och föreslår en peng som de arbetssökande förfogar över.

Ungdomsarbetslösheten, strukturella förändringar i näringslivet, nedläggningar av företag, svårigheter för dem som kommer till vårt land att hitta arbete, det finns många skäl för regeringen att fundera på om det inte är dags att se till att lagen om valfrihet inom arbetsförmedlingen faktiskt tillämpas.

Illustration: Mathias Landefjord

Vi gillar företagsamma människor och det är alltid lika kul att läsa om entreprenörer som Michelle Wallin som uppenbarligen erbjuder dagbarnvård som behövs i Gävle. Men tyvärr är hennes tankar om framtida verksamhet inom jobbcoachning ett av de exempel som gör att vi ogillar regeringens påhittade begrepp jobbcoachning.

Arbetslösa som står långt från arbetsmarknaden behöver professionell hjälp att hitta nytt jobb genom allt från att skriva CV och träna intervjuer till praktik och matchning. De behöver inte yoga, mindfulness, kommunikation och ledarskap.

Eller jo, det kanske de behöver. Men inget av detta hjälper dem till nytt jobb. Rekommenderar för övrigt Tomas Tjajkovskis debattartikel i ämnet i dagens Svenska Dagbladet.

Stefan Löfven är på innovationsresa. Det är bra. Fler tankar kring innovation och framtid behövs bland våra politiska ledare. Men delar av hans uttalanden gör mig orolig.

På Almega har vi i åratal arbetat med att vidga begreppet innovation. De stora genombrotten framöver kommer inte främst att handla inte om skiftnycklar eller fyrar. Snarare rör det sig om nya sätt att arbeta effektivare, att skapa nya eller modifierade lösningar/erbjudanden till kunder. Det handlar om att skapa värden som kunden kanske inte ens visste att den hade behov av. Det finns otaliga problem/behov som måste lösas och idag vet vi inte ens vilka alla problem och behov är. De kommer att dyka upp längs vägen.

Vem visste att vi hade behov av telefoner som kan ge oss otaliga app-tjänster, att vi var beredda att betala för att kunna streama ner musik via Spotify med musikproducenternas välsignelse (!) och att företag som Capio, genom att sätta patienten i fokus, skulle lyckas effektivisera vårdprocesser och kedjor med goda resultat? Kunde man på 80-talet ana att anrika teknikföretaget LM Ericsson skulle transformeras till ett tjänsteföretag som idag växer så den knakar inom global services? Knappast!

Så, jag blir orolig när Löfven  gör uttalanden som…

- Jag vill ha mer av riktig näringspolitik där det offentliga är med och tar fram nya produkter och tjänster i samverkan med industrin och forskningen.

- Vård, skola och omsorg blir det väldigt lite av om vi inte har innovationer och företag som efterfrågar arbetskraft.

För det första så vore det på sin plats att prata om näringslivet snarare än industrin. Idag är stor del av FoU-arbetet outsourcat till tjänsteföretag som teknik- och IT-konsulter. Industri och kunskapsintensiva tjänsteföretag (KIS) lever i symbios och industrin skulle inte ha en chans att klara sig utan KIS-företagen.

Vad vi nu ser framför oss är en utmaning att få fler tjänsteföretag att involveras i samverkansprogram. Här måste finansiärer som VINNOVA bistå med att utforma tvärdisciplinära program som är anpassade för tjänsteföretagens villkor. Tjänsteföretagen har inte industriforskningsinstitut som intermediär mellan akademi och företag och därför finns stort behov av att samla forskare verksamma inom tjänsteforskning i olika former av nätverk.

För det andra så sker många innovationer just inom vård, skola och omsorg, inte minst inom de privata företagen! De är också en viktig del av svenskt näringsliv. Det är dessutom en nödvändighet att öka innovationskraften inom just dessa sektorer för att trygga välfärden (något som socialdemokraterna måste ha i åtanke i sitt förslag om begränsning av vinstuttag, annars riskerar de att diskriminera privata aktörer och sätta käppar i hjulet för innovativa lösningar).

Löfven får det att låta som om det bara är ur industrin som innovationer ska komma.

Kanske är det ovana, att komma från Metall och industrin in i rollen som partiledare kan tänkas vara ett stort språng. Men, nu är det hög tid att Löfven vidgar vyerna och ser till innovationskraften i alla delar av näringslivet! För Sveriges globala konkurrenskraft!

Analysen i reportaget är lika tydlig som självklar; problemen bottnar till stor del i stelbenta arbetsmarknader och fackförbund som slåss för arbetstagare med förmåner som det tagit årtionden av facklig kamp att trygga. 

Men vad vet jag. Kanske är näringslivet bara ett särintresse. Och kanske är åratal av kritik från små och medelstora företag mot system hindrar dem från att anställa bara återkommande gnäll från ondsinta arbetsgivare. Eller. Så har företagen och deras organisationer haft rätt hela tiden. Rätt i att höga lägstalöner och ett stelbent Las låser ute dem som redan har det svårt att få jobb. Vi väntar på smällen.