Smaka på ordet skolavslutning.

Avslut är nästan alltid sorgliga. Det är lätt att glömma att avslutet ger plats åt något nytt.

I dagarna är det även ett avslut i mitt liv. Ni som följt bloggen har nog anat mina djupa tankar under tystnaden.

Idag blev jag intervjuad av en journalist. Hon hade hittat min blogg när hon letade efter någon som påverkats starkt av en bok.

Jag tvekade i det längsta. Var jag redo?

Intervjun fick bli mitt avslut

När jag läste Munken som sålde sin Ferrari satte jag upp en fantastisk målbild. Varje morgon visualiserade jag den på mina promenader i avskildhet

Tuffa utmaningar såg jag som tillfällen att träna tankekontroll

Boken blev min ledstjärna. Tyvärr missade jag två viktiga principer. Respekten för min tid och att säga nej samt njuta av nuet och tillbringa tid med barnen.

Att fortsätta den inslagna vägen skulle vara ett långsamt självmord. Upprepade influensor och infektioner har förföljt mig under mer än ett års tid. Som ensam advokat med flera anställda såg jag ingen möjlighet att vara sjukskriven. Sakta knaprade sjukdomar i sig dörren till min energi och lämnade öppet för nya infektioner.

Från nu fokuserar jag på att hitta balansen i livet. Vad kan jag välja bort?

Jag vill verkligen vara advokat. Det har väckts en längtan efter att helhjärtat ägna mig åt klienter.

Alla andra projekt är lagda på is på obestämd tid för min del.

Vi har alltid ett val!

Det vore enklare att fatta rätt beslut med kunskap om framtiden

Ett kapitel i företaget är avslutad. Verksamheten nedbantad till basic.

Avslut för att lämna plats för det nya och okända.

Igår hade jag mailkontakt med Dan Person, tidigare MP på Maqs och Magnusson. Plötsligt insåg jag att vi redan gjort det vi skulle söka projektmedel för. Servicebolaget är egentligen klart! Det kan erbjuda arkivtjänster, redovisning, telefonsvar, programvaror och server mm. Vi har hemsida och vår närvaro i sociala medier är förhållandevis hög.

Men det räcker ju inte att tjänsterna är klara. Någon behöver köpa dem.

De senaste åren har jag arbetat hårt – oerhört hårt.

Det är inte ovanligt att hårt arbetande advokater plötsligt får livshotande sjukdomar.

Den chockartade upplevelsen när läkarna i Baavaro sa att min älskade kunde dö när som helst kommer jag alltid att bära med mig.

Är jag beredd att riskera hälsan för företaget? Sett i backspegeln ångrar jag att jag inte tillbringat mer tid med mina barn de senaste åren.

Vi har alltid ett val.

Och bloggen då? Den är mitt andningshål. Jag har alltid haft ett behov av att skriva fritt. När jag satt ting och tryckte in språket i juridiska termer producerade jag fler vistexter än någonsin. Den här sidan har blivit ett behov.

Från nu har jag bestämt mig att innehållet ska bli “det som kommer upp”. Det är mina innersta tankar och reflektioner som ger mest positiva reaktioner. De ord som inte är tänkta är de som berör.

Vi pratade träning och våra cykelturer, om motvind och uppförsbackar hem från Simrishamn. Han påminde mig om att det är i motvind vi blir starka.

När jag tittar in i hans ögon ser jag glittrande lycka och den klokskap som bara kommer från egna erfarenheter.

Att vara företagare innebär att du måste ta många tuffa beslut. Han delar med sig av sin erfarenhet och styrka. Först nu förstår jag innebörden av ordet själsfrände.

För femtielfte gången intalar jag mig själv att försöka vara lite ledig idag – även utan min älskade.

Den senaste tiden har varit fylld av reflektion. I nästa vecka ska jag presentera viktiga förändringar för personalen.

Det är lätt att man kör på utan att utvärdera. Sett i backspegeln skulle jag gjort vissa saker annorlunda. De senaste åren har gjort mig rik på erfarenheter som jag ännu inte är redo att dela med mig av. Det behövs perspektiv.

Nu – ut på morgonpromenad!

Igår körde jag genom Skåne, längs blommande rapsfält. Det är så att man nästan får nypa sig i armen.

Förkylningen har gjort att jag varit tvungen att ändra min planering.

Den senaste tiden har många tankar handlat om livet. Det känns som om jag hostat mig igenom det här året. Då är det svårt att nå upp till sin maxhastighet. Allt kan inte längre planeras.

2002 förändrades mitt liv när jag fick en utmattningsdepression. Fram till dess hade jag byggt kanaler, fina raka kanaler- kortaste vägen från A till Ö. Men att vara den som gräver kanalen till vattnet är jobbigt.

Då bestämde jag mig för att låta livet bli som
en slingrande vårbäck. Färden blir längre men mer njutbar.

Att resa ger mig tid att reflektera och igår insåg jag att jag lämnat vårbäcken igen och håller på att bli kanalgrävare. Vill jag det?

Här i Stockholm skiner solen och jag skulle gärna byta paraply mot solglasögon.

Jag är på väg till Regelrådet. På agendan står bl a yttrande över EU-kommissionens förslag till produktsäkerhetspaket och tvingande regler om betalningstider i näringslivet. Jag har en hel del att säga om båda, men pga en seg förkylning får det vänta.

Hostande och snörvlande gör min hesa stämma sig inte särskilt bra på film.

Nu är det fokus på att göra en bra insats här

Läser företagaren och funderar över ansvaret som arbetsgivare.

Ofta skrivs det om vikten av att skapa fler arbetstillfälle. Men att vara arbetsgivare innebär ett enormt stort ansvar och otroligt många regelbördor. Hade inte en aning om hälften av kraven fram till att jag gick tillväxtskolans utbildning.

Tänk så mycket erfarenhet de senaste åren gett mig.

Det har såtts ett frö. Tänk om jag skulle kunna ta in delägare i bolagen och få utrymme att skriva böcker och föreläsa om allt jag lärt mig.

Min drivkraft har alltid varit att hjälpa andra.

Nej, nu ska jag försöka somna om. Förhoppningsvis med nya drömmar.

Varje morgon är ett vägval och jag funderar om jag hittills tagit rätt beslut i mitt liv.

Vad är viktigt i livet?

Varje dag är en nystart. Ett oskrivet blad- fullt av möjligheter.

I norr mullrar åskan.

Vi bara ligger där på träbron, min älskade och jag.

Under oss porlar bäcken, fåglarna kvittrar.

Björkarna skiftar i klaraste grönt. Ekens blad börjar spricka ut. Eka papiljott har fått grönlockigt hår.

Skogen är full av vitsippor. Några skiftar i rosa. Är det för att de börjar bli utblommade?

I mossan blommar harsyra. När strövarna var ute brukade vi lägga de vita blommorna i myrstacken. Myrorna kissade på den ovälkomna blomman som då bytte färg.

Man borde bara vara ledig mellan hägg och syren.