Så dessa gropar har skapat många skador gick det rykten om, och det inte bara för turister. Många kliver nämligen ner i dessa acequias (utalas "asekias") när de ser ut som vattenpölar med lerigt vatten. Några Andes, den söta Mendoza-ölen, är också en av anledningarna till de acequia-relaterade skadorna. Sen har vi även Ginas anledning till acequiafall; att inte kolla vart man går. Hon lyckades ramla ganska rejält när hon klev på kanten till en av dessa fällor. Det såg dock farligare ut än vad det verkligen var, även om hon inte ramlade ner i den förvuxna gatrännan. Fick lite ont i händerna och i ena axeln som hon tog emot med. Aja, Vi tog oss iallafall till bergen, Anderna, som vid tillfället inte hade så snötäckta toppar. Första stoppet är en utsiktsplats över den hundra meter djupa människobyggda sjön som jag inte tog namnet på.

Därefter åkte vi vidare till Puente de Incas, Incabron. Den är istället naturligt skapad då det finns en källa termiskt vatten under berget just där som sänder upp mineralrikt 28 gradigt vatten till ytan. Detta i stelnad form ger en gulröd färg ni ser på bilden nedan:

Tidigare låg det ett hotell här, men efter att det raserats av stenar som föll ifrån berget och efter att argentinarna märkt att bron har grova sprickor, så har man lagt ner all verksamhet på den andra sidan. Dagen efter var det dags för vinprov, men till vår besvikelse var denna inställd. Vi fick dagen därpå istället. Så vi åt sockervadd och åkte till den stora parken som finns i stan.

Det är en absurt stor park som jag mer skulle kalla för stadsdel då vi inom parkens gränser har ett universitet, ett zoo, ett helt område med nattklubbar, en fotbollsarena, flera andra sportarenor och såklart en massa gräsmattor och träd. På vägen hem träffar vi på den här snobben som kollade ner på oss med sin bittra min och smått höjda överklasstass.

Sista dagen i Mendoza åkte vi alltså på vin/olivolje-trip. Första stoppet var en känd bodega vid namn Lopez. De hade stora maskiner och tunnor och det var modernt och mekaniskt. Vinet säljs över hela Argentina i alla mataffärer.

Andra stoppet var på en liten olivoljeproduktion. Det gick snabbt att förklara hur det gick till att pressa ut olivoljan, så vi fick efter nån minut prova några olika olivoljor som hälldes över små brödbitar. Det var gott med de olika varianterna. Tredje och sista stoppet var på en liten vingård. Deras viner är mer hantverk än de på Lopez, och i slutet på rundvandringen fick vi även prova tre av deras viner.

Vi fick lära oss att se vinets "kropp", och hur man visste om det var bra eller inte. Vi provade ett vin av Malbec som ska vara Argentinas stolthet, rött och fruktigt. Helt okej viner, men jag är fortfarande inte helt såld på vin, även om jag nu har lite mer förståelse för dess kropp.]]> http://www.niklasek.se/argentina Sat, 24 Jul 2010 09:54:48 +0000 Sista helgen i Argentina spenderar jag och Gina i Mendoza. En fin kylig vinstad alldeles nedanför andernas höga berg. Resan hit tog 14 timmar. Bussresan började bra men efter några timmar började luften fyllas med rök då nåt var fel på luftkonditioneringen. Efter det var resan i minusgrader.. inte coolt.

Idag ska vi iaf åka till bergen och kolla på saker där. Imorrn ska det vinprovas och på måndag strökollar vi stan innan hemfärden. Och på onsdag åker jag till Sverige, galet.

Mina planer båda före och efter flygresan är kexjobb, dvs kandidatexamensarbete. Så just nu har jag tre fönster uppe på min dator; Word, XML-programmet "Oxygen" och en browser. Utöver datorn så har jag alltid en mate eller en kaffekopp bredvid mig. Det här är alltså mitt recept för ett förhoppningsvis bra kexjobb.

Jag har ju kämpat i ett år för att komma in i språket, för att hitta mat ibland supermercados och argentinska menyer. Jag har långt hår och en colombiansk flickvän. Jag dricker mate, fernet, quilmes och billiga viner, äter grillat kött, empanadas och sorrentinos. Jag åker taxi för i genomsnitt 30kr/resa. Jag lämnar in mina kläder på tvätt och jag har en städerska, och det är inte för att jag har mycket plata. Jag har skaffat mig en sydamerikansk paranoia som skyddar mig mot rånare och en stabil attityd mot folk jag inte känner så jag slipper stanna o prata med varenda boludo som försöker sälja mig turistsaker på plaza de mayo på resan till UCA. Jag har helt enkelt jobbat hårt för att bilda mig ett Argentina-anpassat jag och det känns tungt att köpa mig en biljett för 12000 kr och lämna allt det bakom mig. Jag har liksom grott fast vid kulturen och kommer slitas upp med rötterna. Btw, jag fick betyg 10 i min Java fortsättningskurs ;)

Dilemmat: Att veta tillräckligt för att förstå vad dom borde göra, men för lite för att förstå vad dom faktiskt gör.

I slutändan fick jag till ett klipp ändå. Och efter varje litet projekt avslutat så kan man ge sig själv en klapp på axeln. Bra jobbat problemlösare där.

En video i Roger-anda. Hoppas det smakade, jag borde verkligen inte ge den här bilden av Buenos Aires. Men jag tycker jag har gett så mycket andra bilder, så jag hoppas det inte förstör någons tropiska vision, om någon hade kvar en sådan. Jag menar, det är kallare än vad man ser i videon. Sex grader idag! Apropå idag. Jag kom precis hem ifrån min tenta, min "examen final", i Matte Diskret och eftersom vår profesora rättar proven på plats så fick jag mitt betyg innan jag gick därifrån: Fem! Det är godkänt och jag är nöjd, no más matematica argentina. Det lustiga med tentorna här nere är att alla är väldigt finklädda. Jag var medveten om detta innan, men som utbytesstudent får jag inte passa in för bra. Dessutom har jag inte så fina kläder. Men när jag dyker upp i vanliga skor, jeans och en schysst skjorta, så sitter de andra på vid skolbänkarna i hela kavajkittet. Från fina svarta läderskor till slips. Tjejerna är uppklädda också. Inte balvarianten såklart. men finklätt. Jag vet inte hur det är på handels, men jag är i alla fall inte van vid att hela skolan kliver runt som om det vore nåt ruggigt fancy kontor. Just ja, datumet för hemresan ifrån förra inlägget är nu struket och bortkastat. Jag fick nämligen inte den biljetten av STA travels med anledningen att jag varit utomlands i mer än ett år. Irriterande men sant. Så jag är på biljettjakt igen. Jag vill under åtta tusen. då kan jag vara nöjd. Så om du vill hjälpa till tar jag emot alla alternativ för hemkomst mellan 25 juli-2 augusti. Mitt visa går ut den 3:e så det är min deadline.

För den som inte har koll så åkte Argentina ur VM mot Tyskland. Det var tragiskt att se och folket var lika mållösa som laget. Tystnaden som låg över hela staden var en märklig upplevelse i den här annars ljudliga stan.

Det känns bra att Tyskland åkte ut mot Spanien idag. En annan häftig sak är att jag vann mig en colombiansk fotbollströja i ett vad med en av Ginas kusiner. Det var iof i matchen mot Mexiko men jag skulle skicka en svensk tröja om mexarna vann och han en colombiansk om Argentina vann. Väntar fortfarande.

Vi har också hunnit med att strosa runt på ännu en konstmässa här i stan. Den här gången var det mycket mer konstig konst, men en av de tavlorna jag gillade är den ovan. En häftig textur. Till sist så bör jag väl rapportera att ett hemkomstdatum är spikat.

Den 28 juli kl 15 landar jag på svensk mark igen

Det är både kul och ledsamt. Det 27 juli kan bli en grymt jobbig dag då jag måste lämna allt och åka tillbaka och dagen har närmat sig lite för fort. Vore verkligen skönt att kunna pausa tiden ibland, eller hur?

Men efter dessa stressmoment är jag nästan klar. Det härliga är att det är midsommar och hur långt bort jag än är kan jag inte vara olycklig på en sådan dag. Jag hade igår min slutpresentation i spanskan; där jag pratade om svensk Midsommar. Jag har frestat mig själv med fina smörgåsbordsbilder och presenterat det hela inför ett gäng av blandat ursprung så nu måste jag hitta på något på fredagen. Jag ska kolla upp svenska klubben och svenska kyrkan här nere. Hoppas såklart på gravad lax i mängder.

Så här är det i Argentina just nu, höstligt eller kanske varmvintrigt. Hur som helst så fortsätter fotbollslaget här nerifrån att spela i VM, så på söndag möter dem Mexiko och jag ska ta mig till en Bar i Palermo. Jag kommer såklart bära min albiceleste fotbollströja, liksom alla andra. Kommer bli bra. Jag lovar att fota. Glad Midsommar!

La nota es 3

Jaha.. juePucha! Jag skulle kunna skriva av mig lite grövre svordommar, men jag låter dom stanna i den spansktalande världen. När jag väl öppnar mailet står det bara "Telma", kallt, kyligt, det isar här inne, och det är inte för att väggarna saknar allt vad isolering heter så att de 9 graderna utomhus tagit sig in. Därefter skickar jag henne ett mail och frågar vad som var så fel. Hon svarar med: "Det är nödvändigt att formalisera lösningarna på övningarna. Här var bara utskrivna idéer". Alltså, ny tenta denna torsdag; en veckas tentaplugg till, yay.. Att skylla på: 1. Argentinska posten som snodde Linas matteböcker som skickats till mig. Dom hade hjälpt mig. 2. La profesora, som är en bitter pluggtant som inte fått respekt för nåt annat i livet än sin matte som hon försöker visa upp varje gång hon får tillfälle och enligt henne är alla som inte vet vad hon har lärt sig under sina 200 års forskande meningslösa idioter. 3. Jag har inte mitt KTH-folk på plats, har inga roliga människor att plugga och bolla idéer med. 4. Vafan, allt är ju på spanska?! 5. Jag har redan skyllt på läraren en gång, men hon förtjänar en extra punkt för hennes galna tenta. Som jag tyckte att jag överlistade och klarade förvånansvärt bra, iaf de saker som skulle klaras. 6. Telma kan "necesariamente formalizar la resolucion" på sina egna sjuka övningar, vem bryr sig om funciones generadora. Sådär, nu kan jag sluta vara bitter på bloggen som en femtonårig emo med utegångsförbud. Lovar att detta är en engångsföreteelse.

Allt!

Det är inte klokt hur alla företag lyckas kasta in minst en fotboll och en argentinaflagga i sina reklamer. Galenskap. Men det är kul. Det är riktigt underhållande.

Men jag måste dricka upp min Messi och röra mig till skolan nu, får inte komma sent till tentan. Just ja, Argentina vann mot Korea om det var nån som missade det. VAMOOOS!!!

Min stekpanna är inte helt plan och därför blev pannkakorna avlånga. Som tillägg hade jag den alltid så heligt argentinska Dulce de lechen och ett äpple. Pannkakorna var riktigt goda och till och med enklare att göra än vanliga pannkakor. Efter maten fick jag en stund till att plugga matte(lite "sistemas de congruencias") denna regniga lördag. Jag har ju "examen" på torsdag så det är lika bra att börja tentaplugga. Det som gör det hela lite jobbigt är att världens snällaste Lina i Stockholm för en månad sedan skickade mig sina matteböcker och att dom fortfarande inte är här. Jag hoppas fortfarande att de inte helt försvunnit på sin väg utan att de bara är mer än en månads restid, men man vet aldrig.. sadface.. *håller tummarna*

Trenden går igenom hela Argentina just nu. Det är ljusblått och vitt som gäller. Dessutom så ska man helst snacka om Maradona och Messi mest hela tiden. Jag tänker: "om inte Sverige är med i VM så får man hejja på ett annat lag". Men det är inte bara för att jag är här som jag gör det. Dom är erkänt duktiga på riktigt. Sebbs i centrala Gävle medgav under söndagen att han tror Argentina vinner VM. Om inte det är tillräckligt så tror även Gud på Argentina:

Jag tror ni förstod en del, men kolla gärna översättningen nedan, jag har gjort den alldeles själv. Översättningen av Guds ord alltså:

- Hallå - Hallå hallå, hör ni mig - Hallå hallå, hör ni mig argentinare - Ja, ja det är jag - Det är inte långt kvar och jag ville säga er något - Det var jag där vid stolpen sista minuten mot Holland 78 - Det var jag där vid ribban mot Jugoslavien år 90 - Mot Brasilien var det självklart jag, nån som tvekar? - Det kan till och med ha varit min hand... - Ni kommer säga, "vart var du när vi mötte Sverige och Tyskland" - Vad ska man göra.. han där nere spelar också - Men det var inte jag som tog ikapp mot de tre orangea - Det var inte jag som gjorde de snygga räddningarna, herre Gud! - Det var inte jag som satte det här magiska skottet i krysset - Dom här var inte mina händer - Det var inte jag som sprang femtio meter med bollen - Det var inte jag som lämnade dom där, för alltid - Det var inte jag där vid miraklet - Bedja, be, lova, fyll barerna, gatorna, kontoren och helga dessa färger över allt annat - Jag tror på er!

Att notera är att alla och jag menar verkligen alla reklamfilmer på tv är knutna till VM. Det är helt galet. Och snart drar det igång på riktigt!

Så jag ville hitta på något vettigt att göra under resan

Jag bestämde mig för att lyssna på podcasts. Jag visste inte vad för podcast eller om vad, så jag började leta. Efter att tittat runt på favoritsidan Nettuts.com så hittar jag en grannsida vid namn Freelanceswitch.com som har en egen podcast om frilansande.

Asnice kände jag direkt när jag började lyssna. Då fanns även 45 avsnitt som snittar över en timme att lyssna på. Nu har jag hälften kvar och är rädd att dem ska ta slut. För vad ska jag göra då!?

Sak två; Jag gav wordpress en chans till.. Jag vet att jag inte har tid, men när man har som mest saker att göra hittar jag alltid på kreativa saker att göra; tex sätta sig in i wordpress. Så för den intresserade kan ni nu se en start till wordpressad variant av den här sidan på: /ArgWP

Ledigt är det också, liksom igår, så jag sitter hemma och meckar Lightroom med mitt Eye-fi kort (!!). Och lägger till en länk till lite bilder ifrån Tigre inte så länge sedan: Tigre album på dropbox

Mer som händer är kladdkaksbakande! Jag känner mig mcket duktig efter att ha skapat den perfekta kladdkakan på andra försöket i gasugn, finns inga bilder än och förmodligen blir det inga heller då den snart är uppäten..

Jag gör alltså saker fast jag inte hörts av på ett tag.

Så jag funderar på att skriva småsaker i min blogg, lite sådär ibland när jag känner att det hänt nåt kul, bara några rader. Alltså, jag ska satsa på att inte tänka: "Jag har inte tid att fippla med en lång artikel med fina redigerade bilder länkade till flickr och tok." Istället ska jag satsa på tanken: "Vilken fest dom hade kring obelisken på självstädighetsdagen, dt kan jag berätta om lite snabbt". Det är den nya bloggretoriken alltså, så får det bli.

Det här med WordPress lixom?!

Ja, jag vet inte vad som hände, nu när jag bestämde mig för att göra som alla andra och sätta mig in i wp. Förmodligen vill jag inte hacka vidare på samma gamla kod som jag gjort de 4 senaste bloggarna med adminmenyer jag gjort ifrån grunden. Jag ska försöka göra den här sidan till något jag förhoppningsvis inte behöver ångra.

Sydamerikaresan fortsatter med en redig fart och sedan Titikaka och julafton pa Machu Picchu har vi klamt in Sao Paolo, nyar i Rio de Janeiro med Victor och Sombo och nu senast ett djungelaventyr i djupaste Amazonas. Just nu sitter jag i Manaus, en storstad mitt i regnskog och farliga djur, och vilar efter att ha bott i svettigt varma hyddor fyllda av diverse malar, kackerlackor, grashoppor, skalbaggar, spindlar, larver och motsvarande kryp. Imorgon bar det av till ett av brasiliens strandparadis Floreanopolis. Dar vantar min mexikanska kockpolare Jio med caipirinhas och chill.

Eftersom det inte beskrivits alls vad vi har varit med om, fár jag hanvisa till Big´Bro. Men nar jag far in bilderna pa min mac dar hemma i Buenos Aires, da ska ni fa skada piranafiske, tarantellan, giftormen, strandparty, strandschtek, jesusstaty, incatempel, varldens hogst belagda sjo, dess indianer, och mycket andra delar av sydamerika ni aldrig tidigare sett oss tva tjocka svenskar i.

Sa ni vet, vi lever fortfarande och vi har fruktansvart kul i varan trettio graders varme. Godnatt!

Lima, är Perus huvudstad och det var där vi började. Tillsammans med brodern till kvinnan pà tvätteriet i Buenos Aires, vilkens dotter jag fotade pà hennes "sweet fifteen" under hösten, gör vi Lima under tvà dagar. Vi vandrar mest runt och kollar pà diverse fina parker och viktiga platser. En av dessa var Malecón, längs med Costa Verde, den gröna kusten alltsà. Denna avlànga park vandrade vi igenom under tvà timmar, utan solskydd. Efter att vi sett, parque del amor, fyren och lite annat kul i Malecón, märker vi hur brända vi blivit, speciellt nacken pà bror, själv har man ju en massa hàr där. Javier som han heter jobbar dessutom som busschaffis och guide sà han har koll pà allt tursistisk man bör göra och se. Han tar med oss för att äta en del kul rätter som representerar Peru. En av dessa var Ceviche, som är rà fisk "kemiskt tillagad" i citron och/eller lime(som han inte verkar ha en skillnad pà). Det är det närmaste man kommer sill i den här världen. Sedan är kolgrillad kyckling nàgot han var stolt över att rekommendera oss som en peruansk rätt. Lät inte sà speciellt, men gott var det iaf!

Paracas, är nästa stad vi besöker, under en förmiddag. Javier tipsade oss om en bàttur ut till en ö med en massa djur där. Sà, okej, tänkte vi och àkte dit. Efter lite sydamerikanskt kràngel hamnar vi pà en bàt med 10 andra turister och for iväg till ön. Det var ingen ö man klev iland pà, dà det var nästan omöjligt, den var överbefolkad av mànga olika sorters fàglar som täckte varje kvadratmeter! Där sàg vi även pingviner och sjölejon pà nära hàll. Vi visste inte alls vad vi skulle fà se när vi kom dit, men det var häftigt och mycket foton blev det.

Nasca, staden söder om Paracas var nästa hàllplats. Där fann vi Javiers nästa tips om resmàl, en flygresa över stora tecken i marken som bara kan ses ovanifràn. De är nàgra som för länge länge sedan lagt ut stenar i olika mönster ute i öknen, mönster av apa, kolibri, träd, osv. Vi tog därför ett litet cesna-plan med plats för tre passagerare och en pilot och fotade dessa. Jag tyckte dock att själva flygresan var lite häftigare än stentecknena pà backen...

Puno, den staden man besöker för att se Titikaka-sjön kom härnäst. Sjön som är känd som världens högst belägna pà 3800 m över havet (Kebnekaises topp ligger pà 2100m). Där, sà pass högt, är det lätt att fà höjdsjuka. Detta botas här normalt sett med Cocablad, som tuggas torra, som dricks som te eller i godis. Det är alltsà samma blad som man gör kokain pà. Dock sà behövs det ett kilo blad för att fà fram ett gram kokain. Man blir därför inte knarkare för att man dricker en kopp cocate till frukost. I Puno tog vi en guidad turistdag pà sjön. Pà en flytande ö byggt av vassrötter, vass, rep och träbitar träffar vi pà lite indianer och fàr lära oss lite ketchua, deras spràk. Sedan àkte vi vidare till en stor riktiga ö där vi träffar pà ytterligare indianer och fàr äta lunch i form av quinoasoppa till förrätt och fisk med ris och potatis till varmrätt. Vi fàr även en liten uppvisning av indiandans som avslutades med att Henrik och nàgra andra turister blev uppbjudna till dans man inte fàr tacka nej till, mycket roande.

Vi fàr se när jag lyckas fà upp bilderna pà bloggen. Nàgon som känner till redigeringsprogram för RAW-bilder pà webben? Tips är att även kika in pà Henriks blog. Nästa inlägg: Cuzco, Inkaleden och Machu Picchu.

Flyttade till hostellet på måndagen och försökte jobba med sista skolarbetet hela tidsdagen, men sov mest då också. Onsdagen och torsdagen blev därför stressiga och jag jobbade med mina kreativa bilder mest hela tiden. Jag tog en paus på onsdagskvällen för att välkomna de svenska tjejerna som anlänt till sydamerika, Karin och Rebecca. Vi tog en öl vid Plaza Serrano och behövde sova alla tre så vi bestämde att vi skulle ses dagens efter istället.

Då jag på torsdagen stressjobbar klar ett arbete så märker jag hur klockan närmar sig mötestiden med tjejerna. Jag kastar mig ut och halvspringer till stället där jag planerat att skriva ut mina arbeten. Dom säger mig att just idag så kan dem inte skriva ut några bilder åt mig. Nähe?! Stressen ökar och jag letar desperat. När klockan börjar närma sig tre då jag bestämt möte med tjejerna, ger jag upp och plockar en taxi. Den tar väldigt lång tid, men å andra sidan är Buenos Aires ganska stort också. Jag kommer en halvtimme sent och har tur att tjejerna faktiskt går tillbaka förbi korsningen efter att ha lämnat den. När vi står där och småsnackar lite grann dyker Josefin och hennes kille Lile upp. Jag frågar dem om dem har något bra ställe för min utskrivfter och visst har Porteñon Lile koll på det. Så jag får det fixat och sätter mig på ett fik medan tjejerna springer vidare i området. Jag sätter mig och ritar den sista bilden till min kreativa kurs.

Vi åker sedan till Puerto Madero och min skola för att lämna in min mapp med bilder. Jag möter lärarinnan i dörren då hon säger mig att jag är en timme sen. Hon är ändå väldigt snäll och rättar mina arbeten.

Jag fick en åtta i den kreativa kursen!

Sen åker vi till hostellet för att hänga med folket där.

På fredagen känner jag att min sydamerika-runt-resa börjar närma sig. Jag gåer med alla kläder jag har till tvättdamen. Jag hinner även köpa en backpackerrygga innan festen drar igång. Det är tänkt asado, men eftersom Jio kom hem efter sin sista examen 21:56 så han vi inte gå till köttgubbarna i de olika supermercadosarna i närheten. Väldigt synd. Men det blev en awesome fest på en krog som heter Caix. De hade fyra dansgolv där två av dem var utomhus, alldeles vid vattnet, Rio de la Plata. Riktigt kul stämning och dryckerna kostade mellan 5-10 kr.

Festen håller på på terrassen till nio då jag slocknar, dog stenhårt i min säng. Planen var att hålla sig vaken tills Jio stack vid halv elva, men jag lyckades inte med det. Lördagen sover jag mer eller mindre bort efter att varit uppe dubbelt dagen+natten innan. Jag hinner dock hämta ut mina kläder och prata lite mer med kvinnan som jobbar på tvätten. Hon är ifrån Peru och har en bror som jobbar inom turism i Lima. Hon frågar mig om telefonnummer och mail och ger mig hans nummer. Så han kommer förhoppningsvis hjälpa oss den första veckan i Peru då vi kan behöva hjälp med boende och resande. Känns helt plötsligt mkt tryggare att sticka till Peru med en sjuk bror.Jag sitter nu natten innan och kastar upp en massa blogginlägg som ska få räcka ett tag. Det är alltså dags att säga adjö. Imorgon klockan tio på kvällen lämnar jag Buenos Aires för första gången sen jag kom hit. Sydamerika väntar på mig och Henrik. Chau, hasta luego!

Resten av veckan hänger jag mest med Gina, tills hon åker på söndagsmorgonen. Bland annat så besöker vi Caipis lägenhet och två badsugna tog ett dopp i polen, trots att det var lite kyligt.

På fredagen har vi en despedida, avskedsfest för dem två Colombianerna. Det är kul med utklädnader, så vi styrde lite snabbt precis innan festen började lite roliga hattar och glasögon, allihop. Festen slutar med att vi åker till hotell jag Gina, hennes bror Crispin och hans flickvän Caipi. Ett grymt hotell som vi hittade på internet med riktigt fräscha rum. Jag o Gina bodde i en suite som hette Zen med en liten trädgård med vattenfall (se bilder på hotel-blackjack.com.ar). Det var bubbelbadkar för två, stor säng, platt-tv, häftiga lampor man kunde ställa in via sin lilla styrpanel mm. Från 3.00 på natten till 13 på dan för cirka 500 kr, för två personer med frukost, det var helt okej lyx!

Dagen efter åker vi runt på stan och säger adjö, för att därefter äta mat och gå på bio på Showcase. Jag åt en äcklig kycklingbit med rivna morötter och ägg. Sen såg vi Scrooges julsaga eller vad den kan heta på svenska. Vi såg den i 3D och på spanska, vilket gjorde att jag satt och aktivt kollade på effekterna och de häftiga rörelserna i 3D samtidigt som jag lyssnade på spanskan för att förstå. De andra tre sov mer eller mindre hela filmen.

När vi kommer tillbaka till hostellet börjar väntan och vi sitter nedstämda utanför uppehållsrummet och ojar oss över att de snart är på väg till Colombia och att vi inte kommer ses på två månader. Vid 3 på natten kommer två taxis. Jag och Gina sätter oss i ena, Crispin och Caipi i den andra. Det tar en 45 min att komma till flygplatsen där vi efter ett långsamt farväl lämnar av colombianerna.

På vägen hem lär jag känna caipi mycket mer än tidigare. Jag pratar inte så mycket spanska när jag sitter i en grupp spansktalande, men när jag sitter själv med någon så brukar jag kunna få fram de ord som jag behöver.

Ni ska vara ute ur lägenheten imorgonkväll

Dagen efter har jag min slutinlämning av mina arbeten i multimediaverktyg och åker därefter till hostellet för att snacka med en av ägarna som vet hur lägenhetskontrakt funkar. Han sa att vi borde få ett annat boende eller hotell den tiden vi är kvar här om de nu vill ta vår lägenhet.

På eftermiddagen åker jag hem och hänger med Corentin och Michaela, Fosca har typ övergett oss och flytt till sin pojkvän. Jag får höra att de nya som skulle ta över vår lägenhet har försvunnit och att hyresvärdarna vill att vi bor kvar. Men efter att ha blivit behandlad som innan, kände vi att vi hellre flyttar och lämnar dem med en tom lägenhet istället för att göra som de vill. Så där sitter vi, packar ihop våra grejjer lite grann och tycker att situationen är helt sjuk. De ringer igen och vi får en natt till på oss och dagen efter vid 18 så får vi tillbaka depositionen. Tydligen ska bara advokaten komma…

Så dagen efter packar jag ihop alla saker och på kvällen kommer advokaten. Efter en timme så dyker också hyresvärdarna upp. Det är lite halvtaskig stämning och de vill ta betalt av depositionen för att städa lägenheten, nån absurt stor summa. Men efter argument om att lämna lägenheten som den var, (den var tydligen ganska risig när tjejerna först flyttade in), så fick vi hela depositionen tillbaka.

Efter att vi burit ned alla saker tar jag en taxi till Josefin och hennes pojkvän Lile som vänligt har mig som gäst i sitt hus. Hostellet var fullt, så jag väntade in måndagen då det blev en säng ledig igen.

Fre 20/11 : ganska värdelös lektion i multimediaverktyg och halvsov även denna fotografilektion som jag också tappat intresse för då gubben inte tar upp något färskt och intressant. Helgen(minns ej dag): Gick ut på frere med folket på hostellet och några nya stjärnor, colombianer som var Lays vänner, en tysk galning som jag inte sett tidigare och som hade sin sista kväll, och en fransyska.

På måndagen jobbar vi med min fotonovell som vi gör med fingerfigurer. En idé som jag senare fick höra ifrån min lärare att hon gillade mycket. Gina hjälper mig en hel del, målar gubbar och förklarar novellen för mig. Hade skriftliga ”examen final” i spanska på tisdagen och muntliga på torsdagen. Jag satte en 9:a på båda. På torsdagen gick jag även till skolan på kvällen och snackade med min lärare i kreativa bilder. Hon tyckte att jag hade gjort ett bra jobb med bra idéer under terminen och att jag är en av dom som ”saber ver”, alltså ”att veta att se”, eller att jag vet hur man ska se på en bild, vad som är bra och snyggt eller inte... typ.

Det efterlängtade paketet ifrån Sverige kom på fredagen och en avi puttades in under dörren till lägenheten. Jag planerar att hämta ut det efter skolan men glömmer avin hemma. Jag går på min sista lektion i Multimediaverktyg där jag gör en grym framsida för delprovet som jag missade. Gubben som fortfarande gör mig besviken sätter en 8:a på bilden som lätt var värd en tia, men så slutade mitt betyg på hela kursen också med en 8 då jag egentligen förtjänade en 10. Dom saknar helt kriterier på den här skolan och det kan göra en KTH-student lite upprörd. Men som sagt så är jag inte här i BA för att jaga betyg. Sista lektionen i fotografi avverkades med en liten trist film om en argentinsk fotograf och coca cola. Därefter börjar den misslyckade paketjakten. Jag hämtar avin hemmifrån och sätter mig på buss mot paketcentralen då jag inser att jag tappat avin på vägen i regnet. Hoppar av och letar med ångest och mycket tur upp den blöta överkörda avin. Hoppar på en ny buss och kommer fram till en åt min avi skrattande receptionist och då märker jag också att jag inte har mitt pass med mig. Suck… Killers! En av indierockens stora visade sig på scen i BA på fredagen den 27. Det var riktigt coolt och sjukt lerigt. De spelade mkt låtar jag inte hört så många gånger, men de låtar jag faktiskt kände igen spelades med mäktigt framförande. Därefter går vi på Hawaiifest med UCA-folk, mingel och reggaetondans.

Svensk julbazar är en tillställning svenska klubben här nere annordnar varje år inför jul. Jag planerar att gå med Josefin denna lördag, men då det stular för henne så går jag med Jio. Vi kommer dit och hemlängtan blir stor när vi kliver in genom dörrarna till den svensk-norska kyrkan. Vi köper oss laxtoast med gravlaxsås och glögg. För att äta på plats. Dessutom köper jag med mig Lingonsylt, wasa knäckebröd och pärlsocker, saker som inte finns här. Priset för dessa tre varor steg sig några tior över hundralappen. Men det var häftigt med köttbullar med lingonsylt och potatismos till middag!

Efter att ha sovit på terrassen lördagsnatten till söndag och då gina åkt till jobbet bestämmer jag och peru för att göra kanelbullar. Det letas flera recept på spanska för att han, också kock, ska få en bild av vad det handlar om. Så svårt var det inte och när vi var klara hade vi bakat ihop kring 45 bullar att bjuda runt på. Riktigt nice att få användning av pärlsockret.

Nu börjar vi komma ikapp mig igen, så nått inlägg till fixar jag innan jag sticker ut på sydamerikaresan med bror. Då blir det nog svårare att uppdatera.

Lö 7/11: inget speciellt alls, laddar inför dagen efter.

Sö 8/11: Pepsi Music 09, en stor festival som bjudit in latino- och argentinakändisar som tex Calle 13, Catupecu Machu och los Fabulosos Cadillacs mm. Men där var också Gogol Bordello! Det var nice att få höra den låten jag lyssnade in mig inför Peace and Love i år, men inte fick höra då. Jag var där med Gina och Celeste. De var såklart med och sjöng och räckte upp händerna när man skulle då latinokändisarna drog sina hits och klassiker. Själv stod jag där som ett fån och gungade lite lugnt till all (för mig) ny musik och porro-röken som var tätare än den vanliga cigaretteröken.

Må 9/11: Hänger hemma hos mig hela dagen, lagar en köttfärssås på enklaste sätt men lyckades fruktansvärt bra.

Ti 10/11: Skolar mycket och hittar en skuggfjäril på väggen på hostellet dit jag åkte på kvällen.

On 11/11: Minns faktiskt inte vad jag hade för mig.. bueno, nästa:

To 12/11: Jag jobbar med läxor och lämnar in nya arbeten i kreativa bilder. På kvällen är det en stor fest för hela programmet som innehåller kursen ”Kreativa bilder” där jag blivit inbjuden av en kille som gav mig 4 biljetter. Så trots att jag börjar kl nio dagen efter så åker vi till festen och stannar till fyra. I taxin hem kom jag på att jag tappad Ginas leg på krogen. Jag åker därför tillbaka mot allas vilja för att kolla om det är kvar, men vakterna släpper inte in mig och jag får ingen annan hjälp heller förrutom att de ber mig komma tillbaka vid 22 kvällen efter.

Fr 13/11: Jag byter datum här eftersom jag efter att åkt förbi krogen åker hem och gör min läxa till lektionen som börjar 2-3 timmar senare. Det roliga var att på lektionen vid nio dök läraren upp som jag hade träffat på krogen vid fyra på natten. Lite rosslig i halsen, men annars såg han inte så påverkad ut. Min fotolektion halvsover jag bort nickande som en hackspett. Efter två timmars lektion förväntar man sig samma sol när man kommer upp ifrån källarvåningen. Men under dessa timmar hade himlen fyllts med moln från helvetet, det verkligen vräker ner som ett vattenfall. Jag lyckas hoppa på en buss som tar mig två timmar till hostellet där vi slappar och inte så mkt mer.

- Lö 31/10: Liksom de flesta lördagarna sover jag bort hela dagen och åker till hostellet på kvällen. Där laddas det med Caipirinhas(som mojito utan mynta) innan vi tar oss ut på Freere och dansar till gamla internationella klassiker och de hetaste reggaeton-hitsen (Awesome in BA).

- Sö 1/11: Vaknar på hostellets terrass. Äter frulle och följer med Gina till Palermo, där hon jobbar, för att köpa ett par springskor. Lämnar henne på jobbet och vandrade veligt runt som jag gör när jag shoppar. Bestämmer mig för att vandra hem till mig därifrån och hittar faktiskt ett par joggingskor på vägen. Detta i ett stort köpcenter i Alto Palermo. Kommer hem och sover lite för att sedan åka till Showcase. Det är stället som har allt du vill göra en kul helg; bio, bowling, biljard, mat, arkadhall och allt sånt. Idag ville vi bowla! Men besvikelsen var stor när vi väl kliver in och allt är öppet förutom bowlinghallen. Mina vänner som varit här lite längre vet ju att det finns en till bowlinghall inte allt för långt bort, så det blev till allas glädje ändå bowling!

- Må 2/11: Vaknar upp i mitt syrefattiga rum och kliver ut bredvid tvättmaskinen och vänder mig mot köket för att se en duva flyga rakt emot mig i panik. Jag flaxar till jag med, vaknar på riktigt och slänger mig in på mitt rum igen och försöker greppa vad jag såg i tröttheten. Duvan flyger tillbaka in i köket och sätter sig på kylskåpet. Jag springer sedan runt i 10 minuter och försöker få ut den oväntade ointelligenta besökaren genom något av alla fönster och dörrar jag öppnat innan jag lyckas. Under dagen jobbar jag läxor i spanska och ”Kreativa bilder”.

- Ti 3/11: På tisdagen springer jag för första gången i den här stan. Riktigt tungt!

- On 4/11: På eftermiddagen var det möte med hyresvärdarna och advokaten för att betala hyran, detta är enda tillfället då vi i lägenheten träffas samtidigt allihopa.

- To 5/11: Ruggigt häftigt var det att jag och brorsan bokade inka-vandringen på 4 dagar som avslutas i Machu Pichu till Julafton.

- Fr 6/11: Jag och Gina går på Saw VI, som är den sista i serien. Jag förväntade mig ett större ”Wow!” i slutet, men istället blev det, ”Jahapp”.

Jag lägger till ett till inlägg inom kort!

[EDIT] "Inom kort" är ett relativt tidsbegrepp.. Dessutom som Adam påpekar i kommentaren så är inte Saw VI den sista, enligt IMDB[/EDIT]

Att fota blixtarna var kul, men molnen hade dragit sig iväg en bit. Jag knäpper inte tusen bilder och hoppas på att jag ska pricka en blixt på en tiondels sekund utan höll slutaren öppen i 6 sekunder och hoppades på en blixt. Det var lite som att fiska med kastspö, såhär efteråt.

Jag kände att jag ville demonstrera ett av mina konstverk också. Detta är ännu en bild till min kurs i kreativa bilder. Jag satte Gina på att modella på hostellets terrass, mitt i natten. Själva demonen har jag snott ifrån internet, men det krävdes mycket arbete för att få den på plats som ovan.

Bueno, tengo que practicar mi español y ahora pienso que sé suficiente para escribir unas oraciónes en mi blog. Lo que escribí arriba es que había muchos rayos esta noche y que me gustó a sacar fotos de ellos. También me gustó hacer la imagen con Gina y su sombra de miedo. Pues, es un principio y espero que alguien me corregir despues. Saludos para los que entiendieron.

Förra torsdagen skulle bli en vanlig torsdag med lite stressplugg. Men icke! När jag kommer hem efter min spanska och slår igång datorn till min fika så frågar Jio genast om jag vill följa med på ett mat-expo. En av kockarna på hostellet är med och organiserar nån stor kockmässa med smakprover, shower och stånd med olika saker. Jag resonerade att jag inte är i BA för att missa upplevelser och prioriterar ner min lektion på kvällen som jag ändå inte gjort läxan till.

Dom hade ett träd med mashmallow, en show med nån känd kock, en bartendershow och en del smakprover av märkligt fina saker.

Fredagenskvällen skulle bli en mojitokväll då Jio haft en hel cocktail-lektion i bara mojitos. Dessvärre blev det inte så då denne man hade ett prov i sitt älsklingsämne på morgonen som han fick sämsta godkända betyg i. Hans besvikelse var stor och han och hans skolkamrater började dricka öl vid lunchtid. När jag kommer till hostellet på kvällen ligger han i sin säng oväckbar och mojitos får vi alltså dricka en annan dag. Vi andra tog oss ut på krogen iaf och hade det skojj.

Dom där helgdagarna då jag inte behöver gå upp för något speciellt stannar jag gärna i min säng lite extra länge. Detta kan betyda väldigt länge i vissa fall ända till sju-åtta på kvällen som i lördags. Jag tror att mitt rum har rätt egenskaper för att göra mig slö; syrefattigt, mörkt, tyst och ljummet. När jag väl vaknat, tar jag mig till hostellet igen då en av ägarna styrt en stor fest på terrassen. Han har hyrt in dj och satt de boende på hostellet att jobba i ”baren”. Det är trots allt en ganska trist fest då alla är 30+ och vi som bor eller har bott på hostellet inte känner nån av dem. Jag stod iaf och pratade med en engelsk läkare som var på besök. Det där med engelska efter mer än tre månaders spanska var ganska klurigt, men det gick bra efter lite uppvärmning.

På söndagen jobbar jag lite med mina läxor och äter glass. Likadan glass som veckan innan. Jag gör en bild i speglar till min kreativa bildkurs med temat: disorientación.

Varje måndag planerar vi lite speciella saker då detta är Ginas enda lediga dag. Den här måndagen gick vi till kyrkogården i Recoleta och på bio, twice! Det var första gången för mig i kyrkogården trots att jag bor två kvarter därifrån. Den är mest känd för att Eva Evita Peron ligger begraven där, men jag tyckte hela kyrkogården var väldigt mäktig.

Första filmen såg vi i Recoleta efter kyrkogårdsvandringen. Då vi såg ”Lluvia de hamburguesas”, Hamburger-regn. Jag vet inte vad den heter på svenska, men det var en bra barnfilm som jag förstod fast den var dubbad till spanska. Efter den åkte vi till hostellet och blev erbjudna att följa med på en annan film. Det lät som en bra idé och vi följde med på filmen som hette Boogie, el aceitoso, som tydligen är en argentinsk film. Den var väldigt våldsam och i samma anda som sin city fast tecknat 3D-animerad.

Till sist kan jag berätta att vi hade en asado, grillfest igårkväll. Den funkade som tidigare asados. Det grillas en massa kött och korv som äts med grillade grönsaker och lite potatis. Mycket trevligt, dessutom hade vi två holländskor och en tjej ifrån Belgien i sällskapet.

Hur som helst, när vi kom hem till mig var det livat som aldrig förr och vinprovningen, om det ens börjat som en sådan, hade spårat för länge sen. Det här var precis som vilken hemmafest med utbytestudenter som helst. Vi minglade runt och hade det trevligt, träffade lite folk jag kände igen och folk jag aldrig sett tidigare. Festen fortsätter på annat håll men jag stannar kvar i lugnet efter stormen med Gina.

Efter sisådär 2-3 timmars sömn går jag upp för en Salida, utflykt, med fotokursen. Vi vandrar runt i (som tur är mina kvarter) Recoleta och fotar allt vi ser. Vi alltså ett gäng på åtta personer som glider runt med varsin kamera och fotar till tusen och det måste se ganska kul ut när vi kommer glidande.

Det blir lunch hemma för att sedan slänga mig i sängen och sova. Lördagskvällen som skulle bli biokväll blir istället till mer sovakväll fast på hostellet då. Gina som jobbat hela dagen är jättetrött och slocknar fort. Det finns lika mycket att säga om söndagen. Den var riktigt slapp och aslutades med en film med adam sandler innan jag åkte hem till mig.

Det blir snabbt måndag och äntligen något värdigt att berätta igen. Mina vänner ifrån hostellet hälsar på hos mig och vi lunchar köttfärssås som skulle kunna vara den godaste jag ätit. Det tog tid för Jio att laga klart den, men fick därför mycket smak. Den äts med bandspaghetti och en vit timjansås.

På kvällen får jag hjälp med spanskaläxan till tisdagen. Desvärre gjorde jag den på helt fel sätt.

Jag kastar in bilder imorrn, plus redigerar texten lite. Nu är jag så trött så jag inte vet vad jag heter längre. Så trött är jag. Chau chicos cuidense!

Matrutiner är svåra och det är nog bara frukosten i mitt hem jag har hittat en bra variant av. I övrigt är det hamburgerlunchen för nio kronor mellan skolan och bussen, egenkokade ravioli med smörtimjansås eller något beställt på hostellet (4 alternativ: billig wok, milanesa, sorrentinos(typ ravioli fast större och fyllda med ost och skinka) eller slutligen de välkända empanadasen). Det jag kan känna mig lycklig över i matväg är att jag känner några kockar. Detta förgyller de festliga tillfällena men framför allt de där vanliga middagarna som hemlagas, de e najs när det händer.

Tillbaka till den här veckan som har gått så ruskigt fort. En stor nyhet är att jag har fått internet i mitt hem. I onsdags var Jio här hela dagen först och främst för att ringa mitt internetföretag men sedan styrde vi även lite lunch i form av mörkokat kött i tomatsås, friterade potatisskivor, ravioli i samma tomatsås som innan och stekt paprika och sparris.

På kvällen åkte vi till hostellet, Jio som inte sovit på 28 timmar går och lägger sig medan jag och Gina köper hem glass. Det finns affärer, typ barer som bara säljer glass här, året om. Så man väljer storlek på sin bunke och smaker. Och näe det är inte riktigt så varmt än så att man längtar efter glass var minut, men det var gott i alla fall.

Jag har haft stora problem med monedas(mynt) här nere då dessa används för att betala på bussen. I snitt åker jag buss tre-fyra gånger per dag och så mycket mynt har man bara inte. Bussarna tar helt enkelt inget annat än jävla mynt så alla försöker snåla på mynt och vägrar växla i affärer och kiosker. Jag tog tag i problemet som de rutinerade människorna i den här stan och gick till banken. Där vinglade jag runt en stund mellan olika vakter som pekade mig i olika riktningar tills jag hittade min kö för växling av mynt. När jag närmar mig disken ser jag skylten:

Tjugo peso per person.(på spanska såklart)

Och tittade ner på min 50 pesolapp. Jahapp, eftersom en resa med buss inte kostar med än 1.25 peso så klarar jag mig väl en stund på tjugo peso.

Men jag vill ju inte springa på banken varannan dag för att växla mig mynt. Jag drygar därför ut kassan med att alltid försöka betala så att jag får mynt i växel men undviker helst att tigga monedas av folket omkring mig, vilket jag gjort väldigt för mycket.

På torsdagskvällen går jag på lektion fast jag egentligen planerade att ta mig till den svenska ambassaden för svenska-studenter-i-BA-möte/fest motsvarande. Det var lite trist, men jag fick iaf veta av en svensk vän som var där att det ska bli luciatåg i december och att jag borde anmäla mig till det. Det var tydligen ett populärt evenemang, så jag kanske blir stjärngosse i december, vem vet?

[Edit] Ja just det, måste bara berätta att jag varit här mer än tre månader också

Till en början snackades det väldigt mycket franska då det dök upp tre franska tjejer för att äta med oss. Då schweizaren Corentin och italienska Fosca båda snackar franska flytande så blev det naturligt att hålla sig till det.

Fosca bad om ursäkt några gånger och drog nån mening på spanska med mig. Men efter en stund dök mitt folk upp, flickvän Gina och kompis David, två utav colombianerna på hostellet. Och det kändes skönt att få snacka lite spanska. Någon hade öppnat himlen under kvällen och regnet bara vräkte ner. Åskade gjorde det också, var tionde sekund blixtrade det till bakom molnen. Detta fick några av mina vänner att stanna hemma, men trots allt dök det upp fler fransmän och därefter några spanjorskor, några mexikaner och några amerikaner. Så trevligt det är med många nationaliteter, det finns så mycket att snacka om. Fransmännen har med sig en liten söt labrador som de köpt samma dag. Mozart som han hette sprang runt o lekte som små valpar gör och blev klappad på och buren av alla.

Efter att kastat allt skräp, ställt undan alla flaskor glas och tallrikar och diskat alla bestick lämnar jag resten till mina kompanjoner och äter mig lite pastafrukost innan jag rör mig till hostellet för lite chill. Det här är alltså på söndagen och för att vara helt seriös så hände det typiskt ingenting annat än att vi hängde i allrummet och tittade på nån film lite senare på kvällen.

Ungefär så såg måndagen ut också, med skillnaden att jag på kvällen fick smaka något bröd jag inte minns namnet på, med ost och friterad banan. Det var något bröd ifrån Colombia som görs på majsmjöl, riktigt gott tycker jag.

Det som gjorde frukosten extra rolig är den här låten som jag vet att många av mina KTH-vänner känner igen. Men det som gjorde det så märkligt var att jag lyssnade på min hispanic musik som jag samlat ihop här nere och fått av lite olika folk.

Ja, första tanken var:

”har jag den här låten?”

Andra tanken var nåt i stil med:

”hur i helv hamnade den bland min spanska musik?!

Men när jag fortsätter lyssna på den, glatt tänkande på Quarnevalen, så hör jag att den är på spanska och kollar sedan låtnamnet som är speedy gonzales. Mycket mycket märkligt, så om någon utav er vet mer än jag, så kan denne få förklara kopplingen mellan den svenska och den här spanska varianten på Sqvalp-låten.

Onsdagen fortsätter med spanskaplugg på hostellet med Josefin, som nu jobbar där. Jag har ju ett delprov i spanska på torsdagen så det är dags att gå igenom lite saker nu. Subjuntivo står på listan. Den där jobbiga tempusformen som inte används i svenskan.

Spanskatestet gick ju som det gick, så vi får väl se vad jag får för betyg. Dessutom dök det inte upp några subjuntivo-verb…

I fredags hade jag mina vanliga kurser i multimediaverktyg och fotografi. Jag känner mig nöjd med dom kurserna, bra val där. Därefter hem o vila lite eftersom jag allt för ofta är trött här. Men ganska snabbt när jag lagt mig för att lyssna på argentinsk radio ringer Gina o ber mig åka till hostellet för att sedan åka med grabbarna till puben vi ska mötas vid. Det är ett rockband vi ska se, och det hela börjar väldigt tidigt, 21:00. Vi äter pizza, dricker öl och lyssnar på rock jag skulle vilja likna med vilket garageband som helst. Eftersom jag aldrig lyssnat på dem tidigare så kändes det som vilket lokalband som helst, för mig låter dem alla likadant. Kvällen fortsätter med häng på terrassen, och liksom alltid var det sjukt trevligt.

Bilder säger mer än tusen ord, eller hur?

Lays är en av colombianerna jag hängt med under min tid här och på lördagen åkte hon hem till Colombia igen. Hon hade varit här omkring ett år har jag fått höra, och då bara bott på hostellet. Men på fredagen hade vi i alla fall en avskedsmiddag för henne på en restaurang vid namn Fabrica de Tacos.

Servicen var riktigt kass, då servitören som iof var schysst, inte kom ihåg våra beställningar. Dessutom tog det riktigt lång tid innan vi fick våran mat och då i omgångar så att några lyckades äta upp innan andra fått maten. Rätt så gott var det i alla fall. Tror jag har fått smak för stark mat.

Vi åkte hem inte allt för sent och tog det lite lugnt. De flesta gick och la sig, men jag, Jio och david öppnade en flaska Fernet och fortsatte kvällen. Det rullade på fint och efter nån timme när Peru slutat sitt kockjobb kommer han in med sin flaska Pisco, peruansk sprit på druvor. För att inte störa folk med vårat nu lite högre snack, musik och skratt så gick vi upp på terrassen. Där vi satt och chillade tills solen gått upp och jag kände att det är dags att röra sig hem o sova lite inför kontraktskrivandet vid sjutton. Detta såg jag när jag klev ut på gatan utanför hostellet vid nio:

Jag hämtar ut dollars vid Juramento, åtta kvarter bort och tar mig hem och sover. Vid sju skrivs kontraktet då alla i lägenheten inte hade skaffat sig sina pengar vid fem. Jag lyckas sova lite före mellan och efter de två mötena, sådär halvdant. Men på kvällen tar jag mig upp och åker tillbaka till hostellet för asado, typ grillmiddag som jag berättat om tidigare tror jag.

Söndagen tillbringade jag vandrande runt mellan Av. De Los Incas och hostellet med Jóse (Josefin). Medan vi vandrar och diskuterar livet fotar jag lite miljöer och får mig några fina bilder.

Dessutom så hamnade vi på ett café och drack oss en varsin liquido aka smotti, eller för oss vanliga dödliga smothie, helt enkelt mjölk mixad med frukt.

För att avsluta gick vi förbi denna hund. Jag hade lite svårt att förstå om han var uttråkad, trött eller allmänt bekymrad. Men man skulle kunna säga att han kallpustade, för att slänga med uttryck ifrån Sandviken.

Det stressas därefter hem en sväng och sen tillbaka till skolan för kvällslektion i kreativ bildskursen. Lektionen håller på till elva och när jag väl kommer hem sätter jag igång med läxan till fredagens morgonlektion i multimediaverktyg. Jag somnar vid tre i soffan efter att meckat ihop en halvtaskig bioaffisch enligt kriterierna.

Nattens arbete var typsikt onödigt då jag vaknar nio, precis när lektionen börjar. Jag lyckas ta mig till skolan och kommer in på lektionen där läraren står och pratar om några mappar sisådär fem minuter. Därefter blir det tyst och alla knackar vidare på sina datorer. Jag känner viss oro över att inte varit med ifrån starten, men vill inte börja prata med läraren innan jag skrivit ut läxan i pausen. Så jag väntar. Folk knackar vidare på något jag inte har någon aning om vad det är och jag lägger ner läxan på ett usb.

Det blir ingen rast, det knackas och klickas, koncentrationen är tjock här inne. Jag springer ner iallafall och tänker skriva ut min bild då jag möts av världens kö. Jag sätter mig där nere och provar internet som varit assegt på skolan de senaste gångerna jag provat. Även här…

När jag inte orkar vänta ut kön längre går jag upp igen och folk sitter fortfarande och knappar på sina bilder. Men när klassen börja skingra sig, frågar jag de amerikanska tjejerna vad som egentligen händer. De förklarar att jag precis missat partialen, midtermen, eller delprov som vi kanske skulle kalla det i Sverige. Det är inte förrän nu jag frågar den mindre trevliga av lärarna, av amerikanerna kallad asshole, då den trevlige gav sig iväg. Frågar om jag kan göra den direkt eller vad jag missat egentligen. Han är förvånansvärt schysst och ber mig vänta på den andra läraren.

Så nu sitter jag här och bloggar istället. Vi får se hur det går. Ikväll är det i alla fall avskedsfest för Lays som åker tillbaka till Colombia idag efter att ha bott på hostellet längre än nån kan minnas. Suerte!

Jag ska alltså gå ut för att ringa in till kontoret och boka tid?

Jag kände att det här kommer ta längre tid än väntat, så jag tar mig istället till min lektion och skjuter upp ringandet. Väl efter spanskan som var sådär halvtrist som vanligt, så ringer jag och bokar en tid senare samma dag. Själva besöket var relativt snabbt gjort, det något ohändiga systemet känns överflödigt för den uppgiften jag hade och jag hoppas kontoret gör något annat än att utfärda sådana här straffrihetsintyg. Dessutom har jag inge internet hemma och känner mig därför mycket frustrerad. För att fixa internet måste jag ringa nåt skumt företag och aktivera mig på nåt sätt. Jag har inte gjort detta då det sägs vara en avancerad process som kräver spanska som modersmål och datorintresse. Jag snyltar därför internet på caféer, på hostellet och på skolan så mycket jag kan. Skolans internet har gjort något så dumt som att blocka bland annat msn, facebook och youtube, vilket är sjukt irriterande.

Onsdagen börjar lugnt som alltid eftersom det är en ledig dag för mig. Chill fram till fem då jag o Jio åker till mitt nya hem o träffar hyresvärden och advokaten. Vi skriver ett kontrakt på 11 dagar, då vi om 11 dagar ska skriva ett nytt kontrakt för resten av året. Hyresvärden dumförklarar mig då min spanska är lite knacklig och vägrar ge upp att förklara saker fast jag visst har förstått. Jag måste bara få dumförklara henne på bloggen då hon var så pass dryg och oförstående. Advokaten däremot;

Buena Onda

Vilket betyder typ skön stämning, trevlig eller ja.. helt enkelt positivt. Hon förklarade igenom kontraktet lite snabbt, var förstående och hade tålamod med mina frågor. När allt är påskrivet och betalt, sätter kocken Jio igång att laga mat, vilket han alltid gör med glädje. Skönt med sånna vänner. Det blir en trerätters med kött och lite andra olika saker.

Vi äter upp och tar det lite lugnt med vattenpipa en stund. Sen bär det av till hostellet igen för att betala mina sista dagar där, samt ölen som står skriven på min krita. Det är en bit till hostellet ifrån mig, men jag tror jag hittat den snabbaste bussen och med den tar en halvtimme ungefär. Busstrafiken i den här stan är som sagt lite udda.

Jag hoppas att det ska finnas bilder på lägenheten i galleriet snart, ovan är en bild iaf.

Var uppmärksam på berusade människor

Detta är helt seriöst då jag alltid sett att den vinglande gubben på bilden håller i ett ölglas. Dessvärre är sanningen att skylten betyder skola. Ölglaset förvandlades plötsligt till en skolväska och vinglet till ett glatt skutt.

Parkhänget var nice med mate och kakor. Vi brydde oss inte om scenen så mycket utan hade mest musiken i bakgrunden. Det sades att La Bomba De Tiempo, trummargänget, skulle dyka upp. Men dem såg vi inte av nånting.

Efter parkhänget åkte jag och kollade på lägenheten jag tänker flytta in i. Där Corentin visar runt en snabbis. Jag har ju sett lägenheten förrut, men det var trevligt att snacka lite med min blivande kombo.

På onsdagen var vi ut och åt i ära till en födelsedag och ett avsked. Restaurangen var häftig och för en billig penning fick man äta hur mycket man ville. Alltså för mindre än hundra kronor fick vi dricka också, iof inte öl, men läsk fick duga. Det var ingen buffé utan på fint sätt beställde vi in förrätter åt alla, lite av varje så vi kunde smaka på allt. Till exempel provade jag nåt som jag tror var tarmar, lite läskig smak och konsistens var det iaf. Därefter när vi var sugna på varmrätt så beställde vi in den. Ville man ha en varmrätt till kunde man beställa in mer. Jag som kände att en köttbit och potatis plus en halv kyckling fick duga efter all förrätt om efterrätterna skulle gå ner. Efter att jag också ätit lite pasta, lite fisk och lite andra kul rätter att prova beställde vi gemensamt in efterrätten. Då kom det till min vetskap att efterrätt får man bara välja en! Suck… Men gott var det iaf och mätt blev vi.

Förra helgen var lugn. Tiden går fort nu och jag hinner inte tänka efter vad jag gör så det försvinner snabbt ur minnet. Men på lördagen var jag och såg Inglorious Basterds på bio. Vi såg den på spansk subtitles eftersom jag inte förstår om de dubbat den. Denna teknik funkade sådär halvbra till den här filmen när hälften av diskussionerna var på antingen franska eller tyska. Då blev det till att läsa subtitles och försöka förstå så mycket som möjligt. Jag tappade dessutom min pepsi i trappan upp till biosalongen och fick sitta törstig, men jag var inte så ledsen över det, vi mest garvade åt det hela filmen.

På söndagen var vi förbi Costanera med colombianerna på hostellet, ja dom är fyra stycken. Där åt vi en köttmacka och vandrade längs med ”vattnet”. Citationstecken för att det är typ sumpmark. Se bild:

Reservatet stängde tydligen precis när vi tänkte vandra in så vi ska göra ett nytt försök nu på söndag. Istället gick vi förbi en marknad med en massa kul småprylar. Det blev dock inget köpt med trevligt var det iaf.

Stressar och har saker att göra mest hela tiden

Jag ville bara berätta att det händer väldigt mycket, både när det gäller skola, sociala evenemang som födelsedagsfester, fikor och andra diverse måsten. Sen tar ju resan mellan skola och hem nästan en timme. Och både tisdag och torsdag har jag en morgonlektion och en kvällslektion då jag åker hem emellan. Det blir alltså nästan fyra timmars restid dessa dagar.

Jag är hur som helst en del på skolan och fredagar är dagen då jag måste äta lunch lite snabbt mellan två lektioner. Förra fredagen åt jag på matsalen här, eller restaurangen/fiket. Jag åt Sorrentinos, vilket är pasta fyllda med ost och skinka. Här tillsammans med köttfärssås. Det är nice med en lunchmeny för bra peng.

Jag får berätta mer om födelsedagsfesten igår och om tysken som åkte hem också tänkte jag lägga upp lite bilder på mina arbeten eftersom jag utöver spanska läser kurser i bild.

I lördags var det iaf dags och vid fem på eftermiddagen står jag och Josefin utanför dörren till lokalen och plingar på. Hon ska jobba som kameraman. Jio möter upp oss, han jobbar som organizer, och vi får hjälpa till en stund med lokaldekorationer. Ganska snabbt blir jag och Josefin upplockad av flickans farsa och vi åker tillsammans med flickan och hennes lilla syrra till en frisör. Där blir vi sittande fyra timmar då det inte går i blixtfart när systrarna ska få håret fixat. Födelsedagsbarnet får även manikyr och sminkning. Vår vistelse blir inte så plågsam då farsan springer ut och köper alfajores(argentinakakorna), vatten, cheeseburgare och mer dricka åt oss i omgångar.

När det till slut är klart och hon fått på sig den stora klänningen så sticker vi och fotar i en park, det är mörk, men jag får hjälp av en extra lampa. Sen far vi iväg till festen. Där hon kliver in i ett rum fullt med vänner och familj till musik som världens baldrottning. Klockan är nu 23 och då börjar alltså festen.

Det dansas vals och äts det snacks. Jag fotar som en paparazzi och tar en paus lite då o då för att äta något. Festen fortsätter med olika ceremonier som tex att tjejen som fyller står framme vid det uppdykade bordet med fina tårtor och tänder 15 stycken ljus, ett för varje viktig person eller grupp personer i hennes liv. En annan grej var att hon stod på en stol med alla hennes tjejkompisar runtomkring. I händerna håller hon en ask eller liten skattkista men en massa band som hänger ut. Varje tjej tar tag i ett band och när alla håller i ett varsitt band drar de och i änden på en utav banden hänger en ring. Woho! Tycker hon som får den såklart.

Vid 3-snåret kommer ett gäng storhats-beklädda mariachis in med sina instrument. Dom spelar och sjunger i mexikansk anda. Jio som är mexikan bli lyrisk och sjunger med. Det dansas och är stämning på hög nivå, häftigt. Mellan rätterna drar diskot igång som är riggat av tre killar med sina två feta högtalare och en liten rigg med blinkande lampor. Reggaeton och latinopartymusik dånar i salen.

Maten var nice också, den argentinska lasagnen och till efterrätt glass med jordgubbe o kolasås. Festen slutar för oss extrajobbare vid 5 och vi tar taxi hem till hostellet med en tårtbit i handen. Den var väldigt stor och söt så jag sparade den till dagen efter. På denna kväll tjänade jag 100 peso, typ 200 kr, vilket är ganska mycket pengar här.

Första gången jag får se mariachis, samma kväll som jag jobbar fotograf första gången och är på en argentinsk sweet fifteen-fest och äter argentinsk lasagn. Galen dag, a mi me gustó!

Fredagen börjar med illustrator och såklart börjar den 40 minuter sent som vanligt då jag lyckats ta mig dit i tid. Eftersom de stängt av allt som har med msn att göra och halva facebook så hänger jag på twitter. Jag får även veta under denna lektion att kursen även kommer gå igenom photoshop och flash, trevligt.

Därefter har jag min första lektion i fotografi, som jag antagligen kommer få betala själv, dyrt. Den var trevlig iaf och hade en skön lärare, lite orolig att jag inte klarar språket och därför halvt dumförklarat mig och kollar med mig då o då om jag hänger med. Men han är schysst och jag tror att jag kommer lära mig en del fotografi som inte har med den tekniska biten att göra.

Te quiero, skriver hon medan jag funderar på nästa stycke och jag vill inte sudda ut det. Fredagskvällen var jag seg, planerade inför fotbollsmatchen dagen efter mellan Brasilien och Argentina. Jag gick inte på den. Det skulle kosta mig 1300kr, så det var ju tur. Dessutom så förlorade Argentina och jag fick istället se Sverige vinna mot Ungern. Det var en upplevelse i sig att sitta i Buenos Aires och kolla på en streamad svensk match tillsammans med min svenska polare. Väldigt konstigt att se tv på svenska igen. Men det häftigaste var såklart bergodalbanan vi var med om när vi såg matchen. Den som peakade med ett galet mål av Ibra i absolut sista sekunden. Det var glädje.

Tillbaka till fredagen, som inte helt oväntat slutade med fest hela natten trots mitt sega tillstånd. Det börjar med drinkar och spansk variant av ”rappakalja”. Som sedan blev en utekväll på en klubb. Jag var inte särskiljt aktiv i spelande, men jag lärde mig lite nya ord; sapo är padda.

Lördagen skrev jag om ovan och den var lugn utöver fotbollen. Liksom söndagen också. Jag sitter hemma hela dagen och meckar med diverse haxx, tex skriver början på detta inlägg som blev framskjutet inlagt. Jag känner mig lite sjuk o myser framför några filmer på tvn.

Lördagens trevliga börjar med förfest med svenskar. Därefter bär det av till husfest. Trevligt med så mycket random utbytesfolk, och annat löst folk från hela världen. Hela huset och speciellt dess terrass var överbefolkad av väldigt olika människor. Men det var sjukt roligt att springa runt o småsnacka med folk.

Efter fyra timmars sömn går jag upp för att kolla på en lägenhet. Den var dock väldigt dyr, men fin, för fin, typ antik, gamla möbler o speglar som kan gå sönder. Området är också dyrt och det är 11-12 kvarter till närmaste tunnelbana. Men det finns buss iaf. Till den tackar jag nog nej.

På eftermiddagen går jag och jio förbi en park i närheten, som till min förvåning var oerhört stor och välbefolkad. Välbefolkad var den inte bara av människor utan även hemlösa hundar och små ettriga mygg. Jag fick inte äta min superpancho ifred utan att jio var tvungen att skrämma iväg nån hund. Dessutom kom jag hem med ben och armar rödprickiga av myggbett, inte coolt. Parken var schysst så mycket jag hann se innan det blev mörkt och innan myggen tog över min uppmärksamhet. Nog ett bra ställe att jogga på.

Måndagen slappar jag bort genom att göra ingenting.

Tisdagen börjar med spanska och därefter inskrivning, jag väljer mina tre kurser och gubben jag skriver in mig hos nämner att jag måste punga ut en massa pengar för spanskakursen, jaojao. Dessutom så är Josefin min emergencyperson här nere o farsan får vara det i Sverige, sånt man måste ha om man ska plugga på UCA. Därefter går jag o Dominic, en tysk i min spanskaklass och köper milanesa i bröd för 5 peso och träffar på två andra tyskar. Dessa var med på förfesten där vi bestämde att vi skulle på the Killers och den ena killen har redan köpt biljetter åt oss. Jag hämtar ut pengar och får biljetten direkt, asnice

Onsdagen sitter jag hemma hela dan då den liksom måndagen är ledig. Jag gör lite läxor i alla mina kurser och snackar med en massa svenskar på skype, googles videochat, fejjan, msn och mail. Väldigt trevligt att få lite uppdates om vad som händer i Gävle, Sätrahooden, i Stockholm och under mottagningen.

Vädret här kan liknas vid svenskt ”aprilväder” modell värre. Ena dagen är det 30 grader och andra dagen är det 13. Det är galet och jag blir lika förvånad att det blir så bisarrt kallt när det blir kallt. Verkligen en rå kyla i de här husen utan isolering, burr!

Jag har nog mest flängt fram och tillbaka till skolan. Och de gånger jag inte rest den där timmesresan har jag ju varit på skolan eller på hostellet och pysslat med skolsaker. Jag har haft läxor den här veckan. Ja, det är faktiskt alltid läxor i alla tre kurser som jag ska läsa den här våren (höst för er i Sverige). De tre kurserna är: - Español Intermedio 1 - Imagen Creativa - Herramientes Multimedial Spanskan är väl ganska given. Sen blev det två bildkurser där första verkligen är en bildkurs för kreativt bildskapande, lite som flumkursen jag läste på KTH i våras, fast chill. Sist men inte minst i min lilla lista har vi Multimediala verktyg. Som till en början bestått av produktion utav vektorbilder i Adobe Illustrator. Det är riktigt roligt trots att en av de två professorerna är en surgubbe.

Just det, apropå vädret (som jag nämnde före listan) så har det över en dag blivit sommar och schtek. Den där mellanperioden av iskalla nätter och sådär mysigt varmt i solen om det inte blåser, den finns inte här. Det går från kallt, 13 grader, till varmt, 24 grader över en natt eller två. Mycket oväntat och mystiskt. Men det var ju såhär jag förväntade mig att det skulle vara här.

På fredagen var jag med om blåögdheten ni kanske redan läst om i förra inlägget. Men resten av dagen var bara chill. Jag hade knappt sovit något natten innan så jag tänkte att en utekväll bara kan sluta illa. Jag stannar därför hemma på hostellet med några av sköningarna som bor här, spelar reggaetonmusik och dricker en öl och Aguardientes. En öl är alltså deras literglasflaskor och Aguardientes är den colombianska varianten på anissprit, liksom italienska sambuca, grekiska ouzo eller turkiska raki. Jag lägger mig vid två och sover min fjorton timmars återhämtningssömn, hur skönt som helst.

Att detta är något inte hänt mig tidigare gör det spännande(jag har nåt i mig som måste prova nya saker, nu i fel läge) och min svenska tilltro till alla främlingar får mig att gå in. Hon sätter mig med nån annan tjej och ber mig vänta. Jag börjar snacka lite med den nya tjejen och hon berättar att de erbjuder drinkar, massage och shower. Jag börjar fundera på vad jag satt mig i för sits när det vips dyker upp en till tjej bredvid mig. Nån sekund senare så har vi fått varsin drink av en grov kille. Jag börjar prata om det där kortet som tjejen skulle skriva under åt mig. Då nämner den andra tjejen 30 peso och jag frågasätter dem.

Kom ihåg att det här är på spanska alltihopa och att jag har svårt att förstå vad dealen är. Jag tror att jag skulle få dricka gratis om jag kom tillbaka med den påskrivna lappen eller nåt, jag var hur som helst inte intresserad längre. Vid det här laget har jag fattat att jag blivit toklurad och bara funderar på hur jag skulle slinka ur sitsen så smidigt som möjligt. Efter en liten stunds ”jag förstår inte vad jag ska betala för, jag är utlänning”-snack med tjejerna och med den grova killen fortfarande vid vårt bord så känner jag att jag hellre betalar 50 kronor istället för att börja bråka. Jag plockar fram 30 peso ur min plånbok och killen tar emot dem. En av tjejerna hämtar en påskriven lapp som hon ger mig och de båda tjejerna ger mig en puss på kinden. Jag försvinner snabbt ut på gatan igen, smått besviken på min intelligens. Jag menar;

Varför delar hon inte ut lappar som redan är påskrivna?!

Jag är också besviken på människor som luras. Man kan fråga sig hur många turister, säsongsjobbare och utbytesstudenter dem plockar per dag. Jag har iallafall lärt mig en läxa, det kostade 50 spänn, så jag kom väl undan rån och annat jobbigt ganska billigt. Jag får ta till mig min nya erfarenheten och helt enkelt sluta vara så blåögd.

Min mexikanske vän Jio fyllde igår, tjao, egentligen i förrgår eftersom jag sitter uppe så sent. På förmiddagen sprang jag och Josefin runt och letade present åt vår kockvän. Han pluggar gastronomi och älskar att laga mat, så vi köper honom en skandinavisk kokbok. Nu kan han laga köttbullar, gravad lax, inlagd gurka, glögg och lussekatter. Det fanns även väldigt mycket konstiga recept i den där boken, maträtter jag aldrig provat, men vi kan säga att de är ifrån Norge eller Finland.

Festen börjar vid 22-23 nångång med att vi äter pizza ifrån vårt billiga favorithak. Det är många som samlats på hostellet och kvällen börjar bra med tequila och grapefruit-läsk, medan minglet i köket blir mer o mer högljud. Det snackas spanska, engelska och svenska om vart annat och det blir flera gånger svårt att hålla isär språken.

”Yeah, i got here hace un mes. *Knuff* Ursäkta.”

Det ska ju självklart också sjungas och blåsas ut ljus på tårtan. Här har ni en bild på det och rolig kuriosa; Tårta heter torta på spanska.

Kvällen fortsätter på en nattklubb. Men det strular vi ingången som det oftast gör när man försöker gå på krogen med ett stort gäng. Folk har en flaska i handen och ”är för full”, andra har inge ID med sig, åssåvidare. Men utöver tyskarna så tog vi oss in alla andra och började stampa på dansgolvet. Reggaeton är det som ljuder i högtalarna och jag är inte riktigt med på refrängerna som de sydamerikanska folket i gänget. Det är lite trist att inte ha någon som helst koll på de spansksjungande klassikerna och poppislåtarna.

När vi väl kommer hem börjar det lagas mat av allt som Jio kan hitta i kylskåpet. Det blir galet gott, men jag vet inte om det är för att jag är onyktert jättehungrig eller om han är duktig på att laga mat trots alkohol. Efter mat och bakis-tabletter så följer vi med Leo, som jobbar på hostellet för att köpa frukostbröd. Varför vi inte gick och la oss vet jag inte, men efter lite mer morgonhäng så somnade jag vid halv nio.

Vaknar 18:00 och gör knappt nånting. Under natten jobbar jag lite på min läxa i Illustrator och skriver det här blogginlägget. Så just nu vid sju på morgonen känner jag att det är dags att sova igen, jag har ju trots allt skola idag vid sex på kvällen.

Ingen tar tiden på allvar.

På måndagen var det en speciell dag, nämligen Dia de San Martin, vem nu det var, men lediga var vi iaf. Därför blev det också asado på kvällen, min allra första, men absolut inte sista.

Asado betyder barbeque, typ grillad mat alltså. Det är en köttig middag helt enkelt, mycket mums.

Som ni redan vet så tackar jag inte nej till att festa även om det är onsdag här nere. Detta beror mycket på att jag har nedprioriterat skolan lite grann och satsar mer på att ha roligt, träffa folk och uppleva de oförglömliga stunderna, lite tanken med hela den här resan.

Dessutom så lär jag mig mer spanska med en öl i handen.

Ja, alltså, jag blev uppringd av min Universitets-PAL på onsdagskvällen. En PAL är en av skolan utsedd person som jag ska kunna ställa alla nybörjarfrågor till och visa mig runt, lite som en kontaktperson i form av en student. Nu har ju han varit borta hela första månaden jag varit här, men det är trevligt att han hör av sig iaf. Han har bil och hämtar upp mig vid hostellet. Vi åker sedan vidare till hans andra utbytesstudent, han har tydligen hand om tre stycken. Denne spanjor bor på ett hostel med bara spanjorer. Så när vi kommer dit blir det väldigt mycket spansk spanska. Jag sitter mest tyst med min grogg på whiskey och sprite som jag blivit bjuden på, ish? Det går väldigt fort när de snackar och jag har svårt att hänga med. Kvällen fortsätter med häng och när klockan slagit två får jag skjuts till hostellet av Oliver.

Mer argentinsk mat jag inte berättat om är Empanadas. Det är små populära piroger som fylls med olika saker, tex köttfärs, kyckling, lax, ost och skinka, salami och ost, grönsaker, ja allt möjligt.

Eftersom de är ganska små så äter man kring fyra stycken till middag. Det är ruskigt gott och går precis som alla annan mat att beställa hem till hostellet, vilket har hänt mer än en gång.

Det två viktigaste sakerna som varit i mitt huvud hela veckan har varit: 1. Dags att hitta lägenhet, jag betalar nu en dag i taget på hostellet och det är dyrt. 2. Vilka kurser ska jag gå, de krockar och några speciella kurser måste vara bestämda på fredagen Dilemma ett löste jag genom att betala en månad till på hostellet medan jag fortsätter leta lägenhet, detta gjorde mig mycket lugnare. Dilemma två löste sig också efter stor tveksamhet. Det är ju kurser som krockar och jävlas. Men jag satte min sköna spanskaklass med schysst lärare före Fota/filma Buenos Aires-kursen. Istället har jag ansökt om en fotokurs på annan tid i veckan, vi får se om jag kmr in på den, verkade poppis.

Det har dessutom varit lite Phösande, trots min frånvaro ifrån KTH. Jag saknar mottagningen mycket och går in på mottagningssidan smått avis på phösarna och n0llan, men jag har faktiskt lekt och pysslat lite åt n0llan också. Min svenska vän Josefin hjälpte mig att fota lite Utlandsphösarbilder och jag har gjort och planerat att göra lite fler roliga phössaker. Tycker fler utlandsphösare borde göra likadant.

Det blev ett saftigt inlägg det här, phew, men som vi vet; ”its good for you”.

”Vart är brudarna?” (från en känd chipsreklam)

Jag lyckas ta mig upp i tid… mer eller mindre… på torsdagen, men fredagen blev för tung. Jag sover istället för att ta mig till skolan och jag laddar inför en lugn helg.

Men redan samma kväll dyker Jio upp med en bag full med ölburkar. Efter nån timmes chill och efter att han snackat med Johanna som jobbar på hostellet, så går han in i allrummet där jag sitter o leker med min mac:

”Tenemos un problema”, vi har ett problem.

Vad?, frågar jag. Han berättar att eftersom de på hostellet säljer öl så får vi inte dricka egenhandlad öl inne på hostellet. Detta är sedan diskussionsämnet resten av kvällen.

Lösningen blir att vi sex stycken som tänkte festa på ölen sätter oss på andra sidan gatan ifrån hostellet och börjar pimpla öl. Men det känns ganska snabbt fel att sitta på rad på trottoaren och vi förflyttar oss 3 kvarter till närmaste betongpark. Där hänger vi som lodisar tills ölen är slut och vi kan fortsätta festen på hostellet.

Mellan datumena 13-16 augusti är det en speciell marknad vid plaza italia här i stan. Marcel, en tysk här på hostellet väcker mig vid 15 och frågar om jag vill följa med dit. Låter kul, vilket det var också. De var en stor sal med uppställda stånd som sålde alfajores(kakor), sylt, honung, torkad frukt, nötter, öl, vin, ost, kött, korv, mate och kläder ifrån olika delar av argentina.

Det är egenproducerade varor med smakprover på nästan allt. Det var mycket trevlig stämning och vi gick runt o provade det mesta. Marcel snackar inte alls mycket engelska utan vi pratar med varandra på spanska, vilket fungerar förvånansvärt bra mellan två utlänningar. Fantastiskt, men frågan är om jag tränat nån slags invandrarspanska hela dagen.

Middagen efteråt blev på en restaurang vid plaza cerano. Kött! Fruktansvärt gott kött med potatisgratäng. En lyxmiddag på lyxrestaurang för cirkus hundra spänn. Det ska jag nog kunna vänja mig vid.

Väldigt onda blickar var riktade emot de nya utbytesstudenterna som inte bara pratar högt utan på väldigt dålig spanska. Efter detta har det blivit en grej att säga:

Evil eyes..

Sedan fortsatte skolan under veckan med att jag provade lite kurser. Kurser som till exempel, numeriska metoder, kreativa bilder, multimedial produktion och redigering, audiovisuell teknik, kommunikation på internet och så missade jag multimediala verktyg på fredagen när jag behövde sova istället. Kurserna må låta roliga, men jag måste erkänna att kurserna tillsammans med avancerad spanska, i små klasser, med grupparbeten och väldigt lite teknik så har namnens fina associationer inte riktigt samma glans. Att pyssla med redaktionsarbete på en kurs om audiovisuell teknik kallar inte jag teknik. Tre fjärdedelar är skapa, fundera över och diskutera material och något mer åt narratologi än tekniken bakom kameran. Det enda jag är riktigt nöjd över är spanskan.

Pizza för 6 pesos har tyvärr blivit en vardagsmåltid. Pizzerian ligger tre kvarter bort och det går fort att köpa sig en pizza där om kockarna på hostellet inte är hungriga. Jag äter mer än dem av nån anledning.

Sex pesos är cirka 12 kr och jag kan inte säga att det är en liten pizza eller dålig kvalite. Vill man däremot ha nånting annat än bara mozarella och tomatsås får man punga ut hela tio pesos, vilket är tjugo kronor. Då kan du få en pizza som på reginella vid KTH hade kostat 60 kr, det är bara för bra.

Nu är klockan halv elva på lördagen och det ska festas här på hostellet. Mer om fredagen och lördagen kommer i nästa inlägg.

Bara snacka? Åh nej…

Han börjar prata och det verkar vara en väldigt öppen miljö med diskussioner och frågor mellan läraren och alla andra studenter förutom mig. Han vänder sig efter en stund mot mig och frågar nåt snabbt. När en fråga är riktad endast till mig blir det genast mycket svårare att greppa orden som sägs. Jag fryser till lite grann och säger nåt ointelligent som ”Qué?”. Jag förklarar sedan att jag är utbytesstudent och att jag bara plockat olika kurser. Han verkade nöjd med svaret och frågar var jag kommer ifrån. Jag svarar på det vanliga sättet eftersom det är en fråga jag är duktig att svara på nu. Han fortsätter sitt snack med resten av klassen och min nervositet slappnar av. Jag fattar inte mycket och precis när mitt frenetiska försök att förstå varje mening han säger försvinner i andra tankar riktas en fråga till mig igen. Återigen hoppar jag till på helspänn. ”Qué?”. Han frågar igen om jag förstått något. Ja, lite grann, mas o menos, säger jag och tänker på hur mycket mer det lutar åt menos. ”Du vet att lektionerna är på spanska”, frågar han. ”Jovisst” säger jag, ”men jag tar lektioner i spanska också och ska lära mig språket”. Han fortsätter sitt snack och jag får återigen återgå till att koncentrerat försöka förstå det han pratar om.

Efter första lektionen tror jag inte riktigt att det är programmering det handlar om. Tror… eftersom läraren pratade på bra jekla snabbt i termer jag aldrig nånsin hört. Men efter lektionen fick jag det förklarat för mig på engelska av en av argentinarna att det handlar om hur man strukturerar program med diagram och så. Väldigt luddigt, men det kanske löser sig när jag nött min spanska och om den här engelsktalande argentinaren har lust att hjälpa mig lite mer i framtiden. Vad har jag gett mig in på? Kommer spanskan bli ett seriöst problem eller kommer jag hinna lära mig det som behövs i tid? Morgondagen närmar sig med nya utmaningar och det är bara att satsa och hoppas på det bästa. Buenas noches!

Även om de stora gatorna är häftiga så är alla tusentals smågator som ser likadana ut också ganska häftiga att strosa runt bland. Gatorna är generellt sätt lite halvrisiga med en påkostad husingång med galler lite här och där. Variationen på de olika husena är konstant vilket gör det hela enklare att hitta specifika riktmärken, men det är för mycket olika hus för att faktiskt minnas dem allihop och det gör gatorna likadant olika.

Fredagen börjar likadant med en vandring på Av Cabildo. Men på kvällen var det dags. Det var dags för filmen som jag missade i Sverige, den som hade premiär dagen innan jag åkte. Det var dags för Harry Potter. Som tur var såg vi den på engelska med subtitulos. Den var bra, men utan en riktig början och ett riktigt slut. Men jag måste erkänna att jag älskar effekterna, de var påkostade, snygga och helt enkelt awesome. På vägen hem styr vi en flaska Fernet och hänger på hostellet resten av kvällen.

Det var lördag och jag hade bestämt att gå på en konsert med Los Cafres. Josefin hade kommit med förslaget och klart jag är på. Det galna med evenemang och fester i Buenos Aires, och kanske hela sydamerika, är deras tider. Jag åkte hem till Josefin och hennes kille vid elva.

Klockan 23:00, då börjar en vanlig förfesten.

Vi planerade att vara på konserten vid 02 men det var istället tiden då vi gick ifrån huset. När vi väl kommer fram måste vi ändå vänta en stund innan Los Cafres kliver på scenen vid 03.

De spelar sin argentinska reggaemusik fram till 5 i den kalla arenan. Det var schysst trots att jag inte hört så mycket utav dem tidigare. Men jag måste påpeka att ljudet inte var det bästa och inte användningen av de ändå påkostade ljusen heller.

Jag tror att Radionämnden på KTH hade gjort ett bättre jobb

När vi gick därifrån var jag väldigt trött, men det var definitivt en trevlig kväll (läs natt). Efter en taxi hem för 10 pesos får jag kasta mig i säng vid sex på morgonen. Jag brukar inte ha problem att vrida på dygnet då och då, men frågan är hur det ska kunna bli rutin att vrida på dygnet. Jag kommer ju förmodligen ha lektioner som börjar vid 07:45 vissa dagar. Men det får vi se efter ”Add and Drop”-perioden, jag lär ju välja bort dem om jag kan.

Vi går in i Aulan och lyssnar på allt introsnack på spanska. Därefter är det dags för spanskaprov. Vi får en paus innan provet börjar och jag minglar runt bland amerikaner, kanadensare, tyskar, fransmän, schweizare, nya zeeländare, holländare och säkert fler ursprung.

Spanskaprovet var riktigt svårt. Dessutom var det en verbal del där jag fick sitta och snacka med en av lärarinnorna. Jag lyckades prata lite om Sverige och min tid i Argentina. Det var mycket felböjda verb, men jag tyckte jag fick fram det jag bestämde mig för att säga. Efter det socialiserade några utav oss utbytesstudenter på en restaurang och vi bestämde oss för att träffas på kvällen.

Jag kommer själv till stället vi skulle ses på, det är stängt och jag har inte numret till någon av de andra. Men jag träffar snabbt tre tjejer utav gänget som skulle ses. En av dem bjuder med mig till sina schweiziska polare som bor i närheten. De har en häftig lägenhet på flera våningar. Våningarna är inte så stora, men det är schysst läge och de har en grill högst upp på nån inbyggd terrass eller vad jag ska kalla det. De är ifrån samma universitet i Schweiz allihop, tjejerna jag kom med och killarna i lägenheten. Vi glider vidare till en bar och sätter oss med varsin öl. Det blir en lyckad kväll med nya vänner.

Dag två. Dagen efter blir väldigt lik den första. Kommer dit, minglar lite, lyssnar på info, minglar lite och får lunch. Det allra roligaste är att träffa alla dessa studenter som är i samma sits. Under lunchen sitter jag vid en schweizarpolare ifrån gårdagen, en tjej ifrån Nya Zeeland och ett gäng tjejer ifrån New York. Det blir såklart engelska och kul snack om våra hemländer, skillnader i engelska och en massa annat.

På kvällen bestämmer vi samma sak som dagen innan för idag har baren öppet. Det blir en schysst kväll med ännu fler nya namn och människor. Efter att vi hängt på baren med namnet Sugar, glider vi vidare till en nattklubb. Det blir drag och jag kommer hem vid 3.

Dag tre. Jag vaknar 8:55 och jag börjar klockan 10:00 med en timmes resväg dörr till dörr. Alltså: Jag ställer mig upp, tar på mig kläder och lämnar hostellet. Idag ska det bestämmas vilka kurser jag vill ansöka till. Jag har fått tipset att välja så många kurser jag kan och är intresserad av för att sedan hoppa av de som inte passar. Vi får en två-treveckors period som kallas för ”Add and Drop” då vi kan hoppa in på och lämna kurser. Det låter jättebra i teorin, men kurser kan bli fulla och då är det först till kvarn som gäller. Dessutom krockar alla roliga kurser jag vill läsa. Det blir en jobbig och stressig dag i skolan med mycket tänkande med en party-trött hjärna.

Dilemma nummer två är Barilocheresan som de andra svenskarna, nya zeeländartjejen och 30-40 andra utbytestudenter ska på. Bariloche är en skidort söderut i Argentina och jag får för mig att det kan bli lika bra som Medietekniks Åreresa. Det finns fortfarande möjlighet för mig att följa med om jag fixar boende på hostellet och en bussresa dit, resten fixar man på plats. Men resan skulle alltså börja på kvällen med 12 timmars buss. Det blir ett stressigt och jobbigt beslut som jag till slut tackade nej till.

Bariloche, vi får ses en annan gång!

Istället fikar jag med Josefin på kvällen. Vi har mycket kul att prata om och det är åter igen skönt att få prata flytande utan stammande och att behöva gå runt ord. En sak jag kom på under våran fika var att livet här nere börjar kännas på riktigt nu. Boendet på hostellet har blivit en vana och att ta sig runt med Subte är inga problem.

Det här är inte semester längre

Den lunchen var mättande och billig. Därefter köpte jag en 50 cl dricka för 7 kr och vi vandrade vidare. Vi slutade gå vid en lite större marknad där det även fanns en stor kyrka inklämd mellan husen. Utanför kyrkan stod en grupp musiker och spelade lite tangomusik med bland annat dragspel och fiol. Stämningen var häftig.

Väl hemma blev det häng i köket med datorn. Jag hade inte pratat svenska på mer än en vecka när Josefin kommer in i köket på kvällen. Det blev lite jobbigt för hjärnan att byta tänk. Trodde aldrig att det skulle vara så svårt att säga något på svenska.

”H-hej, hur är det?”

De svenska ljuden är så olika de spanska att jag måste artikulera munnen lite extra. Men svenskan kommer tillbaka snabbt och det känns skönt att kunna prata flytande och självsäkert igen. Resten av kvällen hänger vi i köket och dricker Fernet Cola, snackar skit och lyssnar på musik. Jag går och lägger mig vid tolv eftersom jag ska till skolan för första gången dagen efter, spännande.

Apropå svenskan så har jag blivit frågad att lära ut några ord som de andra av nyfikenhet frågat vad det heter. Men för resten av världen verkar det skitsvårt att uttala våra ord. Ett exempel är meningen ”jag gillar dig”, som när det sägs av en mexikan låter ungefär som ”tjae, chillarr, dich”. Även om jag säger meningen framför dem så låter deras uttal likadant igen, det är helt enkelt svåra ljud.

Det är en helkväll på ett ställe jag inte minns vad det hette. 50 pesos för hur mycket halvtaskig pizza du kan äta, en dricka, och en ”show”, plus en massa karaoke förståss. Det är tur att pizzan inte var nån höjdare då jag redan ätit mig mätt på milanesa napolitana med papas(pommes). Milanesa är en panerad köttbit som finns i olika varianter, napolitana är en variant med skinka, tomat och ost på.

Efter maten började någon slags standup comedy med två killar som visade sig vara konferencierer resten av kvällen. Det går undan och jag kan inte säga att jag förstod mycket av snacket. Men när jag lyckades snappa upp ett och annat ord och när killen använde mycket kroppsspråk kunde även jag skratta med.

När vi druckit oss lite roliga började karaokandet. Självklart finns de dem som gärna slänger sig upp på den hotfullt upphöjda scenen utan tvekan, ofta de som faktiskt kan sjunga. Jag är inte en av dem. Dessvärre hamnar jag där till slut i alla fall, för det är ju trots allt roligt, och jag vet att jag skulle ångra mig om jag inte tog chansen.

Vad vore livet om man inte tog chanser och bjöd på sig själv?

Så efter några öl ställer jag mig på den nu mindre hotfulla scenen tillsammans med några andra och sjunger; ”Tengo, tengo la camisa negra, porque negra tengo el alma!”, en låt av Juanes. Det var en av två sånger på spanska som jag tänkte att jag skulle klara av att sjunga med på. De fåtal utvalda låtarna på engelska var väldigt tråkiga, så det fick helt enkelt bli på spanska. Jag var inte helt i tillstånd att bedöma min egen förmåga, men jag kunde se folks glada blickar mot scenen. Tankarna hos åskådarna kan ha varit ungefär: ”Wow, svensken sjunger på spanska”, ”Haha, ingen på scenen kan ju sjunga!” och ”Yay, tengo la camisa negra!”.

Vi festade vidare på stället. Ett par som är på väg ut genom dörren frågar Johanna något kort och hon vänder sig snabbt till mig och säger ”They want to take a picture with you!”. Wow, är jag så exotiskt? Så där ställer jag mig som ett djur på zoo och blir fotad tillsammans med två främlingar. Det kanske inte är varje dag de stöter på en livs levande svensk här nere, eller ska jag bli smickrad av uppmärksamheten? Aja, sådär vid tre-fyra så blir alla ombedda att sätta sig ner, det var dags för inspektion av lokalen. Det tar lång tid för gubben att kolla datumen på alla brandsläckare så vi åkte hem och åt glass.

Vi blir väckta i allrummet vid 12 av Jio som inte var ut med oss igår. ”Kom igen, vi ska gå o kolla på en ny lägenhet idag, kommer du ihåg?” säger han på spanska. Mycket trött och nyvaken funderar jag några sekunder innan jag minns att vi planerade att se en lägenhet vid 12. Jag vaknade med kläderna och jackan på mig, så jag bara ställer mig upp, drar handen genom håret en gång; ”klar”.

Lägenheten var hemsk i jämförelse med den förra lägenheten, som nu blivit ännu mer till drömlägenhet nr 1. Den här var liten, inte färdigmöblerad, hade jättetråkig utsikt och var allmänt solkig. Suckande går vi tillbaka till hostellet och jag slänger mig i min säng direkt. Äntligen får jag sova ut.

”Vi får inte lägenheten…”

Vi är tydligen för unga och dom har bestämt sig för att inte hyra ut lägenheten till oss. Dom erbjuder oss en annan lägenhet, men ingen lägenhet kommer vara lika bra efter den förra. Det börjas diskuteras en massa på snabb spanska och jag kan bara hålla med de arga och besvikna blickarna… suck. Synd att jag inte hann ta en bild på utsikten, den var verkligen häftig.

Det dricks kaffe nu i alla fall. Inte nescafet än, men det Costa Ricanska kaffet hon tagit med sig. Det är gott, muy rico helt enkelt. Till kaffet kan man äta lite vadsom, men något som uppskattas här nere är en speciell kaka som heter Alfajor och kan innehålla lite allt möjligt. En klassiker är såklart dulce de leche (typ kolasås, som du hittar i dina Ohojtub).

Vi styr middag iaf, jag, Jio och Col D. Risotto med kyckling, kött, ost, paprika, morötter och avokado. Jag kanske får lära mig lite gastronomi om jag nu ska bo med dessa människor i framtiden. Den som blev oklar igen. Aja, måste få vara lite bitter.

Det blir bra, rico igen! Härligt. Väldigt mättande massa och som vi kom fram till Jio och jag, var det gott, men med en väldigt ensidig smak. Efter en diskussion om discomusik och klubbar som Pacha där musiken låter likadant och enformigt, kommer den skönaste liknelse nånsin.

”Si, si, la comida es como bunchi bunchi”

Jag skrattar fortfarande åt tanken. Det är sådana stunder som får mig att må bra efter irriterande lägenhetsförluster.

Onsdagen glider nästan förbi obemärkt. Hittills har jag hittat på något nytt varje dag, trots att det vara nära på, så var inte onsdagen något undantag. Jag tvättar för första gången. Det går till på följande sätt:

1. Fylla påse med smutsiga kläder 2. Gå med påse till närmaste Lavanderia 3. Hämta påse dagen efter

Kvällen spenderas i köket med Fernet Cola och en massa spanska. Jag lyssnade mest, men jag kan säga att jag lärde mig mycket på det. Jag hängde faktiskt med i de flesta diskussioner! Snart kan jag lyssna flytande!(?)

Till luddag, eller bara väldigt sen lunch, äter jag och Costa Rica egengjord tapas i form av ugnade baguetteskivor med krossad vitlök i olja, tomat och nån god salami. Mycket enkelt och mycket gott. Efter det kaffe! Jag har inte druckit kaffe på mer än en vecka och jag tror att det kan vara en bidragande faktor till min trötthet.

Vid 20:00 säger vi hej då till tysk-David som sticker ut på en månads resande i Argentina, han kommer tillbaka om en månad innan han åker hem till tyskland igen, men vem vet vart jag är då?

Buena suerte mi amigo!

Vi vandrar sedan iväg till lägenheten. Vi blir väl mötta och tar hissen upp till 17 våningen. Lägenheten är stor och fin, nästan lyx jämfört med hostellet. Jag öppnar upp balkongdörren och kliver ut för att se en utsikt över Buenos Aires by night som verkligen är häftig. Vi blir lyriska allihopa och vill bara flytta in direkt, lägenheten var awesome!

Vi chillar och börjar förfesta lite grann med Fernet Cola. Ingen höjdare enligt mig, men en av mexikanerna älskar det verkligen. Vi får under förfestandet en rabattlapp till en klubb som heter Hummer. Så vid halv två tar vi taxi dit, men kön rör sig inte det minsta och jag har bara tillräckligt men pengar för inträde. Så efter att jag sprungit runt och letat en bankomat utan att lyckas så byter vi plan. Vi vandrar vidare till en bar och hänger där en stund istället. Vi är nu kring 12 pers i gänget. När hälften blir sömniga och hälften partysugna så delas vi upp och jag följer med partygänget till en mindre befolkad klubb än Hummer. Där festas det till den spansktalande världens hits och jag blir jätteseg vid slutet. Hemgången vid 7 var efterlängtad liksom stoppet på en till synes dygnetrunt-öppen pizzeria.

På söndagen vaknar jag upp av att en intrig har infunnit sig. Costa Rica, tyska David och colombianska David har blivit uteslutna ifrån en gemensam middag och jag som sovit sent har också blivit utesluten. Andra hälften av folket vi hänger med har blivit inbjudna till asado, grill-middag av en arabisk hostelgäst med en massa kött. Enligt Costa Rica så skulle köttet räckt till oss också, men att araben pekat ut de han vill bjuda. Detta gör att vi också måste göra god mat.

Det blir tacos! Mycket gott och dessutom köpte vi glass till efterrätt. Efter det så kändes det bra. Vi åt före de andra och sen satte vi oss i allrummet, kollade på film och åt glass. Costa Rica som varit mest upprörd över situationen lugnade sig också. Men hon ogillar fortfarande araben skarpt.

När vi kommer hem och undrar vad vi ska äta så beställer vi hem en varsin choripan, 10 kr styck, att beställa hem är tydligen ganska poppis här och gratis. Kommer bli mer sånt. På fredagen tar jag tag i telefonproblemet. Jag går ut till närmaste telefonoperatör och köper ett prepaid SIMkort av gubben i affären för 60 spänn och sen 60 kr till att ringa för. Jag går iväg till närmaste BK och äter en av de äckligaste hamburgarna jag ätit, en cuadruple-burgare.

Efter "middagen" sätter jag in chippet i mobilen och provar; funkar inte -> jag går tillbaka. Gubben provar några andra SIMkort och hittar ett som funkar. Men jag kan fortfarande inte skicka sms utomlands som det verkar, vad är det här om? Det är ju fredag och såklart går vi ut. Jag och David tar oss till ett skönt ställe att hänga på: Sugar i Palermo. Där hittar vi lite mer icke-argentinare, eller tjao, ganska många icke-argentinare. Verkar vara baren som turister och utlänningar hänger på. Men det var schysst folk, blev en del engelska istället för min fortfarande taskiga spanska.

Dagen efter Pacha var lugn. Jag vaknade sent såklart men jag hann vandra runt lite i området. Tysken jag bor med och jag går till det närmaste Supermercado för att fixa nåt att äta. Vi plockar det enklaste möjliga, pasta med tomatsås.

Kött – Ja, här är kött billigt, så det fick det bli till middag på måndagen. Under dagen så pluggade jag lite spanska och lekte med datorn. Det blev snabbt middagsdags så vi gick till vårt lite störra Supermercado , handlade fina köttbitar, pasta och nån basilikasås som vi ändå inte kunde laga till utan mjölk. Det blev alltså tomatsås idag igen. Men galet nice det är med kött. Efter maten planeras det utång, men jag somnar, är trött efter alla nya saker och den här kylan.

Under tisdagen glider jag mest runt, småpratar med folk och hänger i allrummet. Det styrs såklart mat och fixas med andra vardagliga saker. Men sånt tar tid och kraft för mig. Jag måste tänka en gång extra för varje sak som jag gör, det finns ingen rutin i det än.

På onsdagen springer jag runt och fotar lite på terrassen. Det är dom bilderna ni hittar i galleriet just nu. Men usch va kallt det är här just nu. Sista bilden är precis innan jag går in, jag klarade inte av att ta en bra bild på mig själv med fjärren(hur skulle jag klara mig utan den, tack danne) för att det var så kallt. Mer häng i köket med en tjej från Costa Rica. Jag visade upp spotify och vi letade runt bland musiken. Hon kan lite engelska men jag försöker såklart träna min castellano (med argentinskt uttal: kasste-tjánå). Det är trevligt att lära känna folk här på hostellet.

Eftersom det är många här som pluggar gastronomi så kan man ibland få maten lagad åt en. Idag betalade jag 10 pesos, typ 20 kr för köttsoppa med en tallrik med potatis, ris och grönsaker. De e najs! Jag står såklart för disken med andra som inte lagat maten, men det är det värt.

Pacha var riktigt häftigt, det var fest på hög nivå och party stämning. Jag önskar vi hade köat den långa kön för att lämna in jackorna och att jag inte vore så trött, men annars vare riktigt coolt. Lite då och då springer det förbi en liten snubbe som säljer droger, sånt är jag inte van vid ifrån Sverige.

Sisodär vid åttatiden på morgonen stänger Discjockeyn av musiken på det sista dansgolvet med applåder som följer. Jag menar festen började ju inte på riktigt förrän två. Gävles krogar skulle kunna vara bra förfesthak om det inte vore för priset. Vi följer strömmen ut och käkar en tio kroners choripan, korv delad på längden lagd mellan två baguettehalvor. Det var mycket i den där korven som inte var kött, men sådär efter 6-7 timmars dunk var jag inte så kräsen.

Vi tog taxi hem, delade priset på fyra personer och betalade tio kronor var. Kändes bra. Vi plingar på vid hostellet, en av de skiftande receptionstjejerna kommer och öppnar och vi glider in trötta och sega. Vi hejjar på några som precis vaknat och sen lägger jag mig i den efterlängtade sängen.

Under dagen träffar jag på lite kul folk. Jag bor nu med fem andra killar. En tysk, en peruan och tre mexikaner. De är schyssta allihopa, men jag har haft lite svårt att vara social när jag inte kan prata flytande spanska. Våra diskussioner har mest handlat om hur vi mår, lätt om vad vi ska göra och har gjort, samt vädret och maten.

Well, it’s good for you

Aja, dags för lite mat, film och halvtaskig flygsömn så kanske vi har tagit oss över atlanten snart.

Stoppet i Atlanta var något stressigt eftersom vi var sena och många skulle hinna med sina connection flights. Jag visste inte om jag hade bråttom eller inte eftersom jag var trött och inte var hundra på va klockan egentligen var. Men när jag väl tagit mig igenom det amerikanska säkerhetssystemet hade jag ändå kring tre timmar att döda.

Flyget till Buenos var inge speciellt. Jag satt bredvid en äldre dam som jag pratade lite engelskspanska med, men för det mesta försökte jag sova. Det var ju natt även på den här sidan atlanten nu.

”Buenos dias and welcome to Buenos Aires”. Jag vet inte va det var för känsla som bubbla upp inom mig, kanske var det alla. Men nu landade den där tanken som tidigare svävat utanför min riktiga förståelse, nu började det nya livet, i det nya landet, i den nya kulturen. Wow..

”Jag ska vara borta ett år”

Nu sitter jag i alla fall på ett kafé på flygplatsen i väntan på att kliva på planet som ska ta mig till Atlanta. Jag spenderade precis mina sista svenska pengar på en latte och till den äter jag morsans alltid så kafélika mackor, mmm.