FACEBOOK

www.facebook.com/anders.engstrom 

Den 4 juli 2007 taggade Alfred Ruth mig i ett foto på Facebook, och därefter eskalerade min användning av ”fejjan” år efter år. Från början var det mest kollegor som hoppade på tåget, men sakta men säkert vidgades vänkretsen och för varje ny våg av nya användare blev Facebook alltmer intressant. Facebooks stora styrka idag är att en stor del av mina riktiga vänner faktiskt finns där. Att jag underhåller en relation med dem även när vi inte träffas. På många sätt känns det lite som en revansch för alla de där åren då folk upplevde att de hade koll på mig via denna blogg, samtidigt som jag inte hade samma koll på dem, eftersom de aldrig skaffade eller underhöll en blogg.

Samtidigt kan jag konstatera att jag i mitt Facebookanvändande utvecklat en ny vänkrets. Många vänner som jag innan Facebook inte alls hade särskilt mycket utbyte med har jag numera umgänge med nästan dagligen. Orsak: Vi tillhör kategorin som ger och ger tillbaka. Kategorin som inte bara smygtittar på andras liv utan lägger sig i och lägger ut. Det är samma typ av människor som jag lärde känna när jag hängde på exempelvis Skunk.nu eller Dagbok.nu och allt vad det hette. Fast skillnaden nu är att det är vänner ur min vänkrets, och inte tidigare totalt okända människor, som plötsligt spelar en större roll i mitt liv.

Istället för mejl
En annan intressant utveckling de senaste åren eller kanske året, är att Facebook alltmer tagit över den direkta kommunikationen. Istället för att dra iväg ett mejl eller ett sms drar man iväg ett Facebookmeddelande. Sms är visserligen fortfarande mer effektivt, men personliga mejl har blivit en förrädisk kommunikationsform. Hur ska man vara säker på att någon faktiskt kollar sitt gamla Hotmail-konto?

Det senaste halvåret har Facebook blivit allt viktigare för mig som ett verktyg för att umgås med min omgivning IRL. Till stor del är detta ett resultat av att jag numera är Facebook-kompis med en massa grannar. Istället för att knacka på dörren och be om en deciliter socker kan jag numera ställa frågan på Facebook och genast få reda på ett gäng grannar som är hemma och har socker på lager. Fantastiskt!

Min Facebookstrategi: Så länge det här är nätverket mina vänner använder kommer jag att förbli Facebook trogen. Här är jag mest aktiv och delar med mig av mer personliga saker (dock inte de mest personliga). Funderar på att göra det hela ännu mer inriktat på släkt och vänner och stryka en del gamla jobbkontakter (som jag idag inte har någon som helst relation till). Ett stort minus: det finns fortfarande de som vägrar Facebook

TWITTER

www.twitter.com/bakelita

Min relation till Twitter är ambivalent. Startade ett konto 2008 efter att ha använt den finska motsvarigheten Jaiku ett tag. Egentligen var jag mer förtjust i Jaiku med sitt trådade upplägg och det var riktigt berikande att hänga med alla andra internettare i ”Jaikububblan”. Men så blev Jaiku uppköpt av Google (som senare plockade in några idéerna i Buzz som aldrig tog fart, lade ner Jaiku och förvandlade det till en open source-plattform) och vi var många som var lite vilsna. Svenska Bloggy var ett piggt alternativ, men Twitter växte brutalt och blev i mitt liv något jag då och då återvände till när jag kände att jag hade lite tid över, och något jag på senare tid använt allt mer som ett verktyg och komplement till Facebook. Här några saker som gör Twitter fantastiskt:

1. Hashtags: När studenterna revolterar i Iran, när kärnkraftsverken havererar i Japan eller folket gör uppror i Egypten skapas snabbt unika hashtags (”etiketter”) som man kan följa i sin webbläsar/twitterklient. Och plötsligt har man direktrapporter som slår det mesta i mediaväg.

2. Den direkta kanalen: Via Twitter kan kända profiler (politiker, artister, journalister mm) nå ut med sitt budskap/idéer direkt, utan att filtreras av media. Inte nog med det: Du som läser flödet kan ge direkt feedback och rent av få ett svar.

3. Omvärldsbevakning: Jag använder själv Tweetdeck där jag har några kolumner med sparade sökningar, dels på ord men också hashtags. Ett bra tips för er som bevakar vissa ämnesområden.

Min Twitterstrategi: 
1. Bara posta när jag har något relevant att säga offentligheten. Inga ”oj det snöade idag”, utan snarare länken till sajten som berättar varför det snöar.
2. Ge twitterkärlek: retweeta bra grejor man läser och svara på frågor.
3. Fortsätta använda Twitter som sökverktyg.
4. Kanske börja använda mitt bagisbloggen-konto på allvar för att använda som direktkanal gentemot läsarna.

G+ (Google+)

plus.google.com/u/0/104925382525320728565/

Det finns så mycket jag gillar med Googles Facebookutmanare (kanske framförallt efter den senaste omgörningen). Idén att sortera upp kontakterna i olika cirklar är exempelvis smart (och har delvis kopierats av Facebook om än inte lika tydligt), och jag som Android-användare har en fantastisk möjlighet att lägga upp bilder eftersom allt jag fotar med mobilen synkas automatiskt med sajten. G+ är  en riktigt smart blandning av Twitter och Facebook där man kan vara såväl offentlig som privat på ett väldigt tydligt sätt (finns numera också möjligheter i Facebook att prenumera på folks offentliga inlägg, men vem gör det?).

G+ har dock några stora problem där det störst är att ytterst få av personerna jag placerat i min väncirkel använder den. Dagligen lägger folk till mig i G+, men det är för mig helt okända följare och många av dem har nog bara lagt till mig eftersom jag råkar ingå i en cirkel som någon person delat med sig av. En majorit av dessa är män och de flesta verkar hålla på med teknik- och datorer.
G+ har onekligen potential men hur i helsike ska jag övertala alla mina Facebookvänner att gå över? Och vill jag det?

Min G+ strategi:
Just nu postar jag mest offentliga grejor, ungefär samma saker som på Twitter. Händer att jag delar med en bild eller så till min vänkrets, mest på pin kiv, och för att hänga med på hur G+ fungerar. På G+ kan jag också hitta en del intressanta teknik/dator-länkar. Och så kommer jag givetvis fortsätta att g-plussa bra saker jag hittar.

Pinterest

pinterest.com/anders_engstrom/

Om G+ hittills mest verkar ha attraherat män har sociala medier-raketen Pinterest haft större framgång bland kvinnor. Själv blev jag inbjuden av min svåger Anders Arnqvist i början av sommaren (juni 2011) och har lekt en del med tjänsten. Till första numret av Hemstilat skrev jag en artikel om olika online Moodboards där Pinterest var en av dem (kanske en av Sveriges första tryckta artiklar om tjänsten…?), och det är väl lite av en moodboard, scrapbooking-tjänst där du samlar på dig inspirerande bilder och delar med dig till omvärlden. Fantastisk för folk i kreativa yrken som letar inspiration. Också ett sätt att visa upp sin goda smak för omvärlden

Min Pinterest-strategi:

Har inte riktigt kommit på vad jag ska använda Pinterest till. Jag pinnar lite sporadiskt och håller koll på tjänsten. Min fru som driver den supervisuella och framgångsrika bloggen Kurbits.nu kan däremot ha riktig nytta av sajten. Dels kan hon hålla koll på saker folk gör, men också marknadsföra sin blogg via Pinterest, och folk kan pinna grejor från hennes sajt.

Linked in

www.linkedin.com

Nej, jag hänger inte på Linked in. Nästan ingen hänger på Linked in. Även om det går. Här går åtminstone jag in några gånger per år, uppdaterar eventuellt min cv, tackar ja till några ”invitations”. Linked in har potential när man söker folk, framförallt utvecklare, och det är ett bra sätt att bygga karriär för folk som gärna jobbar internationellt. Tänker då och då att man borde ställa en fråga till sitt nätverk, men har aldrig kommit till skott (och inte särskilt många i mitt nätverk heller).

Min Linked in-strategi:
Status-quo.  Ett besök i kvartalet är nog min strategi.

Yammer

 www.yammer.com

Yammer är ett slags Facebook för företag. Blev medlem för en månad sedan och med bara ett syfte: internkommunikation på IDG:s utvecklingsavdelning. Ett sätt att berätta för de andra vad man håller på med, hålla koll på vad de gör och samtidigt ha lite tidskoll när man räknar sina timmar i olika projekt.

Min Yammer-strategi:
Så länge jobbet fortsätter med Yammer, fortsätter jag med Yammer.

Instagram

instagr.am

För en vecka sedan köpte Facebook Instagram för 1 miljard dollar. 1 miljard dollar för en tjänst med en gratisapp som låter dig 1) ta en bild, 2) skriva en rad, 3) lägga på ett filter och 4) posta den så att den kan ses av dina vänner som sedan kan kommentera och gilla den. Smidig tjänst och jag förstår attraktionskraften.

Min Instagram-strategi:
Använder mest Instagram som ett sätt att posta bilder till Facebook eftersom det är någon bugg i min telefon som gör att överföringar av bilder från vanliga kameran kraschar
Men visst är det också lite kul att kolla in kompisarnas bilder. En del är fantastiska!

Bakelit.com – den personliga bloggen

www.bakelit.com 

Och så har vi bloggen du läser nu. En blogg som har funnits i olika former sedan 1999. En gång i tiden fyllde den verkligen en social funktion. Jag var med i ett nätverk av bloggare som gick in på varandras bloggar och kommenterade varandras inlägg. Jag dokumentera mitt sociala liv, ja det var jag som dokumenterade hela bekantskapskretsens liv. De hände att folk ringde mig och undrade varför jag inte lagt upp några bilder från den senaste festen. Eller: Hallå varför var det inga bilder på mig? Problemet med att driva en blogg på detta sätt är att bloggen var helt offentlig och därför krävdes hela tiden ett ännu större mått av självcensur än på exempelvis en sajt som Facebook.
För min del har den personliga bloggen numera bara blivit ett andningshål för att skriva av mig. Skriva lite längre eller skriva om något som inte passar någon annanstans och inte på min mer seriösa blogg Bagisbloggen.se (som har en inriktning och målgrupp). En intressant utveckling är att folk i allt mindre utsträckning lämnar kommentarer i bloggar. Kanske för att många bloggare också postar en länk till inlägget i exempelvis Facebook och istället får en kommentar där?

Bryt gärna denna tråkiga trend, nu när jag lagt ett par timmar på detta mastodontinlägg, och ge er syn på saken!

Dags att bryta, gå och lägga sig, men först kanske en sväng förbi Flickr, Reco.se, Youtube och andra sociala nätverk som försummats på sistone.

Jahapp.
Så har man då läst ännu ett skakande reportage om hur män tränger undan kvinnor i samhällslivet. Mitt i Södermalm gör idag ett angeläget reportage om hur gubbfläsket dominerar i bostadsrätts- föreningarnas styrelser. Det täcka könet göre sig tydligen inte besvär. I bräschen för det här svineriet går tydligen en chauvinist vid namn Anders Engström.

Avgå säger jag.

Stor humor säger jag!
Och ni som undrar så är det ett reportage i senaste numret av Mitt i tidningen där jag figurerar. Tror det är så att jag representerar någon form av majoritet. Jag är mellan 30-39 (i alla fall ett halvår till), jag är man och jag är med i brf-styrelse.

En liten anekdot: När fotografen kom hem till mig och hade bränt av fotot på 30 sekunder och nästan packat ihop utrustningen frågade han:

-Var det okej att du log? Det var inget reportage där du skulle vara ledsen va?

Så här i efterhand kan man undra. Johan: skulle jag ha varit ledsen?

Tackar Cjorsch som på Wikipedia lagt upp denna fina bild på hot cross buns med CC-licens.

Till och från jobbet på tbanan umgås jag med Boktjuven. Boken boktjuven alltså. Idag blev jag själv kallad bildtjuv.
Tydligen hade jag i min oskuldsfulla ungdom (alltså för fem år sedan) illustrerat ett inlägg jag skrev om engelska Hot Cross Buns och min usla gasugn i Solna med en bild jag ”lånade” från Googles bildsök (jag ville med bilden visa kontrasten mellan mina gasugnsbleka bullar och ett praktexemplar).

Idag fick jag mejl från en tysk jurist som meddelade att hans klient ägde rättigheterna till bilden och att han bad mig radera filerna från min server.

Skamset gick jag in på min server och återställde min förlorade heder.

Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra… en tysk som har lånat ett engelskt recept på en klassisk nationalbulle borde väl kunna leva med att britter och halvbritter lånar bilden till simpla blogginlägg. Nästa gång jag bakar hot cross buns ska jag fanimej ta ett gäng grymma bilder och lägga upp dem på Wikipedia så att alla kan njuta av dessa bakverk fullt ut!

Sugen på receptet till Hot Cross Buns? Här är det tyska >>

Receptet jag fått från min mor läggs upp mot begäran.

Rätt minister: Göran Hägglund

1. Jag skrev tydligen till fel minister.
2. Jämställdhetsbonusen är inte till för att premiera jämställda par, det är ett sätt att försöka få de som idag är ojämställda av ekonomiska skäl att bli lite mer jämställda.

Och kanske är det rätt tänkt. Vi som bara tycker att det är självklart att vara hemma lika länge och drar åt svångremmen för att klara biffen behöver ju faktiskt inte denna jämställdhetsbonus.  Vi behöver inte vinnas över. Vi lever jämställt ändå.
För min del kan jag leva med det, så länge det verkligen innebär att pappor stannar hemma längre med sina barn. Bara inte de som cashar in på denna bonus i själva verket tar ut sin ledighet under glassmånaderna april-augusti, och dessutom gör det samtidigt som mamman tar ut semester…

Här är Göran Hägglunds brevsvarares svar på mitt mejl:

Bäste Anders,

Tack för ditt e-brev. Du skrev ursprungligen till socialförsäkringsminister Ulf Kristersson men jämställdhetsbonusen hör främst till socialminister Göran Hägglunds ansvarsområde i regeringen. Jag har blivit ombedd att svara dig.

Regeringens mål med den ekonomiska familjepolitiken är inte att uppnå en millimeterrättvisa genom en exakt lika fördelning av tiden med barnet. Ett sådant mål skulle kräva en kraftigt minskad valfrihet och flexibilitet genom till exempel en minskad rätt till föräldraledighet.

Syftet med jämställdhetsbonusen är istället att ta bort en del av de ekonomiska hinder som kan finnas för pappor när det gäller att ta ut sin del av föräldrapenningen. Dessa ekonomiska hinder uppstår när en familj förlorar mer på att den ene föräldern är hemma än den andre.

Genom jämställdhetsbonusen så har regeringen lyckats att minska och i många fall helt ta bort dessa ekonomiska hinder. Jämställdhetsbonusen ger därmed fler fäder möjlighet att var hemma en längre tid med barnet under den första tiden, vilket är värdefullt och förhoppningsvis kan leda till ett mer jämställt ansvarstagande även senare i livet.

Du har alltså rätt i att en jämställdhetsbonus inte behöver leda till ett exakt delat ansvarstagande för omsorgen om barnet under den första tiden. Men jämställdhetsbonusen minskar de ekonomiska hinder som finns för en del pappor att stanna hemma och reformen leder därmed till att många pappor kan ta ett större ansvar då barnen är små.

Hur stor bonusen blir för den enskilde styrs av i vilken utsträckning föräldrarna delar på föräldrapenningen. En förälder kan erhålla en bonus på maximalt 3100 kronor i månaden, under förutsättning att föräldrarna delar på uttaget av föräldrapenningen. När den förälder som tagit ut lägst antal dagar tar ut föräldrapenning på sjukpenning- eller grundnivå, får vardera föräldern 50 kronor i jämställdhetsbonus per dag. Vid ett helt jämställt uttag av föräldrapenningen innebär det liksom hittills totalt 13500 kronor i jämställdhetsbonus per barn.

Om föräldrarna har tagit ut föräldrapenning under lika många dagar är bonusdagarna de dagar som den ena föräldern har tagit ut föräldrapenning för. De första 60 föräldrapenningdagarna som en förälder tar ut ensam kan inte heller ligga till grund för någon jämställdhetsbonus. Båda föräldrarna måste därför ha tagit ut sina första 60 dagar innan de kan få rätt till jämställdhetsbonus. Högsta nivå för jämställdhetsbonusen ska vara 100 kronor per dag. De föräldrar som delar helt lika på föräldraledigheten genom att ta ut lika många föräldrapenningdagar erhåller maximal bonus under förutsättning att de arbetar då de inte är föräldralediga. Alla föräldrapenningdagar utöver de 60 dagar som är öronmärkta för vardera föräldern berättigar till bonus om föräldern väljer att behålla dem istället för att överlåta dem.

Det är svårt att skapa ett system som passar alla och regeringen arbetar kontinuerligt med hur man ytterligare kan underlätta för föräldrar i deras vardag. Från årsskiftet blev det till exempel enklare för föräldrar att ta ut jämställdhetsbonusen, istället för att bonusen krediteras till skattekontot kopplas den nu till utbetalningen av föräldrapenningen från Försäkringskassan. Det tidigare kravet på inkomst och arbete samt att man måste ansöka om bonusen har även tagits bort.

Genom att öka familjernas ekonomiska möjligheter att fördela föräldraledigheten mer jämlikt förbättras förutsättningarna för jämställdhet och barnets relation med båda föräldrarna stärks.

Tack än en gång för att du tog dig tid att skriva ned dina tankar och synpunkter till Socialdepartementet.

Liknande storys:

1. Apropå den inte helt jämställda jämställdhetsbonusen Fick precis beskedet att jag och Frida fått jämställdhetsbonus för...

Hej Ulf Kristersson!

Ulf Kristersson. Foto: Johan Ödmann

Gillar verkligen idén med jämställdhetsbonusen. Tyvärr gynnar den inte helt jämställda par som tar ut längre föräldraledighet. Ta exempelvis min fru och jag. Vi har varit hemma exakt 10 månader var med vår andra dotter (med vår första dotter var vi hemma 12 månader vardera). För att få detta att gå runt måste man snåla med dagarna. Men det kan man bara göra tills barnet är 1 år gammalt. Därefter måste man ta ut minst 5 dagar i veckan för att inte förlora sin SGI (detta även om man växlat föräldraledig förälder). I praktiken innebär det oftast att pappan (som vanligtvis tar den andra delen av f-ledigheten) tvingas ta ut fler dagar än mamman, och därmed (enligt beräkningen av jämställdhetsbonus) blir paret ojämställt…

Detta trots att föräldrarna varit hemma exakt lika mycket med barnen.

Nu fick jag viss bonus den här gången (hade inte fått det med vår förstfödda), men för att få full pott skulle vi antingen ha stannat hemma kortare med barnen eller gjort som så många andra: låtit mamman vara hemma 12 månader med f-uttag på 2-3 dagar i veckan och pappan hemma 5 månader med 5 dagar veckan. Något som gör paret jämställt enligt era beräkningar, men rejält snedställt i mina.

Ta en liten funderare kring detta tack! Kanske en lösning är att ta bort 5-dagarskravet i de fall då man växlat föräldraledighet och behålla den för dem som fortsätter vara lediga efter ett år?

mvh

Anders Engström
-som tror på det här med att dela föräldraledigheten lika

Liknande storys:

1. Springmask, Moment 22 och vad är det egentligen för fel på det nya Sverige? Det går springmask på V:s dagis. I lördags klagade hon...

Där dog den fredagsdrömmen. Om man säger så.

Samtidigt börjar jag mentalt växla över hjärnan till ett ”jag ska jobba spår”. Exakt 60 dagar pappaledighet kvar och jag har knappt skrivit ett enda inlägg om min älskade dotter Pella. Vanna hon hade till och med en egen vinjett: ”Veckans Vanna”. Det är knepigt att vara andrabarn. Samtidigt får man så mycket gratis. Pella har en storesyrra att se upp till och kopiera. För några veckor sedan vill Pella ”hoppa upp” (jo hon pratar) i stora däckgungan. Hon satte sig där, tog ett stadigt tag om kedjorna för att sedan börja luta sig bakåt och framåt. Hon tar fart! Yikes tänkte jag och höll oroligt fast henne i luvan, helt i onödan.

Nämnde jag förresten att jag har nytt jobb. Projektledare ”för digitala satsningar”. Givetvis plockade jag fram mobilen och filmade min dotters bravad:

Pella är häpnadsväckande charmig när hon skriker: ”andirs, andirs” och ”läsa bok, läsa bok”. Sen sitter vi där i soffan och läser bok efter bok. Pella är rastlös som bara den och slänger gärna ur sig ett ”slut” när det är två sidor kvar. Sedan springer hon och hämtar en ny. Ofta från golvet eftersom hon en kvart tidigare ägnat någon minut åt att dra ner alla böcker från bokhyllan. Det här med att riva ur saker ur bokhyllor och skåp är en talang som är helt i klass med syrrans. Fast i kombination med Vannas faibless för att bygga kojor och barrikader av allt möjligt blir denna talang inte lika väl mottagen. Att vara andrabarn är tufft. Att vara tvåbarnsförälder är tuffare.

För att kompensera bristen på inlägg under vinjetten ”Peckans Pella” (jo man blir barnslig när man är pappaledig), ska jag nu haspla ur mig Pella-grejor i färskt minne. Om du läser det här om sisådär sex-sju år Pella, så ska du veta att din favoritplats mellan cirka 1-1,5 års ålder var framför dörren. Alltså där det i många hushåll ligger en hallmatta som det står ”Välkommen på”. Hade vi haft en hallmatta borde det stå ”Pellas plats” på den. För där gillar du att sitta med ryggen mot dörren. Ett av dina första ord var  just ”sitta” och där satt du och sa: ”sitta” med ryggen fri. Tryggt och bra (mamma och pappa har införskaffat säkerhetsdörr (den gamla släppte in så mycket ljud)).

Alla säger att Pella är lik Vanna. Men jag och Frida blir lika förvånade varje gång vi tittar på gamla bilder på Vanna och inser att folk faktiskt har rätt. Ni är lika, men samtidigt väldigt olika. Pella är så himla kramgo. Vanna var lite mer cool. Kan det vara så att du kastar dig upp i min famn för att söka skydd… att vara andrabarn är tufft. Särskilt när domaren tittar åt andra hållet och det är fritt fram för tjyvnyp.

När jag skriver det här ligger både Vanna och Pella och sover. Mamma sitter framför sin dator och pappa framför sin. Tv är liksom inte grejen i den här familjen. Det är sånt som Vanna tittar på när pappa lagar kvällsmaten. Och då ligger Pella ibland längst fram på sängkanten med huvudet i händerna . Precis som syrran. Fast bara några minuter, sen springer hon ut till pappa och hoppas att maten är klar eller att han kan ”läsa book”.

För några timmar sedan var jag på Vannas förskola. Föräldramöte. Riktigt spännande att  förstå vad Vanna pysslar med på dagarna. Och att plötsligt förstå varför Vanna i morse sa: idag är det grön dag, jag ska ha gröna kläder. Av närvarostaplarna på väggen att döma är det lila dag imorgon Vanna. Och på fredag gul. Hmm, kanske hinner färga om alla dina rosa plagg så att de blir gula…

Avslutar detta mastodontinlägg med en bild jag hittade i Vannas låda på dagis. Fastnade lite extra för den. Visst är det härlig rörelse. Håret som fladdrar. Och så underst Vannas nyfunna signatur. Ett stort V, ett litet a (ser ut som p), två små n:n (ser ut som i:n) och ett litet a. Cool!

Förresten, jag knäppte en bild. Med mobilen (nu när jag snart har nytt jobb ska jag nog uppgradera mobilkameran…):

Och så slutligen inspirationen till detta blogginlägg (förutom mina barn). Min gamle vän, forne kombo, gymnasievän och gubbe Fredrik Storm har sent om sider skaffat blogg. Den handlar enligt uppgift om ingenting. Men efter att ha läst hans ovanligt innehållsrika ingenting-inlägg blev jag sporrad till ovanstående. Och så hoppas jag att Storrrm (eller koffka som somliga kallar honom) fortsätter leverera.  Håll koll på: http://storrrm.com/

Kanske kan han bli lika produktiv som Hårdrockarpappan Johan!

So here goes! (klicka på bilderna för att få dem i läsbart format.

Glad i hågen (okej, kanske fel valda ord), trampade V och jag iväg med 32 tabletter av märket Vanquin.

På kvällen kom klådan tillbaka och vi var ganska övertygade om att det var springmask. Dags att sätta igång operation avmaskning. Fram med tabletter och bipacksedeln. Där står det att V ska ta 1-2 tabletter och att hon ska svälja dem hela och absolut inte tugga dem.

Det gick inte så bra.

Och efter ett tag insåg vi att det var kört. Och får inte V i sig tabletten, hur ska vi då få vår snart 1,5-åring att svälja en tablett stor som en nonstop utan att tugga?

Lösningen stod på bipacksedeln: oral suspension.

Idag är dagen efter och jag kan rapportera följande.
1. V stannar hemma från dagis på rekommendation från förskolan.

2. Jag och barnen tar oss till apoteket.

3. Apoteket meddelar att suspension inte längre går att köpa. ”Vansinnigt jag vet, eftersom det mest är barn som får springmask”, säger tanten på apoteket och hänvisar mig till Vårdcentralen:
-träffa en doktor så får de skriva ut receptbelagd medicin.

4. Åker kvickt till vårdcentralen men där finns inga tider. Jo, kanske de kan klämma fram en tid klockan 17. Hmm, tänker jag måste går att lösa innan dess. Så jag säger att jag ska återkomma.

5. Ringer läkarkompis S som meddelar att enligt uppgifter hon har så är alla flytande receptbelagda anti-maskmedel rekommenderade från 2 år…. bestämmer mig för att ringa sjukvårdsupplysningen.

6. Sjukvårdsupplysningen säger: Va! Finns inte suspensionen längre? Det måste vara tillfälligt. Jag skulle nog krossa tabletterna. Risken är att tänderna blir helt röda, men vad gör det det är ju mjölktänder… och så kommer det där underbara rådet: Gå till läkare, så får han/hon avgöra vad ni ska göra. (det läkarna får betalt för är att ta de där riktigt tuffa besluten…) (kan för övrigt avslöja att det på Fass står: ”Tillhandahålls för närvarande ej”. Kryptiskt.)

7. Står nu och väntar på att vårdcentralen ska ringa upp efter sin lunchpaus och förhoppningsvis ge oss den där tiden klockan 17… allt för ett besök på sisådär 3 minuter som de sedan debiterar Landstinget 500 spänn för…

Something is rotten in the state of Sweden… eller lider vi kanske bara av springmask?