Bakelit

Så fickparkerar man enligt Hillevi

anders — Sat, 04 May 2013 21:51:21 +0000

Jovisst har jag lärt mig fickparkera, men jag har knappt gjort det i praktiken. För något år sedan, eller var det två berättade Hillevi entusiastiskt hur det gick till. Jag skrev ned det på ett papper. Och här är det fångat i min scanner. Steg 4 är beskriven på baksidan:
”Fullt utslag med ratten åt andra hållet. Justera.”

Resten av tecknen får ni tyda

Julmassakern – så gör familjen Engström slut med julen

anders — Sun, 13 Jan 2013 20:29:33 +0000

Alla familjer har sina traditioner. En kär gammal tradition hos familjen Engström-Arnqvist är att styckmörda julgranen. När de flesta andra nöjer sig att plundra den, tar vi fram bultsaxen och bågfilen och stympar den stackars granen bit för bit, för att avslutningsvis forsla ut delarna i en svart sopsäck på balkongen…

I år kompletterade vi denna sedvänja med att banka skiten ur pepparkakshuset. Man tar sitt gamla pepparkakshus, en hammare och slår den sönder och samman. Därefter äter man upp resterna med glass.
Det här är egentligen en light-variant av den idé jag hade på nyårsafton och lanserade på Facebook:

Tror jag har kommit på en väldigt spännande efterrätt kallad ”burning down the house” Man fyller ett pepparkakshus med innehåll. Kanske glass. Sen dränker man det i cognac och tänder eld på huset. Sen hackar man sönder hela härligheten och skopar upp resterna i skålar. Vad tror ni om den?

Den idén sparar jag nog till nästa år. För årets pepparkakshus var i ärlighetens namn varken särskilt välbyggt eller gott. Som ni ser av bilden nedan fick jag till och med stötta huset när Vanna med stor iver gick loss på det med sin hammare.

Kul var det i alla fall! Och från och nästa år kanske vi rent av bjuder in kompisar på julmassaker-kalas. Vad tror ni om det?

2012 fångat i en scanner nära mig

anders — Sat, 05 Jan 2013 00:23:30 +0000

2012 var året då jag efter cirka 8 års uppehåll skaffade en scanner. Eller snarare Kurbits Media skaffade en scanner. Eller ”bildläsare” som vi var tvungna att kalla det enligt Maxidatas skrivregler…
Att bli med scanner igen känns faktiskt bra. På senare år har jag mer och mer kommit att spara minnen digitalt. Jag har många gånger stått på loppmarknader och knäppt bilder på grejor istället för att köpa dem. Många gånger är det ju pinaler som bara är kul ett tag, men som mest tar plats därhemma.
Med en scanner kan man bevara en del minnen som bara skulle hamnat i en skokartong eller i soporna, men som kan bli riktigt roliga att upptäcka igen om några år. Och genom att nu lägga upp några av dessa minnen från 2012 gör jag dem också googlingsbara för all framtid. I alla fall all den framtid då Google regerar och internet existerar i sin nuvarande form…

Här ett par minnen scannade ikväll:

Namnlappar från 40-årskalas:

Jodå 2012 fyllde jag 40. Min största ångest var att jag ville bjuda hela världen. 66 kom och det blev en finfin fest. Tack alla! Även ni som inte blev bjudna…

Berlin-tipsen:
”Gubbsen” och jag åkte till Berlin i oktober. 9 glada i en lägenhet. Strålande väder och en stad fylld med älskvärda invånare. Såsom servitrisen som skrev dessa lappar med tips. Hon skrev dem i ett rasande tempo och med stort engagemang. Hon berättade att hon snart skulle behöva flytta från Berlin. Hennes studier var klara och nu hade hon fått jobb. För i Berlin fanns inga ”riktiga jobb”. Kanske det är en del av charmen (för övrigt lyckades vi bara pricka in ett av tipsen, Santa Maria)

Vanna skriver!

En annan stor grej i år är att min äldsta dotter Vanna har börjat skriva och läsa. Det är coolt. Otroligt coolt. Att dessutom lillesyrran Pella numera går att konversera gör livet ännu härligare. Språk är fantastiskt och att kunna kommunicera med omvärlden via tal och skrift är onekligen en gåva.

God Jul och Gott nytt år! önskar familjen Engström

anders — Sun, 23 Dec 2012 20:33:36 +0000

Sådär. Om några timmar julafton. Fem sorters sill är fixad, vörtbrödet på jäsning, barnen sover, klapparna klappade och snön ligger vit över det mesta.

Så här ser årets julkort ut från familjen Engström. Ett bra år! I alla fall om man ser till vår omedelbara närhet. Go jul!

Familjen Engströms lådcykelsemester

anders — Sun, 25 Nov 2012 16:22:50 +0000

Jag har länge och väl gått och funtat på om man inte borde blogga om vår korta lådcykelsemester i somras. Bjuda på lite insikter och tips. Idag blev vi intervjuade för tidningen Cykel. Så nu får ni läsa om våra äventyr där

Men här är i alla fall vår rutt. Inte många mil, men jäklar vad kuperad den var. För att inte tala om den där biten där vi tvingades dra lådcykeln genom betesmarker på en vandringsled.

Hela kartan:

Vannas bloggpremiär!

Vanna — Mon, 05 Nov 2012 14:02:43 +0000

Det var en gång två flickor som hade inte not at jöra o de va vanna och vera och lina som va en vuxen och pappa anders som lånade en båt av en grane så åk de i båten då kom kompisn majken o vile följa me på båtturen o dom seglade o seglade enda til rimden o freldra pekade mars o jupeter o vera bara gnölade o gnöla o ja me fasd med halsband o smiken men sen åkde vi hem ijen til mamma å då plötlit så åkde mamma till åland för at hola föredrag o en gon så åkde pappa till berlin.

Sgriven av vanna

Här har ni blidvarianten av sagan (illustration: Vanna Engström)

—

De första orden redigerade jag med Vanna, sedan släppte jag henne lös. Det här med språk är så fruktansvärt coolt!
/Anders

Dagens pekpinne: ät inte jätteräka

anders — Wed, 17 Oct 2012 21:04:09 +0000

]]>

Ikväll är det fest på IDG kolla in bilderna…

anders — Thu, 11 Oct 2012 11:53:02 +0000

Sugen på vad som händer på IDG:s stora höstfest? kolla in de senaste bilderna nedan:

Hexaflexagons – the movie

anders — Thu, 04 Oct 2012 09:39:58 +0000

Det är sådana här filmer som gör Youtube bra. ”Din tv” på riktigt. Intressant, koncist och hur-i-helsike gjorde det det där?

Håller än: Keops pyramid

anders — Tue, 21 Aug 2012 19:54:15 +0000

Mina föräldrar hade inte himla många skivor när jag var liten. Kanske sisådär trettio-fyrtio lp-skivor och några rullbandspelar-band med inspelningar från radio (minns exempelvis en liveinspelning med Cornelis som jag och syrran spelade på rullbandaren). Det var ett gäng klassiska skivor som mamma lyssnade på, någon tidig Beatles (eller hade vi den på kassett?) och resten progg. Återkommer nog till några favoriter längre fram. Idag vill jag dock uppmärksamma er på en av mina barndoms favoritlåtar: Keops pyramid med Hoola Bandoola.

När jag var liten var det nog främst det pampiga gitarr-riffet som fångade mitt intresse. Idag är det nog Mikael Wiehes genialiskt välformulerade text. En text som blir än mer framträdande när Thåström framför en diggande Mikael Wiehe framför den i Malmö 1996. Här en fantastisk video där Hoola Bandoola framför sin låt och därpå Thåströms avskalade variant. Otroligt suggestiv. Jag ryser.
Och det är en märklig kombination av en behaglig rysning och en ryslig rysning… pyramidbyggare se upp!