På systemet: två killar framför mig i kön:
-Jag brukar använda vitt vin i risotton.
-Jag med. En gång körde jag champagne, och tryffel i risotton.
-Helrätt man borde ha cava i paellan, för att få den spanska touchen.
Framme i kassan:
-Har ni legitimation?
Ena killen lämnar fram sitt leg.
-Och din legitimation?, säger tjejen i kassan och vänder sig till tryffelkillen.
-Vaddå, behöver jag också leg?

Där dog den fredagsdrömmen. Om man säger så.

Om exakt två månader är min pappaledighet slut och jag ger mig i kast med nya arbetsuppgifter på mitt kära förlag IDG. Jag blir projektledare med ansvar för ”viktiga digitala satsningar”. Ska onekligen bli kul.

Samtidigt börjar jag mentalt växla över hjärnan till ett ”jag ska jobba spår”. Exakt 60 dagar pappaledighet kvar och jag har knappt skrivit ett enda inlägg om min älskade dotter Pella. Vanna hon hade till och med en egen vinjett: ”Veckans Vanna”. Det är knepigt att vara andrabarn. Samtidigt får man så mycket gratis. Pella har en storesyrra att se upp till och kopiera. För några veckor sedan vill Pella ”hoppa upp” (jo hon pratar) i stora däckgungan. Hon satte sig där, tog ett stadigt tag om kedjorna för att sedan börja luta sig bakåt och framåt. Hon tar fart! Yikes tänkte jag och höll oroligt fast henne i luvan, helt i onödan.

Nämnde jag förresten att jag har nytt jobb. Projektledare ”för digitala satsningar”. Givetvis plockade jag fram mobilen och filmade min dotters bravad:

Pella är häpnadsväckande charmig när hon skriker: ”andirs, andirs” och ”läsa bok, läsa bok”. Sen sitter vi där i soffan och läser bok efter bok. Pella är rastlös som bara den och slänger gärna ur sig ett ”slut” när det är två sidor kvar. Sedan springer hon och hämtar en ny. Ofta från golvet eftersom hon en kvart tidigare ägnat någon minut åt att dra ner alla böcker från bokhyllan. Det här med att riva ur saker ur bokhyllor och skåp är en talang som är helt i klass med syrrans. Fast i kombination med Vannas faibless för att bygga kojor och barrikader av allt möjligt blir denna talang inte lika väl mottagen. Att vara andrabarn är tufft. Att vara tvåbarnsförälder är tuffare.

För att kompensera bristen på inlägg under vinjetten ”Peckans Pella” (jo man blir barnslig när man är pappaledig), ska jag nu haspla ur mig Pella-grejor i färskt minne. Om du läser det här om sisådär sex-sju år Pella, så ska du veta att din favoritplats mellan cirka 1-1,5 års ålder var framför dörren. Alltså där det i många hushåll ligger en hallmatta som det står ”Välkommen på”. Hade vi haft en hallmatta borde det stå ”Pellas plats” på den. För där gillar du att sitta med ryggen mot dörren. Ett av dina första ord var  just ”sitta” och där satt du och sa: ”sitta” med ryggen fri. Tryggt och bra (mamma och pappa har införskaffat säkerhetsdörr (den gamla släppte in så mycket ljud)).

Alla säger att Pella är lik Vanna. Men jag och Frida blir lika förvånade varje gång vi tittar på gamla bilder på Vanna och inser att folk faktiskt har rätt. Ni är lika, men samtidigt väldigt olika. Pella är så himla kramgo. Vanna var lite mer cool. Kan det vara så att du kastar dig upp i min famn för att söka skydd… att vara andrabarn är tufft. Särskilt när domaren tittar åt andra hållet och det är fritt fram för tjyvnyp.

När jag skriver det här ligger både Vanna och Pella och sover. Mamma sitter framför sin dator och pappa framför sin. Tv är liksom inte grejen i den här familjen. Det är sånt som Vanna tittar på när pappa lagar kvällsmaten. Och då ligger Pella ibland längst fram på sängkanten med huvudet i händerna . Precis som syrran. Fast bara några minuter, sen springer hon ut till pappa och hoppas att maten är klar eller att han kan ”läsa book”.

För några timmar sedan var jag på Vannas förskola. Föräldramöte. Riktigt spännande att  förstå vad Vanna pysslar med på dagarna. Och att plötsligt förstå varför Vanna i morse sa: idag är det grön dag, jag ska ha gröna kläder. Av närvarostaplarna på väggen att döma är det lila dag imorgon Vanna. Och på fredag gul. Hmm, kanske hinner färga om alla dina rosa plagg så att de blir gula…

Avslutar detta mastodontinlägg med en bild jag hittade i Vannas låda på dagis. Fastnade lite extra för den. Visst är det härlig rörelse. Håret som fladdrar. Och så underst Vannas nyfunna signatur. Ett stort V, ett litet a (ser ut som p), två små n:n (ser ut som i:n) och ett litet a. Cool!

Förresten, jag knäppte en bild. Med mobilen (nu när jag snart har nytt jobb ska jag nog uppgradera mobilkameran…):

Och så slutligen inspirationen till detta blogginlägg (förutom mina barn). Min gamle vän, forne kombo, gymnasievän och gubbe Fredrik Storm har sent om sider skaffat blogg. Den handlar enligt uppgift om ingenting. Men efter att ha läst hans ovanligt innehållsrika ingenting-inlägg blev jag sporrad till ovanstående. Och så hoppas jag att Storrrm (eller koffka som somliga kallar honom) fortsätter leverera.  Håll koll på: http://storrrm.com/

Kanske kan han bli lika produktiv som Hårdrockarpappan Johan!

Fick precis ett telefonsamtal från pappa. Han ska snart börja göra julkorv och sen är det dags att göra ”minced meat” till de engelska julpajerna ”mince pies” (nej, det har inget med köttfärs att göra). Nu verkar det som att mina kära föräldrar tappat bort receptet. Så nu har jag rotat fram mitt gamla och knäppt kort på det. Och när jag ändå gjorde det tänkte jag att det var lika bra att dela med mig av det till resten av mänskligheten…

So here goes! (klicka på bilderna för att få dem i läsbart format.

Det går springmask på V:s dagis. I lördags klagade hon på att det kliade i rumpan. Så på söndagen for hon och jag in till Söder för att leta upp ett apotek som hade söndagsöppet. Det var ju inte så svårt. Det kryllar ju med apotek nuförtiden. Däremot är det svårare att hitta kompetent personal. Personen jag frågade bakom disken för recept hämtade först ett paket med åtta tabletter. Sedan upplyste jag henne om att det var en hel familj med två vuxna och två barn en 4-åring och en snart 1,5 åring. Då plockade hon fram bipacksedeln och konstaterade att en vuxen behövde åtta tabletter och att dosen skulle tas om två veckor senare.

Glad i hågen (okej, kanske fel valda ord), trampade V och jag iväg med 32 tabletter av märket Vanquin.

På kvällen kom klådan tillbaka och vi var ganska övertygade om att det var springmask. Dags att sätta igång operation avmaskning. Fram med tabletter och bipacksedeln. Där står det att V ska ta 1-2 tabletter och att hon ska svälja dem hela och absolut inte tugga dem.

Det gick inte så bra.

Och efter ett tag insåg vi att det var kört. Och får inte V i sig tabletten, hur ska vi då få vår snart 1,5-åring att svälja en tablett stor som en nonstop utan att tugga?

Lösningen stod på bipacksedeln: oral suspension.

Idag är dagen efter och jag kan rapportera följande.
1. V stannar hemma från dagis på rekommendation från förskolan.

2. Jag och barnen tar oss till apoteket.

3. Apoteket meddelar att suspension inte längre går att köpa. ”Vansinnigt jag vet, eftersom det mest är barn som får springmask”, säger tanten på apoteket och hänvisar mig till Vårdcentralen:
-träffa en doktor så får de skriva ut receptbelagd medicin.

4. Åker kvickt till vårdcentralen men där finns inga tider. Jo, kanske de kan klämma fram en tid klockan 17. Hmm, tänker jag måste går att lösa innan dess. Så jag säger att jag ska återkomma.

5. Ringer läkarkompis S som meddelar att enligt uppgifter hon har så är alla flytande receptbelagda anti-maskmedel rekommenderade från 2 år…. bestämmer mig för att ringa sjukvårdsupplysningen.

6. Sjukvårdsupplysningen säger: Va! Finns inte suspensionen längre? Det måste vara tillfälligt. Jag skulle nog krossa tabletterna. Risken är att tänderna blir helt röda, men vad gör det det är ju mjölktänder… och så kommer det där underbara rådet: Gå till läkare, så får han/hon avgöra vad ni ska göra. (det läkarna får betalt för är att ta de där riktigt tuffa besluten…) (kan för övrigt avslöja att det på Fass står: ”Tillhandahålls för närvarande ej”. Kryptiskt.)

7. Står nu och väntar på att vårdcentralen ska ringa upp efter sin lunchpaus och förhoppningsvis ge oss den där tiden klockan 17… allt för ett besök på sisådär 3 minuter som de sedan debiterar Landstinget 500 spänn för…

Something is rotten in the state of Sweden… eller lider vi kanske bara av springmask?

Det stora Äppelkriget – makarna Engström testar svenska äpplen

Svenska äpplen regerar säger Anders. Men vissa suger säger Frida, man vet ju inte vilka äpplen som är goda och vilka som är öken.
Dags att kolla vilka svenska äpplen som gäller… vi testar alla äpplen vi kommer över. Här är våra testresultat:

SUNRISE:
Utseende:  Litet, nätt. Gul grundton, vacker rodnad med avlånga fläckar. Vaxig yta.
Doft: Fantastisk, aromatisk.
Tuggmotstånd: Krispigt skal. Fint kött. Kompakt.
Smak: Söt, med lätt syra. Nästan lite parfymerad. Smakrik. Fin boquet.
Betyg:

FRIDA:
Äpplet ligger fint i handen och har ett långt äppelskaft. Känns helt rätt. Tillför mer än man kan tro till smakupplevelsen.

ANDERS:
Litet och naggande gott. En härlig liten munsbit. Äter gärna upp kärnhus och allt. Negativt: lite väl parfymig?

SIGNE TILLISCH
Utseende:  Rejält, gulgrönt, med prickar och vaxig yta.
Doft: Diskret men ljuv
Tuggmotstånd: Ganska mjukt skal. Köttet något poröst, en smula mjöligt.
Smak: Viss syra, viss sötma, ganska neutral.
Betyg:

FRIDA: Bekräftar mina fördomar. Neutralt på gränsen till menlöst. Något mjöligt, fruktköttet lite för mjukt, så också skalet.

ANDERS: Känner inte riktigt att testäpplet var representativt. Signe kan ge mer. Men det är inte ett äpple som sticker ut.

AROMA
Utseende:  Äppelformat (SIC!), rödgult.
Doft: Söt men frisk, inte kvalmig. Doftar fint.
Tuggmotstånd: Härlig *katschunk*-känsla när man biter igenom skalet. Starkt och välmående kött.
Smak: Fruktsoda, viss sötma, men framförallt friskt.

Betyg:

FRIDA:
Bra avvägning mellan frukt och skal, ger en smakrik upplevelse. Plus för den friska doften.

ANDERS:
Här frigörs en hel kaskad smakämnen när man tar en tugga. Friskt och saftigt. Gillar starkt. Gör skäl för namnet.

Lobo
Utseende:  Märklig lätt omogen färg. Skiftar mellan grönt och rött. Stort och kraftigt med vaxig yta.
Doft: Modest. Man måste hårdlukta… för att komma åt den. Och då: ganska trevlig.
Tuggmotstånd: Under det ganska hårda skalet döljer sig ett ganska svampigt fruktkött.
Smak: Vattnig med ganska mycket syra. Törstläckare?

Betyg:

FRIDA:

Näe, inte min grej. För vattnigt och smaklöst. Är jag törstig är ett glas vatten godare.

ANDERS:
Älskar namnet. Lite loco på något vis. Men äpplet känns mer som ett misslyckat experiment. Ett uppumpat äpple med för mycket vatten. Tuggupplevelsen drar ner betyget en hel del. Det ska inte kännas som att man tuggar på en Karl Johansvamp när man äter äpple.

Ingrid Marie
Utseende:  Djuprött, med gula inslag och små gula prickar. Normalstort. Vitt kött. Skalet färgar av sig.
Doft: Doftar fint. Balanserat.
Tuggmotstånd: Distinkt skal, mjöligt fruktkött ger ganska litet tuggmotstånd.
Smak: Bärigt, sött friskt med fin eftersmak. Smakar skog.

Betyg:

FRIDA:

Synd på ett så vackert och väldoftande äpple. Kan inte ta mig förbi mjöligheten. Konsistensen är min största invändning. Lågt betyg trots fin färg och fin eftersmak.

ANDERS:

Så här tänker jag mig äpplet som serverades snövit av den elaka drottningen. Vackert, men under ytan förrädiskt mjöligt. En besvikelse. Konsistensen är halva grejen med äpplen och jag gillar inte pulver! Ändå kan jag inte låta bli att undra: kanske det här äpplet är godare om man äter det kylskåpskallt?

Discovery
Utseende:  Rödgrönt, ganska nätt. Kompakt med gröna prickar.
Doft: Stark söt doft. Skulle kunna användas som parfym…
Tuggmotstånd: Stuns i skal och kött. Helt okej.
Smak: Mycket smak i skalet. Söt och frisk.

Betyg:

FRIDA:

Fantastisk doft. Gott skal. Fruktköttet är inte så smakrikt, snudd på menlöst.  Men jag gillar att äpplet är nätt, skönt att hålla i handen.

ANDERS:
Jag upplever detta äpple som kvalmigt… kanske är det lite för sött för min smak. Hursomhelst inget äpple jag återvänder till. Det sticker liksom inte ut åt något håll.

Gravensteiner
Utseende:  Jämn gulgrön färg. Grönaktiga prickar. Vaxig yta.
Doft: Mycket doft. Blommig. Angenäm.
Tuggmotstånd: Tunt skal, mjöligt ganska torrt fruktkött. Inte så mycket tuggmotstånd alls.
Smak: Ganska neutral med viss syra. Surt skulle somliga säga.

Betyg:

FRIDA:

Jag förstår nu att min tidigare bekantskap med svenska äpplen baserats på Gravensteiner. Tråkigt, blaskigt, tunt skal, ointressant. Två tuggor och sedan slänger man bort det.

ANDERS:

Påminner om det där obehagliga importerade äpplet Golden delicious. Det är inte delicious för fem öre. Ingen mer Gravensteiner för min del.

Rubinola
Utseende:  Fantastisk skimrande djupgul färg som går mot rött. Stort och kraftigt.
Doft: Ljuvt aromatiskt
Tuggmotstånd: Rejält tuggmotstånd. Det här är ett äpple med densitet. Härligt chunkigt.
Smak: Syrligt med söta undertoner. Saftigt.

Betyg:

FRIDA:

omdöme kommer…

ANDERS:

Ett härligt tuggäpple. Kanske, kanske lite för mycket tugg i förhållande till smakupplevelsen. Men smaken i sig är inte oäven. Bra balans mellan sötma och syra och riktigt saftigt. Bra nära en fyra, men någonting får mig att ändå ge den tre äpplen.

Sluttestat….

Sunrise och Aroma är vinnarna i vårt test, hittills… Det finns en massa sorter kvar att undersöka:
Alice, Cox Orange, Filippa, Gloster, James Grieve, Katja, Mio, Summerred och Wealthy. Här Wikipedias lista >>
Vi lovar återkomma!

Idag intervjuad av Journalisten. Kul och lite oväntat. Riktigt bra fångat av skribenten Moa, tycker jag.
Jodå, män är också intresserade av inredning.

http://www.journalisten.se/artikel/29180/maen-aer-ocksa-intresserade-av-inredning

Trillade in på bloggen Petapixel och hittade denna fantastiska film. Gjorde mig väldigt sugen på Uppsala Internationella Kortfilmfestival som äger rum om några veckor (faktiskt 30 årsjubileum!!!).
Se den här filmen som uppvärmning (animerade solkatter):

Är med i M3:s nördpanel och fick idag frågan:
”Vem är din favoritnörd? Motivera”

Och jag svarade utan att tveka:
Richard Stallman. Är väldigt svag för nördar som brinner så hårt för sin sak att de helt glömmer bort att vårda sitt yttre. Dessutom skadar det inte att han brinner för Open source och nördig humor.

Efter att ha skrivit detta gick jag in på Stallmans hemsida, som givetvis är så där supernördigt html-korrekt utan något som helst bjäfs (har antagligen sett likadan ut sedan internets begynnelse). Och jäklar vilken skön nörd han här.

Vad sägs exempelvis om hans bildsida med bilder på när han sitter på olika platser med bärbar dator >>

Och så hittade jag den här artikeln: Hur man firar Grav-mass. En nördig hyllning till Newton och ett alternativ till jul.

Ska fråga Frida om hon och hennes föräldrar vill fira Grav-mass med mig i år.

Feliz gravidad!

Om 1,5 timmar ska Frida och jag på bröllop. För 1,5 månader sedan anmälde jag till toastmaster att jag ska hålla ett tal. Det borde jag kanske inte ha gjort. För mina bästa bröllopstal har alltid skett spontant. De gånger jag anmält mig under kvällen, inspirerad av andra talare och uppfylld av alla minnen som sköljer över en när man sitter på ett bröllop. Min taktik inför dagens bröllop:

-inte skriva något tal och lura mig själv att det är spontant…

Vi får se hur det går…

En motsatt teknik jag funderat över är att skapa ett google-dokument för varje kompis och fylla på med anekdoter då man kommer på den. Tänk att stå där på Daniel Sjöholms 50-årskalas och hålla ett tal som man jobbat med i tio år…