Blir en bra doktor? Eller är?

Ja, vad är en AT-läkare egentligen?

AT – allmäntjänstgöring, är både ett arbete och en utbildning.
Om man utbildar sig till läkare i Sverige är AT ett
krav för att få sin läkarlegitimation. En utbildningstjänst helt enkelt. Att
alltid kunna fråga en mer erfaren kollega när man stöter på ett
tillstånd för första gången. Att låta bakjouren lägga en erfaren hand
på den där onda magen eller hjälpa till med att tolka det där konstiga
provsvaret. En stor trygghet, både för mig och mina patienter. För
osäkerheten finns där, hela tiden. Och den ska finnas där. Att
ifrågasätta, fundera och diskutera, det är det som ger den bästa
inlärningen. Ofta upplever jag att de patienter som handläggs av gröna
AT-doktorer kan bli extra väl omhändertagna, just eftersom man sällan är
säker.

Mamman ovan är långt ifrån unik. Alla vill det bästa för just sitt
barn. Samtidigt måste nya läkare få tillfälle att lära sig, för att
själv kunna bli erfarna. Och att stöta på en läkare i början av sin
karriär, som frågar en mer erfaren kollega, och kanske till och med
ber denne följa med in och undersöka, betyder inte att den unga
doktorn inte vet vad den sysslar med. Man vill bara få bekräftat att
man har tänkt rätt. Eftersom man vill det bästa för sin patient.

Läkaryrket är helt fantastiskt. Varje dag kastas man utan pardon rakt
in i olika människors livsöden. Man ges dessutom en otrolig möjlighet
att påverka och förändra människors liv. Och med det följer ett
stort ansvar. Så klart.

Som nyutbildad läkare, t ex AT-läkare, har man därför ett gediget supportsystem.
Allt för patientens trygghet.

Just därför har många barnsjukhus så kallad hemsjukvård, en vårdform som passar barn (oftast för tidigt födda) som är på sluttampen av vårdtiden och ”bara” behöver träna amning och successivt avveckla matningen via magsonden. Något som föräldrarna och barnet ofta gör bättre hemma.

Men, Sverige är stort och norr om Dalälven glesnar sjukhusen ut, något som ställer särskilda krav på fiffiga lösningar.

Tidningen Computer Sweden skriver hur Sunderby sjukhus i Norrbotten jobbar med sina familjer i hemsjukvård. När familjen åker hem får de med sig en webbkamera som man använder för att hålla kontakt med sjukhuset.

Ett intressant reportage (här!), även för oss som jobbar med detta det dagliga.

Jag har tidigare kritiserat vad apoteksavregleringen inneburit för våra små sjuka patienter. Förra gången gällde det licensläkemedel och bristen på samordning mellan de olika apoteksbolagen. Efter lite påtryckningar meddelade Göran Hägglund att Läkemedelsverket tillsatt en utredning. Vad denna utmynnade vet jag inte.

Idag uppmärksammar DN ytterligare ett problem. Inte ens ”vanliga” läkemedel finns tillgängliga på apoteken. I pappersupplagan av dagens DN berättas om den lilla flicka som fått antibiotikan EryMax på recept och först på femte apoteket får veta att preparatet är slut hos tillverkaren. Det borde de förstås ha fått veta redan på första apoteket. Ännu bättre hade det varit om utskrivande läkare hade fått veta det redan när hen skickade e-receptet till apoteket. Det hade kunnat bespara både familjen och läkaren onödigt arbete och frustration.

Bilden ovan visar vad apoteken är bäst på idag- hälsokostpreparat, hudkrämer och hårschampon. De produkterna verkar aldrig vara restnoterade, men det gagnar ju inte de sjuka som är beroende av att rätt läkemedel finns tillgängliga på apoteket.

Det minsta man kan kräva är väl att kunden kan få information om vilket bolag som har medicinen hemma, dvs ett gemensamt varuregister för receptbelagda läkemedel. När kommer det?

Texten handlar om pappor, och att pappor som haft ett barn på ”neo” kanske knyter an till sitt barn på ett annat, kanske starkare, sätt.

De nyblivna papporna på neo som funderade på om det var dags att gå tillbaka till jobbet, trycktes vänligt men bestämt ner på en stol intill kuvösen.

- Du behövs här. Vi fixar alla intyg du behöver.

Hur många pappor till fullgångna barn har fått höra det?

Mycket finns att lära från vården av för tidigt födda barn. Framför allt att båda föräldrarna är lika bra och lika viktiga. Redan från början.

Liksom självklart. Men ändå inte.
Och fint formulerat.

När det gäller för tidigt födda barn, så finns det för övrigt intressant forskning som visar att om barnet behöver klart kortare tid på sjukhuset, om det vårdas tillsammans med föräldrarna.

Föräldrar (oavsett antal och genus) betyder mycket för sitt barn. Även när barnet är som allra mest nyfött.

Nu till den hala isen, och då menar jag inte den utanför fönstret:

I ingressen till SvD-artikeln står:

Risken att föda för tidigt är högre för dem som exponeras för mycket föroreningar, både tidigt och sent i graviditeten, än för gravida som röker.

Kan detta verkligen stämma tänker jag och letar rätt på originalartikeln. Nej, det stämmer förstås inte. Riskökningen för den som exponeras för högre halter av luftföroreningar i slutet av graviditeten är 6-11% (NB: korrigerat efter ny genomläsning av studien). För de som röker mer än 10 cigaretter per dag är ökningen 37% och för den som röker färre än 10 cigaretter är ökningen 12% i studien.

Men hur kunde SvD göra på detta vis? Jo, det handlar om att man missförstått forskarnas slutsatser. Eftersom ”alla” kvinnor utsätts för luftföroreningar så blir det totala antalet fall som  ”orsakas” av föroreningar stort, även om risken är liten. Eftersom det i Sverige, tack och lov, är ovanligare att röka som gravid så blir det ungefär lika många fall som orsakas av rökning, trots att det för den enskilda kvinnan är mycket farligare.

Så vad blir budskapet till den gravida kvinnan? Jag skulle säga att den enskilda kvinnans risk att drabbas av för tidig förlossning på grund av att hon bor i en stadsmiljö i Stockholm är liten. Att röka innebär däremot en stor riskökning för de flesta graviditetskomplikationer, samt för för tidig förlossning och plötslig spädbarnsdöd. Så budskapet är förstås: Sluta rök!

-Hur är det på dagis, undrar jag. Går det mycket infektioner?
-Det gick halsfluss för tre månader sedan, säger mamman, men det går ju infektioner hela tiden.

Jag noterar mamman luktar rök. Jag försöker att fråga de flesta föräldrar om de röker eller ej (när de inte röker säger jag: -Bra, börja inte, det kostar bara pengar). Den här gången fick jag ”tyvärr napp”:
-Jo, det händer väl att det blir ett par cigaretter då och då tyvärr, men bara ute, svarade mamman. Pappan nickade och berättade att han gått över till snus istället.

Att diskutera rökning leder nästan alltid till dåligt samvete hos föräldrarna. Det är också litet jobbigt för oss läkare. Man vill inte vara besvärlig, man vill ha en bra relation till föräldrarna, vill inte ha dålig stämning. Men samtidigt så vill man ju att barnet ska må bra, och passiv rökning leder till mer luftvägsinfektioner hos barn.

Febern låg kring 39 grader, och förutom att pojken hade hosta så hittade jag ingenting. Ett CRP visade 13 och jag förklarade för föräldrarna att deras son sannolikt hade en viros.
-Det är bara att vänta ut febern då? frågade mamman.
-Japp svarade jag. -De flesta luftvägssjukdomar går över av sig självt. Men vill du hjälpa ditt barn att slippa fler infektioner, så fundera litet på om du kan minska ned din rökning.

Hundratusentals svenskar röker. Att sluta röka är bra för din hälsa, och för ditt barns hälsa.

Jonas Ludvigsson, barnläkare i Örebro
(Patient-berättelsen ovan är påhittad)

Vi väger blöjorna för att kunna räkna ut hur mycket barnet har kissat, så vi vet om njurarna funkar och om vi ger tillräckligt mycket vätska. Blöjvägning kan alltså vara ett tecken på god och noggrann vård.

Det är för övrigt jättesvårt att känna om en blöja är blöt, för i en alldeles vanlig spädbarnsblöja kan man hälla ungefär en liter vatten utan att det svämmar över. Bästa sättet att veta hemma om barnet kissat är att hålla en torr blöja i ena handen och en använd i den andra. Då känner man lätt om den använda väger mer.

Jag frågade ut familjen om Cypern, om det var någon annan som blivit sjuk under resan, om Ylva rökte, och hon haft problem med avföringen tidigare. Hon hade inte haft magproblem tidigare, och ingen annan i familjen hade blivit sjuk. Ylva verkade trött, hon hade gått ned två kg i vikt. Hon mådde också litet illa men kräktes inte. Det magonda hade faktiskt blivit litet bättre sista dagarna medan hon fått fler diarréer.

-De sista dagarna har det blivit 6-7 stycken per dag, berättade hon.
-Jag tycker att hon känts varm, sade mamman, – men vi har ingen febertermometer hemma.

När vi kollade tempen var den 37.9 och hennes CRP 24. Vi lade in henne och lät henne göra en akut buköversikt. Vi tog också odlingar från bajset för att utesluta att det rörde sig om en maginfluensa med bakterier. Ganska snart fick vi till en tid hos vuxen-magtarm-läkarna som undersökte hennes tarm i detalj med endoskopi. Inom något dygn kunde vi ställa diagnosen Ulcerös kolit och påbörjade behandling.

Inom ett par dygn var hon förbättrad. Jag var nervös. Ett akut skov av ulcerös kolit kan vara mycket dramatiskt, och i sällsynta fall leda till akut operation även av barn.

Nu står Ylva på medicin. Vi har informerat henne om att det är medicin hon sannolikt får ha resten av livet. Ulcerös kolit är en allvarlig sjukdom, och relativt vanlig. Tillsammans med Crohns sjukdom utgör ulcerös kolit så kallad ”IBD”, inflammatorisk tarmsjukdom. Sannolikt har litet mer än 5000 barn IBD i Sverige.

Jonas Ludvigsson, barnkliniken.
(beskrivningen ovan är fingerad)

TV-serien Sjukhuset på TV3 ger en inblick i hur en dag på ”neo” kan se ut. Se avsnittet nedan!

Stöd Lilla barnets fond som samlar in pengar till förmån för forskning om nyfödda barns sjukdomar.
Skänka 50 kronor genom att sms:a ”lillabarnet” till 72901.

Det handlar alltså både om att hjälpa enstaka barn att klara sig från svåra, ibland livshotande skador, men också om att hjälpa alla nyfödda barn till ett friskare liv, t ex genom att inte klippa navelsträngen onödigt tidigt.

För andra året i rad var det vår beskyddare H.K.H. Prins Carl Philip som förrättade anslagsutdelningen. I år kunde vi dela ut 15% mer än förra året tack vare generösa gåvor från privatpersoner och företagssponsorer.

För oss som grundat Lilla barnets fond och/eller arbetar ideellt för att samla in pengar till nyföddhetsforskningen är denna dag årets högtidsstund. Det är då vi ser vår vision förverkligas.

Nu hoppas vi kunna dubbla årets summa till nästa gång. Du behövs också i den kampen! Stöd Lilla barnets fond genom att bli medlem eller skänka en gåva.