SwedeArse - Gunners - Footballs Finest

The Downward Spiral

noreply@blogger.com (swedeArse) — Wed, 15 Feb 2012 23:21:00 +0000

Kanske var det näst sista matchen Arsenal spelade i Champions League under överskådlig tid. En medioker säsong fick ett nytt lågvattensmärke när det var dags för åttondel i Champions League. Borta mot Milan på "San Siro". Det blev aldrig match. Statistiken säger 5-5 i skott på mål. Jag kan minnas två målförsök från Arsenal. Det första i sextioåttonde minuten av Robin van Persie.

Då hade hemmalaget redan en stabil ledning ned tre mål mot noll. Arsenal var inte ens med. Hade inget spel, inget tempo, inget...Inget!

Man sålde sig pinsamt billigt i Italien. Koscielny skadad (vem hade kunnat tro på en ny skada, och i backlinjen?) och in med Djourou som gick på en enkel fälla av Zlatan som kunde smälla in 4-0 på straff. Ridå, goodbye, over and out!

Trist ur så många aspekter. För nu lär det dröja innan Arsenal spelar i det internationella finrummet igen. Och där avses INTE UEFA Europa League. Att årets lag klarar fjärdeplacering i ligan är jag tyvärr tveksam till.

Det blev förlust och farväl av Thierry Henry, som under sin korta sejour bidrog med att ta laget vidare i FA-Cupen (hur nu det går) och säkra tre ligapoäng mot FA-cupmotståndarna Sunderland.

Tack Henry.

I övrigt finns inte så mycket mer att tillägga mer än en innerlig önskan om förändring. Förändring som bygger på att Arsenal vågar satsa sig ur en kris som blivit påtaglig efter år av stagnation.

Arsenal vänder aldrig 4-0 hemma mot Milan. Aldrig.

Festen är över. För oss. För andra, som Robert Laul, Marcus Birro eller Marcus Leifby har festen bara börjat. Det blir Zlatan&Italienfrossa nu.

Rub it in!

Ny coachvinst av SAF när Arsenal åter föll

noreply@blogger.com (swedeArse) — Sun, 22 Jan 2012 21:58:00 +0000

Tredje raka förlusten. Hade inte förväntat mig full pott, men kanske ett kryss när Manchester United gjorde sitt årliga ligabesök i norra London.

Helhen i övrigt hade bjudit Liverpoolförlust, Newcastleförlust som kryss för Chelsea och förlust för Tottenham (i de sista sekunderna då Balotelli straffade dem)
Bra läge att ta poäng på. Men icke sa' Nicke.

Första halvlek var Manchester Uniteds. Til fullo minus några minuter av matchstart. Först på stopptid gjorde gästerna 0-1. Valencia nickade in bollen på kross från Nani som haft lekstuga på kanten med Johan Djourou, för dagen högerytter.

Byte från start i andra där Djourou som varit Arsenals svagaste punkt (i ett allmänt oslagfärdigt Arsenal) mot 18-årige Cyprioten Nico Yennaris. Och plötsligt blev det också mer energi och initiativ hos Arsenal. Robin van Persie som lyckats missa mer eller mindre öppet mål såg ut att bli frälsaren med kvittering 1-1 med skott ur osannolik vinkel bakom Lindegårds vänstra burstolpe. Men Manchester United skulle slå tillbaka. Och det var ännu en taktisk som coachningsmässig triumf för Sir Alex Ferguson.

En av de bättre för hemmlaget var Oxlade-Chamberlain som fått förtroende från start. Han spelade på mittfältets vänsterkant och kämpade hårt och fysiskt. I 73:e minuten skulle han av tyckte Wenger som satte in Arsjavin. Vår ryss som inte varit bekväm på planen under i princip hela säsongen.

Ferguosn plockar av Nani och DaSilva, och slänger in Scoles (som gjort en Henry) och Park.
Han drog ned Valencia i banan och balansen blev nu en annan. Inom åtta minuter har Valencia som ligger djupt nee i banan fiskat upp bollen, drar Arsjavin, som inte har ork eller fysik, över hela planen, serverar den till Wellbeck som får dra skott mitt inifrån Arsenals box.
1-2, Ridå!

Det var inga trevliga scener på Emiraten. Men det var inte Manchester United som stod för det provokativa. Hemmafansen buade högt redan vid inbytet av Arsjavin. När ryssen sedan blev syndabock rester sig flera upp och gick. Trots att det återstod sex minuter av ordinarie tid.

Alla VISSTE att Arsenal med denna trupp aldrig skulle hämta upp sig ens till ett kryss.
Det är Arsenal 2011/12.
Ett mediokert lag med taskigt självförtroende.

Och om säsongen startade med turbulens kring Wenger och en styrelse som vägrar att värva, så blev inte läget varmare efter söndagen.

1-2 kändes som 8-2 i augsuti i Manchester.

Utöver änu en smärtsam som kostsam förlust minns man nu tyvärr, utöver fansens burop, ögonkasten från Robin van Persie mot Wenger när Arsjavin byttes in.
De sade något som lär få konsekvenser för klubben på sikt.

Uppläxade i Wales

noreply@blogger.com (swedeArse) — Sun, 15 Jan 2012 22:30:00 +0000

Årets straff?
Ramsey-Dyer.
Noll kontakt.
Märkliga dosmlut är numera en del av vardagen.

Oavsett,detta en tung söndag när Arsenal FC var på besök mot nykomligarna i Wales.
Eller kansker snarare tunt än tungt.

3-2 till Swansea mot ett Arsenal som inte bara förlorade viktiga, nödvändiga poäng, utan också förlorade i bollinnehav, hörnor, avslut, innehav och passningar.

Laget saknade Arteta. Något kopiöst.
Så viktig har allstå Arteta varit för Arsenal FC sedan han kom. Även om han inte är någon Fabregas.
Och en backlinje av rang och med rutin och med ett samspel saknades.
Och energi?
Nej, den fanns inte där.

Det var en svag insats. Men det var likväl ingen straff som gjorde 0-1 till 1-1. Ramsey nuddade inte Nathan Dyer. Domsluten blir allt märkligare även om det inte försvarar Arsenals lama spel.

Att släppa in 2-3 sekunderna efter Walcotts 2-2 som åtminstone kunde ha säkrat EN poäng kändes grymt orutinerat. All heder åt Swansea. Ett spelande rörligt och offensivt lag. Som Arsenal borde vara.

Nästa helg väntar Manchester United hemma på Emiraten. Har svårt att tro på några poäng alls där med rådande skadeläge och ManUtd:s nyfunna form.

12-12-12

noreply@blogger.com (swedeArse) — Mon, 09 Jan 2012 22:20:00 +0000

Hade det varit en Hollywoodfilm hade det varit ett för pjåskigt manus, ett för sött slut, en alltför sentimental saga. Ibland överträffar dock de mest sötslikiga momenten verkligheten.

I en föga underhållande match, dock av vikt, där FA-Cupens tredje omgång spelades, ånyo mot Leeds United, så var det också kvällen för "comeback" av nu 34-åriga tillfälligt inlånade patenterade Arsenalhjälten, Thierry Henry.

I sextioåttonde minuten klev han på planen. Det stod då 0-0 och efter ändlösa försök av Arsjavin som av Ramsey verkade ett omspel på Elland Road inte vara en omöjlighet. Leeds taktik var att ställa elva man i eget straffområde och spela om någon kontring uppstod.

Sedan hände det. I sjuttionionde minuten. Pass från Alex Song, som gjort en blek figur, på gammlt Henry-manér, bollen retfullt in i högra hörnet. 1-0. Vilket också blev slutresultat och avancemang i FA-Cupen där Aston Villa nu väntar.

Det är 2012, Henry har fått tröjnummer 12 och han gjorde sitt 12:e mål mot Leeds.
Man kan bli numerolog för mindre. Eller börja tro på dåliga manus.
Men det var vackert och det var sant.

I Dubai satt Robin van Persie med familj på välbehövlig semestervila. han följde matchen på Twitter. Han kan ta ett bad i lugn och ro. Hans frånvaro fixades av reserven på bänken.

Det i sig säger något annat. Om Arsenals oförmåga att göra mål. Utan fixstjärna.
Men det skippar vi efter denna match.

Det finns naturligtvis mycket annat att säga. Bland annat att backlinjen nu blev extremt tunn när även Coquelin fick halta av med muskelbristning. Åtta backar borta.

Arsjavin gjorde en av sina bästa matcher på mycket, mycket länge. Han sprang, minst en marathon. Men stressar sina avslut. Det måste tära på nerver och självförtroende. Det skulle vara stort att få se ryssen i form. Får man det?

Och hur blir det nu med förväntningar på Henry under de knappa två månader han finns på plats?

Räkna inte med för mycket har både han och Le Boss sagt, som i ett mantra.
Många lär förvänta sig fler mirakel.
Men mirakel kommer inte på veckobasis.

Nytt år - Berg och dalbanan fortsätter

noreply@blogger.com (swedeArse) — Mon, 02 Jan 2012 20:12:00 +0000

Från glädje till besvikelse på några dygn. Arsenal bjuder onekligen på berg- och dalbaneliknande uppträdanden som känslor. Det nya året var två dagar gammalt när det var dags för Londonderby. Borta mot Fulham på Craven Cottage. "Varning utfärdad" bör ha utgått till samtliga då Fulham plockat poäng av "storlagen" under innevarande säsong.

Här hade Arsenal chansen, efter nyårshelgens resultat, att närma sig toppen ytterligare. Förutsatt att man tog en bortaskalp.

Det var en match som startade i ett rasande tempo, från båda håll. Wenger såg inte nöjd ut vid sidan när chanser och anfallsvågor byttes på ett sätt som påminde mer om juniorhockey än fotboll. Men det var underhållande att beskåda. Litet "Old School English Football", fast tio gånger snabbare som betydligt mer tekniskt. Och på riktigt fingräs istället för leråker.

Arsenal tog så ledningen via Kosczienly, första målet för säsongen. Sedan följde en bombmatta mot David Stockdale i Fulhams mål, men något andra mål kom inte. Tempot fortsatte perioden ut, och den ende som inte tycktes vara riktigt vaken eller fokuserad i The Gunners var Theo Walcott som gjorde en mycket slät figur.

Efter paus hände det som inträffat så många gånger förr, och som jag naivt nog trodde slipats bort under hösten. Arsenal kom ut som ett annat lag. Man undrar vad som hände där i omklädningsrummet?
Att 0-1 skulle innebära någon form av kassaskåpssäker trepoängare med ytterligare 45 minuter att spela var inte en tanke någon kan ha intalat sig med tanke på Fulhams ebergifyllda spel. Och inte blev hemmalagets tempo svagare i den andra perioden. Tvärtom. Fulham tog fullständigt tag i taktpinnen och Arsenal kom knappast över egen planhalva.

När Djourou, högst tvivelaktigt, fick sitt andra gula kort i matchen och Arsenal decimerats till 10 man så var det mest en tidsfråga om när kvitteringen skulle komma. Och den kom. I 85:e minuten. Fulham gick för fulla muggar och på stopptid lyckades Bobby Zamora trycka in 2-1.
Inte någon vidare comeback av Squillaci som i total brist på baksidan fått komma in i sin blott tredje match för säsongen!

Återigen var det en match där Arsenal nekades straffspark, detta sedan Gervinho fällts, så för dagen var det inte handboll som accepterades av FA:s representant med visselpipa, Lee Probert.

Men förlusten ska inte skyllas domaren trots utvisning och utebliven straff. Förlusten var lagets. Oförmåga och oskärpa i att sätta chanserna och förvalta övertaget under den första halvleken. Detta i kombination med den märkliga scenförändringen i andra halvlek då det blev passivt och slarvigt.

Flera spelare såg riktigt trötta ut, bland dem Robin van Persie.
Sannolikt dags för litet välbehövlig vila nu när FA-cupspel mot Leeds står på schemat först om sju dagar.
Sannolikt lär Wenger plocka ur det yngre gardet när det laget ska sättas samman.

Summa sumarum efter måndagskvällen blir att Arsenal nu står med en oerhört svag backlinje samtidigt som halva ligan är spelad och kampen om fjärdeplaceringen lär fortgå när så viktiga poäng förlorades.

Några nyförvärv i det förestående transferfönstret är knappast att vänta, om inte Wenger inser allvaret med alla skadade backar.
Robin van Persie behöver onekligen hjälp framåt, och jag är fortfarande osäker på om Henry, som är en tillfällig lösning (och lär få spela på kanten) är mirakelsvaret.

Tim Payton, krönikör på The Independent och aktiv i Arsenal Supporters Trust uttryckte sina känslor i twitterform efter matchen;
"Reminder to Mr Wenger that £50million in the bank doesn't score goals or keep clean sheets"

Rätt så!

Gott Nytt Gooners!

noreply@blogger.com (swedeArse) — Sat, 31 Dec 2011 17:27:00 +0000

2011 har varit ett märkligt år, stundom bjudit några riktiga dalar. Nu lägger vi året till handlingarna och blickar framåt.
Och årets allra sista dag kunde inte slutat så mycket bättre. Efter den i allra högsta grad frustrerande kryssmatchen mot Wolves när övriga resultat var tunga så slutar den 31:e december 2011 helt tvärtom.

Manchester United får stryk på hemmaplan mot bottenlaget Blackburn, 2-3. En präktig fyrverkipjäs till 70 årsfirande Sir Alex Ferguson.
Chelsea gick på pumpen hemma på Stamford Bridge mot Aston Villa och Tottenham spelar kryss borta mot Swansea.
Samtidigt på Emiraten blir det ett "hederligt" one-nil to The Arsenal i Londonderbyt mot QPR.

Målskytt Robin van Persie som därmed slog klubbrekord i antal gjorda ligamål under ett kalenderår.
Innan det viktiga segermålet kom insmög sig samma olustiga känsla som mot Wolves. Massivt spelövertag och en radda brända chanser.
Men ett mål gjorde skillnaden. Gjorde nyårsaftonen litet gladare!

På läktarplats satt Thierry Henry och applåderade. Snart ska han göra två månader i sin gamla klubb på inlån från NYC Red Bulls.
Hur det kommer att påverka laget och spelet återstår att se 2012. Jag kan se både gott som ont med en sådan lösning.
Jag hoppas på det goda. Det är dessutom några riktigt prestigefyllda som betydelsefulla möten som Henry har chans att medverka i.
Ligamöte mot Mamchester United som Champions Leaguespel mot Milan.

Men det är nästa år. Som startar om några timmar när detta skrivs.

Nyårsönskan får bli att tillfrisknandet fortgår bland Arsenals nyckelspelare.
Att Verminator fick lämna planen årets sista dag blev dagens mörka punkt.
Vi önskar snabb återhämtning. Sedan väntar vi på att Sagna som Wilshere snart är åter på planen, liksom övriga kamrater.

Gott Nytt 2012 alla Gooners!

Tungt när trend bröts i Manchester

noreply@blogger.com (swedeArse) — Sun, 18 Dec 2011 22:26:00 +0000

Inte en förlust i ligan sedan den 2:e oktober för Arsenal inför bortamötet med inte så litet prestige i potten. Än mer väsentligt var att här var avgörande poäng att spela om. För Arsenal att fortsätta knapra in, eller för Manchester City att rycka i täten.

Spelmässigt blev det en fartfylld tillställning där hemmalaget öppnade med enorm press och energi, men sedan bytte lagen chanser i perioder. Rafflande och ovisst med 0-0 i halvtidsvilan.

Szczesny, Gervinho, Song, Arteta och Vermaelen bjöd på förstklassiga insatser.
Song hela tiden på gränsen med hårt fysiskt spel vilket renderade i gult kort från Englands sämsta, eller ska jag säga "Arsenalfientlige" domare; Phil Dowd.

Låt mig återkomma till honom snart.

Med femte gula kortet är Song avstängd Inför veckans förestående möte mot Aston Villa och det blir tunnare på mittfältet. Även Arteta med ett gult kort i Everton innan klubbytet och fyra införskaffade i Arsenal blir borta på onsdagen.

Åter söndagen och en match där City fick alla poäng och Arsenal inget.
1-0 till det arabiska miljardbygget och Samir Nasri kan få grina allt bredare i drömmen om en titel. Arsene Wenger lät efter matchen meddela att Arsenal är borta från titelracet, och frågan är väl om de någonsin varit med under denna säsong trots en underbar upphämtning från en kaotisk start.

Med sexton matcher spelade av trettioåtta skiljer nu tolv poäng mellan City (41p) och Arsenal (29p). Det lär bli en kamp om fjärdeplatsen, men i tuff konkurrens med Liverpool, Chelsea och inte minst Tottenham som trummar på som om det vore 1961.

Som av en slump så har helgens Arsenalrelaterade nyheter handlat om att nästa man från Arsenal till City ska bli Robin van Persie. Money is not the issue, som bekant. Frågan är om Arsenal har kurage nog att låta bli att sälja även om astronomiska summor erbjuds till en 28-åring som kan lämna som fri transfer våren 2013?

Som av en slump utsågs Samir Nasri till "Man Of The Match" i just detta möte även om han vida överglänstes av Joe Hart, sannolikt ligans bäste målvakt.

Och som av en slump så var det Phil Dowd som höll i pipa och kort i matchen.
Att hålla i attiraljer som hör uppdraget till är dock inte samma sak som att hålla koll på läget på planen.

Att FA:s domare Phil Dowd är en jättepajas är ingen nyhet för dagen.
Vi minns februari i år med hyfsat färskt minne. Arsenal hade ledning 4-0 på St Jame's Park. Dowd plockade bort Diaby från planen och lät Arsenal spela tio man. Därefter tilldömdes Newcastle två straffsparkar i en match som slutade 4-4 och blev början på raset för laget under en vår som blir svår att glömma.

När Arsenal i underläge, efter att ha fått ett kvitteringsmål avvinkat i en mycket tveksam offsidesituation, så blir det frisparkar när Citys stjärnor börjar ramla lätt medan spelet får fortgå när Miller, Kompany eller Touré är bryska.

När Richards får bollen på armen i eget straffområde så att bollen ändrar riktning, då är det självklart inte straff. När det är handboll bestämmer Dowd.

Det var ett retligt mål som gav City en inte helt rättvis seger. Szczesny släpper en retur åtta minuter in i andra halvlek, orutinerade Miquel som fått ta plats i backlinjen var inte med när Silva kunde slå in bollen.

Framåt skapade Gunners egna chanser, och utöver det bortdömda målet, så bjöd Hart på tre makalösa skotträddningar.

Ett kryss hade känts som ett rättvist resultat. En förlust känns som ett svidande nederlag. Och fråogorna som uppstår efter matchen är vad Arsenal har för gift framåt när van Persie inte gör konstmål?
För dagen var Vermaelen - BACK - den vassaste anfallaren.
Arsjavin och Chamakh gör som bekant inga mål längre. Tyvärr.

Och backlinjen nu i tider som komma skall av tufft matchande?
Hur blir det nu?
Fortsätta med Miquel?
Ge Coquelin chansen i brist på alternativ?

Med Sagna, Gibbs, Jenkinsson, Santos och nu Djourou på den aldrig sinande skadelistan så står Arsenal onekligen i en tuff situation vad gäller försvaret. Lägg därtill att Song som gjort inhopp i backlinjen är borta kommande match.

Det blev plötsligt en rad av mörka tankar efter en hyfsad svit.
Det reser frågor om eventuella nyförvärv under januari.
Stalltipset får nog vara att det inte blir något sådant.
För egen del ser jag gärna att råmaterialet Oxelade-Chamberlain kan få chansen på bekostnad av de som har svårt att prestera.

Löser inte backkris eller skadelista. Men kan ge annan energi som kraft.

Laget jag inte ville att AFC skulle möta...

noreply@blogger.com (swedeArse) — Fri, 16 Dec 2011 16:13:00 +0000

...fick man då självklart i dagens lottning til Champions League.
Milan.
Hade hellre tagit Barcelona igen. Tredje gången gillt. Eller Real Madrid. Eller Bayern München.
Helt uppriktigt.
Men inte AC Milan.

En känsla.

Det finns många vackra gamla CL-drömar om "den italienska festen".
5-1 borta. I Milano. Då hette motståndaren Inter.
Edu!

Men då var då.
Nu är nu. Samma stad. Annat lag.

Jag är livrädd för att festen kan bli kort.

Att italiensk defensiv kan få matcherna i ett tempo som inte passar Arsenal.
Jag hoppas jag har fel.
Uppåt väggarna fel.

Nåväl. I närtid, Man City borta på söndag.

Man City sim är just borta. Från Champions League.

Men trots en vacker vändning från avgrunden denna höst så sitter minnet i från det dsenaste bortamötet i Manchester. Förvisso mot Man Utd.

Nu väntar ett taggat hemmalag. De har slagit ut Gunners ur ligacupen. Och de lår varsfulla av allmän revanschlusta efter förlusten mot Chelsesea.

Manchester är Premier League?

noreply@blogger.com (swedeArse) — Fri, 09 Dec 2011 12:01:00 +0000

Jag skulle blåljuga om jag inte erkände ett visst mått av "skadeglädje" under den sena onsdagskvällen när det stod klart att båda Manchesterlagen fick lämna Champions League. Missat avancemang och fortsatt spel i Europaligan.

Det måste vara en rejäl knäck för Sir Alex Ferguson vars lag onekligen har dominerat fotbollen i ett decennium.

Men jag tror att missnöjet är minst lika stort bland Manchester Citys ägare som supportrar. Här talar vi om ett lag som fått medel liknande delar av en svensk statsbudget för att köpa och avlöna stjärnor som skulle ha tagit hem den mest ärorika titeln inom klubbfotbollen. Mancinis försök att mörka sin besvikelse och lägga all press på Manchester Uniteds misslyckande blir rätt och slätt patetiskt.

Samir Nasri får i alla fall spela Europaspel. Det var ju det som lockade.

Ändlösa skämt om de båda ärkerivalerna har avlöst varandra på bloggar som på twitter. Det säger också något om läget kring de båda lagen.

Men det finns också en mer allvarsam debatt i England. Är detta det "slutliga beviset" för att Premier League är en allt svagare liga?

Ett märkligt resonemang, men det är Engelsmän med ett plötsligt skevt självförtroende kring landets stora sport som gör sig påmind här vill jag hävda.
England, landet som är de eviga världsmästarna, men som inte har vunnit ett VM sedan 1966, och som aldrig är bäst när det gäller i de stora mästerskapen.
Förvisso tror jag att det kan bli ändring på den saken redan i sommar.

Men att sätta likhetstecken mellan Premier League och engelsk fotboll i allmänhet känns inte relevant år 2011.

Ligan har spelare från hela världen. Inhemska sportjournalister älskar dock lagen med flest inhemska spelare. Ett arv som må vara naturligt för en före detta stormakt. En nation som nu är i samma kris som övriga länder i västeuropa trots att man (självklart) valt att stå utanför Euron.

Onsdagens resultat gav onekligen engelsmännen en hård törn.

Men det finns fler klubblag än de från Manchester och det finns som bekant två som har gått vidare i UEFA:s finturnering.
Båda från London.

Vem hade trott det?

Noteras att ännu en pseudodebatt uppstår om vilket land som egentligen hyser den bästa fotbollsligan. Italien och Serie A har fått upprättelse hävdar exempelvis Marcus Birro. Upprättelse från vad?

Tillskillnad från många som likt Birro brinner för landets liga i sig på ett nationalistiskt sätt likt det som nu plågar många engelska journalister så ser jag skillnad på liga och lag. Där Birro och andra hyllar varje italienskt klubblags framgångar, oavsett namn, emblem och färger, så finns det bara ett lag för mig.

Gunners!

Det är just därför jag kan kosta på mig litet skadeglädje utan minsta känsla av dåligt samvete. Att den roligaste fotbollen spelas i Premier League är en annan biff!

http://twitter.com/swede_Arse

- Posted using BlogPress from my iPhone

Satsa på FA-Cupen!

noreply@blogger.com (swedeArse) — Tue, 06 Dec 2011 22:21:00 +0000

Tabellen i ligan börjar "rätta till sig" efter lördagens bortavinst mot Wigan. Säsongens största seger med fyra mål mot noll. Extra glädjande att matchen, som började tämligen slarvigt, fick dyra olika spelare från Gunners i målprotokollet. Vermaelens glädjer vid nickmålet (efter 178 mållösa Arsenalhörnor) gick intye att ta miste på. Likaså Gervinhos mål vid 3-0. Det var kalas i lördags. Och för statistiker kan meddelas att Arsenal nu har samma antal vinster, förluster som oavgjorda resultat som i fjol vid samma tidpunkt.

Nu är det tisdag kväll och Arsenal, redan färdiga för avancemang i Champions League, har fått stryk borta mot Olympiakos med 3-1. Det var ett reservbetonat Arsenal på planen, inte helt olikt det lag som fick förtroendet då det blev respass mot Manchester City i ligacupen.

Men här fanns ingen gnista, resultatet rättvist. Motivationen var större hos Olympiakos som hade allt att spela för, var minuten från avancemang när Marseille lyckades vända ett tvåmålsunderläge till seger 3-2. En vinst som betydde uttåg för det grekiska storlaget. En förlust som innebar en befarad skada på Santos. Knappast det mest önskvärda läget med Gibbs ett stycke från återkomst.

Mannone fick chansen efter tjugofem minuter då Fabianski klev av. Det var en osäker och matchotränad Mannone som med en märklig tavla bjöd Olympiakos på 2-0. Här hade sedan Arsenal svårt att hämta ikapp. Detta trots en reducering av Benayoun, som växer alltmer i egna ögon desto mer jag ser av honom. Läge att köpa loss israelen helt från Chelsea när transferfönstret snart öppnar?

Det var Wengers 200:e Europamatch med Arsenal. Självklart hade det varit snyggare med vinst vid ett sådant tillfälle än en förlust. Men det enda som egentligen stod på spel var att hålla truppen frisk och skadefri. Santos blev kvällens smäll och nu inväntas närmare fakta.

Jag avstår några fördjupande analyser om Chamakh och Arsjavin.
Har varit vän av ryssen, vars assister många tydligen missade den gångna säsongen. Nu händer inte mycket alls. Gissar att någon i denna duo byter klubb inom en månad. Men ser hellre att det blir Chamakh som underpresterat i snart ett års tid. Formsvackan betydligt kortare hos Arsjavin.

Under söndagen blev klart med lottningen till FA-Cupens tredje omgång. Arsenal tar sig an Leed Utd på hemmaplan den 7:e januari. Jag hoppas att Wenger satsar på FA-Cupen som blivit tämligen styvmoderligt behandlad senare år. Nu är vi borta från ligacupen och vidare i Champions League. Laget har självklar högsta fokus på en god placering i ligan.

Hoppas kan man göra, men få lär väl tro att det bär vägen fram till pokal i vare sig PL som CL.
Därför hoppas jag att man satsar hårt på FA-Cupen.
Det sliter hårt att slåss på tre fronter. Men det är en front mindre än i fjol.
Laget kanske något svagare på pappret. Efter lördagens uppvisning mot Wigan, förvisso ett bottenlag, så tycker jag mig se något, en säkerhet bakåt och en harmoni - som jag saknat senare år och säsonger.

Laget bör mäkta att slåss om pokal där chans ges. Och den chansen heter FA-Cupen.

Efterspel

noreply@blogger.com (swedeArse) — Wed, 30 Nov 2011 21:52:00 +0000

Ut i ligacupens kvart mot Man City

noreply@blogger.com (swedeArse) — Tue, 29 Nov 2011 22:14:00 +0000

Manchester City har inte vunnit en match mot Arsenal i London på 36 år. Det var dessutom extra laddat inför kvartsfinalen i Carling Cup år 2011 när det miljardsatsande Man City hade med Samir Nasri i truppen. Han fick heller inte det varmaste av mottaganden av Arsenals supportar.

Det har varit tufft nu, tyckte Mancini, som likt Arsenal spelat både Champions League och Premier League under den senaste veckan. Manchester City med Balotelli avstängd fick därför komma med ett "reservbetonat lag" till London.

Agüero £38 miljoner, Dzeko £27 miljoner, Nasri £24 miljoner och Savic £10 miljoner utgjorde en kvartett om £99 miljoner när Mancini fick vädra det "lättare gardet."

Wenger är konsekvent vad gäller sina spelarval i ligacupen. Här får de yngre chansen, det är deras cup. Och det var en fröjd att se de yngre fysiska spelarna som inte vek en tum mot City på hemmaplan. Coquelin, Frimpong, Miquel och inte minst Oxlade-Chamberlain ångade fram, slogs om varje centimeter. Fabianski i målet var den ende som utstrålade litet av osäkerhet.

Och det blev en underhållande tillställning där nämnde Fabianski inte sattes på några större prövningar. Park som forward syntes mest under första halvlek, ackompanjerad av Chamakh som förblir märkvart osynlig. De chanser som skapades räddades av Citys jätte till målvakt, fyra meter långa Pantilimon.

0-0 i halvtid kändes ändå som ett resulat som talade för Arsenal. Skulle sanningen kunna vara så vacker att några ungdomar skulle kunna spela ut Manchester City ur cupen?

Nej.

Messi-replikan Agüero fick EN chans i en snabb kontring i 83:e minuten precis efter en Arsenalhörna. Det var tämlifen rent på Arsenals planhalva och Fabianski gjorde sig inte stor. 0-1.

Det känns mest som ett slags dråpligt öde att Kolo Touré, av alla, var mannen som sekunderna innan Arsenals hörna rensat undan och rädat Manchester City från
1-0.

Så kan det gå i fotboll. Infoga klyschan där den känns bäst.

Så blev ligacupesn äventyr kort. Ingen final att vare sig vinna eller förlora. Trist med tanke på att det till övervägande del var ett stort nöje att se energin och viljan hos Arsenals yngre garde. Några lär nog få chansen till mera speltid framöver.

Noterbart att scenförändringen inte blev så mycket vassare för Arsenal när Arsjavin och Gervinho tog plats. Gervinho inblandad i vad som kunde blivit ett ledningsmål, men i övrigt var avsluten inte av vassaste klass.

Det är väl Arsenals störsat problem just nu, avsaknaden av sniper / striker. Med Robin "38 goals" van Persie på bänken så saknades det där allra sista - avgörande touch och måltjuveri.

Av planen vankade Nasri och hans vänner som vinnare, vidare mot avancemang och semifinal. Med tanke på matchbilden över speltid så kändes det inte helt rättvist.

Utöver "Ox" en extra stjärna i boken till Benayoun som gjorde en mycket stabil insats för kvällen och laget.

Segersvit bröts i Londonderby

noreply@blogger.com (swedeArse) — Sat, 26 Nov 2011 20:50:00 +0000

Efter fem raka ligasegrar och säkrat avancemang som gruppledare i kvalet till Champions Laegue så tappade Arsenal i sin fina vinstsvit när det var dags för Londonderby, Norr mot söder, Arsenal mot Fulham.

Det har varit en trivsam tid med ett rejält ryck efter den tunga säsongsstarten. Robin van Persie har presterat på absolut topp i sin karriär och har öst in mål efter annat. "A One Man Team" säger belackarna som inte noterat att det faktiskt krävs fler i lagidrott än en ensam forward, hur fornstark denne än må vara.

Mycket av den tiga säsongens närmast katastrofala brister tycks man ha kommit tillrätta med, inte minst defensiven även om den går att putsa på ytterligare. En frisk van Persie i skytteligans topp och självförtroendet, eller "mental strength" som Wenger skulle uttrycka sig, har växt med poängskörd i liga som i CL:s gruppspel.

Bottenlaget Fulham på besök skulle sannolikt bli ännu ett segertåg på Emiraten. Men ett derby är ett derby, ich det var trötta ben och huvuden efter onsdagens europakamp mot ett offensivt Borusia Dortmund som också hittat formen hemmavid och som var piskade att vinna.

Men tre dagar senare var det märkbart tröttare ben och huvuden på hemma-arenan, trots att Wenger roterat litet på manskapet sedan onsdagens kväll. Koscienly fick vila till förmån för Djourou som fick några minuter under onsdagen. Gervinho startade på bänken till förmån för Arsjavin. Och det var den "lille ryssen" som noterades först då han trodde sig slå in 1-0 redan efter tre och en halv minut, dock var det med halvmetern offside vid tillslaget.

Innan match läste jag att lördagens domare, alltid så pinsamt usle Mike Dean fått förtroende att hålla i matchen. Någon hade noterat att Arsenal inte vunnit någon av de senaste nio matcherna som Dean dömr för Arsenal. Slump eller varningsklocka?

Fulham spelade tätt och kompakt, var på andra sidan Themsen för att ta poäng efter förmåga. Bobby Zamora ständigt på hugget. I halvtid var målcahnser som skott på mål 4 + 4 för båda lagen.

0-1 kom i en kontringssituation där en sund domare hade blåst efter att Arteta blivit fälld. Men nu var det Mike Dean som höll i pipan och spelet fick fortgå till Fulhams fördel där Riise, av alla, tråcklade sig in i en halvöppen box, skottade varpå bollen slogs av Vermaelen rätt in i högerhörnet.

Arsenal fick sedan kämpa och kriga, men det var trögt. Ramsey och Arteta såg synnerligen slitna ut och Arsjavin gjorde sig osynlig. Wenger möblerade om så offensivt han mäkatde och lät även Diaby som också gjort comeback i veckan komma in på planen tillsammans med Gervinho.

Ingen över hövan märkbar förändring noterades. Men utdelningen kom tillslut, tillika med en skön revansch för Vermaelen som kunde nicka in kvittering i 82:a minuten. Sedan var det fullt blås framåt. Dock utan att resultatet förändrades innan matchen visslades av.

En poäng vunnen eller två poäng förlorade?
Martin Jol såg betydligt mer nöjd ut än kollega Arsene Wenger vid det hövliga handskakandet.

Även om inte van Persie fick briljera vidare i sin svit så fanns annan målskytt i Vermaelen som gjorde två. Med säkerhet betydligt mer nöjd med det sista framför det andra.

Tjugofem matcher återstår och därmed sjuttiofem poäng att spela om. Den som klagar på spänningen med sju lag som krigar om topp fyra bör uppsöka läkarvård.

Härnäst väntar ligacup mot Manchester City. Vi lär väl se om resan stannar där och då, eller om äventyret fortsätter i Carling Cup.

Strulig sensommar - mild höst

noreply@blogger.com (swedeArse) — Wed, 09 Nov 2011 18:06:00 +0000

Det är ligauppehåll och ganska trist. November är ett enda grått mjölkigt dis. Det gråa är ändå det ljusaste man ser av dagen. Svart när man går upp, svart när man går från jobbet, svart när man går till sängs. Jag skriker inte ännu en "vargvinter", men att klampa runt i mörker eller en atmosfär av utspädd lättmjölk, eller gammal Grape Tonic, är inte min melodi.

Det är en osedvanligt mild sen höst. Och mildväder råder sanbolikt även i varje Arsenalsjäl.
Fyra raka segrar i ligan, varav bortavinsten, den makalösa bortavinsten, på Stamford Bridge - sent lär glömmas. 3-5. Det är en match att plocka upp från den biologiska hårddisken och ta fram igen och igen och igen när mörkret äter litet mer av varje dag som går.

En mental vändning. Och nej, jag undslipper mig att travestera monsieur Wengers snack om "Mental Strength". Kanske var detta en match som kan få bli lika avgörande åt ett positivt håll som förlusten mot Birmingham i Carling Cups final blev en färd rätt ned mot botten och mörker, mentalt, som resultatmässigt.

Ny seger, hemma, mot West Brom, där Arsenal fullkomligt häll i taktpinne från start till avslur, där Jenkinson imponerade på högerkanten och där Arteta inte bara gjorde ett klassmål, utan också sin allra bästa insats sedan han kom i Arsenals dress. 3-0. Det kunde blivit större siffror. Och laget har litet målskillnad att tugga upp efter den struliga starten, som man helst vill glömma.

Lunkade på hyfsat även i kvalet till Chapions League med Marseille på besök. Oavgjort med 0-0 lämnar dock för ett onödigt spännande avslut sedan regerande Tyska mästarna Borussia Dortmund kommit igång och är med i gamet om avancemang.

Och medan svensk media ägnar spaltmil åt Zlatan och Zlatans bok, och vet att rapportera att "Engelsmännen är iskalla inför Zlatan" (inte ens halva Wembley utsålt inför träningslandskampen mellan England och Sverige), och det hålls fotbollsgala där man kan tro att det är år 2004 med pristagare som Isaksson, Mellberg och Zlatan, så går man och inväntar att tio dagar av November ska passera så att det kan bli litet angelägen fotboll igen.
Typ Norwich borta.

Det är tight kring fjärdeplatsen, om det nu får bli säsongens realistiska mål. Newcastle har slutat att förvåna och börjat imponera. Tottenham tycks få sin säsong, men Liverpool har inte övertygat fullt ut. Det som återstår av säsongen, vilket är en hel del, är också konkurrenternas misstag. Lika viktiga som egen form.

Törs man tro att Arsenal haft sin beskärda del av skador nu?
Jag trodde nästan så fram till dess jag läste att unge Ryo gått och skadat sig.
Det kom samtidigt som nyheterna om att klubben invigt ett toppmodernt och nytt medicinskt centrum...

Carling Cup denna säsong då?
Manchester City i kvarten.
Det kan ta stopp där, trodde jag.
- Det blir avancemang, visste "Mäklar'n" att berätta!

En än mer positiv supporter, vars namn jag inte känner till, visste att vråla till absolut alla som kom i hans väg efter den där underbara lördagen på Stamford Bridge
"Nu vänder det, WE WON THE LEAGUE AT THE BRIDGE, kom ihåg att jag sade det - i vår!"

Riktigt så optimistisk är jag nu tyvärr inte. Trots en mild höst.

Londonderby efter 4 raka vinster

noreply@blogger.com (swedeArse) — Sat, 29 Oct 2011 11:02:00 +0000

Har inte skrivit en rad här på 24 dagar. Dåligt. Mitt i fotbollshösten. Har ägnat tiden åt skrivit många rader och rapporter på annat håll och i andra sammanhang. Under tiden som oktober bjudit på arbete som ätit upp oproportionerlig tid så har Arsenal lyckats med fyra raka vinster.

Vinster i ligan mot Sunderland och Stoke, vinst (ocj vilkenb viktig sådan, på målsnöret) i CL:s gruppspel borta mot Marseille. Och så ny vinst i veckan i CarlingCup mot Bolton som gästade London, tog ledningen med 0-1, men föll med 2-1 efter vändning av Arsjavin och Park. Snygga mål dessutom.

Vermaelens comeback en av de stora händelserna vad gäller spelet. Mäktar han med full speltid i det laddade Londonderbyt borta på Stamford Bridge mot Chelsea?
Ett Chelsea på 19 poäng som det således skiljer sex poäng mot då Arsenal nu kammat ihop 13.
Poäng under lördagen för Gunners, om så ett, skulle onekligen innebära att man kan tala om ett trendbrott efter den historiskt usla starten i ligan 2011/12.

Under de senaste tre veckorna har så mycket annat av intresse inom den Engelska fotbollen i allmänhet som kring Arsenal i synnerhet inträffat att det inte får plats att referera nu när jag är åter.

Arsenals årliga möte med aktieägarna den gångna veckan tycks ha varit en rörig tillställning enligt flera förstahndsrapporter av folk som faktiskt var på plats. Kroenke öppnade munnen och gav sitt fulla förtroende för 75-årige ordförande Peter Hill-Wood. Själv tycker jag att nya ansikten i styrelsen, nya hjärnor och nya idéer under rådande förhållanden är lika viktiga som nya spelare i sommarens transferfönster.

Wenger har lättat på förlåten om vad som egentligen inträffade under den turbulenta sommaren 2011. "Halva laget" ville lämna. Käftsmällen på Wembley mot Birmingham City i vintras satt uppenbarligen i länge. Det har vi alla kunnat se. Men att det tog så hårt att "massflytt" blev resultatet påvisar bara hur tung den mentala härdsmältan var. Det kommer att ta sin tid att reparera. Och för att använda en sliten klyscha; "Framgång föder framgång". Får bara hoppas att självförtroende ökar med vinsterna. Att inte Chelsea bjuder på nästa jättepropp.

Apropå jätteproppar så går det inte att undvika att kommentera Manchesterderbyt. 1-6 för Manchester United på hemmaplanen Old Trafford mot ärkerivalen Manchester City.
Trots mina svala känslor för ManUtd, trots att de dessutom piskade sönder och samman Arsenal i höstas med ofattbara 8-2, så kan jag inte känna någon "skadeglädje".

Allt jag känner är att det konfirmerar bilden av att biljardärer med aldrig sinande plånböcker där krispaket till Eurozoner är fickpengar, för alltid förändrat fotbollens villkor. Det går att köpa titlar. Och det är en trist utveckling även i en kommersiell cirkus som Premier League.

Come On You Gunners!

Kalla höstvindar 2011

noreply@blogger.com (swedeArse) — Wed, 05 Oct 2011 21:33:00 +0000

Bacary Sagna ligger hemma och har tråkigt. Dagarna känns långa nu. Det låter han meddela via sitt Twitterkonto, där han i brist på träning öppnade upp "5-10 minuter" för att ta emot frågor. Bara de inte var "rude".

Annars är det mycket "rude" just nu. Att jaga "allting Arsenal" är främst Engelsk medias egen höstjakt. Till och med hyfsat stabile fotbollsskribenten Matt Law på The Daily Express, med god insyn i Arsenal och dess förehavanden, har lyckats sy ihop en artikel som går ut på att Arsenal är en totalitär sekt som blundar för verkligheten.

Law har någon poäng, men drar nu allt till sin spets, där summan ändå blir att det inte finns något rätt kvar i klubben. Inte helt otippat så har den rört upp stämningen bland många rödvita;

http://t.co/iwyCOAF6

I övrigt har 'Arry Redknapp lyckats hetsa upp sina landsmän efter derbyt om att Arsenals supportrar är ett gäng rasister och huliganer som sjunger nidvisor om Adebayor.

I pappersversionen av tabloiden The Sun har Adebayor fått både mittuppslag och baksida där han exklusivt talat om hur skändad han blev i Londonderbyt, hur väntat det var, men att han hälls sig kylig inför trakasserierna. Ämnet har också flitigt debatterats i TV-kanalerna i Storbritannien.

Det finns inget som försvarar idioti från klackar. Låt mig vara tydlig på den punkten. Men upprördhet och indignation tycks vara enkelriktad. När Spurs klack sjunger nidvisor på sämsta Manchester United-manér om Wenger, då får det passera. Wenger är ju fransos. Och konstig. Och har förstört Arsenal.

Så blåser kalla höstvindar.

Under tiden, i varmare klimat, närmare bestämt i Sao Paolo, Brasilien, så håller Denilson på att göra sig omöjlig. Utlånet till hemlandet har inte fungerat. Supportrar har redan tröttnat på Denilson som dått lämna match tre gånger i rad och offentligt kritiserat tränaren istället för att ägna någon tid åt eventuell självkritik.

I tider av liga- och cupupehåll då EM-kval och vänskapslandskamper ska avgöras så inväntas Arsenals årsmöte. Det lär bli frågor på längden, tvären, bredden, djupet, vågrätt som lodrätt.
Att klubben är i gungning är väl ingen som ifrågasätter. Månne att tonläget är under fryspunkten just nu.

Passande nog har den 125-årige jubilaren valt att exponera damlagets framgångar till programmet. Och äras dem som äras bör. Just nu är det tjejerna som lyfter klubben. Under onsdagskvällen gick de vidare till 16-delen i Champions League efter att ha besegrat vitryska FC Bobruichanka med 6-0. Tätt bakåt, mål framåt.

http://twitter.com/swede_Arse

Ny käftsmäll, Plan B, Någon?

noreply@blogger.com (swedeArse) — Sun, 02 Oct 2011 17:45:00 +0000

Det är den andra oktober 2011 och Arsenal har nu spelat 7 matcher av ligans 38. Laget ligger på femtonde plats och har lika många poäng som matcher spelade. Målskillnaden ligger på minus sex. Inte något lag någonsin har hamnat topp fyra med 7 poäng efter 7 matcher. Det är där vi är idag. Dagen då "The North London Derby" avgjorts.

Det är söndagskväll efter att Arsenal ånyo fått stryk av ärkerivalen Tottenham. Borta på White Hart Lane. Sådant som inte hände förr. I alla fall inte under 16 års tid. Det händer nu.

Ett derby har sin karaktär, sin spänning och sin högst egna regi. Och det kräver extra energi. Motivation kan slå klass. Men den 2:e oktober 2011 så slog klass avsaknads av motivation.
2-1 till Tottenham Hotspur. De lär fira i veckor. Jag befarar att det kan bli en vana.

Jag skiter just nu fullkomligt i om Rafael van der Vaart plockade ned bollen med handen i 40:e matchminuten när han skottade in 1-0
http://t.co/OgrEbrsE
...lyckas man göra mål när man har både Sagna och Mertesacker på eftersläp, så ska det väl vara mål, eller?

Orkar inte ens gå igenom matchen i detalj. Det finns hundratalet subjektiva matchreporter något klick bort. Med fakta och statistik kan konstateras att Tottenham hade flest av det mesta. Avslut på mål, frisparkar, hörnor och brytningar. (via Arsenalrreport)
Då är chanserna stora att man vinner en match.

Den surmulna må säga att det var ett mål som borde blivit bortdömt och en ovanlig men präktig målvaktstavla av Szczesny som råkade ge konkurrenterna vinsten. Att Arsenal pressade på bra under stora delar av första perioden och rejält i början av andra halvlek.

Men när ARsenal har bollinnehav och tryck så är det enda som skapas numera just "tryck". Det är inga ryck som ger mål. Ingen orkar, eller vill, eller kan, eller törs, eller... fylla på i boxen. Vara besvärliga. Stöka runt. Det var EN sådan situation i hela matchen, och då lyckades man få in 1-1.

Men sedan var det rull, rull, inte titta upp, och ett fellpass. De rödvita slog boll efter annan till Tottenhams spelare. Illa.

Inget försvar, möjligtvis någon form av förklaring. Har man en ny startelva varje match (Arsenal har redan använt t j u g o s j u olika spelare i ligan) på grund av skador, skador, några avstängningar och så nya skador, då blir det inte bara svårt, då blir det närmast omöjligt att spela ihop ett lag. Arsenal kör just nu med en mittfältare i backlinjen. Detta trots inköp av två nya backar vid det förra månadsskiftet.

Och The North London Derby bjöd på ytterligare nya skador i backlinjen. Sagna - av alla - på sjukhus när detta skrivs. Såg ut att vrida till ankeln riktigt, riktigt illa när han blev tacklad in i en reklamskylt.

Ska vi gissa att beskedet blir kolsvart?
Operation och frånvaro sex månader?

Francis Coquelin på mittfältet var det enda "roliga" utropstecknet denna söndag. Annars finns tyvärr oerhört litet att höja mungiporna kring vad gäller Arsenal just nu.

I publiken satt Wengers gamle vapendragare David Dein. Jag undrar vad han tänkte?
Wenger inte bara tänkte, han talade också, efter match.
"Vi spelade med handbroms i".
Det var en bra summering i en mening.

Adebayor fick inte göra mål, men väl passa fram till ett. han höll en förhållandevis låg profil och utmärkte sig mest genom att springa offside. Som vanligt.

Annars noteras att Fulham bombade sönder QPR med 6-0 denna söndag. Och att helgen bjöd målfrossa på andra håll. Man City gjorde fyra mål och Chelsea fem.
Det känns som de spelar i en annan liga.

Hur det här ska gå?
Vet ej. Tionde plats?
Någon som har en "Plan-B"?
Och sjukläget blir inte ljusare.

http://twitter.com/swede_Arse

Första segern i CL:s gruppspel

noreply@blogger.com (swedeArse) — Wed, 28 Sep 2011 21:03:00 +0000

Kortrapport och snabba intryck;
Arsenal bärgade tre oerhört viktiga poäng när Olympiakos kom på besök i Champions Leagues andra gruppspelsomgång. 2-1

Målskyttarna båda nyförvärv. Debutanten i Europaspel, Oxlade-Chamberlain tunlade in 1-0 mellan Mellbergs ben efter åtta minuter. André Santos utökade till 2-0 tolv minuter senare. Chamakh hade läge att göra 3-0 kort därefter men marockanens spel präglas tyvärr av en avgörande feltajming.

Istället blev det reducerat efter hörna där markeringsspelet i Arsenal lämnade mer att önska. Det blev en orolig period fram till halvtid för Arsenal. Olympiakos hade flest målchanser men Arsenal ledningen.

Andra halvlek böljade åt båda håll. Arsenal något slarviga och omständliga på mittfält som i överarbetade avslut där Arsjavin envisades med att hålla i bollen hellre än att skjuta. Chamakh slet på, men utan utdelning.

I backlinjen klev Song, som fått uppgift som mittback för dagen fram, och gjorde en oerhört stabil insats på sin position tillsammans med Per Mertesacker.

Olympiakos fick bollen i virket och var ruggigt nära 2-2. Det gav laget energi och ett nervöst avslut. Kanske var det till Arsenals fördel att ha fler matcher i kroppen än de grekiska kontrahenterna. Gunners kunde hålla undan och Olympiakos anfallsvågor mattades av.

Glad var sannolilkt även Wenger som utöver seger nu får lämna UEFA:s förvisning från läktarplats.

Sagna, Song, Arteta och unge Chamberlain är spelarna som utmärkte sig för kvällen.

Viktiga poäng då Marseille spelade ut Borrusia Dortmund med 3-0.

Och efter Manchester Uniteds 3-3, Manchester Citys 2-0 förlust mot Bayern München och Chelseas kryss i Spanien, så blev Arsenal, krislaget, det enda från Premier League att ta full pott i CL:s andra omgång.

- Posted using BlogPress from my iPhone

3 mål 3poäng

noreply@blogger.com (swedeArse) — Sat, 24 Sep 2011 21:48:00 +0000

Robin van Persie scores 100!

Season Extravaganza

noreply@blogger.com (swedeArse) — Sat, 24 Sep 2011 08:29:00 +0000

Det fungerade inte med specialbyggd sko eller specialbyggt stöd, Jack Wilshere som linkade av i Emirates Cup, detta innan säsongens allvar, som övriga bekymmer startade på allvar. Wilshere har fått följa turbulensen från sidan av planen. Med hopp om snar återkomst.

Det lär dröja när klubben berättar att det blir operationsbordet för den unge mittfältaren på måndag. Beräknad återkomst, "kring jul". Beräknad. Kanske kommer vi inte se Wilshere på planen i match ock skarpt läge alls under 2011.

Det är onekligen "A Season Extravaganza" hos The Gunners. Hjärnan börjar bli luttrad över besked och resultat som går i motsatt riktning mot förväntningar och förhoppningar.

Lördag 24 september 2011 är ligadags. Det blir bottenmöte och "sexpoängsmatch" med Bolton som gäster. 17:e plats möter 19:e plats. Bolton har under fem ligamatcher tagit en trepoängare och släppt in 13 mål. Arsenal har en trepoängare mot Swansea och har släppt in 14 mål.

Någon statistiker kunde berätta för mig att Arsenal under säsongen 2003/04 släppte in sitt fjortonde mål i den tjugoförsta matchen. Nu står man i begrepp att spela den sjätte.
Till och med Wenger har talat öppet om att det i det närmaste är omöjligt att ta in 11 poäng på Manchester United. En realistisk spaning som framförts här tidigare. Frågan är var man ska lägga ribban för säsongen. Inte ur ett klubbperspektiv, utan ur ett krasst supporterperspektiv.
"Mid Of The Table"?
Är det att tänka för defensivt? För mörkt?

Vad en ny förlust, eller ett nytt kryss, skulle betyda idag vet alla. Inte minst spelare och tränare. Det kommer att skicka ut än mer oro, osäkerhet och starkare signaler om kris och undergång.

Var beredd på det värsta även om hoppet står till det bästa.

Vidare i Carling Cup

noreply@blogger.com (swedeArse) — Wed, 21 Sep 2011 09:21:00 +0000

Nej, jag såg inte matchen. Den sändes inte live, och jag har inte sett efterhandsvisningen, bara sett "highlights" under onsdagsmorgonen.

Shrewsbury Town från engelska andradivisionen på besök i London i ligacupens tredje omgång. Under rådande läge utbröt en mindre storm på Twitter när gästerna gjorde 0-1 efter 16 minuter.

Detta på kvällen några timmar efter att VD Ivan Gazidis mött pressen och uttalat sitt orubbliga förtroende för Wenger trots den miserabla säsongsstarten.

"Spiken i kistan" visste många att förmedla när två tredjedelar av matchen återstod.

Nu blev det tre mål och seger som avancemang. Den relativt unga truppen med nyförvärv som Ryo Myachi, Benayoun och Oxlade-Chamberlain, visade i slutänden att det skiljer divisioner mellan lagen.

De två sistnämnda ovan bidrog med varsitt mål. 2-1 av Oxelade-Chamberlain en riktig fotbollspärla, ett stenhårt knallskott från 20 meter. Det unga nyförvärvet är den dom rosas mest dagen efter. Värt att notera att Gibbs gjorde sitt första mål vid kvitteringen. Han har nu gjort lika mycket mål som sin "föregångare" Gaël Clichy.

Trots avancemang handlar det mesta om "Arsenals kris" dagen efter. Wenger var pressad under presskonferensen och svarade inte på det mest charmfulla sätt vilket gav gott bete åt media.

Den stora snackisen tycks vara att "endast" 46 500 personer dök upp på Emiraten. Någon påtalade att det trots allt är TIOTUSEN fler än vad som går in på White Hart Lane.

Grannen Tottenham åkte förövrigt ut ur cupen borta mot Stoke på straffar 7-6. För ett år sedan var det Arsenal som spelade ut dem med 4-1 borta.

Orkar i övrigt inte fokusera på motståndarlags misslyckanden och fadäser nu utan fokus ligger på hur Arsenal fortsätter att hantera sin säsong.

Konstateras att det hittills har gått bätte i cupspel, eller kval därtill än i ligan. På lördag väntar ett oerhört viktigt möte, bottenmöte, mot Bolton.

Till nästa inlägg - vi hörs på Twitter;
http://twitter.com/swede_Arse

Defensiv coachning

noreply@blogger.com (swedeArse) — Mon, 19 Sep 2011 12:40:00 +0000

Kan den gamle centertanken Bould med 11 år som spelare i Arsenal göra skillnad?

Såväl The Daily Mirror som konkurrenten The Daily Express låter under måndagen berätta samma "story", nämligen att spelarna i Arsenal vill ha en extra resurs i en defensiv coach.

Något enskilt citat eller någon källhänvisning finns inte i någon av artiklarna som påminner om en kopia av varandra. I båda tidningarna droppas också namn på kandidater till sådan uppgift, ungdomslagets ledare Steve Bould (delvis fostrad under George Graham eran som spelare 1988-1995 ) och forne Arsenal-backen Martin Keown.

Idén är på Intet sätt dum om önskemålet finns. Den är inte ens dålig om hela historien är fabricerad. Exakt varför försvarslinjen havererar, markeringar missas, motståndare ställs onside, etcetera är inte helt lätt att förklara.

Det kan inte enbart bero på spelarna i backlinjen för de byts ut. Notera att kostbara tabbar gjorts gång efter annan i försvaret och då har backlinjen haft helt andra spelare än under lördagens möte mot Blackburn.

Någon Mertesacker eller Santos fanns definitivt inte att tillgå när Arsenal gick från fyramålsledning i Newcastle för att spela kryss när matchen var slut.

Misstag har gjorts när backlinjen såg ut såhär i början av 2010:
Eboué-Gallas-Campbell-Clichy

Poängen blir då att om det inte är spelarnas fel allena (i flera fall habila landslagsmän för sina respektive hemländer) så måste något vara fel i den defensiva taktiken och coachningen.

Här har Arsenal att arbeta med. Vem som är rätt man för uppdraget är en åsiktsfråga, men Steve Bould som kan laget som organisationen är inget märkligt förslag. Tvärtom.

Kanske kan en misstänkt tidningsanka ge tips till en konkret och konstruktiv idé?

* * *
"Inget kan stoppa Manchester United", konstateras av de flesta dagen efter 3-1 segern mot Chelsea. Fem raka vinster i ligan är onekligen imponerande även om Man Utd fick litet hjälp av såväl linjedomare som Chelseas megaförvärv Torres.

Självklart är nu självförtroendet hos Fergusons lag som ett babelstorn i hård granit nu. Framgång föder framgång. Och United brukar aldrig svikta på våren.

Det skiljer redan 11 poäng mellan Arsenal och Manchester United och även om "mycket kan hända i sport" så har jag svårt att se hur den klyftan ska komnas ikapp under rådande omständigheter.

Lag som kan tappa poäng, utöver Chelsea är det andra miljardbygget. 2-2 var vad Manchester City fick med sig mot Fulham på Craven Cottage under söndagen.

Liverpool fick storstryk borta mot Spurs där Adebayor slog till två gånger i 4-0 vinsten. Och Stoke som startat stabilt kom ned på jorden, tillika med en 4-0 smocka borta mot Sunderland.

Det rör på sig för de flesta i ligatabellen där Arsenal har parkerat på 17:e plats efter den sämsta ligastarten på 58 år.

Kanske just särskild defensiv coachning kan hjälpa laget lyfta uppåt i tabellen.

Poänglöst för skakigt Arsenal på Ewood Park

noreply@blogger.com (swedeArse) — Sun, 18 Sep 2011 10:36:00 +0000

Tålamod. Det är ordet som jag söker inpränta. I mig själv som till andra. Det har gungat betänkligt i Arsenal en längre tid. Och med spelarbyten som nyförvärv krävs tålamod att sätta ihop ett nytt lag.

Krysset mot tyska ligamästarna Borussia Dortmund i Champions League gav någon vag förhoppning om att laget möjligtvis kanske skulle vara på väg att få i ordning på sitt defensiva spel. En konstant anstormning från hemmalaget resulterade i ett ytterst snöpligt mål.
Kanske trots allt något att bygga vidare på?

När Premier Leagues femte omgång för säsongen var att starta var det besök hos Blackburn Rovers på Ewood Park. Blackburn, ligajumbo, och på sitt sätt lika hårt pressade som Arsenal med ett poäng, tre förluster och sju insläppta mål.

Med sådana förutsättningar och tisdagens match i sinne borde det varit uppdukat till vändning för Arsenal där Wenger proklamerat att ligan "egentligen startade för laget efter transferfönstrets stängning" (och efter den historiska förlusten borta på Old Trafford, 8-2)

Visst. Det såg hyfsat ut i första halvlek där Gervinho fick debutera som målgörare och även Arteta. Arsjavin var otroligt pigg och for fram som ett yrväder och irriterade såväl Blackburns mittfält som backlinje. Song låg djupt nere i banan och agerade som en femte defensiv resurs framför backlinjen där nyförvärvet André Santos trots brist på matchträning tagit plats på vänsterkanten. 1-0 blev 1-1 och här den första defensiva missen, blev 1-2 via Arteta. Gervinho hade chansen att göra 1-3, men sumpade läget till den väntande lagkapten van Persies sura minspel.

Att lagets viktigaste spelare, Bacary sagna linkade fram efter en lufttur kändes inte som ett gott omen. Men till halvtid var det Arsenal som fört matchen och Arsenal som ledde.

Sedan hände det som hänt alltför ofta, som nästan blivit mer regel än undantag, och som blivit märkligt synbart under det senaste året: Andra halvlek var en helt annan match.
Att Blackburn hade alla anledningar som fanns attt trycka på var självklart och naturligt. Att Arsenal återigen skulle "kollapsa" var väl heller inte oväntat efter en rad smärtsamma erfarenheter.

Lika eländiga som Arsenal är på att utnyttja egna fasta situationer, frisparkar som hörnor, lika dåliga är man fortsatt på att försvara sig och rensa när motståndarlaget får en möjlighet nära Arsenals mål. Tidigare kvicke Arsjavin hann inte med i svängarna och bjöd Blackburn på en frispark till vänster om straffområdet. Bollen in i rörig box, och Song bjöd på 2-2 med höften.

När Sagna linkade av för att bli näste man på sjuklistan kom Djourou in. Inom loppet av två minuter hade han dragit på sig ett gult kort som blivit uppsnurrad på läktarplats av Martin Olsson. Hörna för Blackburn några minuter senare och Yakubu som varit giftig på 1-1 under första halvlek stod omarkerad, och sannolikt offside och kunde obesvärat trycka in 3-2.

Det skakade i hela Arsenal som återigen tappt en ledning, och bjudit motståndarna på ett självmål. Som om det inte vlore nog så bjöds ytterligare på ett av Koscielny i 68:e minuten. Även det via bjudningar från Djourou och Song som inte hör hemma i ett spel på den nivå som Premier League ska bjuda. Oerhört tungt att beskåda.

Nu hade Atsenal att jag ikapp ett tvåmålsunderläge och det var en kamp mot klockan. Walcott byttes in för Arsjavin som helt tappat gnistan från den första halvleken. Och med sex minuter kvar fick även inbytte Chamakh läget, trängde sig fram mellan mittbackarna och nickade in en reducering. Det första ligamålet sedan november 2010.

Längre än så kom inte Arsenal. På stopptid brände Per Mertesacker chansen som kunde givit någon form av "upprättelse" eller i alla fall ett poäng. En nick som lade bollen över målramen. Intensiva slutsekunder och Walcott blev fälld. En annan dag hade det kanske blivit straff, men inte lördagen den 17 september på Ewood park.

Tre mål gjorda, eller om man ska räkna korrekt, fem mål gjorda varav två till motståndarlaget.
Och ny förlust. jag kan inte påminna mig när Arsenal senast hade 8 mål i negativ målskillnad men sådant är läget. I tabellen huserar man i botten med lag som Bolton (nästa lag att möta) Tottenham (två matcher mindre spelade) och Sunderland plus Fulham, (en match mindre spelad)

Läget är onekligen allvarligt för att uttrycka sig milt. Jag har aldrig avskrivit ligan efter fem omgångar, men törs göra det i år. Det blir en lång säsong. Att hamna "topp 4:a" i maj 2012 bör till och med den mest positiva slå ur hågen. Hur Arsenal överhuvudtaget ska få ordning på dessa återkommande berg- och dalbane-matcher som defensiva brister förblir stora frågetecken. Om inte nya spelare kan hjälpa till så är det fundamentala brister i lagets taktik. Brister som motståndarna väl vet att utnyttja.

Hur detta ska vändas har jag inte en aning om. Självklart höjs nu allt högre röster som större skaror om att Wenger måste ta konsekvenserna som tränare. kanske är det så, då han uppenbarligen inte når ut till spelarkollektivet som laget. Vem som skulle vara mannen att förändra det material som finns kan man fundera över när Arsenal tycks göra sin sämsta säsong i mannaminne.

Säsongen 11/12

noreply@blogger.com (swedeArse) — Sat, 17 Sep 2011 19:26:00 +0000

Två självmål. Ett offsidemål.
Tre mål bjudna till bottenlaget Blackburn Rovers.
Mer imorgon. Tabellen efter 5 (Fem) omgångar.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kryss i tuff CL-premiär

noreply@blogger.com (swedeArse) — Tue, 13 Sep 2011 21:45:00 +0000

Att åka till regerande tyska mästarna och plocka några enkla poäng finns inte. Nu klev Arsenal in i Champions League och startade bortaspelet mot Borussia Dortmund och den "gula väggen".

Manager Wenger var förvisad till läktare av potentaterna i UEFA och var flankerad av VD Gazidis som styrelseordförande Peter Hill-Wood. Och med ögonen på sig från det mäktiga fotbollsförbund som arrangerar Champions League.

Det var vapendragare Pat Rice som fick hålla ställningarna vid sidan av planen. Utan telefon.

Matchen startade fartfyllt. Två offensiva lag som bytte chanser med varandra på löpande band. Hemmalaget starkare, främst på mittfältet där Arsenal hade svårt att hålla boll som egna positioner. Och när Dortmund kom igenom kändes det riktigt svajigt i backlinjen, främst från Koscielny som låg för högt i banan och blev uppsnurrad gång efter annan.

Det såg farligt ut samtidigt som Dortmund slarvade bort avsluten med bollar som gick både vid sidan som över målramen.

Arsenal skapade sina chanser. Walcott, Gervinho och Robin van Persie kom till avslut men utan några farligare resultat. Men med minuten kvar av första halvlek så kom en snabb omställning där Robin van Persie knallade in 0-1 med högerfoten.

Gervinho hade läge att öka på i andra halvlek men timingen klickade med någon hundradel.

Sedan var det Dortmund från minut 60 och framåt. Arsenals i första halvlek så darriga defensiv var nu plötsligt av betydligt bättre klass. Song som gjort en underkänd första halvlek var nu plötsligt en av Arsenals bäste som en iller på allt i gult. Arteta och Benayoun plockade bort boll efter annan, Koscielny och Mertesacker var ett par och inte två separata individer och Sagna visade återigen att han är en av lagets absolut viktigaste som skickligaste spelare.

Men störst pondus och mest av varan självförtroende hade den unge Szczesny!
Killen låter sig inte nedslås av "8-2". Och det märktes i spelet som i varje rörelse. Arsenals polack kan bli en världsmålvakt vill man inbilla sig efter några skakiga säsonger med Almunia och Fabianski.

Det kändes som att det omöjliga skulle bli det möjliga. Tre poäng i premiären av CL:s gruppspel.
Tre poäng borta i, som mot, Dortmund på Westfalenstadion.

Så gott fick inte kvällen sluta. I åttioåttonde minuten fick Dortmund frispark som rensades undan där Ivan Perisic fick fatt på bollen och slog ett "drömmål" i båge 25 meter in i vänsterkrysset. Ingen att klandra. Ett mål som produceras en gång på hundra.

Surt? Ja.
Rättvist resultat över match?
Ja.

Arsenal kan lämna Tyskland med all heder i behåll. Helt klart är att gruppen kommer bli oerhört tuff. Samtidigt spelade Olympiakos mot Marseille och föll med 0-1. Öppet är bara förnamnet kring utgången av detta gruppspel.

Debut blev det i slutminuterna även för nyförvärvet Santos. Någon större impact hanns inte med. Men nu har även han känt på hetluften i rödvit tröja.

Återigen: Det här laget måste få formera sig som lag - och det sker i skarpa lägen.

Och om Gervinho missade i offensiven så slet han med bravur i defensiven. Pluspoäng.

Jag har saknat ett mer fysiskt spelande Arsenal. Bygg vidare på saken hoppas jag när kväll går mot natt.

18-8 i skott på mål för hemmalaget. 1-1 i resultat.
Godkänt så.

http://twitter.com/swede_Arse