Olika mest

Hej Hitler

2010-12-04T06:31:00.001+01:00

Dolce&Gabbana-Hitler

Published with Blogger-droid v1.6.5

Hej planering...

2010-12-04T00:48:00.001+01:00

Fattar inte riktigt hur jag resonerade när den här veckans schema kom till. Jag pendlar mellan Borås, växeln och några timmar i sängen. All tid som spenderas i kollektivtrafikens våld ägnas åt genrestudier. Imorgon 17 timmar växel i kombination med seminarieprepp, söndag ska pappis födelsedag firas och själva andningen tänker jag återuppta nästa helg.

Sängbord
Inser ointresset för att läsa det här. I don't care. Gonatti.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Happy mornin

2010-12-01T08:09:00.001+01:00

Helt sjukt uppvaknande idag. Det tog mig sex minuter att komma från sängen till nians spårvagn. Kanske den snabbaste tandborstningen någonsin.. Vid centralen är det meningen att jag ska hinna hämta en biljett innan bussen går. Jävligt tveksamt om jag hinner..

Published with Blogger-droid v1.6.5

Själva vinterlandet

2010-11-30T11:02:00.001+01:00

Sitter på tåget på väg mot Borås och Deweytentan. Kalla tår och snö mest överallt.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Drunk people

2010-11-29T00:56:00.001+01:00

Fina flickor

Published with Blogger-droid v1.6.5

Människor jag vill träffa och skulle stamma om jag gjorde

2010-09-07T05:48:00.001+02:00

Sitter på jobbet och läser inte de texter jag borde, utan istället ägnas natten åt att joina French and Saunders-forum, sura för att de gjorde sin avskedsturné 2008 och för att jag missat chansen att se Dawn French reprisera sin roll som La Duchesse de Crackentorp i La fille du Régiment. Alltså, det är opera, hon är på scen i sammanlagt typ tio minuter i en talande roll, men jag hade betalat sjuka summor för att få se henne på scen.

Klippet ovan är från förra året då de mottog sina BAFTA fellowship och såg alldeles fantastiskt fina ut. På forumet hade människor postat en massa bilder där de träffat Jen och Dawn och min avundsjuka vet inga gränser. Samtidigt så inser jag att jag förmodligen hade kollapsat i en hög av dallrande starstruckness om jag någon gång fick träffa dem.

(Min etikett "very light entertainment" som jag för det mesta använder i sarkastiska syften, är i det här sammanhanget uppriktig och kärleksfullt menad. Uttrycket är ett citat från de första säsongerna av French and Saunders där de beskriver sig som en del av "BBC, very light entertainment department".)

Lolas drunken waltz

2010-09-01T18:07:00.000+02:00

Idag har jag varit dum mot Lola. Eller jag antar att hon ser det så i alla fall. Vi åkte några hållplatser bort (redan på vagnen var hon hemskt skeptisk) till veterinären och där blev det kastrering, vaccinering och ID-tatuering i örat. Just nu vacklar hon omkring som ett fyllo med problem med innerörat och försöker med jämna mellan backa ut ur tratten hon har runt huvudet. Makalöst söt, men lite sur.

Veterinären hade mage att kalla henne tjock, eller åtminstone "inte så liten som man kan tro", och langade på mig några provpåsar med bantarfoder. Tydligen är det lätt hänt att man tjockar på sig efter en sån här upplevelse - kanske tröstäter, jag vet inte? Jag är mest glad att de inte sa något om att hon är hjulbent - det hade varit lågt.

Läs även andra bloggares åsikter om katter, lola, kastrering, veterinär, vaccinering, id-tatuering, fyllo, drogad

Samsung Galaxy S-reklam

2010-09-01T01:37:00.002+02:00

Jag bloggar från min alldeles jättenya telefon. Hittills är jag nöjd med det mesta, men swype funktionen kan nog ta ett tag att vänja sig vid. Om det till exempel finns särskrivningar I texten så beror inte det på att jag helt plötsligt utvecklat nån sorts grav störning eller liknande, utan att telefonen emellanåt bestämmer när orden tar slut lite snabbare än både jag och Sture Ahlén...

Annat som är mer eller mindre intressant: skolan har börjat, imorgon ska Lola kastreras (ja, det heter tydligen så även om honkatter), och jag läser Johan Ajvide Lindqvists "Lilla stjärna". Mycket nöjd med det mesta just nu helt enkelt.

Nu natti.

Published with Blogger-droid v1.5.8

Hyper

2010-08-30T19:31:00.001+02:00

Jag är som många andra lite småcrushad på Robyn just nu. Hennes version av Björks fantastiska Hyperballad på Polarprisgalan gjorde inte det hela sämre. Klart godkänt även om det aldrig går att jämföra med originalet...

Det där var på Roskildefestivalen 2007. Jag var inte där - har blandade känslor inför detta faktum eftersom det var en av de mest regniga festivalerna ever, men samtidigt hade jag sålt min vänterarm på Blocket för att ha sett Björks spelning. Polarprisutdelningen bevistades tydligen av digniteter i stil med Tomas Ledin, Petra Mede, Christer Sjögren och Benjamin Wahlgren. Var i helvete finns rättvisan i det? Jag skyller på Alliansen.

Läs även andra bloggares åsikter om björk, robyn, hyperballad, musik, polarpriset, roskilde

Belle and Sebastian

2010-08-30T16:36:00.000+02:00

Den 11 oktober släpps Belle and Sebastians nya album Write about Love. Det har varit alldeles för lite twee på sistone...

Läs även andra bloggares åsikter om belle and sebastian, write about love, musik, twee

Mumin + Björk = sant

2010-08-23T22:08:00.000+02:00

Imorgon släpps The Comet Song - Björks låt till den nya filmen Moomins and The Comet Chase på iTunes. Jag och Jens lider av vansinnig post-semester fattigdom, men på onsdag kommer degen och då kanske det kan bli ett biobesök?

IMDB

Läs även andra bloggares åsikter om björk, the comet song, moomins and the comet chase, film, musik, mumin

Thunderthighs

2010-08-21T14:57:00.000+02:00

At least he tanned.

Jag är ledig och dygnet är helt åt helvete. Alltså masade jag mig ur sängen runt halv två, kikade i Aftonbladet och blev genast blind. Har aldrig tidigare insett likheterna mellan Maud Olofsson och den gamle WWF-stjärnan John Tenta, men efter Alliansens kräftskiva kan man ju inte längre låta bli att misstänka släktskap.

Läs även andra bloggares åsikter om maud olofsson, john tenta, earthquake, kräftskiva, alliansen, aftonbladet

Englandsresa

2010-08-16T00:11:00.000+02:00

Nu skulle jag kunna skriva ett sådär jättelångt och ansträngande inlägg om allt vi gjorde i England, men det skulle ingen orka läsa, och framför allt orkar jag inte skriva det. Så - istället blir det en punktlista och ett gäng bilder:

I England finns Afternoon Tea. Där finns också något som heter Fish and Chips. Om man bestämt sig för att bocka av dessa jättebrittiska delikatesser från "att göra"-listan, rekommenderar jag att inte försöka sig på dem samma dag. Annars: instant obesity...
I England finns historia. Denna visar sig mest överallt och därför kan det vara bra att ha en kamera eller mobiltelefon tillhands dygnet runt.
I England finns det något som heter sherbet. Det innebär främst socker och är något man kan ge bort till barn man känner när man kommer hem.
I London kan man åka tunnelbana vart man än ska. Det är praktiskt och svettigt.
Sjukt bra med England är att man kan få sig både en skopa lantlig idyll och storstadssevärdheter på samma dag utan större ansträngning än en resa med pendeltåg.
I England finns vilda djur som till exempel duvor, får, kaniner, kor och rävar. Åtminstone en räv finns också i trakterna kring Victoria Station i London.
I Brighton finns drag queens och andra bögsorter. Där finns också The Lanes där man kan köpa massor av fina saker, till exempel brittiska vintage-serier och vinylskivor med Divine.
Enligt en av våra initierade guider finns den enda bra pizzan i England på Pizza Express. Jag gillade den på Prezzo i Eastbourne. Utanför Eastbourne finns klippan Beachy Head. Hej självmordsstatistik...
Om man äter sushi på Yo!Sushi i Brighton så kan det vara bra att komma ihåg färgkoderna på skålarna. De gröna skålarna kan man frossa loss med, men undvik de grå! Annars kan det plötsligt bli väldigt dyrt.
Enligt den andra av våra initierade guider är klipporna i Dover tydligen numera gröna, så om vita klippor är det man gillar är det bättre att välja The Seven Sisters. Dessa är belägna mellan Seaford och Eastbourne och går utmärkt att ta sig en titt på från Seaford Head. I Seaford kan man också bo om man är initierad guide.
Vad som än händer - say no to pickled eggs! Jag kan inte understryka detta nog.
Om man lyssnar på Frida Hyvönens London! det sista man gör innan man åker till England så sitter den kvar i huvudet under hela resan.

Rundnätt och hjälmklädd cyklist.

Brighton Pride Festival och två initierade guider.

Seaford Head

Seaford Beach

Hej super duper idyll på vandring mot Alfriston.

Snookums och fotobombande svärmor framför Tower Bridge.

Bangers and Mash!

Nelson.

Stables Market, Camden Town.

"And if a double-decker bus, crashes into us..." we'll fucking miss the National Express to Stansted!

Läs även andra bloggares åsikter om england, resor, semester, london, seaford, brighton, eastbourne, alfriston, seven sisters, battle abbey

Allsång och Historien om när jag mötte Bosse

2010-08-04T21:34:00.002+02:00

Det pågår något stort i Sverige just nu. Allsång. Det här ämnet är mycket intressant ur alla synvinklar. På Skansen har man haft allsång sedan 80-talet då traditionen påbörjades av ingen mindre än Bosse Larsson*, en tv-personlighet som självklart borgar för kvalitet. Sedan (under det som Aftonbladet kallar "storhetsåren") leddes programmet av Lasse "lång och ståtlig svensk" Berghagen. Programmet moderniserades och drog en massiv publik till Skansen och miljoner tittare till tv-apparaterna. På senare år har SVT fått konkurrens av TV4 på allsångsfronten, och om man vill skapa lokalpatriotiskt drama så har Stockholm fått konkurrens av Göteborg i och med satsningen "Lotta på Liseberg".

På väg att tappa det...?

Under sommaren har det skrivits åtskilliga spaltmeter om allsången i medierna - Bosse L är förbannad för att band som Mando Diao skrämmer bort den äldre publiken och anklagar popsatsningarna för tappet i tittarsiffrorna. Thorsten Flinck kallar allsången en bagatell (efter att ha framfört "Tusen bitar" på dess scen tillsammans med ingen mindre än Christer Sjögren! Jag vill inte leva i en värld där deras gemensamma medverkan till någonting alls kan klassas som bagatellartat). Allsången gästas bara av män. Måns Petter Zelmerlöv vill ta över som ny programledare. Senaste nytt på den svenska allsångsscenen är att Lotta Engberg tappade rösten mitt under direktsändning och Jill Johnsson fick hoppa in som programledare. Visserligen lite som att ersätta pest med kolera, men ändå - hur jag än försöker kan jag inte riktigt se några problem med att Lotta Engberg är tyst...

Hur kan så mycket medialt intresse läggas på något så ointressant? Hur kan de respektive programmen överhuvudtaget ha så många tittare? Vilken trippelironi tillåter att man bänkar sig framför ett tv-program som maler fram obscen grupp-karaoke? Vansinne...

* Bonusmaterial...

Historien om när jag mötte Bosse

Tjo!

Jag har en liten anekdot om Bosse Larsson. När jag var tolv år var jag på besök i kungliga huvudstaden med min ömma moder. Vi bodde på ett hotell vid Hötorget och mittemot entrén låg inget mindre än Dr. Albans klädbutik. Givetvis gick jag in och tittade. Det måste varit en lugn dag i Dr. Albans annars säkert hektiska klädkrängarvardag, för jag var helt ensam med Doktorn i affären. Jag minns att jag provade nån sorts stor säckvävsliknande hoodie med konturerna av Afrika på och befann mig således inne i provrummet när ingen mindre än Bosse Larsson beledsagad av Svensk Damtidning äntrade affären under tjo och tjim. Jag förstod att något oerhört pågick där utanför och höll andan medan jag tjuvlyssnade till hur Bosse spexade loss om att gifta bort sin dotter med Afrikas motsvarighet till Alice Timander. Sakta smög jag mig ut ur affären för att inte av misstag figurera i tidningen (ve och jävla fasa liksom) och på vägen ut såg jag en syn jag aldrig ska glömma. Bosse Larsson i någon helt vanvettig Mwata´tanga-kreation, vilt smilande och skrockande i kramkalas med Doktorn, allt dokumenterat av en blixtrande fotograf. Jag har varken förr eller senare sprungit så fort.

Läs även andra bloggares åsikter om allsång, bosse larsson, lasse berghagen, lotta engberg, måns zelwerlöv, dr alban, grupp-karaoke, vansinne, tv

Persson vs Ranelid

2010-08-02T14:47:00.004+02:00

Foto: Expressen

Det är ett tag kvar till Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, men man blir ju onekligen peppad när Leif GW "Påsen" Persson går till angrepp på Björn Ranelid och anklagar honom för svart bokförsäljning. Särskilt som Ranelid sin vana trogen försvarar sig med näbbar och klor:

- Vad är det han håller på med? Är han professor i kriminologi? Är han inte professor i lögner och förtal? Han borde konvertera yrke. Jag är mest anlitad som föreläsare i hela Sverige. Du ska nämligen se till hela spektrumet att jag håller tal i sammanhang där han aldrig får titta på ens. Beror det här på grund av att han är avundsjuk på att jag får uppdrag som han inte får?

Det här bådar onekligen gott.

Läs även andra bloggares åsikter om björn ranelid, leif gw persson, böcker, svart bokförsäljning, anklagelser, försvar, vuxna män

Bloons

2010-08-02T05:35:00.004+02:00

För folk som har lika själsdödande jobb som jag kan det alltid vara en idé att skaffa sig förströelse genom webbspelens underbara värld. Det har i alla fall varit en nödvändighet för att inte hjärnan ska kollapsa alldeles på undertecknad. Utan vidare krusiduller - dagens tips: Bloons.

Jag har ägnat den här natten åt att ta mig igenom 50 banor av Even more Bloons. En i många stunder sjukt frustrerande syssla som dock ger djup tillfredsställelse när man lyckas. Spelet går ut på att man ikläder sig rollen av en pilskjutande apa, med ett begränsat antal pilar och ett bestämt antal ballonger att skjuta ner. Inga konstigheter - lycka till.

Bloons
More Bloons
Even more Bloons

Läs andra bloggares åsikter om bloons, webbspel, tidsfördriv

Sicko

2010-08-02T04:15:00.000+02:00

Fy bubblan vad det är synd om mig! Jag gör mitt näst sista pass i växeln och våndas natten igenom på grund av fruktansvärd förkylning, halsont och feber. Hur orättvist är inte det? På fredag bär det av till England på semester och jag kan bara hoppas att mina sjukdomkval vid det laget mattats av tillräckligt för att bli insläppt i landet. Engelsmännen har en ruskig historia med galna ko-sjukan och liknande bakom sig, och jag kan tänka mig att min snoriga mule kan dra en del blickar till sig när man passerar gränsen.

Bra grej är att det verkligen inte ringer ett skit. Jag halvslumrar bort natten i ett dimmigt Ipren-rus och väntar på morgonens förlösning. Annat bra är att Jens lägger upp en strålande Florence Nightingale, vilket kanske begränsar mina möjligheter att inte smitta ner honom, men vem är jag att tacka nej till den hjälp jag i mitt armod kan få?

Nedräkning nu... 2 timmar och 45 minuter kvar...

Gonatt

Läs även andra bloggares åsikter om sjuk, sjukdom, ynklighet, gnäll

Brajton Prajd

2010-07-31T20:38:00.004+02:00

Har precis insett exakt hur korkat det är att försöka ta sig till England med hjälp av Ryanair. I alla fall om man ska till Seaford strax utanför Brighton. Istället för att lägga degen på en vettig flygbiljett får man lägga den på British Rail, heh. Men nu är transport land och rike runt ordnat och vi kommer märkligt nog nå vår destination lagom till Brighton Pride.

I Stockholm pågår Pridefesten just nu. Jag har aldrig varit där, mest på grund av en utpräglad schlagerskräck. Jag kan däremot inte tänka mig ett bättre ställe att begå pridedebut än i Brighton och peppar redan genom att lyssna på The Pipettes.

Läs även andra bloggares åsikter om brighton, england, ryanair, british rail, the pipettes, ABC, pride

FbH2

2010-07-31T13:30:00.000+02:00

Nu har Jens uppnått officiell semesterstatus med rätt att när som helst förvandlas till en fullfjädrad sommargris och jag är djupt avundsjuk. Har visserligen bara två nattpass kvar att avverka, men det känns ändå som en evighet till tisdag morgon då jag också inträder samma stadium av lättja och lycka.

Annat bra: finaste Terry har slutligen klämt ur sig unge nummer två! Det finns inget namn på barnet än, så förmodligen kommer hon genomlida en period med benämningen FbH2 - Flickebarnet Hermansson 2. Jag har precis lämnat två förslag på fejjan - Josabeth för att det är fint att vara döpt efter en Mamsell, och Boadicea efter den bästa av de brittiska drottningarna, näst Julian Clary. Terry skickade en bild på mästerverket, men vet inte om det är ok att blogga den, så väntar med det till senare.

Läs även andra bloggares åsikter om semester, barn, bebisar, namn, boadicea, the vicar of dibley, dawn french

Ritorno!

2010-07-29T15:12:00.001+02:00

Nu blev det sådär att jag slutade skriva igen. Men det var nog lika bra egentligen eftersom bloggen tog en sån där läsarjagande vändning och citerade Aftonbladet i en mer manisk och vanemässig takt än vad som någonsin kan anses lämpligt. Jag lyckas alltid hamna där när inspirationen tryter. Skit i det, nu är jag tillbaka.

Min frånvaro från bloggen har spenderats på själva växeln, där själar dör och hjärnor förtvina. På sjukhuset dör folk överhuvudtaget, inget märkligt med det. Det är också oundvikligt att personal på sjukhuset med jämna mellanrum trillar av pinn, och när detta sker skriar mina bibliotekariesinnen i protest. Inte för att jag känner folk som jobbar här personligen, men efter att ha kopplat till samma människa rörande samma ärenden i ett antal år blir man ohjälpligt förvirrad när personen helt sonika strukits ur katalogen. Läkare kan också bli sjuka som Ernst-Hugo sa en gång...

Innan jag återgår till att vårda min librarianism med hjälp av ett par fula omtentor innan terminsstart, har jag tre pass kvar i växeln och en tripp till jolly olde England med Jens för att hälsa på hans bror kvar att se fram emot. Det blir sweet.

Ta-ra!

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, växeln, riget

Gammal fet panter

2010-06-26T18:28:00.005+02:00

Idag picknickade vi utanför gården. Vi tog med oss Loke, den äldre och fetare av våra katter. Det blev en fin stund för honom.

Läs även andra bloggares åsikter om loke, katt, picnic, sommar

Ms Omar och Wacko Jacko

2010-06-25T21:28:00.008+02:00

Måsen Håkan äter kattmat, midsommar 2007.

Blomma i håret och klädsamma blåmärken i ansiktet, midsommar 2007.

Jag spenderar min midsommar fast förankrad i själva växeln. Bilderna här ovan är därför lite inaktuella, men sprider ändå lite fin midsommarstämning tycker jag. Som tur är jobbar jag med Sonja och vi har bunkrat upp med film och har fått jordgubbar av maskinkillarna, så kan nog bli rätt drägligt ändå.

Idag är det inte bara midsommar - det är också ett år sedan Michael Jackson till slut lade ner det här med att förgripa sig på barn. På Forest Lawn-kyrkogården där the king of pop ligger begravd hade man räknat med en anstormning av hysteriska sörjanden, men rusningen uteblev. Det verkar dock inte spela någon roll för de jacksonska finanserna eftersom Michael dragit in mer pengar efter sin död än vad de planerade konserterna hade genererat. Att sluta upp att leva, köpa leksaker och cirkusdjur verkar ha haft strålande effekter på hans kontobalans.

En av anledningarna till att uppslutningen till kyrkogården blev så kass kan ha att göra med att måttligt begåvade fans världen över inbillar sig att Jacko fortfarande lever. Om man nu skulle vara en av dessa desperata själar och saknar skvallerpressens största underhållare så mycket, kan man alltid glädja sig åt att det finns gott om trasiga människor i familjen Jackson kvar att skratta åt. Just nu drillas Jackos barn av Jackos mor att sprida evangeliet genom dörrknackning Jehova-style till exempel. The fun never ends.

I Göteborg firades Jacko med en minnesdag i Bältespännarparken. Kolla bildspel!

Läs även andra bloggares åsikter om michael jackson, jehovas vittnen, ettårsdag, midsommar

Reverse your madame!

2010-06-25T05:18:00.005+02:00

Just nu har jag en liten minirevival och tittar på fantastisk brittisk humor i form av ensäsongaren Let them eat cake från 1999. Det här är en av mycket få skapelser som Dawn French och Jennifer Saunders båda medverkat i utan att skriva eller producera själva.

Handlingen utspelar sig under 1782 i det franska hovet där Colombine, la Comtesse de Vache (Jennifer Saunders) samlar skvaller åt Marie Antoinette. Hon assisteras i denna uppgift av sin kammarjungfru Lisette (Dawn French) och sin massivt homosexuella coutourier Bouffant (Adrian Scarbourough). Hennes främsta fiende är Madame de Plonge (Alison Steadman) och halva serien kretsar kring hur de försöker snärja varandra med olika intrigerande planer. Rekommenderas varmt.

Läs även andra bloggares åsikter om dawn french, jennifer saunders, let them eat cake, tv-serier, humor

Betty "red hot" White

2010-06-20T20:12:00.000+02:00

Numera finns det (som jag tidigare uppmärksammat) bara en endaste liten pantertant kvar. Och nu har det läckt ut sexbilder på henne. Det är nästan lite för roligt. I ett läge där man vet att man är den sista av sitt slag, som den siste mohikanen, skulle man ju kunna tänka sig att det är lätt att bara slå sig ner och vänta på döden. Men icke Betty White således. Koolt.

Läs även andra bloggares åsikter om Betty White, sexbilder, sex, pantertanter

Arts i vardagen II

2010-06-20T01:41:00.002+02:00

Nä, men att skam och annat att kampanjen mot nedrivare måste fortsätta. Hållplats Ostindiegatan i Majorna, Göteborg.

Nr I: här.

Läs även andra bloggares åsikter om konst, gatukonst