Tossan

Operationen

2012-02-07T16:25:00.005+01:00

Den 20 december 2011 gjorde jag en gastric-bypass. Min operation blev i Lindesberg då det var fullt i Örebro.

Jag åkte in den 19:e för inskrivning, och så blir man undersökt och vägd. Sen är det mest bara väntan tills dagen därpå. Jag kom iväg till operationen vid 13-tiden. Sen har de då förminskat min magsäck oerhört. Jag vaknar upp då jag själv vet om det första gången vid 20-tiden på kvällen. Då jag måste komma igång med toalettbesök och så tror jag de vill att man ska börja röra på sig så snart som möjligt efter operationen. Just det jag tog samtidigt bort min gallblåsa också.

Nästa morgon väl uppe på avdelningen igen, var det dags att få i sig vätska. Det var inte det lättaste. Ofta och lite åt gången. Jag drack ytterst lite. Hade ont och var fruktansvärt trött. Sov mest hela dagen.

Torsdagen den 22 dec var det dags att få i sig föda (flytande). Mycket motvilligt gick jag till matsalen och fick en dl soppa. Det blev kvar en halv dl. Hua jag var var inte hungrig alls. Och efter det sängen. Min känsla att jag måste äta sex gånger om dagen kändes inte så bra. Jag ville helst bara vara. Undrade faktiskt varför jag gjorde denna operation. Första veckan hemma bestod av flytande kost. Visst den var bättre än ersättningen jag hade ätit de senaste fyra veckorna innan operationen.

Känslan att inte vara hungrig, den var konstig. Att bli mätt på en matsked soppa.
Vikten gick neråt kraftigt första två veckorna. Sen har det gått långsammare, men inget jag blir ledsen för. Då kanske allt annat hänger med också.

Idag mår jag mycket bättre. Jag väger mindre, och är piggare. Känner mig lite smidigare också. Äter dock mosad kost ett tag till eftersom jag fortfarande får små dumpnings anfall vid måltider. Idag ångrar jag inte operationen, men jag kan tycka att informationen om hur det blir efter operationen kunde vara ännu mer tydlig. Verkligheten är mycket mer jobbig än man tror.
Detta är verkligen ingen genväg till viktmiskning, det är en kamp för resten av mitt liv. Jag kommer få kämpa med vissa maträtter och i vissa fall avstå helt på livstid.
Min viktmiskning just nu sedan denna resa började i slutet av oktober 2011 är 19kg.

Jag vill passa på att tacka alla som har stöttat mig i denna resa. Ni vet vilka ni är.

Kram

2012-01-18T16:03:00.001+01:00

Hej, det har nu gått fyra veckor sen operationen. T o.m jag ser skillnad nu...:-)

Det är dags....

2011-10-30T15:36:00.001+01:00

Jaha, då har man börjat sin resa...
Jag är inne på dag 4 av 28. Det är rätt tungt men det blir väl lättare dag efter dag.

Jag känner i alle fall att jag valt rätt beslut. Det kommer bli väldigt bra i slutänden.
Det jag får fokusera på nu är att ta en dag i taget så kommer det här också att gå vägen.
Jag antar att jag kommer att bli ganska trött och sur nu under den första veckan men det får
omgivningen har lite förståelse för.

Åh imorgon har jag höstlov! Det var ett tag sedan sist. Tror det är ca 15 år sedan. Vad ska jag göra
av den veckan? Ja det blir nog inte så svårt att fylla upp, jag har ju även två barn som har höstlov och de ska väl underhållas.
Imorgon börjar vi med att åka till Finspång och hälsa på min Faster som jag inte har träffat på ett år nu, ska bli mysigt.
Sen hade jag tänkt att försöka plugga så mycket som möjligt så jag klarar de två testen som kommer inom kort.
Och till helgen kommer vi att fira svärfar som fyllt 65 år. Dessutom kommer Sara och Albin på en övernattning lördag-söndag. :-)

Nähä nu är det dags för en liten chokladdrink igen, höres och synes.

http://www.123minsida.se/livetborderline

bara lite....

2011-09-26T17:17:00.004+02:00

Hej, tänk jag trodde inte att vuxna människor kunde få öroninflammation...men det kunde vi...

Jag har fått det och äter pencilin, gillar inte detta men vad gör man inte för att slippa den smärtan i örat som medföljer öroninflammationen.

Dock ser jag detta som en nystart...
Jag har redan bokat in ett träningspass och ska försöka uppnå svettig träning två gånger i veckan...Måste även se till att anmäla mig till tjejmilen nästa år igen. Har ju en tid som ska kapas rejält.

Länge sedan...

2011-09-22T15:35:00.001+02:00

Oj vad jag INTE har skrivit på länge....

Det händer mycket nu. Jag studerar heltid till teckenspråkstolk och annars försöker jag hålla igång här hemma.

Just idag är jag sjuk har åkt på öroninflammation på äldre dar...:-) tur det finns pencilin som botar.

Förra helgen var vi alla i familjen ute vid Tisaren och plockade massor av trattisar. De har vi nu torkat och lagt i en snygg glasburk så vi har under vintern till goda grytor, och pajer. Mums

Barnen har det toppen, vi har ju som sagt inga dagis-barn längre utan båda är på skolan. De växer så himla fort, och även deras fötter har växt. Emil 7 år, har redan 35 i skostorlek!

Jag ska verkligen försöka skriva mer, jag skyller på tiden som jag har lite mindre av numera.

14 maj

2011-05-14T18:13:00.004+02:00

Helgen rullar på. Idag har hela familjen varit med Felicia till hennes första tunering i fotboll, mycket lyckat. De är såå söta när de springer efter bollen allesammans.

Väl hemma kom Åsa och Tilde över och åt lite glass. Niklas hjälpte Åsa med lite datajobb och liknade.

Efter det tog Niklas cykeln och drog på en runda, skulle upp till Garphyttan och hälsa på. Vi har ju fortfarande problem med bil så det är cykeln som gäller ett tag till...börjar tröttna på det en aning nu...

Under tiden när Niklas är ute och åker har jag och barnen städat övervåningen, måste ju vara lite fint inför morgondagen när släkten kommer...

Nu har jag lagt upp benen på soffbordet och väntar på att kl ska bli 21 då esc börjar...lycka till Erik Saade!!!

Puss så länge...

YES!!

2011-05-11T13:36:00.001+02:00

bara lite info...

en stor önskan har gott i uppfyllelse för mig.
Den kommer att inträffa i höst, återkommer mer om
det senare...

;-)

Tjejmilen

2011-04-14T07:48:00.002+02:00

Jaha, då var man anmäld till tjejmilen.
Det blir en stor utmaning för mig, har aldrig tränat till något liknade, eller för den delen varit med på något som detta.

Det blir spännande att se hur det går, det jag vet är att jag kommer komma i mål!

Kramis

Vad händer just nu?

2011-03-28T13:16:00.003+02:00

Jag har skrivit över mig till AF sedan en vecka tillbaka, vilket innebär en liten timeout från mitt nuvarande jobb.
Jag ska ut och prova ny jobb, och försöka hitta en inriktning som jag kan fortsätta med i framtiden.

Det är ett spännande och otäckt steg i mitt liv, men det känns rätt. Jag tänker se detta som en möjlighet inte som ett hinder.

07

2011-03-02T15:53:00.002+01:00

oj vilket stort ämne...
Jag har många bästa vänner, på senare tid har jag även känt att jag verkligen hittat rätt bland dem. Jag vet idag vilka jag kan lita på och vilka som alltid finns där för mig.
Det är svårt att välja ut en enda...så min bästa kompis är alla som känner sig träffade.

En bästis finns alltid för en, lyssnar och tröstar. En bästis är härlig att skratta med och att bara sitta tyst med.

Min bästis är jag nyfiken på vill veta hur hon/han har det i livet. Hur det går med allt de tar sig för. Jag ställer gärna upp på dem, vilken tid på dygnet som helst. Det blir som en familjemedlem.

06

2011-03-01T16:53:00.002+01:00

Min dag,

Började med att gå upp kl 06,10 och
körde iväg barnen till dagis och lekis.
Sedan for jag vidare till min kontakt
och direkt efter det var det kurs dags.

Jag var hemma igen vid 11,45 och tog då en
promenad med R, vilket var avslappnande och skönt.

På em tog jag en härlig filt över mig och lade mig i
soffan för skid VM, med höga förväntningar på de svenska
åkarna. Men fel vallat igen, eller?!

Slumrade till en timme och vaknade jag av att barnen kom
hem och tjoade. Men de vände i dörren, F skulle iväg
till fotbollstäningen, och N, E följde med henne. Så nu
sitter jag själv hemma framför datorn och funderar på
vad vi ska ha till kvällsmat...tror det blir nybakt bröd
och te, tända lite ljus och få det lite mysigt...

PS skickar en tanke till dig Robban, saknar dig fortfarande efter att det gått ett år idag...DS

05

2011-02-28T16:31:00.002+01:00

Min syn på kärlek...

Att kunna lita på sin andra hälft, att få en kram av sina barn.
Att känna att sina underbara vänner bryr sig om en.
Att se ett äldre par som varit gifta en längre tid fortfarande håller handen när de är ute och tar en promenad tillsammans.

Att få pussar och kramar av varandra, säger min son och jag kan bara hålla med.

Jag känner kärlek när jag är ute och går en promenad med mina daghundar, Nala och Rocky.
Att prata med mina syskon och familj.

Att få ett sms från sin man, med en hälsning att han saknar en och att vi ses snart.

Det finns mycket, kärlek är stort och mäktigt.

04

2011-02-27T19:10:00.002+01:00

Dagens mat,
Frukosten bestod av en shake

Lunchen blev rester från igår, ris och en härligt god fläskfilégryta med sallad. Tog mjölk till.

kvällen bjöd på te och nybakt bröd

En ganska ointressant matdag!

see you!

03

2011-02-17T11:37:00.003+01:00

Mina föräldrar...

Mina föräldrar heter Zitha och Torbjörn Ahlin.
De bor kvar i huset jag är uppvuxen i, i Hardemo.

Mamma har gått i pension men har tidigare jobbat inom kommunen
i Kumla som LSS-chef inom vården.
Pappa jobbar inom det politiska. Har gjort det i över 16 år nu. Innan jobbade han på SCB i Örebro.
Mamma är snart 65 år och Pappa blir 60 år till hösten.
De träffades på Vretstorps-parken långt innan de blev ett par. Men har nu varit gifta 27 år tror jag det blir till hösten.

De gillar att resa och dricka goda viner. Har en förkärlek till skaldjur och har ett tycke för italiensk mat.
Det är inte många fredagskvällar de inte har ätit skaldjur till kvällsmat!

02

2011-02-16T08:00:00.003+01:00

Då har vi kommit till numero 2,

Min första kärlek...

Ja, jag tror det var i vår granne Fredrik.
Jag var ca 9 år gammal och hade bott i Hardemo
i drygt ett år.
Vi bodde lite som i bullerbyn, Fredrik i sörgården,
vi i mellangården och Ulrika med familj i norrgården.

En härlig tid.

:-)

01

2011-02-15T14:47:00.004+01:00

Jaha, då ska jag presentera mig

Jag heter Linda Törnqvist,
är gift och har två barn.
Bor i en villa i Örebro.

Kommer ursprungligen från en församling som
heter Hardemo som ligger ca 2 mil utanför Kumla.

Har gått ekonomisk linje på gymnasiet, och sedan
blev det att läsa till undersköterska på komvux.

Gillar att gå på spinning och att gå ut med mina dag
hundar som jag tar hand om.
Tycker mycket om att laga mat till andra.

Jobbar hårt med att ta en dag i taget!

30 dagar

2011-02-15T14:45:00.002+01:00

Här kommer en lista på vad jag kommer att skriva under de närmaste 30dagarna,

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – A phonemessage
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

På gång...

2011-02-09T09:42:00.002+01:00

Känner att jag är på gång.
Ser ljust på framtiden, som annars har känts lite ingenting.
Jag har fått nya möjligheter, som jag tänker ta till vara på.
Anmälde mig till högskoleprovet i syfte att bara känna på hur det är
att göra det och var man är och kolla in atmosfären.

Vidare kommer jag att byta lite jobbinriktning skulle man
kunna säga, jag kommer att få vara på något helt annat ställa och
praktisera än mitt nuvarande jobb. Får på så sätt chansen att pröva
på något nytt, och se mig lite omkring. Vem vet jag kanske byter
karriär helt...;)

Nu är det bara att ta en dag i taget och ta dagen lite som den kommer
så kommer nog allt bli bra till slut.

två raka veckor

2011-01-28T09:09:00.002+01:00

Idag är jag trött och hängig, hoppas det inte är maginfluensan...

Jag känner mig ok ändå för just nu har jag lyckats vara på alla ställen jag ska i två veckor i rad. Gillar det skarpt.
Under min kurs har jag lärt mig mycket och känner lite att det börjar ge med sig i mitt liv.
Det ända jag undrar var varför jag inte fick den här hjälpen tidigare...fast det är ju då och nu är nu och jag får hjälpen nu, och nu är jag redo.

Tack alla därute för ni står ut med mig!

Kramis

Tandfen har varit här...

2011-01-17T16:16:00.002+01:00

Den 3 januari åkte den första framtanden ut, Emil hade nog slitit ut den för han kom nerspringande från övervåningen med ett stort flin.
-Titta mamma vilken lycka, jag har goda nyheter. Tanden är borta! Samtidigt blödde det ganska ordentligt från munnen. Men inget att bry sig om, han hade ju tappat en tand, den måste fort ner i ett glas med vatten så tandfen kunde komma över natten.
På morgonen var det en trött kille som kom ner, tandfen hade varit och tagit tanden och lämnat pengar två guldpengar och två enkronor.
Han log lurigt och sa att snart ska jag nog tappa den andra tanden och då blir det mer guldpengar...hihi. Jag gillar guldpengar bäst.

Så var lyckan stor och dagarna kom och gick. Det blev den 13 januari och vi hade det mysigt i soffan framför tv:n. Emil frågar då - gör det något om tanden åker ut? -Nä sa jag. Då tog Emil ett stadigt tag runt tanden och det sa bara plopp! och så hade han den andra framtanden i handen. Ojoj, nu skulle antagligen tandfen komma inatt också. Vi la tanden i ett glas med vatten och stalde på köksbordet. Det var bättre att den stod där så att tandfen vågar komma in under natten.
Morgonen kom och Emil kom och väckte mig, -mamma tandfen har inte varit här inatt...
-Har hon inte, sa jag. Konstigt men hon kanske inte hann eftersom du tappar dina tänder så tätt efter varandra och så är klockan inte så mycket på morgonen. -ja, sa Emil jag får vänta en stund till, gick ut och kollade på TV medans han väntade. Efter en timme var han ute igen och kollade och då,- Mamma hon har varit här! Och lika mycket fick jag för den här framtanden! En avundsjuk lillasyster säger då- jag vet att det var du mamma som lade i pengarna...-nä det kan jag inte tro, sa jag...tandfen är ju så liten som en hand och jag är inte i närheten av den storleken.
-mm det är ju sant sa Felicia och blev fundersam, kanske finns tandfen trots allt.

Emil har blivit en stor kille på väldigt få dagar.

Sista bloggen 2010

2010-12-31T18:20:00.005+01:00

Spännande med nyårsafton. Detta år blir lugnt firande här hemma på gatan. Barnen är förväntansfulla och lite pirriga. De är glada för att de får vara uppe extra länge ikväll, får se om de orkar tills tolvslaget.

2010 har varit ett positivt år för oss, och vi ser framemot ett härligt 2011, som bara är ett stenkasst borta nu.

Ett riktigt gott nytt år till er alla och tack för det här året.

Nu mot nya tag och ett nytt år, 2011.

Vänner

2010-12-30T16:17:00.002+01:00

Nu i mellandagarna skulle vi åkt och hälsat på en barndomsvän till mig som bor med sin familj i Uppsala. Eftersom hon väntar smått för andra gången blev det inte en så lång visit här hemma i Öret under julen.
Vilket man kan förstå, kan ju vara skönt att få vara på hemmaplan om det skulle hända något.

Därför bestämde jag, Karin, Annika och Cissi för att ta en dagstur hem till dem. Det verkade bli bra bilväder och vi hade allt klart för avfärd.
Då vi fick ett sms, från Uppsala (söndagkvällen). Deras son hade blivit dålig, öronen igen, stackars liten som inte har haft något annat än problem med öronen. Så tyvärr fick vi ställa in tisdagens resa, tråkigt men det viktigaste är att de blir friska och att de har ork till det som komma skall.
Saknar er jättemycket, men vi ses ju så snart det går!

Här hemma blev det en tom dag med inget särskilt inplanerat, men vi tog och bestämde att vi skulle ses i allefall, över en frukost på Java. Det var mysigt och trevligt.

Nu vill jag skriva lite om varje person som skulle ha varit med på resan till Uppsala.

Karin: En trygg person, som är lugn. Praktisk och mycket snäll.

Annika: Lite seg...hihi. Intelligent, rolig och har ett underbart skratt.

Cissi: Bor för långt härifrån, liten och naggande god. Liksom Annika ett härligt skratt!

Linda: Lång och snygg. Underbart leende. Ett stort hjärta.

Ni tjejer har många många fler och kanske liknade personligheter som varandra. Är helt enkelt fantastiska vänner!!

Kramis

Inte min dag...

2010-12-11T18:29:00.002+01:00

Jag borde vara glad, men ändå är jag inte det.

En tung lördag har det varit idag, känner att min sjukdom har gjort sig påmind ordentligt idag.
Orkar ingenting och tänker bara negativt. Jag vet att jag borde vara glad och nöjd för allt jag har som familj, jobb och vänner. Men vissa dagar hjälper det inte att ens ha det.
Och idag är det verkligen en sådan neråt dag...suck.
Jag blir låg och irriterad på minsta sak, som att det hänger ljusstakar på väggen som inte ska göra det, visst är det BARA att ta ner dem om det inte passar in, men inte ens det finns det lust till.

Alla dessa borden, måsten osv. orkar jag inte med! Det får vänta tills jag känner mig uppåt igen.

Jag känner inte för någonting just nu, jo en sak...men det vet jag att det inte skulle hjälpa utan bara förstöra på långsikt.

Ta hand om er där ute, och bara så ni vet jag kommer igen och då med en gladare och roligare text av mitt liv.

Mina älsklingar i alle fall två av dem....

2010-12-03T12:41:00.002+01:00

Fixar

2010-11-11T16:32:00.004+01:00

Ja, då var vi i november vilket innebär att min systerdotter Elina fyller 11 år. Nästa fredag ska vi fira henne. Jag har precis fixat med present till henne. Hoppas det blir en glad överraskning. Jag kan inte tala om vad det är riktigt än, ifall hon läser bloggen. Så det får jag återkomma med senare.

Ikväll ska vi samlas hemma hos en grannfru och kolla på första filmen av Sex and the City. Jag har inte riktigt följt den serien och inte heller sett filmerna. Men nu ska det alltså bli av, och först ut är alltså den första ikväll.
Jag måste säga att det kommer att bli en intressant kväll, eftersom jag inte riktigt vet om jag kommer att gilla filmerna, jag är ju ingen jättefan av serien, men kan ju bli bara lite senare än alla andra.