Tant Otteskrufvs trädgårdar

En försommartur i djungeln

2022-06-08T11:41:00.000+02:00

Snödroppar

2022-03-08T18:43:00.001+01:00

Nu är de igång!

Måtte det vita på marken nu också kvickt droppa iväg.

Sängen är bäddad!

2020-11-24T07:54:00.003+01:00

Vi har bäddat en ny säng.

Förhoppningsvis kommer maskar att göra det sista jobbet,

så den blir riktigt mjuk och mysig för de som sover i den.

Om det blir som vi tänkt ska här vaja

majs och solrosor kommande säsong.

Något att längta till...

Trädgårderande på höstnivå

2020-09-05T07:22:00.000+02:00

I mina odlingslådor är det inte mycket kvar nu.

Jordärtskockorna får stå till i jul, svartkålen (det som inte

larverna redan ätit) klarar sig ett tag till precis dom potatisen.

Men solgården, planteringarna intill, har förvildats totalt de

tre senaste åren och behöver en rejäl ansiktslyftning!

Så ondaxeln, snedhöften och jag övertalade spaden att börja gräva lite försiktigt. Växterna ska upp, rensas och vila i kallbänkar ett tag.

De får komma tillbaka när jag fixat ny ram och övertalat ogräset att flytta till komposten.

Fast... efter gårdagens joxande vill kroppen göra något annat, så idag åker jag på årets trädgårdsdag. Den är inte i Enköping som den brukar (du vet varför...) men fina Tuna trädgård ordnar trädgårdshelg som kompensation. Toppen!

Humlemummel

2020-08-18T16:49:00.000+02:00

Den här sommaren har jag övat upp min humliska.

I våra jättevädd har de vimlat, rumlat och drumlat medan jag lyssnat och lärt.

Nu tror jag mig kunna skilja ut hur en lycklig humla låter, en stressads vinande surr,

en berusads otydliga mummel och den överlastades rop på hjälp.

Eller så har de bara, med olika fraser, bett mig gå åt sidan så de får jobba ifred?

Skördestressad ekorre?

2020-07-16T10:01:00.000+02:00

Ujujuj, nu drar det igång.

Allt mognar och ska tas hand om.

Plocka är kul.

Äta är härligt.

Ekorren i mig kan inte låta bli att ta tillvara

men jag börjar lära mig att det inte går att bärga allt.

Vi hinner inte äta i den takt det mognar

och har inte heller plats för att spara.

När frysar och skafferier är fulla

( och extrakylen vi har där det inte finns matkällare)

då jag får öva mig i att djupandas och låta

somligt av det som mognat i skog och odlingar

helt enkelt bli kvar som mat till medlevarna där ute.

Det är svårt,men det går.

Öppen trädgård 28/6

2020-06-22T14:54:00.000+02:00

Jodå, visst är vi med på "Tusen trädgårdar" också i år.

För att slippa trängas på våra djungliga stigar tar vi in max 25 besökare samtidigt.

Här finns flera sittplatser i skugga så ta gärna med eget fika och pusta en stund.

Så, då kryper jag vidare med rensjärnet och sekatören så kanske vi ses på söndag.

Välkommen!

Ett flislass senare...

2020-06-03T22:40:00.000+02:00

Ujujuj,

nu ligger det ny flis i gångarna.

Och jag har lärt mig att det finns flis och så finns det flis,

och sådant som kallas flis men mer liknar krossat trä.

Det var den senare varianten jag fick tag på...

Men det har det goda med sig att katterna inte längre

tycker våra gångar är de perfekta toaletterna!

Nu leks det istället vilt med flisor som kanhända liknar möss?

Vilt leker också våra alliumbollar.

De tre som svärmor kom med har trivts och med

myrornas hjälp tagit sig vidare till alla möjliga,

och rätt så omöjliga, ställen på tjugo år.

Tyvärr verkar irisarna inte trivas lika bra.

De fick flytta till en öppnare plats och slapp

sällskap runt sina soldyrkande rötter men

i år är där bara en ensam blomstängel.

Jag minns inte om dessa är smulgubbar eller smultron

men de ska definitivt upp på listan över trädgårdsinvasiva arter!

Tanken var att de skulle odlas i låda.

Där har de inte hållit sig!

I och för sig trevligt med en marktäckare med goda bär men

mindre kul när en art tar över och tränger undan allt annat.

Till och med rabarbern har backat, så i år blir det nog vara en omgång paj.

Eller kanske kan vi göra smultronpaj lite senare?

Dags att bygga nytt

2020-05-09T07:30:00.001+02:00

Nu blir det gjort. Äntligen!

Pallkragarna behövde ses om, och då

passar jag på att höja upp hela enheten.

Min krokiga rygg blir glad att inte behöva buga så djupt.

Kanske orkar heller inte alla sniglarna klättra ända upp?

Grödorna kommer närmre solen och slipper bli skuggade

av vinbärsbusken (som bara blir större och större.

Hur orkar den, som är så gammal?).

Win-win heter det numera.

Det händer en del på tio år...

2020-04-18T10:16:00.001+02:00

Ja, nu var det inte mycket kvar av flisen på gångarna...

Vi flisade alla grenar från rens och beskärning och

lade på stigarna när vi tröttnat på leran.

Den har multnat och MASSOR av frön har grott i

och trädrötter hittat in till den fina myllan.

Innan min axel pajade började jag skotta undan och

lägga i planteringarna det som var kvar.

Småningom ska jag väl få dit ny flis....

Arboristen var hit och hjälpte oss med den förvuxna pilen,

men lövträ blir ingen hållbar flis, så det blir till att beställa.

I väntan på att axeln ska läka får jag vackert gå runt
och njuta av det som klarar sig självt.

Och det är ju ett trivsamt tidsfördriv

i dessa tider av självvald isolering.

Yes!

2020-03-31T06:59:00.000+02:00

Jo, visst var det riktigt trist att

det inte gick att genomföra mässan

Nordiska trädgårdar i år.

Men vår blir det likväl.

Hos mig har det varit aprilväder redan i mars!

Krokusarna ploppar upp både där jag

och där myrorna valt platser för dem.

Och myrorna förstår inte hur stora

fötter vi tvåbeningar har, så det är lite kinkigt

att komma fram i vissa gångar och på gräsmattorna.

Men vad gör det, våren är här!

2020-02-09T18:51:00.000+01:00

Hmmm, jag vet inte riktigt vad jag tycker...

Visst är det trevligt med snödroppar,

men är det verkligen vår redan?

Hoppas innerligt att vi inte får bakslag

med snö och kallt i mars.

Hur går det då med magnolians blomning

och annat som redan nu är på god väg?!

Så var gråvember slut för i år

2019-12-01T14:03:00.001+01:00

Dagarna har varit långa och grå.

Nu hoppas jag på mer ljus, kanske rentav sol?

De här små stackarna, riddarskinnbaggar,

har förhoppningsvis krupit undan

under någon rejäl barkflaga i god tid.

Jag tror de övervintrar?

Eller blev de mat åt andra...

Vilken höst!

2019-10-21T16:16:00.001+02:00

Jag som älskar färg har

verkligen njutit denna höst!

De tidiga frostnätterna klämde fram kulörerna och

sedan har det blandats, målats och nyanserats i veckor.

Att det regnat och varit fuktigt har nog

också gjort sitt för att få fram lystern.

Nu önskar jag att färgerna blir kvar till dess

att snön lägger ett omålat vitt ark över alltihop

och låter oss fundera på vilken färg som dyker upp härnäst.

Måtte det bli gr...

(törs inte skriva ut det men du kan nog gissa)

Ingen lyktkväll i år

2019-09-24T14:18:00.001+02:00

I år blir det ingen lyktkväll.

Traditionen med hundra levande lågor i trädgården

sista söndagen i september tar paus.

Det har varit fler än tio trivsamma kvällar genom åren

och vi tackar alla besökare för fina stunder.

Kanske återkommer vi något annat år

med nya lyktor och mera ork.

Morötter, morötter, morötter...

2019-08-18T07:52:00.002+02:00

Vad gör man med alla fina morötter?

Jo, Teresas goda soppa!

Skala o slanta 8 stora morötter.

Hacka en gul lök o några vitlöksklyftor.

Koka upp ca en liter vatten tillsammans med

två buljongtärningar, 3 msk tomatpure o 1-3 krm cayennepeppar.

Koka morötterna o löken mjuk o mixa sedan slät.

Tillsätt 200g philadelfiaost o mixa lite till.

Salta o peppra efter smak.

Knaperstekt bacon eller lite krispiga krutonger
funkar fint ihop med soppan.
Mums!

Havtorn, så gott!

2019-07-23T08:02:00.002+02:00

Våra än så länge små buskar har

skapligt med bär också i år.

Fjolåret dignade de så det är

helt ok att ta igen sig.

Men skulle jag klippa grenar, frysa och skaka av bären

vid skörd då bleve det knappt några buskar kvar.

Jag får vackert handplocka och se upp för tornarna.

Och hoppas att de växer sig större.

De verkar ju trivas.

Den självsådda sallaten

2019-07-07T18:57:00.000+02:00

Jag tror banne mig jag ska prova att höstså sallat!

De små självsådda plantorna jag hittade

i gången i våras är toppenfina.

Mycket bättre vuxna än de jag sådde

själv i våras och minst lika goda.

Nyskurat

2019-07-05T08:17:00.000+02:00

"Rätt som det regnar så kommer det en skur."

Så sa alltid min mamma och igår stämde det till 100%.

Jag hann gå ett kort njutarvarv utan paraply

och fota lite av det nyvattnade.

Hos oss har vi många törstiga träd men i år

räcker vattnet också till örterna och buskarna.

Flisgångarnas täcke har multnat så nu

är det mer såbäddar än gångar...

Stengångens plattor ställer sig på tvären när

det stora bigarråträdets rötter sväller och växer.

Vatenspegeln i dammen syns inte.

Daggkåpor på land och andmat i vattnet.

Gullregnet kommet ur ett frö som sonen

petade ner i mitten av 1990-talet är nu stort

och skuggar pusshörnan effektivt.

Men flera av träden har stora grenar,

och hela stammar, skadade av torka.

Vi vet inte om det beror på förra sommarens

hetta eller sjukdomen grentorka, men några

har förlorat mer än hälften av sin levande krona!

Så...snart får nog de marklevande mer ljus.

Undrar vad de tycker om det?

Vi har ju valt växter utifrån skuggtålighet...

Det doftar!

2019-06-26T09:27:00.000+02:00

Jag gick ut i stadsträdgården igår kväll.

Näsan kände direkt en doft!

Och en till. Sedan ännu en!

Alla våra rosor överlevde fjolårets

extremtorka och värmechock.

De verkar rentav orkat anlägga

fler knoppar än på länge.

Somliga av dem har redan blommat över,

men även de vissnande doftar.

Jag märker också att vissa av de gamla sorterna,

några är torprosor jag hittat i olika skogar,

inte längre nöjer sig med sin planteringsgrop

utan vandrar iväg och breder ut sig.

De sorterna tar jag nog och delar i höst och

tar ut till skogsträdgårdens olika stenrösen.

Jag, en grävling?

2019-06-11T18:02:00.001+02:00

Först som sist:

att gräva är inte det roligaste jag vet.

Men när det syns att det blir

som det är tänkt är det kul.

Ja, när man är färdig alltså.

Här i skogen har det odlats för husbehov

sedan typ 1700 men de sista femton åren

innan vi tog över stod markerna för fäfot.

Nu börjar det bli framkomligt igen.

I alla fall i kålgården.

Men är någon sugen på lite ryggstärkande grävning

så finns här ännu något hundratal kvadratmeter snöbär

och spirea som behöver tas bort.

Och förvildade hallonsnår. Och nässlor.

Och älggräs. Och rallarros.

Det är skönt att marken är sandjord.

Klart mycket mer lättgrävt än

mälardalsleran i stadsträdgården!

Blomboom!

2019-06-05T20:56:00.000+02:00

Vilket rhododendronår!

Aldrig tidigare under mina fler än trettio år

i denna trädgård har jag sett sådan blomning!!!

Det kan ju bero på att de flesta buskarna bara
vuxit här i femton år eller mindre...

...och att nästan alla är omplaceringsärenden.
Ni vet, sådana ynkliga som ägare misskött och
dumpat på tippen eller skänkt mot avhämtning.

I år tackar de med en blomning

som nästan tar andan ur en...

Gröna blad

2019-05-31T12:21:00.000+02:00

Det finns visst en första

gång för allt har jag hört.

Aldrig förr har jag fått självsådda

sallatsplantor ute i landet!

Och så många att det blev en full rad

i odlingskragen jag flyttade upp dem till.

Skogsodlingaarna

2019-05-18T08:44:00.000+02:00

Snart, snart blommar syrenerna

och då är de försommar!

De låga irisarna vänjer ögonen

vid andra kulörer än gult och vitt.

På skogstället finns bara en rabatt, längs huset,

men i kålgården har vi fem bäddar, jordgubbsland,

två pallkragar och två rader kryddor.

Och så rabarber förstås!

Snart är den stor nog till både saft och paj.
Matta i landet?
Jomenvisst!
Ogräset får svårare att ta sig opp och när de
kommit igenom så drar jag bort "mattplåstret"
och de oönskade rivs bort med ett ritch och får börja om.
Det mattar, haha, ut dem.

Perenner pyntar utsidan på stängslet

som ska hejda de hungriga fyrbeningarna.

Innanför står tulpanerna ifred för hararna.
De tackar och blommar fler och fler för vart år.

I veckan väntas regn.

Toppen för allt jag satt ut,

och med regn slipper vi frost.

Ingen att leka med...

2019-05-10T17:43:00.001+02:00

-"Matte, jag har ingen att leka med!

När kommer min nya kompis?

Djuren här under träden är sååå tråkiga!

Långhalsarna bara pratar med mat i munnen

om hur gott det är med flikrabarber.

Vid ramslöken är det bråk om vem

som ska ha första tjing på det goda,

och det där rexgänget står mest

och kaxar med varandra, som oftast.

Kommer hon inte snart

den där lilla som vi väntar på..."