Josla-dyslexi

Tisdag – när rädslan tar över lite för mycket 🌧️

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Tue, 19 May 2026 12:28:29 +0200

Jag hade egentligen bokat tandläkartiden sedan tidigare, så jag visste att jag skulle dit idag. Ändå blev natten väldigt jobbig. Jag har stark tandläkarskräck och inatt låg jag mest vaken med oro i kroppen samtidigt som jag hade värk i tanden.

Det är märkligt hur mycket tankar och rädsla kan påverka sömnen. Ju mer jag försökte slappna av, desto mer började jag tänka på besöket och på smärtan. Till slut blev det nästan ingen sömn alls.

Därför blev jag hemma från jobbet idag. Ibland behöver kroppen och huvudet få ta en paus när allt känns lite för mycket på en gång.

Nu försöker jag mest samla mod inför eftermiddagen och hoppas att besöket går bra så att värken äntligen kan försvinna. Det är inte alltid lätt att erkänna att man är rädd, men jag vet att många känner likadant inför tandläkarbesök.

Vissa dagar handlar inte om att vara stark hela tiden. Ibland handlar det bara om att våga gå dit ändå. 🌿

Måndag – en vecka med engagemang och gemenskap 🌿

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 18 May 2026 12:16:00 +0200

Ny vecka och nya möten väntar.
Den här veckan har jag föreningsaktivitet och ska delta i Funktionsrättråd. Det känns viktigt att få vara med där frågor om tillgänglighet, förståelse och delaktighet lyfts fram.

För mig betyder sådana möten mer än bara diskussioner. Det handlar om att göra röster hörda och att påminna om att människor behöver olika stöd för att kunna delta på lika villkor. Små förändringar kan göra stor skillnad i vardagen.

Jag hoppas veckan ska ge både bra samtal och nya idéer. När människor möts och delar erfarenheter händer ofta något värdefullt. Vi lär av varandra och hittar vägar framåt tillsammans.

Samtidigt försöker jag komma ihåg att också ge plats för återhämtning. En kopp kaffe, lite frisk luft och några lugna stunder mellan allt som händer.

Önskar er alla en fin måndag och en vecka fylld av gemenskap, respekt och styrka. 🌷

Söndag med vila och härliga minnen från tung rallyhelgen 🌦️🚛

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 17 May 2026 15:30:00 +0200

https://vm.tiktok.com/ZNRtFh7L5/

Efter en intensiv och trevlig lördag på MHS Tunga Rallyt Väst blev söndagen betydligt lugnare. Regnet fortsatte att komma och gå även i dag, så det blev mest en dag för att ta det lugnt och vila upp sig efter helgens alla intryck.

Trots att man fortfarande känner sig lite frusen och blöt ända in till märgen efter gårdagens väder finns det ändå många fina minnen kvar från rallyt. Det var så roligt att få träffa alla trevliga människor, se de fina veteranlastbilarna och känna den härliga gemenskapen som finns inom motorintresset.

Sådana här helger betyder mycket. Man får komma ut, träffa människor med samma intresse och njuta av både fordonen och gemenskapen. Även om vädret inte alltid är på topp så är stämningen det viktigaste — och den har verkligen varit fantastisk hela helgen. 🚚✨

På lördagskvällen satt vi inne och grillade på elgrill tillsammans med goda vänner. Det blev en mysig kväll med god mat, många skratt och trevligt sällskap medan regnet smattrade utanför.

Vi avslutade sedan helgen med en engelsk frukost och satt och myste tillsammans innan det var dags att packa ihop och åka hem för att börja förbereda inför veckan som kommer.

Nu väntar en lugn söndagskväll innan en ny vecka börjar. 🌸☕

Regn, Gemenskap och Veteranlastbilar på MHS Tunga Rallyt Väst 🚛🌦️

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 16 May 2026 00:10:00 +0200

Lördag på MHS Tunga Rallyt Väst 🚛🇸🇪

I dag gick vi upp tidigt på morgonen för att åka iväg till MHS Tunga Rallyt Väst. Det var en härlig känsla att komma fram och se alla fina veteranlastbilar och fordon samlas inför dagens rally. Det märktes direkt att många hade sett fram emot dagen, och stämningen var mycket trevlig redan från morgonen.

Jag tycker att det är väldigt roligt att vara med och hjälpa till i en ideell förening. Det känns viktigt att sådana här träffar och arrangemang finns kvar, eftersom de skapar gemenskap och håller intresset för veteranfordon och svensk fordonshistoria levande.

Under dagen träffade vi många trevliga människor som delar samma intresse för gamla lastbilar och veteranfordon. Det är alltid roligt att prata med deltagarna och höra historier om deras fordon och renoveringar. Många av fordonen är väldigt välskötta, och det ligger många timmars arbete bakom dem.

Typiskt nog tog vi inte med oss tältet, och då kom regnskurarna. Men precis när de tunga bilarna rullade in sprack himlen upp och solen tittade fram. 🌦️🚛 Vädret har verkligen varit fram och tillbaka hela dagen. När vi sedan skulle packa ihop kom regnet tillbaka igen, så man blev blöt ända in till märgen. Trots vädret har det ändå varit en väldigt trevlig dag med många fina fordon, glada människor och härlig gemenskap.

Samtidigt märks det att många ideella föreningar har det tuffare i dag. Många får själva betala mycket ur egen ficka när kommuner drar in bidrag och stöd till föreningslivet. Trots det fortsätter många eldsjälar att lägga ner tid och engagemang för att hålla verksamheten igång. Det visar hur stark gemenskapen och passionen är inom föreningslivet.

Det har varit en mycket trevlig dag med många fina fordon, glada människor och härlig stämning. 🚚✨ Man blir glad av att se hur människor samlas kring sitt gemensamma intresse och hjälper varandra.

På kvällen efter träffen åkte vi och träffade vänner för att grilla tillsammans. Det blev en mysig och trevlig kväll med god mat, härligt sällskap och många glada skratt. Vi satt ute länge och njöt av den fina vårkvällen och pratade om dagens upplevelser från rallyt.

Det har verkligen varit en rolig helg där man får njuta av våren, gemenskapen och sitt stora motorintresse. Våren känns extra härlig när man får vara ute bland veteranfordon, vänner och trevliga människor. 🌸☀️🚛

Fredag inför MHS Tunga Rallyt Väst

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 15 May 2026 20:27:56 +0200

I fredags tog jag mig till min vän inför helgens kommande aktiviteter. När jag gick upp och hade ätit frukost började jag packa inför resan. Jag såg fram emot helgen eftersom det skulle bli både trevligt och roligt att få vara med på MHS Tunga Rallyt Väst.

När jag kom fram fick jag en härlig middag – kycklingcurry med ris och grönsaker. Det smakade mycket gott efter resan. Till efterrätt blev det päronglass med choklad från Triumf Glass, och den var verkligen god. Vi satt och pratade länge om veteranfordon, rallyt och allt som väntade under helgen.

Det är alltid speciellt med träffar för veteranbilar och lastbilar. Man träffar många trevliga människor som delar samma intresse, och det brukar finnas mycket fint att titta på. Många fordon är väldigt välbevarade och har en lång historia bakom sig. Det är roligt att höra berättelser om hur lastbilarna och fordonen användes förr i tiden.

Imorgon är det dags för MHS Tunga Rallyt Väst. Vi ska stå på en plats längs vägen och dela ut frågor till deltagarna. Det ska bli väldigt kul att vara med och hjälpa till under dagen. Jag tycker om att vara en del av sådana här arrangemang eftersom det blir en härlig gemenskap och mycket glädje.

Jag hoppas också att vädret blir fint så att många människor kommer för att titta på de gamla lastbilarna och veteranfordonen. Det brukar vara mäktigt att höra motorljuden när kortegen kommer körande. Många stannar för att fotografera och prata med förarna.

Det känns som att det kommer bli en riktigt bra helg fylld med motorintresse, gemenskap och många fina upplevelser. 🚛✨

När hjärnan låser sig – och tekniken blir mitt stöd

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 13 May 2026 16:55:00 +0200

När tekniken blir ett stöd i vardagen

I min vardag använder jag min iPhone som ett viktigt hjälpmedel. Jag tar ofta kort på texter och får dem upplästa. Ibland blir det som ett stopp i huvudet när jag ska läsa eller förstå hur jag ska göra. Då hjälper tekniken mig att få lugn och förstå informationen bättre.

Jag använder också Legimus för att lyssna på böcker med mina öron. Det är en härlig känsla att kunna försvinna in i en berättelse och få ta del av böcker på mitt eget sätt. För mig fungerar öronläsning bäst när det gäller skönlitteratur.

Dessutom tar jag hjälp av Taltjänst i olika situationer i vardagen. Det är ett stöd som gör stor skillnad för mig och hjälper mig att få vardagen att fungera bättre.

Häromdagen var jag på vårdcentralen. Först skulle man betala i en automat. När betalningen var klar kom det ut en lapp där det stod ”Reception 10”. Sedan skulle man gå och sätta sig i väntrummet och vänta.

För många kanske det verkar enkelt, men för mig blev det stressigt. Det finns flera väntrum och inga tydliga skyltar som hjälper en vidare. När man får en lapp i handen och snabbt ska förstå vart man ska gå kan paniken komma direkt.

Just den dagen blev jag helt blockerad. Jag var stressad och tänkte inte på att använda mina tekniska hjälpmedel. I efterhand vet jag att jag hade kunnat ta fram mobilen och få texten uppläst, men när stressen och paniken kommer fungerar inte alltid tankarna som vanligt. Det blir som att allt låser sig.

Jag tror att många inte förstår hur det känns när hjärnan blir överbelastad. Det handlar inte om att man inte vill eller försöker. Ibland tar stressen över och då är det svårt att tänka klart, även när man egentligen har hjälpmedel nära till hands.

Tekniken hjälper mig väldigt mycket i vardagen och gör att jag klarar fler situationer självständigt. Men ibland behöver man också förståelse från omgivningen, tydliga skyltar och lugn information. Det hjälper mer än många tror.

Det här är min vardag. För att min vardag ska fungera behöver jag mina hjälpmedel och mina strategier. Och jag vet att jag inte är ensam om att känna så här.

Tisdag – mogenhet handlar om mod

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Tue, 12 May 2026 10:38:00 +0200

Tisdagar känns ofta som en mellanpunkt. Måndagens stress har lagt sig, men helgen är fortfarande långt borta. Det är kanske just därför tisdagen passar så bra för eftertanke.

Mogenhet handlar inte om att alltid ha rätt. Det handlar om att kunna lyssna, ändra sig och förstå att människor bär på olika erfarenheter. Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att styrka ofta visar sig i lugn, tålamod och vänlighet.

I en värld där allt ska gå snabbt blir det nästan en motståndshandling att stanna upp och tänka efter. Att våga säga ”jag vet inte” kräver mer mognad än att låtsas kunna allt.

Kanske är det just idag, denna vanliga tisdag, som vi kan öva på att möta både oss själva och andra med lite större förståelse. Små handlingar gör stor skillnad – ett vänligt ord, ett lugnt svar eller att faktiskt lyssna klart.

Mogenhet är inte perfektion. Det är att fortsätta växa, även när livet blivit svårt.

Och kanske är det just genom livets motgångar som vi lär oss mest om oss själva. Erfarenheter formar oss, men det är hur vi väljer att möta dem som visar vår verkliga styrka. Att fortsätta vara mjuk i en hård värld är också ett slags mod.

Jag hoppas att jag slipper bli sjuk också, det verkar gå många virus just nu. Så glöm inte att ta hand om er själva, vila när ni behöver och uppskatta de små stunderna i vardagen.

Måndag med tankarna kvar på helgens motorfestival

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 11 May 2026 05:57:00 +0200

Idag är det måndag och jag känner fortfarande av den fantastiska helgen med motorfestival, fina möten och allt engagemang kring både motorintresset och Dyslexiförbundet. Det har varit många intryck och mycket att tänka tillbaka på.

Under en intervju frågade han varför vi stod på motorfestivalen och jag berättade att vi ville träffa bilägare och prata om att man ibland kan ha svårt med handböcker och tekniska texter när man har dyslexi.

I den stunden flög orden nästan bort för mig och jag tappade tråden lite. När jag skulle svara råkade jag säga “bok” i stället, men samtidigt blev det också ett tydligt exempel på hur det faktiskt kan kännas när orden inte riktigt vill komma fram som man tänkt sig. Jag tappade nästan bort mig bland alla böcker, instruktioner och tekniska texter som finns att läsa. Det finns otroligt mycket information och många svåra ord att försöka hålla ordning på samtidigt.

Min dyslexi gör ibland att det blir svårt att koppla ihop orden, särskilt när man står direkt inför människor och ska svara snabbt. Då kan det lätt knyta sig för mig, trots att tankarna egentligen finns där.

Men efter en stund lyckades jag ändå hitta fram till rätt ord när jag pratade. Det kändes faktiskt väldigt bra och gav mig en påminnelse om att det ibland får ta lite extra tid, men att man ändå kan hitta rätt väg framåt.

Helgen har verkligen visat hur viktigt det är att våga prata om både motorintresse och dyslexi tillsammans. Alla människor lär sig på olika sätt och ibland behöver information bli enklare och tydligare för att fler ska kunna känna sig inkluderade.

Det jag vill säga med helgen är att man ska våga vara sig själv, våga säga ifrån och våga öppna sig. Det är först då människor verkligen kan förstå och hjälpa varandra.

Helgen visade också hur viktigt det är att nätverka och skapa goda samarbeten. Genom fina möten och samtal kan man inspirera varandra, utbyta erfarenheter och bygga starka kontakter för framtiden.

Nu är det skönt att landa hemma igen efter en intensiv helg, men jag bär fortfarande med mig alla fina samtal, möten och upplevelser från dagarna i Göteborg och på Stora Holm.

Nu är det måndag igen och vardagen börjar sakta klicka igång. Samtidigt känns det ändå ganska gött att det bara är tre arbetsdagar kvar innan det blir lite ledighet igen. Efter jobbet väntar det att packa upp allt jag hade med mig under helgen och fixa lite hemma innan allt är tillbaka i sin vanliga ordning. Det blir lätt lite kaos hemma efter en sådan intensiv helg, och dessutom har jag inga lunchlådor kvar, så det får jag också fixa när jag kommer hem.

En fullspäckad helg med gemenskap, motorintresse och fina minnen

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 10 May 2026 17:25:00 +0200

Helgen har varit fullspäckad från början till slut, med väldigt tidiga morgnar och många aktiviteter. Jag började fredagen med att baka en “falsk” toscakaka, vilket blev en mysig och lugn start på helgen.

På lördagsmorgonen vaknade jag tidigt och blev hämtad tillsammans med min väska innan resan började mot Skövde och helgens alla aktiviteter.

När vi senare åkte till Skövde blev det däremot lite mer stressigt. Kartorna och GPS:en visade oss åt fel håll och hänvisade till olika platser som inte stämde. Tiden började rinna iväg och jag kände mig ganska stressad inför årsmötet. Jag tycker om att vara ute i god tid, särskilt när det gäller viktiga möten där många frågor och beslut ska gås igenom.

Till slut kom jag ändå fram till årsmötet för Dyslexiförbundet Distriktet i Skövde, med andan i halsen, och kunde sätta mig ner och landa efter den stressiga resan. Efter mötet bjöds det på smörgåstårta, min kaka och kaffe. Det blev en väldigt trevlig och uppskattad stund tillsammans innan det var dags att fortsätta resan mot Göteborg.

När jag kom ner till Göteborg träffade jag min vän och vi checkade in på hotellet innan vi gjorde oss i ordning inför kvällens trevligheter. På lördagskvällen avslutades dagen på bästa sätt med en fantastisk grekisk middag på Kalimera Kök & Bar i Göteborg. Maten var otroligt god, atmosfären mysig och det blev ett perfekt avslut på en intensiv dag tillsammans med härligt sällskap.

Att resa runt halva Västra Götaland kan vara ganska tröttsamt, men samtidigt blir dagarna och kvällarna väldigt givande. När jag kommer ner till Göteborg får jag möjlighet att träffa många motorintresserade människor, utbyta erfarenheter och skapa nya kontakter. Det är något jag verkligen uppskattar, eftersom gemensamma intressen ofta leder till både inspiration och nya möjligheter.

Det bästa med hotell är egentligen hotellfrukosten. Det är något speciellt med att sitta länge och njuta av kaffe och allt gott innan dagen drar igång. Så blev det dock inte riktigt för oss den här gången, eftersom vi bara hade ungefär 30 minuter på oss innan det var dags att packa ihop och åka vidare.

Vi fick snabbt packa ihop våra resväskor och skynda oss ut till bilen, som redan var fullpackad med tält, informationsblad och material till Motorfestivalen med Volvoinspirerat tema på Stora Holm. Vi hade även med oss informationsmaterial till både Volvoklubben och Dyslexiförbundet. Det blev en stressig men samtidigt väldigt förväntansfull start på dagen, eftersom vi visste att en händelserik och rolig dag väntade oss.

Söndagen på Stora Holm i Göteborg var helt fantastisk. Det var så roligt att få se alla fina Volvo-bilar och många andra häftiga fordon. Stämningen var härlig trots att det blåste en hel del under dagen. Papper och saker flög runt ibland, men det bidrog nästan bara till känslan av en riktig utomhusdag fylld av liv, rörelse och gemenskap.

En av helgens stora höjdpunkter var att få gå upp på scenen och berätta om föreningen. Det kändes både roligt och viktigt att få dela med sig och prata om vårt engagemang inför alla människor som var där. Det är sådana stunder som gör att man känner sig både stolt och glad över att vara en del av gemenskapen.

Efter en intensiv och händelserik helg var det väldigt skönt att komma hem till min kära habibi igen. Nu sitter hon i mitt knä medan jag skriver bloggen, och det känns som det perfekta avslutet på en fantastisk helg.

Det har helt enkelt varit en helg fylld av fart, gemenskap, fina möten och många minnen som jag kommer att bära med mig länge.

Glasögon sönder men humöret uppe ☕️

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 8 May 2026 18:30:00 +0200

fredag ☕️

Äntligen fredag och man känner verkligen hur trött kroppen är efter hela veckan. Det har varit mycket tankar, jobb och kollektivtrafik-kaos som vanligt, men nu försöker jag fokusera på det positiva istället.

Och typiskt nog lyckades jag dessutom sätta mig på mina glasögon igår kväll 😅 Så efter jobbet idag blir det en sväng till optikern och hoppas att de går att fixa utan större problem.

Ibland blir man faktiskt chockad över hur människor beter sig mot varandra ute bland folk. Det känns som att vanligt hyfs och respekt håller på att försvinna mer och mer. Men jag tänker inte låta negativa människor förstöra min energi eller mitt humör inför helgen.

Imorgon väntar en liten resa till Skövde för möte, och efter det ska jag vidare till min vän i Göteborg ❤️ Vi ska gå ut och äta något riktigt gott och bara få tid tillsammans, vilket känns väldigt behövligt efter den här veckan.

På söndag ska vi dessutom stå tillsammans med båda föreningarna. Han ska kämpa för Svenska Volvoklubben och jag tillsammans med Dyslexiförbundet distrikt Västra Götaland. Det känns faktiskt fint att få göra saker tillsammans och stötta varandra i det man brinner för. 🖤

Efter allt stressande ska det också bli skönt att bara få komma bort lite, få ny energi och umgås med människor som får en att må bra. Det är de små sakerna som betyder mest egentligen — lugn och ro, skratt och bra sällskap.

Och ärligt talat… vi människor behöver bli bättre på att prata med varandra. Ett vänligt ord kan göra någons dag så mycket bättre. Man vet aldrig vad personen bredvid går igenom bakom sitt leende.

Nu kör vi fredag och försöker sprida lite bättre energi istället 🖤🐱

Alla bär på något bakom sitt skal

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Thu, 7 May 2026 17:36:00 +0200

Efter jobbet är man lite järntrött just nu, men det är bara att kämpa vidare efter en hel arbetsdag. När jag väl klev på bussen hem fanns det såklart inga sittplatser, så jag ställde mig i hörnet där barnvagnar och rullstolar brukar stå. Det finns två platser där och två på andra sidan. Platserna för rullstolar har dessutom ofta särskilda ryggstöd och spännanordningar för att kunna säkra rullstolen under färd.

Där stod jag i min lugna ro, scrollade på TikTok och tänkte på vad jag skulle göra när jag kom hem. Helt inne i mina egna tankar och störde inte någon överhuvudtaget.

Sedan kommer en barnfamilj med barnvagn. Jag stod inte i vägen alls, men ändå skulle hon knö sig in exakt där jag stod och blev upprörd över att jag stod där. Det som gjorde mig mest irriterad var inte att behöva flytta på sig — utan sättet det sades på. Direkt tyken ton och irriterad attityd istället för ett vanligt vänligt “ursäkta”.

Förlåt då. Förlåt att jag stod där tyst och försökte ta mig hem efter jobbet precis som alla andra.

Man vet faktiskt aldrig vad någon annan bär på bakom sitt skal. Alla människor har inte lätt för att stå mitt i gången bland mycket folk eller trängas runt andra människor. Lite förståelse och vänlighet hade räckt långt.

Och samtidigt tänker man på äldre människor eller folk med osynliga problem som också har svårt att stå på bussar, medan många ungdomar sitter ner och knappt tittar upp. Det känns som att respekten mellan människor bara blir sämre och sämre ibland.

Att åka kollektivt idag känns nästan livsfarligt ibland med hur människor beter sig mot varandra. Alla är stressade, arga och saknar tålamod. Ett vänligt bemötande kan faktiskt göra någons dag bättre istället för sämre.

Respekt kostar faktiskt ingenting. 🖤🐱

lite snack fundera på

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 6 May 2026 13:43:00 +0200

Efter jobbet i måndags hade vi ett digitalt styrelsemöte, så det blev sent innan jag kom i säng. Sedan dess har det varit fullt upp, och nu är det redan onsdag. Jag känner verkligen igen känslan av ”två steg framåt och ett steg bakåt” just nu – ibland går det fort och ibland känns det som att man står still en stund innan man hittar rytmen igen.

Idag är det redan onsdag och så är livet ibland – fullt upp från morgon till kväll. Det blir jobb nu i veckan och hemma behöver jag också förbereda och packa inför helgen. Jag tycker dessutom att det är svårt med ytterkläder den här årstiden. Helgen som var kunde man ena dagen gå med bara väst och t-shirt, medan det nästa dag behövdes flera lager och extra kläder för att hålla värmen. Våren kan verkligen bjuda på alla möjliga väder på bara några dagar.

Jag vet också att jag snart måste fixa matlådor inför nästa vecka, men det är tre dagar kvar innan det behöver göras. Just nu är det dessutom mycket fokus på nationella prov för eleverna i grundskolan, så tempot är ganska högt överallt känns det som.

Det finns också en sak jag faktiskt stör mig ganska mycket på just nu, och det är hur krångligt det har blivit att dela reels mellan olika sociala medier. Jag försökte skicka en reel från Facebook till TikTok och trodde först att det skulle gå snabbt och smidigt, men istället blev det flera extra steg och massa strul.

Det känns som att varje app vill hålla kvar användarna i just sin egen plattform istället för att göra det enkelt att dela vidare innehåll. Ibland går det inte ens att spara videon direkt utan man måste använda skärminspelning eller andra omvägar för att få över klippet. Dessutom försvinner ibland ljudet, kvaliteten blir sämre eller så följer vattenstämplar med från den ena appen till den andra.

Förr känns det som att mycket var enklare när det gällde att dela bilder och videor mellan olika tjänster. Nu ska allt låsas till varje enskild plattform och det blir mest frustrerande för vanliga användare som bara vill dela något roligt eller intressant vidare. Det är kanske ett litet vardagsproblem jämfört med mycket annat, men samtidigt är det just sådana små saker som kan irritera mer än man tror när man redan har fullt upp med jobb, planering och allt annat som ska hinnas med under veckorna.

Till helgen blir det föreningsaktiviteter först på lördagen, då det är årsmöte för Diskret. Det ska bli trevligt att träffa folk och prata ikapp lite. Sedan väntar även den stora Volvoträffen i Göteborg under helgen, vilket jag verkligen ser fram emot. Det brukar alltid vara mycket folk, fina bilar och härlig stämning.

På söndag kommer jag dessutom att stå på Stora Holm under trafikövningen, vilket ska bli både roligt och intressant. Det är alltid kul när det händer saker och när man får vara delaktig i olika aktiviteter under helgerna.

Nu hoppas jag bara att resten av veckan flyter på lite lugnare så man hinner landa innan helgen drar igång på riktigt. Ibland behöver man faktiskt några lugna timmar mellan allt som händer för att hinna samla energi igen. Samtidigt är det ändå skönt att ha saker att se fram emot, särskilt när veckorna känns intensiva och dagarna bara springer iväg.

Tidiga insatser vid dyslexi – en fråga om ansvar och likvärdighet

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 4 May 2026 07:00:00 +0200

En aktuell nyhet lyfter behovet av att barn med dyslexi ska få stöd snabbare i skolan. Det är en utveckling som inte bara är välkommen, utan också nödvändig. Frågan om tidiga insatser handlar i grunden om något större än pedagogik – det handlar om likvärdig utbildning och barns rätt att få förutsättningar att lyckas.

Artikeln från VLT beskriver hur regionen vill ta ett större ansvar för utredningar, vilket kan leda till snabbare stödinsatser.
👉 https://www.vlt.se/nyheter/barn-med-dyslexi-ska-fa-hjalp-snabbare/

På initiativ från den styrande majoriteten i Region Västmanland – Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna – kommer regionen under 2026 att ta ett större ansvar för dyslexiutredningar. Detta är ett konkret steg mot att korta väntetider och säkerställa att barn får det stöd de behöver i ett tidigare skede.

Försenat stöd får konsekvenser

Dyslexi är en välkänd funktionsnedsättning som påverkar läs- och skrivförmågan. Trots detta upptäcks svårigheterna ofta sent. Under tiden riskerar eleven att successivt hamna efter, både kunskapsmässigt och socialt.

Konsekvenserna är inte enbart akademiska. När ett barn gång på gång misslyckas med uppgifter som andra klarar, påverkas självbilden. Det kan leda till minskad motivation, ökad stress och i vissa fall en negativ inställning till skolan som helhet.

Ett system som reagerar för sent

Skolan har ett tydligt uppdrag att anpassa undervisningen efter elevernas behov. I praktiken sker dock stödet ofta först när svårigheterna blivit tydliga och omfattande.

Detta tyder på en reaktiv snarare än proaktiv struktur. Istället för att identifiera riskfaktorer tidigt och agera förebyggande, väntar man tills problemen manifesteras. Denna fördröjning är problematisk – inte minst eftersom tidiga insatser visat sig vara avgörande för elevens fortsatta utveckling.

Vikten av tidig identifiering

Att uppmärksamma tecken på dyslexi i ett tidigt skede ger möjlighet att sätta in riktade stödinsatser. Det kan handla om specialpedagogiskt stöd, anpassade läromedel eller digitala hjälpmedel som underlättar läsning och skrivande.

När stödet ges i tid ökar inte bara elevens kunskapsutveckling, utan också känslan av delaktighet och kompetens. Det bidrar till att bryta den negativa spiral som annars riskerar att uppstå.

En fråga om likvärdighet

I grunden handlar detta om utbildningens likvärdighet. Skolan ska inte vara en plats där vissa elever systematiskt missgynnas på grund av sena insatser.

Att säkerställa att barn med dyslexi får stöd tidigt är därför inte en fråga om välvilja, utan om ansvar. Det är en förutsättning för att utbildningssystemet ska kunna leva upp till sina egna principer om inkludering och rättvisa.

Avslutande reflektion

Att förbättra stödet för elever med dyslexi kräver inte nödvändigtvis nya idéer, utan snarare konsekvent tillämpning av den kunskap som redan finns.

Tidiga insatser är inte en extra åtgärd – de är en grundläggande del av en fungerande skola.

Det är positivt att regionen nu tar ett större ansvar och visar att förändring är möjlig. Förhoppningsvis kan detta bli ett exempel för andra delar av landet.

Förhoppningen är att fler regioner följer efter, så att alla barn, oavsett var de bor, får samma möjlighet att få stöd i tid och nå sin fulla potential.

Söndag – Motorfestivalen 🌦️🚗

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 3 May 2026 17:54:00 +0200

Hej!

Jag vill dela med mig av den här helgen på Motorfestivalen. Igår bjöd på fantastiskt väder med strålande sol och en härlig stämning hela dagen. Det var verkligen roligt att få visa upp vår förening och träffa alla som kom förbi vårt tält. Det betyder mycket för mig att få prata med er och höra era tankar.

Bredvid oss stod organisationen Cykling utan ålder, och jag blev djupt berörd av deras arbete. Det är så inspirerande att höra om människor som annars inte kommer ut så ofta, men som får uppleva naturen och känna glädje genom cykelturer. En berättelse som verkligen stannade kvar hos mig handlade om en person som inte kan se – men som under en tur i parken fick känna vinden och uppleva dofter som personen inte hade upplevt på länge. Det gjorde mig både glad och tacksam.

Idag var vädret sämre, och det märktes också på publiken – det var lugnare runt vårt tält. Men trots det kändes det ändå fint att vara på plats. Ibland ger de lugnare stunderna utrymme för andra typer av möten, där samtalen blir mer personliga och betydelsefulla.

Det är också en hel del arbete bakom allt. Det är mycket packa upp och packa ner, och det blir ett extra jobb som kanske inte alltid syns. Men det är en del av helheten, och det känns ändå värt det när man får vara med och skapa något tillsammans.

Jag vill också lyfta att jag inte är ensam här. Vi är flera som hjälps åt i tältet, och det känns väldigt bra att vara ett team. Tillsammans gör vi det här möjligt, oavsett om det är mycket folk eller lite lugnare stunder.

Under helgen har jag även filmat lite för att bevara minnen. Det har varit en innehållsrik och fin helg, och jag känner mig verkligen glad över att få vara en del av detta.

Nästa helg blir också full av aktiviteter. Jag ska delta på årsmötet med Dyslexiförbundet Västra Götaland i Skövde, och därefter åker jag vidare till Göteborg för att träffa en vän. På söndag står jag här igen på Motorfestivalen vid Stora Holm Trafikplats. Det känns fint att få kombinera föreningsliv med att träffa människor jag tycker om.

Jag ser fram emot allt som väntar framöver.

Tack till er som kom förbi – och kom gärna och säg hej nästa gång!
Det skulle göra mig väldigt glad.

Varmt välkommen! 🌟

Lördag och söndag på Motorfestivalen – fullt ös och härlig stämning! 🔥

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 2 May 2026 07:02:00 +0200

Lördag och söndag på Motorfestivalen – fullt ös och härlig stämning! 🔥

Idag är vi på plats på Motorfestivalen i Trollhättan och stämningen är verkligen på topp! Solen kikar fram, motorerna mullrar och folk strömmar förbi vårt tält på Leveransvägen 4.

Vi i Dyslexiförbundet Fyrstad träffar massor av härliga människor – både nyfikna besökare och de som vill veta mer om dyslexi och vårt arbete. Det är så värdefullt att få prata, dela erfarenheter och sprida kunskap i en så levande miljö.

Mellan alla samtal hinner vi också njuta av festivalen – snygga bilar, häftiga uppvisningar och en riktigt go gemenskap. Det är något speciellt med den här typen av event där alla möts kring ett gemensamt intresse.

Har du vägarna förbi – kom gärna och säg hej! Vi finns här hela dagen och ser fram emot fler möten.

Välkommen! 🚗💨

Fredag – från trött till taggad

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 1 May 2026 07:41:00 +0200

Du ska aldrig tro…

Jag måste bara berätta en sak för er. Vet du vad som hände igår? Jag somnade jättetidigt. Alltså verkligen däckade – jag var helt slut. När jag kom hem från jobbet orkade jag ingenting alls. Ibland har man såna dagar, och det får faktiskt vara okej. Helt ärligt… lite humm och bara stänga av världen en stund.

Men idag är en ny dag! Nu har jag gått upp, ätit frukost och försöker samla lite energi igen. Ska dubbelkolla så jag har med mig allt till motorfestivalen – och framför allt varma kläder. Man vet ju hur kyligt det kan bli framåt kvällen.

Nu fortsätter jag packa ihop mina grejer, och snart bär det av till min vän. Vi ska sätta upp tältet tillsammans och bara ha det bra. Känns ändå fint att gå från total trötthet till något kul att se fram emot.

Önskar er en riktigt fin fredag 🤍

Sista april – mellan eftertanke och vårkänsla

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Thu, 30 Apr 2026 15:00:00 +0200

I dag är det Valborgsafton – och samtidigt sista april. En dag som på många sätt rymmer både stillhet och förväntan. Det finns något särskilt i den kontrasten; hur eftertanke och framtidstro får ta plats sida vid sida.

Morgonen började i ett lugnare tempo. Väckarklockan kändes tyngre än vanligt, och det tog sin tid innan dagen riktigt kom i gång. Trots det kom jag i väg, och med hjälp av en omtänksam busschaufför som valde att vänta en stund, blev starten ändå god. Det är ofta i de små handlingarna som vi påminns om hur mycket omtanke faktiskt betyder.

Veckan har i övrigt präglats av ett stabilt och fokuserat arbete. Frågor som rör barn och unga, skola och kultur kräver både närvaro och uthållighet. Det är inte alltid ett arbete som syns direkt, men det bär på ett värde som sträcker sig längre än det som går att mäta här och nu. Många gånger handlar det om att våga stanna upp, lyssna in och låta tankar mogna innan nästa steg tas.

Just i dag infinner sig en känsla av att flera delar börjar falla på plats. Inte genom stora genombrott, utan genom de små steg som tillsammans skapar riktning. Det är en påminnelse om att utveckling sällan sker över en natt, utan byggs upp över tid – precis som våren som nu sakta men säkert tar mer plats omkring oss.

Ljuset stannar kvar lite längre. Luften känns mildare. Och någonstans i allt detta väcks också en ny energi.

Samtidigt bär denna dag en tydlig förväntan. Valborg är en tid för gemenskap, traditioner och för att välkomna ljusare tider. Eldar som tänds, människor som samlas och samtal som får ta plats skapar en känsla av samhörighet. Det handlar inte bara om att fira in våren, utan också om att få stanna upp tillsammans och dela en stund.

I dag får man också möjlighet att sluta lite tidigare inför Valborg, vilket ger tid att åka hem och göra det sista. Därefter väntar tid tillsammans med en vän, då vi ska gå på motorfestivalen – där vi också kommer att representera Dyslexiförbundets lokalförening i Fyrstad. Det känns meningsfullt att få vara en del av något större, att bidra till att sprida kunskap och skapa möten mellan människor.

Det finns något fint i att låta dagen rymma både ansvar och förväntan. Att först göra det som behöver göras – och sedan få landa i gemenskap och upplevelser.

I dag rör sig tankarna mellan det som varit, det som är och det som väntar.

Mellan eftertanke och framtidstro.
Mellan ansvar och gemenskap.
Mellan vardag och högtid.

Och kanske är det just där, i dessa övergångar, som livet känns som mest närvarande.

Jag önskar er en fin, varm och ljus Valborg 🌿

titta in här:

Motorfestivaler

Snart i mål – men först en sista kraftansträngning

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 29 Apr 2026 10:51:00 +0200

Onsdagskänsla: En dag kvar

Onsdagen är här, och det känns i hela kroppen att veckan börjar runda av. Det är något särskilt med just den här dagen – känslan av att ha tagit sig igenom det mesta, samtidigt som man fortfarande har lite kvar att ge.

I dag är en sådan dag då det gäller att hålla i. Energin är kanske inte på topp, men stegen framåt fortsätter ändå. Möten ska tas, uppgifter ska slutföras och tankar ska landa. Och någonstans i allt det där finns också en rytm – ett lugn i att bara göra det som behöver göras.

På jobbet rör sig dagarna kring frågor som handlar om barn och unga, skola och kultur. Det är ett arbete som kräver både närvaro och tålamod – och som ibland växer fram i det lilla. Vissa dagar går allt snabbt, andra dagar handlar mer om att reflektera, följa upp och låta idéer mogna.

Efter de senaste dagarnas möten känns det som att mycket börjar falla på plats. Inte med stora, tydliga kliv – utan snarare genom små bitar som sakta fogas samman till något större. Det är ofta där det verkliga arbetet sker.

Och just i dag är en sådan dag. En dag att knyta ihop, reflektera och ta de sista stegen innan veckan landar.

Tankarna börjar såklart redan vandra mot ledighet och vila. Men det finns också något fint i att avsluta veckan med omsorg – att ge det där lilla extra, även när målet är nära.

Så jag fortsätter framåt, i samma anda. Ett steg i taget.

I dag ska jag också börja packa inför vår motorfestival. Det är mycket att tänka på inför ett så stort arrangemang, men också något jag verkligen ser fram emot. I helgen väntar arbete tillsammans med engagerade föreningsaktiva – och det ger energi. Att få vara med och skapa, bidra och bygga något inkluderande känns både viktigt och meningsfullt.

Snart är vi där.

Ha en riktigt fin onsdag ✨

Att lyssna på unga – en viktig del av vardagen

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Tue, 28 Apr 2026 19:00:00 +0200

Tisdagstankar: Små steg som gör stor skillnad

Tisdagar har en speciell plats i veckan. Måndagens rivstart har lagt sig, och helgen känns fortfarande långt borta. Det är just här, mitt i allt det vardagliga, som de små stegen verkligen räknas.

Idag vill jag påminna mig själv (och dig som läser) om att framsteg inte alltid behöver vara stora eller spektakulära. Ibland handlar det bara om att dyka upp, göra det man kan och ta ett steg framåt – hur litet det än känns. Ibland känns det som två steg framåt och ett steg bakåt, men det är ändå framsteg.

Kanske handlar det om att ta tag i den där uppgiften du skjutit upp. Kanske är det att gå en promenad, dricka en kopp kaffe i lugn och ro eller höra av sig till någon du tänkt på. Små handlingar bygger momentum, och momentum skapar förändring.

På mitt jobb får jag vara med i olika sammanhang där vi arbetar med frågor som rör barn och unga, särskilt kopplat till skola och kultur. Det handlar mycket om att lyssna, skapa dialog och bidra till att de ungas röster får ta plats.

Idag fick jag själv lite extra motion på jobbet. Det blev ett extra möte där jag fick en inblick i hur andra arbetar med miljön i skolan, vilket var både intressant och lärorikt.

Jag deltog också i ett uppdrag kopplat till grundskolan, där vi samlades för att lyssna in och diskutera hur verksamheten och kulturen upplevs av våra ungdomar. Det blev fina samtal om vilken kultur de faktiskt vill ha i skolan – inte bara vad vi vuxna tror, utan vad de själva känner och tycker är viktigt.

Idag var jag även på ett kulturmöte för alla inom grundskolan, där vi fick ta del av information om hur kommunen arbetar med kultur för barn och unga. Det var både intressant och inspirerande och gav en tydligare bild av hur kultur kan bli en naturlig del av elevernas vardag.

Det känns genuint bra att vår kommun satsar på att ge unga en röst och inte bara pratar om delaktighet, utan faktiskt försöker skapa den i praktiken.

Vi fick också en inblick i hur kommunen arbetar med kultur för barn och unga. Tanken är att alla ska få möjlighet att ta del av kultur, oavsett bakgrund, genom samarbete mellan skola, förskola och andra verksamheter.

Inom kultur- och fritidsverksamheten planeras varje år olika insatser för att ge barn och unga roliga, kreativa och meningsfulla stunder. Det märks att det finns en vilja att göra skillnad, inte bara fylla kalendern.

N3 och utbildningsförvaltningen samarbetar genom Kulturbyrån, där de tillsammans tar fram en gemensam plan för hur arbetet ska bedrivas, vilka aktiviteter som erbjuds och hur barn och unga i olika åldrar kan vara delaktiga och påverka. Det känns tryggt att det finns en struktur, men ännu viktigare är att de ungas röster faktiskt tas på allvar. Det märks att det finns en vilja att lyssna – på riktigt – och inte bara fatta beslut över deras huvuden. Och just det ger hopp om att det vi bygger nu kan bli något som verkligen gör skillnad framöver.

Jag gick därifrån med en känsla av att det här är något som verkligen kan växa över tid. Särskilt med tanke på att 2026–2027 kommer att ha ett extra stort fokus på kultur för ungdomar. Det ska bli spännande att följa.

Det blev en dag med många intryck och mycket information, så det var tur att jag fick anteckningar från mötet. Det känns också bra att få vara delaktig i viktiga frågor utan att behöva anstränga mig för mycket med att skriva allt själv. Det finns hjälp att få, till exempel taltjänst som stöttar mig.

Så idag, denna helt vanliga tisdag, valde jag att ta de där små extra stegen – både bokstavligt och bildligt. Och det känns bra.

För det är så stora saker börjar – med små, konsekventa steg.

Ha en fin tisdag!

Ny vecka, nya steg

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 27 Apr 2026 16:00:00 +0200

Måndag – tidig morgon och ny start 🌿

Klockan ringer klockan fem på morgonen. Jag går upp, tar hand om Habibi katten och ser att jag har plockat fram allt jag ska ha med mig till jobbet. Det känns skönt att vara förberedd inför fyra dagar med jobb.

Igår orkade jag inte så mycket mer än att städa och röja hemma, samt packa inför motorfestivalen. Det blev bara en lunchlåda, så jag får fixa resten idag.

Morgonen går i lugn takt. Jag gör det jag ska och försöker att inte stressa, även om det är tidigt. Det är något särskilt med de där tysta morgontimmarna innan dagen riktigt har börjat.

Jag känner mig både trött och ändå ganska bra på samma gång. En ny vecka ligger framför mig, och jag försöker ta den i min egen takt.

Måndagar är långa jobbdagar för mig, så jag försöker ladda upp mentalt redan från morgonen. Ta det lugnt, fokusera på en sak i taget och inte tänka för långt fram.

Ibland handlar det inte om att göra allt perfekt, utan om att bara komma igång. Att ta ett steg, och sedan ett till.

Jag vill också säga tack till dig som skrev en stöttande kommentar till mig. Det betyder mer än man tror när någon visar omtanke och står upp för en. Jag väljer att ta med mig det positiva.

Samtidigt fortsätter jag att hålla en respektfull ton här på bloggen. Jag delar mitt liv på mitt sätt, och jag gör så gott jag kan.

Nu börjar en ny arbetsvecka, och jag tar den steg för steg.
Vi tar en dag i taget 🌿

Söndag – vila, tankar och vikten av respekt 🌿

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 26 Apr 2026 11:30:00 +0200

🌿 Du ser en del – men inte hela min vardag

🌿 Sammanfattning

En lugn söndag med tid för återhämtning, eftertanke och förberedelser inför veckan. Jag delar också hur min vardag faktiskt ser ut – där stöd ibland behövs. Inte för att jag inte kan, utan för att få det att fungera.

Jag vill också förklara att min dyslexi gör vissa saker svårare, särskilt när det gäller ord och siffror. Därför tar saker ibland mer tid och energi.

Bakom varje människa finns en hel bild som inte alltid syns. Jag önskar mer förståelse, mindre dömande – och att vi möter varandra med respekt.

Vi tar en dag i taget 🌿

Söndag – sista dagen på helgen.

Det har varit mysigt att få vara tillsammans. Samtidigt finns det mycket i livet som andra inte alltid ser eller förstår, även om de ibland tror det.

Morgonen fick vara lugn och utan stress. Jag stannade kvar hos min vän en stund till. Vi satt och pratade, tog det lugnt och bara var. Sådana stunder betyder mycket. Det är då man får landa och hämta ny energi.

Senare åkte jag hem igen. Det är alltid lite vemodigt att åka, men också skönt att komma hem till sitt eget. Jag plockade i ordning i lugn takt och gjorde det som behövdes inför veckan.

Jag passade på att fixa matlådor. Det blev fyra stycken, och det känns alltid skönt att ha det klart. Jag började även tänka på nästa helg och packade ihop lite saker inför motorfestivalen. Det är skönt att vara ute i god tid.

Kvällen blev lugn. Jag varvade ner, tänkte igenom veckan som varit och försökte samla energi inför det som kommer.

Samtidigt finns det tankar som stannar kvar.

Jag blir ibland ledsen över hur vi människor kan vara mot varandra. Ord kan göra ont, mer än man tror. Bakom varje människa finns så mycket som inte syns – ändå är det lätt att döma.

Jag förstår inte riktigt varför vissa drar slutsatser om mitt liv utifrån det jag skriver här. Min blogg visar bara en del av min vardag och min helg, inte hela bilden. Det finns mycket jag inte delar, och det betyder inte att det inte finns.

Ibland får jag kommentarer om att jag verkar få hjälp med allt fysiskt arbete. För mig handlar det om att använda det stöd jag behöver i min vardag. Det gör att jag kan fungera och vara delaktig. Att ta emot hjälp gör mig inte mindre – det gör att jag klarar mer.

När jag skriver om hur det faktiskt ser ut, till exempel med fakturor och andra vardagliga saker, är det viktigt att förstå att jag inte är ensam. Många behöver stöd i vardagen av olika anledningar. Samhället är inte alltid enkelt att navigera i, och ibland behövs hjälp för att få det att fungera.

Jag vill också förklara för er som är nya här: jag klarar mig själv i grunden. Men jag har dyslexi, och det gör vissa saker svårare – särskilt på iPhone, där appar och funktioner ibland kan kännas röriga.

Jag kämpar varje dag med ord och siffror. Det kan handla om att läsa, skriva eller förstå information. Sådant som är enkelt för andra kan ta mer tid och energi för mig.

Ibland blir det fel, och ibland missförstår jag saker. Det är en del av min vardag. Jag gör alltid mitt bästa, men allt blir inte perfekt.

Därför kan det också kännas jobbigt när kommentarer blir dömande eller när någon drar slutsatser utan att förstå hela bilden.

Det handlar alltså inte om att jag inte kan, utan om att jag gör saker på mitt sätt och i min takt. Med rätt stöd fungerar det – och jag klarar mer än många kanske tror.

Och det är helt okej.

Jag önskar att vi kunde visa varandra mer omtanke och respekt. Att tänka efter innan man säger eller skriver något kan göra stor skillnad.

Vi vet aldrig hela bilden av någon annans liv.

Jag gör så gott jag kan, på mitt sätt och i min takt. Och det får vara nog.

Söndagar för mig handlar om att landa, ta hand om sig själv och bara vara.

Det är okej att ta det lugnt.
Det är okej att vila.

Vi är inte ensamma. Det finns många som kämpar med fakturor och olika betalningar varje månad.

Alla har sin egen vardag och sina egna utmaningar, även om det inte alltid syns.

Vi gör så gott vi kan – och det är tillräckligt.

Vi tar en dag i taget 🌿

Lördag – med stöd i skrivandet och lugn i helgen 🌿

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 25 Apr 2026 10:37:00 +0200

Lördag 🌿

Jag vaknar pigg och tillsammans med en vän. Det känns fint att inte vara ensam och att få börja dagen i lugn och ro. Vi tar morgonen som den kommer och njuter av att det är helg.

Vi äter frukost i lugn takt och pratar om allt möjligt. Det är skönt att få bara vara, utan stress eller måsten. Sådana stunder ger energi.

Sen kopplar vi upp oss till ett digitalt möte. Under mötet använder jag taltjänst som stöd, vilket hjälper mig att hänga med i det som sägs och ta in information i min egen takt. Det gör att jag känner mig mer delaktig och trygg.

När jag skriver använder jag både Microsoft Word och ChatGPT som stöd. Jag börjar med mina egna tankar och skriver ner det jag vill säga. Sedan får jag hjälp att rätta texten och få bättre flyt.

I Word lyssnar jag också på texten flera gånger för att höra hur den låter. Det hjälper mig att upptäcka sådant jag vill ändra och gör att texten blir tydligare.

Det tar tid för mig att skriva, ibland flera timmar. Jag jobbar steg för steg och i min egen takt, men det är värt det när texten till slut känns rätt.

Att leva med dyslexi gör att skrivandet kan vara en utmaning, men med stöd av taltjänst och AI känns det lättare. Jag kan uttrycka mig mer fritt och känner mig tryggare.

När jag är klar lägger jag ut texten på bloggen. Det är en fin känsla varje gång.

Resten av dagen fortsätter i lugn takt med mys, samtal och tid tillsammans.

Vi tar en dag i taget 🌿

Fredag – mellan möten och mys i helgen 🌿

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 24 Apr 2026 16:30:00 +0200

Fredag ☕🌿

är fredag och jag känner i kroppen att det har varit en intensiv vecka. Jag försöker ta dagen i lugn takt och inte stressa mer än nödvändigt. Ibland får det faktiskt räcka att göra det viktigaste.

När jag klev på bussen i morse kände jag igen chauffören, och vi småpratade en stund. Det var en enkel men fin start på dagen. Vädret är verkligen härligt idag, så jag valde att gå av några hållplatser tidigare för att ta en promenad innan jobbet. Det gjorde gott att få lite frisk luft och rörelse.

Under våren har det varit många möten och årsmöten, och det kommer fler framöver. Det tar energi att vara igång så mycket, men samtidigt känns det viktigt för mig att vara delaktig och bidra. Jag vill vara en del av något som betyder något.

Efter jobbet ska jag packa och åka iväg över helgen. Jag ska hälsa på en vän, och vi planerar en lugn och mysig helg tillsammans. Det blir film, god mat och tid att bara vara utan stress. Det känns som precis det jag behöver.

I morgon väntar ett digitalt möte. Även om det också tar energi, är jag tacksam över att jag har taltjänst som stöd. Det gör att jag kan följa med bättre och ta in det som sägs i min egen takt.

En sak jag tänker extra mycket på idag är hur mycket som har förändrats i mitt skrivande. Att leva med dyslexi har påverkat mig mycket, och under lång tid kändes skrivandet både tungt och frustrerande. Det tog mycket energi att få ner det jag ville säga.

Med hjälp av AI som stöd har det blivit annorlunda. Jag kan nu uttrycka mig mer fritt och känner mig tryggare i det jag skriver. Jag får hjälp att formulera mina tankar och skapa ett bättre flyt i texten, vilket gör stor skillnad.

Det handlar inte längre bara om att skriva rätt, utan om att känna glädje i skrivandet. Stressen har minskat, och jag kan istället fokusera på det jag vill förmedla. Det ger mig en känsla av frihet.

Nästa vecka blir kortare, vilket känns skönt. Samtidigt vet jag att nästa helg blir intensiv, då det är motorfestival och vi ska vara där och visa Dyslexiförbundet. Det känns både roligt och viktigt.

Det är okej att vara trött efter en sådan här vecka. Jag försöker påminna mig själv om det och inte ställa för höga krav.

Vi tar en dag i taget – i vår egen takt 🌿

Torsdag – en lång dag med möte, gemenskap och små pauser ☕

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Thu, 23 Apr 2026 20:28:00 +0200

Torsdag – en lite längre dag ☕🌿

I dag ser dagen lite annorlunda ut. Jag vaknar och vet redan från början att det kommer bli en lång dag, så jag försöker ta morgonen i lugn takt. Ingen stress i onödan, bara komma i gång steg för steg.

Habibi får sin stund först, som vanligt. Det är något tryggt i de där rutinerna som hjälper mig att landa innan dagen drar i gång på riktigt.

Arbetet rullar på, men jag har hela tiden i bakhuvudet att kvällen inte kommer bli som vanligt.

I dag ska jag åka iväg på ett årsmöte för en studieorganisation. Det är de som är medlemmar där som har kallat till mötet. Vårt dyslexiförbund är medlem i studieorganisationen, och därför är det viktigt att vara med och höra vad som händer och vad som tas upp. Samtidigt känner jag mig lite spänd inför det – det är alltid mycket intryck på sådana möten.

Tur att vi är två stycken som åker tillsammans till nästa kommun. Det känns tryggt och gör resan lite lättare, speciellt när man inte behöver göra allt själv.

Så är det när man är engagerad i en förening och sitter med i en styrelse – då behöver man gå på olika möten. Det är viktigt för oss, och det känns betydelsefullt att vara med och lyssna och bidra.

Jag försöker hushålla med energin under dagen. Inte ta på mig för mycket, inte stressa upp mig i onödan. Bara göra det jag ska, i min takt.

När eftermiddagen närmar sig känns det i kroppen att dagen redan varit lång, men det är bara att fortsätta lite till. Jag påminner mig själv om att det är okej att det känns så.

Sen är det dags att åka. Jag försöker släppa lite av nervositeten och bara följa med i stunden.

När vi kom till mötet var det många jag kände igen. Vi går ofta på samma möten, fast i olika uppdrag och roller. Det känns ändå fint att känna igen människor och inte vara helt ny i sammanhanget.

Jag hade också med mig skrivtolkning via taltjänst under mötet, så att jag kan läsa och lyssna på texten i efterhand och bättre ta in vad som sades. Det är ett viktigt stöd för mig och gör stor skillnad.

Själva årsmötet med studieorganisationen gick snabbt och smidigt. Vi fick en god macka och kaffe, vilket var uppskattat. Det känns fint att det finns stöd att få, till exempel med föreläsningar och lokaler, och att man kan vara med och ta del av det. Det är viktigt att höra hur det går och vad som planeras framåt.

Efter mötet var det dags att ta sig hem igen. Det blev en hel promenad i dag, och vi lyckades hitta till lokalen utan problem. Det kändes i benen att det varit en lång dag, men samtidigt skönt att röra på sig och få lite frisk luft.

Nu är jag hemma efter en lång dag med både jobb och möte. Det känns i kroppen att det varit mycket i dag. När jag kommer innanför dörren är det första jag gör att prata lite med Habibi. Den stunden betyder mycket efter en lång dag.

Nu blir det att landa, ta det lugnt och låta kroppen vila.

Vi tar en dag i taget – även de lite längre 🌿

Onsdag i min takt ☕🌿

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 22 Apr 2026 16:25:00 +0200

Onsdag i min takt ☕🌿

Jag vaknar och känner att det är en lite lugnare morgon i dag. Ljuset smyger sig in och jag försöker att inte stressa upp mig direkt. Först ger jag Habibi lite kärlek, och vi tar en stund tillsammans innan dagen börjar på riktigt.

Frukosten blir enkel, och jag låter morgonen få ta den tid den behöver. Det är inte alltid lätt att hålla tempot nere, men jag försöker påminna mig själv om att det är okej att ta det lugnt.

Jag gör mig i ordning och förbereder det jag behöver för dagen. Små rutiner hjälper mig att känna lite mer kontroll, även när tankarna går åt olika håll.

På bussen sitter jag tyst och tittar ut genom fönstret. Landskapet rör sig sakta förbi och det finns något rogivande i det. Jag tar ett djupt andetag ibland och försöker bara vara i stunden.

Arbetsdagen går i vågor. Vissa stunder flyter allt på, andra kräver mer energi. Jag gör så gott jag kan och försöker att inte vara för hård mot mig själv – det är en påminnelse jag ofta behöver.

I dag tänker jag också på niorna som har NO i nationella prov, och jag är korridorvakt under tiden. Tiden gick faktiskt ganska fort.

När jag kommer hem möts jag av Habibi, lika glad och närvarande som alltid. Den stunden betyder mycket. Jag tar hand om honom och känner hur dagen sakta rinner av mig.

Tankarna finns där som vanligt, men jag försöker att inte ta allt på en gång. En sak i taget får räcka.

Kvällen blir lugn. Kanske en kopp kaffe eller te, kanske bara tystnad. Jag låter kroppen vila och försöker ge mig själv den återhämtning jag behöver.

Jag delar detta för att visa hur min vardag ser ut, och kanske skapa igenkänning hos någon annan. Här inne vill jag ha en vänlig och respektfull ton. Vi lever olika liv och har olika förutsättningar – och det behöver få vara okej 🌷

Kanske kan någon känna igen sig i det jag skriver. Ibland räcker det att veta att man inte är ensam.

Nu ska jag ta det lugnt resten av kvällen, titta i frysen vad jag ska ha med i lunchlådan och koka några ägg. Sen blir det nog att kika lite på TikTok.

Vi tar en dag i taget – i vår egen takt 🌿