Allt och/eller Inget

Första blomman, sista blomman

2013-05-17T14:26:00.003+02:00

Idag är det bara ett fåtal blommor kvar på prydnadskörsbärsträdet. Tänk vad fort det går från första blomman till sista. Förra måndagen såg vi de första blommorna slå ut. I helgen som gick och i måndags stod det som vackrast i blom, då passade jag på att fotografera. Efter två dagar med blåst låg många blommor på marken, vackert det också på sitt sätt. Nu när blomningen dessutom över finns bara enstaka blommor kvar. Första blomman och sista blomma på två veckor. Två vackra veckor. Tänk om blommorna kunde växa och frodas som klöver istället, hela sommaren. Det vore nåt det.

Vårt prydnadskörsbär har några år kvar att växa sig stort och ståtligt. Tre och en halv meter högt redan men väldigt smalt. Man kan dock redan se dess svampliknande form som det ska inta.

Någon sa turgumma

2013-05-17T00:25:00.001+02:00

Pizzan la Primavera med vitkålssallad gjorde mig till vinnare.

Någon på Instagram kallade mig turgumma igår, och ja, det kanske stämmer det ja. De senaste åren har jag vunnit både en Mogen Lassens ML33, ett presentkort hos Byggmax för 5000kr och ett för 2000kr och igår vann jag igen. Klicka på länkarna om ni vill kika på vinsterna. Vill ni se fler vinster så kan ni även kika här och här och här. Turgumma var det ja. Jamen just det ja, jag vann ju dom här också i våras.

Tack vare denna lilla pizzabit har jag och min familj vunnit en resa till Bornholm. Resa med färja (inkl bil), 2 övernattningar, middag, lunch och kul studiebesök för 2 vuxna och 2 barn. Tjoho!

Att det var just pizza-biten som gjorde att vi vann beror på att receptet och ingredienserna var från Linas matkasse. Om man fotograferar sina rätter när man lagat dom och lägger ut dom på Instagram och taggar med #linasmatkasse är man med i veckovisa tävlingar. Detta hade jag helt glömt bort. Jag tar ju liksom kort på det mesta ändå. Haha.

Men igår blinkade min bild på Linas Matkasses Instagramsida och där presenterades jag som vinnare. Gissa om jag blev glad. Stort tack "Lina"!

Titt-ut typ

2013-05-15T23:41:00.001+02:00

Hej och titt-ut, typ. (Mössa Frithop Åre)

Vi kikar in för att säga hej typ. Jag säger hej och Lilly säger titt-ut. Dagarna går i ett och tiden vid datorn och bloggen hinns inte riktigt med. Det känns som jag säger detta varje inlägg, eller så tänker jag det bara. Från och med nu kommer jag inte säga det mer. Bilderna är inte dagsfärska men så kommer det vara. Och ni som följer på Instagram har redan sett bilderna. Japp. Så är det.

Titt-ut på er så ses vi en annan dag igen för jag har nåt spännande att berätta. Kanske imorgon. Förhoppningsvis.

Pigg-spruta?

2013-05-11T23:42:00.000+02:00

Piggelinmedel i vaccinationssprutan... man undrar.

(Byxor Name It, body Desigual)

För en liten tid sedan firade vi vår ett-åring. Han fick i samband med det en ett-årskontroll på BVC också. Såklart. Allt gick finemang. Min bvc-sköterska brukar säga att han är exemplarisk när han ska mätas. Han lägger sig raklång och sträcker på ena benet allt vad han kan. Ligger still och ler lite. 77,3 cm. Klart. En vikt på drygt 9600 gram. Kolla öron, kroppen, titta efter lampa, säga Mama. Och två sprutor. Läkaren sa som de brukar: "Han kan ju bli lite slö i eftermiddag". Haha, så här så min son ut efter lunch. Slö. Vad är det, hihi. Men som vid tidigare vaccinationer fick han feber på natten, men det gick över dagen efter och det blev inget långvarigt. Det är så härligt när man har glada barn. Vissa dagar är de ju extra glada och det blir så fina minnen. Denna dagen lägger jag på minnet.

Gå gör han inte än. Inte själv. Mer än gärna när han får hålla i två händer. Två ska det vara annars så sätter han sig ned. Han älskar att gå och kan gå hur länge som helst när han får hålla i båda händerna. Han blir så lycklig att benen sprätter fram. När vi tröttnar på att gå med honom tjurar han lite och sen tar han sin lära-gå-vagn. Rally-Valter. Jo han kör nästan rally med sin lära-gå-vagn nu. Kan svänger och backar och står PÅ flaket och rycker i handtaget så han guppar. Hua. När han går på gräset på baksidan av huset går han tills han kör emot nåt, sen vänder han och grå och skrattar igen hela nästa sträcka.

Nu när värmen äntligen kommit kan man spendera även kvällarna i trädgården. En skön kväll redan för drygt en vecka sedan tog vi en kvällsrunda i trädgården i väntan på att maken skulle komma hem från jobbet. Då tog både Valter och Lilly med sig sina vagnar och spatserade på trottoaren. Och ser ni häcken, då den 2 maj, fortfarande inte grön. Fyra dagar senare den 6 maj började den slå ut ordentligt. Idag är den alldeles grön igen. Så härligt med vårens grönska, varma (varmare) kvällar och skön utomhusvistelse.

Fullt koncentrerade båda två på sina vagnar.

(Mössor Polarn & Pyret)

Söta eller sura

2013-05-07T22:41:00.003+02:00

Till stor och liten, undra om de blir sura...

Frågan är om mina ungar blir söta eller sura i dessa Bobo Choses-kläder. Jag hoppas på söta och helst inte sura, tycker nämligen vi har för mycket sura miner nu för tiden ändå (3-årstrots och en 1-årng som utmanar). Oavsett tycker jag kläderna är helt bedårande. Både söta och tuffa på samma gång. Och ni skulle känna kvalitén, som gjord för sommarplagg. Alldeles mjuk ekologisk bomull som garanterat kommer svalka skönt varma dagar. Idag hade vi en varm dag så för en stund var jag sugen på att testa kläderna. Men sen kom nåt annat emellan och som vanligt slutade det med att Lilly gick i bara trosorna här inne. Det är tydligen det allra bästa för tillfället.

Bobo Choses är ett märke som jag inte köpt tidigare, men direkt när jag fingrade på tyget hade jag svårt att låta bli. Ni hittar det bland annat hos Oii barnkläder, men enligt Oii finns det inte så värst mycket kvar tyvärr. Och påfyllning finns det inte heller.

Alltså verkar det sålt som smör. Jag förstår varför.

På tal om citroner, ni missar väl inte den söta filmen "Små citroner gula" på bio nu.

Storasyster i heldress i mjukaste denim. Lillebror i randiga brallor.

Livat på kosläpp

2013-05-03T23:45:00.002+02:00

Kosläpp i kvällssolen.

På Stora Hallebo släpptes idag cirka 200 kor ut på bete, så kallad betessläpp eller kosläpp. De fullkomligt rusade ut ur ladugården och många kor till och med ramlade. Spänningen var stor när vi stod där och väntade, och bara folkmassan var spännande tyckte Lilly. Varken jag eller min svärmor hade sett klosläpp innan så det var faktiskt spännande för oss alla.

Frågan som Lilly ställde cirka tjugosju gånger var "Mamma, är bonden da? ". (För tillfället avslutas alla frågor med "da". Det är väl bara att gå till sig själv och lyssna, förmodligen säger vi "då" ofta. Det är otrolig vad de härmar/lär.) Hon frågade hela bilresan dit och ända tills självaste storbonden dök upp vi portarna när han släppte ut korna. Vi stod bara några meter ifrån öppningen till ladugården och mötte de stora djuren precis när de skulle gå runt hörnet för att sedan ledas ned på en gång ned till hagen.

Jösses vad stora de är alltså. Och när de ramlar sådär så gör det ju riktigt ont i en själv. Stackars kossor, de måste ju också få ont eller. Och full av mjölk i juvren kan det inte vara lätt att springa och skutta sådär. De borde plocka ut mjölken tyckte Lilly.

Väntar med spänning på vad som ska hända.

I rasande fart kom de första kossorna. Resten också förresten.

Och rusade på vägen ned till hagen.

Sen ville några stanna och stångas lite. Och ja, där är bonden också.

Någon ville gå tillbaka in i ladugården. Lille gullkossa.

Och då ville ju såklart Lilly stanna där också.

Sen blev det kallt och vi begav oss hemåt. Tack Stora Hallebo Werthéns för fint arrangemang. Och tack Arla för bulla och mjöl även om vi inte kom fram bland folkmassorna. Då var det bullar som min älskling frågade tjugosju gånger efter.

Små ben på toppen

2013-05-01T22:51:00.000+02:00

Utsiktsplatsen som är vår granne.

Första maj och solsken, dagen var som gjord för utomhusvistelse. Jag kände så för att ta årets första promenad till utsiktsplatsen nära oss. Bara drygt 1 km att gå men med en stigning på cirka 80 meter. Tanken var att min dotter skulle följa med. Tänk er en knapp treårings små ben i backar som man själv tycker är ansträngande. Jag gjorde en chansning, orkade hon inte gå är det ju bara att bära. Men det gick. Hon gjorde det. Första gången hon besökte denna plats och hon traskade och traskade med starka ben. Det var endast den sista backen som jag bar henne och detta gjorde bara gott för mina ben som behöver lite (mycket) styrketräning. Något mer som gjorde gott för min kropp var att jag glömde starta RunKeeper när vi gick ned, jag ville nämligen få höjdskillnaden mätt (vilket jag också glömde på vägen upp). Så när vi hade gått ned för den sista högsta backen kom jag på detta. DÅ satte jag dotter på armen och gick upp igen för att starta appen. Det var då vi mätte upp att höjden ligger på 225 meter över havet och vårt hus ligger på 146 m.

Små ben som traskat så gott som hela vägen upp.

Vackert som tusan.

Vi gick balansgång och klättrade både på och under stockar.

Och självklart sjöng vi om blåsippan.

Fynd på vägen.

Nästan nere igen.

Rester från bordet

2013-04-27T23:18:00.003+02:00

Resterna från bordsdekorationen.

Rester av bordsdekoration är inte så tokigt. Vi hade kalas för mina killar i lördags, fyrtio + ett = 41 årskalas och för dessa killar gick dukningen i rosa. Det var egentligen inget genustänk med det utan mest för att det passade till den rosa/ceris filten i soffan och till tavlan med cerist på. Och för att det var de blommorna som passade bäst utifrån flera aspekter sådär några timmar innan kalaset börjar. Då väljer man inte hur länge som helst. Så kan det gå. Rosa på 41-årskalas.

Resterna från bordet har nu prytt mitt fönster i en hel vecka. Det är trevliga rester det. Inte som matresterna som man tröttnat på när man äter dom på tredje dagen. Hihi. Igår rensade jag bort några enstaka blommor som vissnat och flyttade runt några till andra platser. De flesta kalas-buketterna börjar ge sig nu och söndagar brukar vara min "blom-dag" så imorgon ryker nog resterna. Skriver "min" blom-dag för just blommorna är det bara jag som sköter i det här huset. För övrigt är vi ett väldigt jämntställt par om någon undrar. Idag har till exempel jag rengjort altangolvet med högtrycksrondell medan maken lekt med barnen och lagat middag.

En stilig och enkel gerberabukett som föll mig i smaken. Smal och bred, nätt och fyllig.

Min mor köpte "färganpassade" blommor till sin svärson; vitt med ett stänk blått. Känns skönt att någon låter killar få ha blått när jag stökar till det och dukar med rosa. Fniss.

Vårflirt hos mig

2013-04-26T23:03:00.002+02:00

Spetsmössa och solgöga i väntan på grönskande bambu.

De kallades vårflört. Spetsmössan som är framodlad i växthus för att de ska blomma redan såhär tidigt och flirta med oss och våren. Växten är perenn och kommer därför nästa år igen men då blommar den inte förrän maj-juni. Jag tyckte den var så himla söt och doftade helt underbart så några av dessa hamnade ikväll i jorden hos oss. Vi entrén möts man nu av spetsmössa och solöga. Och en bambu som väntar på grönska. Får nog dra fram utemöblerna i helgen och sätta mig där och vänta på det gröna.

Ja tänk om det gick så fort.

Trettio meter vimplar

2013-04-25T23:00:00.000+02:00

Sextio vimplar i mitt hem som här gör en sväng om i hallen.

Nu är firandet över för denna gång. Helgen bjöd på 41-årskalas (maken 40 år + Valter 1 år) och självklart ville jag flagga för Valters ettårsdag precis som vi gjort för Lillys födelsedagar. Idag har Valter haft sin födelsedag och nu har vimplarna gjort sitt för denna gång.

Maken är lagom intresserad när jag slänger fram trettio meter vimplar på bordet och ber om hjälp att hänga upp dom cirka sextio vimplarna. Det är ju ganska långt men har man bara hittat bra fästpunkter så är det snart gjort att hänga dom. Vi börjar nog få rutin på det snart. Jag tycker det är en så enkel grej att få det lite festligt. På ett sätt festligare än ballonger för då slipper man att ungarna ska lockas att smälla dom. Vimplarna har hängt med sedan Lillys barndop, sen fick dom komma upp när hon fyllde ett år och även två. Därefter hängde vi upp dom vid Valters barndop och nu vid hans ettårsdag. En tradition jag vill fortsätta med så länge vimplarna håller.

De är gjorda av kraftiga pappersark, presentsnöre och häftapparat. Lite tejp också, för att jag skulle få ut fyra vimplar av ett kvadratiskt ark. Den ena vimpeln fick då tejpas eftersom "ändarna på arket" blir en halva liksom. Jaja, man kan göra vimplar utan att göra så. Men jag ville ha så många som möjligt av de arken jag hade köpt. Kraftiga ark som har både mönstrad fram och baksida. Ena sidan är lite glittrig och den andra matt vilket blir en ganska fin effekt när de hänger uppe. Sen är det bara att börja häfta. Hålla koll så att inte presentsnöret snurrar sig är det mest avancerade. Tjoff, tjoff, två häftklamrar i varje vimpel.

Gardinstänger är smidiga fästpunkter för vimpelsnöret.

Från vardagsrummet sticker vimplarna ut i hallen en vända.

Armaturen med spotlights i köket är en fästpunkt hos oss, sedan styr de in mot vardagsrummet igen.

Cykelställ från Byarums bruk

2013-04-24T23:01:00.001+02:00

Cykelställ Parkas från Byarums Bruk. (bild: www.byarumsbruk.se)

Ikväll gick jag ut i trädgården när barnen hade somnat, vårstädade och vårfixade i vårregnet. Med regnkläder, gummistövlar, arbetshandskar, mössa och sydvästen mådde jag bara gott av att vara ute i friska luften. Både knoppen och kroppen piggnar till av trädgårdsarbete. Flyttade även ut några cyklar och upptäckte att cykelparken vuxit. Innan har det bara varit min cykel men nu har även maken en, och barnen är ju snart där också även om Lilly fortfarande bara kör trehjuling och sparkcykel. Detta med cyklarna fick mig att tänka på att vi behöver ett cykelställ. Ordning och reda med parkeringen skulle jag önska. Googlade och hittade en riktig fining till cykelställ. Gillar ni? Jag gillar.

bild: www.byarumsbruk.se)

Pusskalas i badet

2013-04-24T17:22:00.002+02:00

Stor pussar lite. Lite pussar stor. Man ser nästan inte vem som är lite och stor längre av dom.

Häromkvällen blev det pusskalas i badet. Man smälter ju totalt när man ser sina ungar på det här viset, gulliga som tusan mot varandra. Men det är inte varje gång såklart, nu får vi se om det blir vattenkrig eller pusskalas i badet ikväll. Imorgon blir det kalas för min ett-åring, födelsedagskalas med familjen. Det stora firandet hade vi redan i helgen så nu är det vår tur att ge vår lille son några presenter.

Ett sista besök

2013-04-21T23:19:00.000+02:00

En höstdag 2012. Lilly kör sin barnvagn för att få visa upp den för farfar.

För precis ett halvår sedan miste vi vår otroligt saknade Anders; makens pappa, min svärfar och barnens farfar. Helger som denna när vi haft både 40-årskalas för maken, 1-års kalas för Valter och 90-årskalas för Anders mor, ja då saknas han ännu mer såklart. Vi var helt dränerade på energi hela familjen idag så efter en tupplur om 2,5 timme fick vi lite ny ork och gav oss ut på promenad till kyrkogården. Lilly undrar så när vi är där; hon frågar vad det står på stenarna och vad märkena i marken betyder. Det är verkligen inte lätt att förklara det här med döden. (Det är ett stenröse där alla har var sin sten. Siffrorna på gräsmattan visar var själva urnan är nedgrävd. Inte lätt att förklara för en 2,5-åring.)

Bilderna är från den sista fina höstdagen, precis innan hösten slog till på riktigt. Datumet var den 7 oktober 2012 och det var dagen efter Valters dop. Sista gången som Lilly var hos farfar och hälsade på. Då gick vi med förhållandevis glada steg till honom med tårta på sjukhemmet. Vi var glada att han fortfarande var med oss. Men efter dopet blev det inte många dagar mer i livet. Självklart heter min son också Anders.

Jag önskar ingen annan människa att behöva sluta sitt liv med ett och ett halvt år av grym sjukdom. Han som var så levnadsglad och verkligen ville leva. Han som såg fram emot pension och allt han skulle göra. Alla äventyr han skulle ta med barnen på. Istället blev det sexton månader utan att kunna prata. Ett antal månader utan att kunna använda högerarmen. En tid utan att kunna stödja på högerbenet. En tid utan att kunna resa sig. Och ytterligare några månader att brytas ned ännu mer. Att vara fullt medveten men instängd i sig själv. Att inte kunna säga något till någon och att knappt kunna svara när någon frågar. Tänk att inte få ventilera sina innersta tankar om livet och döden. Vilket grymt avslut.

Han som uppskattade livet. Han som verkligen levde. Han var full av liv, energi och kunskap. Han kunde alltid berätta sånt där som man med fascination lyssnade till. Han hade alla svaren på frågesporter. Han hade alla orden i korsorden. Han hade förmodligen rekord i att besöka sevärdheter och fik. Han kunde alltid ta med oss till nya spännande platser, oavsett om det var för fakta, bakelse eller shopping. Han hade ett genuint intresse för mycket. Allt från fåglar till kaffe och tyger. Och familj.

Familjen har ätit många croissanter och macarons när vi spatserade cirka trettio tusen steg om dagen tillsammans i Paris. Han har tagit oss till "den bästa" italienska restaurangen och till "det bästa" steakhouset i Berlin. Vi har gjort London till fots med turistkarta i handen. Vi har lagt marksten tillsammans tills handlederna svullnade. Vi har varit glada och sura tillsammans på golfbanor runt om kring. Vi har tömt många gasbehållare till grillen. Vi har verkligen umgåtts. Som familj. Och vänner.

Vi har sorg. Men vi lever. Jag har lärt mig att man ska leva medan man lever (även om det är lättare sagt än gjort alla dagar precis). Men nåt annat kan vi inte påverka. Sjukdomar finns. Livet tar slut. Men vi kan välja på vilket sätt vi vill leva. Vi kan välja vad vi vill fylla våra liv med.

Vi saknar dig Anders.

Då. På hemväg från farfar, den där höstdagen när Lilly besökt honom för sista gången.

Nu. Ett stopp i lekparken på hemväg från kyrkogården. Lek och skratt, det är härligt att fylla livet med.

Före/efter: Nyklippt pojke

2013-04-15T23:06:00.003+02:00

Oklippt och nyklippt son. En dusch mellan fototillfällena.

Före och efterbilder brukar väl mestadels handla om hem och renovering, men idag handlar det om min sons frisyr. Eller "frisyr" får man väl säga för det är ju inte någon riktig frisyr än. Men det är ju i alla fall hår. Hår som funnits med sedan födseln.

Jag klippte honom förra veckan och det var första gången som saxen sattes i detta hår. En stund med hårtrimmern och en stund med sax, där emellan fick jag stoppa in nappen i munnen. Det blev inte riktigt jämt och så men det är i alla fall toppat. Jag var lite tudelad till att klippa av de söta lockarna men det är ju trots allt bra för hårväxten gissar jag. Många på Instagram och även mina föräldrar tyckte att han ser äldre ut som nyklippt. Jo jag håller nog med. Han är ju snart inte en bebis längre utan en liten kille.

Här kan ni se inlägget om första gången Lilly blev klippt av mig. Hon var 1,5 år istället för Valter som är knappt 1 år.

Före.

Efter.

Pappa-sjuka barn

2013-04-09T09:29:00.000+02:00

Ungarna redo att hämta pappa.

Maken/pappan i familjen var bortrest i helgen så härom kvällen skulle vi hämta honom vid stationen. Det var en stor händelse för Lilly att åka och möta pappa, hon pratade om detta hela dagen.
- "Bätta (berätta) mamma var pappa kommer från".
- "Pappa kommer med bussen från Stockholm".
- "I daaa? (idag)"
- "Ja, idag."

Och så gick det en stund och sen kom det frågor på frågor. Det var en glad tjej när vi skulle åka, glad trots att klockan var sex och tröttis-timmen för nedvarvning, pyjamas och välling infunnit sig gick det galant. I bilen på väg till stationen sa Lilly "Mamma, jag är så pappe-sjuk nu". Hon gick och kikade i långa korridoren på stationen och frågade var pappa var. Ni skulle sett hennes lycka när hon fick syn på honom utanför bussen. Sådana här stunder är svåra att uppnå på annat sätt än med barn. Total lycka.

Dagen med stjärnglans

2013-04-06T22:04:00.002+02:00

En dag med stjärnglans.

Så var dagen här som Lilly väntat på så länge. Torsdagen som hon skulle till frisörskan för första gången. Och dagen då hon skulle få åka buss ensam med mamma. Båda två var nog lika stora. Hon njöt. Jag njöt. Såklart man inte kan annat än göra en sådan här förmiddag när humören är på topp. Jag hade med mig Lilly med det gladaste humöret och hon satt helt stilla i frisörstolen och gjorde precis som Michaela sade. Håll ned hakan mot halsen. Blunda. Håll huvudet rakt. Lilly var så stolt efteråt för att Michaela hade berömt henne för att hon gjorde precis som hon bad om. Mamman var också stolt.

Så även om vi hade lite bråttom hem egentligen (Valter skulle till babysim) så tog vi oss tid att njuta fullt ut. Lilly älskar att sitta på fik och prata och kika på folk, så det gjorde vi. Vi gick till mysiga fiket Napoleon och satt en lång stund. Mackor och färskpressad juice unnade vi oss. Och så pratade vi. "Mamma titta, sitter det två pojkor där borta". Och så pratade vi om att pojkarna satt på höga stolar. Och om de var stora eller små pojkar. Sen såg Lilly en tavla. "Mamma titta, är det bara gubbor på den tavlan?" Ja, eller nej, en tant med kjol var det nog också. Men ändå. Och fem minuter senare var bordet närmast tavlan fyllt med gubbar. Och så fortsatte vi.

Sen skuttade vi genom parken i solskenet till bussen. Och sen fick mamman springa från busshållplatsen för att hinna hem och byta barn. Lämna in Lilly till mormor och morfar som passat Valter och istället ta med sonen och lämna Lilly hemma. Tur jag skulle bada efter den springturen.

Ovan till vänster: Lilly letar efter vantarna i fickan i väntan på bussen. Ovan till höger: Som ett ljus hos frissan. Under till vänster: Stolt tjej som är färdigklippt. Under till höger: Skuttande solstråle genom parken på väg hem.

Badkillen som missat tre gånger babysim, då är man lite skeptisk. Nöjd men lite skeptisk. Att dyka kände han inte för idag. Det nya för denna gång var nog att utforska omklädningsrummens skåp och att traska fram och tillbaka längs bänkarna.

Trapphäng

2013-04-01T23:15:00.001+02:00

Makens smoothie blev eftermiddagens mellanmål.

Det går ju inte motstå att vara utomhus nu när man verkligen känner våren i luften. Valter stod parkerad i barnvagnen och sov utomhus i 2,5 tim och när han vaknade var det dags för mellanmål så han fick ytterligare 1,5 timme luft. Han har lite att ta igen efter alla sjukdagar så han var så nöjd över att få vara utomhus så. Han var så glad förutom när jag försökte få honom att gå med lära-gå-vagnen utomhus och i efterhand förstod att foten inte borde fått plats i Lillys gamla lära-gå-skor. När vi kom in och tog fram måttstocken till skon mätte den 13,5 och foten likaså. Oj oj, stackars lille pojk. Bra att han säger ifrån i alla fall. Nu måste vi beställa nya skor med snabba ryck.

Maken svängde ihop en ny variant på smoothie och den blev så himla god. Frisk och fräsch. Hallon, banan och apelsinjuice. 250 gram frysta hallon, 4 dl apelsinjuice och 2 bananer mixas. Till det önskade Lilly en knäckemacka, sen var alla nöjda. Att sitta på altantrappan mitt i lä och solsken med smoothie i hande gjorde också mig väldigt nöjd.

Lilly placerar sig nära Valter för att han ska se hur hon gör när hon suger i sugrör, hon vill att han ska lära sig.

Det går verkligen i ett med två småttingar; man hinner precis plocka iordning efter en måltid innan det är dags att planera nästa. Mellan detta mellanmål och middagen han vi i alla fall att leka Datten. Hela familjen jagade varandra i trädgården och Lilly skrattade så hon kiknade. Mela. (Mera). Detta ord har hon sagt skrattandes hundraelva gånger på två dagar. Man vill ju inte sluta när man har så roligt men middagen behöver ju också komma på bordet. Och det gjorde den även idag. Maken och Lilly svängde ihop sista rätten från Linas matkasse.

Även Valter 11 månader ville äta av denna middag idag. Han som har "matvägrat" några dagar och vi misstänker fler tänder... Men när han satte igång och tugga kycklingfilé som inget börjar jag istället tro att han vägrar barnmatsburkar. Till frukost tuggade han en halv amerikans pannkaka. Han som inte ens kunde svälja ett riskorn för någon vecka sedan. Men nu har han fem tänder och äter både pannkakor och kycklingfilé. Han blir visst stor vår lille kille.

Baconlindad ostfylld kycklingfilé.

Altanhäng på påskdagen

2013-03-31T23:14:00.000+02:00

Altanhäng.

Så kom våren på riktigt, på påskdagen. Vi invigde altanen och nya skalkläderna, passade på att grilla upp veden som blivit liggande i eldkorgen genom att grilla korv till mellanmål. En riktigt slapp och härlig dag. Altanmöblerna har vi inte ställt iordning ännu så Lilly tycke det var jättekul att springa omkring och jagas. Jo jag med. Vem gillar inte att springa i vårsolen.

Glad påsk från oss

2013-03-30T07:30:00.000+01:00

Det var många år sedan vi hade påskpynt här i huset. Rättare sagt, vi har aldrig haft det i detta hus. Det är alltså över fem år sedan, när vi bodde i lägenheten, så att öppna påsk-kartongen var en överraskning i år. Lite nytt pynt blev det också i år, men bara några prickiga fjäderägg och lurviga så kycklingar. Glad påsk på er!!

Påsktårta

2013-03-29T23:29:00.000+01:00

Dottern kallade det äggtårta, jag burkar kalla den "Mosters påsktårta". Om ni vill se innehållet eller ha recept så hittar ni det i ett äldre inlägg, här. Hoppas ni har en härlig långfredag!!

Skärtorsdagen i köket

2013-03-28T22:57:00.000+01:00

På skärtorsdagen blev det påsk i köket. Gult i alla fall. Jag har gula detaljer i köket då och då, just nu har de inte varit framme på länge så det kändes extra kul att ta fram de nu till påsk. Några små ägg och några påskliljor, men annars mest gult. Gult och glatt som påsken ska va´. Glad påsk!

Familjegymnastik

2013-03-26T22:45:00.000+01:00

Hemma-träningen som ledde till att sjuklingen piggnade till i några minuter.

Kan ni det där med djupa knäböj, här är en som kan i alla fall... Jag och Lilly skulle köra lite "hemma-träning" och rullade ut våra träningsmattor. Valter som fortfarande hade hög feber placerade vi på uggle-puffen, han såg ut att ha en bra åskådarplats. Ganska så snart satte han sig upp istället, och ganska så snart därefter var det han som stod närmast tränings-dvd:n och gjorde de djupaste knäböjen. Sen blev det ingen mer träning just då. Det var kul men kort. Jag fick fortsätta när barnen hade lagt sig istället.

Feberkillen med djupaste knäböjen.

Sista dagen hemma

2013-03-25T22:32:00.000+01:00

Förmiddagsfilm på uggle-puffen och sen skala lök till köttfärssåsen.

Idag är Lilly hemma från förskolan för att se så att febern håller sig borta hela dagen och att hostan inte är alltför jobbig. Det var nog bra för orken var inte riktigt tillbaka än. Tillbaka för att orka gå på förskolan. Som hon har längtat efter att få gå dit. Och påskpyssla. Redan hennes andra sjukdag började hon prata om att om hon tar "mecin" (medicin) då kan Lilly gå till förskolan imorgon. Jo, förhoppningsvis. Men så blev det inte riktigt. En vecka hemma men imorgon kan hon gå igen.

Feberplutten

2013-03-24T23:43:00.002+01:00

Så har febertoppen flyttat sig från Lilly till Valter. Lilly hade sin topp på över fyrtio grader i torsdags. Idag var det Valters tur. Igår hade han 39,9. Idag 40,1 och då hade han ändå febernedsättande i kroppen. Lille plutt. Feberplutt. Ja fy vad små de känns när de är såhär. När de inte vill leka, bara helst vara i famnen och luta huvudet mot axeln och halvsova. Då är de inte friska. En liten fem-minutare gick det bra att sitta på golvet och titta på Pingu på tv. Jo ibland får man ta till tv:n, särskilt när man har två sjuklingar att ta hand om. Varför berättar jag för er om detta då, det är ju inget inspirerande. Det är nog mer en ursäkt för att jag inte hinner med bloggen för tillfället.

Heja våren

2013-03-18T22:51:00.002+01:00

Altanen 2012. Nu funderar jag på hur den ska se ut 2013...

Kan inte säga annat än att jag längtar till våren nu men istället skulle väl oväder komma. Jag är inte den som vill att snön ska smälta i januari för alternativet då är att vi har slask tills våren kommer i mars/april. Nu är det mitten på mars och nu KAN det ju faktiskt bli vår. Visst kommer det bli bakslag, har det gått ett år utan snöfall i april. Inte. Men nu när vi faktiskt närmar oss vårmånaderna, DÅ börjat jag längta på riktigt. Och ivrig som är jag är så vill jag ha det direkt. Heja våren. Tills dess får man väl fundera på hur man ska möblera och fixa på altanen inför denna säsongen. Ha ni också börjat fundera?

Funderar faktiskt på att flytta mina PS fåtöljer, för de är ju inget vidare att sitta i. Vi är ju många som har dom, tycker ni också att dom är finare än vad dom är sköna?

Vill ni kika på fler altanbilder hos mig både under bygget och när det är färdigt hittar ni det här.