lugnochfin

Så fungerar attraktionslagen

2012-02-17T00:20:00.001+01:00

Det finns mycket att avhandla kring attraktionslagen. Att dra av alltsammans i ett enda monsterlångt blogginlägg vore egentligen typiskt mig, men jag ska inte göra så. Vi tar detta steg för steg.
I detta inlägg pratar jag mest om hur attraktionslagen fungerar, så detaljerat jag kan förmå. Precis som med elektricitet så behöver du inte veta hur den fungerar för att använda dig av den. Men det kan vara spännande att höra om ändå.

Till att börja med så ska vi prata om kvantfysik.

Och kom nu ihåg att jag inte är expert på detta, och att följande förklaring är min subjektiva tolkning av det jag lärt mig. Om du som läser råkar kunna detta bättre än jag och ser något som du tycker bör ändras så skulle det glädja mig om du låter mig veta det på ett sakligt och trevligt sätt. =)

Kvantfysik är läran om de riktigt små partiklarna, universums minsta beståndsdelar. Universum består av energi. Allting vi ser, och allting vi inte ser, består av energi som rör sig på olika sätt, drar ihop sig och expanderar. Energi är konstant, den kan alltså kan inte förstöras, bara byta form eller skepnad.
Zoomar man in tillräckligt nära på något solitt föremål så kommer man se att det som verkar vara kompakt egentligen är fullt med tomrum. Både materia och icke-materia består av partiklar och avstånden mellan dem. Dessa partiklar är i sin tur vibrationsfrekvenser, energi som vibrerar på olika våglängdger. Alltings minsta beståndsdel är alltså vibrationer. Allt är i grund och botten vibrerande energi.

Det finns en lag som fysiska objekt lyder under som kallas gravitationslagen. Oavsett om du tror på gravitationslagen eller inte så råder den. Den är en lag. Om än en lag som kan trotsas av andra krafter i form av t.ex. ett flygplan eller en luftballong.
Attraktionslagen är en annan universell lag. Enligt den dras lika vibrationer till varandra som magneter. Den är själva anledningen till att objekt hålls samman, då de vibrationer som utgör objektet är lika och därför förenade. Det som vibrerar lika hör ihop. Utan denna mekanism skulle allting sväva ut åt olika håll och vara suddiga i kanten.

Det är inte bara fysiska objekt som är vibrationer och styrs av attraktionslagen. Även tankar och känslor är vibrationer, och de vibrerar på olika frekvenser precis som radiovågor. Vår hjärna kan ses som en radio som hela tiden tar emot och skickar ut signaler på olika frekvenser. Inkommande signaler tolkas av våra sinnen och översätts till intryck som vi kan förstå. Utåtgående signaler tolkas av attraktionslagen, som reagerar genom att föra liknande signaler till oss. Om du går runt och känner dig nöjd och tillfreds så är detta signalen, vibrationen, du sänder ut. Attraktionslagen attraherar motsvarande vibrationer tillbaka till dig, alltså den ger dig fler anledningar att känna dig nöjd och tillfreds. Inte genom att ”trolla fram” saker som gör dig nöjd utan genom att föra dig i en riktning som i slutändan ger dig den känslan.
Attraktionslagen bedömer inte dina signaler som bra eller dåliga. Den funderar inte heller över om du verkligen är säker på att du vill ha detta som du signalerar om. Den bara ger dig mer av samma sak. Därför får vi även sådant vi inte vill ha, och speciellt sådant vi verkligen inte vill ha. Jag ska strax förklara varför.

Faktum är att allting vi ser och kan ta på startade som en tanke eller idé. Ingenting existerar fysiskt utan att först ha existerat icke-fysiskt. Ditt liv är alltså indirekt ett resultat av de tankar du tänkt, bra och dåliga.
Det jobbiga i detta: Ja, du har skapat även de saker du inte vill ha och rent av avskyr.
De goda nyheterna: Du kan skapa något annat, genom att tänka och agera annorlunda. Det du har skapat kan du ändra på. Det kanske låter alldeles för bra för att vara sant, men det är både väldigt enkelt och väldigt svårt.

Det är inte din nuvarande situation som bestämmer hur din framtid kommer se ut. Det är de tankar du tänker just nu som bygger din framtid. De bygger den först icke-fysiskt, fram tills att de slutligen får fysisk representation i ditt liv. Det du tänkt i det förflutna skapade det som du upplever idag. Det du tänker idag skapar din framtida upplevelse. Dina nuvarande förutsättningar må avgöra hur snabbt och på vilket sätt du når dit, men de är inte i sig själva avgörande. Enda anledningen till att din nuvarande situation inte förändras är för att du stirrar dig blind på den och inte på vart du ska. Det är precis som att försöka styra en båt utan att titta vart du ska.

Detta är varför du inte kommer någonvart genom att önska dig saker och hoppas på att få dem. Vad tänker och känner du när du önskar dig något? Att du inte har det du vill ha just nu. Du känner avsaknad, det är själva motivationen till att du önskar dig något överhuvudtaget. Och när du ”hoppas” på att du ska få det du önskar dig så känner du i själva verket... tvivel, eller hur? Genom att fokusera på avsaknad och tvivel får du mer av just dessa känslor.

Det korrekta sättet är att be om saker och förvänta dig att få dem. Hur du gör detta går jag in på i nästa inlägg. Det är det som är den lätta och den svåra biten...

Jag tänker aldrig mer ha ett vanligt jobb

2012-02-10T14:09:00.000+01:00

Jag är purfärsk frilansare, har bara haft min firma sen årsskiftet. Kanske har jag inte rätt att uttala mig kan vissa tycka, som är mer erfarna och inte lika "naiva". Men eftersom det här är min upplevelse, och min blogg, så tänker jag uttala mig ändå. Om min syn på att vara anställd och att vara sin egen. Alla kommer inte hålla med, men det är så det ska vara.

Jag har gott om erfarenhet som anställd. Har jobbat på en himla massa olika ställen: receptioner, växlar, kaffebarer, matbutiker, hamburgerrestauranger, telemarketingföretag och ja ni fattar grejen. Vissa ställen har jag trivts bättre på än andra, och vissa har jag rent utsagt plågat mig själv för att orka gå till.
För det första är tidiga mornar inte alls min kopp te. En liten bit av mig dör varje gång jag tvingas stiga upp före 09.00. No kidding.
För det andra så har jag alltid besvärats av djupare reflektioner kring det jag jobbar med, något som kanske inte är alltför lämpligt när jobbet går ut på att ringa och störa barnfamiljer mitt i middagen för att pracka på dem dagstidningar eller mobiltelefoni.
För mig är arbete inte allt, även om jag skulle ha ett jätteroligt jobb. Jag har många intressen, och kan omöjligt välja bara ett och ägna nästan hela min vakna tid åt det. Att syssla med samma sak åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan, på samma plats och under samma tid, skulle driva mig till vansinne. Jag respekterar de som trivs med den rutinen, men jag kan inte för mitt liv anpassa mig till det och gilla det.
Är jag naiv, lat och oambitiös? Det kanske vissa tycker, och de får tycka det. Själv anser jag bara att jag fungerar annorlunda. Mina ambitioner yttrar sig på andra sätt. Min produktivitet tar sig andra former. Nu har jag upptäckt de formerna och de är som frilans och entreprenör. Jag har hittat hem, och det finns ingen återvändo. Jag kommer aldrig mer kunna ha ett "vanligt jobb".

När jag researchade inför att bli frilansskribent så köpte jag en del böcker och läste en massa artiklar och tips på webben. Konkreta råd var svårfunna, men jag fick ett hum om hur jag skulle gå till väga. Jag har ganska hyfsat självförtroende och tillit till min egen förmåga. Och så är jag näst intill pinsamt envis.
Merparten av energin gick dock åt till att ducka och veja för alla kommentarer om hög konkurrens, (något jag blivit så van vid att höra att jag inte ens registrerar uttalandet längre), låga arvoden och den oerhörda otrygghet man som frilansare dagligen tampas med.
För vad kan vara mer otryggt än att vara on your own, pressad att dra in pengar för hyra och mat? Aldrig ha några garantier för nästa månad eller månaden därpå. Tänk om man inte får några kunder? Tänk om man förlorar en kund? Tänk om man inte får tillräckligt med uppdrag, eller för lite betalt? Tänk om man blir sjuk eller skadar sig och inte kan jobba? Tänk om, tänk om, tänk om. Inga skyddsnät. Ingen uppsägningstid. Bara lilla jag, ute i den kalla, hårda verkligheten. Anställd = trygg. Frilansare = otrygg.

Men så tänker inte jag. Och eftersom att jag tror att saker och ting blir vad man gör dem till, så är det inte heller så här jag upplever saker.
Jag känner mig trygg som frilansare. Inte otryggare än på något av alla de andra jobb jag haft. Som frilansare låser jag inte in mig på toaletten hemma i lägenheten och försöker stanna så länge som möjligt för att få arbetsdagen att gå. Som frilansare behöver jag inte knuffa mig fram till min arbetsplats om mornarna och stå som en ansjovis i t-banan på vägen hem. Som frilansare planerar jag mina dagar och veckor som jag vill. Jag bestämmer när jag går upp på morgonen, när jag arbetar och vart jag arbetar. Känner jag mig inspirerad, eller har deadline så jobbar jag från förmiddag till sent in på natten. Jag är inte begränsad till kontorstider. Jag är inte begränsad till att byta timmar av min tid mot pengar. Det finns inget tak på vad jag kan tjäna om jag är tillräckligt kreativ.

Desillusionerad är jag inte. Det krävs mycket ansvar att vara sin egen. Det krävs en vilja av stål och en motivation som inte piskas fram av någon annan än dig själv. Jag har bara mig själv att lita på, och skylla på om jag inte skulle nå mina mål. Det kan vara en läskig tanke. Men precis som med allt i livet så väljer vi hur vi tänker om saker. Jag tänker:

Jag får sova så länge jag vill på morgonen och vara uppe så länge jag vill på natten, så länge som jag får jobbet gjort.

Jag väljer själv hur mycket av min tid jag vill byta mot pengar.

Jag gör det som krävs för att få uppdrag. Kan andra så kan jag. Jag ger mig inte.

Jag kan välja de jobb som jag tycker är roliga, utvecklande och spännande. Det, för mig, är värt en instabil och stundtals lägre inkomst.

Jag väljer frihet, oändliga möjligheter och meningsfullt arbete framför ett "tryggt" skrivbord att gå till, regelbunden lön och jobba för någon annans vision.

Men visst, jag har bara frilansat i knappt två månader, vad vet jag? Kanske örfilar verkligheten mig i ansiktet snart och jag får äta upp allt positivt trams jag skrivit.
Eller så blir mitt positiva trams en självuppfyllande profetia.

Attraktionslagen - hur man får det man vill ha

2012-02-07T13:12:00.001+01:00

Jag kommer börja skriva mycket mycket mer om attraktionslagen här i bloggen. Har hållit mig ifrån det tidigare för att... jag vet inte. Rädsla gissar jag. Ibland bryr jag mig alldeles för mycket om vad folk ska tro om mig, det är något jag jobbar på att släppa.

Anyways!

Attraktionslagen. The law of attraction. Lagen om att lika saker dras till varandra. Allting i universum = energi, tankar = energi, energi = vibrationer. Alltså: allting är vibrationer och lika vibrationer dras till varandra. Med andra ord: tankens kraft. Du får, och blir, det du tänker på.

Visst luktar det new age-flum lång väg? Tro mig, jag vet precis hur abstrakt och metafysiskt det låter, (det ÄR abstrakt och metafysiskt!) Men har man fått tillräckligt mycket bevis under sin livstid för att det faktiskt fungerar på detta vis så är det allt annat än flum. För mig är attraktionslagen lika självklar som gravitation och jag ska i sinom tid förklara precis varför det har kommit att bli så. Tålamod, ok? Keep an open mind.

Om du hört talas om attraktionslagen förut så är chansen stor att det är genom boken eller filmen The Secret, eller kanske Esther och Jerry Hicks böcker. De är alla bra källor såklart, men det är sällan man tar till sig något helt och fullt efter bara en genomläsning av en enda bok. Det finns många böcker om attraktionslagen, och för varje bok jag läst har jag fått bättre grepp om hur detta verkligen fungerar.

Jag kom först i kontakt med konceptet när jag läste Samtal med Gud-böckerna på gymnasiet. De går väl inte uttalat in på att diskutera attraktionslagen, men de presenterar ett annat sätt att be om det man vill ha. Detta faschinerade mig ur ett filosofiskt perspektiv: När vi ber om något, eller önskar oss något, vad är det vi egentligen känner inom oss? Avsaknad av det vi ber om, eller hur? Annars hade vi inte bett om det. Problemet, utifrån lagen om att en tanke om avsaknad attraherar ännu mer avsaknad, är att vi genom att be om något snarare stöter det ifrån oss. Ju mer vi desperat längtar efter något, desto mer saknad känner vi och desto mer av den känslan drar vi till oss.
Detta gav mig en rejäl tankeställare. Jag var redan bekant med affirmation och visualisering - att intala sig att något redan är på ett visst sätt, men först nu förstod jag varför det var så viktigt. Och detta förklarar The Secret väldigt bra, att man ska be om det man vill ha och känna som att man redan har det.

Eftersom att attraktionslagen bygger på en vetenskap och filosofi som ligger långt bortom det de flesta av oss känner till och accepterar så räcker inte detta som underlag. Det är väldigt lätt att kasta The Secret, och andra lättsmälta böcker åt sidan som new age-flum. "Okej, jag testade att be om pengar och låtsas som att jag redan hade dem men jag fick inga, det funkar inte, attraktionslagen är bullshit." o.s.v.
Det tog mig lång tid att våga lita på attraktionslagen. Och inga böcker, webbsidor, filmer och ljudböcker i världen hade övertygat mig om jag inte tillämpat det jag lärt mig och sett resultaten. Det krävdes en hel del bevismaterial, men idag har jag faktiskt tillräckligt många "lustiga anekdoter" och "märkliga sammanträffanden" i bagaget för att med hundraprocentig ärlighet säga att jag vet att detta fungerar.

Jag ska återkomma många gånger till varför och hur det fungerar. Tills dess lämnar jag er med lite bra läsning:

Steve Pavlinas blogg (Han kallar det Intention-Manifestation.)
Forum om attraktionslagen
Irinas suveräna blogg

Fryser

2012-02-03T20:52:00.000+01:00

Känns inte som att jag har mycket till val än att hålla mig hemma ikväll. Så kallt ute att ansiktet nästan trillar av.

Istället passar jag på att få lite arbete gjort! Planera saker jag ska skriva för bloggen, samt jobba med en artikel om downshifting som ska skickas in till måndag. Vet inte varför, men jag får sån mysko arbetslust på helgerna. Tror det är nån slags trots mot mån - fre-normen, för i veckorna är det betydligt svårare att få något gjort. Bäst att smida medan järnet är varmt med andra ord.

Just det, jag har en sån där blogg...

2012-02-01T13:31:00.000+01:00

Inte blivit så mycket bloggande på sistone, då jag haft fullt upp med jobbrelaterade saker. Men nu börjar det ta sig! Berättar mer framöver.

Nya kontoret <3

Sockerberoende

2011-11-11T17:09:00.001+01:00

Sitter just nu och kollar på EfterTio från i förmiddags, där det handlar om sockerberoende.

(Se programmet här.)

Gunilla Sahlin är gäst, som skrivit den relativt nyutkomna boken Vitt Begär. Jag har inte läst den, ännu, men jag planerar att göra det. Jag har nämligen starka skäl att tro att jag själv lider av den här åkomman. Åtminstone i liten skala.

Jag är inte överviktig, tvärtom ser jag smal och hälsosam ut. Men som de pratar om i programmet så kan skenet bedra. Man kan vara pinnsmal men ändå ha issues med socker. Det som får mig att känna igen mig är just det stundtals okontrollerbara begäret efter något sött. Jag köper något och äter, inte några stora mängder för det får jag tack och lov inte i mig, men tillräckligt för att jag ska må illa och hata mig själv. Slänga det som blev kvar så att det inte finns kvar senare eller dagen efter. Och såklart lova mig själv att det var sista gången jag ens tittade på godis. Haha.

Jag smyger med det, vill inte att min sambo ska se. Trots att jag vet att han inte dömer eller ens bryr sig, och trots att det inte är några stora mängder. Det är min psykologiska instinkt att dölja och smussla som hintar om att det är ett skadligt bruk eller beroende. Jag vet att jag kan lugna mig om jag bara håller igen några veckor, men vissa perioder är det helt enkelt svårare än andra.

Det är rätt sjukt att det inte pratas och skrivs mer om det. Men det är väl på gång antar jag. Första boken jag läste var Bitten Jonssons Sockerbomben, och den var bra. Dock så var jag fortfarande vegan at the time och bara nämnandet av LCHF fick mig att spruta eld ur näsborrarna. Idag gör jag mitt bästa för att äta enligt just LCHF, för att det gör sockersuget mycket mer hanterbart än innan. Att ha stabilt blodsocker är himmelrike...

Det är polkagrisens fel att jag får dödsångest

2011-11-10T13:52:00.000+01:00

Jag minns en gång när jag var liten, och var hemma, sjuk. Jag hade föredragit att inte minnas, för det är det som hände den dagen som gjort att jag knappt vågar svälja tabletter. Jag har tablettsväljarskräck.

Vi hade en sån där godisautomat hemma, som var fylld med polkagrisar. Jag låg och kollade på hyrda My Little Pony- och Lady Lovelylocks-filmer och åt polkagrisar. Ensam hemma. Polkagrisar som ni vet kan ha väldigt vassa kanter. En polkagris fastnade i luftstrupen och jag fick panik. Hostade så det kom blod, för polkagrisen rev upp halsen. Trodde jag skulle dö där och då, på golvet framför tvn med svenskdubbade My Little Ponys i bakgrunden.

Jag fick upp den såklart, men sedan den dagen har jag alltid haft ångest inför att svälja tabletter. Särskilt stora tabletter, och tabletter med vassa kanter. Jag tror att de ska fastna och att jag ska dö. Nästan varje gång får jag lite dödsångest.

Men polkagrisar har jag inga problem med att äta.
The mind works in mysterious ways.

Min kärleksförklaring till Mia Skäringer

2011-11-09T22:51:00.000+01:00

Jag har precis fått hem Mia Skäringers nya bok, Avig Maria, och måste få ventilera mig.

Jag avgudar Mia Skäringer. Som skådespelare, som skribent, och som person.
Liksom, sakerna människan skriver:

"Jag minns den där första kärleken. Den skoningslösa. Hur den rev som vildvittrans klor i hjärtat. Minns hur jag nästan ångrade mig: Vad fan har jag gjort? Jag pallar inte att älska så här mycket. Men lugn. Man växer in i det. In i kärleken. Efter en stund är man inte längre så rädd. Man har liksom inget val. Det är det vackraste: att nu finns ingen återvändo. Dessa människor är jag utvald att skydda och leda (även om jag själv är helt jävla vilsen ibland)."

Jag, som har svårt att tolerera ungar i största allmänhet och typ skiter på mig av skräck vid tanken på graviditet och förlossning, jag får nästan lust att skaffa barn av sakerna hon skriver. För att få känna det hon känner.

Och hon sätter ord på så mycket som jag alltid tyckt:

"Jag är inte mycket för att mingla. Eller rättare sagt: jag kan inte mingla. Jag vet inte hur man gör. Jag blir blyg och obekväm. Och så får jag ont i ryggen av att stå och försöka se cool och avslappnad ut. Jag vet inte vad man ska säga."

Det är rena terapin att läsa hennes böcker. Jag blir trollbunden. Igår kväll låg jag uppe till två på natten, gick på toa med boken i ena handen, kunde inte sluta läsa. Hon serverar ärliga, nakna och känslosamma historier med en fart och ett flow som gör bokjäveln omöjligt att lägga ifrån sig. Och då och då smyger hon in knivskarpa små korn av ren komik så man garvar rakt ut.

Dessutom är hon vacker så ögonen svider.

Mia, om du läser detta, (om du googlat dig fram hit eller nåt), så vill jag säga dig: Sluta för guds skull aldrig skriva. Dina ord är som knark för mig. <3

Och till er andra som inte heter Mia Skäringer, läs hennes nya bok Avig Maria. Och hennes förra om du inte redan läst den: Dyngkåt och hur helig som helst.

Jämmer och elände och fy tusan vad det är synd om mig

2011-11-09T14:10:00.001+01:00

Det är nu flera veckor sedan jag var förkyld, men jag har fortfarande en slags konstig hosta som vägra släppa taget.
Den är spöklik på något sätt, för det känns hela tiden som om luftstrupen klibbar igen av tjockt slem och jag andas rossligt som ett djur som snart ska dö. Jag hostar och hostar och harklar och harklar och inte ett skit kommer upp. Tror nästan att hostan är en hallucination ibland.
Och så lyckas jag hela tiden få upp saker i näsan och bihålorna när jag äter. Det räcker med att jag snörvlar lite försiktigt eller inte sväljer tillräckligt bestämt så har jag bihålorna fulla av äggröra eller nåt annat trevligt. Och inte lyckas jag snyta ut det så nu har jag anledning att tro att jag har flera veckors ansamling av matrester där. Att det snart tvingas upp i hjärnan för att få plats och att min hjärna snart är ersatt av äggröra.

Sådär, nu har jag gnällt av mig.

Roman på 30 dagar

2011-11-07T23:12:00.000+01:00

Jag slog i huvudet hårt för någon månad sedan och beslutade mig i detta förvirrade tillstånd för att delta i det som kallas NaNoWriMo. Den nationella romanskrivarmånaden.

Det finns ett problem när det kommer till författarskap och kreativa idéer. Det problemet heter deadline. Inte deadlinens existens, utan avsaknaden av en deadline. "Någon gång ska jag skriva en roman." heter det. Eller, om man påbörjat en roman: "Någon dag ska jag skriva klart romanen." Gör man det? Nej. Utan en deadline, (och gärna även ett förskott, men det är en lyx få förunnade), blir det inte av. Om man inte är en väldigt speciellt individ.

Här kommer alltså NaNoWriMo in i bilden. Detta globala jippo som utmanar helt vanliga människor att skriva en bok på 50 000 ord. Inte en bra bok, med sammanhängande story och läslig grammatik. Bara en bok. Innehållandes 50 000 ord. Det innebär i snitt 1 667 ord om dagen. Ca. 4 sidor text.

Det går utmärkt att bara improvisera sig igenom alltihop, men jag har valt att utgå från en idé jag haft i några månader. Tanken är att jag efter deadlinen den 30e november ska ha ett första, (skitdåligt och knappt läsbart), manus att jobba vidare med. Men tanken är också att utmana mig själv i kreativitet, tålamod och uthållighet. Detta känns verkligen som ett maraton, och jag är inte ens igenom första veckan ännu.
Men...

Carpe daedus linus! (Vi låtsas att det betyder "fånga deadlinen", ok?)

P.S Om någon som läser detta också deltar i årets NaNoWriMo, kommentera och berätta om dina bravader och din ordkvotsångest för guds skull!

Du får inte betala fortare för att du står sked med personen före dig i kön

2011-10-31T09:00:00.000+01:00

Jag vet att detta kanske är breaking news för vissa, och det är för er jag skriver den här texten. Ni andra kan bara läsa och nicka igenkännande.

Så här är det:
Det finns något som kallas bekvämlighetszon eller personligt utrymme. Med detta menas den ca. en metern närmast kroppen som vi i regel är selektiva med vilka vi låter vistas innanför. Detta är kulturellt, men också individuellt. Vissa människor behöver mer eller mindre utrymme mellan sig själva och andra för att känna sig bekväma. Kommer en främmande eller oinbjuden person för tätt inpå kan de känna allt ifrån milt obehag och stress, till ilska och panikattack.

Självklart är det så att man inte alltid kan kontrollera hur nära någon man står eller sitter. T-banan i rusningstrafik. På dansgolvet. I tandläkarstolen.
Men i vissa fall går det alldeles utmärkt att behålla normalt bekvämlighetsavstånd från andra. Säg t.ex. att du står i kö i mataffären. Eller i vilken annan kö som helst. Då kan du försöka minnas dessa enkla tumregler:

Du kommer inte få betala fortare för att du står fysiskt närmare kassan. Det är fortfarande lika många andra före dig i kön, med samma antal varor.
Lämna ca. en meter mellan dig och personen framför. Går inte det, lämna så mycket utrymme du kan och vänd dig gärna lite åt sidan så att du inte flåsar personen i nacken.
Står du närmare, och märker att personen framför sneglar bakåt på dig och kanske ser besvärad ut, flytta dig längre bort. Detsamma gäller om personen lutar sig bort från dig eller står med ena foten långt bak som för att blockera dig. Alla dessa signaler kallas hints och det är bra om du lyckas registrera dem. Annars kan personen känna sig tvungen att markera tydligare för dig genom att t.ex. hosta dig i ansiktet eller ge dig en utskällning.
När personen framför dig går framåt, flytta dig du också men behålla samma avstånd mellan er. Regel nummer 1 och 2 gäller fortfarande.
Har du barn med dig, se till så att även de lär sig respektera andra människors utrymme. Bara för att du tycker om att vara nära dina barn betyder inte att främlingar känner likadant.
Har du barnvagn eller kundvagn, kör inte på personen framför dig. Och lämna gärna mer än en centimeter mellan vagnen och personen framför.
När personen framför dig betalar, stå inte tätt intill, med ditt eget betalkort utsträckt och med kroppen framåtlutad. Håll avståndet och vänta på din tur. Regel nummer 1 gäller fortfarande.

Behärskar du dessa punkter redan, och känner att du snarare har problem med de som inte gör det, så erbjuder jag följande tips:

* Ställ ev. korg, vagn eller väska mellan dig och personen bakom.
* Gå till ditt inre tempel, andas djupt och långsamt, och fäst blicken på en fast punkt framför dina fötter.
* Ge personen en menande blick. (I min erfarenhet fungerar det dock sällan.)
* Hosta ofta och mycket. Håll inte för munnen. Vänd dig gärna bakåt när du gör det. Alternativt, se ut som om du alldeles strax ska kräkas och i sådant fall planerar att rikta spyan bakom dig.

Balsammetoden

2011-10-20T10:00:00.000+02:00

Balsammetoden, eller "Noo poo" som den också kallas, är något jag läst om flera gånger, testat halvhjärtat, men inte gett en ärlig chans förrän nu.

Så här ligger det till:

De flesta schampona innehåller sulfater och andra ämnen som torkar ut och försvagar håret.
Balsam innehåller i regel silikoner, vars syfte är att smörja håret och stänga dess ytskikt efter att schampot har slitit upp det.
Silikonerna i balsam går bara bort med hjälp av tvålämnena i schampon, vilket skapar en ond cirkel av beroende för håret. (Fet hårbotten, torra toppar, någon?)
Denna onda cirkel gör att håret aldrig hinner återhämta sig, speciellt eftersom många av oss tvättar håret alldeles för ofta. Kanske t.o.m. varje dag.

Balsammetoden är speciellt bra om man har problem med torr hårbotten eller skadat, torrt och frissigt hår. Det är också bra för att ta fram naturliga lockar, och för att ge personer med lockigt hår bättre hårkvalitet. Den funkar säkert inte för alla, men jag läst om hur den löst många människors hårproblem, så jag bestämde mig för att testa, på riktigt.

Jag har väl inga direkta problem med mitt hår, förutom att det gärna skulle få vara lite tjockare. Däremot så slits det jättelätt och får värsta auran av friss-afro när det är nytvättat och torkat. Det känns alltid fluffigt och försvagat och jag känner aldrig för att ha det utsläppt, har nästan alltid tofs.

Har kört på balsammetoden i flera månader nu. Förut har jag experimenterat lite med det, men slutat för att håret inte känts tillräckligt rent.
Denna gången följde jag dock instruktionerna på länkarna nedan och började med att tvätta håret med ett s.k. "sista schampo". Det är ett helt vanligt crapschampo med sulfater som tvättar håret "diskmedelsrent". "Sistaschampot" är nödvändigt för att få bort de silikonrester som ligger kvar i håret.

Jag har använt ett billigt Änglamarkschampo som ser ut ungefär såhär.

Efter den sista schamponeringen så har jag bara tvättat håret med balsam. Det har fungerat jättebra! Håret känns lika rent som efter schampo, men med mycket mindre friss. Håret känns starkare, tjockare och har mer volym och struktur. Jag har börjat ha det utsläppt oftare.

Jag växlar mellan de här två balsamen:

De är båda billiga, och går att hitta i de flesta mataffärer.

Har du hårbottenproblem, eller bara inte är helt nöjd med ditt hår, testa detta. Det värsta som kan hända är att det inte funkar och då kan du bara fortsätta som vanligt. I bästa fall är du en utgift kortare och får ett finare hår som mår bättre och som du kanske inte behöver styla lika mycket.

Läs mer om metoden här:

Nopoo.se
Lockig.se

Jag är inte vegan längre

2011-05-31T21:51:00.000+02:00

Efter det här inlägget kommer jag troligtvis att tas bort från VeggieToppen och Årets Veganblogg, samt kanske förlora några länkar och vänner. Men då är det så det måste bli. Har man ändrat sig så har man.

Jag är inte längre vegan. Inte heller vegetarian.

Jag har läst och tagit till mig fakta från andra håll, och jag är inte sämre än att jag kan erkänna om jag haft fel. Jag var vegan för att enligt det jag läst, (och tro mig, jag har läst mycket), så kändes det som det bästa, det mest naturliga, och det mest "rätta". Detta har för mig inneburit:

* det som är bäst för min och andras långsiktiga hälsa
* det som är bäst för planetens långsiktiga hälsa

Simple as that. "Vi är primater - vi borde äta som dem - apor äter växter - djurfabriker förstör jorden - spannmål kan mätta fler munnar." O.s.v. O.s.v.

Oturligt nog så är det inte riktigt såhär enkelt.
Jag kommer inte att skriva ett meterlångt inlägg om varför jag ändrat min livsstil och citera studier och yada yada. Om jag ska vara ärlig så står jag knappt ut med fler hetsiga diskussioner med "forskning si" och "forskning så". Det som i slutändan måste råda är sunt förnuft och logik. Det kanske verkar märkligt att mitt sunda förnuft och min logik bara gjort en U-sväng såhär, men så kan det vara ibland. Det som känns rätt en dag behöver inte kännas rätt en annan, speciellt inte om man fått ett helt annat perspektiv på saken, vilket jag fått.

Detta perspektiv tackar jag boken "Vegomyten" för. (The Vegetarian Myth av Lierre Keith) Jag håller inte nödvändigtvis med om allt hon säger, men hennes poänger är giltiga och fick mig verkligen att tänka.
Många andra stora bloggare och forskare har redan recenserat och sammanfattat hennes kontenta, ni ska få länkar nedan, men i några korta meningar så menar hon:

Liv är inte möjligt utan död. För att vi ska kunna leva måste något/någon annan dö, varesig det är ett djur, en flod eller ett helt ekosystem. Att tro att det går att leva utan att någonting dör är naivt, det har jag insett nu.

Det handlar inte om antingen "fabriksproducerade djurprodukter och etisk misär" eller "100% växtbaserad föda och religiöst fundamental veganism ". Inget av dessa alternativ är hållbara. Det förstnämnda är en miljökatastrof, liksom moraliskt förkastligt. Vi kan inte fortsätta att äta kött så som vi gör nu.
Det andra alternativet är beroende av att vi utnyttjar våra naturresurser på ett sätt som förstör odlingsbar jord och tömmer fossila bränslen. Jordbrukets destruktiva effekter talas inte lika högt om, men de är lika verkliga som djurfabrikernas. Det finns ett tredje alternativ och det är hållbart jordbruk, vilket är beroende av djur för att fungera. Liksom resten av naturen. Lierre Keith behandlar alla sidor av detta i sin bok.

Sen så har vi näringsfrågan, vilken jag allra helst vill undvika att trassla in mig för mycket i. Därför kommer jag ge er mina länkar för det, samma källor som jag baserar mina åsikter på. Men kortfattat: Nej, jag tror alltså inte längre att den veganska kosten är optimal, iallafall inte för mig. Jag har inte mått optimalt medan jag ätit den, och jag har nu vetenskapligt underlag för varför.
Sedan så säger sunt förnuft mig att det som är mest naturligt för oss människor, alltså det vi mår som bäst av, det våra kroppar är designade för, antagligen är kött och inte hårt processade sojaprodukter. Vi har trots att evolverat genom att äta kött och på väldigt många ställen på jorden skulle vi inte överleva utan kött och djurprodukter.
Det finns dessutom forskning och fakta kring detta som är omöjligt att bortförklara. Vår tids största sjukdomar, såsom hjärtsjukdomar, diabetes och cancer, existerar knappt överhuvudtaget hos ursprungsbefolkningar som lever på kött, fisk, ägg, grönsaker och andra i naturen förekommande föda. Läs mer om detta i Weston A. Price's klassiska bok från 1939: Nutrition and Physical Degeneration. Fantastiskt intressant läsning som jag önskar jag hittat tidigare.

Så, nog med mitt svammel. Här är mina länkar, och det kommer komma fler i den här bloggen framöver... =)

BeyondVeg: Paleolithic Diet vs. Vegetarianism

Vegan vs. Paleo - Who do you believe?

Hunt Gather Love's "börja här"-guide

Michael R. Eades M.D - Recension av The Vegetarian Myth

Tom Naughtons recension av The Vegetarian Myth

Filmen Fathead - skitrolig och suverän film bl.a om rädslan för fett, skapad av personen ovan. Se den!

Vetenskapsskribenten och författaren Gary Taubes lysande artikel om fett: What if It's all been a big fat lie?

Jag svarar gärna på frågor, men om det är korrekt fakta och välskrivna formuleringar ni är ute efter så rekommenderar jag att läsa länkarna först. ;)

Och notera att jag inte har någonting emot er veganer, jag respekterar era åsikter och er sanning. Jag hoppas vi fortfarande kan vara vänner.

Efterlängtad bok på väg

2011-05-08T13:46:00.000+02:00

Senaste bokköpet:

Ett av mina favvoämnen här i bloggen har varit naturlig hud- och hårvård. Äntligen kommer denna bok, som går till botten med vad alla kosmetiska produkter i butikerna egentligen innehåller, och vad de gör med vår hälsa. Förhoppningsvis får man också lite konkret vägledning till de mer naturliga alternativen.

På förhand kan jag dock varmt rekommendera olivolja. Inget annat klår den. Förvara lite ekologisk, kallpressad olivolja i en flaska i duschen. Tvätta ansiktet, smörj in med olivolja och låt den sitta medan du duschar som vanligt. Massera gärna in den med varmt vatten. Kappa försiktigt huden torr. Du kommer bli blown away av hur huden känns efteråt.

Viking Line = prisvärd lyx

2011-04-27T13:02:00.000+02:00

Igår kom jag hem från en underbar Ålandskryssning ihop med min mamma och moster. Innan resan mailade jag Viking Line och förklarade att jag var vegan, eftersom att vi betalat för middag, frukost och lunch. Och nu kan jag glatt konstatera: De både förstod vad ordet betydde, OCH lyckades laga värsta goda maten till mig! Var länge sen jag åt så god mat som jag inte lagat själv...

Förrätt: Rostad svartrot med puylinser och tomatvinägrett.
Detta var ungefär tio gånger godare än det ser ut. Svartrot har jag varit nyfiken på länge men inte vetat vad jag ska göra med. Här fick jag svaret. Den var ljuvlig.

Varmrätt: Kikärtskroketter med karl-johansvamprisotto och ugnabakade gul- och rödbetor.
Risotton... Jag vet inte ens om ord kan beskriva den. Måste försöka återskapa hemma på något sätt. Krämig och full av god svampsmak.

Så här fin bordsplacering fick vi. Jag kände mig som värsta kungligheten.

Efterrätten glömde jag fota, men det var två kulor champagne- och acai-sorbet och färska jordgubbar och blåbär. Supergott!

Morgonen efter var vi på spa-avdelningen, och detta rekommenderas varmt! För ca 200 kr får man allt detta:

Lugn och behaglig atmosfär med väldigt få andra gäster om man är där tidigt, eftersom alla andra ligger i sina hytter och är bakis. Det här är lounge-rummet där det finns sköna vilstolar och juice- och te/kaffe-bord. De spelar mysig musik och genom fönstren ser man ut över vattnet.

En bubbelpool och en större och djupare varmpool med en massa olika massagestrålar. En liten rund, djup "isvak" med stege ner i. Och en ångbastu.

Sen så ingår dessutom ett litet badritual-kit med kroppsskrubb, skrubbhandske, duschkräm, schampo, balsam, ansiktsmask och body lotion. Detta pysslar man med efter instruktioner inne i duschrummet. Vi satt med våra alg-masker på inne i bastun, med fönster ut mot vattnet. Det är så lyxigt så man knappt tror sin ögon. Slår en massa andra, mycket dyrare spa:n med hästlängder.

Och så lunchen då... Detta är min förrätt bestående av kall quinoasallad med saftiga rödbetor och grönsallad. Citron och rostade sesamgrön som tillbehör. Det var väldigt gott! Och jag var fortfarande i chocktillstånd från middagen kvällen innan. Ni förstår, som vegan är man van vid att aldrig förvänta sig något gott eller ens ätbart utanför sitt hems fyra väggar. Man får vara glad om det ens finns något överhuvudtaget man kan äta. Så jag blev nästan tårögd av lycka.

Varmrätt: Grillad tofu med potatis och rattatouille. Jättegott, förutom att kocken måste råkat välja mjuk tofu istället för fast, så den hade nästan fiskaktig konsistens. Lite synd, men skulle man använda fast istället skulle detta också bli en fullpottare.

Hela den här resan, med hytt, middag, frukost och lunch, samt spa kostade oss ca 700kr per person. Och det var verkligen värt det.

Bra immunförsvar man hade

2011-04-21T18:11:00.000+02:00

Jag har drabbats av ett halsvirus och gör inget annat än hostar och kraxar just nu. Skitkul. Tur att det är långhelg så jag kan kurera mig själv med tv-serier, datorspel och äcklig hostmedicin.

Men jag har iallafall fått Cirkeln nu! Bara läst några sidor ännu, men jag känner på mig att det är bra grejer.

Om nom nom...

Alla plantors stora curlingmamma

2011-04-17T14:42:00.000+02:00

Jag är nu officiellt trädgårdsbiten, på gränsen till obsessive.

För några veckor sen planerade jag uteplatsen och köpte jag massa frön som jag nu prydligt stoppat om i små krukor och en plastlåda. Och nu är jag som en mamma som inte kan prata om något annat än sina små bebisar. Here I go:

8 sorters örter, samt blandad sallad. Salladen skjuter i höjden, timjan och basilika på väg upp, resten lata och sega. Fast jag såg faktiskt en tillstymmelse till skott hos dillen idag.

Här bor de i sitt lilla miniväxthus. Plastrack från en legoförpackning, med plastfolie, ätpinnar och klädnypor. Varmt och mysigt och fuktigt, men även lite luftgenomströmning. Som små kungligheter mår de, bebisarna.

Squash! Den växer som en galning, och har så söta små tvillingblad. Var tvungen att flytta över den i min största kruka idag, så här bor den nu. Ute på uteplatsen.
Krukan bredvid huserar en brytböna, men den sover fortfarande. Väntar på mer värme.

Romansallad, plocksallat, sockerärt och tomat, på utedagis idag.
Planerar skaffa odlingsbädd snart, och då ska sockerärten, brytbönan och salladen få bo där, ihop med lite annat jag ska plantera. Har lök och smultron på groning i sovrummet...

Världens godaste linssoppa

2011-04-04T17:31:00.001+02:00

Jag är så stolt och lycklig och proppmätt just nu, för jag kastade nyss ihop den godaste linssoppan jag någonsin ätit.

Jag var för hungrig för att hinna fota mästerverket, men jag lovar att göra det nästa gång. Den är vacker att se på.

Men receptet ska ni få, för ni MÅSTE prova denna rätt. Ni måste verkligen.
Ät som den är, ihop med några skivor grovt rågbröd, eller före pannkakorna på torsdag. (Men jag varnar, ni kommer inte få i er några pannkakor efter denna soppa. Den är rik på protein och man blir mätt så man storknar.)

Röd linssoppa med basilika och vitlök

ca. 3 - 4 portioner

Ingredienser:

1 burk krossade tomater
ca 3 dl okokta röda linser
3 stora eller 5 små färska champinjoner
1 stor gul lök
3 st vitlöksklyftor
2 msk grönsaksfond
1 kruka färsk basilika
1 msk tomatpuré
olivolja
salt, svartpeppar och oregano

Gör såhär:

Koka linserna i en kastrull för sig. Följ bara anvisningarna på paketet, det tar ca 10 - 15 minuter.

Medan linserna puttrar skär du lök och svamp i tärningsstora bitar och fräser på medelvärme i en större kastrull, i olivolja.

När svamp- och lökblandningen blivit mjuk och svampen krympt i storlek, (utsöndrat sin vätska), är det dags att hälla över linserna i samma kastrull. Tillsätt lite mer vatten om det är för torrt.

Pressa i vitlöken, häll i krossade tomater, fond och tomatpuré. Plocka loss alla bladen från basilikan och stoppa ner dem hela. Rör om och låt puttra ihop en liten stund.

Nu tar du fram en stavmixer, (har du inte en så rekommenderar jag dig att köpa en billigt nånstans, de är bra till så mycket), och mixar soppan krämig. Den behöver inte bli helt slät, får gärna ha lite bitar i sig, men du gör som du vill.

Smaka av med salt, svartpeppar och oregano. Oregano kanske typ en tesked. Salt behövs inte mycket eftersom att linserna är kokade i salt och fonden är väldigt salt. Peppar kan du ha i så mycket som du själv vill.

Häll upp i skålar och ringla eller droppa lite olivolja över. Kanske dekorera med ett basilikablad om du vill spexa. Avnjut!

Vardags-zen

2011-03-29T18:24:00.000+02:00

Hittade precis en bok helt i min smak:

Om att leva vackert, stillsamt och lyckligt.

Wabi sabi härstammar ur zen och innebär ungefär "självvald enkelhet" och "skönhet". Alltså en form av downshifting med betoning på det vackra och meditativa. Men liksom zen så innefattar det också ett mer eftertänksamt förhållningssätt till livet och sig själv.

Behöver jag säga att jag köpte den? Jag är en sån hopplös boknarkoman...

Konsten att få mentala superkrafter

2011-03-24T15:17:00.000+01:00

Henrik Fexeus kan verkligen få till sina titlar. =)

Den här boken har jag trånat efter i flera månader, och idag blev den äntligen leverensklar!

Henrik skriver skarpt, roligt och lättbegripligt om NLP och personlig utveckling. Må han aldrig sluta skriva böcker. <3

Vacker vegetarisk japansk kokbok

2011-03-10T18:36:00.000+01:00

Jag går runt och väntar otåligt på att få hem den här boken:

Min fästman hittade den och tipsade mig när han letade runt efter japanska kokböcker. (Vi har båda drabbats av japanfeber i köket.)

Men det är verkligen något speciellt med japansk mat och japanska kokböcker. Maten är så jäkla vacker. Skålarna och faten. En dekorativ grön kvist och några strödda sesamfrön. Jag kan bara sitta och stirra på bilderna, matporr kallar jag det.
Så det är nästan värt att köpa japanska kokböcker bara för det ändamålet. Men nu råkar jag ju vara tokfrälst i traditionell japansk, och särskilt makrobiotisk mat. Det finns så mycket att upptäcka och testa. Det är alltid förvånansvärt gott, i sin enkelhet. Och den är till största delen helt vegansk. What's not to love?

"Kansha" betyder tacksamhet, och är representativt för tankesättet i Japan när det gäller mat. Man slösar inget utan använder hela grönsaken, (eller djuret). Man visar naturen respekt. Och man överkryddar inte maten såsom man gör på så många andra ställen utan försöker ofta framhäva matens naturliga smak.
Det är man ganska ovan vid som västerlänning kan jag känna. Man är så van vid att få sina smaklökar bombarderade av socker, salt och smakförstärkare att man kan få svårt att uppskatta den rena och endast försiktigt framhävda smaken av t.ex. en pumpa eller en skål ris.

Jag vill lära mig mer om det här sättet att tänka och laga mat, tycker det är väldigt inspirerande.

lugnochfins lilla meditationsskola del 5

2011-02-28T01:00:00.000+01:00

I den här delen kommer jag prata om att göra meditation till en del av vardagen. Jag kommer ge förslag på ändringar du kan göra i dina vanor, eller saker du kan testa, för att leva mer meditativt. Välj det som verkar enklast först och jobba på att göra det till en vana. När du ser de positiva effekterna av denna vana har du mer motivation att lägga till en ny.

Allt man gör kan man göra meditativt. Och jag vågar nästan påstå att allt man gör kan göras bättre, och bli trevligare, om man gör det meditativt. Att gör något meditativt innebär inte att man gör det i något slags avdomnat, omedvetet tillstånd. Tvärtom. Att göra något meditativt innebär att göra det vaket och närvarande, långsammare än man brukar, och verkligen hänge sig fullt ut åt aktiviteten. Inom mindfulnessläran pratar man om att vara bara i nuet, såsom nuet är, utan att döma, förneka eller kämpa emot. Utan att vara på väg någonstans och jäkta vidare.

Att leva meditativt betyder att uppleva varenda sekund av livet till fullo. Och tänker man på hur avskärmade och stressade vi människor är, och hur ofta våra tankar håller till i framtiden eller det förflutna, så kan man ju undra hur stor del av våra liv som vi faktiskt är här. På riktigt.
Kanske kan man säga att man genom att leva mer meditativt kan lägga till flera år av kvalitetstid till sitt liv...

Så hur kan man leva mer meditativt?
Det kan vara svårt att bara över en natt gå från stressmaskin till zenmunk, jag tror att det funkar bäst att ändra på en vana i taget och gradvis införa mer och mer mindulness i vardagen. Då kan man också välja att ändra på de vanor som funkar bäst för en. Kanske har man svårt att komma upp en timme tidigare på morgonen för att "bara vara", men har inga problem med att avsätta 20 minuter vid lunch.

Inget multitaskande medan du äter

När du äter, gör bara just det. Sitt stilla och tugga och svälj. Ingen tv, ingen bok, ingen musik eller radio eller dator. Inget konverserande. Bara du och maten och smaken och känslan av att äta. Titta på maten. Dra in alla dofter. Känn smaken och texturerna i munnen när du tuggar. Och tugga länge. Ta god tid på dig med maten, den går ingenstans. Att äta på detta sätt kan vara skitsvårt, många av oss sysselsätter oss själva omedvetet medan vi äter. Men det har fler fördelar förutom att sänka dina stressnivåer och göra dig mer närvarande: Du njuter mer av det du äter och får en trevligare matupplevelse. Och dessutom löper du mindre risk att äta onödigt mycket mat. Du har kontakt med din kropp medan du äter, och din kropp hinner känna när den är mätt. Alltså håller du vikten, och slipper kanske köpa lika mycket mat.

Byt ut morgonstressen

Jag är nog inte ensam om att direkt gå till datorn och kolla en massa saker så fort jag stigit upp. Ibland innan jag ens hunnit gnugga sömnen ur ögonen. Och jag gillar inte alls denna vana. Ganska ofta läser jag något som stressar upp mig, ett mail om något brådskande, något som ändrar mina dagsplaner eller något som direkt klistrar mig vid datorn så att jag sitter där i flera timmar innan jag kommer mig för att äta frukost. Det blir som en slags chockstart på dagen som är väldigt obehaglig.
Så vad ska man göra istället? Hur motverkar man den starka lusten att kasta sig huvudstupa in i den nya dagen?

•    En variant är att göra ett kort yogapass det absolut första du gör. (Eller qi-gong eller tai chi eller någon liknande mjuk gymnastik.) Detta är skönt för att det sätter igång kroppen och cirkulationen, värmer och stretchar stela nackar och axlar, och distraherar en från impulserna att göra annat. Och tio minuter yoga ska nog inte möblera om i ditt schema alltför mycket.

•    En annan är att ta en dusch. Något som definitivt ger en mysig och njutbar start på dagen. Gör isånafall detta till en skön dusch. Inte ett hastigt intvålande av duschcreme, följt av sköljning och sen raskt ut och torka sig. En skön, meditativ dusch. Du kan fortfarande tvätta dig, men dra ut på det så långt du kan och njut av duschen. Bättre tillfällen att utöva mindfulness finns väl knappast, förutom möjligtvis måltider.

•    Meditera en stund. Kanske lite väl hardcore när man är i sitt värsta stress-träsk och har svårt att komma ur det. Men för all del, har du tid, ro och disciplin till detta direkt på morgonen så är det ju guld värt. Efter en meditationsstund på morgonen är man redo att möta de allra mest hysteriska mail en mailbox kan uppbåda.

•    Gör en kopp te, kaffe eller varmt citronvatten och sätt dig någonstans där du vanligtvis inte sitter på morgonen. Brukar du sitta vid datorn, sätt dig vid köksbordet. Sitter du vanligtvis vid köksbordet så sätt dig i soffan. Sitt stilla där och göra ingenting annat tills du druckit upp det du har i koppen. Detta är en enkel mindfulnessövning som är perfekt lämpad för morgonen.

•    Om du kan ta dig ut och gå en liten promenad så är det riktigt bra. Speciellt om du har natur nära hemmet. Du fyller kroppen med nytt, fräscht syre, får motion, och piggnar garanterat till. Gående meditation är en av de vanligaste meditationsformerna. Kroppen älskar att gå och det vädrar liksom hjärnan och sinnet på samma gång. Så om du inte får ont av det, och om du har en trevlig miljö att gå i så skulle det kunna bli en mycket god vana att ta morgonpromenader. Det kan vara svårt att komma ut när man är nyvaken, bästa sättet är: reflektera inte över det. På med kläderna och ut med dig bara. Gilla det kan du göra sen, när du väl kommit ut. När du går, gå medvetet. Känn hur kroppen känns, ta in omgivningen, och känn hur luften känns i lugnorna när du andas. Märker du att du börjar grubbla på saker eller planera och föra inre dialog så skjut det bara lugnt åt sidan och fokusera på nuet igen.

Smygmeditera under dagen

Välj ett moment som ofta återkommer flera gånger under din dag. Det ska vara ett relativt kort moment, t.ex. att vänta på något en stund eller något man vanligtvis skyndar förbi, t.ex. åka rulltrappa eller koka vatten i vattenkokare. Börja med att välja en sak och gör en deal med dig själv: Från och med nu och en vecka framåt ska det här momentet genomföras meditativt. Vi behöver små vilopauser då och då, så varför inte ta tillvara på tillfällen som passar för det? Att vänta på att vatten ska koka upp är perfekt om man jobbar på kontor och kokar upp tevatten några gånger per dag. Oavsett hur stressad du är, tvinga dig själv att stå stilla och andas medans vattnet kokar upp. Världen klarar sig utan dig under dessa ca. 60 sekunder. Alla de här andningspauserna gör i slutändan stor skillnad. Många bäckar små, som man säger.

Rulltrappan är en särskilt bra utmaning, för den tvingar dig att trotsa det de flesta runt omkring dig gör. När du står där, helt stilla och bara andas medan folk trängs och småspringer upp för trapporna, blir kontrasten stor. Signalen till ditt undermedvetna är: "Min mentala hälsa är viktigare än att vinna några extra sekunder i rulltrappan." Och när du tänker efter, hur larvigt är det inte egentligen att stressa som en dåre i trafiken? Du kommer fram när du kommer fram. Jorden går inte under.

Gör städning till avslappning

Vanliga hushållssysslor kan med fördel utnyttjas till små meditationer. Speciellt handdisk. Måhända att det aldrig kan bli jättekul att diska, men det är något som mäste göras och det kräver att du står still en stund. Varför inte ta tillvara på det ögonblicket? Fyll vasken med behagligt varmt vatten, att diska under rinnande kran är slöseri och dessutom för det onödigt oväsen. Använd något väldoftande diskmedel. Diska en sak i taget, långsamt och medvetet. Att diska kanske känns som ett slöseri med tid, men medveten närvaro och stillhet är det aldrig. Du kommer snart börja se fram emot dessa stunder vid diskbänken...

På toaletten kan ingen se dig meditera

Du måste ju ändå gå på toa, eller hur? Guldläge att dröja sig kvar en stund och landa i verkligheten. Känna in kroppen, hitta tillbaka till andningen. Sen tar du tre djupa andetag och går ut, som en ny människa.

Runda av mjukt och försiktigt

Om du kan, ägna sista timmen innan du går och lägger sig åt att varva ner och göra ingenting särskilt. Det är toksvårt och du kommer hata det. Men just därför är det av extra stort värde för dig.
Du kommer somna lättare än om du kastar dig direkt i säng efter säsongsavslutningen av Dexter eller nån annan extrem stimuli. En timmes nedvarvning ger dig försprång att låta tankarna sjunka undan och det inre ytskiktet stilla sig lite.
Testa att bara sitta någonstans med en kopp te och andas, eller sätt på en skiva lugn musik och promenera runt lite i hemmet och titta på saker. Du kanske upptäcker detaljer du inte lagt märke till förut.

lugnochfins lilla meditationsskola del 4

2011-02-22T03:00:00.000+01:00

Det här är en övning för djupavslappning eller för att kunna somna lättare. Använd den antingen om du behöver en effektiv tupplur eller avstressningsteknik, eller om du har svårt att sova. Ha gärna någon lugn musik på i bakgrunden, eller naturljud. Se till så att du inte blir störd.

1. Ligg ner bekvämt någonstans och se till att du inte riskerar att frysa.

2. Blunda och börja som vanligt med några djupa andetag och hitta sedan en lugn och naturlig andning. Försök att andas med hela kroppen.

3. Känn igenom kroppen. Det är nu du kan välja att antingen börja nedifrån eller uppifrån och medvetet släppa spänningarna i en kroppsdel i taget, eller känna in kroppen rent allmänt och släppa spänningarna överallt samtidigt. Du kan tänka dig att du skannar din kropp efter blockeringar, smärta eller spänning och tar itu med spänningen där du finner den. Eller så låter du hela din kropp slappna av mer och mer för varje utandning.

4. Samtidigt som du jobbar på att medvetet släppa taget om kroppen och slappna av, så kan du tänka dig att du blir tyngre och tyngre för varje utandning. Visualisera hur du sjunker, föreställ dig hur din kropp väger mer och mer, och känn hur jordens tyngdkraft blir starkare och starkare och du pressas mot underlaget. I början kanske du bara får tänka dig det, men ju mer du gör det desto mer kommer du känna hur du faktiskt blir tyngre. För varje andetag slappnar du av mer och mer och blir tyngre och tyngre.

5. Fortsätt så här och testa några olika visualiseringar om du vill:

Du sjunker igenom flera lager underlag i taget, först sängen eller golvet, sedan gradvis ner tills du når marken. Känn dig jordad och trygg. Detta kan vara skönt om du bor högt uppe i ett höghus eller kanske t.o.m. är på resande fot och behöver känna lite stabilitet för att kunna slappna av.
Efter ett tag, när du tydligt känner tyngden i kroppen, föreställ dig att du istället för att ligga på marken med kroppen vänd uppåt, ligger i taket med kroppen vänd neråt. Se framför dig ett himlavalv ovanför dig, och att du ligger klistrad mot marken. Sedan vänder du på bilden. Du ligger stadigt på marken, men tittar ner på himlavalet. Känslan är väldigt häftig.
Tänk dig att du ligger på en strandkant, med vatten och sköljer över dig. Varje inandning drar sig vattnet tillbaka och varje utandning sköljer en våg med skönt vatten över dig. Hör ljudet av havet i huvudet, och låt andningen styra vattnet. En helt underbar visualisering om du blir lugn av havet. Har du en cd med havsljud så är det perfekt för den här övningen. Det känns som om man varit på en liten semester när man öppnar ögonen igen.
Om du tycker att tyngdkänslan blir för intensiv så kan du ”tänka bort” underlaget och låta dig själv sväva tyngdlöst istället. Det kan vara en skön kontrast. Och människor blir avslappnade av olika saker, kanske fungerar tyngdlöshet bättre på dig för att få dig avslappnad. Då kan det vara ett bra sätt att sjunka ännu djupare i avslappningen, att släppa taget efter ett tag och bara flyta. Testa vad som känns bäst.

lugnochfins lilla meditationsskola del 3

2011-02-15T00:30:00.000+01:00

I den här delen av meditationsskolan ska jag prata om min favorittyp av meditation, medveten närvaro. I förra delen beskrev jag den som en extrovert typ av meditation, just för att man inte stänger in sig inuti sig själv utan tar in omvärlden och existerar i den med harmoni och medvetenhet.

Många av de meditationsövningar jag först testade gick alla ut på en och samma sak: att sitta blixtstilla, blunda och inte tänka på någonting. Efter varje försök hade jag ångest över att inte ha lyckats och varje meditationsstund kändes som en tävling mot mig själv i att kunna sitta så stilla som möjligt. En kamp mot alla tankar som kröp inpå mig så fort jag blundade. Den ständiga irritationen över störande ljud och kliande kroppsdelar.

Dels så kanske det här är ett mindre tilltalande sätt att lära ut meditation på, men dels så kanske detta sätt att meditera inte tilltalar alla. Jag märkte hur lätt och njutningsfullt meditation kunde vara första gången jag prövade på en buddhistisk zenmeditation.
Detta sätt att meditera, som också innefattas inom läran om mindfulness, går ut på att närvara här och nu, 100%. Det är effortless och väldigt skönt, och effekten är uppiggande och helande. Speciellt om man känner sig stressad, rastlös, distraherad, lättirriterad, frustrerad, deprimerad eller liksom bortkopplad från omvärlden. Framförallt är det simpelt, något som jag verkligen uppskattar.

1.    Hitta en plats att sitta på. Jag tror ju på det här med jordmeridianer och qi-flöden och kraftplatser och sånt, så jag skulle uppmana dig att gå till en plats som känns bra. Gärna utomhus, men annars kanske nära ett fönster, eller bara en plats som är skön att sitta på.
2.    Sitt bekvämt. Använd gärna kuddar. Och sitt i den ställning som känns bäst för dig.
3.    Ta några minuter för att känna in andningen och komma ner i varv. Några djupa, syrerika andetag först och sen lugna, stillsamma andetag.
4.    Fokusera blicken någonstans i golvet framför dig, eller på ett föremål, t.ex. en blomma eller en sten. Oftast brukar blicken hitta en bra viloplats av sig själv efter en stund, ungefär som det kan bli ibland när man fastnar med ögonen på inget speciellt.
5.    Sitt nu bara lugnt och stilla och ta in omgivningen. Din blick vilar på en punkt, men du kan medvetandegöra resten av miljön med ditt periferiseende. Jag kan till och med känna att jag tar in mer genom att titta på det här sättet. Det är så lätt att man fastnar med näsan i detaljer hela tiden, så att för en gångs skull tillåta sig själv att se helheten känns som en befrielse. Som att komma ut ur en isoleringscell.

Egentligen är det inte mer komplicerat än såhär, men några saker du kan ha i åtanke är:

•    Ta in omgivningen med alla dina sinnen. Lägg märke till ljuden du hör, även de ambienta ljud som du vanligtvis filtrerar bort.
•    Döm inte. Se inte störande moment som distraktioner. Notera dem objektivt utan att sätta etikett på dem. Kämpa inte emot din omgivning, låt den bara vara, och bara var i den, motståndslöst.
•    Du måste inte stirra blint på samma punkt hela tiden. Om något påkallar din uppmärksamhet, uppmärksamma det. Själva vitsen med medveten närvaro är just att medvetet närvara. Det tillåter dig att upptäcka saker du inte hade lagt märke till annars.
•    Känn hur du blir ett med miljön du sitter i. Denna känsla har jag märkt kommer automatiskt efter en stund. Sitter man stilla så börjar kroppen efter ett tag att domna bort lite, en väldigt intressant känsla. Tycker du det är obehagligt så rör lite på dig, men annars så kan du använda känslan för att bli ännu mer harmonisk och närvarande. Som en tidlös staty som inget kan rubba.

En spännande sak men den här typen av meditation är att tiden vanligtvis går fortare än man tror. Kanske är det för att det känns lättare och skönare än man förväntat sig. Tiden går ju fort när man har roligt.

Det årliga busshaveriet

2011-02-11T11:40:00.000+01:00

Jag fick sms av min arbetskollega imorse. Hon tyckte jag borde stanna hemma idag.
Jag såg de här fönstrena och sen instämde jag.