Marias blogg

Dubba bör man...

2012-01-26T22:16:00.002+01:00

Just som jag börjat orera om hur beroende jag har blivit av de dagliga cykelturerna och den friska luften, så bröt helv... jag menar vintern lös. Me don´t like. Inte nånstans, inte alls. Har det nu varit barmark så här länge, kan det lika gärna fortsätta.

Det är den livsfarliga sorten av vinter, med temperatur strax under nollan, och gammal slask som frusit på under den ständigt dalande nysnön. Ja, ni fattar. I går när jag "cyklade" till och från yogan, kände jag mig som Bambi. Både på och bredvid cykeln, faktiskt. Fast jag tvivlar på att Bambi någonsin försökte sig på att cykla...

Däck med dubbar känns alltmer lockande. Ska nog be käre maken undersöka den saken i helgen.

Yoga- och meditationshelg

2012-01-21T18:45:00.004+01:00

Befinner mig i Nynäshamn den här helgen, och gör två flugor på smällen - hälsar på bästa vännen K och deltar tillsammans med henne i en yoga- och meditationskurs hos fina Bettan på Nynäsgården.

Vi är tolv kvinnor (varför nästan alltid bara kvinnor?) som i 1,5 timme på vardera fredag-lördag-söndag befinner oss i den mysiga och stämningsfulla yogalokalen där man nästan förflyttar sig till Thailand för en stund. Bettan (Elisabeth Nilsson) guidar oss varsamt genom såväl yoga som olika meditationstekniker och är en mycket bra vägledare.

Det är ljuvligt på alla sätt för mig det här; jag får miljöombyte, får umgås och skratta, och får också en dos lugn på kuppen.

Jag vill gärna rekommendera yoga i allmänhet (det passar alla) och Thaiyogamassage i Nynäshamn i synnerhet. Yoga är en gåva alla borde ge sig själv!

(Länkningen funkar inte just nu, men du kan själv gå in på www.thaiyogamassage.se för att läsa mer!)

Den sömnlöses bästa vänner

2012-01-17T21:04:00.007+01:00

Härom sennatten, nästan mot morgonen, vaknade jag med ett ryck. Det kändes som om någon hade knackat hårt och uppfordrande på en ruta eller dörr, jag hörde tydligt ekot. Snudd på ångestframkallande. Men jag kände mig pigg, och hjärnan gick omedelbart igång. Inte så där surrigt som den kan funka mitt i natten, utan konstruktivt och tydligt. Jag fick bra idéer, liksom.

Då är jag glad att jag har min kompis Herr iPhone. Han ligger på nattduksbordet, och jag kan bara ta upp honom och göra anteckningar utan att behöva tända lampan och väcka käre maken. Jag antecknade en stund, blev lugnare, och så småningom kom tröttheten tillbaka och därmed sömnen.

Ibland när jag vaknar svintidigt på morgnarna och verkligen inte kan somna om, och det knappast heller är någon idé eftersom man ska upp om någon timme (och när hjärnan verkligen surrar runt), då har jag min kompis Fru iPad att ta till. På den kan jag läsa böcker, också utan att tända lampan. Jag lånar e-böcker från bibblan, så himla smidigt! Det är ett suveränt komplement till mina riktiga böcker, när jag inte vill störa min omgivning.

Man får tycka vad man vill om att ha tekniken på nattduksbordet, men för mig är det såväl hjälp som tröst. Vill betona att jag aldrig - ALDRIG! - arbetar i sovrummet dock. Bara roar mig (läser böcker, bloggar och spelar wordfeud t.ex.). Undantaget är dessa små nödvändigt anteckningar i mörkret!

Så Herr iPhone och Fru iPad är två av mina bästa vänner i nattens mörker!

I dag är det dags

2012-01-14T11:37:00.006+01:00

Granen har SLOKAT i flera dagar. Inte barrat. Bara intagit en grådaskig färg, och slokat ledset. Resolut ägnade käre maken fredagseftermiddagen åt att slakta den och packa ner den i papperskassar. I dag åker den till återvinningen. Den som var så fin, jämför gärna med bilden i ett tidigare blogginlägg när nedan.

I komposthinken trängs nötskal med julostrester och skrumpna nejlikprydda apelsiner som slutat dofta.

Var sak har verkligen sin tid, och nu är det tid för något annat än jul. Men vad? Det är ju ett tomrum nu, mellan julen och våren. Ljuset har inte riktigt kommit, men vi rensar bort allt som lyser upp omkring oss. Vad fyller ni det tomrummet med?

Vad är verklighet och var går gränsen?

2012-01-09T18:49:00.002+01:00

För några år sedan fick jag en bild av käre maken, av en blå häst. Till bilden fanns en text som lydde ungefär som så: Det är synd om alla som är så fyrkantiga och rationella att de inte ens kan tro på en liten, blå häst. Inte ordagrant, men betydelsen var så.

Om man har svårt att tro på blå hästar, kanske man har svårt att uppskatta den bok jag just läst ut, men har man det minsta lilla uns av tro eller tvivel, vilket som, ska man absolut läsa den. Boken heter "Sista dansen" av Bernt Bison Nilsson.

Den är både galen och rolig, allvarlig och sorglig, nödvändig och tänkvärd. Det är omöjligt att knöka in den i en särskild genre. Den är kanske en roman, men inte nödvändigtvis. Den kastar läsaren mellan förnuftstankar och starka tvivel. Man bläddrar tillbaka några sidor för att läsa om, för man tror att man möjligen har läst fel. Ju längre boken lider, desto mer förvirrad blir man. Positivt förvirrad.

Berättelsen visar hur tunna gränserna är, om de ens finns, mellan nu och då (för att inte tala om sedan), mellan det vi kallar verklighet och det andra, mellan liv och död, mellan s.k. normalitet och galenskap. Är inte såväl tiden som verkligheten och livet något vi människor har hittat på för att ha ordning och reda omkring oss? Den här boken ställer i så fall till det. Jag gillar det, jag gillar det skarpt. Kanske är jag inte galen, trots allt?

Jag är glad att jag fick boken i julklapp, och vill tacka Bison för att han skrev den. För jag tror att det är han som har skrivit den, det står i alla fall så på boken...

Än ska vi kompa ihop ett tag till...

2012-01-06T19:30:00.002+01:00

...min gran och jag!

Läser med förundran om alla som städar ut julen nu, i ett huj. Ånej, har jag jobbat och släpat för att få in ljus i mitt hus, ska det allt få finnas kvar ett tag till. Det krävs, mörkret råder fortfarande även om det märks lite skillnad varje dag.

Jag smyger ut julen lite försiktigt. En tomte här, en nötskål där. Men granen, stjärnorna och ljusen får allt tjäna mig någon vecka till. Eller två.

Ombytlig

2012-01-05T22:32:00.004+01:00

Ja, nu har jag ändrat design igen. Precis när jag i dagarna fick beröm från min bloggvän Pia för min moderna outfit på bloggen...

Men orsaken är helt enkelt att jag var FÖR modern. Alla webbläsare klarade inte av den, det var många som inte kunde öppna bloggen längre. Sen visade jag ju heller inte längre upp vilka bloggar jag följer etc, något som jag tycker både ger extra läsvärde och är artigt mot dem jag följer.

Så nu går jag tillbaka till gamla designen, om än med lite andra färger än tidigare.

Hoppas du hänger med!

Bara vara

2012-01-04T22:31:00.003+01:00

Vi talade i telefon i dag, dottern och jag, om våra tillkortakommanden. Bland annat talade vi om detta att alltid ta sig före något. Att proppa tillvaron full av göror. Så fort en liten lucka hotar att dyka upp, måste somliga (jag t.ex.) fylla den. Och den ska fyllas av PERFEKT utförda göror, helst.

Nu under rekordlång jul- och nyårsledighet har jag övat på att lata mig, och lyckas hyfsat bra. Men inombords sitter ändå en liten gnagare och längtar efter att få springa i sitt ekorrhjul. Helt närvarande i boken är jag inte långa stunder i taget, strax skuttar jag upp ur fåtöljen för att göra ditten eller utföra datten. Ska bara. Tänk om man kunde vara lite mer som katten Nasse som gästade oss i julas! När sömnigheten sätter in, sluta spela kattspel på iPaden och rulla över på rygg och bara vara en stund.

Jag har i hela mitt liv trott att jag "ska bara" först, innan jag kan slå mig till ro med sånt jag gillar att göra. Hur gammal ska jag bli innan jag inte bara förstår utan också kan känna förtrogenhet med och bli bra på att slå mig till ro då och då? På riktigt alltså, med hela kroppen och huvudet? Hur gammal ska jag bli innan jag inser att görorna aldrig tar slut om jag själv hela tiden fyller på?

50 år, tror jag att jag måste bli först. Det tror jag bestämt.

En vandring i historien

2012-01-03T22:45:00.002+01:00

Under nyårshelgen hade vi goda vänner på besök, och vi promenerade en del. Bland annat har vi ett promenadmål alldeles i närheten av vår bostad som heter Muramaris, en egensinnig oas med en fascinerande historia.

Muramaris byggdes av Ellen och Johnny Roosval 1915, och deras liv är en fantastisk kärlekshistoria. Han var 12 år yngre än hon och hennes sons informatör då de blev kära i varandra. Ellen lämnade sin man för att leva med Johnny, något mycket ovanligt på den tiden. Hela Muramaris andas deras kärlek och varenda liten detalj verkar genomtänkt. Det finns också en informativ och intressant bok om Muramaris som jag har och som vi har passat på att bläddra i och lära oss mer genom under helgen.

Ellen Roosval var en mycket skicklig skulptris, och det finns massor av prov på hennes konstnärskap i såväl trädgård som hus och ateljé. Mitt foto ovan föreställer en av de få skulpturer i trädgården som hon inte gjort själv, dock.

Muramaris är öppet för allmänheten på sommaren, och är du på Gotland får du inte missa ett besök!

Glögg och strapatser

2011-12-22T21:06:00.003+01:00

I går kom dottern med make för att bo hos oss en vecka. Känns extremt lyxigt, att få rå om dom i lugn och ro, och dessutom flera dagar före jul. Hysterin blir mindre då, de blir delaktiga i förberedelserna för julhelgen. I dag har de julklappshandlat lite medan jag var hemma och gjorde knäck, vi har också checkat julgransbelysningen så vi slipper obehagliga överraskningar, gjort ischoklad och kryddnejlikdekorerat apelsiner. Bland annat. Under dagen har glöggkannan stått på, och vi har sippat och njutit såväl doft som smak av jul.

Så har vi promenerat i det fantastiska vädret, då vi vandrade genom skogen till Muramaris och såg djupfrysta rosenknoppar på buske. På hemväg ville vi gå utmed havet, nedanför klinten. Det blev lerigt och strapatsrikt, men vi kom hem välbehållna om än lite våta om fötterna.

Jag har knappt ägnat jobbet en tanke i dag, och i kväll är jag så trött som man bara kan vara när insikten har nått kroppen och knoppen att en lång ledighet väntar. På riktigt.

Helgbestyr, en vecka före jul

2011-12-17T22:10:00.003+01:00

Lördag, och det har regnat prick hela dagen. Skvalat. Jag har ägnat dagen åt att ställa fram tomtar, slå in julklappar, smakat på glöggen och lyssnat på julmusik. Dessutom har jag fortsatt mitt arbete med digitalisering av gamla VHS-kassetter, allt för att spara plats. Tänk att få över allt på DVD-skivor i stället för de otympliga kassetterna! I dag har stått Elvis-dokumentärer på menyn, och det svåraste är att inte sätta sig och titta! Nu har jag bara några stycken kvar, sen är jag faktiskt klar. Med den delen vill säga, men jag har massor av annat arbete att göra, men som är av rolig och privat karaktär. Lite för lite tid för det, bara.

I morgon söndag hoppas jag på en något bättre dag vädermässigt, så jag kan ta med mig käre maken ut på promenad.

Konsekvenser

2011-12-02T21:40:00.002+01:00

Så har jag blivit med hårfön igen. Jag som inte har fönat håret på säkert 20 år, minst, och inte haft användning för dylika ting. Jag gillar att lufttorka håret, och tycker att det mår bäst av det också.

Men härom dagen traskade jag in på ICA Maxi och köpte den billigaste och minsta fönen jag kunde hitta, bara för att jag var tvungen.

Varför då, då?

Jo, jag cyklar ju till och från jobbet numera. Det börjar bli kallt ute. Jag tvättar håret då och då innan jag ska till jobbet. Kombon blött hår och isande fartvind är vare sig skön eller nyttig.

Så - jag har fått krypa till korset och blivit sambo med OBH Nordicas "Fly and dry". Riktigt söt, faktiskt.

Mer jul!

2011-11-29T19:28:00.004+01:00

Sitter och arbetar, och lyssnar på julmusik på Spotify. Gillar den här tiden, när man får göra det. Dottern och jag är helt överens om att nu vill vi frossa i jul, dessa adventsveckor, för att hålla mörkret på armslängds avstånd. Hög mysfaktor är det som gäller nu. Dessutom gör det också att man hinner bli LITE trött på det när det är dags att plocka ner allt i mitten av januari. Och det är ju jättebra!

Så - mer jul! Hit med glöggen, pepparkakorna, glittret, stjärnorna, grandoften, julklapparna, O helga natt, julkorven och tomtarna!

Sällskap

2011-11-19T22:06:00.003+01:00

Hur är det nu då, det där med änglar? Vet du att du har dom omkring dig?

Jag frågar inte ens om du tror på dom, för det är som att fråga om du tror på jultomten. Till skillnad från honom finns ju änglarna överallt, frågan är bara hur mottaglig du är.

Änglar, dom kan visa sig som människor, eller som känslor. Dom kan manifesteras i önskningar som uppfylls, eller i tröst. När du pratar för dig själv, pratar du med änglarna. Visste du det?

Önska dig, tala om vad du behöver, gör det högt och med känsla. De lyssnar. Det är säkert!

Nej, jag har inte blivit vare sig galen eller religiös. Det är bara det att jag har upplevt dom och önskar att fler fick göra det.

Fotbollsänka

2011-11-12T22:00:00.002+01:00

Ja, det är ju inte precis så att käre maken är iväg och spelar fotboll i mörka novemberkvällen. Nej, han roar sig kungligt på den lokala fotbollsgalan, dit han var bjuden för att dela ut ett pris. Han ringde mig från middagsbordet och meddelade att det nog var meningen att jag också skulle varit där. eftersom de hade dukat med en tallrik även för mig. Någon miss i kommunikationen där, kanske.

I stället har jag roat mig med att arbeta några timmar, packat inför morgondagens resa till saftlandet (som jag kallar Sverige) samt tittat på "Så mycket bättre" där Timbuktu var huvudperson. Programmet är ett säkert kort, jag blir alltid ordentligt underhållen. Jag har bara så svårt att bestämma mig för vem jag gillar bäst. Eva Dahlgren, tror jag.

Vem är din favorit?

Kärt novemberbesök

2011-11-07T21:27:00.002+01:00

Över allhelgonahelgen var hon här igen, lilla hundfröken Zoya. Hon och hennes matte och husse brukar gästa oss en helg i november varje år, och nu var det dags.

Hon fann sig fint tillrätta den här gången, och hade uppenbarligen accepterat både mig och käre maken. Möjligen kan det delvis ha berott på att hon fick en och annan godbit av oss, men inte bara det. Riktigt kärvänlig var hon, mellan varven.

I morse när hon åkt, upptäckte vi att hon glömt sina matskålar. Vilken tur, då har vi anledning att träffa henne snart igen!

Välkommen till min balkong!

2011-10-30T18:45:00.012+01:00

Jag ledsnar inte!

2011-10-28T22:02:00.002+02:00

Fredag kväll = Idolfinal.

När Idol började för - vad kan det vara? - 7-8 år sedan, visste jag knappt vad det var. Första gången jag såg nånting över huvud taget var när jag råkade komma in i finalduellen då Sebastian kom tvåa (jag tror det var det året Agnes vann). Jag hade inte hängt med, visste inte vilka Sebastian och hans kombattant var, men fastnade för ett ögonblick. Vilken proffsighet, vilken närvaro, vilken musikalitet!

Året därpå började jag tjuvkika lite, på auditions. Sen var jag fast. Jag tycker det är så KUL!

I år har Idol fått mycket kritik för att idolerna är så unga. Det stämmer, den äldsta är 20 år. Bara barnen, alltså. Och i ett par fredagsfinaler har det varit riktig gäspvarning.

Men i kväll, wow!

Med ett storband i ryggen och med Peter Jöback som veckans coach, har de uträttat underverk. Vilka framträdanden, vilka stjärnor! Molly glänser, liksom Robin. Moa är inte dålig heller, liksom Amandorna.

Kort sagt - Idol är den perfekta underhållningen för mig. Bra musik, ambitiösa unga begåvningar, glamour och hype. Me like!

Ett extra plus för kvällens gästartist och coach Peter Jöback. Jag vet ingen så snygg som han, jag formligen smälter när han syns i rutan. Han behöver inte sjunga, det är är han inte lika bra på som att bara se bra ut. Jag bara njuter av hans uppenbarelse!

Waves of life

2011-10-13T21:57:00.002+02:00

Jag FÖRSTÅR inte varför jag aldrig bloggar. När min IRL- tillika bloggkompis Pia pausade i sitt bloggande i somras, tyckte jag det var trist. Jag gillade ju att läsa hennes betraktelser, och tyckte det var lite konstigt att hon inte kände samma lust att skriva dem som jag att läsa dem.

Men det handlar ju inte om lustbrist, fattar jag nu. Det handlar om något annat. Att något annat tar över för en stund, och då blir det paus i bloggandet. Och - det får vara så.

Ibland kan jag känna ett styng av något som liknar dåligt samvete. Snabbt tillrättavisar jag mig själv. Hallå! Är jag så korkad att jag ger mig själv dåligt samvete? Åh, nej. Det finns tillräckligt med dåliga samveten utan att jag ska spä på bördan.

Nej, jag nöjer mig med att konstatera att i livets vågsvall så är just bloggandet långt nere just nu, men i vågors natur ligger att det som är nere kommer upp igen. Bloggandet kanske redan är på väg upp, vad vet jag. Ska försöka tänka blogg igen, som jag gjorde flera gånger om dagen tidigare. För det är ju himla kul att skriva här, och framför allt veta att det är någon som läser!

Läsuppdrag

2011-09-30T06:37:00.003+02:00

Den 12 oktober är det femårsjubileum för evenemanget Bokens dag i Visby, som vi (ABF Gotland) är med och arrangerar. Jag skrev om Bokens dag för två år sedan.

Nu är det alltså dags igen, och jag är en av dem som ska presentera ett block av tre författare. Visserligen på bara några sekunder, men jag vill ju ändå vara påläst. Därför är det dessa tre som jag nu "måste" läsa före den 12 oktober.

Första känslan var "yes - äntligen får jag läsa på arbetstid!". Men rätt snabbt insåg jag att jag fick inte mer arbetstid för det, och jag har precis lika svårt att pressa in det här som jag skulle haft utan själva uppdraget. Men jag kämpar på och det är ju härligt att läsa, även om det bara blir tre rader varje kväll innan jag somnar...

En lördag utan bröllop

2011-09-17T08:39:00.000+02:00

En av mina släktingar (min kusinhustru, närmare bestämt. Kan det verkligen heta så?) skrev på Facebook i morse ungefär: "En lördag utan bröllop, så vad ska man hitta på i dag då?"

Och lite så känns det. Efter två på varandra bröllopslördagar inträdde den tredje med lite tomhet. Även om det faktiskt också är en skön känsla att vakna hemma i egen säng med bara egen tid framför sig. Men attans, så trevliga de förra två lördagarna var!

För två veckor sedan såg vi på när vår älskade Sara fick sin Alfred, och för en vecka sedan när min allrakäraste syster Tua fick sin Joakim som hon väntat så länge på. Två helt olika bröllop, men båda sagolikt vackra. September bjöd på generös sol båda lördagarna, och allt klaffade perfekt. Givetvis var de två brudparen det vackraste världen skådat, var och en på sitt vis.

Jag känner mig rik som fått vara med om dessa två kärleksfester. Tack Sara, Alfred, Tua och Joakim för att ni har förgyllt min tillvaro!

Bröllopsyra

2011-09-06T07:58:00.002+02:00

O, ni trogna läsare! Jag försummar er, jag vet. Bloggen ligger just nu rätt långt ner på prioriteringslistan för mig, men det vet vi ju alla att det går lite upp och ner. Den har haft svår konkurrens av bröllopsbestyr (även om jag inte behövt bestyra särskilt mycket själv. Men det kostar på att vara mentalt delaktig, också!)

I lördags gifte sig vår Sara med sin Alfred, och det var ett fantastiskt vackert bröllop (så klart!). Brud och brudgum strålade i kapp med solen, och hade ordnat en så fin dag för oss alla. En enkel ceremoni i kyrkan med brudens egen komposition som ingångsmusik, och flygelmusik och sång av begåvade musikerkamrater. Allt var genomtänkt in i minsta detalj, se bara brudens skor!

Efter vigseln tog brudparet en välbehövlig andningspaus genom en limousinfärd genom Stockholm, medan vi gäster färdades med buss där vi blev serverade frågesport av vår drivne värd, tillika toastmaster, brudgummens bror.

Temat genom dagen blev gotländskt, mest av en slump men med mycket lyckligt resultat. Gotländska råvaror i en kalkstensklädd festlokal under en gotländsk restaurang med bland annat murgröna som dekoration. Vi var drygt 60 personer från båda deras liv, unga och gamla i en salig blandning och alla trivdes som fiskar i vattnet. Brudparet var starkt närvarande i varje minut och la sig vinn om att umgås med alla gäster efter bästa förmåga. Kvällen kröntes av ett sagolikt röj på dansgolvet till Rajtan Tajtan Allstars, ett suveränt gäng.

Jag dansade i mina dagen till ära högklackade skor att jag fortfarande saknar känsel i två tår. Det ska kännas att det varit fest!

Tack finaste Sara och Affe för en fantastisk dag och ett minne för livet!

Tävlingsdags!

2011-08-29T06:55:00.002+02:00

Jag gillar den ekologiska och hållbara stilen, letar gärna hemsidor som tipsar om dylikt. Det känns instinktivt rätt, jag baserar egentligen inte mitt ställningstagande på särskilt mycket fakta, utan är tacksam att det finns forum som kan hjälpa mig rätt bland alla produkter som finns.

Det finns en hemsida som heter Ekostil som jag tittar in på då och då, och som ger tips via Facebook. Där pågår just nu en tävling jag inte kunde låta bli (jodå, jag avstår från de flesta tävlingar) eftersom man kan vinna presentkort på en butik som heter Sovtex och som säljer ekologiska lakan. Mycket intressant tycker då jag, som i samband med flytten gjorde mig av med de flesta gamla och slitna lakan vi hade och nu måste köpa en del nytt efter hand. På bilden ser du det påslakanset jag skulle vilja ha av alla de har att välja på.

Var med du också, vetja!

Tiden går, och jag med den!

2011-08-28T17:15:00.003+02:00

Jisses, vad tiden går fort!!

Jag hinner inte med, tycker jag alldeles nyss var här och skrev men det är över en vecka sen!

Nåväl, de senaste dagarna kan jag skylla på att jag blev oförklarligt utslagen av en makt större än jag. Vaknade i fredags morse och var ett vrak. Illamående och helt slut. Hur man nu kan vara det efter en natts sömn. Jag tog mig med näppe ur sängen, hela kroppen skrek NEJ!

Jag lyssnade på kroppen, och tro mig när jag säger att jag inte hade något val. Möten på jobbet hjälpte inte, det hade aldrig gått. Ett bankmöte genomförde jag, men det berodde enbart på att jag kunde förhålla mig passiv, man behövde bara min underskrift och det var viktigt. Käre maken skjutsade dig mig och hämtade mig. Sen var det sängen igen. Jag minns nästan ingenting av fredagen!

Lördagen vaknade jag upp ur dimman, men ägnade ändå största delen av dagen i vågrätt läge med sömnen som bästa vän. Orkade vara uppe korta stunder. I dag är det söndag, och jag har varit uppe hela dagen, med undantag för ett par lutningar på soffan...

Men visst är det konstigt. Eller också inte alls. Men jag har så himla svårt att acceptera att bli slagen till marken så där. Det heter ju ingenting, det går inte att ta på. Bara - slut.

Nu vet jag. Batterislut var det!

Det är bäst upp och ner

2011-08-19T17:46:00.002+02:00

Käre maken och jag löser mycket korsord. Det är ofta på helgmorgnar, då vi tar en långfrukost och så lägger vi korsordstidningen mellan oss. Ibland har jag den rättvänd, ibland käre maken.

Men faktum är att jag löser korsord bäst upp och ner, har det visat sig. Jag ser lättare lösningar på det viset, så antagligen har min hjärna lärt sig det sättet att tänka ord på.

Det slutar väl med att jag sitter med tidningen upp och ner även när jag är ensam...