Josla-dyslexi

Onsdagsblogg – När samtalet förlorar sin respekt

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 22 Jul 2026 09:40:38 +0200

Efter min tisdagsblogg hade jag hoppats på en saklig diskussion om det jag skrev. I stället möttes jag av personliga påhopp.

Jag blev kallad “parasit”. Mina texter ifrågasattes för att jag använder AI som hjälpmedel. Jag fick också kommentarer om min diabetes, trots att de som skrev inte känner till min bakgrund eller mina förutsättningar.

Det fick mig att fundera över hur vi bemöter varandra på sociala medier. Varför väljer vi ibland att angripa människan i stället för att diskutera det som faktiskt skrivs?

Jag har dyslexi och använder talsyntes, tal-till-text och AI för att kunna uttrycka mina egna tankar i skrift. Hjälpmedlen skriver inte min livshistoria – de hjälper mig att formulera den.

Jag lever också med diabetes. Därför har jag, i samråd med vården, behövt göra förändringar för min hälsa, bland annat gå ner i vikt. Det handlar inte om utseende, utan om att behandla min sjukdom och minska risken för framtida komplikationer.

När människor kommenterar min diabetes utan att känna till min medicinska bakgrund blir jag ledsen. Ingen vet vilka samtal jag har haft med vården eller vilka beslut som har fattats för min hälsa. Därför tycker jag att vi ska vara försiktiga med att döma andra utifrån det vi ser på sociala medier.

Jag tror att vi behöver ett bättre samtalsklimat. Vi kan ha olika åsikter och diskutera sakfrågor utan att använda personliga angrepp eller nedsättande kommentarer. Bakom varje inlägg finns en människa.

Jag kommer att fortsätta skriva om dyslexi, livet och mina erfarenheter. Inte för att alla måste hålla med mig, utan därför att jag tror att öppenhet, kunskap och respekt leder längre än hån och misstänkliggöranden.

Det är mitt bidrag till ett bättre samtal.

Önskar er alla en fin onsdag.

Gullan

Tisdagsblogg – Att få börja om

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Tue, 21 Jul 2026 08:00:00 +0200

I går fick jag en kommentar där någon undrade hur jag kan åka tillbaka till Värmland när jag tidigare har berättat att jag flyttade därifrån.

Jag förstår att frågan kan väckas, men svaret är inte så enkelt. För att förstå behöver man känna till min historia.

Jag växte upp i Värmland. Där finns många minnen – både fina och svåra. Naturen har alltid varit en plats där jag har kunnat hämta kraft, men skoltiden var betydligt tuffare.

Som barn och ungdom hade jag stora svårigheter med att läsa och skriva. På den tiden visste man betydligt mindre om dyslexi än i dag. Jag fick aldrig någon förklaring till varför allt var så svårt och inte heller det stöd jag hade behövt.

I stället började jag tro att det var något fel på mig. Under många år levde jag med känslan av att jag kanske hade en intellektuell funktionsnedsättning. Jag blev retad, kände mig ofta utanför och tvivlade på mig själv. Den känslan följde mig långt upp i vuxen ålder. Eftersom ingen kunde förklara mina läs- och skrivsvårigheter trodde jag att det var jag som inte dög.

Det var den känslan jag ville lämna bakom mig.

När jag flyttade från Värmland gjorde jag det för att få en nystart. Jag ville komma till en plats där ingen kände mig och där ingen hade en färdig bild av vem jag var. Jag ville få möjlighet att skapa mitt eget liv och bli bedömd för den person jag är – inte för mina svårigheter.

Många år senare fick jag min dyslexidiagnos. Då föll pusselbitarna på plats. Jag förstod att de svårigheter jag kämpat med aldrig handlade om min intelligens. Jag lär mig på ett annat sätt och behöver ibland andra verktyg. Den insikten förändrade mitt liv.

I dag skäms jag inte över min dyslexi. Tvärtom är jag stolt över den jag är. Jag använder hjälpmedel, engagerar mig för andra med dyslexi och vill bidra till att ingen annan ska behöva känna den osäkerhet som jag själv bar på under så många år.

Det betyder inte att jag har vänt ryggen åt Värmland. Tvärtom. Värmland kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta. Där finns fina vänner som betyder mycket för mig. Varje gång jag kommer tillbaka känner jag glädje över att få träffa dem.

Jag älskar också den värmländska naturen. Skogarna, sjöarna, tystnaden och den friska luften ger mig ett lugn som är svårt att beskriva. Jag tycker om att promenera i skogen, lyssna till fågelsången och bara stanna upp en stund. Naturen ger mig ny energi och påminner mig om att livet också består av hopp, gemenskap och glädje.

Det här året har också påmint mig om hur skört livet är. Juni blev en tung månad för mig. Jag förlorade en av mina bästa vänner och en tidigare arbetskamrat. Sorgen har varit stor och lämnat ett tomrum som är svårt att beskriva.

När man förlorar någon inser man hur värdefull tiden tillsammans är. Det har fått mig att uppskatta vänskap, gemenskap och de små stunderna i livet ännu mer. Därför känns det extra betydelsefullt att få återvända till Värmland, träffa mina fina vänner, njuta av naturen och skapa nya minnen. Livet är för kort för att fyllas av bitterhet och personliga påhopp. Jag väljer i stället att ta vara på de människor som betyder något för mig och de stunder vi får tillsammans.

I dag är jag starkare och tryggare i mig själv. Jag vet vem jag är och jag skäms inte längre över min dyslexi eller de svårigheter jag har haft. Det förflutna har format mig, men det styr inte längre mitt liv.

Jag återvänder inte till Värmland för att fly från något. Jag återvänder för att träffa mina fina vänner, njuta av naturen och skapa nya, positiva minnen. Det är det som Värmland betyder för mig i dag.

Jag hoppas att den här bloggen har gett er en bättre förståelse för min resa och varför jag gjorde de val jag gjorde. Ni som skriver kommentarer ser bara en liten del av mitt liv. Ni känner inte till allt jag har varit med om eller varför jag har fattat vissa beslut.

Jag vill också säga något till er som har valt att kalla mig för en "parasit" eller skriva andra nedsättande kommentarer om mig. Ni känner inte mig. Ni känner inte min livshistoria, mina erfarenheter eller de utmaningar jag har kämpat med genom livet. Därför är det orättvist att döma en människa utifrån några inlägg på sociala medier.

Jag accepterar att människor kan ha olika åsikter, men personliga påhopp och kränkande kommentarer hör inte hemma i en respektfull dialog. Om ni inte tycker om det jag skriver är det helt okej, men då finns också möjligheten att välja att inte följa min blogg.

Det här är min sista förklaring i den här frågan. Nu vill jag gå vidare. Jag kommer inte att fortsätta försvara mina livsval eller svara på personliga påhopp. I stället vill jag lägga min energi på det som betyder mest för mig – min hälsa, mina fina vänner, den vackra naturen i Värmland, mitt engagemang för dyslexi och alla de positiva stunder som livet har att erbjuda.

Om min berättelse kan hjälpa någon annan att förstå hur viktigt det är att upptäcka dyslexi i tid och ge rätt stöd, då känns det meningsfullt att dela den. Ingen ska behöva växa upp och tro att man är mindre värd bara för att man lär sig på ett annat sätt.

Tack till er som läser min blogg med ett öppet sinne och visar respekt. Kom ihåg att vi alla bär på en historia som inte alltid syns på utsidan.

Önskar er alla en fin tisdag!

Gullan

Min hälsoresa fortsätter – ett steg i taget

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 20 Jul 2026 14:30:00 +0200

Här är din måndagsblogg med det nya stycket naturligt invävt:

Måndag – Borta bra, men hemma bäst

God morgon!

Nu är vi hemma igen efter en härlig semestervecka. Det sägs ju att "borta bra, men hemma bäst", och det ligger faktiskt mycket i det. Det är alltid skönt att komma hem till sitt eget, även om det känns lite vemodigt att lämna stugan och alla fina minnen bakom sig.

Hemresan blev lite längre än vi hade tänkt, så vi kom hem ganska sent. Därför blev det en lugn kväll innan det var dags att landa ordentligt hemma.

Jag tänker fortfarande tillbaka på veckan med ett leende. Vi har njutit av lugnet vid sjön, besökt loppisar, gjort fina fynd, träffat nära och kära, ätit god mat och bara tagit dagarna som de kom. Det blev verkligen en semester att minnas.

En sak som också gläder mig är att mitt blodsocker har blivit bättre. Flera av mina värden har legat under 6 mmol/L, vilket känns väldigt positivt. Jag känner mig nöjd med de framsteg jag har gjort. På tre månader har jag gått ner 10 kilo, och det är jag stolt över.

Efter semestern har jag också bestämt mig för att börja äta mer antiinflammatorisk kost. Jag har läst att den kan vara ett bra sätt att ta hand om kroppen och bidra till ett bättre välmående. Jag tänker göra förändringarna steg för steg och hitta matvanor som fungerar för mig i längden.

Jag vill också säga en sak. Jag känner inte att jag behöver förklara eller försvara mina val när det gäller min kost eller min diabetes. Jag följer den behandling och de råd jag får av vården, och jag är nöjd med de framsteg jag har gjort. Jag uppskattar att många bryr sig, men jag önskar att ni respekterar att detta är min hälsoresa. Därför kommer jag inte att diskutera eller svara på fler kommentarer om min kost eller min diabetes.

I dag väntar vardagen igen. Först ska jag packa upp allt från semestern, städa hemma och sedan åka och handla inför veckan. Det kanske inte är de roligaste sysslorna, men det känns skönt att få ordning hemma och fylla kyl och skafferi igen.

Nu börjar en ny vecka med nya möjligheter. Jag tar med mig lugnet, alla fina minnen och den energi som semesterveckan har gett mig.

Jag hoppas att ni också har haft en fin helg och en härlig sommar. Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

Jag tycker att det här ger ett lugnt och tydligt avslut på diskussionen om din diabetes, utan att bjuda in till fler debatter.

Söndag – Dags att säga hej då till stugan

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 19 Jul 2026 19:39:33 +0200

God morgon!

I dag vaknade vi till en betydligt kallare morgon. Det är riktigt kyligt ute och solen har gömt sig bakom molnen. Efter en vecka med många fina sommardagar känns det som om vädret också vill tala om att det är dags att packa ihop och åka hem.

Efter frukosten börjar vi packa bilen och lämna stugan. Det känns alltid lite vemodigt när en semestervecka tar slut. Samtidigt känner jag en stor tacksamhet över allt vi har fått uppleva.

När jag tänker tillbaka på veckan blir jag varm i hjärtat. Vi har besökt loppisar och gjort fina fynd, njutit av god mat och trevliga fikastunder, grillat med vänner, träffat nära och kära och suttit många kvällar ute på altanen med utsikt över sjön. Vi har promenerat, tagit dagen som den kom och bara fått njuta av lugnet.

Veckans största upplevelse för mig var ändå att jag badade två gånger. Det hade jag aldrig kunnat tro innan vi kom hit. Efter att en gång ha ramlat igenom en brygga har jag varit rädd för vatten under många år. Därför känns det som en liten personlig seger att jag vågade. Det visar att det aldrig är för sent att utmana sina rädslor.

När det är dags att lämna Värmland känner jag alltid samma sak – jag saknar det redan innan jag har åkt härifrån. Värmland betyder väldigt mycket för mig. Här finns minnen från min barndom, vackra sjöar, djupa skogar och ett lugn som är svårt att beskriva. Varje gång jag kommer hit känns det som att en bit av mig kommer hem.

Nu väntar hemresan tillbaka till Trollhättan och så småningom vardagen igen. Men jag tar med mig lugnet, gemenskapen och alla fina minnen från veckan. Ibland är det de enkla sakerna som betyder mest – en kopp kaffe på morgonen, ett dopp i sjön, ett loppisfynd, en god middag och många skratt tillsammans med människor man tycker om.

Tack för att ni har följt min semestervecka. Jag hoppas att ni också har fått njuta av sommaren och att ni har skapat minnen som ni kommer att bära med er länge.

På återseende, Värmland. Vi ses igen.

Önskar er alla en riktigt fin söndag!

💚

Lördag – En dag att njuta av

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 18 Jul 2026 09:58:00 +0200

God morgon!

I dag vaknade vi till ännu en lugn morgon vid stugan. Det är en fantastisk känsla att ha sjön så nära. Att bara kunna gå ner till vattnet när man vill är en riktig lyx.

Jag började dagen med att gå ner till sjön för att tvätta håret. Det är något alldeles speciellt med att skölja ur håret i det friska sjövattnet. Man känner sig både pigg och uppfriskad, även om man blir lite frusen efteråt. Regnet har ännu inte kommit, och det är fortfarande skönt att vara ute.

Nu ska vi äta en god frukost innan vi ger oss iväg på en loppisrunda. Det ska bli roligt att se om vi hittar några nya fynd. Jag tycker om att besöka olika loppisar – varje ställe har sin egen charm och man vet aldrig vad man kan hitta.

I eftermiddag ska jag träffa nära och kära, och det ser jag verkligen fram emot. Att få umgås, prata och skratta tillsammans betyder så mycket. Det är de stunderna som gör semestern extra värdefull.

I morgon är det redan dags att lämna stugan och åka hem. Veckan har gått fort, men den har varit fylld av fina upplevelser. Jag har fått njuta av lugnet vid sjön, god mat, trevligt sällskap och många härliga stunder i naturen.

Det känns också lite extra speciellt att jag har badat två gånger under den här veckan. För bara en tid sedan hade jag aldrig trott att det skulle hända. Jag har länge varit rädd för vatten, särskilt efter att jag en gång ramlade igenom en brygga. Den upplevelsen har funnits kvar i mitt minne under många år.

Därför känns det som en liten personlig seger att jag har vågat gå ner i sjön igen. Det visar att man ibland kan övervinna sin rädsla, steg för steg.

Nu önskar jag er alla en riktigt fin lördag. Ta hand om varandra, njut av sommaren och skapa många fina minnen. Vi hörs lite senare!

Fredag – En dag fylld av lugn, gemenskap och sommarkänsla

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 17 Jul 2026 21:53:42 +0200

God kväll!

I dag vaknade vi till en lite mulen morgon med ett lätt duggregn. Efter många varma och soliga dagar kändes det faktiskt skönt med lite svalare luft. Naturen fick sitt efterlängtade regn och allt kändes friskt och rofyllt.

Frukosten blev tunnbrödsrullar fyllda med en krämig tonfiskröra och en kopp nybryggt kaffe. Vi satt länge och njöt av tystnaden, lugnet och utsikten. Det är sådana stunder som påminner mig om hur viktigt det är att stanna upp och uppskatta det enkla.

Under dagen tog vi det lugnt och såg fram emot kvällen då några goda vänner skulle komma på besök.

Kvällen blev precis så trevlig som vi hade hoppats. Vi grillade tillsammans och åt klyftpotatis med bearnaisesås. Maten smakade fantastiskt och det blev många fina samtal, skratt och härlig gemenskap runt bordet.

Efter maten slog vi oss ner med en kopp kaffe och njöt av en bit värmländsk julpepparkaka. Det kanske inte är den mest typiska sommarkakan, men den smakade riktigt gott även en varm sommarkväll.

När kvällen gick mot sitt slut satt vi kvar en stund och bara njöt av den lugna sommarkvällen. Det är sådana här dagar som man kommer att minnas med värme – god mat, gott sällskap och många skratt.

Semestern handlar för mig inte om att hinna med så mycket som möjligt. Den handlar om att skapa fina minnen tillsammans med människor som betyder mycket och att uppskatta de små stunderna i livet.

Jag hoppas att ni också har haft en fin fredag och önskar er en riktigt härlig helg!

Torsdag – En underbar semesterdag vid sjön

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Thu, 16 Jul 2026 21:21:09 +0200

God morgon!

Ännu en härlig semesterdag har börjat. Det är en speciell känsla att vakna upp i en lugn miljö och få njuta av morgonen utan stress.

Frukosten blev enkel men väldigt god. Jag åt mitt hembakade bröd tillsammans med en kopp kaffe och ett kokt ägg. Att sitta och äta frukost med utsikt över sjön är en riktig vardagslyx. Man hör fåglarna kvittra, ser vattnet glittra och känner att semestern verkligen gör gott.

Efter frukosten gick jag ner till sjön. Det var så härligt att tvätta håret i det friska vattnet och sedan ta ett dopp. Håret blev mjukt och det var en fantastisk känsla att få duscha sig ute i naturen.

Det här var faktiskt andra gången i år som jag badade. Innan dess hade det gått många år sedan jag senast tog ett dopp. Därför känns det extra roligt att jag har vågat igen. Ibland behöver man bara ta det första steget för att upptäcka hur härligt något kan vara.

Sedan åkte vi runt till några loppisar. Jag tycker om att gå och titta bland gamla saker, och den här dagen gjorde jag två fina fynd – en klänning och en jacka. Det är alltid roligt när man hittar något man verkligen tycker om.

Efter loppisrundan blev vi bjudna på kaffe och en riktigt god rabarberkaka med vaniljsås. Det smakade extra gott efter en dag ute i värmen och blev en mysig stund tillsammans.

På kvällen åt vi sill, färskpotatis och gräddfil. Vi satt ute på altanen vid sjön och njöt av den ljumma sommarkvällen. Solen värmde fortfarande och utsikten över vattnet gjorde kvällen extra fin. Det är sådana stunder som man vill stanna kvar i lite längre.

Den här veckan har verkligen fått mig att uppskatta de enkla sakerna i livet – en lugn frukost, ett dopp i sjön, en loppisrunda, god mat, trevligt sällskap och den vackra naturen. Det är inte alltid de stora upplevelserna som ger mest glädje, utan de små ögonblicken som blir de finaste minnena.

Jag hoppas att ni också får njuta av sommaren och skapa många fina minnen. Ta hand om er och glöm inte att ibland är det de enkla stunderna som betyder allra mest.

Onsdag – En varm sommardag i lugnt tempo

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 15 Jul 2026 21:29:51 +0200

God morgon!

I dag började dagen lite lugnare än vanligt. Det var en riktig seg morgon, och ibland behöver kroppen få vakna i sin egen takt. Vi åt en god frukost tillsammans och lät dagen börja utan stress.

Efter frukosten tog vi en tur söderut till en mysig hamn. Det är något speciellt med att promenera längs vattnet, se båtarna gunga i hamnen och känna den friska havsluften. Sommaren visar verkligen sin bästa sida just nu.

Solen sken från en klarblå himmel och temperaturen steg till omkring 30 grader. Det var riktigt varmt, så en glass satt perfekt. Att sitta en stund och titta ut över vattnet med en glass i handen är verkligen en känsla av sommar.

När vi kom tillbaka tog vi en promenad runt stugbyn. Vi gick några kilometer i lugn takt och njöt av den fina omgivningen. Trots värmen var det skönt att röra på sig. Vi tittade på de mysiga stugorna, njöt av naturen och tog dagen precis som den kom. Det är just de här enkla stunderna som gör semestern så värdefull.

Den här veckan har verkligen fått mig att sakta ner tempot. Ingen stress, inga tider att passa – bara tid att umgås, upptäcka nya platser och uppskatta det som finns runt omkring. I vardagen är det lätt att rusa vidare, men på semestern påminns jag om hur viktigt det är att stanna upp och leva i nuet.

Jag känner mig tacksam över att få uppleva allt detta. Ibland är det inte de stora upplevelserna som betyder mest, utan en promenad, en glass i solen, ett fint samtal och känslan av att bara få vara.

Jag hoppas att ni också får njuta av sommaren på ert eget sätt. Ta hand om er, drick mycket vatten i värmen och glöm inte att uppskatta de små ögonblicken. Det är ofta de som blir våra finaste minnen.

Tisdag – En dag fylld av små guldkorn

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Tue, 14 Jul 2026 10:00:00 +0200

God morgon!

Ännu en härlig semesterdag har börjat. I morse plockade jag fram det hembakade matbrödet som jag bakade i går och hade lagt i frysen. Till frukost blev det nybakat bröd, en kopp kaffe och ett kokt ägg. Ibland är det de enkla frukostarna som smakar allra bäst.

Efter frukosten tog vi en tur in till stan. Vi började med en loppisrunda och besökte Erikshjälpen. Där gjorde jag ett riktigt bra fynd – en svart Didriksons-jacka som är vindtät. Den kommer att passa perfekt när hösten närmar sig eller under svalare sommarkvällar. Det är alltid roligt när man hittar något både fint och praktiskt.

Efter loppisbesöket åkte vi vidare till det gamla caféet Holgers, där vi tog en kopp kaffe och njöt av den mysiga miljön. Det är sådana ställen som har en speciell charm och som gör fikastunden lite extra trevlig.

På eftermiddagen gjorde jag något som jag inte har gjort på flera år – jag badade. Det var en härlig känsla att komma ner i vattnet och känna sommarens värme. Först tvekar man lite, men sedan känns det bara skönt. Det blev ett fint semesterminne som jag kommer att bära med mig.

När kvällen kom tände vi grillen och grillade korv. Vi satt ute och njöt av den lugna sommarkvällen, pratade och bara tog vara på stunden. Det behöver inte vara märkvärdigt för att kännas värdefullt. God mat, trevligt sällskap och en vacker sommarkväll räcker långt.

Det blev verkligen en helt underbar tisdag. En dag fylld av gemenskap, små upplevelser och nya minnen. Det är precis sådana dagar som gör att semestern känns så värdefull.

Jag hoppas att ni också har haft en fin dag. Ta hand om er och glöm inte att uppskatta de små ögonblicken – de blir ofta de allra finaste minnena.

Måndag – Att byta miljö och bara vara

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 13 Jul 2026 15:49:40 +0200

God morgon!

I dag vaknade jag upp på semestern tillsammans med min vän. Det är något alldeles speciellt med att få börja dagen i lugn och ro, utan att behöva titta på klockan. Att byta miljö ibland gör verkligen gott. Man släpper vardagens rutiner och får ny energi.

I går kväll bakade jag ett nattgästbröd som vi åt till frukost i morse. Jag provade ett nytt mjöl från en lokal bagare, och brödet blev riktigt gott. Det är alltid roligt att testa något nytt, och doften av nybakat bröd gör frukosten extra mysig.

Efter frukosten tog vi en promenad runt området. Det var härligt att få känna sanden under fötterna och njuta av sommarvärmen. Sådana stunder påminner mig om hur lite som egentligen behövs för att må bra. Naturen, lugnet och den friska luften ger ny energi och gör att man uppskattar nuet lite extra.

Den här veckan har jag bestämt mig för att ta det lugnt. Jag vill njuta av omgivningarna, ta fler promenader, äta gott och framför allt uppskatta sällskapet. Det är så lätt att fylla dagarna med måsten, men ibland behöver vi ge oss själva tillåtelse att bara vara.

Jag tror att det är viktigt att byta miljö ibland. Det ger nya intryck och hjälper oss att se vardagen med nya ögon. Man behöver inte stressa för att hinna med allt. Naturen, lugnet och de enkla stunderna ger ofta mer än ett fullspäckat schema.

Den här veckan tänker jag ta dagen som den kommer. Njuta av naturen, god mat och trevligt sällskap. För mig är det själva semestern – att få koppla av, ladda batterierna och skapa fina minnen.

Jag hoppas att ni också får en fin måndag. Ta hand om er, stanna upp en stund och glöm inte att njuta av de små ögonblicken. De är ofta de mest värdefulla.

Söndag – Nu börjar semesterveckan

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 12 Jul 2026 19:30:00 +0200

God morgon på er!

I morse vaknade jag bredvid min vän. Det är något alldeles speciellt med att få börja dagen tillsammans i lugn och ro. De där stilla morgnarna betyder mycket och ger en fin start på dagen.

Nu väntar en hel semestervecka tillsammans. Det ska bli så skönt att komma bort från vardagen, ta långa promenader, äta gott och bara njuta av varandras sällskap. Ibland behöver man inte planera så mycket – det räcker att få vara tillsammans och ta dagen som den kommer.

Framför oss väntar några timmars bilresa. Det känns faktiskt bara härligt, för den är början på något man har sett fram emot. Under resan kommer vi att njuta av landskapet som passerar utanför fönstret och prata om allt mellan himmel och jord.

Jag ser verkligen fram emot veckan. Att få fylla dagarna med natur, gemenskap, god mat och nya upplevelser är precis vad jag behöver för att ladda batterierna.

Jag hoppas att ni också får en fin söndag och en härlig vecka. Ta hand om varandra, njut av sommaren och glöm inte att de bästa minnena ofta skapas tillsammans med människor som betyder mycket för oss.

Lördag – Nu börjar resan närma sig

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 11 Jul 2026 20:50:12 +0200

God morgon på er!

I dag började jag dagen lugnt med en yoghurt innan jag packade det allra sista inför resan. Det är alltid en speciell känsla när allt börjar bli klart och man vet att det snart är dags att ge sig iväg.

Min väninna ville åka en sväng och shoppa lite, så jag följde med. Det är alltid trevligt att komma ut en stund och strosa runt i butiker, även om man bara tittar.

Vi gick bland annat in på Åhléns, där jag hittade ett riktigt bra fynd. De hade halva priset på en kortärmad blus med holkärm från Wera. Jag tyckte om både modellen och färgen, så det var extra roligt att kunna köpa den till ett riktigt bra pris. Det är inte alltid man hittar något man verkligen gillar, men ibland har man tur.

Jag skulle också hämta ut mina krämer på apoteket, men tyvärr hade något blivit fel och de fanns inte att hämta ut. Det var lite typiskt, men förhoppningsvis löser det sig så snart som möjligt.

I morgon börjar vår resa norrut. Det ska bli så skönt att komma bort en vecka, byta miljö och få tid att koppla av. Ibland behöver man lämna vardagen en stund för att fylla på med ny energi och skapa nya minnen.

Nu känner jag mig färdigpackad och klar. Det mesta är ordnat och nu väntar jag bara på att min vän ska komma och hämta mig. Förväntan börjar verkligen infinna sig, och jag ser fram emot allt som veckan har att erbjuda.

Jag hoppas att ni alla får en fin lördag. Ta hand om er, njut av sommaren och ta vara på de små stunderna – de blir ofta de finaste minnena.

Fredag – Doften av nybakat och förväntan inför helgen

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 10 Jul 2026 20:46:02 +0200

God morgon på er!

I dag började jag dagen lite tidigare än vanligt. Vi skulle få besök, så jag bestämde mig för att baka en av mina favoriter – mormors pepparkaka. Det är ett recept som har funnits med länge och som alltid väcker fina minnen.

Det är en lite annorlunda pepparkaka med lingon, banan och en härlig blandning av kryddor. Kombinationen gör kakan extra saftig och ger en fantastisk smak. Doften som spred sig i köket när den gräddades var svår att motstå. Det känns extra roligt att baka efter gamla familjerecept. De bär på både traditioner och minnen, och det är fint att låta dem leva vidare.

Jag blev faktiskt inspirerad att baka just den här kakan. Ibland räcker det med en tanke eller ett minne för att vilja plocka fram ett gammalt recept igen.

Under dagen fortsatte jag att packa inför resan. Det är inte helt lätt att veta vilka kläder man ska ta med sig när vädret verkar skifta mellan sol, regn och svalare kvällar. Man vill gärna vara förberedd på lite av varje.

Tyvärr verkar vår elektriska kylväska ha gett upp, så vi behöver nog åka till Biltema och köpa en ny. Det är lite typiskt när sådant händer precis innan man ska resa, men förhoppningsvis hittar vi en ny som fungerar bra.

Senare under dagen tog jag bussen till min vän. Självklart följde den nybakade pepparkakan med. Det känns alltid roligt att komma med något hembakat. För mig är det ett enkelt sätt att visa omtanke.

När jag kom fram blev jag bjuden på en riktigt god middag. Det serverades kyckling med currysås och färska grönsaker. Det var både gott och uppskattat efter dagens alla förberedelser.

Efter middagen satte vi oss med en kopp kaffe och smakade på den hembakade pepparkakan som jag hade tagit med mig. Det är alltid lite extra roligt när det man har bakat uppskattas av andra. Vi satt länge och pratade och njöt av den trevliga stunden tillsammans.

Nu börjar resan kännas riktigt nära. Det ska bli underbart att komma iväg, koppla av och njuta av ett miljöombyte. Jag ser fram emot fina dagar, nya upplevelser och många härliga minnen.

Kvällen avslutades på allra bästa sätt. Vi satt ute på altanen och njöt av den ljumma sommarkvällen. Det kändes som en riktig lyx att bara få sitta ute, prata, koppla av och ta vara på lugnet. Ibland är det just de enkla stunderna som betyder allra mest och som blir de finaste minnena.

Jag önskar er alla en riktigt fin fredag. Ta hand om er och glöm inte att uppskatta de små ögonblicken i vardagen – de är ofta de mest värdefulla.

Torsdag – Veteranbilsträff i Gräfsnäs

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Thu, 9 Jul 2026 22:00:57 +0200

Dagen började på bästa sätt. Det är något alldeles speciellt med att vakna och ha katten liggande tätt intill. Den stunden ger ett lugn som är svårt att beskriva.

Efter frukosten tog jag det lugnt hemma. Till lunch lagade jag en enkel men god potatis- och purjolökssoppa. I sommarvärmen känns det skönt med mat som inte är alltför tung.

Lite senare fick jag frågan om jag ville följa med till veteranbilsträffen i Gräfsnäs. Ett sådant erbjudande tackar man inte nej till. Jag tycker om att besöka veteranbilsträffar, inte bara för bilarna utan också för den härliga gemenskapen som finns där.

När vi kom fram möttes vi av en fantastisk miljö. Gräfsnäs slottspark är en vacker plats, och tillsammans med alla klassiska fordon skapas en speciell känsla. Det var många fina veteranbilar på plats – klassiska Volvo, Saab, amerikanska bilar och många andra välbevarade fordon.

Det som gjorde mig allra mest glad var att jag fick se en Opel Manta. Direkt kom minnena tillbaka. En gång i tiden ägde jag själv en sådan bil. Min Opel Manta var grön och hade ett vackert vinyltak. Att få se samma bilmodell igen väckte många fina minnen från en annan tid i livet. Det är just sådana ögonblick som gör veteranbilsträffar så speciella – bilarna berättar inte bara sin egen historia, utan väcker också våra egna minnen till liv.

Vi strosade runt bland bilarna, pratade med några av utställarna och njöt av den trevliga atmosfären. Det är alltid roligt att träffa människor som delar sitt intresse och gärna berättar om sina fordon.

En av de saker jag tycker allra mest om i Gräfsnäs är att promenera runt slottsruinen. Det är en plats där man verkligen kan känna historiens vingslag. Jag tycker om att stanna upp en stund, titta på de gamla murarna och njuta av den vackra naturen runt omkring. Det ger ett lugn och gör att man glömmer vardagens stress för en stund.

För mig är ett besök i Gräfsnäs inte bara en veteranbilsträff. Det är en helhetsupplevelse med fina bilar, vacker natur, historia, god mat och trevlig gemenskap. Det är just den kombinationen som gör att jag gärna återkommer år efter år.

Under eftermiddagen gick vi in på caféet och tog en fika. Jag åt en riktigt god räkmacka på rågbröd tillsammans med en kopp kaffe. Det blev en mysig paus innan vi fortsatte att titta på bilarna.

Jag vill rikta ett varmt tack till alla arrangörer och utställare som gör dessa träffar möjliga. Ert engagemang betyder mycket och skapar glädje för så många besökare.

Nu ser jag redan fram emot nästa veteranbilsträff och nya fina möten längs vägen.

Onsdag – Hemma igen och dags att förbereda nästa resa

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 8 Jul 2026 21:43:00 +0200

I går kom jag hem efter några fina dagar hos min vän. Det är alltid skönt att komma hem till sitt eget, även om det känns lite tomt när man har haft trevligt sällskap.

I morse vaknade jag av att katten låg tätt intill mig. Det är något speciellt med att börja dagen så. Djur har ett fantastiskt sätt att sprida lugn och trygghet, och ibland räcker det med ett litet jam eller en varm katt bredvid sig för att dagen ska börja med ett leende.

Efter frukosten gick jag till mataffären för att handla det sista inför resan. När jag kom hem satte jag i gång med att laga lasagne. Jag köpte 700 gram blandfärs och gjorde allt från grunden. Köttfärssåsen fick puttra i lugn och ro, och jag gjorde även en krämig béchamelsås. Självklart blev det också ordentligt med ost mellan lagren – det tycker jag hör till en riktigt god lasagne.

Det blev en stor sats som fyllde en form på nästan 1,9 liter. Nu har vi hemlagad mat med oss på resan, vilket känns både praktiskt och gott. Jag tycker om att laga mat från grunden. Det tar lite längre tid, men smaken blir så mycket bättre och det känns extra roligt när man vet att maten kommer att uppskattas.

Under resten av dagen ska jag packa det sista inför resan. Jag tycker om att vara ute i god tid. Då slipper jag stressa och kan i stället se fram emot det som väntar.

Samtidigt tänker jag på hur viktigt det är att uppskatta vardagen. Det är lätt att längta efter nästa resa eller nästa händelse, men de små stunderna hemma är också värdefulla. En lugn morgon med katten, doften av nygräddad lasagne och känslan av att allt börjar bli klart inför resan – det är sådant som gör livet rikt.

Jag hoppas att ni alla får en fin onsdag. Ta hand om er och glöm inte att ibland är det de små ögonblicken som blir de största minnena.

Tisdag – Min blogg handlar om samhället, inte om mig

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Tue, 7 Jul 2026 09:07:25 +0200

Efter gårdagens blogg har jag funderat mycket på kommentarerna som kom in. Några höll med mig, andra hade en annan uppfattning. Det är helt okej. Jag tycker om när människor vågar diskutera och dela olika perspektiv.

Men det som gjorde mig ledsen var att flera kommentarer inte handlade om det jag skrev, utan om mig som person. Det skrevs om min ekonomi, att jag borde skaffa en god man, att jag lever över mina tillgångar och till och med kommentarer om min stegräknare.

Min blogg handlade inte om min egen ekonomi.

Bakgrunden till att jag skrev inlägget var ett samtal med en nära vän som har det ekonomiskt svårt. Det fick mig att fundera över hur samhället har förändrats. Jag vet också att det finns människor som inte alltid har råd att ställa mat på bordet varje dag. Det är en verklighet som många lever i, även här i Sverige.

Det var den frågan jag ville lyfta.

Jag vet att vi alla har ett ansvar för vår egen ekonomi. Men livet är inte alltid svart eller vitt. Sjukdom, arbetslöshet, skilsmässor, räntehöjningar och ökade levnadskostnader kan förändra en människas situation väldigt snabbt. Därför tycker jag att vi behöver kunna prata om de här frågorna utan att direkt döma den som har det svårt.

Jag vill också säga en sak till er som kommenterar.

Varför väljer ni att hoppa på mig personligen i stället för att diskutera det jag faktiskt skriver om? Vi behöver inte tycka lika, men vi kan visa varandra respekt. Personangrepp leder sällan till en bra diskussion.

Efter att ha pratat med en person som jag har förtroende för valde jag därför att ta bort de kommentarer som enbart handlade om att håna eller angripa mig. Det gjorde jag inte för att tysta någon, utan för att jag vill att min blogg ska vara en plats där vi diskuterar sakfrågor och bemöter varandra med respekt.

Jag kommer att fortsätta skriva om sådant som engagerar mig – om funktionsnedsättningar, vardagslivet och de samhällsfrågor som jag tycker är viktiga. Alla behöver inte hålla med mig, men jag hoppas att vi kan mötas med respekt även när vi tycker olika.

Bakom varje människa finns en berättelse. Vi känner inte alltid till den. Därför tror jag att lite mer medmänsklighet och lite mindre dömande skulle göra vårt samhälle bättre.

Ta hand om varandra.:

Måndag – Har samhället blivit svårare att leva i?

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 6 Jul 2026 17:30:00 +0200

En ny vecka har börjat och jag är fortfarande kvar hos min vän. Måndagsmorgonen började lugnt med en god frukost tillsammans. Det är något speciellt med att få sitta ner i lugn och ro, dricka sitt kaffe och prata en stund innan dagen tar fart.

Efter frukosten bestämde vi oss för att åka en sväng till en loppis. Jag tycker om att strosa runt bland gamla saker. Man vet aldrig vad man kan hitta, och även om man inte köper något är det roligt att titta och inspireras. För mig handlar loppis inte bara om att göra fynd, utan också om upplevelsen och gemenskapen.

Under dagen fick vi också besök, så vi bjöd på kyckling, ris och currysås. Till efterrätt gjorde jag en rabarberpaj. Jag brukar göra den på mitt eget sätt. Först kokar jag rabarbern till en mjuk kräm innan jag lägger den i formen och toppar med smuldegen. Det gör att pajen blir extra saftig och får en härlig smak. Det är alltid roligt när det man lagat uppskattas.

Efter maten började jag fundera över hur samhället har förändrats. Jag tycker att det har blivit betydligt tuffare för många människor. Matpriser, hyror, el, försäkringar och andra vardagsutgifter har ökat mycket de senaste åren. För den som har en låg inkomst eller pension finns det ofta väldigt lite kvar när alla räkningar är betalda.

Jag tänker också på hur synen på utbildning har förändrats. I dag känns det ibland som att man förväntas ha en högskoleutbildning för att lyckas. När jag växte upp var det annorlunda. I vår familj var det viktigaste att ha ett arbete, göra rätt för sig och bidra efter sin förmåga. Alla hade inte möjlighet att läsa vidare, men man arbetade hårt och var stolt över det man gjorde.

Vi behöver komma ihåg att samhället behöver människor med många olika kunskaper och erfarenheter. Vi behöver undersköterskor, chaufförer, lokalvårdare, butiksanställda, pedagoger, hantverkare och många andra yrkesgrupper. Alla fyller en viktig funktion, och inget arbete är mindre värt än något annat.

Jag önskar att vi blev bättre på att se människan bakom utbildningen, yrket eller inkomsten. En människas värde avgörs inte av ett examensbevis eller storleken på lönen, utan av hur vi bemöter andra och vilket avtryck vi lämnar efter oss.

När jag ser tillbaka på dagen är det ändå gemenskapen jag tar med mig. En lugn frukost, en tur till loppisen, god mat och fina samtal påminner mig om att de bästa stunderna i livet sällan kostar särskilt mycket.

Jag hoppas att ni alla får en fin vecka. Ta hand om er själva och om människorna omkring er. Det är tillsammans vi skapar ett varmare samhälle.

Söndag – När omtanke betyder mer än pengar

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 5 Jul 2026 16:33:02 +0200

Nu har den andra semesterveckan gått, och den har bjudit på både avkoppling och tid för eftertanke.

Söndagsmorgnar har något alldeles speciellt. Att få vakna i lugn och ro, duka fram en god frukost och dela den med någon man tycker om är en fin start på dagen. Det behöver inte vara märkvärdigt – en kopp kaffe, en smörgås och ett gott samtal räcker långt. Det är de små stunderna av närhet och gemenskap som ofta betyder allra mest.

Jag kom också på att jag glömde berätta om gårdagens middag. Till den grillade laxen gjorde jag en kall sås med majonnäs, gräddfil och örtkryddor. Den blev riktigt god och passade perfekt tillsammans med laxen och grönsakerna. Ibland är det de enkla smakerna som blir de allra bästa.

Fick veta pratade jag med en gammal vän. Samtalet fick mig att fundera över hur samhället har förändrats. Min vän berättade att en faktura hade gått vidare till inkasso. Personen ville dela upp betalningen men fick inte den möjligheten, och till slut hamnade ärendet hos Kronofogden.

Jag känner inte till alla detaljer i det här fallet, men berättelsen väckte en tanke hos mig. Har vårt samhälle blivit hårdare? Många människor hamnar någon gång i livet i en ekonomiskt svår situation på grund av sjukdom, arbetslöshet eller andra oväntade händelser. Ibland kan en avbetalningsplan vara det som gör att en människa kan ta sig vidare utan att problemen växer.

Självklart ska skulder betalas, men jag tror också att det behövs utrymme för dialog och förståelse när människor verkligen vill göra rätt för sig. Att mötas med respekt och försöka hitta lösningar kan vara en vinst för alla.

Samtal som dessa påminner mig om hur viktigt det är att vi inte bara ser siffror och skulder – utan människan bakom dem.

Jag önskar er alla en fin söndag. Ta hand om er själva, uppskatta de små stunderna och glöm inte att visa omtanke. Den kan betyda mer än vi anar.

Lördag – En tidig morgon och en dag att se fram emot

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 4 Jul 2026 21:41:47 +0200

Lördagen började tidigare än jag hade tänkt mig. Redan vid femtiden på morgonen väcktes jag av ett högljutt jamande. Min katt tyckte att det var dags att gå upp, men själv var jag inte riktigt lika pigg. Hon ville ha uppmärksamhet och lite kel, men just då hade jag helst velat sova en stund till.

När jag ändå var vaken började jag packa upp väskan från veckan. Det känns alltid skönt att få ordning hemma innan man ger sig iväg igen. Små saker som att packa upp och göra i ordning ger ett lugn och en känsla av att börja om på nytt.

Sedan var det dags att åka till min vän. Jag tycker om de stunderna när man bara kan umgås utan några stora planer. Ett gott samtal, en kopp kaffe och ett skratt betyder ofta mer än man tror. Vänskap handlar inte om att göra något märkvärdigt – den finns i närvaron och i att ta sig tid för varandra.

När kvällen kom tände vi grillen och lagade en god middag tillsammans. Det blev grillad lax med broccoli, blomkål, morötter, ärtor och majs – en enkel, god och hälsosam måltid som passade perfekt en varm sommarkväll.

Det är något speciellt med att laga maten utomhus och bara njuta av lugnet. Samtalen blir ofta längre, stressen försvinner för en stund och man påminns om att livets bästa stunder sällan handlar om det dyraste eller mest märkvärdiga. De finns ofta i gemenskapen, i naturen och runt ett dukat bord.

Jag hoppas att ni alla får njuta av sommaren på ert eget sätt. Ta vara på de människor som betyder något och glöm inte att uppskatta de små stunderna – de blir ofta de finaste minnena.

Vad grillar ni helst på sommaren?

Fredag – Frågorna handlar inte om mig

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 3 Jul 2026 18:42:16 +0200

Det är fredag och jag sitter med en kopp kaffe och funderar över veckan som har gått.

Jag har fått många reaktioner efter att jag skrev om ett offentligt beslut från Diskrimineringsombudsmannen. Det är helt naturligt att människor har olika åsikter. Det hör till ett öppet samhälle.

Men det som har fått mig att tänka är att flera kommentarer inte handlar om det jag skrev. I stället handlar de om mig.

Jag får frågor om mitt arbete, om jag gör tillräckligt i skolan, om jag tar upp frågorna på möten och till och med om min dyslexi. Någon undrar vem som läser åt mig. En annan skriver att jag borde göra ett bättre jobb.

Jag ställer mig frågan: Varför blir det så?

Jag skrev inte om mig själv. Jag skrev en reflektion om ett offentligt beslut som rör en elevs rättigheter. Min tanke var att lyfta en viktig fråga om hur vi kan skapa en mer likvärdig och tillgänglig skola. Ändå blev fokus plötsligt på mig som person.

Jag har inget emot frågor. Tvärtom. Jag svarar gärna när någon vill diskutera sakfrågan. Men jag tycker att vi behöver bli bättre på att skilja mellan personen och budskapet.

Ja, jag arbetar i skolan. Ja, jag deltar i möten där de här frågorna tas upp. Ja, jag engagerar mig genom Dyslexiförbundet och andra sammanhang. Och ja, jag kommer att fortsätta skriva när jag tycker att något är viktigt.

Jag gör inte anspråk på att ha alla svar. Men jag tror att förändring börjar med att vi vågar prata om det som inte fungerar.

Min dyslexi har lärt mig hur viktigt det är att bli lyssnad på. Mina erfarenheter har lärt mig att rätt stöd kan förändra ett liv. Därför tänker jag fortsätta använda min röst – även när den ifrågasätts.

Jag hoppas att vi kan skapa ett samtalsklimat där vi diskuterar innehållet i det som skrivs, i stället för att angripa den som skriver.

För i slutändan handlar det inte om mig.

Det handlar om alla de barn och elever som har rätt att bli sedda, lyssnade på och få det stöd de behöver för att lyckas i skolan.

Önskar er alla en fin fredag och en trevlig helg. Ta hand om varandra – och kom ihåg att respekt är grunden för ett bra samtal.

Torsdag – En dag för vänskap, eftertanke och respekt

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Thu, 2 Jul 2026 18:34:00 +0200

I morse började jag dagen lugnt med en skål fil och flingor. Efter frukosten duschade jag, gjorde mig i ordning och slängde soporna innan det var dags att ge sig av.

Min väninna kom och hämtade mig, och tillsammans åkte vi till en grannkommun. Vi hade inga stora planer – vi ville bara komma iväg en stund, fika, prata och njuta av semestern.

När vi fikade reagerade jag på prisskillnaden. Samma typ av fika kostade under femtiolappen, nästan hälften av vad man ibland får betala på andra ställen. Det blev en påminnelse om att det inte alltid är det dyraste som är det bästa.

Efteråt gick vi runt i några butiker. Jag hittade ett par shorts för 50 kronor, en jumper och en kjol. Det handlar egentligen inte om hur mycket man köper, utan om glädjen i att hitta något man verkligen tycker om.

På vägen hem tänkte jag också på de kommentarer jag fått efter min senaste blogg. Jag skrev en reflektion om ett offentligt beslut från Diskrimineringsombudsmannen som handlade om en elevs rättigheter. Det var mina tankar om vikten av en likvärdig skola och om att vi behöver lära oss när samhället brister.

Det gjorde mig lite ledsen att några valde att ifrågasätta mig som person i stället för att diskutera det som blogginlägget faktiskt handlade om. Jag tycker att vi behöver kunna föra ett respektfullt samtal om viktiga samhällsfrågor utan att rikta personliga påhopp mot den som lyfter dem.

Jag kommer att fortsätta skriva om frågor som berör mig. Jag gör det därför att jag själv vet hur det är att ha det svårt i skolan och därför att jag tror att öppenhet och dialog kan leda till förändring. Vi behöver inte alltid tycka lika, men vi kan visa varandra respekt.

När jag kom hem kände jag framför allt tacksamhet. Tacksamhet över en fin dag tillsammans med en god vän, över alla människor som stöttar mig och över att få fortsätta engagera mig i det jag tror på.

Livet handlar inte bara om stora händelser. Ofta är det de små stunderna – ett gott samtal, ett skratt, en kopp kaffe och vänskap – som ger oss kraft att fortsätta.

Önskar er alla en fin torsdag. Ta hand om varandra och kom ihåg att respekt alltid är en bra utgångspunkt, även när vi tycker olika.

När rättigheter blir verklighet – en reflektion efter ett viktigt beslut

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Thu, 2 Jul 2026 14:17:11 +0200

I dag sitter jag med tidningen framför mig och läser om att Trollhättans stad ska betala 220 000 kronor i ersättning efter ett ärende som rör diskriminering av en elev. Jag måste erkänna att jag blir både berörd och eftertänksam.

Efter många års engagemang för elevers rättigheter trodde jag faktiskt aldrig att jag skulle få uppleva ett så tydligt avgörande. För mig handlar den här nyheten inte om ersättningsbeloppet. Den handlar om att alla elever har rätt till en likvärdig utbildning och att de rättigheterna också måste fungera i praktiken.

För några år sedan blev flera funktionsrättsföreningar, däribland vår lokalförening i Dyslexiförbundet, inbjudna till Antidiskrimineringsbyråns kontor i Trollhättan. Där träffade vi Nora Emanuelsson och diskuterade det aktuella ärendet. Det som gjorde starkast intryck på mig var att vi, trots att vi representerade olika föreningar och olika funktionsnedsättningar, beskrev samma verklighet.

Vi berättade om elever som inte alltid fick de anpassningar eller det stöd de hade rätt till. Våra erfarenheter såg olika ut, men budskapet var detsamma: rätten till en likvärdig utbildning fungerar inte alltid fullt ut i praktiken.

Som dyslexikonsulent har jag under många år mött elever, vuxna och familjer som vet hur avgörande rätt stöd och rätt bemötande är. När skolan arbetar inkluderande skapas möjligheter. När stödet uteblir kan konsekvenserna bli stora – både för lärandet, självkänslan och framtidstron.

Därför ser jag inte detta som en fråga om att någon har vunnit och någon annan har förlorat. Jag ser det som en möjlighet att utvecklas. När en kommun får kritik eller fälls i ett diskrimineringsärende behöver vi ställa frågan: Vad kan vi göra bättre? Hur säkerställer vi att nästa elev får rätt stöd från början?

Jag hoppas att Trollhättans stad tar till sig det som har hänt och använder erfarenheterna för att stärka sitt arbete. Samtidigt hoppas jag att alla kommuner och skolhuvudmän ser över sina rutiner. Ingen elev ska behöva kämpa i flera år för att få sina rättigheter tillgodosedda.

Lagar och rättigheter finns för att skydda människor. De ska inte bara finnas i lagboken – de ska märkas i klassrummet, varje dag.

Jag kommer att fortsätta arbeta för ett mer tillgängligt och inkluderande samhälle. För mig är detta inte slutet på en berättelse. Det är en påminnelse om att förändring är möjlig när människor vågar stå upp för sina rättigheter och när samhället är berett att lyssna.

Källa: TTELA:s artikel om att Trollhättans stad betalar 220 000 kronor i ersättning efter ett diskrimineringsärende. Läs artikeln här: TTELA – Trollhättans stad betalar 220 000 kronor efter sex års diskriminering av elev

Onsdag – Vart är vi på väg?

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 1 Jul 2026 09:23:49 +0200

God morgon!

En ny dag har börjat. Varje ny dag ger nya möjligheter, och det försöker jag bära med mig. Men den senaste tiden har jag funderat mycket över hur vårt samhälle har förändrats.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur lätt det har blivit att skriva elaka ord bakom ett tangentbord. Många verkar glömma att det finns en människa med känslor på andra sidan skärmen. Ord kan såra betydligt mer än vi ibland förstår.

Jag saknar den omtanke och respekt som jag upplever att det fanns mer av förr. I dag verkar hårda ord få större utrymme än vänliga. Ibland känns det som om moralen har försvunnit och att vissa skriver vad som helst, utan att tänka på vilka konsekvenser det kan få.

Jag tycker också att den svenska avundsjukan fortfarande finns kvar. När någon vågar vara öppen, visa styrka, berätta om sina känslor eller dela med sig av sina erfarenheter, är det ibland lättare att kritisera än att uppmuntra. Det tycker jag är sorgligt.

För mig har skrivandet blivit ett sätt att uttrycka mina tankar, min glädje, min frustration och mina erfarenheter. Jag sitter hemma i lugn och ro och skriver om det jag upplever och det jag tycker är viktigt. Om mina texter får någon att stanna upp och tänka efter, då har de fyllt ett syfte.

Vi behöver inte alltid hålla med varandra. Olika åsikter är en naturlig del av ett demokratiskt samhälle. Men vi kan alltid välja att bemöta varandra med respekt. Ett vänligt ord kostar ingenting, men kan betyda väldigt mycket för den som tar emot det.

Jag tror fortfarande på människan. Jag tror att de flesta vill väl, men ibland glömmer vi hur mycket våra ord betyder. En kommentar kan såra någon under lång tid, men ett vänligt ord kan också ge någon kraft att orka vidare. Om vi alla tänker efter en extra gång innan vi skriver kan vi tillsammans skapa ett samhälle där respekt, omtanke och medmänsklighet får ta större plats än hat och hårda ord.

Jag vet en sak – jag kommer alltid att fortsätta skriva när jag känner att jag har något viktigt att säga. Mina ord kommer från mitt hjärta och från mina egna erfarenheter.

Till er som väljer att kommentera vill jag be om en sak: Visa respekt. Vi behöver inte tycka lika, men vi kan behandla varandra med vänlighet och omtanke. Tänk efter en extra gång innan ni skriver. Tillsammans kan vi skapa ett bättre samtalsklimat och ett vänligare samhälle.

Ta hand om varandra. Det börjar med hur vi väljer att bemöta varandra.

Tisdag – att uppskatta det som betyder mest

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Tue, 30 Jun 2026 09:11:57 +0200

Igår eftermiddag kom jag hem efter en fin helg. Det första jag gjorde var att laga en god purjolökssoppa. Som ett litet tack bjöd jag även den som hade kört hem mig på en tallrik. Det känns viktigt att visa uppskattning när någon ställer upp.

Vi satte oss sedan en stund på min balkong. Faktum är att jag inte har suttit där en enda gång i år. Det var riktigt skönt att sitta ute i sommarvärmen, dricka en kopp kaffe och prata en stund innan det var dags att säga hej då. Ibland är det de enkla stunderna som betyder allra mest.

Efteråt packade jag upp mina saker och lät helgens alla intryck sjunka in. Det har varit några intensiva dagar, så det känns skönt att vara hemma igen. Man kan inte fly från sorgen. Den finns där och följer med, men jag har också lärt mig att det är viktigt att fortsätta ta hand om sig själv och sitt hem. Att laga mat, packa upp sina saker och skapa ordning omkring sig är små steg som hjälper en att gå vidare, även när hjärtat känns tungt.

I dag är det tisdag. Jag väntar på att hantverkare ska komma under dagen. Senare ska jag träffa en god vän och ta en fika. Om orken finns kanske jag åker förbi en bilträff i kväll, men just nu känner jag mig ganska trött och energin är inte riktigt där. Då gäller det att lyssna på kroppen och ge sig själv den återhämtning man behöver.

Den senaste tiden har också fått mig att tänka på hur värdefulla våra möten med andra människor är. Vi lever ofta som om det alltid kommer en ny dag och ett nytt tillfälle att ses. Men livet ser inte alltid ut så.

Därför vill jag skicka med en tanke: Ta hand om dem ni tycker om. Ring den där vännen, ta den där fikan och säg de ord som ibland får vänta. Nästa gång ni tänker att “vi ses en annan dag” kanske den möjligheten inte längre finns.

Livet är skört, men vänskap, omtanke och tid tillsammans är bland det finaste vi kan ge varandra.

Önskar er alla en fin tisdag. Ta hand om er – och framför allt, ta hand om varandra.

Måndag – Att våga är ingen svaghet

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 29 Jun 2026 18:19:03 +0200

Att vara stark handlar inte om att aldrig känna sig ledsen eller rädd. För mig handlar styrka om att våga, även när det gör ont.

I fredags gjorde jag en resa som jag egentligen inte ville göra – en resa för att ta farväl av en barndomsvän. Det var en tung dag, men jag klarade den. När jag tänker tillbaka känner jag mig faktiskt stark inombords.

Redan vid det första bytet hände något oväntat. I busskuren mötte jag en person som kände igen mig från min ungdom. Det väckte många minnen. Senare berättade chauffören att det skulle komma ytterligare en person som skulle till kyrkan.

När vi steg av vid kyrkan frågade hon om hon fick följa mig. Jag kände mig egentligen ganska svag just då, men hon sa något som stannade kvar hos mig: hon upplevde mig som en stark person.

Vi gick tillsammans hela vägen fram till min väns grav. Det betydde mer än hon kanske förstod. Att slippa gå den sista biten ensam gav mig ett lugn och en trygghet mitt i sorgen.

Efter den här dagen har jag också förstått lite mer om min egen barndom och hur den har format mig. Vissa sår bär vi med oss länge, men de behöver inte hindra oss från att gå vidare.

Att våga be om stöd, att ta emot omtanke och att fortsätta gå – även när stegen känns tunga – det är inte ett tecken på svaghet.

Det är styrka.