Josla-dyslexi

En idé om bussen

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 4 Nov 2026 09:44:00 +0100

Onsdag och halva veckan har redan gått. Ibland är det svårt att veta hur jag ska börja skriva, så jag börjar med att berätta om min dag.

Jag fick en härlig promenad och tog både influensavaccinet och pneumokockvaccinet. Vaccinationerna erbjöds till oss med underliggande sjukdomar, och det känns bra att ha fått dem.

Besöket på vårdcentralen fick mig också att fundera på resan dit. Jag tycker att det är omständligt att behöva åka genom halva stan. Det finns en buss som kanske skulle kunna köra upp hit och vända vid ändhållplatsen. Det hade gjort resan mycket smidigare. Jag klagar inte, utan vill bara dela med mig av en idé.

Idag började kommentarerna om mig igen. En person skrev att mitt arbete verkar tråkigt och att jag är negativ inför arbetsdagarna. En annan tyckte att jag inte skulle skylla på vintertiden när jag känner mig seg. Kommentarerna var tråkiga att läsa, men jag väljer att inte gå in i någon diskussion. Jag vill ändå säga att vi gärna får tänka efter innan vi skriver om varandra.

Nu är onsdagen snart slut. Hoppas att ni har haft en fin dag!

En seg tisdag och något spännande att se fram emot

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Tue, 3 Nov 2026 11:02:00 +0100

Tisdag – det rullar på

God morgon! Tisdagen är här och det rullar på som vanligt med allt som händer. Har ni märkt av att vi har ställt om till vintertid? Jag känner mig lite segare just nu. Kanske är det omställningen som påverkar mig. Det tar kanske ett tag för kroppen att vänja sig vid de mörkare morgnarna. Har ni också känt av det?

Jag försöker komma igång med dagen i min egen takt och ta en sak i taget. I kväll ska jag promenera ner till vårdcentralen för att få influensasprutan. Det blir skönt att få den gjord, och promenaden ger mig lite frisk luft på vägen.

Nästa vecka blir det ett spännande författarbesök på biblioteket. Då kommer Sara Bergmark Elfgren, en författare som skriver böcker för både barn, ungdomar och vuxna. Hon har också arbetat med manus och dramatik.

Många känner kanske igen henne för Cirkeln, som hon skrev tillsammans med Mats Strandberg. Boken kom ut 2011 och blev den första delen i Engelsforstrilogin. De två andra böckerna heter Eld och Nyckeln. Sara har också skrivit flera andra böcker, till exempel ungdomsromanerna Norra Latin och Grim samt spänningsromanen Ö.

Jag har bjudit in vår förening att vara på plats med ett informationsbord. Vi vill gärna berätta för ungdomar med läs- och skrivsvårigheter att Dyslexiförbundet Fyrstad finns. Det känns viktigt att visa att det finns stöd och gemenskap, och att man inte behöver känna sig ensam med sina svårigheter.

Det ska bli roligt att möta ungdomarna och berätta om vår förening. Författarbesöket är inte förrän nästa vecka, men jag ser redan fram emot det. Nu hoppas jag att ni får en fin tisdag!

Måndag, köttgryta och en oväntad plyschkjol!

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 2 Nov 2026 20:55:08 +0100

Måndag – en ny vecka

Efter tre dagars ledighet var det dags att stiga upp och börja en ny arbetsvecka. Igår lagade jag en köttgryta, så i dag kunde jag ta med mig lunch till jobbet. Det är skönt att ha maten färdig.

Jag har blivit riktigt duktig på att både sälja och köpa kläder på Vinted, och det tycker jag är väldigt roligt. Jag har köpt flera plagg som jag kan använda. En gång i tiden hade jag en kjol och en kavaj i plysch som jag brukade ha till jul. Nu hittade jag kjolen igen på Vinted och köpte den. Det känns helt otroligt att jag lyckades hitta en likadan!

Om en vecka ska vi få ha ett bord på biblioteket. Det ska bli trevligt, och jag ser fram emot det.

Jag hoppas att ni också har haft en fin helg, precis som jag. Tänk gärna på hur ni formulerar era kommentarer. Ord kan påverka mer än man tror.

Nu ser jag fram emot en ny vecka.

Söndagstankar om kommentarer och en ny månad

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 1 Nov 2026 10:05:31 +0100

Nu är det november och en ny månad har börjat. Oktober, min födelsedagsmånad, är över. Det känns fint att få börja om med nya dagar framför mig.

Ibland fastnar jag vid kommentarerna jag får på bloggen. Någon skriver att jag tar det lugnt hela dagarna eller undrar vad jag egentligen gör på jobbet. Andra verkar tycka att jag kan planera min arbetstid precis som jag vill.

Det är tråkigt när människor drar slutsatser utan att känna till hela bilden. Alla arbetsuppgifter syns inte utåt, och det jag skriver här visar bara en del av min vardag. När arbetsveckan är slut behöver jag också få vila och ta hand om sådant som inte hinns med under veckan.

Jag har många gånger funderat på vem jag egentligen skriver för. Ibland tvekar jag på om bloggen ska vara offentlig, när jag möts av trollande och påhopp på sociala medier. Då undrar jag om jag borde skriva helt anonymt, så att ingen vet vem jag är.

Samtidigt tycker jag om att dela tankar och erfarenheter. Därför tänker jag ge bloggen en månad till. Under november kommer jag att granska alla kommentarer från personer som skriver anonymt innan jag godkänner dem. Jag vill kunna fortsätta skriva, men också känna mig trygg med vad som publiceras på bloggen.

Man får gärna tycka olika och ställa frågor, men jag önskar att vi kunde möta varandra med mer respekt. Bakom varje text finns en människa och ett liv som inte alltid syns på skärmen.

Jag skriver för att dela med mig, sätta ord på mina tankar och kanske få någon annan att känna igen sig. Nu ger jag bloggen en månad till och ser hur det känns.

En mysig helg och sista dagen i oktober

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 31 Oct 2026 22:00:00 +0100

Jag har haft en riktigt mysig fredag och lördag tillsammans med min vän. Lördagsmorgonen började fint med frukost tillsammans. Det är härligt att få starta helgen i lugn och ro och njuta av stunden.

Sedan följde jag med min vän. På vägen blev det en trafikolycka, så vi fick vänta en stund. Som tur var gick det bra, och efter ett tag kunde vi fortsätta. Vi åkte och handlade och fick sedan en lugn och trevlig stund tillsammans.

Vi åt tacos, och det var både gott och mysigt. Efter maten såg vi på Maria Wern och tog det lugnt.

Vi har också bokat biljetter till en föreställning på trettondagsafton nästa år. Biljetterna var svåra att få tag på, så jag är glad att jag hade köpt dem redan tidigare i höstas. Nu har vi något roligt att se fram emot!

Idag är det sista dagen i oktober. Oktober är min födelsedagsmånad, och den har gått fort. Snart går vi in i november och närmar oss årets sista månader.

Nu börjar ledigheten snart ta slut och helgen går mot sitt slut. Jag känner mig glad och tacksam för fina stunder tillsammans. Hoppas att ni också har haft en riktigt fin helg!

God morgon och glad fredag!

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 30 Oct 2026 19:00:00 +0100

Idag har jag tagit ut komp för att hinna med några ärenden på stan innan jag får besök. I tisdags blev det en lång arbetsdag. Jag arbetade hela dagen och kom hem sent på kvällen, nästan mitt i natten.

Det tar tid att lära sig ett nytt program, särskilt när mycket har förändrats. Man behöver läsa på och förstå hur de olika funktionerna fungerar, så jag tar det steg för steg.

Jag fick en kommentar som ifrågasatte hur jag använder min arbetstid och nämnde frisörbesöket. Därför vill jag förtydliga att jag idag är ledig på komp. Jag har själv koll på mina arbetsuppgifter och planerar min tid utifrån dem.

I eftermiddag får jag finfrämmande, och det ser jag fram emot. Vi ska äta rotmos och köttkorv. Hoppas att det blir riktigt gott!

Trapphusdörren är numera låst dygnet runt. Det känns tryggare att bo här, även om jag hoppas att det snart blir tydligare hur besökare ska kunna komma in.

Önskar er en fin fredag!

Torsdag med arbete hemma och en oväntad bussresa

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Thu, 29 Oct 2026 15:30:52 +0100

Idag arbetar jag hemifrån och försöker få ordning på allt som ska göras. Morgonen började med att jag satte igång både diskmaskinen och tvättmaskinen. Sedan kunde jag sätta mig ner i lugn och ro och fortsätta redigera filmen.

Redigeringen tar några timmar, men det är ett arbete som jag tycker om. Det är roligt att se filmen växa fram, även om det krävs både tid och tålamod för att få ihop alla delar.

På dagens planering stod också en promenad och ett besök hos frisören. Men resan dit blev lite mer omständlig än jag hade tänkt mig.

Ja, så tokigt det kan bli ibland! Jag såg en buss och hoppade på utan att titta ordentligt på vart den skulle. Efter en stund började jag undra varför bussen körde en så märklig väg. Då insåg jag att jag hade klivit på fel buss.

Det slutade med att jag fick åka tre bussar för att ta mig till frisören. Som tur var kom jag fram i tid ändå!

Hoppas att ni har en fin torsdag!

Onsdag med omväxling och ett kärt samtal

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 28 Oct 2026 20:48:41 +0100

I morse vaknade jag som vanligt tidigt och kunde inte somna om. Jag gick upp, gjorde mig i ordning och åt min grötfrukost. Habibi fick också en stunds kärlek innan det var dags att ge sig iväg.

Under morgonen tänkte jag tillbaka på gårdagen och på vilka fantastiska skådespelare vi har i Sverige. Det är något särskilt med människor som kan levandegöra en berättelse och förmedla känslor som stannar kvar efteråt.

Idag väntade några timmars arbete på en annan skola, där jag skulle hjälpa till och bidra med inspiration. För att ta mig dit fick jag åka två bussar. Därefter bar det tillbaka till min vanliga arbetsplats för att fortsätta arbetsdagen. Det blev en omväxlande onsdag.

Väl hemma fick jag ett kärt telefonsamtal från en person som jag inte hade hört av på länge. Det var fint att få prata igen. Jag saknar henne här i Sverige, och samtalet blev en varm avslutning på arbetsdagen.

Det blev också en hel del promenerande idag – ungefär 10 000 steg sammanlagt. Jag fick kommentaren: ”11 000 steg ska man gå varje dag för att hålla kroppen i trim.” Mitt eget mål framöver är att försöka gå ungefär 10 000 steg om dagen och hitta en nivå som fungerar för mig. Därför letar jag nu efter ett par bra och bekväma skor att promenera i.

Mörkret gör det lite svårare att komma ut, särskilt på morgonen. Men jag vill försöka hitta en rutin som fungerar i min vardag. Jag får ta en dag i taget och känna mig nöjd med de promenader som blir av.

Nu ska jag krypa ner i sängen och låta både kroppen och tankarna komma till ro. Jag känner mig nöjd med dagen och hoppas på en god natts sömn.

Hoppas att ni har haft en fin onsdag. Sov gott.

🎭 En intensiv och givande dag i Göteborg

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Tue, 27 Oct 2026 23:36:21 +0100

I morse var det upp tidigt för att åka till Göteborg och delta i Stjärnkalaset Västra. Jag var där som en del av mitt arbete och följde spår 3, med föreställningar för högstadiet och gymnasiet.

Första stoppet var Musikens Hus, där jag såg Cut// med Teateri, en föreställning om psykisk ohälsa och utanförskap. Jag var lite nervös för att hitta dit, men jag kom fram till slut. 😊

Sedan åkte vi buss mot Hagateatern. Eftersom bussen inte kunde köra ända fram fick vi gå nerför många trappor och promenera en bit innan vi kom fram. Där såg vi Får jag chans på dig? med Totalteatern, som handlar om ung kärlek, drömmar och förväntningar.

Efter föreställningen på Hagateatern gick vi till en indisk restaurang och åt. Maten var jättebra!

Sedan tog vi bussen till Angered och såg en teaterföreställning. Därifrån åkte vi vidare med båt till Backaplan och teatern. Dagen avslutades med middag och Cross med Backa Teater, som handlar om identitet och relationer.

Det var mycket att orientera sig mellan de olika platserna. När vi kom ut från den sista teatern hittade jag inte bussen, men jag gav inte upp. Jag tog båten tillbaka och fortsatte sedan med spårvagn.

Jag känner mig riktigt stolt över att jag klarade av att hitta och ta mig fram, trots regnet. Dessutom har jag gått över 11 000 steg i dag! 😊

Det har varit en intensiv och givande dag. Jag har fått lära mig mer om olika teaterföreställningar och fått flera nya goda vänner. Nu är jag hemma igen, klockan är 23.22, och det är dags att landa efter en lång dag. 🌙

🍂 Måndag – En intensiv helg och en spännande vecka framför mig

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 26 Oct 2026 07:42:37 +0100

God morgon denna måndag!

Så var det dags för en ny vecka igen. Helgen har gått fort, och gårdagen blev en intensiv men mycket givande söndag. Jag deltog i Dyslexiförbundets förbundsråd, där vi hade många viktiga frågor på dagordningen och flera bra diskussioner om förbundets framtid.

En av frågorna handlade om våra stadgar. Stadgegruppen presenterade förslag på hur vi ska gå vidare med stadgeöversynen. De nuvarande stadgarna antogs första gången 2004 och har sedan dess endast genomgått mindre justeringar. Mycket har förändrats under de här åren, och det är därför viktigt att se över vad som behöver förtydligas, förändras eller tas bort för att stadgarna ska fungera väl även i framtiden.

För mig är det betydelsefullt att få delta i sådana här möten, lyssna på diskussionerna och ta del av olika synpunkter. Det är också alltid trevligt att träffa andra engagerade personer från olika delar av landet. Vi har olika erfarenheter, men ett gemensamt intresse av att utveckla Dyslexiförbundet och stärka arbetet för personer med läs- och skrivsvårigheter.

Jag är dessutom väldigt tacksam över att jag hade stöd av en skrivtolk från Taltjänst under mötet. När det är många frågor som ska behandlas och diskussionerna avlöser varandra är det värdefullt att få hjälp att följa med och ta till sig informationen. Det visar hur viktigt det är med tillgänglighet för att alla ska kunna delta på sina egna villkor.

Idag blir det en lite annorlunda arbetsdag eftersom jag ska arbeta hemifrån. Eleverna har höstlov, och jag passar på att redigera filmen från deras musikframträdande. Det är ett arbete som jag verkligen tycker om. Att få gå igenom inspelningarna och återuppleva ungdomarnas framträdanden är både roligt och inspirerande. Framför allt ser jag fram emot att de själva ska få se filmen och upptäcka hur duktiga de har varit. Det ligger mycket arbete, mod och engagemang bakom att våga ställa sig på en scen.

I morgon väntar något helt annat. Jag har fått i uppdrag att åka till Göteborg och besöka olika teaterföreställningar, vilket ska bli både spännande och intressant. Jag tycker om att få möjlighet att uppleva kultur och ta del av nya intryck. Mitt lokalsinne är visserligen inte det bästa, så att hitta mellan de olika platserna kan bli en utmaning. Men med lite planering hoppas jag att det ska gå bra.

Det känns som att höstlovsveckan kommer att bjuda på en fin blandning av arbete, kreativitet och kulturupplevelser. Efter gårdagens långa möte blir det också skönt att få ägna dagen åt något praktiskt och skapande.

Nu väntar frukosten och därefter ska jag sätta mig vid datorn och börja med filmredigeringen.

Med det önskar jag er alla en riktigt fin måndag och en bra start på veckan. Ta hand om er och glöm inte att uppskatta de små glädjeämnena i vardagen! ❤️🍂

Söndag – Frukost och förbundsråd på dagens schema 🍂☕

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 25 Oct 2026 16:30:00 +0100

❤️

God morgon denna söndag!

Så var det söndag igen och ännu en höstvecka börjar närma sig sitt slut. Efter gårdagens trevliga marknadsbesök och en lugn kväll är det dags att ta sig an en ny dag.

Den här söndagsmorgonen börjar med frukost i lugn och ro innan jag ska sätta mig framför datorn och delta i Dyslexiförbundets förbundsråd.

Det är alltid värdefullt att få träffa andra engagerade personer inom förbundet, diskutera aktuella frågor och ta del av vad som händer i verksamheten. Föreningslivet har varit en viktig del av mitt liv under många år, och jag tycker fortfarande att det är både intressant och meningsfullt att vara delaktig.

Även om det är söndag finns det alltså lite föreningsarbete på schemat. Men det gör mig ingenting. När man engagerar sig i något som ligger en varmt om hjärtat känns det naturligt att ibland avsätta tid även under helgen.

Efter mötet hoppas jag få en lugn stund och möjlighet att förbereda mig inför den kommande arbetsveckan. Nu väntar höstlovet för eleverna, medan jag själv kommer att arbeta med lite andra uppgifter än vanligt.

Men först ska jag kliva upp, äta en god frukost och göra mig redo för dagens möte.

Att engagera sig ideellt handlar om att vilja bidra, dela erfarenheter och tillsammans arbeta för att göra skillnad.

Med de tankarna önskar jag er alla en fin söndag. Ta hand om er och njut av dagen! ❤️🍂☕

❤️ Lördag – Marknad, fina fynd och en avkopplande kväll 🍂☕

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 24 Oct 2026 20:30:00 +0200

God morgon denna lördag!

Det är något särskilt med att vakna på en lördagsmorgon utan att behöva stressa iväg. Jag vaknade till doften av nybryggt kaffe och fick njuta av att bli serverad frukost hos min kära vän. En sådan omtänksam start på dagen uppskattar jag verkligen.

Efter frukosten gjorde vi oss i ordning och åkte till en marknad i grannkommunen. Det är alltid trevligt att strosa runt bland stånden, titta på vad som erbjuds och känna den speciella marknadsstämningen.

Och äntligen hittade jag ett skärp som jag har letat efter! Naturligtvis blev det också en marknadspepparkaka. Det hör traditionen till när man besöker en marknad.

Vi passade även på att besöka Erikshjälpen, där jag gjorde ett riktigt fynd. Ett par Lee-jeans för nästan inga pengar alls! Jag tycker om att handla second hand. Det är både ekonomiskt och ett bra sätt att ge kläder ett nytt liv.

När vi kom hem satte vi på kaffet och njöt av den goda marknadspepparkakan. En fin avslutning på en trevlig förmiddag.

Resten av lördagen får bli betydligt lugnare. Vi har inga särskilda planer för eftermiddagen, utan tänker bara ta det som det kommer. Framåt kvällen blir det något gott att äta och sedan får vi njuta av en stillsam kväll tillsammans.

Jag uppskattar verkligen sådana här dagar, när man får kombinera en liten utflykt med lugn och återhämtning. Det behöver inte alltid vara fullt upp för att en dag ska kännas innehållsrik.

Med åren har jag lärt mig att uppskatta de enkla stunderna alltmer. Trevligt sällskap, en liten utflykt och en god middag kan vara precis vad man behöver efter en arbetsvecka.

Nu önskar jag er alla en fortsatt fin lördag och en riktigt skön kväll. Ta hand om er och njut av helgen! ❤️🍂☕

❤️ Fredag – En arbetsvecka avslutas och en trevlig eftermiddag väntar 🍂☕

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 23 Oct 2026 17:30:00 +0200

God morgon denna fredag!

Så var det fredag igen och ännu en arbetsvecka börjar närma sig sitt slut. Hösten gör sig påmind med kyliga morgnar och mörkare dagar. Det är inte alltid så lockande att lämna den varma sängen, men det känns ändå skönt att veta att helgen snart är här.

I dag väntar en vanlig arbetsdag innan jag får välkomna lite ledighet. För många elever börjar höstlovet efter skoldagens slut, och jag hoppas att de får några fina dagar med både vila och roliga aktiviteter.

Efter jobbet ska jag träffa min käresta. Vi har tänkt åka iväg och fika och få en stund tillsammans för att prata om allt mellan himmel och jord. Det är något jag verkligen uppskattar, att kunna sitta ner i lugn och ro utan att behöva passa tider.

Senare under dagen ska jag åka vidare till min kära vän, där jag ser fram emot en trevlig helg. Ibland är det skönt att komma bort från vardagens rutiner och bara njuta av gott sällskap.

Med åren har jag lärt mig att uppskatta de enkla stunderna alltmer. Det behöver inte vara stora planer eller märkvärdiga upplevelser för att livet ska kännas innehållsrikt. Ett gott samtal, en kopp kaffe och tid tillsammans med människor man tycker om kan betyda mycket.

Nu ska jag först ta mig an fredagens arbete och sedan låta helgen ta vid.

Det är ofta de små stunderna i vardagen som ger oss de finaste minnena.

Önskar er alla en riktigt fin fredag och en skön start på helgen. Ta hand om er och var rädda om varandra! ❤️🍂☕

Onsdag – Höstregn, tankar om hälsan och en trevlig eftermiddag 🍂☕

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 21 Oct 2026 21:30:00 +0200

❤️

God morgon denna onsdag!

Jag ligger kvar en liten stund i sängen och lyssnar på regnet som smattrar utanför fönstret. Det är en sådan där grå och kylig höstmorgon när täcket känns extra varmt och skönt. Helst skulle jag vilja ligga kvar och bara njuta av lugnet, men en ny arbetsdag väntar och snart är det dags att kliva upp.

Mina tankar går också tillbaka till samtalet med min diabetessköterska om kosten och mina matvanor. Under en längre tid har jag förändrat mitt sätt att äta och framför allt minskat på potatis, pasta och ris. I stället har jag valt mer grönsaker tillsammans med fisk, kyckling och kött. Det har blivit en naturlig del av min vardag och jag har faktiskt mått betydligt bättre sedan jag gjorde dessa förändringar.

Därför blev jag lite fundersam när min diabetessköterska rekommenderade att jag skulle äta mer kolhydrater, exempelvis en potatis om dagen. Det är inte alltid lätt att ändra på något som man själv upplever fungerar bra. Samtidigt vet jag att det är viktigt att lyssna på sjukvårdens råd och hitta en balans som är bra för hälsan.

Jag får helt enkelt försöka anpassa mina matvanor lite, utan att för den skull behöva förändra allt som jag trivs med. Det viktigaste är trots allt att jag fortsätter må bra och att mitt blodsocker ligger på en trygg nivå.

När hösten kommer blir jag också extra sugen på soppor. Det finns något så hemtrevligt med att laga en stor gryta soppa när regnet faller och kvällarna blir mörkare. Helst skulle jag kunna äta soppa nästan varje dag under hösten. En god grönsakssoppa, en krämig blomkålssoppa eller en mustig kycklingsoppa värmer både kroppen och själen.

Jag tycker dessutom om att laga lite större portioner så att det räcker till flera matlådor. Det är både praktiskt och skönt att ha maten färdig när man kommer hem efter en arbetsdag. Och en soppa går ju att variera på så många olika sätt.

I eftermiddag väntar dessutom något trevligt. Jag ska åka iväg till hembygdsföreningen, som bjuder på fika. Det ska bli riktigt mysigt att komma iväg en stund, träffa människor och umgås över en kopp kaffe. Sådana stunder uppskattar jag verkligen. Det behöver inte vara några stora märkvärdigheter för att man ska få lite extra glädje i vardagen. Ibland räcker det med en kopp kaffe, ett gott samtal och trevligt sällskap.

Med åren har jag lärt mig att hälsan inte handlar om att göra allting perfekt. Det handlar om att hitta en vardag där man mår bra, har energi och samtidigt kan njuta av det lilla i livet.

Nu är det dags att lämna den varma sängen och möta onsdagen, även om regnet fortsätter utanför fönstret. Halva arbetsveckan är snart avklarad och det känns ändå ganska skönt. Och med en trevlig fikastund att se fram emot känns dagen lite ljusare.

Önskar er alla en fin onsdag! Ta hand om er och försök hitta något litet som gör dagen extra trevlig. ❤️🍂☕

Ibland är det de enkla stunderna, ett varmt samtal och en kopp kaffe, som gör vardagen lite rikare.

#Onsdag #Onsdagsblogg #Höstmys #Höstregn #Soppa #Matglädje #Diabetes #Hälsa #Hembygdsföreningen #Vardagsglädje

❤️ Tisdag – En kylig morgon och gårdagens musikglädje 🍂🎶

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Tue, 20 Oct 2026 07:59:00 +0200

God morgon denna tisdag! ☕🍁

I morse hade jag helst velat ligga kvar i den varma och sköna sängen. Jag frös och hade ingen större lust att kliva upp. Men när jag väl kom upp upptäckte jag varför det var så kallt. Jag hade glömt att stänga vädringsfönstret i går kväll! Inte konstigt att det var kyligt i sovrummet.

Tankarna går fortfarande tillbaka till gårdagens trevliga kväll med musikuppträdanden. Att få lyssna på ungdomarna som stod på scenen och framförde sina låtar var verkligen en glädje. Det är så härligt att se deras engagemang, mod och musikalitet.

Musik gör verkligen gott för både kropp och själ. Man blir glad, får energi och bär med sig den där härliga känslan långt efter att sista tonen har klingat ut. 🎶❤️

I dag är det en ny arbetsdag och vardagen fortsätter som vanligt. Även om jag gärna hade stannat kvar under täcket en stund till är det bara att komma igång.

Nu får det bli något varmt att dricka och sedan tar vi oss an tisdagen med ett leende. Gårdagens musikglädje får följa med mig genom dagen.

Ibland är det de små stunderna i livet som ger oss den största glädjen.

Önskar er alla en fin tisdag! Ta hand om er och njut av det som gör livet lite extra härligt. ❤️🍂

❤️ Måndag – Upp och hoppa! Ny vecka med musik, glädje och energi! ☕🍂🎶

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 19 Oct 2026 20:00:00 +0200

God morgon denna måndag! ❤️

Då var det måndag igen och en ny arbetsvecka ligger framför oss. Helgen har gått alldeles för fort, men den har verkligen bjudit på många skratt, trevliga upplevelser och härlig gemenskap.

Nu är det dags att komma tillbaka till vardagen. Men idag blir det inte riktigt som en vanlig arbetsdag, och det ser jag verkligen fram emot!

🎶 En lite annorlunda arbetsdag med musik

Idag väntar både mina vanliga arbetsuppgifter och lite extra förberedelser inför kvällens musikuppträdande.

Våra musikelever ska nämligen uppträda för sina föräldrar ikväll. Det ska bli så roligt att få se och höra vad eleverna har övat på och arbetat med.

Jag och en kollega ska hjälpa till att köra ner musikinstrumenten till konserten. Det är en del praktiskt som behöver ordnas innan allt är på plats och eleverna kan börja sitt uppträdande.

Det är lätt att glömma hur mycket arbete som ligger bakom ett sådant arrangemang. Allt från planering och förberedelser till att se till att instrument och utrustning finns på rätt plats.

Men det är också en del av det roliga!

❤️ Musik ger mig så otroligt mycket energi!

Jag måste säga att musik verkligen är något som gör mig glad och ger mig massor av energi!

Att få vara med när våra musikelever spelar och sjunger är helt underbart. Det är så roligt att se deras engagemang, glädje och hur de utvecklas genom musiken.

Musik har en fantastisk förmåga att sprida glädje och gemenskap. Det spelar nästan ingen roll hur trött man är efter en lång arbetsdag. När musiken börjar spela får jag ny energi och ett leende på läpparna. 🎶

Jag tycker också att det är roligt att få vara delaktig i elevernas aktiviteter, även om min uppgift många gånger är att hjälpa till bakom kulisserna.

Det är just sådana här stunder som gör mitt arbete extra meningsfullt.

Jag blir helt enkelt lycklig av musik! Det är så kul att få vara med och uppleva allt detta tillsammans med eleverna. ❤️

🎥 Kvällen fortsätter med film och dokumentation

Min arbetsdag kommer inte att sluta som vanligt idag.

Under kvällen ska jag också hjälpa till att dokumentera musikuppträdandet. Jag ska filma delar av framträdandet och sedan hjälpa till att redigera materialet till en film, enligt skolans rutiner.

Det är något jag verkligen tycker är roligt och kreativt. Att få arbeta med film, musik och dokumentation är en trevlig variation från mina vanliga arbetsuppgifter.

Det blir också ett fint sätt att bevara minnen från elevernas framträdande.

Förhoppningsvis blir det en riktigt lyckad kväll med glada musikelever, stolta föräldrar och mycket musikglädje.

☕ En lång men rolig måndag väntar

Det blir alltså en längre arbetsdag än vanligt, men det gör mig inte så mycket när jag får vara med om något som jag tycker är så roligt.

Jag uppskattar verkligen variationen i mitt arbete. Ena dagen är det vanliga arbetsuppgifter, nästa dag får man hjälpa till med något helt annat.

Det är också härligt att få samarbeta med kollegor och bidra till att eleverna får en fin upplevelse.

När jag kommer hem ikväll lär jag säkert vara trött i kroppen, men förhoppningsvis fylld av glädje och ny energi från musiken.

Ibland kan en lång arbetsdag faktiskt ge mer energi än den tar, särskilt när man får göra något man tycker om! ❤️🎶

🌷 Dagens tanke

Musik förenar människor, skapar glädje och ger oss energi. Det behövs inte alltid stora saker för att göra en dag speciell. Ibland räcker det med en härlig melodi, ett leende eller att få dela en fin upplevelse tillsammans.

Musik är verkligen glädje för själen! ❤️🎵

Nu är det dags att ta morgonkaffet, göra sig i ordning och bege sig till jobbet.

Upp och hoppa – nu kör vi igång en ny vecka med musik, arbetsglädje och massor av energi! ☕🎶❤️

Önskar er alla en riktigt fin måndag och en härlig start på veckan!

❤️ Söndag – En fantastisk kväll med många skratt och en härlig helg! 🍂☕🎭

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 18 Oct 2026 16:00:00 +0200

God morgon denna söndag! ❤️

Efter en händelserik vecka är det verkligen skönt att få njuta av helgen, koppla av och samla ny energi inför kommande arbetsvecka. Ibland behöver man komma bort från vardagens alla måsten och bara få ha det trevligt.

🎭 Igår blev det en riktigt härlig kväll!

Igår kväll var det äntligen dags för föreställningen Minnesluckor med Jan Rippe och Per Fritzell, något jag har sett fram emot ända sedan i våras. Och vilken fantastisk kväll det blev!

Det bjöds på en härlig blandning av humor, musik, sång och många roliga minnen. Dessa två herrar vet verkligen hur man underhåller sin publik. De har en alldeles speciell humor och en förmåga att få människor att skratta.

Visst var en hel del av skämten under bältet, men det hör väl lite till deras humor! 😂 Ibland får man helt enkelt bjuda på sig själv och skratta åt alla tokigheter.

😂 Korvar, flöjt och humor under bältet! 🌭🎶

En av kvällens absolut roligaste scener var när en av herrarna dök upp på scenen i en minst sagt annorlunda utstyrsel!

Där stod han med rufsigt hår, ett halsband, en liten slips och ett helt gäng röda korvar hängande runt midjan. Och som om det inte vore nog skulle han dessutom spela flöjt! 😂

Det var verkligen en syn som fick oss att skratta ordentligt. Med sina roliga miner, överdrivna rörelser och tokiga utstyrsel bjöd han verkligen på sig själv.

Man kan väl säga att humorn gick under bältet, både bildligt och bokstavligt talat! 😂🌭

Det är just sådana här oväntade och galna inslag som gör en föreställning så rolig. Man vet aldrig riktigt vad som ska hända härnäst.

Vi fick dessutom vara med om en liten sångstund tillsammans med dem, vilket gjorde kvällen ännu mer minnesvärd.

Det blev verkligen en kväll fylld av skratt, glädje och härlig underhållning!

Jag tycker att det är så skönt att komma hemifrån ibland, klä upp sig lite, träffa andra människor och göra något helt annat än det vanliga. Att få skratta tillsammans och lägga vardagens bekymmer åt sidan för en stund betyder mycket.

❤️ En mysig kväll och en lugn söndagsmorgon

Efter föreställningen åkte vi hem till min vän, där vi kunde fortsätta kvällen i lugn och ro. Det är alltid trevligt att komma hem efter en rolig upplevelse, prata om allt man varit med om och bara njuta av varandras sällskap.

Nu har vi vaknat till en härlig söndagsmorgon tillsammans. Ingen stress, inga tider att passa, utan bara få ta morgonen i sin egen takt.

En god kopp kaffe, lite småprat och en lugn stund tillsammans är verkligen vardagslyx. ❤️☕

Sådana här helger betyder mycket för mig. Mitt i allt arbete, föreningsengagemang och vardagens bestyr behöver man också få tid för sig själv och dem man tycker om.

📧 Lite föreningsarbete ska också hinnas med

Även om det är söndag finns det några saker som behöver ordnas inom föreningslivet.

Jag ska bland annat gå igenom och skriva några mejl, skicka iväg fakturor och fixa lite annat administrativt arbete som ligger och väntar.

Det är mycket som händer bakom kulisserna i en förening. Det handlar inte bara om möten, aktiviteter och arrangemang, utan också om planering, ekonomi, kontakter och allt det praktiska som behöver fungera.

Många gånger sker det arbetet på kvällar och helger eftersom man också har sitt vanliga arbete att sköta under veckorna.

Jag tycker att föreningsarbetet är både viktigt och givande, även om det ibland tar en hel del tid. Det är roligt när planeringen leder fram till aktiviteter och när man ser att engagemanget gör nytta.

Men det gäller också att kunna sätta gränser och ge sig själv tid för återhämtning.

När jag har fått undan det viktigaste ska jag fortsätta njuta av söndagen tillsammans med min vän.

🍂 Nu laddar vi inför en ny vecka

Helgen har verkligen bjudit på både skratt, gemenskap och fina stunder. Det är sådant jag tar med mig när en ny arbetsvecka väntar.

Jag tycker att det är viktigt att ha något roligt att se fram emot. Livet ska inte bara bestå av arbete, ansvar och måsten. Vi behöver också få skratta, umgås och göra sådant som får oss att må bra.

❤️ Dagens tanke:

Livet blir lite härligare när vi tar oss tid att skratta, uppskatta varandra och njuta av de små stunderna. Ett gott skratt kan verkligen göra underverk för humöret!

Nu önskar jag er alla en riktigt fin söndag. Ta hand om er, njut av dagen och gör något som får er att le!

Ha en underbar och avkopplande söndag! ❤️🍂☕🎭

Lördag morgon – Äntligen är dagen här! 🎭☕

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 17 Oct 2026 22:00:00 +0200

❤️🍂

God morgon på er alla! ❤️

Så var det äntligen lördag! Jag vaknade med en härlig känsla i kroppen, för idag väntar något som jag har sett fram emot ända sedan i våras.

Nu ska jag gå upp, äta lite frukost, göra mig i ordning och packa väskan. Sedan bär det iväg på en efterlängtad och trevlig helg!

🎭 Idag väntar Minnessluckor!

Idag ska jag äntligen få se föreställningen Minnessluckor med Jan Rippe, Per Fritzell och Den ofattbara orkestern!

Det ska bli så roligt att få skratta, njuta av underhållningen och uppleva något annat än den vanliga vardagen.

Jag har längtat efter den här föreställningen i flera månader, och nu är dagen äntligen här!

❤️ En helg med gemenskap och mys

Det är alltid skönt att få komma hemifrån ibland, byta miljö och lämna vardagens alla måsten bakom sig.

Den här helgen ska vi verkligen passa på att njuta av att vara tillsammans, umgås och ha det mysigt.

Att få duka fram en god middag, sitta tillsammans vid bordet, prata, skratta och njuta av maten och sällskapet är helt underbart.

Det behöver inte alltid hända något märkvärdigt. Ibland räcker det med god mat, trevligt sällskap och att få vara tillsammans utan stress.

Efter en arbetsvecka med både arbete och föreningsliv känns det extra skönt att få ägna tid åt det privata.

🌷 Att ha något att längta efter

Jag tycker att det är viktigt att ha saker att se fram emot. Det ger vardagen lite extra glädje och energi.

Livet ska inte bara handla om arbete, ansvar och allt som måste göras. Vi behöver också få skratta, koppla av och skapa fina minnen tillsammans.

❤️ Dagens lördagstanke

Lycka behöver inte vara något stort. Ibland är det bara att få komma hemifrån, uppleva något roligt, äta en god middag och njuta av gemenskapen med någon man tycker om.

Nu ska jag packa färdigt väskan och göra mig redo för en riktigt härlig dag!

Jag hoppas att ni också får en fin lördag med glädje, värme och gemenskap. 🍁❤️

Kram från Gullan ❤️

❤️ Fredag – En händelserik vecka och något roligt att se fram emot! 🍂☕

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 16 Oct 2026 18:42:33 +0200

God fredag på er alla! ❤️

Så var det fredag igen och ännu en arbetsvecka går mot sitt slut. Ibland undrar jag vart dagarna tar vägen. Veckan har varit fylld av arbete, föreningsliv och en hel del funderingar.

📱 När tekniken krånglar

Idag när jag skulle byta buss blev skärmen på min iPhone 16 helt svart. Jag fick inte igång telefonen och förstod inte vad som hade hänt. Vi är verkligen beroende av tekniken idag, men vad gör man när den plötsligt slutar fungera?

📚 Okunskapen om dyslexi finns fortfarande

Under veckan fick jag en anonym kommentar på bloggen om att personer med dyslexi bara behöver läsa vanliga böcker om och om igen för att lära sig.

Tänk att det fortfarande finns så mycket okunskap om dyslexi år 2026!

Dyslexi försvinner inte genom att läsa samma bok hundra gånger. Lästräning kan hjälpa, men dyslexi är en varaktig funktionsnedsättning.

Mitt råd till personen är enkelt: Läs på om dyslexi innan du talar om för oss hur vi ska lära oss!

Det är just därför mitt engagemang i Dyslexiförbundet Fyrstad är så viktigt för mig. Kunskap behövs fortfarande!

❤️ Arbete, föreningsliv och respekt

Många förstår inte hur mycket tid ideellt arbete tar. Efter en vanlig arbetsdag fortsätter ofta planeringen, mejlen och kontakterna med olika organisationer.

Samtidigt behöver vi alla ett privatliv. Bara för att man engagerar sig betyder det inte att man måste vara tillgänglig dygnet runt.

Och att jag skriver om sådant som inte fungerar i samhället betyder inte att jag är missnöjd med livet. Jag vill bara att vi ska visa mer hänsyn och respekt för varandra.

🌷 Äntligen helg och en efterlängtad föreställning!

När jag vill koppla av tycker jag om att lyssna på ljudböcker. Jag läser med öronen i stället för med ögonen, och det fungerar alldeles utmärkt. 📖❤️

Imorgon väntar dessutom något riktigt trevligt! Jag ska gå på en föreställning som jag har sett fram emot ända sedan i våras.

Det ska bli härligt att komma iväg, uppleva något roligt och få umgås med andra människor. Sådana stunder betyder mycket!

❤️ Dagens fredagstanke

Livet handlar inte bara om arbete, ansvar och måsten. Vi behöver också glädje, gemenskap och tid för oss själva.

Och kom ihåg: Innan du dömer någon annan, försök förstå människan bakom.

Önskar er alla en riktigt fin fredag och en härlig helg! 🍁❤️

Kram från Gullan ❤️

❤️ Torsdag – Att leva i en bubbla eller att bry sig om samhället? 🍂☕

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Thu, 15 Oct 2026 17:53:38 +0200

God morgon denna torsdag!

En ny dag är här och snart är det helg igen. Men innan dess väntar en vanlig arbetsdag med allt vad det innebär.

I dag har jag några tankar som jag vill dela med mig av. Det handlar om både debatten om dyslexi i skolan och de kommentarer jag fått på min blogg de senaste dagarna.

🍂 Lever jag verkligen i en bekväm bubbla?

I går fick jag en anonym kommentar på bloggen:

”Du har ju skrivit om detta i dagens blogg om cyklarna och rökningen. Du lever i din bekväma bubbla.”

Jag blev faktiskt lite fundersam när jag läste detta. Vad menar personen egentligen med att jag lever i en bekväm bubbla?

Är det för att jag reagerar på cyklar och elsparkcyklar som står i vägen på trottoarerna? Eller för att jag tycker att människor ska respektera skyltar om rökförbud?

För mig handlar detta inte om att klaga på allt och alla. Det handlar om något så enkelt som hänsyn och respekt för andra människor.

Vi delar på samhället och det offentliga utrymmet. Då behöver vi också tänka på att alla människor har olika förutsättningar. En cykel som står mitt på trottoaren kanske inte stör någon som enkelt kan gå runt den, men för en person med rullator, rullstol eller synnedsättning kan den bli ett stort hinder.

Jag tycker inte att det är särskilt mycket begärt att vi följer de regler som finns.

📚 Debatten om dyslexi och skärmar i skolan

En annan fråga som verkligen engagerar mig just nu är debatten om skärmar och lyssneläsning i skolan.

Den 12 oktober rapporterade P3 Nyheter om skolminister Lotta Edholms uttalanden kring skärmanvändning och lyssneläsning. I inslaget medverkade även Idor Svensson, professor i psykologi vid Linnéuniversitetet, som har forskat om personer med läs- och skrivsvårigheter.

Enligt inslaget ifrågasatte Lotta Edholm det vetenskapliga stödet för lyssneläsning, medan Idor Svensson lyfte forskning som visar att lyssnande kan bidra till läsutvecklingen.

Det här är en diskussion som berör mig personligen.

Jag fick min dyslexidiagnos som vuxen och vet hur svårt det kan vara att läsa och ta till sig skriven information. För mig har digitala hjälpmedel, talsyntes och talböcker gjort en enorm skillnad.

Jag använder fortfarande dessa hjälpmedel i min vardag, både privat, på arbetet och i mitt ideella engagemang.

Att lyssna på en text betyder inte att man är mindre kunnig eller mindre intresserad av att lära sig.

Självklart behöver elever få lästräning och stöd av speciallärare. Men varför ska vi ställa detta mot digitala hjälpmedel? Det ena behöver inte utesluta det andra.

Alla elever är olika och alla med dyslexi har inte samma svårigheter. Därför måste stödet också anpassas efter individen.

❤️ Tillgänglighet handlar om mer än skolan

När jag tänker på debatten om dyslexi och samtidigt läser kommentarerna om cyklar och rökning ser jag faktiskt en gemensam nämnare.

Det handlar om tillgänglighet och förståelse.

I skolan behöver elever få rätt hjälpmedel för att kunna delta i undervisningen. Ute i samhället behöver människor kunna ta sig fram utan onödiga hinder.

Det handlar inte om att kräva några särskilda förmåner, utan om att alla ska ha möjlighet att vara delaktiga.

Genom mitt engagemang i Dyslexiförbundet Fyrstad och Funktionsrättsrådet försöker jag bidra till just detta.

Jag arbetar heltid, engagerar mig ideellt och försöker samtidigt få min egen vardag att fungera. Precis som så många andra.

Om det är att leva i en bekväm bubbla, då undrar jag faktiskt hur personen bakom kommentaren definierar en sådan bubbla.

☕ Att våga säga vad man tycker

Jag har bloggat sedan 2007 och genom åren har jag fått både positiva och negativa kommentarer.

Alla behöver inte hålla med mig. Det är helt naturligt att vi människor har olika åsikter och erfarenheter.

Jag har inga problem med saklig och konstruktiv kritik. Däremot tycker jag att det är tråkigt när diskussioner övergår till personliga påhopp i stället för att handla om själva sakfrågan.

Jag tänker fortsätta skriva om sådant som berör mig, oavsett om det handlar om dyslexi, skolan, kollektivtrafiken eller små och stora händelser i vardagen.

För mig är bloggen en plats där jag delar mina erfarenheter och tankar. Jag förväntar mig inte att alla ska tycka likadant.

🌷 Dagens avslutande tanke

Tänk om vi människor kunde bli lite bättre på att lyssna på varandra i stället för att snabbt döma.

Tänk om vi kunde förstå att det som fungerar för en person inte alltid fungerar för någon annan.

Och tänk om vi alla kunde ta lite större ansvar för att göra vardagen enklare för varandra.

Att uppmärksamma problem i samhället är inte att leva i en bubbla. Det är att bry sig om det samhälle vi alla är en del av.

Nu ska jag fortsätta med min torsdag och allt som väntar på jobbet.

Önskar er alla en fin torsdag. Var rädda om varandra och glöm inte att visa lite hänsyn. ❤️🍂

Vad tycker ni? Har vi blivit sämre på att visa förståelse för andra människors behov?

❤️ Onsdag – mitt i veckan och full fräs! 🍂☕

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 14 Oct 2026 16:00:00 +0200

God morgon alla fina läsare! ❤️

Då var det onsdag igen! Jag förstår faktiskt inte vart dagarna tar vägen. Det känns som att jag knappt hinner börja veckan innan vi redan är halvvägs mot helgen.

Men idag måste jag börja med något riktigt positivt. Jag har äntligen fått sova en hel natt! ❤️

Ni anar inte hur skönt det var att vakna och känna att jag faktiskt hade sovit ordentligt. Den senaste tiden har jag vaknat mitt i natten och sedan legat vaken med alla möjliga tankar som snurrat i huvudet. Därför var den här natten verkligen välbehövlig.

Nu är det bara att ta tag i onsdagen. Jobbet väntar och efter arbetsdagen finns det som vanligt en hel del att göra. Ibland undrar jag hur jag lyckas få ihop allt, men på något sätt brukar det gå.

🍂 Ibland blir jag faktiskt riktigt irriterad!

Det finns saker i vardagen som jag har svårt att förstå. En av dem är varför människor inte kan respektera tydliga skyltar och regler.

Jag tänker bland annat på rökningen utanför vår port. Det finns skyltar som visar att man inte får röka där, men ändå händer det.

Jag vill kunna ha mitt sovrumsfönster öppet och få in frisk luft. I stället kommer cigarettröken in i lägenheten, och ibland känner jag även röklukten i trapphuset.

Det gör mig faktiskt irriterad. Varför ska jag behöva stänga mitt fönster för att andra väljer att strunta i skyltningen?

Jag har ingenting emot att människor gör sina egna val, men när det påverkar andra tycker jag att man måste tänka ett steg längre.

Samma sak gäller elsparkcyklar som lämnas mitt på trottoarer. Jag har tidigare uppmärksammat problemet och fått mycket respons på det.

När jag ser en elsparkcykel stå i vägen tänker jag inte bara på mig själv. Jag tänker på den som kommer med rullator, rullstol eller har en synnedsättning. Hur ska den personen kunna ta sig fram på ett säkert sätt?

Det är sådant som får mig att reagera.

Genom mitt engagemang i funktionsrättsfrågor har jag fått en ännu större förståelse för hur mycket små hinder kan påverka människors vardag.

Det som är ett litet irritationsmoment för en person kan vara ett stort problem för någon annan.

Ibland blir jag trött på att samma frågor ska behöva tas upp gång på gång. Man påpekar problemen, försöker få till förändringar och hoppas att något ska hända. Ändå fortsätter det som tidigare.

Jag vet att jag inte kan förändra hela världen, men jag tänker inte heller sluta bry mig.

❤️ Föreningslivet tar också sin tid

Som ni vet är jag engagerad i Dyslexiförbundet, och just nu är det mycket planering inför kommande aktiviteter och nästa års familjeläger.

Det är roligt att ha något att se fram emot, men det är också mycket arbete innan allt är på plats.

Ibland tror jag att människor inte riktigt förstår hur mycket tid det ideella arbetet tar. Vi har våra vanliga jobb att sköta och när arbetsdagen är slut fortsätter föreningsarbetet hemma.

Mejl ska besvaras, människor ska kontaktas och olika saker ska planeras. Samtidigt ska man hinna med sitt eget hem och allt annat som hör vardagen till.

Jag gör det för att jag tycker att arbetet är viktigt. Men även jag behöver få stänga av ibland, sätta mig ner med en kopp kaffe och bara vara.

Det är lätt att glömma bort sig själv när man hela tiden har något på gång.

☕ Nu fortsätter onsdagen!

Idag känner jag mig i alla fall lite piggare efter en ordentlig natts sömn. Det är märkligt hur mycket en enda natt kan betyda.

Jag ska försöka ta dagen som den kommer och inte lägga alltför mycket energi på sådant jag ändå inte kan påverka just nu.

Samtidigt känner ni mig vid det här laget. När jag ser något som inte fungerar har jag svårt att bara blunda och gå vidare.

Jag tycker att det är viktigt att våga säga ifrån, men också att kunna lyssna på andra. Alla behöver inte hålla med mig, och jag har inga problem med saklig och konstruktiv kritik.

❤️ Dagens slutkläm!

Vet ni vad jag önskar ibland?

Att människor helt enkelt kunde börja följa de regler och skyltar som redan finns.

Tänk så mycket enklare vardagen skulle bli om vi slapp påminna varandra om sådant som egentligen borde vara självklart.

Jag begär inte att alla ska tänka som jag eller leva på samma sätt. Men jag tycker att vi ska kunna förvänta oss att människor tar ansvar för det de gör.

Tänk om alla följde de regler som finns. Då skulle det bli betydligt enklare för oss alla att leva tillsammans i samhället.

Det behöver faktiskt inte vara svårare än så. ❤️

Nu önskar jag er en riktigt fin onsdag! Själv ska jag fortsätta med min dag och försöka ta vara på den extra energi som nattens sömn gav mig.

Hur har ni det denna onsdag? Finns det något i er vardag som ni önskar att människor kunde bli bättre på?

Ta hand om er! 🍂❤️

Kram från Gullan ❤️

🍂 God morgon tisdag! ❤️ En ny dag med nya möjligheter

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Tue, 13 Oct 2026 16:00:00 +0200

God morgon alla fina läsare! ❤️

Då var det tisdag igen och väckarklockan ringer tidigt som vanligt. Ibland undrar jag vart dagarna tar vägen. Vi är redan inne i mitten av oktober och hösten har verkligen gjort sitt intåg.

Det är mörkt när man kliver upp på morgonen och det är inte alltid så lockande att lämna den varma sängen. Men det är bara att komma igång, för en ny arbetsdag väntar.

☕ Vardagen rullar på

Det är mycket som ska hinnas med under en vanlig vecka. Arbetet tar sin tid och när man kommer hem finns det alltid något som behöver göras.

Jag tycker om att ha ordning och planera mina dagar, även om det inte alltid blir som jag har tänkt mig. Ibland dyker det upp saker som förändrar hela planeringen.

Det är också viktigt att försöka hitta lite tid för sig själv. Man behöver faktiskt inte vara tillgänglig för alla hela tiden.

🐱 Morgonstund med Habibi

Och så har vi förstås min älskade Habibi! ❤️ Hon har sina egna rutiner och vet precis hur hon ska tala om när det är dags för mat. Då spelar det ingen roll vad matte håller på med. Hon ger sig inte förrän hon fått som hon vill.

Tänk vad mycket glädje ett litet djur kan ge i vardagen.

🍁 Alla dagar behöver inte vara fullbokade

Jag har haft många helger med aktiviteter, möten och föreningsarbete. Det är både roligt och givande, men det tar också energi.

Ibland tror människor att bara för att man engagerar sig och tycker om det man gör så blir man aldrig trött. Men så fungerar det inte.

Jag tycker om mitt arbete och mitt engagemang i Dyslexiförbundet. Samtidigt behöver jag också få vara bara Gunilla ibland, utan en massa måsten.

❤️ En liten tanke denna tisdag

Något jag har lärt mig genom åren är att man aldrig ska döma andra människor efter det man ser på utsidan.

Vi har alla olika förutsättningar, svårigheter och erfarenheter. Det som är enkelt för en person kan vara en stor utmaning för någon annan.

Jag har inga problem med saklig och konstruktiv kritik. Men det är stor skillnad mellan att framföra en åsikt och att försöka trycka ner en annan människa.

Nu ska jag fortsätta med min tisdag och se vad den här dagen har att erbjuda.

Jag önskar er alla en riktigt fin tisdag! 🍂❤️

Ta hand om er och glöm inte att vara lite snälla mot varandra. Det kostar faktiskt ingenting.

Kram från Gullan ❤️🐱

God morgon måndag! 🍂❤️ Tillbaka till vardagen igen

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 12 Oct 2026 17:00:00 +0200

God morgon denna måndag!

Då var det måndag igen och en ny arbetsvecka ligger framför oss. Jag tycker verkligen att helgerna går alldeles för fort. Man hinner knappt känna att man är ledig förrän det är dags att ställa väckarklockan och återgå till vardagens rutiner.

I går morse vaknade jag redan klockan fyra, trots att det var söndag och jag egentligen hade möjlighet att sova ut. Ibland undrar jag varför kroppen inte kan förstå skillnaden mellan vardag och helg. När man äntligen får sova lite längre, då ska man naturligtvis vakna alldeles för tidigt!

Men jag låg faktiskt kvar i sängen en stund och lät morgonen börja i lugn och ro. Det är något särskilt med de tidiga morgontimmarna när allt fortfarande är tyst.

Söndagen gick åt till vardagssysslor 🏡

Under gårdagen passade jag på att röja lite här hemma och förbereda inför den kommande veckan.

Det är alltid skönt att få undan en del hushållssysslor innan måndagen kommer. Under arbetsveckorna går dagarna ganska fort, och när man väl kommer hem på eftermiddagen är det inte alltid man känner för att börja laga mat eller ta itu med allt som behöver göras.

Därför försöker jag förbereda så mycket som möjligt under helgen.

Det ska plockas undan, fixas i köket och ordnas med matlådor. Det kanske inte låter särskilt spännande, men det är sådant som hör vardagen till.

Ett nytt experiment i köket! 🥦🍽️

I går blev det också lite matlagning, och den här gången provade jag något nytt.

Jag hade gjort köttfärssås men kände inte för att äta vare sig pasta eller potatis till. Jag ville hitta på något annat och frågade därför ChatGPT om förslag.

Då fick jag tipset att använda blomkål.

Jag gjorde en stuvning med blomkål och ost, hällde den över köttfärssåsen och satte sedan in allt i ugnen för att gratineras.

Det blev en blomkålsgratäng med köttfärssås, och det ska bli min lunch på jobbet i dag.

Jag tycker faktiskt att det är roligt att prova lite nya maträtter. Ibland fastnar man lätt i gamla vanor och lagar ungefär samma saker vecka efter vecka.

Det behöver inte vara särskilt avancerat för att man ska kunna variera maten. Och visst är det praktiskt att kunna få lite inspiration från ChatGPT när fantasin tryter?

Nu återstår det att se hur gratängen smakar när jag värmer den till lunch!

Vardagen har sin egen rytm ☕️

Nu är det dags att återgå till de vanliga rutinerna med tidiga morgnar, arbete och allt annat som ska hinnas med.

Jag tycker om att ha lite ordning och planering, även om dagarna inte alltid blir som man har tänkt sig.

Det är ganska skönt att veta att matlådorna är förberedda och att man slipper fundera över vad man ska äta när man kommer hem trött efter jobbet.

Samtidigt försöker jag påminna mig själv om att inte allt måste vara perfekt. Det finns alltid något mer att städa, plocka undan eller ordna med hemma.

Ibland får det faktiskt vänta till en annan dag.

Lite tid för Habibi också 🐱❤️

Mitt i alla vardagsbestyr finns naturligtvis min älskade Habibi.

Hon har sina egna rutiner och är väldigt tydlig med vad hon vill, särskilt när det gäller maten! Då kan hon stå och jama ordentligt tills matte förstår att det är dags att servera.

Det är något speciellt med att ha en katt som sällskap. Efter en lång arbetsdag är det skönt att komma hem, slå sig ner en stund och få lite sällskap i soffan.

De där små stunderna betyder faktiskt väldigt mycket.

En sista tanke om kommentarer och respekt ❤️

Innan jag avslutar dagens blogg vill jag också säga några ord om kommentarer.

Jag har inga problem med saklig och konstruktiv kritik. Alla människor behöver inte tycka och tänka likadant, och jag respekterar att andra kan ha andra åsikter än jag.

Men det är stor skillnad mellan att framföra konstruktiv kritik och att komma med personliga påhopp.

Jag har bloggat i många år och delar med mig av min vardag, mina tankar och mina erfarenheter. Men det betyder inte att jag berättar precis allt som händer i mitt liv.

Det finns mycket som sker bakom kulisserna och som aldrig hamnar här på bloggen. Därför tycker jag att man ska vara försiktig med att dra slutsatser om andra människor utifrån några få rader på internet.

Jag tycker att diskussioner kan vara både intressanta och utvecklande, även när vi inte håller med varandra. Men då behöver vi kunna bemöta varandra med respekt.

Att vara kritisk är inte samma sak som att vara otrevlig. Man kan framföra sina åsikter utan att förminska eller kränka någon annan.

Det är något jag tycker att fler borde tänka på, inte minst i dagens sociala medier.

Nu börjar en ny vecka 🍁

Så var det dags att ta sig an måndagen.

Jag hoppas att veckan blir bra och att det finns lite utrymme för lugna kvällar också. Man behöver inte alltid ha kalendern fullbokad för att känna att man har fått något gjort.

Ibland räcker det gott med att sköta sitt arbete, ha lite ordning hemma, äta något gott och få en stunds avkoppling framför tv.

Det är ju trots allt de små sakerna som också gör vardagen trevlig.

Och till er som läser min blogg vill jag säga tack. Det är roligt att ni fortsätter att följa mina vardagliga funderingar och upplevelser.

Vi behöver inte alltid vara överens, men vi kan alltid försöka visa varandra respekt.

Nu önskar jag er alla en riktigt fin måndag och en bra start på den nya veckan!

Ta hand om er själva och varandra. 🍂❤️

Kram från Gullan ❤️

God morgon söndag! 🍂❤️ När tankarna vaknar före mig

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 11 Oct 2026 08:49:40 +0200

God morgon denna söndag!

Man skulle ju kunna tro att man får sova ut lite när det äntligen är söndag. Men nej, så blev det inte för min del. Redan klockan fyra i morse slog jag upp ögonen. Där låg jag i sängen, klarvaken, medan tankarna började snurra.

Jag började fundera över hur lätt det är för människor att ha åsikter om sådant som de själva aldrig har behövt kämpa med.

Det handlar om svårigheter som inte alltid syns på utsidan. Jag tänker förstås på dyslexi, men också på andra funktionsnedsättningar och de utmaningar som människor möter i vardagen.

Det som fungerar enkelt för en person kan vara en stor utmaning för någon annan.

Något som jag tycker att fler borde förstå är att dyslexi är individuellt. Vi som har dyslexi är inte stöpta i samma form. En person kan ha stora svårigheter med att läsa, en annan med att skriva och en tredje med att hitta rätt ord när man pratar.

Bara för att jag kan delta i möten, föra diskussioner, arbeta och engagera mig i föreningslivet betyder det inte att mina svårigheter försvinner.

Det är lätt att döma någon utifrån det lilla man ser. Men man vet inte hur mycket energi, förberedelser och arbete som ligger bakom.

Jag önskar ibland att människor kunde vara lite mer nyfikna och mindre dömande. Man behöver inte själv ha en funktionsnedsättning för att visa förståelse och respekt.

Vi är alla olika, och det är just därför vi behöver lyssna på varandra.

En söndag med både vardagssysslor och planering 🍁

Nu tänker jag faktiskt ligga kvar i sängen en liten stund till. Det är trots allt söndag, och jag behöver inte kasta mig iväg till något möte eller passa ett tidigt tåg.

Men sedan väntar en del här hemma. Jag ska röja och få lite ordning inför den kommande arbetsveckan. Det ska också förberedas matlådor, något som jag tycker är skönt att ha färdigt när vardagen drar igång igen.

Dessutom har jag en hel del planering framför mig inför nästa vår.

Och här kommer en liten smygtitt på något roligt!

Vi håller nämligen på att planera ett familjeläger tillsammans med Dyslexiförbundet i Västra Götaland, som ska äga rum i slutet av maj 2027.

Det är mycket som behöver förberedas, bland annat föreläsare, aktiviteter och allt det praktiska runt omkring. Tanken är att skapa en fin och givande helg där familjer får möjlighet att träffas, utbyta erfarenheter och lära sig mer.

Jag kommer att berätta mer längre fram när planeringen har kommit lite längre. Men redan nu känns det roligt att få vara med och arbeta fram något som förhoppningsvis kan betyda mycket för både barn och föräldrar.

Nu får söndagen börja i sin egen takt ❤️

Även om morgonen började alldeles för tidigt tänker jag försöka ta vara på den här dagen. Det finns alltid saker som behöver göras, men man måste också ge sig själv möjlighet att vila.

En sak tar jag med mig från morgonens funderingar:

Döm aldrig en människa utifrån det du ser på utsidan. Du vet inte vilka svårigheter eller vilken kamp som finns bakom.

Nu önskar jag er alla en riktigt fin söndag. Ta hand om er själva och varandra!

Ha en fortsatt härlig söndag! 🍂❤️

/Gullan

Lördagsbloggen – När orden finns i huvudet men inte vill komma fram

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 10 Oct 2026 18:00:00 +0200

God morgon denna lördag!

Ännu en lördag som börjar tidigt för min del. Medan många kanske passar på att njuta av en välförtjänt sovmorgon är jag redan uppe och förbereder mig för en resa till Göteborg. I dag väntar ett distriktsmöte med Dyslexiförbundet, vilket innebär ungefär en timmes tågresa innan dagens möte börjar.

Det är bara att kliva upp, göra sig i ordning och se till att komma iväg i tid. Jag är ganska van vid tidiga morgnar eftersom jag börjar arbeta tidigt under veckorna, men visst hade det varit skönt med lite sovmorgon någon gång också.

En enkel och god frukost innan tågresan

Innan jag ger mig iväg måste jag förstås få i mig lite frukost. I dag blir det Arla Mild kvarg med smak av passion och banan, 200 gram.

Jag måste faktiskt säga att den är riktigt god! Det enda jag har att invända mot är storleken på förpackningen. Jag hade gärna sett att den fanns i ett större format, för 200 gram känns lite när man har hittat en smak som verkligen faller en i smaken.

Det hade varit perfekt att kunna köpa en större förpackning och ha hemma i kylskåpet. Jag tycker också att det är praktiskt att ha något enkelt till frukost, särskilt när man ska iväg tidigt och inte har tid att stå och förbereda en massa saker.

Ibland får man faktiskt unna sig något man tycker om, även om det kostar lite extra. Det behöver inte alltid vara så märkvärdigt för att vara gott.

Sedan är det dags att bege sig mot tåget och Göteborg.

Jag tycker faktiskt att tågresor kan vara ganska sköna när allt fungerar som det ska. Det ger mig en stund att samla tankarna, fundera över veckan som gått och förbereda mig inför det som väntar. Samtidigt är det skönt att bara kunna sitta ner en stund och titta ut genom fönstret.

Föreningslivet tar tid, men ger också mycket tillbaka

I dag är det alltså dags för distriktsmöte med Dyslexiförbundet. Det är en del av mitt ideella engagemang som jag har ägnat mycket tid åt genom åren.

Jag tror inte alltid att människor förstår hur mycket arbete som ligger bakom en förenings verksamhet. Många ser kanske bara själva mötet, föreläsningen eller arrangemanget, men bakom allt detta finns planering, förberedelser, telefonsamtal, mejl och ibland ganska långa resor.

Det är mycket som ska fungera, och det mesta görs på fritiden.

Efter en vanlig arbetsvecka kan det naturligtvis kännas lite tungt att behöva ställa väckarklockan tidigt även på en lördag. Samtidigt har jag själv valt att engagera mig eftersom frågorna betyder mycket för mig.

Jag har levt med dyslexi under hela mitt liv och vet hur viktigt det är att människor får rätt förståelse och stöd. Därför känns det meningsfullt att kunna bidra med mina erfarenheter och försöka påverka utvecklingen.

Förändringar sker sällan över en natt. Ibland känns det som att vi tar två steg framåt och ett steg tillbaka. Men det betyder inte att arbetet är förgäves. Det är ofta genom långsiktigt engagemang som vi till slut kan åstadkomma förbättringar.

Det är också viktigt att komma ihåg att föreningslivet är en del av demokratin. Vi behöver inte alltid tycka likadant, men vi måste kunna diskutera olika frågor, lyssna på varandra och visa respekt för andras åsikter.

När tankarna finns där men orden inte vill komma fram

Under tågresan brukar jag också få tid att fundera över olika frågor som rör dyslexi. I dag vill jag lyfta något som kanske inte alla känner till, nämligen ordmobiliseringssvårigheter.

Det är ett långt och ganska besvärligt ord, men innebörden är egentligen ganska enkel.

Har du någon gång vetat precis vad du vill säga, men ändå inte lyckats få fram rätt ord?

Du kanske sitter i ett samtal, deltar i ett möte eller försöker förklara något. Tankarna är tydliga och du vet vad du menar, men plötsligt tar det stopp. Ordet som du söker finns någonstans i minnet, men just då går det inte att få fram.

Det är detta som kallas ordmobiliseringssvårigheter.

För vissa personer med dyslexi kan det vara svårare att snabbt plocka fram rätt ord ur minnet. Det betyder inte att man saknar kunskap, har ett dåligt ordförråd eller inte förstår vad samtalet handlar om.

Kunskapen finns där, men det kan behövas lite längre tid för att hitta rätt ord.

Jag känner själv igen detta från olika situationer i livet. Jag kan veta precis vad jag vill förmedla, men när jag ska uttrycka mig kommer inte alltid orden som jag hade tänkt mig.

Ibland försöker jag beskriva saken på ett annat sätt. Andra gånger får jag stanna upp och fundera en stund. Det märkliga är att ordet ofta dyker upp senare, kanske när samtalet redan är avslutat.

Det kan naturligtvis vara frustrerande, särskilt när man befinner sig i ett sammanhang där många människor diskuterar och vill komma till tals.

Men med åren har jag också lärt mig att acceptera att jag fungerar på mitt sätt.

Jag behöver inte alltid vara snabbast med ett svar för att ha något viktigt att säga.

Varför har vi så bråttom med varandra?

Något som jag tycker att vi borde fundera mer över är hur vi bemöter människor som behöver lite längre tid för att formulera sina tankar.

I dagens samhälle verkar mycket handla om snabbhet. Vi ska svara direkt, uttrycka oss tydligt och helst inte tveka.

Men människor fungerar olika.

När någon avbryter, fyller i orden eller visar otålighet kan det bli ännu svårare att få fram det man vill säga. Stressen ökar och ibland tappar man helt enkelt bort tanken.

Jag tror att vi skulle vinna mycket på att visa lite mer tålamod med varandra.

Det gäller inte minst inom skolan.

En elev som inte svarar direkt på en fråga behöver inte sakna kunskap. Eleven kanske behöver några extra sekunder för att hitta orden och formulera sitt svar.

Om vi då tolkar tystnaden som okunskap riskerar vi att göra en felaktig bedömning av elevens förmåga.

Samma sak gäller vuxna. Vi kan ha lång arbetslivserfarenhet, goda kunskaper och mycket att bidra med, även om vi ibland behöver längre tid för att uttrycka oss.

Kunskap handlar inte om hur snabbt man pratar, utan om vad man faktiskt förstår och kan.

Dyslexi handlar om mer än läsning och stavning

När dyslexi kommer på tal handlar diskussionerna nästan alltid om läsning, stavning och skrivning. Det är naturligt eftersom det är centrala delar av dyslexi.

Men för vissa personer kan även andra delar av den språkliga bearbetningen vara påverkade, exempelvis förmågan att snabbt hitta rätt ord.

Det är viktigt att komma ihåg att dyslexi inte ser likadan ut hos alla. Vi har olika styrkor, svårigheter och erfarenheter. Ordmobiliseringssvårigheter kan dessutom förekomma även hos personer som inte har dyslexi.

Jag fick själv min dyslexidiagnos först i vuxen ålder, när jag var 29 år. Under åren har jag fått lära mig att hitta strategier som fungerar för mig. Det har inte alltid varit enkelt, men erfarenheterna har också gett mig en större förståelse för hur olika människor lär sig och fungerar.

I mitt arbete inom skolan ser jag hur betydelsefullt det är att elever får rätt stöd och att personalen har kunskap om olika svårigheter.

Jag kan ibland känna en frustration över att vi fortfarande, år 2026, behöver diskutera sådant som egentligen borde vara självklart.

Elever ska inte behöva börja om varje gång

En fråga som jag tycker är särskilt viktig är hur information om elevernas svårigheter och behov följer med genom skolåren.

Elever med läs- och skrivsvårigheter behöver få rätt stöd i rätt tid. Det räcker inte att svårigheterna uppmärksammas om kunskapen sedan inte följer med eleven när det sker förändringar i skolan.

Överlämningar mellan lärare, arbetslag och skolor måste fungera. Det behöver finnas tydliga rutiner för hur relevant information om elevens behov förs vidare på ett tryggt och korrekt sätt.

Annars finns risken att eleven gång på gång får börja om med att förklara sina svårigheter och behov.

Tänk dig att en elev redan har kämpat under flera år, fått en utredning och till slut hittat hjälpmedel och anpassningar som fungerar. Sedan byter eleven lärare eller skola, och plötsligt fungerar inte stödet på samma sätt längre.

Det är inte rimligt att eleven ska behöva börja om från början.

Det handlar inte enbart om skolresultat. Det handlar också om självkänsla, trygghet och möjligheten att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

Jag vet själv hur det känns att kämpa med läsning och skrivning. Därför tycker jag att det är så viktigt att vi vuxna tar ansvar för att eleverna får rätt förutsättningar.

Ingen elev ska behöva känna sig mindre begåvad för att läsningen, skrivningen eller språket ibland kräver mer tid.

Det är skolans ansvar att skapa förutsättningar för lärande, inte elevens ansvar att ständigt behöva förklara varför stödet behövs.

Mitt engagemang har en personlig betydelse

För mig är arbetet inom Dyslexiförbundet mer än ett föreningsuppdrag. Det är en fråga som ligger mig nära eftersom jag själv vet hur det känns att leva med dyslexi.

Jag vet hur det är att behöva kämpa med sådant som andra kanske tar för givet. Jag vet också hur mycket rätt stöd, förståelse och uppmuntran kan betyda.

Det är därför jag fortsätter engagera mig, även när det innebär tidiga morgnar, helger som går åt till möten och många timmar av förberedelser.

Samtidigt ska jag inte förneka att det ibland kan vara ansträngande. Jag arbetar under veckorna och har även andra åtaganden. Fritiden räcker inte alltid till allt man skulle vilja göra.

Det är lätt att bara fortsätta när man brinner för något, men ibland behöver man också påminna sig själv om att återhämtning är viktig.

Jag tycker att det är meningsfullt att kunna bidra med mina erfarenheter och vara med i diskussioner som förhoppningsvis leder till förbättringar.

Jag har också lärt mig att förändringsarbete kräver tålamod. Alla frågor får inte en lösning direkt, och alla människor har inte samma uppfattning. Det är en del av både föreningslivet och demokratin.

Det viktiga är att vi kan föra respektfulla samtal, lyssna på varandra och försöka hitta vägar framåt.

Efter en lång dag väntar Habibi och en lugn kväll

När distriktsmötet är avslutat väntar tågresan hem till Trollhättan igen. Då brukar det vara skönt att få sitta ner och samla tankarna efter dagens diskussioner.

Det blir en lång lördag med tanke på att morgonen började så tidigt, men jag hoppas att mötet blir både givande och trevligt.

När jag väl kommer hem tänker jag däremot inte planera in något mer för dagen.

Lördagskvällen ska jag ägna åt min älskade katt Habibi. Det blir lite gos i soffan och förmodligen något trevligt att titta på på tv.

Efter en arbetsvecka och en lördag med föreningsarbete behöver jag också få tid att varva ner.

Jag uppskattar verkligen de där enkla stunderna hemma. Att få sätta sig i soffan, känna lugnet och ha Habibi intill mig är något som betyder mycket.

Det behöver inte alltid hända en massa saker för att man ska ha det bra. Ibland är det just de små stunderna som ger mest.

Jag tror också att det är viktigt att påminna sig själv om att man inte kan vara engagerad och aktiv hela tiden. Även om man brinner för olika frågor behöver både kroppen och tankarna få vila.

Så efter dagens möte ser jag fram emot en stillsam lördagskväll tillsammans med Habibi, lite tv och förhoppningsvis en god natts sömn.

Några avslutande tankar

Innan jag avslutar dagens blogg vill jag gärna ställa en fråga till er som läser.

Har ni någon gång upplevt att ni vet exakt vad ni vill säga, men ändå inte lyckas hitta rätt ord?

Hur reagerar människor omkring er? Får ni tid att prata färdigt, eller händer det att andra avbryter och försöker fylla i orden?

Jag tycker att det skulle vara intressant att höra era erfarenheter.

Vi behöver bli bättre på att förstå att människor har olika förutsättningar. Någon läser snabbt, en annan behöver längre tid. Någon har lätt för att uttrycka sig muntligt, medan en annan behöver tänka efter innan orden kommer.

Det gör ingen av oss mindre kunnig eller mindre värdefull.

Vi behöver inte alltid förstå exakt hur en annan människa fungerar, men vi kan alltid visa respekt för att vi är olika.

Jag vill också passa på att tacka alla er som fortsätter läsa min blogg. Det känns verkligen glädjande att så många tar sig tid att följa mina tankar, erfarenheter och funderingar kring både vardagen och de frågor som engagerar mig.

Nu väntar Göteborg, distriktsmöte och förhoppningsvis många bra samtal. Sedan får lördagen avslutas hemma i lugn och ro tillsammans med Habibi.

Jag önskar er alla en riktigt fin lördag, oavsett om ni är lediga, arbetar eller precis som jag ägnar en del av helgen åt föreningsarbete.

Kom ihåg att kunskap inte sitter i hur snabbt orden kommer fram, utan i vad vi faktiskt har att förmedla.

Ta hand om er och varandra. Några extra sekunders tålamod kan ibland göra stor skillnad för en annan människa.

Varma hälsningar
Gullan ❤️