Josla-dyslexi

Onsdag – när kommentarerna börjar kännas sega

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 2 Sep 2026 19:50:22 +0200

God morgon onsdag!

En ny onsdag är här. I morse gick jag upp och gjorde en omelett som jag tog med mig till jobbet. Innan det var dags att ge sig iväg tog jag förstås också hand om min lilla katt. Hon ska ha sitt på morgonen och få lite kärlek och omsorg innan arbetsdagen börjar.

Idag känner jag faktiskt att det börjar bli lite segt med vissa kommentarer här på bloggen.

Jag har inga problem med att människor tycker olika. Tvärtom kan det vara både intressant och givande med olika åsikter. Men det är skillnad på att diskutera det jag skriver och att gång på gång granska och ifrågasätta hur jag lever mitt liv.

Nu har det bland annat kommit kommentarer om att jag återigen skulle ha skjutit upp mina sysslor hemma. Det har också ifrågasatts varför jag gör flera matlådor när jag bor ensam, med jämförelsen att stora familjer har betydligt mer att göra.

Men att jag bor ensam betyder inte att jag behöver laga en portion mat åt gången. När jag ändå står i köket gör jag gärna ett ordentligt storkok som räcker länge. Ibland delar jag dessutom maten med min vän. För mig är det både praktiskt och ekonomiskt.

Jag tycker också att det är bättre att använda spis och ugn ordentligt vid ett tillfälle än att stå och laga små mängder mat flera dagar i veckan. Jag sparar tid och min egen ork, och förhoppningsvis blir även energiförbrukningen lite lägre.

Sedan ifrågasattes även min promenad hem från jobbet. Personen skrev helt enkelt att hen inte tror på att jag promenerar hem. Där någonstans undrar jag faktiskt varför en helt vanlig promenad behöver ifrågasättas. Jag vet själv vad jag gör och behöver inte bevisa det för någon annan.

Det kom även kommentarer om att mina texter skulle vara ”AI-trams och påhitt” för att få dem att se bättre ut.

Jag har varit öppen med att jag använder hjälpmedel för att få ett tydligare och mer korrekt språk. För mig är det ett stöd i skrivandet. Men det betyder naturligtvis inte att någon annan hittar på mitt liv åt mig. Händelserna, erfarenheterna, tankarna och åsikterna är mina. Hjälpen handlar om att formulera dem så att det jag vill säga blir tydligt för den som läser.

Jag tänker inte heller skämmas för att använda de hjälpmedel som finns. Tvärtom tycker jag att människor ska använda de verktyg som hjälper dem att uttrycka sig och vara delaktiga.

Det som blir tröttsamt är när nästan varje liten detalj i vardagen ska granskas – maten, hemmet, promenaderna och till och med om det jag berättar är sant.

Jag lever mitt liv på det sätt som fungerar för mig. Andra får leva sina liv på sitt sätt. Vi har olika rutiner, olika förutsättningar och olika prioriteringar.

Jag tänker fortsätta skriva om min vardag, mina tankar och sådant som engagerar mig. Men jag behöver inte försvara varje matlåda, promenad eller val jag gör.

Ibland säger en kommentar faktiskt mer om den som skriver den än om personen den riktas till.

Nu lämnar jag detta och går vidare med min onsdag.

Ha en fin onsdag!

Tisdag – att hitta balans i vardagen

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Tue, 1 Sep 2026 17:00:00 +0200

God morgon tisdag!

Igår blev det en lång arbetsdag eftersom vi hade föräldramöte på kvällen. Allt gick bra, men efter en sådan dag känner man att energin börjar ta slut. När jag väl kom hem fanns det inte mycket ork kvar till något annat, och ibland får det helt enkelt vara så. Hemmet finns kvar och allt behöver inte göras på en gång.

Jag är i alla fall glad över att jag förberedde flera matlådor och gjorde 3-veckorssallad redan i söndags. Att planera maten i förväg gör vardagen betydligt enklare, särskilt under veckor när det är mycket på jobbet och även en hel del annat som ska hinnas med.

Under vardagarna försöker jag undvika potatis och pasta och istället tänka lite mer på vad jag äter. På helgen vill jag däremot kunna unna mig något extra gott. För mig handlar det om att hitta en balans där det finns utrymme både för bra vardagsvanor och för att njuta av maten.

Nu är det tisdag och ännu en arbetsdag väntar. Efter jobbet har jag bestämt mig för att promenera hem. Det tar ungefär 30 minuter, och jag ser faktiskt fram emot den stunden. En promenad efter arbetsdagen kan vara ett bra sätt att få frisk luft, rensa tankarna och låta kroppen varva ner innan man kommer hem.

Jag har också börjat fundera mer på balansen mellan arbete, föreningsliv och privatliv. Jag tycker om att engagera mig och föreningslivet betyder mycket för mig, men det får inte innebära att all min lediga tid försvinner. Det måste också finnas plats för återhämtning, hemmet och sådant som jag själv vill göra.

Det är kanske just de små förändringarna som kan göra skillnad. En promenad hem, färdiga matlådor och lite bättre planering kan skapa mer utrymme och lugn i vardagen.

Man behöver inte hinna med allt. Ibland är det viktigare att stanna upp och fundera över vad man faktiskt vill lägga sin tid och energi på.

Nu kör vi tisdag – med lite mer tid för både vardagen och mig själv!

Måndag – Debattera gärna, men sluta med personangreppen

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 31 Aug 2026 06:00:00 +0200

God morgon måndag och välkommen till en ny vecka!

Efter min lördagsblogg om skolfrånvaro fick jag några kommentarer som gjorde mig både ledsen och besviken. Därför känner jag att jag behöver ta upp något som är större än själva sakfrågan: hur vi bemöter varandra när vi tycker olika.

Jag vill vara tydlig från början. På min blogg är olika åsikter välkomna. Säg gärna emot mig, argumentera och berätta hur du ser på saken. En levande debatt behöver olika perspektiv.

Men det finns en tydlig gräns mellan att kritisera en åsikt och att angripa personen bakom den.

När jag skriver om skolfrånvaro, NPF, dyslexi eller behovet av stöd i skolan handlar det inte om mig som person. Jag lyfter samhällsfrågor som jag tycker är viktiga och som förtjänar att diskuteras.

Mitt inlägg om skolfrånvaro utgick dessutom från ett regeringsuppdrag till Specialpedagogiska skolmyndigheten. Dyslexiförbundet har deltagit i ett samråd kring detta uppdrag. Frågan om skolfrånvaro och stöd till elever är alltså inte något jag har hittat på.

Jag har under många år engagerat mig i frågor som rör dyslexi och en bättre och mer tillgänglig skola. Jag vill att barn och ungdomar ska få rätt stöd och bättre möjligheter att lyckas med sin utbildning.

Det är den frågan jag vill diskutera.

Ändå fick jag kommentarer om min egen skolgång. Jag fick läsa att jag ”bara vill synas” och att jag använder AI för att publicera texter som jag påstås inte förstå.

Sådant gör mig faktiskt ledsen.

Bakom den här bloggen finns en människa. Att jag väljer att skriva offentligt innebär inte att jag ska behöva acceptera personliga och nedvärderande kommentarer.

Så arbetar jag med mina texter

Jag har dyslexi och använder talsyntes för att kunna lyssna på text samtidigt som jag läser. Jag använder också andra digitala hjälpmedel, bland annat AI, för att få hjälp med stavning, grammatik, meningsbyggnad och struktur.

Det innebär inte att jag trycker på en knapp och sedan publicerar en text som jag inte förstår.

Tvärtom.

Jag kan lägga många timmar på att skriva, läsa, lyssna, ändra och kontrollera att en text verkligen uttrycker det jag vill säga. Det som går snabbt för någon annan kan ta betydligt längre tid för mig.

Därför gör det ont när någon påstår att jag publicerar AI-texter som jag ”nog inte förstår”.

Jag förstår det jag publicerar. Jag använder hjälpmedel för att kunna uttrycka mig på mina villkor.

Jag tänker inte skämmas för att jag använder talsyntes, AI eller andra hjälpmedel.

Vi uppmuntrar människor med dyslexi och andra läs- och skrivsvårigheter att använda de hjälpmedel som finns. Då blir det märkligt att samtidigt kritisera en person för att faktiskt använda dem.

Talsyntesen hjälper mig att ta till mig och kontrollera text. AI kan hjälpa mig att formulera mina tankar tydligare och få grammatiken och språket att flyta bättre.

Men tankarna, erfarenheterna och åsikterna är mina.

Hjälpmedlen tar inte ifrån mig min röst. De hjälper mig att få fram den.

Våga stå för det ni tycker

Jag funderar ibland över varför vissa människor hellre skriver anonyma och personliga kommentarer än deltar öppet i en diskussion.

Handlar det om avundsjuka? Handlar det om rädsla för att själv stå för sin åsikt? Det kan jag naturligtvis inte veta.

Men jag önskar att fler vågade diskutera samhällsfrågor öppet och respektfullt.

Debatt innebär inte att alla ska tycka likadant. Tvärtom behöver vi människor som vågar säga emot, ställa frågor och komma med andra perspektiv.

Men låt oss diskutera sak mot sak i stället för att försöka trycka ner den som uttrycker en åsikt.

Jag skriver öppet och står för det jag publicerar. Ibland håller människor med mig och ibland tycker de precis tvärtom. Det är helt okej. Så fungerar en debatt.

Men anonymitet ska inte bli en fribiljett till att skriva sådant till andra som man kanske aldrig skulle säga om man stod framför personen.

Här går min gräns

Jag välkomnar diskussion och kritik. Säg emot mig, argumentera och berätta varför du tycker annorlunda.

Men personangrepp, nedvärderande kommentarer och återkommande påhopp på mig som person kommer jag inte att ge utrymme åt.

Jag vill ha ett kommentarsfält där människor kan tycka helt olika och ändå behandla varandra med respekt.

Min blogg handlar inte om att alla ska hålla med mig. Jag skriver för att lyfta frågor, dela tankar och erfarenheter och ibland skapa debatt om sådant som jag anser behöver uppmärksammas eller förbättras.

Kritisera gärna mina åsikter – men respektera människan bakom dem.

Och till sist vill jag skicka med en tanke:

Att behöva hjälpmedel betyder inte att man har mindre att säga. Ibland behöver man bara andra verktyg för att få sin röst hörd.

Ha en fin måndag och en bra start på veckan!

Söndag – Matfestival, sofflock och ett skrik i trapphuset!

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 30 Aug 2026 16:30:00 +0200

God morgon söndag!

Igår var det dags för en både viktig och trevlig dag på Matfestivalen i Skövde tillsammans med Dyslexiförbundet Västra Götaland.

Vi hade faktiskt tur med vädret under första delen av dagen. Det var först på eftermiddagen som regnet började komma. ☔ Då var det bara att gilla läget – lite vatten från ovan får inte stoppa oss!

Trots regnet fortsatte människor att komma fram till oss för att prata, ställa frågor och få information. Det blev många fina och intressanta samtal. Det är sådana dagar som påminner mig om hur viktigt föreningslivet är. Vi behöver komma ut, synas och visa att Dyslexiförbundet finns. Det känns verkligen meningsfullt när människor stannar till och vill prata med oss.

Sedan hade vi ju bussresan dit och hem…

Jag trodde faktiskt att en långfärdsbuss skulle bjuda på lite mer komfort. Men nej! Sätet kändes ungefär som ett sofflock med tyg på. 😂 Efter ett antal mil började rumpan undra vad den egentligen hade gjort för att förtjäna detta. Man tycker ändå att en långfärdsbuss borde vara gjord för att man ska kunna sitta bekvämt en längre stund.

När jag äntligen kom hem på kvällen trodde jag att dagens äventyr var över. Men tydligen inte!

Jag öppnade ytterdörren och skulle precis stänga den när jag plötsligt upptäckte att det stod en helt okänd karl bakom mig i trapphuset. Jag hade aldrig sett honom förut och blev så överraskad att jag skrek rakt ut! 😱😂

Det är inte så ofta jag möter främmande människor i vårt trapphus, och framför allt inte någon som plötsligt står precis bakom mig. Hjärtat hann nog slå några extra slag där! Jag vet inte vem som blev mest överraskad – jag eller karln. Han fick i alla fall ett ordentligt välkomnande av mina stämband! 😂

Efter en hel dag i Skövde, regn på eftermiddagen och en lång bussresa på ett säte som kändes som ett sofflock, var det kanske inte riktigt den avslutningen på dagen jag hade räknat med.

Idag blev det Hantverkardagen i Gärdhem med fint hantverk och naturligtvis ärtsoppa och pannkakor. 😋 Det hör nästan till när man är där!

Och tur är det att det fortfarande finns snälla människor i världen. ❤️ Jag fick möjlighet att åka och handla i min fina mataffär. För mig känns det faktiskt som lite vardagslyx att få komma dit, gå runt i lugn och ro och handla det jag behöver inför veckan.

När jag kom hem var det bara att kavla upp ärmarna och sätta igång i köket. Det blev rena rama storköket här hemma! 😂

Jag gjorde kålpudding, stekte kotletter och gjorde tacofärs. Tacofärsen sparar jag till imorgon, för då tänker jag göra en god tacogratäng. 🌮 Så nu finns det både färdig mat och lite förberett inför den nya veckan.

Och köket städar ju tyvärr inte sig självt efter allt detta! 😂 Det blev disk, plock och tvätt också. Sådant där vanligt söndagsarbete som kanske inte alltid är så spännande att skriva om, men som naturligtvis måste göras.

Så nog har söndagen innehållit en hel del: utflykt, handling, matlagning, disk, plock och tvätt. Nu tycker jag faktiskt att soffan är ganska välförtjänt!

Imorgon väntar en ny vecka och nya äventyr. Men först ska jag njuta av resten av söndagskvällen.

Ha en fortsatt fin söndag allihopa! 🌻

Lördagsbloggen – När en elev slutar gå till skolan har något redan gått för långt

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 29 Aug 2026 07:00:00 +0200

God morgon lördag!

Jag fastnade för något viktigt som Dyslexiförbundet nyligen skrev på Facebook. Förbundet har deltagit i ett samråd om Specialpedagogiska skolmyndighetens regeringsuppdrag ”Stärkt stöd till skolor för att minska skolfrånvaron för elever med NPF-diagnoser”.

Det fick mig att fundera ännu mer på den här frågan.

Redan 2024 gav regeringen Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, i uppdrag att ge skolorna mer verksamhetsnära stöd och sprida kunskap om konkreta metoder och arbetssätt. Uppdraget ska slutredovisas 2027.

Att Dyslexiförbundet finns med i ett sådant samråd tycker jag är viktigt. För diskussionen om skolfrånvaro får inte bli för smal.

Vi pratar ofta om elever med adhd och autism när NPF och skolfrånvaro diskuteras. Men vi måste också se elever med dyslexi, dyskalkyli och andra svårigheter som varje dag kan behöva kämpa betydligt hårdare än sina klasskamrater för att klara undervisningen.

Skolfrånvaro börjar sällan den dagen eleven slutar komma till skolan.

Signalerna kan ha funnits långt tidigare.

Det kan vara eleven som får ont i magen varje morgon. Eleven som börjar komma för sent. Eleven som blir hemma någon dag här och där. Eleven som är fullständigt slut efter skoldagen. Eller eleven som sitter längst bak i klassrummet och försöker göra sig osynlig för att ingen ska upptäcka hur svårt det faktiskt är.

Därför tycker jag att vi måste vara försiktiga med ord som ”hemmasittare”. Det beskriver var eleven befinner sig, men inte varför eleven hamnade där.

I stället för att bara fråga:

”Varför kommer eleven inte till skolan?”

borde vi också våga fråga:

”Vad är det i skolan som gör att eleven inte längre klarar av att vara där?”

Har stödet satts in tillräckligt tidigt? Har eleven fått rätt hjälpmedel? Har undervisningen anpassats? Finns det tillräckligt med specialpedagogiska resurser? Har någon verkligen lyssnat på eleven?

Det här handlar inte om att peka ut enskilda lärare. Jag vet att många inom skolan arbetar oerhört hårt och försöker göra sitt bästa med de resurser de har.

Därför ligger ansvaret också högre upp.

Politiker och huvudmän kan inte tala om en inkluderande skola och samtidigt förvänta sig att personalen ska lösa allt utan tillräckligt med tid, kompetens och resurser.

Vi kan tillsätta utredningar, ge myndigheter nya uppdrag och skriva nya rapporter. Men det avgörande är vad som faktiskt förändras i klassrummet på måndag morgon.

För eleven som redan har börjat ge upp hjälper inga fina formuleringar i ett dokument.

Stödet måste finnas där när eleven behöver det.

Och framför allt måste det komma innan frånvaron har blivit ett stort problem.

Bakom varje siffra i statistiken över skolfrånvaro finns ett barn eller en ungdom med en egen historia.

Därför behöver vi sluta fråga vad det är för fel på eleven och oftare våga fråga:

Vad behöver vi vuxna förändra runt eleven för att skolan ska bli en plats där eleven klarar av att vara, lära och känna sig trygg?

Det är där arbetet mot skolfrånvaro måste börja.

God morgon fredag – hur mycket mer ska allt få kosta?

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 28 Aug 2026 19:15:28 +0200

God morgon fredag!

Då var fredagen här igen. Idag har vi aktivitetsdag på jobbet, och det ser jag verkligen fram emot. Det brukar vara en både rolig och mysig dag där jag får vara med, hjälpa till och serva där det behövs. Det blir ett trevligt avbrott från den vanliga arbetsdagen och framför allt en dag med gemenskap.

Men denna fredagsmorgon fastnade mina tankar också vid något helt annat.

Jag läste om politiska förslag om en kilometerskatt, eller avståndsbaserad vägskatt, för tung trafik. Bland annat har Vänsterpartiet och Miljöpartiet drivit förslag om avståndsbaserad beskattning av tung trafik.

Jag brukar inte gå in särskilt mycket i politiska diskussioner här på bloggen. Alla måste själva få bestämma vilket parti de vill rösta på. Men nu när vi går mot ett val tycker jag att det är viktigt att läsa vad partierna faktiskt föreslår och fundera över vilka konsekvenser deras politik kan få.

För mig känns en kilometerskatt på tung trafik väldigt svår att förstå.

Åkerier och andra företag har redan stora kostnader för att hålla sina verksamheter igång. Fordon ska köpas, underhållas och repareras. Drivmedel, löner, försäkringar, skatter och olika avgifter ska betalas.

Hur mycket mer ska företagen klara av?

Den tunga trafiken finns inte på våra vägar för nöjes skull. Lastbilar transporterar livsmedel, kläder, byggmaterial och mängder av andra varor som vi behöver varje dag. Sverige är dessutom ett långt land och vi är beroende av fungerande transporter.

Om det blir dyrare att transportera varor måste vi också fundera över vad som händer i nästa led. Företagen kan behöva ta ut högre priser för sina transporter och då finns det en risk att kostnaden förs vidare genom hela kedjan.

Till slut kan det vara vi konsumenter som får betala mer.

Och är inte vardagen tillräckligt dyr redan?

Det räcker att gå in i en mataffär idag. Man lägger några helt vanliga varor i kundkorgen och summan springer snabbt iväg. Mat och andra nödvändiga vardagsvaror kostar mycket. Sedan ska boende, el, försäkringar och alla andra räkningar betalas.

Hur mycket mer ska vanliga hushåll egentligen klara av?

Jag kommer också att tänka på plastpåseskatten. När den infördes märkte vi konsumenter tydligt hur priset på en vanlig plastkasse steg. Skatten är numera borttagen, men den är fortfarande ett exempel på hur politiska beslut om skatter kan märkas i människors vardag.

Det är därför jag tycker att man måste se hela kedjan när nya skatter och avgifter på tung trafik diskuteras.

Det räcker inte att bara säga att företagen eller åkerierna ska betala. Man måste också fråga sig vad som händer därefter. Vad innebär det för transportföretagen? Vad innebär det för andra företag som är beroende av transporterna? Och vad innebär det för oss som står i mataffären och betalar våra varor?

Självklart behöver vi ta ansvar för miljön och klimatet. Det är viktigt för framtiden. Men politiska åtgärder måste också vara genomtänkta och fungera i verkligheten.

Vi behöver våra åkerier. Vi behöver våra företag. Och vi behöver en fungerande tung trafik för att hela Sverige ska fungera.

Nu när vi går mot ett val tycker jag därför att vi väljare ska läsa ordentligt vad partierna faktiskt föreslår. Inte bara lyssna på vallöften, utan också våga fråga: Vad kommer förslagen att innebära i praktiken och vem kommer i slutändan att betala?

Jag vet vad jag själv tycker, men alla andra får naturligtvis bilda sig sin egen uppfattning.

Det var mina funderingar denna fredagsmorgon.

Nu lämnar jag politiken för stunden och ser fram emot vår aktivitetsdag. Jag hoppas på en riktigt härlig fredag med gemenskap, aktiviteter och många skratt.

Önskar er alla en riktigt fin fredag!

Bakom varje skuld finns en människa – och ibland räcker inte orken till

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Thu, 27 Aug 2026 19:47:53 +0200

Jag har varit lite frånvarande här på bloggen under veckan. Det har helt enkelt varit fullt upp, både på jobbet och hemma. Ibland räcker varken tiden eller orken till allt man skulle vilja göra.

Efter en arbetsdag kan man vara riktigt trött, och vissa dagar mår man inte heller helt bra. Då får bloggen och andra saker vänta lite. Man kan inte hinna med allt på en gång.

När ekonomiska problem blir en mänsklig kris

Det är också en annan sak som har berört mig mycket den här veckan. Jag har en bekant som har hamnat riktigt i klistret med inkasso. Hon försöker göra rätt för sig och betala, men har inte möjlighet att betala hela summan på en gång.

Jag vet att personen ringde inkassoföretaget redan förra månaden och pratade med dem om sin situation och vad hon hade möjlighet att betala. Därför blev chocken stor när hon nu öppnade Kivra och såg att summan hon skulle betala hade blivit ungefär dubbelt så hög.

Hon ringde tillbaka till inkassoföretaget för att fråga vad som hade hänt och förklara att hon redan hade pratat med dem. Men då blev det ord mot ord om vad som egentligen hade sagts och kommit överens om i det tidigare telefonsamtalet.

Det är just sådant här som gör mig upprörd. När en person faktiskt tar kontakt, försöker göra rätt för sig och försöker hitta en betalningslösning – hur kan det då sluta med att personen en månad senare får en chock när hon öppnar Kivra?

Bakom varje skuld finns faktiskt en människa.

Självklart ska skulder betalas. Men alla människor har inte möjlighet att betala en stor summa på en gång. Om någon säger: ”Jag vill betala, men jag klarar bara en viss summa varje månad”, tycker jag åtminstone att man ska bli lyssnad på och bemött med respekt.

Människor kan hamna i ekonomiska problem av många olika anledningar. Livet kan förändras snabbt och plötsligt sitter man där med räkningar man inte klarar av. När avgifter och andra kostnader dessutom läggs ovanpå kan situationen bli ännu svårare.

Jag tycker faktiskt att det är skit att människor ska behöva må så dåligt över pengar. Inkassoföretag arbetar naturligtvis med att driva in skulder, men det betyder inte att empati och respekt behöver försvinna.

Man är fortfarande en människa, även när man är skyldig pengar.

Mycket händer framöver

Samtidigt börjar hösten fyllas med aktiviteter som jag ser fram emot.

Den 12 september kommer vi från Dyslexiförbundet Fyrstad att finnas på Motorfestivalen i Trollhättan. Det ska bli roligt att träffa människor, prata om dyslexi och visa att dyslexi finns överallt – även bland människor som älskar bilar, motorer och praktiskt arbete.

Jag vill också påminna om Dyslexiveckan första veckan i oktober. Det är en viktig vecka då dyslexi uppmärksammas runt om i landet. Vi behöver fortsätta sprida kunskap och skapa större förståelse för dyslexi och läs- och skrivsvårigheter.

Det händer alltså mycket framöver, både i livet och i föreningslivet. Ibland behöver man acceptera att man inte hinner eller orkar med allt på en gång.

Ta hand om varandra. ❤️ Vi vet aldrig vilken kamp en annan människa går igenom bakom stängda dörrar.

Ny vecka – föreningslivet behöver oss alla ❤️

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 24 Aug 2026 06:18:59 +0200

God morgon och välkommen till en ny vecka!

Då var det måndag igen. Dagen börjar som vanligt med att gå upp, äta frukost, göra mig i ordning och ta med lunchlådan. Sedan är det dags att gå till bussen och åka till jobbet. Det känns bra att vardagen har kommit igång igen.

Men jag måste också skriva några ord om något som faktiskt gör mig både trött och besviken. Efter mitt inlägg om föreningsarbetet fick jag bland annat den här kommentaren:

”Skicka mejl är väl inte jobbigt. Folk har väl tröttnat på föreningslivet. De har väl annat att göra. Det är bara du som har tid med en massa mejl. Något riktigt arbete undviker du. Du lever ett behagligt och bekvämt liv.”

Man får självklart tycka olika, men jag tycker att det är tråkigt när människor dömer någon som de egentligen inte känner och kallar personen lat eller bekväm.

Att trycka på ”skicka” när ett mejl är färdigt tar bara några sekunder. Men arbetet bakom ett utskick kan ta flera timmar. I söndags satt vi länge och letade efter rätt kontaktuppgifter till kommuner och skolor. Informationen skulle sammanställas och skickas till rätt personer. Till slut hade vi fått iväg 45 mejl.

Det är också arbete – ideellt arbete.

Jag har dessutom märkt en förändring i föreningslivet efter pandemin. Det känns som att det har blivit svårare att få människor att engagera sig och komma tillbaka till olika föreningar och aktiviteter.

Jag tror att många fick andra vanor under pandemin. Vi blev vana vid att vara hemma, träffas mindre och sköta mer på distans. För en del kan steget tillbaka till ett aktivt föreningsliv därför ha blivit större.

Men föreningslivet är viktigt. Det handlar inte bara om styrelsemöten, administration och mejl. Det handlar framför allt om gemenskap, stöd och möjligheten att påverka.

När vi träffas kan vi dela erfarenheter, stötta varandra, skratta tillsammans och känna att vi inte är ensamma. Föreningslivet kan ge människor en plats där de blir sedda och lyssnade på.

Det blir extra viktigt när vi vill påverka samhället. Under en valperiod vill vi göra våra röster hörda och lyfta Dyslexiförbundets viktiga valfrågor:

Skolan ska vara inkluderande.
Dyskalkyli finns – ta det på allvar.
Ge oss bra förutsättningar i arbetslivet.

De här frågorna sprider sig inte av sig själva. Någon behöver skriva mejlen, kontakta människor, sprida information, ordna aktiviteter och möten och prata med beslutsfattare. Mycket av det arbetet sker på fritiden och syns aldrig utåt.

Därför tycker jag att det är synd när ideellt arbete avfärdas som att någon är lat eller lever ett bekvämt liv. Arbete kan se väldigt olika ut. Allt arbete behöver inte vara fysiskt för att vara viktigt.

Samtidigt behöver ingen lägga all sin fritid på en förening. Om fler hjälps åt och var och en bidrar med det man kan, blir arbetet lättare för alla.

Ensam kan man göra mycket, men tillsammans blir vi både starkare och gladare. ❤️

Nu lämnar jag kommentarerna och koncentrerar mig på den nya veckan. Frukosten är äten, lunchlådan är med och det är dags att bege sig till bussen och jobbet.

Ha en riktigt fin måndag och en bra start på den nya veckan. Och kom ihåg – lite vänlighet och respekt för varandra kostar ingenting. 🌷

Söndag – många timmars arbete bakom föreningslivet 🌷

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 23 Aug 2026 13:33:38 +0200

God morgon söndag!

Jag var kvar hos min kära vän och vi började dagen med att äta frukost tillsammans. Därefter var det dags för oss att sätta igång med det administrativa arbetet för föreningen.

Det är mycket som ska planeras och förberedas just nu. Vi arbetar bland annat med att sprida information om Motorfestivalen, Dyslexiveckan och våra kommande aktiviteter.

Vi satt i flera timmar och försökte hitta kontaktuppgifter till kommuner och skolor. Vi turades om att leta efter rätt mejladresser och hjälptes åt med arbetet. Det var betydligt svårare än vi hade trott att hitta rätt kontaktuppgifter, men vi gav oss inte.

Efter flera timmars letande och arbete lyckades vi till slut skicka iväg 45 mejl. Det kändes riktigt bra när de äntligen var skickade!

När man sitter flera timmar en söndag och arbetar med sådant här börjar man också fundera på varför det ibland kan vara svårt att få människor att engagera sig aktivt i föreningslivet. Jag tror att en anledning är att föreningsarbete tar betydligt mer tid än vad många ser utifrån.

Det handlar inte bara om att delta på aktiviteter och möten. Bakom varje föreläsning, träff eller arrangemang finns många timmars arbete med planering, mejl, telefonsamtal, information, bokningar och praktiska förberedelser.

Många arbetar och har dessutom familj, hem och annat som behöver hinnas med. Då kan det vara svårt att hitta både tid och ork för ett aktivt föreningsengagemang.

Samtidigt är föreningslivet viktigt. Utan människor som är beredda att lägga ner en del av sin fritid skulle många aktiviteter aldrig bli av. Därför behöver vi bli bättre på att hjälpas åt och dela på arbetsuppgifterna. Ingen ska behöva göra allting själv.

För mig känns det ändå meningsfullt när arbetet ger resultat. Idag blev det 45 mejl som förhoppningsvis gör att fler får information om Dyslexiveckan och våra aktiviteter.

Det som syns utåt kanske bara är själva aktiviteten – men bakom kulisserna kan det ligga många timmars ideellt arbete.

Nu får föreningsarbetet vila en stund. Vi får se vad resten av söndagen har att bjuda på.

Ha en riktigt fin söndag och ta hand om er! 🌷

Lördag – alla kan göra fel, men respekt kostar ingenting ❤️

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 22 Aug 2026 20:50:27 +0200

Det var riktigt segt att komma upp i morse. Väckarklockan ringde och jag hade gärna legat kvar en stund till. Men jag tog mig upp, åt lite frukost, gjorde mig i ordning och gav mig sedan iväg till tåget för att åka ner till Göteborg.

Idag stod styrelsemöte på programmet. Trots att det var en tidig lördagsmorgon kändes det bra när jag väl var på väg. Det är alltid trevligt att träffa de andra, diskutera det vi arbetar med och planera framåt tillsammans.

Jag fick också en kommentar på bloggen som löd:

”Du har väl med dig någon så att du hittar hem idag.”

Jag måste säga att jag tycker att den typen av kommentar känns både onödig och förnedrande. Jag förstår inte varför man behöver uttrycka sig så mot en annan människa.

Jag klarar att resa på egen hand. När jag åker till platser som jag känner till är det inga problem. Visst har jag åkt fel någon gång. En gång när jag skulle till Gamlestaden hamnade jag på fel tåg. Men vet ni vad? Sådant händer. Alla människor kan göra fel.

För mig handlar det om att lära mig av det som händer. Gör jag ett misstag försöker jag komma ihåg det till nästa gång och göra rätt då. Man behöver inte vara perfekt för att vara självständig.

Jag önskar att vi kunde visa lite mer förståelse för varandra. Vi är olika, vi har olika styrkor och svårigheter och vi gör alla misstag ibland. Det borde inte vara en anledning till att göra sig lustig över någon annan.

Det som kanske inte alla tänker på är att jag använder talsyntes. Jag får alltså text och kommentarer upplästa för mig. När någon skriver en elak eller nedlåtande kommentar behöver jag därför också lyssna på orden som personen har valt att skriva.

Man får absolut tycka olika om det jag skriver. Diskussioner och olika åsikter är en del av livet. Men det är stor skillnad mellan att ha en annan åsikt och att försöka trycka ner en annan människa.

Efter styrelsemötet tog jag tåget tillbaka. När jag kom fram blev jag hämtad och åkte vidare hem till min kära vän. ❤️ Där kunde vi sitta en stund på altanen, prata och ha det trevligt. Jag passade också på att hämta kattmat till katterna.

Nu blir det en lugn lördagskväll. Efter en tidig morgon, resa och styrelsemöte känns det skönt att bara ta det lugnt.

Dagens tanke får därför bli: Vi kan alla göra fel, men vi kan också lära oss och göra rätt nästa gång. Ingen är perfekt. Försök att möta människor med respekt och vänlighet i stället för att döma.

Bakom varje blogg och varje skärm finns en riktig människa. Tänk på det innan du trycker på ”skicka”.

Ta hand om er och ha en fortsatt fin lördag. 🌷❤️

Äntligen fredag – en vecka med skratt, tårar och eftertanke

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 21 Aug 2026 06:57:00 +0200

Oj, vad den här veckan har gått fort! Nu är det äntligen fredag igen.

Som vanligt är det dags att göra sig i ordning och åka till jobbet. Det är faktiskt roligt att vara tillbaka i vardagen, träffa kollegorna och eleverna och få ordning på allt som ska göras.

Idag blir det en enkel lunch. Jag tar med mig en färdigrätt från Dafgårds. Jag har inte riktigt kommit igång med att förbereda lunchlådor ännu, men på söndag tänker jag fixa det så att jag har mat färdig inför nästa arbetsvecka. Ibland får det helt enkelt vara enkelt och smidigt.

Någon sovmorgon blir det inte i morgon heller. Då ska jag upp tidigt och iväg på styrelsemöte. Därför blir fredagskvällen lugn och jag tänker lägga mig tidigt så att jag orkar med morgondagen. Jag ska även göra i ordning en liten frukostpåse att ta med och äta på tåget ner.

Det har varit en händelserik vecka med både många skratt och några tårar. Livet och vardagen innehåller lite av varje.

Jag vill också avsluta med några ord om kommentarerna jag får. Jag blir faktiskt besviken när människor skriver dömande kommentarer om någon de egentligen inte känner. Bakom varje blogg, mobil och tangentbord finns en riktig människa med känslor och ett liv som ni bara får se en liten del av.

Tänk gärna en extra gång innan du trycker på knappen och skickar iväg en kommentar. Fråga dig själv: Skulle jag säga samma sak om personen stod framför mig?

Vi behöver inte alltid tycka lika, men vi kan visa hänsyn och behandla varandra med respekt. Lite vänlighet kostar faktiskt ingenting.

Tack på förhand, och jag hoppas att ni alla får en riktigt fin fredag och en bra start på helgen! 🌷

Vardagen är tillbaka – och det går bättre för varje dag 🌷

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 19 Aug 2026 07:30:00 +0200

Jag har gjort texten mer flytande, mogen och tydlig, och samtidigt fått med ditt svar på kommentaren om att du skulle vara orolig för att åka till jobbet.

God morgon! En ny dag är här och jag gör mig redo för ännu en arbetsdag.

Det är faktiskt väldigt roligt att vara tillbaka på jobbet och träffa eleverna igen. Nu börjar det bli mer fart och vardagen kommer sakta men säkert tillbaka.

Jag fick en kommentar på ett tidigare inlägg:

”Oro för att gå till skolan. Du verkar själv ha mest oro för att åka och jobba.”

Ibland undrar jag om alla verkligen läser hela inlägget och inte bara rubriken. Jag har aldrig skrivit att jag är orolig för att åka till jobbet. Det jag skrev om var att jag var trött och att det kändes segt att komma upp på morgonen.

Efter ungefär åtta veckors ledighet, då väckarklockan knappt har behövt göra sig hörd, är det väl inte så konstigt att kroppen behöver några dagar för att vänja sig vid de tidiga morgnarna igen? Hur känner du själv när väckarklockan börjar ringa efter en lång ledighet?

För varje dag går det bättre och bättre. Nu är det bara två arbetsdagar kvar innan helgen.

Men helgen blir inte helt lugn den heller. På lördag ska jag iväg på styrelsemöte och på söndag tänker jag försöka röja och fixa lite här hemma. Det har blivit lite eftersatt eftersom jag helt enkelt inte har orkat när jag kommit hem. Det har varit fullt upp med annat också.

Man får helt enkelt göra det man hinner och orkar. Allt behöver inte bli färdigt på en gång.

Nu kör vi igång den här dagen. Hoppas att ni allihopa får en riktigt fin torsdag! 🌷

En varm tanke inför morgondagen ❤️

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Tue, 18 Aug 2026 20:50:03 +0200

Tisdag och vardagen rullar vidare. Det är som vanligt bara att gå upp, göra sig i ordning och åka iväg till jobbet. Efter arbetsdagen väntar hemmet och allt det vanliga som behöver tas om hand. Rutinerna är tillbaka igen.

Idag blev det också lite extra trevligt på jobbet när vi gick ut och åt lunch tillsammans. Vi gick till Hojums Taverna, som är en av mina favoriter. Jag åt grekiska biffar med fetaost, ugnsrostad potatis, tzatziki och blandsallad. Det smakade riktigt gott, och det är alltid trevligt att komma ut en stund tillsammans med arbetskamraterna mitt under arbetsdagen.

Så här i början av en ny termin tänker jag lite extra på alla som ska börja skolan, en utbildning eller kanske komma till en helt ny plats. För många innebär den här tiden på året en nystart med nya människor, nya lokaler, nya rutiner och mycket nytt att lära sig.

Jag tänker särskilt på alla barn och ungdomar som kanske känner oro inför morgondagen. Tankarna kan vara många: Kommer jag att hitta rätt? Kommer jag att få några vänner? Kommer jag att klara skolarbetet? Kommer någon att förstå mig och det stöd jag behöver?

Jag tänker också på alla föräldrar som kanske känner samma oro. Som förälder vill man att ens barn ska känna sig tryggt, bli sett och få det stöd som behövs. Det kan säkert kännas i hjärtat när ens barn är nervöst eller oroligt inför en ny skolstart.

Att börja något nytt kan vara både spännande och nervöst. Alla människor är olika och vi lär oss på olika sätt och i olika takt. Ingen ska behöva känna sig mindre värd för att något tar längre tid eller för att man behöver extra hjälp.

Till er som känner oro inför morgondagen vill jag säga: ta en dag i taget. Våga fråga när ni inte förstår, våga berätta när något känns svårt och våga be om hjälp. Förhoppningsvis finns det vuxna omkring er som ser, lyssnar och tar er på allvar.

Jag hoppas att morgondagen blir en fin start och att alla barn och ungdomar får känna sig välkomna och trygga. Och till alla föräldrar som kanske ligger vakna och funderar lite extra ikväll skickar jag också en varm tanke.

Lycka till med den nya terminen och allt det nya som väntar. ❤️

Måndag – vardagen knackade på igen ⏰

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 17 Aug 2026 21:20:02 +0200

I morse undrade jag först vad det var som tjöt runt omkring mig. Jo, det var förstås väckarklockan! Jag stängde av den flera gånger och tänkte att jag kunde ligga kvar en liten stund till. Men till slut var det bara att inse att helgen var över och att vardagen hade hunnit ikapp mig.

Det var bara att komma upp ur sängen, göra sig i ordning, få i sig lite frukost och sedan ge sig ut till bussen för att åka till jobbet. Jag var ganska seg efter helgen, men när man väl har kommit iväg brukar det kännas bättre.

Efter en intensiv och rolig helg på Vallåkra, med många människor, samtal och intryck, känns det nästan lite märkligt att vara tillbaka i de vanliga rutinerna igen. Det har varit en händelserik helg och jag har många fina minnen med mig hem.

Idag väntar en hel arbetsdag och sedan blir det bussen hem igen. Där hemma finns det också en del att ta tag i. Alla saker från Vallåkra ska packas upp och komma tillbaka på sina platser. Väskor ska tömmas, kläder ska tas om hand och resten av packningen ska sorteras.

Det är alltid roligt att åka iväg och hitta på saker, men det är också skönt när man kommer hem och vardagen börjar rulla på igen. Nu är en ny arbetsvecka igång, väckarklockan är tillbaka och rutinerna har gjort sig påminda.

Måndagen är här – nu kör vi en ny vecka!

En givande helg på Vallåkra – nu väntar vardagen

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 16 Aug 2026 22:10:53 +0200

Väckarklockan ringde och jag tryckte på snooze. Jag hade gärna legat kvar en stund till, men jag visste att det var dags att gå upp, göra mig i ordning och packa ner allting. Det var sista morgonen på hotellet efter en intensiv helg.

Personalen på hotellet har varit väldigt trevlig och hjälpsam. Eftersom vi behövde åka tidigt till Vallåkra ordnade de frukost som vi kunde ta med oss. Det uppskattade vi verkligen och det blev en bra start på dagen.

Sedan bar det av mot Vallåkra för den andra och sista dagen på träffen. Det blåste något otroligt, så Felicia-jackan, vindjackan och resten av de varma kläderna fick åka på.

När vi kom fram var det dags att plocka fram beachflaggorna och allt annat material till vår monter. I den kraftiga blåsten fick vi hålla ett extra öga på allting så att inget blåste iväg. Till slut var allt på plats och vi var redo att möta dagens besökare.

Och besökare blev det! Det var mycket folk och många kom förbi oss. Jag gick också runt med Dyslexiförbundets flagga för att synas lite extra. Många tittade, tog kort på våra skyltar och flera stannade för att prata med oss. Jag passade även på att berätta om lägret som vi ska ha framöver.

Det känns väldigt roligt att vi har fått möjlighet att vara på Vallåkra och sprida kunskap om dyslexi. En del kanske tycker att Dyslexiförbundet och en stor motorträff är en ovanlig kombination, men för mig känns det helt rätt.

Det finns många människor som är otroligt händiga och duktiga på att meka, reparera och arbeta med sina bilar, men som samtidigt kan ha svårt att läsa verkstadshandböcker, instruktioner och annan skriftlig information. Att vara praktiskt kunnig betyder inte automatiskt att det är lätt att läsa och ta till sig en skriven text.

Det är en av anledningarna till att jag under många år har tyckt att det är viktigt att Dyslexiförbundet finns på olika platser och i olika sammanhang. Vi behöver synas även där människor kanske inte förväntar sig att möta oss. På en motorträff kan vi nå personer som kanske aldrig själva skulle söka upp Dyslexiförbundet.

När vi står där med våra skyltar, beachflaggor och informationsmaterial får människor möjlighet att stanna till, ställa frågor och få veta vilka vi är och vad vi arbetar för. För mig är det en viktig del av föreningsarbetet – vi behöver möta människor där de faktiskt finns.

När dagen började gå mot sitt slut var det dags att plocka ihop beachflaggor, skyltar och allt annat material. Efter två intensiva dagar var vi trötta, men samtidigt väldigt nöjda med helgen och alla möten.

Sedan började resan hemåt. På vägen stannade vi vid Hallåsen för att rasta och få något ordentligt att äta. Det blev schnitzel med stekt potatis, och det satt verkligen perfekt efter en lång och intensiv dag.

Mätta och belåtna fortsatte vi sedan hemåt. Det har varit en rolig och givande helg med mycket gemenskap, många skratt och fina möten. Vi har fått göra något tillsammans och samtidigt sprida kunskap om något som betyder mycket för oss.

Hur trevligt det än har varit ska det bli skönt att komma hem igen, packa upp och framför allt få träffa våra katter. ❤️

Nu är Vallåkrahelgen över för den här gången och det är dags att ladda om. Imorgon börjar en ny arbetsvecka och vardagen tar vid igen.

Tack Vallåkra för den här gången! Vi åker hem trötta men nöjda och med många fina minnen i bagaget.

🚗 Dyslexi på en bilträff – ja, varför inte? ❤️

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 15 Aug 2026 16:12:38 +0200

Lördagen började efter en natt med alldeles för lite sömn. Det är svårt att sova borta ibland, även om hotellrummet är bra. När jag vaknade var jag både trött och hängig, men det var bara att komma upp och göra sig i ordning. En lång dag på Vallåkra väntade.

Det var tur att jag var inne i en mataffär igår och köpte yoghurt. Det blev nämligen lite missförstånd kring frukosten på hotellet i morse. Men det löste sig och vi fick kaffe, smörgås och lite melon. Det fick bli en enklare start på dagen och sedan fick vi äta något mer ordentligt till lunchen.

Redan vid sjutiden var dagen igång på Vallåkra. Att stå på en sådan här utställning innebär många timmar – från ungefär klockan 7 till 17. Efter ett tag känns det i kroppen. Det blir ganska segt att både sitta och gå runt under en hel dag.

Vädret har också gjort sitt. Det blåser en hel del ute på området och ibland får man snabbt resa sig för att hålla koll på tältet och beachflaggorna så att ingenting blåser iväg. När man står ute hela dagen märker man verkligen hur mycket vädret påverkar.

Men trots tröttheten har jag väldigt roligt här. Många kommer fram till mig under dagen för att prata och ställa frågor. En del ser lite förvånade ut när de upptäcker att Dyslexiförbundet står på en bilträff. Men det är ju precis här vi ska vara!

Dyslexi finns överallt i samhället och bland människor med alla möjliga intressen. Alla kommer inte till en föreläsning eller ett föreningsmöte, så genom att finnas på en stor bilträff kan vi möta människor på ett helt annat sätt. Det öppnar för många spontana, intressanta och trevliga samtal. ❤️🚗📚

Det är just mötena med människor som gör föreningslivet så givande. Vi får möjlighet att sprida kunskap, svara på frågor och kanske hjälpa någon som själv har dyslexi eller har någon i sin närhet som har det.

Det är också mycket som besökarna aldrig ser. Bakom en sådan här helg ligger många timmars ideellt arbete. Det börjar med styrelsemöten och planering. Vi kontaktar arrangören för att höra om vi får ställa ut och sedan ska tält, broschyrer, beachflaggor och annat material plockas fram, kontrolleras och packas.

När vi kommer fram ska allt ur bilen och byggas upp. När dagen eller helgen är slut ska allting plockas ner och packas igen. Föreningsliv är alltså betydligt mer än de timmar man ser oss stå i montern.

Så visst är jag trött efter en lång dag, men jag har också haft roligt. Alla samtal och möten med människor gör att timmarna känns värda arbetet.

Nu väntar något riktigt trevligt. Vi ska gå ut och äta middag på restaurang och ikväll ska vi prova grekisk mat. 🇬🇷🍽️ Efter alla timmar ute på Vallåkra ska det bli väldigt gott med en ordentlig middag och något kallt att dricka.

Sedan blir det tillbaka till hotellrummet för en lugn kväll. Förhoppningsvis blir det några fler timmars sömn i natt, för imorgon väntar ännu en dag på Vallåkra.

Men först – grekisk middag och lite välförtjänt avkoppling! ❤️

Föreningsliv – mer än att bara sitta i ett tält! 😂🚗

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 14 Aug 2026 20:03:37 +0200

Fredag morgon och jag vaknade trött. Det var bara att komma upp, ta en dusch och göra sig i ordning. Jag visste redan från början att vi hade en lång resa framför oss.

Efter många timmar på vägen var det skönt att äntligen komma fram. Det blev en välbehövlig kopp kaffe och en glass innan vi gav oss ut på det blåsiga flygfältet. ☕🍦 Det blåste rejält där ute!

Många kanske inte tänker på hur mycket arbete som ligger bakom föreningslivet och en sådan här helg. Det börjar långt innan vi kommer fram till en utställning eller aktivitet.

Först har vi styrelsemöten där vi planerar vad föreningen ska göra, vilka aktiviteter vi ska delta på och vilka som har möjlighet att åka iväg. Sedan behöver vi kontakta arrangörerna och fråga om föreningen överhuvudtaget får vara med och stå på plats. Vi behöver få information om var vi ska stå, vilka regler som gäller och vad vi behöver tänka på.

Sedan börjar allt det praktiska arbetet. Inför en föreningsutställning ska tält, bord, broschyrer och annat material plockas fram och packas. Vi behöver kontrollera att allt finns med och att allting fungerar. Beachflaggor och annat material ska också packas ner och få plats i bilen.

När vi kommer fram är det dags att packa ur allt igen. Tältet ska sättas upp, beachflaggorna ska på plats och allt material ska göras i ordning. Sedan ska vi finnas där under dagen, träffa människor, prata, svara på frågor och representera föreningen.

När dagen är slut är arbetet fortfarande inte över. Då ska allt plockas ner, packas ihop och lastas in i bilen igen.

Det är många timmars ideellt arbete bakom det som besökarna ser under själva dagen. Mycket av arbetet sker hemma, på möten och bakom kulisserna. Det är alltså betydligt mer än att bara komma dit och sätta sig i ett tält. Men vi gör det för att vi tycker att föreningslivet är viktigt och roligt. ❤️

Efter dagens bestyr var det skönt att checka in på hotellet. Hotellrummet var helt perfekt och mycket större än vi hade väntat oss – två toaletter, ett vardagsrum och ett sovrum. Här kommer vi verkligen att kunna vila ordentligt.

På kvällen gick vi till en kinarestaurang och åt en riktigt god buffé. Det fanns mycket gott att välja på och till efterrätt blev det kaffe, glass och friterad banan. 🍌🍨

Nu sitter jag på hotellrummet och är helt slut efter den långa resan och allt som hör dagen till. Det ska bli väldigt skönt att krypa ner och få sova.

Imorgon väntar en ny dag på Vallåkra! 🚗❤️

En hektisk torsdag inför bilhelgen”.

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Thu, 13 Aug 2026 08:39:00 +0200

Torsdagen rullade på med jobb och dagen gick ganska fort. Det känns att vardagen har dragit igång igen efter ledigheten.

När jag kom hem blev det däremot inte riktigt som jag hade planerat. Det var bara att sätta fart! Jag fick rusa runt och packa det allra sista som ska med till helgen. Det är alltid något man kommer på i sista minuten, men till slut fick jag ordning på det mesta.

Mitt i allt behövde vi få något i magen, så vi åkte till gatuköket. Där blev det en hamburgare. 🍔 Det smakade gott och var skönt att slippa tänka på matlagning när det redan var fullt upp.

Sedan fortsatte kvällen med att packa bilen inför bilutställningen på Vallåkra. 🚗 Det är en hel del som ska med när man ska stå där en hel helg, så det gäller att försöka tänka på allt.

Till slut var bilen packad och det mesta klart. Trots att torsdagen inte riktigt blev som jag hade tänkt mig gick allt ihop ändå.

Nu ser jag fram emot helgen på Vallåkra, där vi ska stå med Svenska Volvoklubben. Det ska bli roligt att träffa människor, prata bilar och njuta av en härlig helg. 🚙❤️

Onsdag – nu är vardagen igång igen

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 12 Aug 2026 19:08:00 +0200

Så var det onsdag och nu är vardagen igång igen efter ledigheten.

Klockan ringde tidigt i morse och det var bara att kliva upp. Nu är det tillbaka till de vanliga morgonrutinerna – äta frukost, dricka mitt kaffe, klä på mig och göra mig i ordning inför arbetsdagen.

Jag brukar ge mig själv ungefär en timme på morgonen. Jag tycker om att ha gott om tid och slippa stressa innan jag ska iväg. Sedan var det dags att gå ut till bussen och börja resan till jobbet.

Bussresan blev faktiskt en trevlig start på dagen. Idag var det en chaufför som jag känner sedan tidigare, så vi hann tjöta och skoja lite grann. Det är alltid roligt när det är någon man känner som kör bussen. Ett trevligt samtal och några skratt på morgonen kan göra mycket för resten av dagen. 🚌😊

Sedan var det dags att komma tillbaka till jobbet efter ledigheten. Det blev en intensiv första dag, men samtidigt väldigt trevlig. Det var roligt att träffa arbetskamraterna igen och komma tillbaka till vardagen.

Mitt i allt det intensiva blev det också lite vardagslyx. Vi fick en riktigt god lunch och på eftermiddagen blev det fika. Det var både gott och mysigt och gjorde den första arbetsdagen efter ledigheten lite extra trevlig.

Efter en längre ledighet känns det förstås lite ovant när väckarklockan börjar ringa tidigt igen och dagarna får sina vanliga rutiner. Samtidigt tycker jag att det är skönt att komma igång igen.

Nu är första arbetsdagen avklarad. Det har varit en intensiv men väldigt trevlig dag – från lite tjöt och skratt på bussen på morgonen till god lunch och eftermiddagsfika på jobbet.

Nu blir det skönt att ta det lugnt ikväll och ladda om inför morgondagen.

Tisdag – vänskap, god mat och en liten loppisrunda

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Tue, 11 Aug 2026 19:54:29 +0200

Så var det tisdag och min sista lediga dag innan det är dags att börja arbeta igen.

Morgonen började lite annorlunda. De senaste dagarna har Habibi varit duktig på att väcka mig tidigt, men just idag, när jag faktiskt behövde komma upp i tid, tyckte hon tydligen att jag kunde få sova. 🐱

Jag hade satt en deg med kalljästa rågfrallor över natten, så morgonen började med bakning. Den här gången gjorde jag en dubbel sats och valde att göra frallorna lite större, ungefär 100 gram styck. Det blev runt 20 fina frallor.

Jag tycker att de blir mycket bättre när de är lite större. De är lättare att dela och det finns gott om plats för ett riktigt gott pålägg. Några får åka in i frysen och blir perfekta att ta med när vi åker iväg på fredag.

Efter bakningen gjorde jag mig i ordning för att träffa två av mina väninnor. Vi gick ut och åt lunch tillsammans på en restaurang. Jag valde fläsk med löksås och efter maten blev det efterrätt och kaffe. Det smakade väldigt gott och portionen var rejäl.

Det bästa var ändå att få sitta ner tillsammans och prata i lugn och ro. När vi träffas har vi alltid mycket att prata om, både stort och smått.

Efter lunchen gick vi vidare till loppisen. Där strosade vi runt tillsammans och tittade på allt möjligt. Det var skönt att bara gå omkring utan någon stress, prata om livet och försöka lösa olika problem tillsammans. Ibland behöver man någon att bolla sina tankar med och få höra hur någon annan ser på saker och ting.

Det är just sådant jag uppskattar med vänskap. Man kan skratta och ha roligt tillsammans, men också prata om sådant som är lite svårare och stötta varandra när det behövs.

Det blev helt enkelt en mycket trevlig dag tillsammans med mina väninnor och ett fint avslut på ledigheten.

En liten tanke efter några kommentarer

Jag har fått några kommentarer på bloggen om att jag skulle vara ”bekväm”, att mitt arbete skulle vara ”diffust” och frågor om varför jag fortfarande varit ledig när andra som arbetar inom skolan redan har börjat jobba.

Alla som arbetar inom skolan börjar inte samma dag. Det ser olika ut från kommun till kommun och kan även skilja sig mellan olika arbetsplatser och tjänster. Där jag arbetar börjar vi på onsdag.

Det man läser här på bloggen är dessutom bara en liten del av mitt liv. Jag väljer gärna att skriva om sådant som gör mig glad – vänner, utflykter, bakning, loppisar och de små stunderna i vardagen. Det betyder inte att det är det enda jag gör.

Jag tycker att man ska ta vara på sin ledighet och njuta när man har möjlighet. Livet består trots allt inte bara av arbete och måsten.

Imorgon ringer väckarklockan och då börjar vardagen och jobbet igen. Men idag är jag glad över att jag fick avsluta ledigheten med en riktigt trevlig dag tillsammans med goda vänner. ❤️

Måndag – en dag med lite vardagslyx

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 10 Aug 2026 21:12:46 +0200

Så var det måndag igen och en ny vecka har börjat. Tiden går verkligen fort, och nu är det inte många dagar kvar av ledigheten.

Min morgon började redan klockan sex när Habibi tyckte att det var dags för mig att vakna. Men det gjorde faktiskt ingenting, för hon skulle ändå ha sin medicin vid den tiden. Hon har fått penicillin som hon ska ta i sju dagar, så just nu gäller det att hålla ordning på tiderna och se till att hon får sin medicin som hon ska.

När Habibi var omhändertagen gick jag upp och började dagen i lugn och ro. Det blev lite fil och en kopp kaffe. Kaffet på morgonen vill jag gärna ha innan dagen kan börja på riktigt.

Efter frukosten gjorde jag mig i ordning och tog sedan bussen ner till stan. Dagens plan var ett besök hos frissan för att klippa mig och få ordning på håret.

Och jag blev verkligen helnöjd! Min frisör är jättebra och jag känner mig alltid trygg när jag går dit. Hon vet vad hon gör och det är så skönt att kunna sätta sig i frisörstolen och bara låta någon annan ta hand om en för en stund.

När jag gick därifrån med nyklippt och fint hår kändes det riktigt bra. Det behöver inte alltid vara något stort för att göra en dag lite extra trevlig. Ibland räcker det med en stund hos frissan och känslan av att vara lite ny och fräsch i håret.

Imorgon väntar ännu en trevlig dag. Då ska jag träffa en god vän och vi ska gå ut och äta lunch tillsammans. Det ser jag fram emot. Det ska bli mysigt att få sitta ner, äta något gott och framför allt få tid att prata och umgås.

Nu tänker jag njuta av resten av den här måndagen och ta vara på de sista dagarna av ledigheten. Snart är det dags att återgå till jobbet och vardagens rutiner igen.

Men först ska jag njuta lite till. ❤️

Söndagsblogg ☀️

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 9 Aug 2026 16:51:58 +0200

Vilken härlig helg det har varit! Jag stannade kvar hos min vän och vi hade en riktigt mysig lördagskväll. Vi satt länge ute på altanen, pratade och bara njöt av den fina sommarkvällen.

I morse började vi dagen med en kopp kaffe och mina hembakade frallor. Det är något speciellt med nybakat till frukost.

Sedan var det dags att kavla upp ärmarna. Nästa helg åker vi till Vallåkra, där vi ska stå tillsammans med Svenska Volvoklubben. Samtidigt kommer jag att finnas på plats för att sprida kunskap om dyslexi och berätta om Dyslexiförbundets viktiga arbete.

Att packa inför en sådan helg är verkligen en utmaning. Det känns nästan som att packa för två föreningar samtidigt. Bilmaterial, informationsmaterial, broschyrer, rollup, banderoller och allt annat som ska med – ibland undrar man faktiskt hur allt ska få plats i bilen! 😄 Men med lite planering brukar det lösa sig.

Nu är det bara två dagar kvar av semestern innan vardagen och jobbet börjar igen. Tiden har verkligen gått fort, men jag känner mig tacksam för alla fina sommarminnen. Samtidigt ser jag fram emot en spännande höst med arbete, föreningsliv och många roliga aktiviteter.

Nu önskar jag er en riktigt fin söndagskväll och en bra start på den nya veckan! 🌸

Lördag – Sommaren går fort

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 8 Aug 2026 11:34:00 +0200

God morgon!

Tiden går verkligen fort. Nu är det inte många dagar kvar av semestern, och snart är det dags att återgå till vardagen. Samtidigt känns det viktigt att ta vara på de sista lediga dagarna.

I dag gick jag upp tidigt, gjorde mig i ordning och packade väskan innan jag åkte till min vän. Senare träffade vi några vänner och gav oss ut på en loppisrunda i Skaraborgsslätten. Det blev en riktigt trevlig dag tillsammans.

Jag hittade inte det jag hade tänkt köpa, men jag gjorde ändå ett litet fynd – en plastburk med olika fack som säkert kommer till användning hemma.

Under dagen stannade vi också för att fika. Jag och min vän delade på en smörgås och satt en stund och pratade. Det är ofta de enkla stunderna som blir de allra bästa.

Samtidigt har tankarna redan börjat gå till nästa helg. Då ska jag stå på Vallåkra och sprida kunskap om dyslexi. Det känns både roligt och meningsfullt att få träffa människor, berätta om dyslexi och visa att rätt stöd och hjälpmedel kan göra stor skillnad.

Därför har jag redan börjat packa väskan inför nästa helg. Jag vill vara ute i god tid så att allt är klart. Det är alltid mycket att tänka på när man ska representera föreningen, men jag ser verkligen fram emot dagarna.

Nu är det dags för mig att säga god natt. Efter en härlig dag med loppisrunda, fika och trevligt sällskap känner jag mig nöjd och tacksam.

Ibland är det inte det man köper som gör dagen speciell, utan människorna man delar den med och alla små ögonblick längs vägen.

Nu ska jag krypa ner i sängen, tänka tillbaka på dagens fina stunder och ladda batterierna inför en ny dag.

God natt och sov gott!

Kram från Gullan

Fredag – Ta reda på fakta innan ni drar slutsatser

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 7 Aug 2026 01:55:13 +0200

God morgon!

Ibland blir jag verkligen fundersam över hur vi människor fungerar.

Jag begriper inte varför så många drar slutsatser om andra utan att först ta reda på fakta. Man läser ett inlägg på sociala medier eller en blogg och tror sig veta hur en annan människa lever, mår eller har det.

Vi ser bara en liten del av varandras liv.

Jag önskar att fler stannade upp och tänkte efter innan de skrev. Ord har betydelse. Det är så lätt att skriva något bakom ett tangentbord, men betydligt svårare att sätta sig in i hur det känns för den som tar emot orden.

I går var jag hos veterinären med min 16-åriga katt, Habibi. Hon hade gått ner i vikt och jag blev förstås orolig. Som tur var visade undersökningen och blodproverna inget allvarligt. Veterinären tror att det handlar om en infektion, så nu blir det medicin och jag hoppas att hon snart är sitt vanliga jag igen.

Det jag däremot inte var beredd på var kostnaden.

Undersökningen och blodproverna gick på nästan 3 900 kronor. Jag har haft Agria som försäkringsbolag i 15 år och betalat en hög premie varje år för att känna mig trygg om något skulle hända Habibi.

Jag blev därför väldigt förvånad när jag upptäckte att min försäkring har flera undantag. Efter ersättningen från försäkringen fick jag tillbaka ungefär 1 900 kronor, och dessutom ska jag hämta ut medicin för omkring 500 kronor.

Det som gör mig mest fundersam är att en vän till mig betalar mindre för sin djurförsäkring och har betydligt färre undantag än vad jag har.

Det är det jag inte förstår.

Varför ser min försäkring ut så här efter 15 år? Är det för att den är gammal? Har villkoren ändrats genom åren? Eller har jag missat något? Jag vet faktiskt inte.

Det här har också fått mig att fundera över försäkringar för äldre djur. När jag ser hur många undantag min försäkring har i dag undrar jag faktiskt vilken nytta den gör för Habibi längre. Jag har betalat min premie år efter år för att känna mig trygg, men nu känner jag mig inte lika säker på att försäkringen ger det skydd jag trodde att den gjorde.

Jag tänker kontakta Agria och be dem gå igenom min försäkring tillsammans med mig. Jag vill förstå vad jag egentligen betalar för. När man har varit kund i så många år tycker jag att det är en rimlig fråga att ställa.

Det här fick mig också att tänka på alla djurägare som kanske inte har möjlighet att betala flera tusen kronor när deras hund eller katt blir sjuk. Vad gör de? För många är ett husdjur en familjemedlem, och då vill man kunna ge den den vård den behöver.

Jag tycker att kostnaderna för djursjukvård har blivit väldigt höga. Ibland önskar jag att det fanns ett system som mer liknar vården för människor, där kostnaderna inte blir så stora för den enskilde. Ingen ska behöva välja mellan sin ekonomi och att ge sitt djur den vård det behöver.

Det allra viktigaste är ändå att Habibi verkar ha goda chanser att bli bättre. Nu hoppas jag att medicinen hjälper och att hon snart är pigg igen.

Livet lär oss gång på gång att inget är självklart. Därför vill jag skicka med en tanke denna fredag:

Ta reda på fakta innan ni dömer en annan människa. Och läs alltid igenom villkoren i era försäkringar, så att ni vet vilket skydd ni faktiskt har den dag ni behöver använda det.

Önskar er alla en riktigt fin fredag.

Kram från Gullan

Torsdag – Njut av de små stunderna

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Thu, 6 Aug 2026 11:43:52 +0200

God morgon!

Jag vaknade tidigt och gick upp för att göra mig i ordning. Redan i går kväll rörde jag ihop en deg till frasiga kalljästa rågfrallor. Det är ett så enkelt recept – degen får jäsa i kylen över natten och på morgonen är det bara att grädda bröden. Hela hemmet fylls av doften av nybakat, och det är en härlig start på dagen. Receptet kommer från Salt som Socker – Frasiga kalljästa rågfrallor⁠. (Salt som Socker⁠)

Snart kommer en god vän över på en kopp kaffe och nybakade rågfrallor. Jag tycker om att bjuda på hembakat och sitta ner i lugn och ro och prata. Det är de små stunderna i vardagen som betyder allra mest.

Samtidigt känner jag mig lite orolig i dag.

Senare ska jag åka till veterinären med min 16-åriga katt, Habibi. Hon har inte mått riktigt bra den senaste tiden och har gått ner i vikt. Därför ska veterinären ta prover för att försöka ta reda på vad som har hänt.

Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt. Tankarna går tillbaka till min förra katt, Whisky. Han började också gå ner i vikt, och då visade det sig att han hade njursvikt. Till slut fick vi ta det svåra beslutet att låta honom somna in. Det är ett minne som fortfarande gör ont.

Nu försöker jag tänka positivt och inte ta ut något i förskott. Först vill jag höra vad veterinären säger. Habibi betyder väldigt mycket för mig, och jag hoppas av hela mitt hjärta att hon kan få den hjälp hon behöver.

Livet påminner oss ibland om hur glädje och oro kan finnas sida vid sida. I dag börjar dagen med nybakat bröd, kaffe och en god vän, och senare hoppas jag på positiva besked hos veterinären.

Ta hand om er och era nära – både människor och djur. De betyder mer för oss än vi ibland hinner tänka på.

Önskar er alla en fin torsdag.

Kram från Gullan