Josla-dyslexi

Lördag och loppis 🌷

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 11 Apr 2026 16:30:00 +0200

Lördag morgon och en tidig start 🌷

Lördag morgon och idag började dagen lite tidigare än jag hade tänkt mig. Jag blev nämligen väckt redan vid klockan tre inatt av fågelkvitter. Det var kanske inte det roligaste sättet att vakna på, och det var inte helt lätt att somna om igen.

Det där fågelkvittret tidigt på morgonen… det kan ju vara så fint egentligen, men inte klockan tre på natten. Då känns det mest bara lite irriterande. Man ligger där och försöker somna om, men fåglarna verkar tycka att dagen redan har börjat för länge sedan.

Jag brukar annars tycka om ljudet av fåglar, särskilt när man vaknar i lagom tid och solen är på väg upp. Då hör det liksom till och ger en fin start på dagen. Men just mitt i natten känns det mest som att de är lite väl pigga 😄

Så till slut gick jag upp en stund och passade på att titta i frysen. Ibland är det lika bra att göra något av tiden när man ändå är vaken. Jag såg att jag faktiskt har tre matlådor där inne, så det känns ändå som att jag ligger lite före inför veckan.

Idag ska jag följa med en vän på en loppisrunda, och det ska bli riktigt trevligt. Det är alltid mysigt att gå runt och titta lite, även om man kanske inte alltid hittar något särskilt. Det handlar ju lika mycket om sällskapet och att komma iväg en stund.

Jag satt också och funderade lite på det här med klassrummet och läste en artikel om att klasstorlekarna borde regleras.
👉 https://www.vilarare.se/amneslararen-svenska-sprak/larmiljo/kravet-darfor-maste-klasstorlekarna-regleras/

Det finns ju egentligen inga tydliga gränser idag för hur stora klasser får vara, och det gör att det ibland kan bli väldigt många elever i samma klass. Jag kan tänka mig att det måste vara svårt för lärarna att hinna med alla, och särskilt att ge stöd till dem som behöver det mest. Mindre klasser skulle kanske göra att fler elever blir sedda och får den hjälp de behöver.

Jag tänker också att det här i slutändan handlar om politikerna som styr hur pengarna fördelas till skolorna. Det är ju där besluten tas, och det påverkar verkligen hur det ser ut i klassrummen. För mig känns det viktigt att alla elever blir sedda, oavsett förutsättningar. Särskilt de som har någon form av funktionsnedsättning behöver ju ofta lite extra stöd, och då krävs det både tid och resurser.

Jag hoppas verkligen att politikerna lyssnar på lärarna och på Lärarförbundet, som vill ha en kartläggning av klasstorlekarna. Det känns som ett viktigt steg för att verkligen förstå hur det ser ut i skolorna idag.

Och så tänker jag också på att klassrummen ibland är för små. När det är många elever i ett litet rum blir det lätt stökigt och svårt att få den där lugna miljön som behövs för att kunna koncentrera sig. Det måste vara svårt både för eleverna och lärarna att få arbetsro när utrymmet inte riktigt räcker till.

Och ikväll blir det lite extra mys, för då blir det tacokväll tillsammans med min vän. Det känns som ett fint sätt att avsluta dagen på – med något gott att äta, lite prat och bara få umgås i lugn och ro 💕

Och imorgon blir det en liten resa, för då ska jag åka till Göteborg på distriktsmöte. Det ska bli både roligt och lite spännande att komma iväg och träffa andra. Det är alltid något speciellt med att bryta vardagen lite och få nya intryck.

Så trots den tidiga starten hoppas jag ändå på en fin lördag 🌸

Det är lite så livet är – man får planera lite, fixa lite och samtidigt ha något att se fram emot 💕

Och som alltid – tack till er som tittar in här och lämnar vänlighet efter er 💛

Kram från mig 💗☕🌸

Vi hörs snart igen…

Fredag och lite små vardagsbestyr 🌷

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 10 Apr 2026 09:30:00 +0200

Idag blir det en sådan där lagom fredag med lite småärenden och lite vardag i det hela. Jag ska nämligen åka och kolla mitt mobilabonnemang, så det blir att ta bussen ut till köpcentrumet. Det är sådant där som man gärna skjuter upp lite, men som ändå känns väldigt skönt när det väl blir gjort.

Det är faktiskt bra att gå igenom sådana saker ibland och se om man kan få ner kostnaderna på alla utgifter. Nu för tiden får man ju verkligen tänka lite extra på vad pengarna går till, och det är så lätt att små summor bara rullar på utan att man riktigt märker det.

Åh vad det var roligt, och vilket trevligt bemötande jag fick. Det är så härligt med människor som sprider vänlighet omkring sig. Sådant tar man verkligen med sig 💕
Det var så roligt att få en trevlig kommentar. Det händer ju inte så ofta, så när det väl gör det känns det lite extra fint och värmer i hjärtat 💕 Det är något särskilt med vänliga ord, de stannar kvar lite längre och gör hela dagen lite ljusare. Ibland räcker det med en liten kommentar för att man ska känna sig både sedd och uppskattad.

När man är ledig tycker jag också att det är viktigt att passa på att träffa sina vänner och ha det trevligt tillsammans. Det behöver inte vara något stort – ibland räcker det med en kopp kaffe, lite prat och ett skratt.

Senare ikväll får jag besök, och det ska bli så mysigt att avsluta dagen med lite sällskap och middag i lugn och ro.

Så nu blir det att göra sig i ordning, ta bussen och få dagens lilla uppdrag gjort, och sedan hem igen för att fixa lite innan kvällen 🌸

Och som alltid – tack till er som tittar in här och lämnar vänlighet efter er 💛

Kram från mig 💗☕🌸

Vi hörs snart igen…

Torsdag, vårkänslor och en fin fika 🌷

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Thu, 9 Apr 2026 16:00:00 +0200

🌷Godmorgon på torsdagen 🌸

Idag vaknade jag väldigt tidigt, trots att jag faktiskt hade kunnat sova längre. Det är ju så typiskt att det blir så just när man är ledig. När man verkligen hade kunnat ligga kvar och dra sig en stund extra, då bestämmer sig kroppen istället för att vakna tidigt.

Men det gör ändå inte så mycket, för våren känns verkligen här nu 🌷 Det är den där fina vårvärmen som smyger sig på, och idag kunde jag faktiskt ta på mig min trenchcoat. Det är något särskilt med just den jackan – då vet man att vintern är bakom oss och att ljusare dagar är på väg.

Och idag hade jag dessutom något väldigt trevligt att se fram emot. Jag träffade min gamla kollega vid elva över en kaffe, och det var verkligen så roligt att ses igen. Vi har ju känt varandra i över 20 år, och det känns nästan lite overkligt när man tänker på hur mycket man faktiskt hunnit dela genom åren.

Vi åkte till grannkommunen där det finns ett café som har Pariservåffla och Napoleonbakelse, och det lät ju nästan för gott för att motstå ☕🧇 Det var verkligen mysigt att sitta där en stund, prata i lugn och ro och bara få umgås igen. Sådana stunder betyder mycket.

Efteråt strosade vi runt lite i butiker och kikade, och vi var också inne på Röda Korsets loppis. Det är ju alltid lite mysigt att gå runt och titta, men jag tyckte faktiskt att det var väldigt dyrt där. Då försvinner ju lite av charmen tycker jag, för man hoppas ju alltid hitta något fint till ett bra pris.

Så efter en mysig stund ute blir det istället att fixa lite hemma, och det kan faktiskt vara ganska skönt det också. Lite plock, lite ordning och bara landa hemma efter en fin dag 🌷

Och som alltid – tack till er som tittar in här och lämnar vänlighet efter er 💛

Kram från mig 💗☕🌸

En lugn onsdag med frisörbesök och vardagspaus

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 8 Apr 2026 14:54:00 +0200

💛 🌼

En lugn onsdag med frisörbesök och soffhäng
🌼
Jag vaknade av att klockan ringde och kände direkt hur segt det var att ta sig upp. Det var en sån där morgon när jag helst bara hade velat dra täcket över huvudet en liten stund till, men det var bara att kliva upp och försöka komma igång i lugn takt.
Sedan blev det lite stressigt vidare till bussen för att hinna till frisören, men jag kom i tid, tack och lov. Först blev det schamponering, och det var faktiskt riktigt skönt att bara få slå sig ner en stund och bli lite ompysslad.
Efter det väntade många timmar med permanentspolning, så det blev verkligen en lång stund hos frisören. Totalt blev det nästan fyra timmar hos frissan, men jag blev så nöjd med resultatet. Hon är verkligen duktig på mitt hår och får alltid till det så fint.
Håret känns nu både lätt och mjukt, och det bästa är nästan att det får självtorka så bra. Det känns verkligen helt underbart nu inför våren och sommaren, när man vill att håret bara ska fungera utan så mycket krångel.
Allt känns också mycket enklare efteråt – nu är det bara att duscha håret, lägga i lite produkter och sedan är det i princip klart. Sånt uppskattar man verkligen när man vill att det ska vara både fint och lättskött i vardagen.
När jag kom hem igen var jag rätt trött, men också väldigt nöjd. Jag landade lite hemma och tog resten av dagen i ett lugnare tempo. Sedan fick det bli lite soffhäng framför Renoveringsdrömmar. Det är ett sånt där mysigt program som passar perfekt när man bara vill krypa upp i soffan och varva ner en stund.
Det var onsdag och jag var ledig, och det var faktiskt väldigt skönt. En dag utan samma stress och måsten som annars. Ibland behöver man verkligen sådana dagar också.
Jag försökte tänka att man inte alltid måste hinna med allt, utan att det faktiskt får räcka med det lilla ibland. Lite vardag, lite vila och en stund att bara få vara.
Och mitt i allt det där försökte jag också påminna mig själv om att ta hand om mig själv lite extra. Att lyssna på kroppen, vila när det behövs och inte kräva för mycket av dagen.
Så det fick bli en dag med lite vardagslyx, lite trötthet och mycket återhämtning.
Nu hoppas jag att resten av veckan får fortsätta i ungefär samma känsla.
Och som alltid – tack till er som tittar in här och lämnar vänlighet efter er 💛

En ledig tisdag med lite blandade känslor

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Tue, 7 Apr 2026 13:18:00 +0200

Vaknar av att klockan ringer och känner direkt hur segt det är att ta sig upp. Det är en sån där morgon när man helst bara hade velat dra täcket över huvudet en liten stund till, men det är bara att kliva upp och försöka komma igång i lugn takt. Kaffe hade inte suttit fel just då.

Jag ska iväg och ta blodprover nu på morgonen, och om jag ska vara helt ärlig så var det inte särskilt kul. De fick sticka mig flera gånger innan det till slut fungerade, och till slut fick de till och med byta sjuksköterska efter tre försök. Fyra rör blod skulle tas, så när jag väl var färdig där kände jag mest att det var väldigt skönt att ha det gjort. Det var en sån där grej man bara vill få överstökad.

Jag ska också erkänna att jag känner mig lite nervös inför vad svaren kommer visa. Det ligger där lite tyst i bakhuvudet och gör sig påmint, även om jag försöker att inte tänka för mycket och istället ta en stund i taget.

När jag kommer hem igen ska jag göra en ordentlig frukost och bara landa lite. Kanske sätta mig en stund och ta det lugnt innan jag börjar med allt som väntar här hemma. Vi har ju varit borta över påskhelgen, så det finns både tvätt att ta hand om och resväskor som står och väntar på att packas upp. Och om jag ska vara ärlig så blev städandet sedan sist inte riktigt som jag hade tänkt mig heller, så det finns en del småplock att ta tag i här hemma. Jag har ju testat de där städprodukterna från SINI, men jag måste säga att jag inte riktigt är så nöjd med dem. Jag gick visst lite på reklamen där, så det får jag nog akta mig för nästa gång.

Det är tisdag och jag är ledig, och det är faktiskt väldigt skönt. En dag utan samma stress och måsten som annars. Samtidigt blir det inte en helt vanlig ledig dag när de där tankarna smyger sig på lite då och då.

Jag försöker istället tänka att jag tar det lugnt, gör det jag ska och sedan bara får vara lite. Kanske lite tvätt, lite plock och sen en stund i soffan med en kopp kaffe. Ibland är det nog precis det man behöver.

Och mitt i allt det där försöker jag också påminna mig själv om att ta hand om mig själv lite extra. Att lyssna på kroppen, vila när det behövs och inte kräva för mycket av dagen.

Så idag får det bli en dag med lite blandade känslor. Lite oro, men också lugn, vardag och små stunder av vila.

Nu hoppas jag ändå på en stillsam tisdag, och att resten av dagen får kännas lite lättare när allt det där är gjort.

Och som alltid – tack till er som tittar in här och lämnar vänlighet efter er 💛

Bakom en skärm finns också en människa

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 6 Apr 2026 12:00:00 +0200

När helgen går mot sitt slut – och hjärtat är fullt av tankar

Nu är det sista dagen på påskhelgen, och det är alltid något speciellt med just den här dagen. Det infinner sig ett lugn, men också ett litet vemod. Väskor ska packas, man börjar tänka på hemresan och på allt som väntar när man kommer hem igen. För mig har det varit en fin helg. Jag har fått vara nära människor som betyder mycket, haft trevliga stunder och känt den där värmen som man ibland behöver lite extra av. Sådant bär man med sig och sparar i hjärtat. Nu väntar hemfärd, packning och att landa hemma igen. Det ska faktiskt bli skönt att vara ledig några dagar, även om det också finns mycket som behöver tas tag i. Men mitt i allt det fina finns det också tankar som har följt mig länge, tankar som inte bara försvinner för att det är helg eller för att solen skiner.

Jag har tänkt mycket på hur människor skriver till och om varandra idag, hur tonen har förändrats och hur lätt det verkar vara att skriva saker bakom en skärm som man kanske aldrig hade sagt om man stod framför en annan människa. Och det gör mig ledsen, inte bara för min egen skull utan också när jag tänker på hur det ser ut idag, särskilt för unga människor, hur lätt någon kan bli förlöjligad, uthängd eller nedtryckt av ord som skickas iväg på bara några sekunder. Det tar så lite tid att skriva något, men det kan stanna kvar länge hos den som får ta emot det. Därför tror jag att vi alla behöver stanna upp lite oftare och tänka ett varv till innan vi skriver, kommenterar eller delar vidare något, om det är sant, om det är snällt och om det är nödvändigt, för ord på nätet väger också tungt.

Under en längre tid har jag själv blivit utsatt för påhopp, ifrågasättanden och påståenden om mig, inte bara en gång utan vid flera tillfällen och i olika former. När det händer om och om igen påverkar det mer än man kanske vill erkänna, det påverkar orken, tryggheten och känslan av att bara få vara i fred. Det som har gjort extra ont är att människor har uttalat sig om sådant som är personligt, det har skrivits om min dyslexi och om mina svårigheter, och det har kommit kommentarer där människor försöker analysera mig och dra slutsatser om vem jag är. Det är inte omtanke, det är brist på respekt.

Det är också viktigt att säga att man inte kan uttala sig om sådant man egentligen inte vet något om. Att ha sett något i några sekunder på en annan plattform, eller blandat ihop saker från olika håll, ger inte hela bilden av en människa eller en situation. Det har också hänt att människor sett något kort och sedan kommit in här för att skriva saker om mig som inte stämmer. Att tro att man känner hela sanningen utifrån några sekunder av en film är både fel och orättvist. Man vet inte vad som hänt före, efter eller bakom det som syns, ändå väljer vissa att döma, förlöjliga och skriva sådant som sårar. Det har också skrivits kommentarer om mig som är både grova, osmakliga och helt orimliga, där det har förekommit anklagelser och påståenden som är djupt kränkande och som försöker koppla mig till sådant som jag varken står för eller vill förknippas med. Att skriva sådana saker om en annan människa är inte bara respektlöst, utan också ett tydligt exempel på hur långt vissa är beredda att gå för att såra, smutskasta och förminska någon. När människor skriver på det sättet handlar det inte längre om åsikter eller kommentarer, då handlar det om kränkningar. Det är inte rättvist och det är inte respektfullt.

Att jag har dyslexi är min ensak, och om jag väljer att berätta om det, dela med mig av mina erfarenheter eller visa vilka hjälpmedel jag använder, så gör jag det på mina villkor. Det ska aldrig användas emot mig. Mobbning och kränkningar är aldrig småsaker, och även om vissa säger att man bara ska inte bry sig så är det inte så enkelt. När något händer om och om igen sätter det spår, det syns kanske inte alltid på utsidan men det känns på insidan. Ingen människa ska behöva bli utsatt för sådant, varken i verkliga livet eller bakom en skärm.

Till slut kommer man till en punkt där man känner att nu räcker det. Det här måste få ett slut. Jag accepterar inte fler kränkningar, fler påhopp eller fler försök att trycka ner mig. Jag har valt att agera och markera att det här har gått för långt, och det handlar inte om konflikt utan om att få ett slut på det. Jag har också valt att visa detta för en myndighet genom min blogg, och nu återstår det att se vad de säger om de 2246 kommentarer som finns.

Jag vill bara få leva mitt liv i lugn och ro, med respekt och utan att behöva försvara sådant som aldrig borde ha blivit ett samtalsämne från början. Nu ska jag åka hem, landa i vardagen och samla kraft inför det som väntar. Och till er som visar omtanke, respekt och värme – tack. Det betyder mer än ni kanske tror, och det glömmer man aldrig.

💛 HOPPAS NI HAFT FIN PÅSK!

En blåsig men mysig påskdag

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 5 Apr 2026 12:55:00 +0200

God morgon påskdagen 🐣💛

God morgon fina ni, och glad påskdag 🤍
Här vaknar vi upp till en lite blåsig morgon i dag, det blåser omkring 9 m/s, och det hörs verkligen hur det tar i utanför. Det är nästan som att vinden viskar lite runt huset, men samtidigt är det faktiskt ganska mysigt att få kura ihop sig inomhus, med värmen, lugnet och kaffekoppen nära till hands.

Jag sitter här och känner mig så tacksam efter den här påskhelgen. Den har verkligen varit så fin, lugn och fylld av sådana där små stunder som man bär med sig länge. God mat, skratt, stilla morgnar och mysiga kvällar – det är verkligen det som betyder något. Jag märker mer och mer hur mycket jag uppskattar det enkla, att bara få vara tillsammans och ta dagen som den kommer.

Och vet ni, jag ser verkligen fram emot den här veckan. Att få vara ledig och inte ha så mycket inplanerat, det känns som en liten lyx i sig. Bara få gå här hemma, pyssla lite, ta hand om sådant man inte alltid hinner med annars.

Jag har faktiskt köpt SINI rengöringspasta, och tänkte att jag ska passa på att ta tag i köket ordentligt nu i veckan. Det är något speciellt med att städa när man har tid – inte stressa igenom det, utan verkligen göra det ordentligt. Jag tycker nästan det kan vara lite rogivande, att stå där och fixa, plocka, torka och få det riktigt rent och fint. Och känslan efteråt… när köket är nystädat och fräscht – den är ju oslagbar ✨

Snart börjar ju påskhelgen lida mot sitt slut, och även om det alltid känns lite vemodigt så tycker jag ändå om att få blicka framåt. Mitt lilla mål den här veckan är att fixa i köket och börja göra i ordning balkongen inför våren. Bara tanken på att få sitta där ute med en kopp kaffe när solen tittar fram gör mig så glad 🌿

Men just nu tar vi det lugnt. I morse blev det en riktigt god frukost med grötblandning från Lunds Gård, lingon och mjölk, och såklart kaffe ☕
Nu sitter vi bara här, äter i lugn och ro, småpratar lite och låter morgonen få ta sin tid. Och det är precis så jag vill ha det.

Önskar er en riktigt fin, lugn och mysig påskdag 🤍

Glad påsk önskar jag er 🐣💛

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 4 Apr 2026 12:30:00 +0200

Glad påsk önskar jag er 🐣💛

Nu är det påskafton och jag vaknar hemma hos min vän. Det är en sådan där lugn och stillsam morgon där man får vakna i sin egen takt, utan stress eller måsten. Ljuset känns lite mjukare, och allt är så tyst och rofyllt på ett sätt som gör att man verkligen hinner landa.

Jag tycker så mycket om de här stunderna – när dagen precis har börjat och allt fortfarande ligger framför en. Att få vakna upp tillsammans, småprata lite, kanske ta en kopp kaffe och bara vara, det är verkligen något jag värdesätter. Det finns något väldigt fint i de där enkla morgnarna, när man inte behöver skynda någonstans utan bara får njuta av lugnet och sällskapet.

Det är just sådana här dagar som påminner mig om hur viktigt det är att få stanna upp lite. Att bara få vara tillsammans, äta gott, prata, skratta och njuta av det enkla. Jag uppskattar verkligen den känslan mer och mer – att det inte alltid behöver hända så mycket för att det ändå ska kännas som en riktigt fin dag. Ofta är det ju just de stunderna som betyder allra mest.

Lite senare i dag kommer de främmande som vi har bjudit på påsklunch, och det ska bli så mysigt. Vi har förberett en massa gott och det känns alltid lite extra speciellt när man får duka fram något man själv har gjort med omtanke.

På bordet väntar ägghalvor med räkor, prinskorv, köttbullarna som jag gjorde, Jansson – och senare blir det kaffe och silverkaka. Det behöver egentligen inte vara mer avancerat än så för att det ska kännas riktigt bra. Bara att få samlas, umgås och ha det trevligt känns väldigt värdefullt.

Efter att vi hade plockat undan disken och landat lite efter lunchen bestämde vi oss bara för att ta det lugnt resten av kvällen. Det var faktiskt precis det man behövde efter en så fin och innehållsrik dag.

På kvällen sjönk vi ner i soffan och tittade på ”Farlig kvinna i Norge”. Det är en spännande och gripande dokumentär som handlar om ett uppmärksammat kriminalfall i Norge. Ju mer man fick följa berättelsen, desto mer fastnade man, och det var svårt att sluta titta. Det blev verkligen ett mysigt men samtidigt väldigt fängslande avslut på dagen.

Ett litet vardagstips också 😄

Jag har verkligen upptäckt en helt ny värld när det gäller kostymbyxor och svarta plagg – särskilt när man har katt hemma. Katthår har ju verkligen en förmåga att sätta sig precis överallt.

Men nu testade jag faktiskt att lägga plaggen i torktumlaren på kalluft, och det blev så bra! Om plaggen redan är torra kan man köra dem i ungefär 10–15 minuter på kalluft eller väldigt låg värme, så lossnar håren mycket lättare. Ett så enkelt men väldigt bra tips som jag gärna delar vidare.

Önskar er en riktigt fin, lugn och mysig påskafton 🤍

Långfredag, köksstök och lite påskbestyr

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 3 Apr 2026 13:00:00 +0200

Långfredag, köksstök och lite påskbestyr

God morgon långfredag 🤍🐣

Jaha, då var det långfredag och påsken är här på riktigt. Det känns ändå lite mysigt måste jag säga. Lite lugnare dagar, lite mer gott att äta och en helt legitim anledning att gå runt hemma och småplocka i pyjamas lite längre än vanligt 😄

Det ska bli så gött att få vara långledig och bara gå här hemma och mysa bort påsken i lugn och ro 😄🐣

Men någon riktig sovmorgon blev det ju inte direkt här inte… upp och hoppa bara, tog en sväng med våtdammsugaren, satte igång en tvätt och började dona i köket. Det är ju märkligt ändå hur man alltid lyckas dra igång ett helt mindre projekt så fort man råkar vara ledig 😄

Idag blir det en riktig tantdag deluxe här hemma. Jag ska fixa Jansson, baka en silverkaka, packa en liten övernattningsväska och försöka få någon slags ordning i köket mellan varven. Sen får vi väl se hur mycket ordning det faktiskt blir… det brukar ju mest sluta med att man har använt varenda bunke, slickepott och kökshandduk i hela huset.

Och katten ska förstås också med, eftersom vi åker bort över påskhelgen 😄🐱🐣
Då blir det lite extra packning även till henne — filt, mat, lite prylar och gärna något som luktar hemma så att fröken känner att ordningen ändå är under kontroll.

Det är ändå något väldigt trevligt med sådana här dagar. Lite stökigt, lite mjöl på tröjan, disk som mystiskt förökar sig och doften av något gott från ugnen. Då känner man ändå att man lever 😄

Senare idag ska jag också åka till en vän, och det ska faktiskt bli väldigt trevligt.
Det ska bli så mysigt att få träffa vänner, ha det trevligt och bara få vara tillsammans över påskhelgen 😄🐣

Det är ju också lite påsk det där tycker jag — att få ses, prata av sig lite, kanske dricka kaffe och lösa världens problem från köksbordet som man alltid gör bäst just där.

Jag tycker mer och mer om sådana här dagar faktiskt. När det inte behöver vara så märkvärdigt. Lite mat, lite fika, lite småprat och kanske en liten vilostund om man har tur och ingen hittar på något nytt projekt åt en 😄

Nu ska jag fortsätta här hemma innan jag fastnar med kaffekoppen alldeles för länge och hela dagen går åt till att “bara ta det lite lugnt” som sedan ändå alltid slutar i full verksamhet.

Ta hand om er där ute 🤍
Och ha en riktigt fin långfredag.
Vi hörs imorgon — om jag inte försvinner i Janssons frestelse, silverkakssmeten eller kattpackningen 😉🌷

Skärtorsdag, jobb och lite efterlängtad ledighet

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Thu, 2 Apr 2026 16:30:00 +0200

😄

Först jobb, sen lite långledigt

🌼🐣God morgon skärtorsdag ☕🐣

Skärtorsdag idag, och först väntar jobb innan det blir en veckas ledighet. Det ska faktiskt bli väldigt skönt. Det känns som att den här ledigheten kommer väldigt lägligt.

Bara känslan av att veta att det snart blir några lugnare dagar gör mycket. Jag tror nog att vi är många som behöver det just nu.

Det är ändå något särskilt med just skärtorsdagen. Man känner att påsken är här runt hörnet, att tempot börjar lugna ner sig lite och att folk kanske andas ut lite mer än vanligt. Det tycker jag så mycket om.

Känner ni också av att klockan har ändrats? Jag gör verkligen det… jag är så trött på morgonen nu och det tar emot lite extra att ta sig upp ur sängen.

Imorse blev det i alla fall kaffe och en lugn stund innan dagen drog igång. De där små stunderna betyder mer och mer tycker jag. Att få vakna i sin egen takt, sitta ner en stund och bara landa lite innan allt drar igång.

Först ska dagen klaras av med jobb, och sedan väntar några dagar där man förhoppningsvis får landa lite. Det behöver egentligen inte vara så mycket mer än så. Bara att slippa klockan, stressen och känslan av att hela tiden vara på väg någonstans… det räcker långt.

Det är konstigt egentligen hur mycket man börjar uppskatta det enkla med åren. Lite lugn, lite ordning, lite ledighet och att bara få vara hemma utan en massa måsten. Det är ofta det som känns allra bäst på riktigt.

Så idag blir det jobb först, och sedan får påsken gärna komma med lite lugn, lite vila och ett lite snällare tempo.

Imorgon ska jag göra Jansson, baka en silverkaka och packa lite… och kanske blir det en liten tur till Blåkulla också 😉🐣

Ta hand om er där ute 🤍
Och ha en riktigt fin skärtorsdag.
Vi hörs imorgon 🌷

Man blir ganska bra på att dölja saker när man har gjort det hela livet

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 1 Apr 2026 14:00:00 +0200

Man blir ganska bra på att dölja saker när man

God morgon onsdag den 1 april ☕

Här sitter man med kaffekoppen och försöker vakna till liv lite grann. Det är ändå något särskilt med onsdagar. Man är trött, veckan känns i kroppen, men samtidigt vet man att det bara är en dag kvar att jobba innan det lugnar ner sig lite igen. Det är sådant man håller fast vid i vardagen.

Imorse blev det smoothies igen till frukost, tillsammans med kaffe såklart. Det har faktiskt blivit en rätt bra vana för mig. Jag orkar inte alltid stå och fixa någon stor frukost, särskilt inte när morgonen redan känns seg från början. Då är det skönt med något enkelt som går fort men ändå känns bra att få i sig.

Jag tog lite av det som fanns hemma och mixade ihop, och det brukar faktiskt bli bäst så. Det behöver inte vara så märkvärdigt jämt. Bara att få i sig något innan dagen drar igång gör mer än man tror. Och kaffet till det förstås, det hör liksom till morgonen. Vissa saker ruckar man bara inte på.

Igår fick jag ändå lite gjort hemma, och det behövdes verkligen. Jag hann städa undan i köket, plocka lite här hemma och samtidigt fixa redigeringen på film till jobbet. Det blir ofta så nu tycker jag, att man gör flera saker på samma gång hela tiden. Det finns ju alltid något som måste göras.

Men det är ändå en speciell känsla när man får lite ordning omkring sig. Bara att få undan i köket, torka av lite och känna att hemmet ser lite lugnare ut gör faktiskt mer än man tror. Det blir nästan som att hela kroppen också lugnar sig lite då.

Men jag ser också att vissa har börjat igen. Det är många som vill spekulera i olika diagnoser och hålla på att tycka och tänka om andra människor. Men ni är inte läkare, och ni vet faktiskt inte vad någon annan lever med eller har gått igenom.

Jag har levt hela mitt liv med dyslexi, och det är inget som alltid syns utåt. Många tänker nog inte ens på det, men det har funnits där hela tiden. Jag blev tidigt väldigt bra på att dölja det. Jag lärde mig att hitta andra vägar, att gömma mig bakom annat och försöka klara mig så gott jag kunde.

I skolan handlade det mycket om att försöka hänga med utan att någon riktigt skulle märka hur svårt det faktiskt var. Ibland tittade man på klasskamraterna, försökte förstå genom att se vad andra gjorde och bara försökte ta sig igenom det på sitt eget sätt. Man blev skicklig på att dölja mer än vad folk kanske någonsin förstod.

Det där blir till slut ett sätt att överleva. Man lär sig att anpassa sig, att vara tyst när man inte riktigt förstår, att le när man egentligen känner sig osäker och att försöka se ut som att allt är som vanligt, fast det inuti känns på ett helt annat sätt.

Det är kanske också därför jag blir så trött när människor idag sitter och spekulerar i andra människors svårigheter, diagnoser eller sätt att vara. För det är inte alltid det syns, och det är inte alltid det märks. Men det betyder inte att det inte finns där.

Jag har levt ett helt liv med att saker ibland blivit fel, missförståtts eller tolkats på olika sätt. Och även om man lär sig att leva med mycket, så sätter det sina spår. Det finns saker man bär med sig länge, även när man blivit vuxen och lärt sig hantera livet på sitt eget sätt.

Samtidigt vill jag också säga att det idag faktiskt finns mycket bättre hjälpmedel, stöd och kunskap än det gjorde förr. Det finns hjälp att få, och det finns mycket man kan ta till sig. Men då måste människor också vilja förstå istället för att döma direkt.

Jag märker också mer och mer idag hur stor betydelse språket faktiskt har. Alla vet inte vad vissa ord betyder, och alla tolkar inte saker på samma sätt. Det som känns självklart för en person kan vara svårt eller kännas helt annorlunda för någon annan. Därför tror jag också att vi måste bli bättre på hur vi pratar med och om varandra.

Alla människor bär på något som inte alltid syns utåt. Det tycker jag faktiskt att fler borde tänka på innan de sitter och tror att de vet allt om andra.

Med åren har jag också lärt mig att jag inte orkar lägga min energi på allt längre. Man blir mer rädd om sitt lugn, sitt hem, sitt hjärta och sitt eget mående. Och kanske är det just det som händer när man blir äldre – att man inte längre känner att man måste förklara sig för alla hela tiden.

Nej, nu ska jag dricka upp kaffet och göra mig redo för dagen. En dag i taget får faktiskt räcka.

Ta hand om er där ute 🤍
Och var lite snällare mot varandra.

Ni vet tydligen allt om mitt liv

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Tue, 31 Mar 2026 12:22:00 +0200

Gode man? Hemhjälp? Eller bara vanligt hyfs tack

God morgon.

Alltså… det är fascinerande hur vissa av er kan veta så otroligt mycket om mitt liv, utan att ha en aning om någonting egentligen. Ni sitter där och diagnostiserar, analyserar och föreslår gode man och hemhjälp som om ni hade full insyn – vilket ni absolut inte har.

Att skylla på sommartid eller börja prata om diagnoser bara för att allt inte ser perfekt ut i er lilla ruta är inte bara fel, det är ganska respektlöst. Det säger mer om er än om mig, om vi ska vara ärliga.

Jag skrev dessutom tydligt igår att jag jobbade från morgon till sen kväll. Men det verkar inte spela någon roll, för ni har redan bestämt er. Sen rullar det vidare som en snöboll – någon säger något, nästa fyller på, och plötsligt har ni byggt upp en helt egen version av mitt liv.

Ni ser sekunder, minuter, små glimtar – och tror att det är hela sanningen. Spoiler: det är det inte.

Livet är inte alltid kliniskt perfekt, och det betyder inte att man behöver “utredas” eller få en god man inkopplad. Att ens dra den typen av slutsatser är ganska magstarkt.

Och ja – idag ska jag jobba med att redigera en film. Jag har inte direkt oceaner av egentid, även om det kanske inte passar in i bilden ni vill måla upp.

Så innan ni fortsätter analysera mig som ett projekt ni fått på beställning: ta ett steg tillbaka. Ni känner inte mig, ni lever inte mitt liv och ni har inte hela bilden.

Lite ödmjukhet hade faktiskt inte skadat.

Från morgonstress till vårkonsert

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 30 Mar 2026 20:56:00 +0200

God morgon måndag ☀️

Jaha, då var det måndag igen – och dessutom första riktiga måndagen med sommartid i kroppen… eller ja, i alla fall försöket till det 😅

Nog märks det allt att klockan har ställts om. Oj så segt det var att ta sig upp i morse! Kroppen och huvudet var verkligen inte riktigt överens, och det känns som om hela jag fortfarande går på vintertid.

Morgonen blev lite småstressig, som det så lätt blir ibland. Upp, göra sig i ordning, försöka få i sig lite frukost och komma iväg i tid – och idag skulle jag dessutom vara lite extra tidigt på arbetsplatsen.

Jag trodde nog att jag låg lite bättre till än jag faktiskt gjorde, men ibland räcker inte energin riktigt hela vägen. Ni vet hur det kan vara… man gör så gott man kan, men ändå känns det som att man halkar efter lite hela tiden.

Diskbänken fick stå kvar och titta på mig i morse 😄 Men den springer ju inte bort, så den får snällt vänta tills imorgon.

Dagen har också bjudit på lite extra mycket. Ungdomarna har haft sin vårkonsert, och jag har varit med och hjälpt till att filma. Det blev en lång dag, men också en väldigt fin och innehållsrik sådan. Det brukar ju vara något särskilt med sådana här tillfällen – lite rörigt, lite pirrigt och samtidigt väldigt roligt.

Efter konserten återstod det sista jobbet med att lasta tillbaka instrumenten, så nu känns det verkligen att dagen har varit lång. Både kroppen och huvudet börjar säga ifrån, och soffan känns ovanligt lockande ikväll 😄

Som tur är gjorde Tur alla matlådor, och det är verkligen något att vara tacksam för. Sådant där underlättar mer än man kanske tänker på. I vardagen är det ofta de små sakerna som betyder allra mest.

Och vet ni… jag har börjat bli riktigt sugen på att lyssna på en ljudbok igen 📚🎧
Det var länge sedan jag hade riktig ro till det, men nu känner jag att det hade varit så mysigt att få krypa in i en bra berättelse igen.

Jag tycker mycket om skönlitteratur, men allra mest dras jag nog ändå till kriminalromaner. Jag tycker om spänningen, mysterierna och den där känslan när man bara måste lyssna lite till.

Så nu undrar jag – vad läser eller lyssnar ni på just nu?
Har ni något riktigt bra boktips att dela med er av?

Nu får kvällen gå i ett lugnt tempo, och jag tänker att det blir en tidig kväll för min del.

Önskar er en fin måndagskväll 💛

Söndag – när livet får vara som det är 🤍

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 29 Mar 2026 18:00:00 +0200

Det finns något särskilt med söndagar när man kommit en bit längre i livet.

De känns inte längre som de gjorde förr, när helgen nästan skulle fyllas av planer, måsten och sådant man tyckte att man borde hinna med. Nu känns söndagen mer som ett stilla mellanrum – en mjuk övergång mellan veckan som varit och den som väntar. En dag att andas på, samla ihop sig och försöka landa lite mer i det som faktiskt är.

Disken fick stå kvar till idag. Och vet ni – den här gången lät jag det faktiskt vara så.

Förr hade jag nog haft svårare att släppa det, som om ett stökigt kök också betydde att man själv inte riktigt hade ordning. Men med åren lär man sig något viktigt: att livet inte sitter i en tom diskho eller i ett perfekt hem. Ibland sitter det istället i förmågan att säga till sig själv att det får vänta. Att vila också är ett sätt att ta ansvar.

Igår blev det verkligen en sådan där dag då köket fick vara hemmets hjärta. Jag glömde nästan själv hur mycket jag faktiskt hann med. Förutom middagen gjorde jag också en rejäl gryta med grytbitar som fick stå länge och koka tills köttet blev riktigt mört och smakrikt.

Det blev många rätter lagade igår, och idag känner jag mig faktiskt riktigt nöjd. Inte på ett skrytsamt sätt, utan på det där stilla vuxna viset när man bara känner inom sig att man har gjort något gott – både för hemmet och för sig själv.

Gårdagens middag blev dessutom precis så lyckad som jag hade hoppats på. Den marinerade fläskfilén blev mör, saftig och full av smak, och tillsammans med den kalla såsen blev det en sådan där måltid som dröjer sig kvar lite extra.

Inte bara för att maten blev god, utan för att det finns något så fint i att få laga mat med omsorg, ställa fram något man själv lagt tid och kärlek på, och sedan få dela det med andra. Det är som om kärlek ibland visar sig allra tydligast i det mest vardagliga.

Idag började jag också dagen med något så enkelt som en smoothie på grekisk yoghurt, banan och jordgubbar. Och den blev så otroligt god.

Det slog mig hur länge sedan det var jag gjorde en sådan, och hur lätt det är att glömma bort de små sakerna man faktiskt tycker om. Ibland är det just de små sakerna som gör mest för själen.

Samtidigt är livet förstås aldrig bara vila och eftertanke. Det finns alltid något som väntar, något ansvar som behöver tas om hand.

Idag behövde jag ta bussen till en styrelsemedlem för att ordna med ett protokoll. Och vet ni – jag blev så glad, för när jag kom hem till styrelsemedlemmen blev jag bjuden på middag. Det var verkligen en sådan där liten fin gest som värmer mer än man först anar.

Och här hemma går diskmaskinen nu för fullt, så även det ordnar sig till slut. Kanske är det också en del av livet – att allt inte alltid blir gjort på en gång, men att det ändå faller på plats.

Ju äldre man blir, desto mer förstår man kanske att livet inte handlar om att allt ska vara perfekt. Det handlar mer om att hitta ro mitt i det vanliga. Mitt i disken, mitt i tröttheten, mitt i alla små måsten.

Och kanske är det just där hjärtat får vila som bäst.

Önskar er en stillsam och fin söndag 🤍

En dag i köket och hjärtat lite lättare

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 28 Mar 2026 18:00:00 +0100

God morgon lördag ☀️

I dag fick det bli en lugnare start på dagen med lite sovmorgon, och det var verkligen precis vad jag behövde. Kroppen känns fortfarande trött och energin har inte riktigt velat infinna sig, men ibland får man helt enkelt acceptera sådana dagar och försöka göra det bästa av dem ändå. Ju äldre man blir, desto mer inser man kanske hur viktigt det är att lyssna på kroppen och förstå att man inte alltid måste vara på topp för att dagen ändå ska kunna bli bra.

Och precis så blev det faktiskt i dag.

Trots att jag känt mig ganska orkeslös så har jag ändå fått väldigt mycket gjort, och det ger en speciell känsla av både lättnad och stolthet. När jag väl kom igång i köket så gick det nästan av bara farten, och det är något särskilt med just matlagning som ändå ger ett lugn mitt i allt. Att få stå där och förbereda, planera och laga mat ger en känsla av ordning och omsorg, och det är något jag verkligen uppskattar.

I kväll ska vi bjuda på middag, och det känns alltid lika mysigt att få duka fram något gott och samla människor runt bordet. Det är något så fint i det där enkla, att få umgås över en måltid och skapa en varm stund tillsammans. På menyn blir det fläskfilé med klyftpotatis och en kall sås gjord på majonnäs, Philadelphia, vitlöksost och lite grönt till. Det är en enkel men väldigt god middag som känns både hemlagad, uppskattad och alldeles lagom när man vill bjuda på något gott utan att det behöver vara alltför komplicerat.

När jag ändå hade köket igång passade jag också på att göra betydligt mer än bara middagen, och det känns alltid så skönt efteråt. Blandfärsen räckte till både köttbullar och köttfärssås, och dessutom gjorde jag en lunchlåda lasagne. Det är verkligen en sådan där vardaglig känsla som jag uppskattar mycket, när man använder tiden klokt och får saker gjorda som faktiskt underlättar livet längre fram. Det behöver inte vara perfekt för att det ska kännas bra, och just det försöker jag påminna mig själv om lite oftare.

Nu känns det extra skönt att veta att jag har mat färdig för flera dagar framåt, och det ger en sådan där lugn känsla inombords som man verkligen behöver i vardagen. Jag kan nu jobba i fyra dagar och veta att det redan finns härliga lunchlådor klara, och det gör faktiskt mer skillnad än man ibland tänker på. Att slippa fundera varje kväll på vad man ska laga eller ta med sig nästa dag är en sådan liten sak som ändå gör livet mycket enklare och mindre stressigt.

Sedan får man ju också vara ärlig och säga att allt detta förstås kommer med ett pris, och i dag stavas det priset disk. Köket ser ut som att det varit fullt krig där inne, och disken har verkligen vuxit i takt med allt som lagats. Men i dag väljer jag ändå att försöka se det med lite mildare ögon, för mycket disk betyder trots allt ofta att något faktiskt har blivit gjort. Det betyder att hemmet har levt, att något gott har lagats och att dagen har fyllts med sådant som faktiskt betyder något.

Det är så lätt att känna sig otillräcklig de dagar då kroppen inte riktigt vill vara med, men i dag försöker jag verkligen påminna mig själv om att även trötta dagar kan bli fina dagar. Man behöver inte prestera på topp för att ändå få känna sig nöjd, och man måste inte orka allt för att det man faktiskt gör ska vara tillräckligt. Ibland räcker det långt att bara fortsätta lite försiktigt, lite i taget, och låta de små sakerna få vara stora nog.

Och just i dag känner jag faktiskt mig både nöjd, tacksam och lite stolt. Inte för att allt blev perfekt, och inte för att jag känt mig särskilt pigg, utan för att jag gjorde det jag orkade och det blev ändå ganska mycket till slut. Det är en fin känsla att få bära med sig in i kvällen.

Nu hoppas jag på en riktigt fin kväll med god mat, trevligt sällskap, levande ljus, lugn och den där sköna känslan av att få landa lite efter en dag som ändå blev mer innehållsrik än jag först trodde.

Önskar er en riktigt fin lördag 🤍 Ta hand om er, vila när ni behöver och glöm inte att uppskatta de små framstegen i vardagen.

Fredag – när veckan börjar landa

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 27 Mar 2026 16:00:00 +0100

I dag känns det verkligen att det är fredag.
Redan i morse när jag fick springa till bussen och precis hann med, kände jag det där välbekanta fredagskaoset. Det är lite så livet ser ut ibland – fullt upp, tider att passa och hela tiden något som ska fungera.

Men samtidigt finns det något särskilt med fredagar.
Som om kroppen förstår före huvudet att veckan snart är slut.

Jag känner mig trött i dag, men inte på det där tunga sättet. Mer som att veckan har tagit sitt, och att både kropp och huvud börjar längta efter lite lugn. Det har varit många dagar av jobb, ansvar och allt det där vanliga som bara måste rulla på.

Arbetsdagen fortsätter, men jag försöker hålla ett lugnt tempo och inte stressa upp mig i onödan. Det får bli det som hinns med, och resten får vänta. Ibland är det faktiskt det enda rimliga.

I eftermiddag kommer matkassen, och det känns ärligt talat väldigt skönt. Just nu har mataffären ett erbjudande där man får fri hemleverans om man handlar över en viss summa, så jag passade på att beställa hem det jag behöver för ungefär en månad framåt.

Och för mig handlar det inte om lathet eller bekvämlighet, som vissa gärna verkar tro. Det handlar om att få vardagen att fungera. Att bo på tredje våningen, åka buss och bära hem tunga matkassar är inte alltid så enkelt som det kanske ser ut på håll. Särskilt inte när handleden redan säger ifrån.

Så ja, att få hem maten till dörren gör skillnad.
Det sparar både tid, energi och onödig värk – och ibland är det faktiskt precis det man behöver.

När jag kommer hem väntar det vanliga. Lite plock, kanske städa undan det som hunnit samla sig under veckan och bara försöka få det lite lugnt omkring mig. Jag tycker ändå om den känslan, när hemmet börjar kännas lite mer i ordning och helgen får ta plats.

Och så blir det förstås mat. Något enkelt, något som fungerar.
Det behöver inte vara märkvärdigt för att kännas bra. Jag tycker ofta att det är just de där små stunderna hemma som betyder mest – när man får sätta sig ner, äta i lugn och ro och bara landa lite efter veckan.

I morgon tänkte jag fixa fyra lunchlådor inför nästa vecka, och det känns faktiskt också bra. Det är ett enkelt sätt att spara pengar, och just nu tycker jag verkligen att priserna på färdiglagad mat har blivit alldeles för höga. Då känns det bättre att laga själv och veta att det finns något klart när en ny vecka drar igång.

Det kanske inte låter särskilt märkvärdigt, men det är just sådana saker som får livet att fungera.
Små lösningar. Små förberedelser. Små sätt att ta hand om både ekonomin, orken och vardagen.

Och kanske är det just det vuxenlivet så ofta handlar om.
Inte om att få allt att se perfekt ut – utan om att få det att hålla.

Nu ser jag mest fram emot att få komma hem, låta veckan landa och bara ha en lugn fredag kväll.

Det räcker långt.

Torsdag – när veckan börjar landa

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Thu, 26 Mar 2026 20:31:00 +0100

Det är något särskilt med torsdagar.
Som om veckan börjar mjukna lite, även om man fortfarande är mitt uppe i allt.

Tempot finns fortfarande där – arbete, ansvar och sådant som behöver bli gjort – men samtidigt känns det som att något inom en börjar släppa taget lite. Kanske är det för att helgen inte längre känns så långt borta. Kanske är det bara kroppen och huvudet som börjar säga ifrån efter flera dagar av att hålla ihop vardagen.

Torsdagar blir ofta en slags stilla övergång.
Man är fortfarande i veckan, men man kan nästan ana vilan runt hörnet.

Efter en onsdag som kändes lite tyngre känns den här torsdagen faktiskt snällare. Lite mjukare. Lite mer hanterbar.

Igår satt vi med deklarationen, och jag ska vara ärlig – jag var ganska nervös inför det. Det var så mycket papper, så mycket som skulle fyllas i och bli rätt. Sådant kan verkligen ta energi. Men vi kom i alla fall halvvägs, och det får faktiskt vara nog för nu. Resten får vi ta en annan dag.

I dag känns det därför extra skönt att orka med det vanliga igen. Att få komma tillbaka till rutinerna lite. Jag fixade en lunchlåda, och det blev korvstroganoff – en sådan där enkel rätt som ändå alltid fungerar. Habib gillade det såklart, och till det blev det förstås ris.

Förmiddagen har gått i ett ganska lugnt tempo, men i eftermiddag väntar jobb och möten.
Det är lite så torsdagar ofta ser ut – man är fortfarande mitt i veckan, med saker som ska hinnas med, samtal som ska tas och arbete som behöver få sitt fokus.

Men i dag känns det ändå lite lättare att möta det.
Inte lika tungt som tidigare i veckan, utan mer som att jag bara får ta en sak i taget och göra det jag kan.

När jag slutar jobbet väntar också det där vanliga som hör vardagen till – veckostädning, att fixa medlemsbrev till föreningen och att beställa klart matkassen. Små saker var för sig, men tillsammans blir de också en del av livet som ska hållas ihop.

Och kanske är det just det som är det fina med torsdagar.
Att man fortfarande står mitt i vardagen – men med en liten känsla av att snart få landa.

Det behöver inte vara mer avancerat än så ibland.
En torsdag med arbete, möten, vardagspuls, vardagssysslor och en lunch som blev bra.
Och just i det finns också något fint.

Onsdag – mitt i veckan och energin är låg

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 25 Mar 2026 18:00:00 +0100

Mitt i veckan, och även om energin är låg finns det ändå något fint i att bara fortsätta framåt.

Det är onsdag, mitt i veckan, och idag känner jag att energin är lite lägre än vanligt.

Det är en sådan där dag när tempot runt omkring fortsätter som vanligt, men där kroppen och tankarna gärna hade velat röra sig lite långsammare. En dag då allt inte känns tungt på ett dramatiskt sätt, men ändå lite mer dämpat än vanligt.

Onsdagar kan vara lite sådana.

Man är inte längre i början av veckan, men heller inte nära slutet. Man befinner sig mitt i allt – mitt i vardagen, mitt i ansvaret, mitt i allt som behöver fungera. Och ibland är det just där, mitt emellan allting, som man känner efter lite extra.

Under våren tycker jag ofta att det blir mycket att hålla ihop. Det är det privata livet, sådant som rör föreningslivet, vänner, planering och alla de där små och stora sakerna som också måste få plats. Det är mycket som ska fungera samtidigt, och ibland känns det som att listan över allt man behöver tänka på bara fortsätter att växa.

Då är det kanske inte så konstigt att energin ibland känns lite tunnare.

Det är lätt att tänka att man borde vara mer effektiv, mer fokuserad och mer på. Men sanningen är att alla dagar inte är till för att vara starka eller produktiva. Vissa dagar får vara lite mjukare, lite långsammare och lite mer eftertänksamma.

Och kanske behöver man inte alltid kämpa emot det.

Ikväll kommer min vän hem till mig och hjälper mig med deklarationen, och bara det känns som en lättnad. Ibland betyder det mer än man kan förklara när någon bara finns där och stöttar.

När huvudet redan är fullt av vardag, ansvar, planering och allt annat som livet rymmer, kan sådant som deklaration, papper och ekonomi kännas större än det egentligen är. Det handlar inte bara om siffror och blanketter, utan också om den energi det kräver att försöka förstå, hålla fokus och känna att man gör rätt.

Eftersom jag har min enskilda firma blir det dessutom fler delar att hålla reda på. Det är fler papper, fler detaljer och fler saker att tänka på. Och när man redan känner sig lite trött kan sådant lätt kännas större än det egentligen är.

För mig, som har lässvårigheter, blir den typen av saker ofta ännu mer krävande. När texterna är långa, språket svårt och allt känns byråkratiskt och stelt, tar det mycket mer kraft än vad som kanske syns utåt. Därför betyder det också extra mycket att få hjälp.

Det handlar inte bara om den praktiska hjälpen, utan också om känslan av att inte behöva bära allt ensam. När någon sitter med, förklarar, läser tillsammans och hjälper till att reda ut det som känns svårt, blir allt lite lättare.

Och kanske är det just där något viktigt finns.

Ibland påminns man om hur mycket vänskap faktiskt betyder i de mest vanliga stunderna. Inte bara i det stora och märkvärdiga, utan i en vanlig kväll när någon kommer förbi, hjälper till och gör livet lite mindre tungt.

Det finns något väldigt fint i det.

Kanske är det också en påminnelse om att man inte alltid måste vara den som klarar allt själv. Ibland är det minst lika viktigt att våga ta emot hjälpen när den finns.

Och kanske är det just det jag behöver påminna mig själv om idag:
att det är okej att energin inte alltid är på topp,
att det är okej att be om stöd,
och att även de lite tyngre dagarna kan rymma värme, omtanke och tacksamhet.

Kanske är det just i de stilla, vardagliga stunderna som man tydligast påminns om vad det är som faktiskt bär en genom livet.

En vanlig tisdag och funderingar på vad som kommer hända

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Tue, 24 Mar 2026 20:53:00 +0100

Samtidigt vet man att våren inte bara innebär sol och varmare dagar – för många betyder det också stress och press. Vi tänker särskilt på alla nior som just nu kämpar med sina nationella prov. Det är en period fylld av förväntningar, nervositet och långa dagar, men också en chans att visa vad man faktiskt kan. Och ärligt talat – det är helt okej att känna sig både trött och lite överväldigad mitt i allt.

Själv hade jag en sån där morgon idag. Ni vet när klockan ringer… och ringer… och ringer igen. Jag var så seg att jag knappt visste vad som var upp eller ner. Snooze-knappen blev min bästa vän ett tag, men till slut fanns det inget annat val än att ta sig upp. Sakta men säkert vaknade jag till, fixade mig och försökte samla ihop tankarna inför dagen.

Det är märkligt hur vissa morgnar kan kännas tunga, medan andra bara flyter på. Kanske är det just det som är livet – en blandning av sega starter och bättre stunder. Och mitt i allt fortsätter vi framåt, dag för dag, steg för steg.

Tur i alla fall att det fanns rester kvar till lunch – en sån liten sak som ändå gör stor skillnad när energin inte är på topp. Ibland är det just de där små genvägarna som räddar dagen.

Under våren händer det också mycket inom Dyslexiförbundet i vår lokalavdelning. Det blir flera möten, som distriktets årsmöte, kommunmöten och studieförbundets årsmöte. Det kan vara mycket att hålla reda på, men det är också viktiga tillfällen att träffa andra, utbyta erfarenheter och vara med och påverka.

Under mötena använder jag taltjänst, vilket hjälper mig att skriva och hänga med i det som sägs. Det gör stor skillnad och gör det möjligt att vara delaktig på riktigt. För mig är det viktigt att kunna vara med, säga vad jag tycker och bidra i diskussionerna – precis som alla andra.

Nu börjar man verkligen längta efter våren. Ljuset dröjer sig kvar lite längre för varje dag, och man märker hur energin sakta börjar komma tillbaka efter en lång och mörk vinter. Är det bara jag, eller känner ni också den där spirande känslan av nystart?

Det påminner också om hur viktigt det är med rätt stöd och hjälpmedel. Alla ska ha möjlighet att delta på sina egna villkor och få sin röst hörd.

Just nu planerar vi också inför våren i föreningen. Det är både roligt och meningsfullt att vara en del av något större och få bidra till att göra skillnad. Engagemanget ger energi, även de dagar man känner sig trött.

Vi har till exempel planerat att vara med på motormarknaden den 2–3 maj i år igen. Det brukar vara ett trevligt evenemang med mycket folk, och en bra möjlighet att synas och berätta om det vi gör. Förhoppningsvis blir det två dagar fyllda av möten, samtal och kanske en del skratt.

Kanske är det just det som våren handlar om – inte bara att naturen vaknar till liv, utan att vi själva också gör det. Att vi orkar lite mer, vill lite mer och vågar ta oss an nya saker, trots att vi ibland känner oss trötta.

Så om du också känner dig lite trött, lite stressad eller bara längtar efter våren – du är verkligen inte ensam. 🌱

Måndag med mjukstart, vardagsfix och mys 🧡

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Mon, 23 Mar 2026 19:00:00 +0100

God morgon och hej ny vecka! ☀️

Igår kväll förberedde jag veckans matlåda – blandfärs med potatis, lök, ärtor och en skvätt grädde, som fick gå klart i ugnen. En enkel rätt, men både god och praktisk att ha redo inför veckan.

Den här måndagen började med en känsla av nystart. Samtidigt känns det extra motiverande att veta att det bara är två arbetsveckor kvar innan lite ledighet under påskhelgen väntar. Att ha något att se fram emot gör mycket för energin i vardagen.

Morgonen såg lite annorlunda ut än vanligt. Jag var ledig eftersom fastighetsägaren skulle komma och kontrollera ventilationen i lägenheten mellan klockan 08 och 11. Som första person på listan hoppades jag på ett smidigt besök.

Jag började dagen tidigt, tog en dusch och lät morgonen få vara lugn. Det är något särskilt med de tidiga timmarna – tystnaden och möjligheten att starta dagen i egen takt.

Hantverkarna dök upp strax efter klockan nio och åtgärdade ventilationen utan problem. Det var skönt att få det gjort och kunna gå vidare med dagen.

Efteråt tog jag bussen till jobbet och fortsatte dagen som vanligt. Trots en annorlunda start blev det ändå en bra början på veckan.

Kvällen blev lugn. Jag var trött efter jobbet, så det fick bli en stillsam stund hemma med lite vardagssysslor som att vika tvätt. Resten av kvällen ägnades åt att bara ta det lugnt och landa efter dagen.

Nu ser jag fram emot resten av veckan.

Önskar er en fin start på veckan! 🌿

Lugn söndag med film och föreningsliv 🎬☕

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sun, 22 Mar 2026 14:33:00 +0100

Lugn söndag med vänskap, film och föreningsliv

Söndag morgon. Vi vaknar långsamt och känner hur lugnet fyller rummet. Det är något speciellt med söndagar – ingen stress, inga måsten, bara tid att vara och njuta av stunden. Ljuset smyger sig in genom fönstret och allt känns stilla på ett behagligt sätt. Vi går upp, fixar en enkel men god frukost och sätter oss ner med en kopp kaffe. Det är en sådan morgon där allt känns lite extra mjukt och harmoniskt.

Att vakna tillsammans ger en särskild känsla av trygghet och närhet. Vi tar dagen i vår egen takt, utan att behöva skynda någonstans. Samtalen flyter på naturligt, ibland med ord och ibland i en tystnad som ändå känns full av innehåll. Det är i de här enkla stunderna, när vi bara är tillsammans, som helgen känns som allra mest värdefull.

Helgen har varit extra fin eftersom vi har fått tillbringa den tillsammans. Att vara med en vän över en helg ger något mer än bara sällskap – det ger skratt, gemenskap och en känsla av att tiden får sakta ner.

Igår kväll såg vi Beck – Skuggan (54). Vi satt i soffan med filtar och en lugn känsla omkring oss. Att se film tillsammans blir något mer än bara en film – det blir en upplevelse man delar. Små kommentarer, blickar och reaktioner som kommer samtidigt skapar en särskild närhet.

Filmen var mörk och intensiv, med en spänning som byggdes upp steg för steg. Handlingen drog in oss direkt och höll kvar oss hela vägen. Karaktärerna kändes levande och trovärdiga, och samspelet mellan dem gav filmen ett djup som stannade kvar även efteråt. Vi satt en stund efter filmen och pratade om det vi sett – om detaljer, känslor och tolkningar. Det är just de där stunderna som gör filmupplevelsen ännu starkare.

Samtidigt har helgen också handlat om föreningsliv. Det finns mycket att göra just nu, särskilt med ansökningar om bidrag från kommunen. Det kräver planering, tid och engagemang, men det känns viktigt. Föreningen betyder mycket, och stödet från kommunen är en viktig del för att kunna fortsätta verksamheten.

Men mitt i allt detta är det också viktigt att tillåta sig att vara lite lat ibland. Att inte alltid behöva prestera eller göra något nyttigt, utan bara vila, ligga kvar lite längre i soffan och låta tiden gå. De stunderna ger energi och gör att man orkar med allt annat.

Nu sitter vi här på söndagen och låter allt landa. En helg med både vila, vänskap, film och ansvar. En balans mellan det lugna och det meningsfulla.

Det är sådana här stunder man vill bära med sig. Söndag, frukost, film, lite lathet och engagemang – ibland behövs det faktiskt inte mer än så.

Lördag med hjärta, vänskap och små äventyr 🤍✨

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Sat, 21 Mar 2026 21:00:00 +0100

Godmorgon lördag 🤍

Vilken fin dag det blev. Jag vaknade med energi, fick undan tvätten och gav mig iväg för att möta en fin vän – och resten av dagen bara föll på plats.

Vi tog oss en tur till PMU, strosade runt bland saker med historia och själ, och landade sedan i en fika som fick ta sin tid. Såna stunder betyder mer än man tror – när samtalen får flyta, skratten kommer spontant och man till och med hinner möta nya, trevliga människor längs vägen.

Vänskap i sin enklaste form. Inget märkvärdigt, men ändå allt. 🤍

Och hemma fortsätter min robotdammsugare sitt eget lilla äventyr utan fungerande app – den susar runt som den vill, lite som vi gjort idag. Kanske är det så det ska vara ibland… inte helt planerat, men ändå helt rätt.

Tack livet för de små, fina stunderna ✨

Kvällen landar lugnt 🤍
Nu blir det att krypa upp i soffan, se en ny Beckfilm, äta något riktigt gott och njuta av ett glas vin.

Från en dag fylld av energi, vänskap och små äventyr – till en stilla, mysig avslutning. Precis så som en lördag får vara ✨

Där veckan får rinna av

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Fri, 20 Mar 2026 08:05:00 +0100

Fredag – helgen närmar sig

Nu återstår bara några timmar av arbetsveckan innan helgen tar vid. Det finns en särskild känsla i fredagar – en stillsam blandning av trötthet och förväntan. Tankarna börjar redan röra sig mot lugnet som väntar, bort från vardagens måsten och in i en mer kravlös tid.

Efter jobbet ska jag träffa en nära vän som kommer och hämtar mig. Att få slå sig ner tillsammans över en kopp kaffe och samtala en stund är något jag verkligen värdesätter. De där enkla stunderna – fyllda av skratt, reflektioner och närvaro – ger en sorts energi som inget annat riktigt kan ersätta.

Samtidigt har jag satt upp ett litet mål för mig själv: efter fikan väntar städning hemma. Det kanske inte känns särskilt lockande just då, men jag vet hur stor skillnad det gör. När hemmet är i ordning infinner sig ett lugn som är svårt att slå. Med lite musik i bakgrunden och i min egen takt brukar det ändå bli en ganska trivsam stund. Och känslan efteråt – när allt är klart – är värd ansträngningen.

Därtill väntar en rejäl tvätthög. Inte det mest inspirerande, kanske, men det finns något nästan meditativt i det också. Att sortera, starta maskiner och känna doften av nytvättat skapar en känsla av struktur och nystart. Som om man tvättar bort veckan som gått och gör plats för det som kommer. När allt sedan är klart – rent, vikt och på sin plats – infinner sig en särskild tillfredsställelse.

Kanske unnar jag mig också något gott senare under kvällen, som en stillsam markering av att helgen har börjat. Att tända ett ljus, slå sig ner i soffan och bara vara en stund – det är en enkel men värdefull lyx.

Imorgon väntar en liten loppisrunda tillsammans med min vän. Det ska bli fint att strosa runt, titta och kanske hitta något oväntat. Just det oförutsägbara är en del av charmen – att aldrig riktigt veta vad som väntar runt nästa hörn.

Dessutom känns det extra rogivande att redan ha planerat sommarens semestervecka. Bara tanken på ledighet, ljusa dagar och vila ger energi redan nu. Att ha något att se fram emot gör stor skillnad i vardagen.

Nu gäller det bara att ta sig igenom de sista timmarna – snart är helgen här.

44 år i samma stad – och fortfarande hemma 🌿

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Thu, 19 Mar 2026 09:01:00 +0100

Torsdag – att hinna ikapp sig själv

Det är något med torsdagar – som att livet saktar ner en aning.
God morgon torsdag.

Det känns som att jag hinner ikapp mig själv igen.

Veckan har gått i sitt tempo, med allt som ska göras och hinnas med. Dagarna har avlöst varandra, och plötsligt är det torsdag. Det är inte riktigt lugnt än, men något har förändrats. Tempot känns mjukare, som att pressen inte är lika tung längre.

Morgonen började som den brukar. Jag vaknade, följde mina rutiner och lät kroppen göra det den är van vid. Det finns en trygghet i det invanda. I det som inte kräver så mycket tanke. Särskilt de morgnar när huvudet fortfarande är lite trött, men kroppen redan vet vägen framåt.

Igår gjorde jag mig själv en liten tjänst. I frysen fanns korvstroganoff och ris, färdigt att bara ta fram och värma. Det är en enkel sak, men det gör stor skillnad. Det kändes nästan som omtanke från mig själv, fast i efterhand. Som att jag hade förberett för en dag då orken inte riktigt skulle räcka till.

Samtidigt finns det en längtan efter något annat. Jag vill läsa, eller kanske lyssna på en bok. Få försvinna in i en annan värld en stund. Jag vet hur mycket det ger, men ändå skjuter jag ofta upp det. Kanske är det just på torsdagar den längtan blir tydligare, när tempot börjar släppa och tankarna får mer plats.

Och så de där små sakerna i vardagen. Mina hörlurar är borta. Det är en sådan där sak som först känns obetydlig, men som ändå stör mer än man vill erkänna. De är alltid där – tills de plötsligt inte är det.

Mitt i allt detta kommer tankarna på tiden.

I år har jag bott här i 44 år. Det är länge. Fyrtiofyra år av liv, av vardag, av små och stora händelser. Årstider som har kommit och gått, om och om igen. Och ändå känns det inte som en så lång tid. Mer som en stilla rörelse framåt.

Jag flyttade hit från Värmland en gång i tiden. Det var ett stort steg, även om jag inte riktigt förstod det då. Jag lämnade något tryggt och välbekant bakom mig och började något nytt. I början var det ovant. Jag behövde hitta min plats, lära mig nya vägar och skapa en ny vardag.

Men med tiden förändrades det.

Det som en gång kändes främmande blev bekant. Jag hittade mina rutiner, mina platser, mitt sätt att leva här. Och utan att jag riktigt märkte när det hände, blev det här mitt hem.

Jag tänker ibland på Värmland. På hur livet såg ut då. På hur det hade kunnat bli om jag stannat kvar. Men det är inga tunga tankar. De är stilla och passerar, utan att stanna kvar som saknad.

För det är här mitt liv finns.

Det är här åren har lagts på varandra, lager för lager. Här minnena har vuxit fram, både de stora och de små som nästan går obemärkta förbi men ändå betyder något.

44 år.

Det är en lång tid. Och samtidigt bara ett liv.

Ändå känns det idag som att något har släppt.

Jag andas lite lugnare. Jag behöver inte skynda lika mycket.

Torsdagen gör så med mig.

Den påminner mig om att veckan snart är slut.
Att vilan är nära.
Och att jag redan är där jag hör hemma.

Hashtags

#torsdag #torsdagsblogg #vardagsreflektion #livsresa
#44år #hemma #värmland #minnen
#lugnochro #vardagsliv #personligblogg #reflektioner

🌿🌿

Att börja om i det lilla

noreply@blogger.com (Gullans svårigheter med Dyslexi) — Wed, 18 Mar 2026 15:30:00 +0100

Onsdag, 18 mars 2026 – Att börja om i det lilla

Efter en natt med bristande sömn var morgonen tung, och det krävdes ansträngning att ta sig upp efter gårdagens intryck. Trots det valde jag att börja dagen i det lilla – jag gick upp och kokade ris till köttgrytan som skulle bli min lunch. Det enkla blev en startpunkt.

En ny dag innebär inte alltid en ny känsla, men den rymmer ändå en möjlighet att börja om. Efter en lång och tankefylld gårdag väcks ett behov av lugn och struktur.

Vardagen fortsätter, oavsett hur mycket tankarna rör sig. Det finns en trygghet i det – i rutinerna, i det som ska göras och i det som förväntas. Samtidigt dröjer sig gårdagen kvar, särskilt i de frågor som ännu saknar tydliga svar.

Idag försöker jag i stället rikta fokus mot nuet. Att ta en sak i taget och inte låta allt växa till något större än det behöver vara. Det är inte alltid enkelt, men det är en nödvändig hållning.

Det jag tar med mig är vikten av tydlighet – både i kommunikationen från andra och i mig själv. Att våga ställa frågor, be om stöd och stå upp för det som gör vardagen mer hanterbar är avgörande.

Samtidigt blir det tydligt att återhämtning inte är något som kan skjutas upp hur länge som helst. Att stanna upp, även för en kort stund, kan göra stor skillnad för både kropp och tanke.

Idag handlar inte om att prestera eller göra allt perfekt, utan om att göra det som är möjligt. Och ibland är det fullt tillräckligt.

När arbetsdagen är slut får kvällen handla om något annat – att ta det lugnt, landa och bara vara.