Eichhardts pokerliv

Sao Paolo-resa

2012-02-08T13:35:00.000+01:00

Jag kvalificerade mig till LAPT:s Grand Final i Sao Paolo helgen som gick. Den är inte lika dyr som PCA på Bahamas men intressant nog för att tillåta mig en liten weekend-resa till Brasilien. Pokerintresset verkar öka i rejält Sydamerika vilket förhoppningsvis medför ett stort deltagarantal och ett trevligt förstapris.

Jag fixade biljett och upptäckte att mitt pass går ut 19:e mars. Ajajaj! Snabbt samtal till Brasse-ambassaden. Boa tarde! Hur var det här?

Som jag misstänkte måste passet vara giltigt 180 dagar efter inträde till landet. Jahapp, Solna-polisen hade noll personer i drop-in kö. In i bilen och iväg. Lenas pass går snart också ut så jag tog med det och plockade upp henne på vägen. En timme senare var det inte noll personer i kön längre...

Ytterligare någon timme senare var ansökan betald och inlämnad. Normalt skulle det ta fem arbetsdagar att få det nya passet. Det innebär tisdag. På onsdag eftermiddag lyfter planet. Inga feta felmarginaler där. Annars får jag hosta upp en lax på provisoriskt pass, men det finns ju roligare saker att spendera tusenlappar på...

Jag har aldrig varit i Brasilien förut och även om risken är stor att man tillbringar mycket tid i pokerrummet ska det bli kul att komma dit. Är det någon bloggläsare som ska dit eller bor i närheten (jag har några smygläsare i Brasilien har jag sett) är ni välkomna att höra av er!

Igår spelade jag lite turneringar online. Jag hade inte satt igång Holdem Manager och eftersom min dator inte är av det senaste snittet (inte bensindriven som i elbilsreklamen, men nära...) avvaktade jag då HM drar så mycket kraft när den initialladdar händer att datorn ibland kan frysa i 10-30 sekunder.
Tidigare hade jag 1GB i ramminne och det var ingen bra kombination, speciellt inte för mitt psyke, när datorn frös i 10-15 minuter. Jag tryckte dit 4 gig istället och numera fungerar det med mindre smärta.

Jag åkte ur turnering efter turnering och när det bara återstod en vågade jag på mig en uppstart av HM. Vi var c:a 500 spelare kvar och 50 till skulle ut innan det var dags för pris när jag fick två kungar på lilla mörken. Mörkarna var 500-1000 och jag hade c:a 16k i marker. En spelare i sen position med 40k höjde till 3000, övriga passade och jag minihöjde till 5000. (det var sent och jag var trött...)

Givetvis gick HM upp på högvarv just då efter att ha startat upp mjukt i några minuter. Datorn frös! Mina fem laxar låg ute på bordet, jag hade elva bakom och ingen aning vad som hände medan sekunderna tickade iväg! Helvete!

Tack o lov var jag tack vare 4-gigsen tillbaka innan jag timat ut. Min patient hade synat och floppen var K77! Hoppsan!

Jag checkade och han betade 5k. Nu frös datorn igen! Satans jävla helvete! Hur är det möjligt att man råkar ut för det här? Efter ytterligare en hel del sekunder kom jag tillbaka och nu tog jag inga risker utan tryckte all-in innan datorn hann få en chans att skicka mig till psykoteraputen. Fienden synade med AJ och jag lutade mig avslappnat tillbaka och kluckade gott. Nu var pengarna inne och jag behövde inte vara orolig för fler missöden längre.

Turn: Ess
River: Ess

Jag insåg att några timmars sömn kanske var en bra idé...

Gammal skåpmat

2012-02-02T20:46:00.000+01:00

Ibland kikar jag på statistiken över mina trogna bloggläsare (och även de otrogna). Titt som tätt dyker det upp underbara läsare som faktiskt klickar sig vidare ner i systemet för att försöka upptäcka några av mina äldre guldkorn.

Ofta blir jag själv nyfiken när jag ser rubriken vilket medför att jag ~~då och då,~~ ~~ganska ofta~~, fan också...jaja..nästan alltid går in och kikar själv.

En del är inget speciella, dagboksliknande inlägg, mest intressanta för mig eftersom de fyller en funktion som en.. tja.. dagbok. Andra kan vara riktigt roliga (egna barn är väl alltid klokast och finast?).

Jag tänkte dyka ner någon/några gånger i veckan när jag ser att någon hittat något läsvärt och dra upp länken så att fler kan njuta av mina små alster, som legat och mognat som riktigt fina Pauillac-viner.

Vi börjar med den här godingen från tidigt nittiotal i LA. Den är underbart rolig och dessutom sann! (ett onödigt påpekande eftersom allt jag skriver här är sant...om jag inte missminner mig)

Tant på tilt.

PhilGalfond.com

2012-02-02T07:22:00.000+01:00

Phil Galfond som kanske är en av världens bästa Omaha-spelare startade en ny blogg runt nyåret, där han skriver om sitt liv och sina tankar. Mycket kretsar givetvis runt poker, men den senaste tiden verkar han inte må så bra och därför försöker han utveckla sina funderingar om sin situation.

Phil skriver väldigt väl och uttömmande ärligt, nästan förvånade öppenhjärtligt, om hur det går för honom. Jag har lagt till honom i min blogglista och kan starkt rekommendera er att gå in och läsa vad han skriver.

philgalfond.com/

En terminalhand

2012-01-31T00:01:00.000+01:00

Ni kanske tyckte att jag fläskade på lite om det svaga motståndet på Terminalpokern för att sälja in paketet lite bättre? Jag spelade en hand igår som kanske öppnar upp vyerna en aning. Vad säger ni?
Hans bluff (eller värdebet?) på river kanske inte är så tokig, men synen på turn är väl i tveksammaste laget?

Jag har ändrat på respektive nickname för att göra det lite överskådligare. Ni kanske räknar ut att hjälten är jag...

ElecPoker Game #1246xxxx, €0.50/€1, Texas Hold'em NL
2012-Jan-29 01:20:57
Table 4-max Seat #3 is the dealer
Seat 1: TheBaronNL (€444.13 in chips)
Seat 2: Bandit (€206.48 in chips)
Seat 3: Hero (€189.66 in chips)
Seat 4: miiizilo (€106.58 in chips)
miiizilo: posts small blind €0.50
TheBaronNL: posts big blind €1
*** HOLE CARDS ***
Dealt to TheBaronNL [** **]
Dealt to Bandit [** **]
Dealt to Hero [As Ad]
Dealt to miiizilo [** **]
Bandit: raises €3 to €4
Hero: raises €9.50 to €13.50
miiizilo: folds
TheBaronNL: folds
Bandit: calls €9.50
*** FLOP *** [7s Qh Ah]
Bandit: bets €10
Hero: calls €10
*** TURN *** [7s Qh Ah] [Td]
Bandit: bets €25
Hero: raises €65 to €90
Bandit: calls €65
*** RIVER *** [7s Qh Ah Td] [5h]
Bandit: bets €92.98 and is all-in
Hero: bets €76.16 and is all-in
Uncalled bet (€16.82) returned to Bandit
Bandit: shows [8s 8h]
Hero: shows [As Ad]
*** SHOW DOWN ***
Hero: wins €378.32 with three of a kind, aces
*** SUMMARY ***
Total pot €380.82 | Rake €2.50
Board [7s Qh Ah Td 5h]

Jag tänkte att som en liten bonus för er som signar upp på Terminalpoker via mig skicka banditens riktiga nickname, om ni är intresserade.

Lägg till mig på twitter och skriv ert terminalnickname i ett direktmeddelande så håller vi allt privat.

Det känns som det finns hopp för pokern även i framtiden...

Thor Hansen

2012-01-30T03:26:00.000+01:00

Det är med tungt hjärta jag skriver det här inlägget. Jag har väntat några dagar eftersom jag ville vara säker att det, tyvärr, stämde. Ibland uppstår det vidriga rykten och jag hoppades in i det sista att detta skulle vara ett sådant.
Doyle Brunson har ju blivit dödförklarad x antal gånger ryktesvägen på internet.

Tyvärr har Thor Hansen, enligt den första prognosen fått obotlig cancer. I den här artikeln på pokernews.com uttalar sig dock en norsk läkare som träffat och undersökt Thor lite positivare och säger att det inte är nattsvart.

Hoppas, hoppas....

Lina skrev ett fint inlägg på sin blogg och även om han inte varit min bonuspappa (det har nog snarare Christer Björin varit, om han inte misstycker...) så har Thor alltid haft ett vänligt ord över. I början på nittiotalet var det inte så många fler skandinaver över i Las Vegas och spelade, därför var det lätt att träffas och snacka lite. Thor levde ju i USA och tyckte väl att det var skönt att äntligen få snacka lite med någon hemifrån.

Vi har haft en hel del sköna garv, i synnerhet när han berättat någon av sina sanslösa historier. Thor är osedvanligt spelsjuk, men erkänner det och verkar inte vilja ha det på annat sätt. Det är inte bara en gång jag sett honom casha 10-20 tusen dollar i någon turnering, bara för att någon timme senare stå riva spelbongar i sportsbooken (gärna någon sexling på baseball) eller racebooken (gärna någon åttling på hundarna) och samtidigt höra honom muttra "icke denne gang heller".

Jag kommer ihåg en gång när jag, Thor och Martin tog en fika i Tunica och han berättade om sina spel med sedvanlig självironi. Han hade exempelvis haft över 130 spel rullande på en lördag-eftermiddag en gång. Och det var bara på college-basketen....
Martin och jag kunde inte sluta skratta den fikastunden!

Thor har alltid varit en pokerspelare i världsklass, i sjukorts stöt var han kanske den bäste av alla, och hade han hållit sig till poker hade det nog sett bättre ut i plånboken. Norrmännen har givetvis startat en insamling för att hjälpa Thor och om ni vill bidra är det mycket uppskattat.

Lina har sammanfattat det i sin blogg. En vädjan

Det går också att bidra genom att köpa Thors självbiografi "Usensurert".
Jag beställde den igår på vindaci.no och osynat kan jag lova att den innehåller otroliga historier. Samtidigt får jag väl borsta upp min förståelse på norska.

Jag ska läsa den och kanske fylla på med några andra historier här på bloggen om de inte finns med i boken. Som sagt var, det finns en uppsjö om Thor...

I den här krönikan jag skrev för evigheter sedan finns det exempelvis en. I självaste Svenska Dagbladet! Kan ni tänka er!?
Tiden räckte inte till

Jag upptäckte att jag upprepar mig en aning, men det får ni stå ut med.

Vi håller alla tummarna för dig Thor och jag önskar att jag får träffa dig många gånger till i Vegas i framtiden!

Terminalrakeback

2012-01-26T00:53:00.000+01:00

Det var sent i morse efter en hygglig sittning så mina tankar var inte helt klara. Ni som har signat upp och även ni som av nyfikenhet/spelsug kommer att göra så erbjuds givetvis 30% i rakeback.

Det är bara att anmäla sig på följande länk när ni signat upp:

Rakeback på Terminalpoker

För att klargöra menar jag med poolpoker att alla spelare dras ur en pool inför varje giv då man inte har fasta platser vid ett bord.
Uttrycket "inte alltför vasst emellanåt" dryper av sarkasm som ni säkert förstår om ni följer mitt skrivande. Många spelare är helt enkelt urusla, så det kan uppstå en del dråpliga situationer. Vilket ni säkert kommer att upptäcka.

Terminalpoker

2012-01-25T07:14:00.000+01:00

Per Hildebrand är en välkänd profil i Svenska spelvärlden. Han är också en gammal vän till mig. Vi lärde känna varandra på legendariska Kortoxen. Jag började spela där i början på nittiotalet då Per från och till var delägare. (man skulle kunna säga att ägarstrukturen var komplicerad de flesta åren).

Jag började min pokerkarriär lugnt och försiktigt de första åren, max 7 dagar och inte mer än ~~90,~~ ~~100,~~ 120 timmar i veckan (när jag tänker på det var det förresten nog mitt snitt). Att min dåvarande flickvän Gunilla stod ut i fem år framstår i efterhand som ganska otroligt..

I vilket fall som helst så har Per alltid varit väldigt hjälpsam när det behövts emellanåt. Exempelvis sålde vi lägenheten och flyttade till Malta 2001 för att starta upp 24hBet. Det visade sig vara ett feldrag för vår familj. Efter ett år återvände vi och ni vet hur lätt det är att hitta en 3-4-rummare i Stockholm i en handvändning... Inga problem! Per löste det genom att vi fick bo ute hos honom på landet i några månader tills vi hittade en lägenhet.

Som ni säkert vet startade och byggde Per upp 24hPoker för att sedan sälja det. Det visade sig vara ett hyggligt drag då Per numera har ganska många nollor på sitt bankkonto. (Jag har förvisso också många nollor på mitt bankkonto, men mitt lilla dilemma är att det startar med en nolla...)

Det har ju blivit några middagar och glas vin (kanske t.o.m. en flaska?) genom åren och det har alltid varit kul och intressanta diskussioner. Speciellt om man slänger in en katalysator som Nalle Hedlund...

Jag vet att projektet med 24hPoker inte var smärtfritt och Per berättade i ett svagt ögonblick (ett glas vin kan ha hjälpt till..) hur mycket huvudvärk och många sömnlösa nätter han haft för att styra upp 24h-skutan. Jag inflikade att nollorna på bankkontot kanske hade mildrat värken en aning? Men Per var böjd att säga att hade han kunnat resa tillbaka i tiden hade han trots det förmodligen valt att inte gå igenom samma pärs igen.

Så nu är ju allt frid och fröjd! Per med familj kan köpa sig en gård i Toscana och bara ligga och läsa böcker i hängmattan på baksidan med vidunderlig utsikt över vinodlingarna. Eller?

Nja, det kanske inte är Pers stil riktigt, så vad gör man istället?

Jag vet! Man startar en ny pokersajt såklart!

Och nu till reklamen.

Därav namnet på det här inlägget. Terminalpoker. Det kallas också för Instadeal och speedpoker på vissa ställen. Om ni någonsin provade RushPoker på den där amerikanska sajten med den tjocke, arrogante professorn och Jesus-wannaben med hatt så vet ni ungefär vad det handlar om.

Givetvis är det inte lätt att starta upp något sådant här så då får man ge de nyfikna presumtiva spelarna lite morötter. Bortsett från det gamla vanliga med bonusar på ett par hundra procent som kan locka, pågår just nu i veckan därför en kampanj med lite freerolls. Man måste spela några händer för att kunna delta men sedan är det 1000 euro added klockan åtta varje kväll, förutom på söndag då det är 2000 euro.

Jag har själv spelat en del och motståndet är inte alltför vasst emellanåt. Så är ni sugna på lite snabb poolpoker där man slipper vänta på sega motståndare är det bara att signa upp och köra!

Signa upp för Terminalpoker.

Tomte i Tunica

2012-01-21T05:51:00.000+01:00

Aussie millions har nyligen startat med mindre turneringar inför deras huvudtävling. I en av de, en 1000$ rebuy, uppstod en brutal hand när två spelare gick all-in innan floppen. Dan Smith hade två sexor mot Billy Jordanous två knektar och suckade djupt när han insåg sina avlägsna chanser.

Floppen kom 5 6 6... och Smith började skratta ikapp med resten av bordet (om Jordanou skrattade framgår inte). Turn var hjärter knekt. Nu började det likna något... När dealern lade upp ruter knekt på sista kortet förstår ni själva vilket liv det blev runt omkring.

66 krossar JJ, ett tag...

Jag har själv spelat poker i över 20 år men aldrig sett det scenariot utspela sig så jag antar att det inte händer så ofta...

Det närmaste jag kommit något liknande var i Tunica, Mississippi för en herrans massa år sedan då WPT gick där. Det kan t.o.m. vara innan WPT dök upp, kanske runt 1999-2000. Jag kommer i varje fall ihåg att vi åkte dit för att spela omaha då det var grymt bra spel där med Mississippi straddle och den evigt hålstegejagande polacken Willy.

Scenariot var det... jo, jag satt och spelade en turnering då jag plötsligt hörde hur spelarna vid bordet bakom höjde rösterna. Efter några sekunder kom det ännu fler och högre utstötta ooohhn, för att några sekunder senare gå över i vilda vrål. Nu kunde jag inte hålla mig längre och gick över för att kika.
Två spelare hade gått all-in innan flop med två tior respektive två ess. Floppen kom A T 5. Fjärde kortet var en tia och sista kortet givetvis ett ess. Valuta för pengarna!

Det året satt jag förresten och spelade i nästan två dagar med en okänd färgad kille som höjde 2,5 gånger stora mörken i 70-80% av alla händer. Alla vid bordet längtade efter att få smälla honom på fingrarna, men han hade en kuslig känsla för när han skulle bromsa eller gasa i varje hand.
Jag slog om honom en del gånger och varje gång blev jag nerstirrad i ett par minuter. Till och med jag tyckte att det var obehagligt ibland...

När jag suttit och tampats med killen i ett par dagar kom Martin de Knijff förbi och frågade hur jag tyckte grabben spelade. Jag sa att han förmodligen var den vassaste turneringspelaren jag spelat emot. Hurså?

Jo, sa Martin, en annan duktig svensk spelare hade tyckt att killen var en jättetomte och inte visste vad han gjorde utan bara hade tur hela tiden. Jag kunde inte riktigt hålla med om det och Martin höll nog med mig. Jag tyckte helt enkelt att killen var magisk vid bordet. Är det inte lustigt hur olika uppfattning pokerspelare kan ha?

Jag är inte helt säker, men jag tror att min analys visade sig vara lite korrektare av den unge grabben när allt kom omkring. Vad tror ni?

Grabben var förresten Phil Ivey...

Välkommen i homegame?

2012-01-19T08:12:00.000+01:00

Vad säger ni? Skulle ni vilja lira mot den här killen om spelarna blandade och gav själva i ett homegame?

Hemma igen!

2012-01-18T08:12:00.000+01:00

Efter några sköna dagar på stranden i värmande sol begav vi oss hemåt på söndagen. Hemresan gick smidigare än ditresan utan några direkta missöden. Vi flög Jetblue till New York och därifrån Virgin till London.

Jag försökte checka in online på hotellet men Jetblues website sa att jag var tvungen att göra det på flygplatsen. Vi kom två timmar innan avgång för säkerhets skull (inte likt mig, jag vet, men ibland så...) När vi fått boardingkorten kikade jag på Virgin-flighten om vi fått snarlika platser. Av någon konstig anledning gjorde jag inte samma med Jetblue-flighten. MY BAD!

Otroligt nog lyckades pappskallen som checkade in oss - pappa, mamma och trettonårig dotter - placera oss på raderna 9, 17 och 25! Jag upptäckte det först när vi stod vid gaten. Givetvis förklarade vi misstaget som gjorts men personalen ville inte lyssna. Planet var fullt och de platser som fanns lediga tillsammans var med extra benutrymme och kostade 40 dollar per stol.

Både jag och i synnerhet Lena blev irriterade och förklarade det orimliga i att vår dotter skulle sitta ensam i över tre timmar pga ett misstag. Det var inget misstag menade de och att jag inte kunde checka in online var för att det varit fullt redan då. Visserligen har saker och ting moderniserats de senaste åren men att få mig att tro att ett helt plan från ett semestermål skulle ha checkat in kvällen innan är ju skrattretande!

Vi sa till dem att fixa så att åtminstone en av oss fick sitta med Emma. Och vi tänkte inte betala 40 dollar för det. Det var tydligen en väldigt komplicerad procedur som tog lång tid och mycket energi. Slutligen insåg de att vi inte tänkte ge oss så de gav oss två platser på rad 4. Men jag fick minsann sitta längre bak annars hade det inte sett bra ut...

Min anvisade plats var mitt emellan två normalamerikaner på 150 kg styck, så den gick jag lugnt och fint förbi. Givetvis var planet inte fullt längre bak heller utan jag satte mig på en rad med tre lediga platser bredvid varandra. Emma och Lena satt bra där framme och jag hoppades de kanske skulle få någon bättre mat därför lät jag saken bero, men ni som känner mig vet nog hur god lust jag hade att kliva ut till gaten och ge dem en avhyvling.
Förmodligen har de små råttorna provision på 40-dollarssätena...

Mitt humör lättades upp då jag insåg att de visade TV i direktsändning på planet så att jag kunde följa den tredje NFL-kvartsfinalen. Tyvärr var det ingen höjdarmatch mellan Ravens och Texans. Man kan inte få allt...

På JFK lyckades jag se halva matchen mellan Giants och Packers innan det var dags att gå ombord på flyget till London. Ärligt talat blev jag inte överraskad av att Packers åkte ut fast de spelade på hemmaplan. Av det jag såg i första halvlek verkade Aaron Rodgers inte alls vara sitt vanliga jag.

Vi landade 6:30 på morgonen på Heathrow och vårt plan till Sverige gick inte förrän 20:00. Eftersom Emma aldrig varit i London tänkte vi tillbringa dagen i city med sightseeing och kanske lite shopping. Epic fail!

Givetvis kunde varken jag eller Emma somna på planet eftersom det fortfarande var tidigt på kvällen för oss, så vi kollade på några filmer istället. När vi anlände till Heathrow var vi inte lika pigga längre...

Istället för en rundtur i London blev det en sju timmars eftermiddagssömn på flygplatshotellet följt av en bussresa till Gatwick. Emma får spara London-shoppingen till nästa gång. Vi sov dock oerhört skönt alla tre...

Det var dimma och regn hela vägen från Skavsta till Stockholm, och enligt Frej hade vädret varit likadant i två veckors tid. Det känns ännu lite bättre nu att ha fått lite sol & bad på Bahamas istället.

Lite bilder från Atlantis

2012-01-12T21:09:00.000+01:00

Orsak och verkan väldigt förtydligat!

Det marina temat är genomgående vilket kanske inte är så konstigt i en övärld...

Jag tyckte den här skutan var mäktig och läcker ...

...tills den här gled in idag.

Är det någon som kan förklara för mig vad det här är? Jag har googlat teohtrap, men får ingen vettig förklaring. Storleken är som en musmatta, det är en massa resårband på ovansidan och på baksidan finns en liten ficka med dragkedja.

PCA dag 3: utslagen men inte knäckt

2012-01-11T20:16:00.000+01:00

Så fort vi kom igång igår åkte det ut spelare till höger och vänster. Helt plötsligt var vi nere på c:a 170 deltagare. Eftersom det var 160 priser och jag var shortstackad spelade jag tight tills prisbubblan sprack. Jag blev förvånad att det var så vilt spel trots att vi var nära pengarna, men 15000 dollar kanske inte är värt så mycket nuförtiden...

I och för sig påverkade mitt beslut inte min position speciellt. De enda händerna jag skulle spelat med en normal stack var 66 och KQ i sen position som jag nu kastade.
Innan perioden var över var bubblan sprucken och jag satt med drygt 60k i marker. Nu var det dags att börja spela lite! Strax innan paus slog jag om med AT och blev höjd av QQ, men eftersom jag fick drygt 3 ggr pengarna på min syn var det en nobrainer. Tyvärr kom inget ess och nu hade jag bara 25k kvar.
Några händer efter pausen fick jag 88 och gick all-in men mötte TT. Inget småmirakel där heller och jag var utslagen.

Det är aldrig kul att åka ur turneringar när det börjar dra ihop sig men jag får väl anse mig vara nöjd ändå. Mina investerare får åtminstone pengarna tillbaka efter att skatten är dragen...

I pausen blev jag åt Martin Jacobson intervjuade tillsammans av Poker.se och Pokermagazine. En av intervjuhållarna fick snilleblixten att vi skulle filmas framför en stor bild av Liv Boeree i högklackat med piska. Ingen dum idé, bortsett från att inget av henne syns i bild och akustiken i den hallen var i paritet med järnvägsstation modell allra störst. Men lite kunde man höra i varje fall...

Här hittar ni intervjuerna: Poker.se och Pokermagazine.se

Det var första gången jag träffade Martin och han gav verkligen ett mycket sympatiskt intryck. Lite träffande att jag la upp länken till artikeln om honom i mitt förra blogginlägg. Han spelar fortfarande med runt 60 spelare kvar och vi håller tummarna för honom.

För egen del blir det stranden och lite andra aktiviteter resten av tiden. Just nu väntar Emma otåligt vid vattenrutschkanorna...

Jag återkommer!

PCA dag 3: prelude

2012-01-10T16:57:00.000+01:00

Ännu en solig dag på Bahamas! Sov hyggligt men man blir uttorkad av all AC och allt fokuserande och klurande vid pokerbordet måste bränna massvis med mineraler. Det gäller att dricka kopiösa mängder vatten för att hålla sig fräsch. Ska ner och käka frukost nu innan vi kör igång om en dryg timme. Jag är laddad!

Martin Jacoson är en av några andra kvarvarande svenskar. Han har haft fina framgångar och är kanske på väg mot en till. Lee Davy skrev en skön artikel om honom för några veckor sedan. Språket är dock en aning ekivokt för er känsliga läsare...
Till salu: Martin Jacobson

Jag fortsätter uppdatera på twitter. Förhoppningsvis länge till idag! (och de närmsta dagarna..)

PCA dag 2

2012-01-10T06:45:00.000+01:00

Om dag 1 var smidig så var dag 2 raka motsatsen. Igår kollade jag upp namnen på spelarna vid mitt bord för att få lite bakgrundsinfo. Det var ingen munter läsning. Flera spelare vid mitt bord var unga och hade haft framgång i olika turneringar tidigare, men ändå relativt okända. (Google har sina fördelar)

Jag bestämde mig för att ta det lugnt de första två timmarna och skapa mig en bild av hur de spelade. Det var kusligt hur vasst ett par av dem spelade. Tyvärr fick jag riktigt usla kort nästan hela dagen och när jag försökte mig på någon höjning med QJ i klöver, small det direkt eller så synade 3 gubbar. Jag kände mig bakbunden hela dagen. Jag bet dock i och gnetade på.

Frustrerande nog dök det upp en ny 20-årig ryss med 200k i marker varje gång någon åkte ut vid vårt bord. Inga silverhåriga fransmän eller latinos. De satt alla vid borden runt omkring...

Sista nivån hade jag sjunkit under 60k i marker när jag äntligen dubblade upp då jag höjt med KQ och stora mörken synat med 76 i ruter. Floppen kom Q43 med två ruter och han betade ut 10k, varefter jag gick all-in med 39k till.
Han bestämde sig för att gambla och synade, men tack o lov kom det varken ruter eller femmor.

Strax efter fick jag äntligen byta till ett bord med några äldre herrar men då var det inte så mycket tid kvar. I morgon blir det nya bordsplaceringar. Jag hoppas på det bästa, mycket värre än idag blir det inte...

Jag slutade på 77,5k och med mörkar på 2000-4000 börjar det dra ihop sig även om det inte absolut akut än. Det är 185 spelare kvar, 160 får pris och för tillfället ligger jag på 144:e plats. I morgon ska vi ändra på det!

Siktet är fortfarande inställt på denna.

Tydligen genererar jag nostalgiska känslor hos vissa (det kan väl inte vara ett gott tecken..?) i dagens pokervärld fullpumpad med oerhört kompetenta snorungar som verkligen kan spela poker. Faktum är att jag blev väldigt imponerad inte bara av deras kompetens utan även gentlemannamässighet.

Flera unga grabbar vid mitt bord blev utslagna med groteska utköp och deras reaktion var en liten klapp på bordet samtidigt som de önskade oss kvarvarande lycka till. Mycket stilfullt som några ur det gamla gardet gärna kunde ta efter. Fast det går väl inte att lära gamla hundar att sitta?

Grattis och smaskens?

2012-01-09T16:56:00.000+01:00

Min timing var väl hygglig när man läser min twitterfeed.

(börja nerifrån).

PCA dag 1A

2012-01-09T02:14:00.000+01:00

Om ni följde mig på twitter igår såg ni att min första dag i PCA:n var ganska "smooth". Efter en timme hade jag 33k och sedan var jag aldrig under startstacken på 30k för resten av dagen. Sakta men säkert byggde jag mig uppåt för att slutligen hamna på 93k.

Mitt första bord var väldigt lugnt utan någon aggressiv spelare vilket gav möjligheter till att se många floppar billigt. I och för sig fick jag bra starthänder vilket gjorde besluten lite lättare. Utöver det tyckte jag att jag spelade stabilt utan att försätta mig i svåra situationer.

Den handen som jag var mest missnöjd med hur jag spelade vann mig paradoxalt nog min största pott för dagen. Så här gick den:

En duktig holländare höjde till 800 (mörkar 150-300, 25 ante), två killar synade (varav den andre var en supertight ung kanadensare på knappen). Jag satt på stora mörken med KT offsuit, en hand jag verkligen hatar spela i höjda potter då det är så få floppar som är bra för mig.

Jag funderade någon sekund och beslutade mig för att syna då alla satt med minst 30k framför sig och om det kom någon mirakelflopp kunde jag få bra betalt.

Och som det gjorde! När dealern vände upp AQJ i olika färger höll mina ögon på att poppa ur skallen!

Jag checkade och holländaren betade 1800. Nästa gubbe la sig, men den supertighte kanadensaren började tänka och slog efter ett tag om till 4000.

Ojojoj, det här kunde bli kul! Min första instinkt var att höja igen, men samtidigt skulle jag visa enorm styrka. Kanske för stor?

Jag var nästan 100% säker på att han hade tre knektar eller tre damer. Möjligtvis, möjligtvis AQ fast det hade han med all sannolikhet bara synat med.
Jag funderade en stund, kanske 30 sek, för att få det att se ut som om jag hade en tveksam syn med AJ eller AQ, innan jag synade. Men samtidigt visar bara en syn också stor styrka. Jag var kluven och tvungen att bestämma mig utan att ta för lång tid på mig. Någonstans hoppades jag att holländaren skulle slå om och att kanadicken inte kunde lägga triss och sedan skulle jag slå igen fällan.

Tyvärr blev det inte som jag tänkt. Holländaren synade bara och bägge måste ha anat oråd för när turn kom en blank femma och jag checkade, så gjorde de båda förtretligt nog likaså. River var en tvåa. Potten innehöll 16k och nu betade jag ut 8500. Holländaren blixtsynade och kanadensaren stekte någon minut innan han också synade. Trots deras misstankar suckade de djupt när jag vek upp min hand. Kanadensaren hade mycket riktigt tre knektar och illa nog hade holländaren tre äss!

Min syn på floppen gav mig 2200+8500+8500=19200. Hade jag slagit om har jag svårt att se hur holländaren hade kommit undan och då hade jag vunnit hela hans stack på 30k, medan kanadensaren förmodligen lagt sig. I princip kostade det mig 11k, om inte kanadensaren fått någon spasm och stoppat in allt, men det var extremt osannolikt (i så fall kostade det mig 41k).
Potten blev 41k, varav min nettovinst nästan 28k så det var ju inte dåligt men faktum kvarstår att jag borde ha slagit om på floppen. Vill man vinna stora potter måste man se till att göra dem stora...

Eller finns det någon turneringsspelare bland mina läsare som kan hitta någon fördel med enbart syn på floppen? Vore intressant att läsa argumentation både för och emot.

Lite senare bytte jag bord som var betydligt aggressivare vilket medförde att jag tog det lugnare, men jag ökade på min stack till 93k från 68k som jag tog med mig från första bordet. Chris Moneymaker satt vid det bordet och spelade lite väl löst. Jag skrev på min twitter att han verkade otålig och mycket riktigt var min timing fin när jag höjde upp andra gången i rad till 1500 (mörkar 300-600) och han tyckte det var dags att stämma i bäcken. Han gick all-in för c:a 11k med A7, men problemet var att jag satt med AA den gången.
Tack o hej, leverpastej!
När vi slutade spela vid 23-tiden såg jag att många spelare hängde på repen av trötthet, men jag kände mig väldigt fräsch och hade gärna fortsatt några timmar till. Löptimmarna runt Aborrbacken verkar ge resultat...

Idag tog jag, Lena och Emma det lugnt med sol och bad även om det var ganska molnigt emellanåt. Vi var mest på stranden vid havet och det var fint där, så jag måste erkänna att min syn på Atlantis inte är lika purken som i förra blogginlägget längre.

I morgon fortsätter vi vid tolv-tiden. Dags att krossa!

Paradise Island

2012-01-07T04:50:00.000+01:00

Det där mumset fick jag äta upp! Flygturen med Ryan Air avlöpte utan större missöden. Vi hittade t.o.m. tre platser tillsammans trots att vi var bland de sista på efter att jag träffat och surrat lite med Hasse Eskilsson med familj som var på väg ner till Valencia.
Missödet som inträffade visade baksidan med Ryan Airs utrymmesbesparningspolicy (en rysk byråkrat hade varit smånöjd med längden på det ordet) att ta bort fickorna på baksidan av stolsryggarna för att klämma in någon rad till.
När vi gick ner för landning blåste det rejält så planet hoppade och vinglade ordentligt vilket tydligen var för mycket för en liten grabb i tio-årsåldern. Desperat satt hans stackars far och tryckte förtvivlat på knappen för att påkalla stewards uppmärksamhet och försöka få tag i en spypåse medan sonen i 4-5 stötar tömde upp lunchen över de olyckliga som satt närmast.

Jag kan lova att alla runt omkring därefter öppnade luftintaget så mycket det bara gick resten av landningen...

Trippen från Stanstead till Gatwick gick överväldigande smidigt med några expresstågresor och vi var där på två timmar. Det låter mycket men är i realiteten väldigt snabbt. Sedan kom det beska mumset...
Virgins flighter var försenade med ett par timmar p.g.a. blåsten vilket innebar att vi missade vårt plan till Nassau, som inte helt oväntat var kvällens sista. En övernattning i Orlando följt av en lunchflight gjorde att vi lik förbannat klockade in på 42 timmar sedan vi lämnade Stockholm innan vi anlände till hotellet på Paradise Island.

Jag hade hört av några andra pokerspelare att Paradise Island verkligen är en amerikansk resort i megaformat utan någon speciell charm och jag kan ärligt hålla med om att de inte bluffade. Efter att ha gått runt någon timme för att orientera oss sa Emma väldigt träffande att det kändes ungefär som att vara på Gröna Lund. Vädret är dock väldigt behagligt även om det inte är jättevarmt på kvällen och en tröja får dras på. Havet ska dock vara badbart och stranden ligger bara 50 meter från hotellet. Mysfaktorn ligger nog en bit längre ifrån...

Jag spelar dag 1A vilket är i morgon. Dag 1B är jag ledig, men efter det tar det förhoppningsvis många dagar innan jag besöker stranden. Jag var nere i pokersalen och registrerade mig och det verkar som wifi fungerar bra där så jag ska nog kunna twittra iväg några uppdateringar om min markerställning med jämna mellanrum.
Ni kan följa det här: https://twitter.com/#!/Eichhardt

Snart på väg

2012-01-04T20:36:00.000+01:00

Det börjar dra ihop sig för avresa till Bahamas.
Eftersom resan blev sent påtänkt växte inte billiga och bra biljetter på träden direkt. Arlanda - Nassau för tre personer gick löst på minst trettio tusen och då var det med övernattning och ett par byten, så resan skulle ta uppåt 50 timmar.
Flyg från Arlanda till Florida var inte mycket billigare, så den varianten med separat bokning för att hitta billigt flyg sista biten var heller inte aktuell.

Istället började vi kika på olika större städer i Europa som lågprisbolagen trafikerar. Där dök det upp ett grymt bra alternativ: London - Nassau via Orlando på 12 timmar och likvärdigt hem för knappt tjugo tusen! Med VirginAtlantic som jag aldrig flugit med men Kniven har talat varmt om tidigare.

Mums! Nu gällde det bara att ta sig till London. Givetvis fanns ju gamla, "hederliga" Ryan Air för några laxar. Kruxet var bara strulet att ta sig från Stanstead till Gatwick, men det kan man ju ta när man sparar så många laxar och timmar på resan.
Som vanligt när man bokar Ryan Air måste man försöka ducka alla möjliga extraavgifter och kampanjpriser de försöker kasta på dig, men mest irriterande var att man var och varannan minut var tvungen att skriva in säkerhetsord (ni vet sådana som är halvt oläsliga så att man får uppdatera dem 2-3 ggr...) så att Ryan Air kan sova gott i vetskapen att jag inte är en robot.

De tog dock ordet ironi till en sällan skådad klimax med den här varianten på säkerhetsord vad beträffar ett flygbolag:

Hela artikeln går att läsa här på expressen för er som är nyfikna.

Har förresten sett att det varit frostgrader i Florida de senaste dagarna. Hoppas man slipper ta med yllemössan till Bahamas...

Peter

Inspiration

2011-12-29T16:11:00.000+01:00

Taylor Caby på Cardrunners har skrivit en inspirerande artikel om förändring och nyttjandet av sociala medier. Inte helt oväntat är Steve Jobs med på ett litet hörn...
Taylor Cabys blogg

Jag uppdaterar inlägget när vi ändå är inne på ämnet inspiration. Efter denna, i sig, inspirerande artikel om att ta sig i kragen när allt ser nattsvart ut kommer kommentarer. Den första skriven av Preemtive Placebo träffade mig som en Tysonsk rak höger i solar plexus.

Nine unusual ways to get you off the floor

Det återstår 7% nu av Bahamasprojektet. Vem vill hänga på?

Snart slut på andelar

2011-12-27T22:50:00.001+01:00

Okej, trettio procent är sålda nu och ett par intressenter är på gång. Det börjar dra ihop sig om ni är sugna på en andel. Jag hoppas bara att ni som tvekar inte kommer att känna er som Ben Stiller i "Envy" när vapoorizer blir en megahit, om jag lyckas ta mig till finalbordet

Tack för alla lyckönskningar och glada tillrop. Det uppskattas!

PCA på Bahamas

2011-12-26T16:13:00.000+01:00

Jag har haft lite flyt och åker till Bahamas den 5:e januari för att spela PCA:s main event som kostar 10 300 dollar. Jag har inte varit där och spelat tidigare men vad jag förstått är det väldigt bra värde i den turneringen med över 1500 deltagare och ett förstapris på över 2 miljoner dollar de senaste åren.

Nu lär det bli lite färre deltagare efter vårens debacle med DOJ, men PokerStars skriver att den 13:e december var det 529 anmälda, så det kanske blir 1000-talet spelare ändå.

http://www.pokerstarscaribbeanadventure.com/

För att fler ska få dela min upplevelse tänkte jag sälja ut lite andelar. Jag säljer max 50% och varje procent kostar 100 dollar, men eftersom jag vid någon vinst måste betala 30% skatt i Sverige blir verkningsgraden 70% på era investerade pengar.

Av den anledningen tar jag inte överbetalt utan säljer procenten till det nominella värdet. Anser ni att jag slår fältet med 30% (vilket jag själv utan tvekan anser att jag gör) så föreslår jag att ni slår till snarast.

Jag kommer att blogga så ofta jag förmår och även uppdatera framåtskridandet markermässigt på twitter.

Alla som är intresserade, eller om ni har några frågor, kan höra av er på mail/meddelande. I synnerhet ni som är erkända turgubbar....

Mvh, Peter.

En udda jultradition?

2011-12-25T19:57:00.000+01:00

Hur kommer det sig att vi svenskar så obändigt följer traditionen att kika på Kalle Anka och hans vänner på julafton?
Jeremy Stahl beskriver med osvenska ögon en i hans tycke bisarr jultradition och ger oss samtidigt en historielektion om varför Kalle är så helig för oss svenskar.

Läs artikeln här.

Fortsätter man och läser kommentarerna efteråt blir det stundtals riktigt humoristiskt!

Förresten tycker jag att det är svårt att finna julkänslan utan någon snö. Idag plockade vi dessutom ett gäng tratt-kantareller ute i skogen! Jag trodde inte att jag skulle äta nystekta sådana i december... De smakade som alltid förträffligt!

Hinner tomten?

2011-12-24T16:01:00.000+01:00

"There are just over 526,000,000 Christian kids under the age of 14 in the world who celebrate Christmas on December 25th. In other words, Santa has to deliver presents to almost 22 million kids an hour, every hour, on the night before Christmas. That's about 365,000 kids a minute; about 6,100 a second. Totally doable."

En absolut underbar artikel så här över julen!

Kanske lite åt det matematiska hållet, men njutbar för alla med glimten i ögat. Missa inte att bläddra mellan tidszonerna i slutet av artikeln.

Hur hinner tomten?

God Jul på er alla!

Nordkoreas regim

2011-12-22T17:28:00.001+01:00

När vi ändå är inne på ämnet Nordkorea kan jag rekommendera den här korta, intressanta och skrämmande artikeln skriven av dubble Pulitzer Prize-vinnaren
Nicholas Kristof på New York Times.

http://www.nytimes.com/2011/12/22/opinion/kristof-a-new-kim-a-new-chance.html?src=tp

DBB - diktator bad beat

2011-12-21T21:27:00.000+01:00

Den här artikeln låter ju sannerligen som en skröna, men om den vore sann är det ju absolut underbart på något morbitt sätt!
Hur dog egentligen Kim-Jong-Il?