stationsvakt

På en kanon

2013-06-11T16:18:00.001+02:00

På lunchrasten tog jag en sväng in på Armémuseums gård. Jag vankade runt där en stund, fluktade på kanonerna. Rätt snygga.

Vid en närmare inspektion av dem (den jag fotade var händelsevis ett tolvpundigt stycke rövat från Danmark år 1650) såg jag att på de flesta fanns det ett litet ornament i form av liten kvinna. Var det kanske Moder Svea? tänkte jag, och kom sen att tänka på orimligheten i det eftersom kanonerna var danska. Var det kanske Moder Dana då? tänkte jag. Har danskarna ens en moder?

Äsch, det är nog en gudinna, kanske Victoria eller Nike. Eller ... varför inte Skade (det kunde ju inte skada, höhö). Skitsamma, den var fin i alla fall, och jag böjde mig närmare för att se exakt hur fin. I ansiktet.

Huuuh! Det är ju en apa! En långhårig apa. Det kanske är en apgudinna, kanske den i H.P Lovecrafts novell "Facts Concerning the Late Arthur Jermyn and His Family". Eller så har danskarna en apa som moder.

Tv-serier och Galactica

2013-06-10T08:59:00.001+02:00

Det är några tv-serier, genom åren, som har varit lite bättre än andra. Vilka dessa är skiljer sig nog rätt mycket från person till person, men även inom samma person; vad man tyckte var bra då är inte alltid bra nu. Tipset kanske är att inte se om tv-serier. Å andra sidan, jag såg om "Star Trek Voyager" (1995–2001) härom året, och jag gillade den fortfarande, så nån regel att serier åldras dåligt per automatik finns nog inte.

Men det är nog vanskligt att pusha för gamla favoriter, för det nostalgiska spelar in rätt grovt. Och säger man till någon: "Titta på den tv-serien vetja", och denne inte har några nostalgiska omständigheter kring vad det nu rör sig om utan det bara är nån random gammal 80-talsgrej, ja då får man kanske räkna med att bristande omdöme blir domen över en själv.

Kanske är det bäst att alltid lägga till ett: "Jag tycker". Eller kanske: "Som jag minns det". Förresten, nu när jag tänker på saken så borde nåt liknande gälla för det mesta. Man ska inte säga, för att ta ett exempel: "Miljöpartiets förslag i den frågan är ju jättebra!" Man ska säga: "Jag tycker att Miljöpartiets förslag i den frågan är jättebra!" Eller dåligt.

Men nu kom jag bort från vad jag skulle skriva. Jag tänkte ju lista några tv-serier som jag har gillat, genom åren. Det blir bara några jag kommer på just nu. Säger någon: "Jamen den serien då" så kanske jag säger detsamma: "Ja just det, den borde jag har skrivit dit! Och den ... och den ... och den" Men så är det. Här är några.

"Jag, Claudius" (1976)
"Twin Peaks" (1990 - 1995)
"Riket" (1994)
"Rome" (2005-2007)

Ja som jag trodde, själva listans litenhet tyder ju på att jag har missat "den ... och den ... och den". Men skitsamma, anledningen till att jag skriver detta beror egentligen på att jag igår avsluta en tv-serie som jag tyckte var jävligt bra: "Battlestar Galactica" ([Pilot] + 2004-2009). Jag har hållit på ett antal veckor med den, men nu är jag klar.

"Galactica" (alltså inte den gamla 70-talsvarianten) har varit ett projekt som jag har påbörjat flera gånger, men aldrig avslutat. Jag såg nog några avsnitt när den var ny, och kom sen av mig. Nåt annat kanske kom emellan. Sen, några år senare kanske jag såg hela första säsongen. Och kom av mig. Några år senare igen, såg jag kanske både första, andra och halva tredje säsongen - innan jag av okända anledningar kom av mig.

Så på nåt vis har "Galactica" liksom legat och spökat i mitt bakhuvud i snart 10 år. Legat där som ett slags pågående projekt som liksom har skavt och pockat på. Men nu jävlar, tänkte jag för några veckor sedan, nu ska jag ta mig igenom hela serien. Så jag förberedde mig mer eller mindre på en lätt kraftansträngning.

En helt onödig förberedelse, skulle det visa sig. Om det var jag som hade mognat eller om det var serien som hade det vet jag inte, men nu satt den plötsligt där, som handen i handsken, som en pusselbit i en annan. Det var ingen ansträngning nu, utan det var som att konsumera ur ett ymnighetshorn av bra tv.

Och fan vad bra den är. Eller snarare då: Fan vad jag tycker den är bra. Tid var alltså ingrediensen som fattades, tid minus nostalgifaktorn. Rekommenderas.

Den första bildrutan

2013-06-05T23:30:00.000+02:00

Nån som kan gissa vad detta är? Jag skulle inte kunna svaret på det själv om jag inte så att säga inte redan visste det, vilket jag ju gör eftersom det är jag som har lagt upp bilden.

Bilden är den första bildrutan (om man bortser från introt) ur den allra första Scooby-Doo-episoden. Vi talar 1969 här - i USA alltså - till Sverige kom inte serien förrns ... äsch, jag vet inte, men det var nog inte sådär jättemånga år emellan, kanske bara ett par, för jag minns Scooby från Jullovsmorgon.

Som jag minns Scooby från den tiden så var avsnitten ganska lika varandra. Det var som att det fanns en mall, liksom. Vilket bekräftades när jag läste om det på Wikipedia: "The plot varied little from episode to episode. The main concept was as follows:"

1: The Mystery, Inc. gang turn up in the Mystery Machine, en route to or returning from a regular teenage function, when their van develops engine trouble or breaks down for any of a variety of reasons (overheating, flat tire, out of gas, etc.), in the immediate vicinity of a large, mostly vacated property (ski lodge, hotel, factory, mansion, cruise ship, etc.).

2: Their (unintended) destination turns out to be suffering from a monster problem (ghosts, Yetis, vampires, witches, etc.). The kids volunteer to investigate the case.

3: The gang splits up to cover more ground, with Fred and Velma finding clues, Daphne finding danger, and Shaggy and Scooby finding food, fun, and the ghost/monster, who gives chase. Scooby and Shaggy in particular love to eat, including dog treats called Scooby Snacks which are a favorite of both the dog and the teenage boy.

4: Eventually, enough clues are found to convince the gang that the ghost/monster is a fake, and a trap is set (usually by Fred) to capture it. Or they will occasionally just call the local sheriff and get stopped by the villain half-way.

5: The trap may or may not work (more often than not, Scooby-Doo and/or Shaggy falls into the trap and/or they accidentally catch the monster another way, usually if the plan is explained in detail beforehand, then the attempted execution fails). Invariably, the ghost/monster is apprehended and unmasked. The person in the ghost or monster suit turns out to be an apparently blameless authority figure or otherwise innocuous local who is using the disguise to cover up something such as a crime or a scam.

6: After giving the parting shot of "And I would have gotten away with it too, if it weren't for you meddling kids" (sometimes adding "...and your stupid dog!"), the offender is then taken away to jail, and the gang is allowed to continue on the way to their destination.

Nu skulle jag kunna berätta om hur mycket antagligen dessa gamla jullovsmorgonskrämslar betydde för mig och mina framtida skräckpreferenser, men jag nöjer mig med att lägga upp bilden. Nån annan kan berätta om sina gamla Scooby-upplevelser istället, för jag är övertygad om att dessa satte sina spår hos många.

Grodyngel

2013-06-01T20:06:00.002+02:00

Lördagen den första Juni och på en snöavstjälpningsplats i Skogås kan man fortfarande hitta snöhögar. Dessa högar består dock mer av sand och grus än av snö. Det känns rätt knäppt att vandra genom högt gräs, bland blommor och surrande insekter och med solen skinande ovanför sig, och då stöta på snö.

Fast det smälter fort undan. Ja, det har ju smält fort i flera veckor nu, men eftersom högarna var så stora tar det ändå sin tid. Och den smälta snön, den bildar sjöar där fördjupningar och diken finns.

Undras om man kan hitta grodyngel där, tänkte jag och böjde mig fram. Jomen sedär, små svarta skepnader, rätt många därtill, pilade ju omkring därnere i det kalla smältvattnet.

Jag stoppade ner näven i vattnet, inte helt olikt hur björnar fångar lax, kan jag tänka mig, och fångade upp en liten rackare.

Jag kikade närmare på den, tog några kort, och sen fick den återvända till sina kamrater. På engelska heter grodyngel tadpole.

Sommarpratarna

2013-05-29T08:16:00.001+02:00

Såg att de hade riggat upp en liten scen på radiohusets gård. Där kommer årets sommarpratare att presenteras senare idag. Sommaren närmar sig; summarn kummar. Snart står på denna scen en massa kändisar, b-kändisar, okändisar (av olika valörer men som är kända för dem med okändiskoll) samt en vanlig människa med ett levnadsöde.

Ett levnadsöde .... vad jobbigt det låter. Tur att man inte har ett sånt. Eller så har man det. Äsch.

Å andra sidan, kanske kommer Sveriges Radio att gå all in i år. Kanske skippar man alla kändisar och artister denna gång, och låter någon typ Mark Levengood köra ensam hela sommarn. Ibland har det känts som att utvecklingen har gått åt det hållet.

---

Update: Nu är de presenterade. Det blev i stort sett samma typer man kunde gissa att det skulle bli. Nån trött politiskt korrekt komiker samt nån random Etiopen-svensk. Typ, och liknande. Ett par fel hade jag förresten i ovanstående text. Scenen hamnade inuti radiohuset pga dåligt väder, och att det blev Jonas Gardell istället för Mark Levengood.

Strul

2013-05-23T08:29:00.001+02:00

Mobilen strular igen, vill varken ladda ner nya appar eller ens uppdatera de befintliga. Den hävdar att det inte finns tillräckligt med utrymme. Otacksamma jävel! Det finns hur mycket minne som helst kvar, och häromsistens gav jag den ett nytt minneskort.

Det är kanske så det automatiskt blir med en mobil som inte längre är ny, och som är i händerna på en förvisso väldigt välmenande person men som samtidigt är väldigt inkompetent. Så igår satt jag och letade på nätet efter andras liknande erfarenheter. Hur har andra gjort för att lösa liknande problem?

Det fanns massor av tips, exempelvis att ladda ner appar som har till uppgift att styra upp andra appars beteende. Men förfallet hade gått för långt, för den ville ju inte längre ta emot nya appar. Och i slutänden vete fan om jag löste nåt över huvud taget, trots idogt funderande och trixande.

Mobilen lever iofs, men den är inte längre klockren, som den fordom var. Det jag fick göra - och det är vad man nog måste göra - är att jag rensade i den. Rensade bort data som ligger och förstör, rensade bort gammalt cache-jox. Bort me't, helt enkelt. Och så stoppade jag pågående processer. Sen omstart.

Vaknade på natten sen. Det luktade brandrök i rummet. Tydligen ska man inte längre kunna ha ventilationen öppen, eller fönstret på glänt. Det brann i centrum, visade det sig, och brandkåren kunde inte göra sitt jobb på grund av stenkastare. Tja ... vad gör man?

Aftonbladet, SvD, SR, Metro, Expressen

SD vill att man ska få sätta in vattenkanoner, läser jag. Håller med, men varför gå över ån efter vatten? [sic!] Brandkåren har ju faktiskt de resurserna själva. Det är ju bra att spruta på.

En komet-tatuering

2013-05-19T11:04:00.000+02:00

Då och då genom åren har jag funderat på att tatuera mig. Jag började nog tänka på saken redan när jag var tonåring. Den tiden ligger långt tillbaka nu, och jag har ännu inte tatuerat mig. Troligen gör jag det aldrig. Men det är kul att fantisera om saken.

Motiven har skiftat genom åren. Länge var den där haren i "Alice i Underlandet" en tänkbar kandidat. Den är fin och hade säkert gjort sig på mig. Men jag tror jag har släppt den nu. På sista tiden har jag funderat på en "Caesar-komet".

Vad är då en "Caesar-komet"? frågar du dig. Det korrekta namnet ska vara "Sidus Iulium" (”Julius stjärna”), vilket är namnet på den komet som sågs av häpna romare under några dagar i Juli år 44 före Kristus. Man tänkte att: "Aha! Julius Caesar har ju nyligen dött ... OCH ... det här är ju hans födelsemånad. Fan, den där saken uppe i himlen, den måste ju bara vara Caesars själ, och det vi bevittnar är ju naturligtvis att den flyger upp och tas emot av Gudarna!"

Eller nåt i den stilen. Ja, många tänkte säkert så kan man anta. Man vet ju inte säkert, men en sak som är säker är att Caesars arvtagare och efterträdare Augustus utnyttjade den tanken. Och vips (eller så småningom - saker hände i långsammare takt förr) fanns kometen på mynt (se ovan), och vips fanns ett "Den gudomlige Julius tempel" dit man kunde gå och tillbedja den färske guden och hans komet.

Varken förr eller senare har det väl funnits ett komettempel. Det ska ha funnits en staty av Julius Caesar i anslutning till templet, och på statyns huvud skall det enligt uppgift ha varit fästat en kometsymbol. Det är inte mycket kvar av templet i dessa dagar.

Undertecknad har förresten besökt resterna av det. Det var 2007. Av någon anledning hade man lagt blommor på resterna av altaret. Det verkar vara något som görs - kanske för att det ska bringa lycka. För säkerhets skull slängde även jag dit nån blomma. Jag vill minnas att jag möjligen ryckte den från nån närliggande rabatt. Det är dock inte den vi ser på bilden jag tog, utan en finare blomma.

Nu höll jag nästan på att glömma vad jag skulle tala om, nämligen tatueringar. Nå, på sistone har mina tankar som sagt gått mot en "Caesar-komet". De gamla avbildningarna - på statyn och på mynten - är inte särskilt snygga, och jag tänker att min variant väl är minst lika god som dessa. Eller inte. Här är en jag gjorde.

Dock är den inte klockren. Den kändes okej när jag gjorde den, men nu i efterhand tycker jag den har för många armar. Det blir lite vagnshjul över den. Dock bör den ha många armar, närmare bestämt åtta. Venus, enligt tradition, är en åttauddig stjärna, och Caesar sades ju stamma från just nämnda gudinna.

Den är också alldeles för tribal-aktig. Och alldeles för lik en jäkla kaststjärna. Kanske kunde en slags kombination av min variant och originalet vara grejen. Hur skulle en sån se ut?

Det spelar nog ingen roll, för det blir nog aldrig nån tatuering för min del. Jag kan förresten inte ens komma på var på mig den skulle sitta. Men som jag sa, sånt här är ändå kul att fundera kring.

Den sjuttonde maj

2013-05-17T09:36:00.000+02:00

Idag, när jag skriver detta, är det den sjuttonde maj. Norges nationaldag (eller om man ska vara noga, deras grundlagsdag). Jag blev påmind om saken på tunnelbanan in till jobbet - ett gäng tjejer med norska flaggor trängdes omkring mig. Kul för dem - både att de får fira nationaldag samt trängas kring mig.

Vi firar ju inte våra egen nationaldag. Okej, jovisst, den sjätte juni ska ju vara nationaldagen, men den känns påklistrad, typ Halloween och Fars dag. Kanske borde vi gå in för nationalfirandet hårdare? Kanske maxa grejen, liksom. Fast det är en fin lina man har att vandra på där, mellan sund nationalism och rena tönterier. Å andra sidan, vem fan är jag att bestämma vad som är tönterier?

Jag kikar in på Wikipedia, vad har mer hänt den sjuttonde maj? Tja, låt se.

År 352, den sjuttonde maj, blev Liberius påve. Läser man på Wikipedia om honom så drabbas man lätt av iakttagelsen att antiken och medeltiden pågick helt parallellt. Antagligen intressanta tider att leva i.

1510, den sjuttonde maj, dör Sandro Botticelli efter att ha levt i ca 65 år. Om du undrar vad han hann åstadkomma under den tiden så svarar jag att bland annat så målade han den kända målningen "Venus födelse", den där vi ser Venus komma surfande på ett snäckskal, döljandes sitt kön med sitt hår samt sitt ena bröst med sin hand. Jag har hört att hur och var de håller sina händer och vad de allmänt pysslar med på gamla tavlor innehåller en massa symbolik, men för en nutiding som jag själv går denna förbi.

Den sjuttonde maj 1876 får Adolphe Sax patent ett nytt musikinstrument, som efter honom kommer att kallas saxofon. Han har utvecklat det som en förbättring av klarinetten. Frågar ni mig så är jag inte säker på att det är en utveckling.

Den sjuttonde maj 1979 föddes Jimmie Åkesson. Det är lite ironiskt att just han, som nog är all about nationaldagar, råkar födas på grannlandets nationaldag.

Ett anagram på "Sjuttonde maj" är "Dunsa mot tjej ". Jag vet väl inte om det var det jag gjorde på tunnelbanan i morse, där jag stod bland Norgeflagga-gänget, men om jag gjorde det så var det ju i så fall passande. Lite cirkeln är sluten liksom, åtminstone i den här bloggposten.

Jag vaknade ...

2013-05-14T09:51:00.000+02:00

... till ljudet av regn. Till smatter mot fönsterbrädet. Jag satte in en hörlur i ena örat och lyssnade på ljudbok. Men bara en stund. Strax tog jag ut den och stängde av och återgick till att lyssna på regnet. Eller kanske till regnet. Vad säger man, på eller till? Att lyssna till regnet antyder ju att regnet har något att säga. Kanske säger det något, kanske i morse-kod. Undras vad. Säkert babbel. Eller smatter.

I mjölk och vin

2013-05-10T10:22:00.000+02:00

Fredmans epistlar / N:o 71, Till Ulla i fönstret på Fiskartorpet. Text här, sång här. Den sången börjar med:

Ulla, min Ulla, säj, får jag dig bjuda
rödaste smultron i mjölk och vin,
eller ur sumpen en sprittande ruda,
eller från källan en vattenterrin?

Ja, detta låter ju gott och väl, men det finns en fråga att ställa sig här, nämligen detta om vinet? Det sjungs ju: "rödaste smultron i mjölk och vin" - är tanken alltså då att mjölken är blandad med vin? Det låter ju helt galet. Eller dricker man vinet till smultronen i mjölk? Det låter också konstigt.

Förresten sjunger ju, nu när jag tänker på saken, Kjell Höglund, i låten "Gennesarets sjö", "Dina kyssar smakar smultron och mjölk". Undras om dessa kyssar var vinindränkta, och om de i så fall nog hade smakat godare utan.

Svinprovning

2013-05-03T13:53:00.001+02:00

Nån i min närhet skulle på vinprovning. Jag kom då att tänka på ordet "svinprovning" .... finns det ordet? tänkte jag. Så jag googlade: nä, inte vad jag kunde se. Så härmed lanserar jag det: Svinprovning.

Svinprovning [Schchueenprooffning]
Test av gris/svin.

Utbrott där blev yxtid här

2013-04-29T10:41:00.000+02:00

Det är verkligen inte ett exempel på "Fjärilseffekten" - som ju handlar om att små skeenden någonstans på jorden kan fortplanta sig till att bli stora skeenden någon annanstans på jorden - men det är kanske ett exempel på orsak och verkan. Eller nåt. Nu pratar vi 500-tal.

Möjlig verkan: De gotländska bildstenarna fylls av figurer som föreställer asagudar och krigare.

Möjlig orsak: Ett vulkanutbrott i El Salvador (endast en sjö återstår av vulkanen).

Det är i en artikel i SvD som jag läser om denna händelse. Det verkar som att ett askmoln, rörande från en vulkan i El Salvador, hindrade solens strålar från att värma. Tillräckligt länge för att det skulle bli några missväxtår på våra breddgrader. Tillräckligt länge för att somrarna skulle utebli. Man snackade om "Fimbulvintern".

Jordbruksmarken hade varit utbredd innan detta hände. Så pass att inte förrän på 1700-talet var den lika stor igen. Men nu brakade det samman. Det blev - kan man tro - lite var och en för sig själv. Eddan berättar om: "En ”yxtid” - när inte ens föräldrar och barn skonade varandras liv".

Vad var det för mening med en solkult när solen inte fanns där? Så från att ha varit fyllda med solsymboler fylldes nu bildstenarna med asar och krigare. Inget mera soligt kumbaya - nu rådde yxtid.

En slagruta i Kravoder

2013-04-24T12:39:00.002+02:00

På senaste tiden har jag gått omkring rätt mycket på Googlekartan - för att hitta fina bilder till mitt Instagram. Bulgarien verkar vara ett otroligt vackert ställe, dock rätt nedgånget och rätt så bondskt. Och nyss då, på tal om bondskt, såg jag en man - jag befann mig i staden (eller byn) Kravoder - hållandes en slagruta.

En sak som har slagit mig, när jag har kart-surfat omkring i världen, är att stadlig och huslig nedgångenhet inte automatiskt skapar otrevnad. Faktiskt, det kan ibland vara så att trevnaden kommer sig av själva nedgångenheten.

Den tanken bjuder också till en liten insikt, och det är att vi i Sverige inte låter saker förfalla tillräckligt mycket. Vi fräschar upp och renoverar hela tiden. Säkert bra för andrahandsvärdet och så, men den trevliga patinan uteblir.

Man ÄR inte sin eventuella fobi

2013-04-22T10:34:00.002+02:00

Jag läste Nalin Pekguls debattinlägg "Socialdemokraterna kommer att vinna på att ta debatten med islamisterna" på Newsmill nyss och kom då att hänga upp mig på ett ord. Hon skrev bland annat: "De kan också konsten att anklaga alla för att vara islamofober", och jag tänkte på ordet "islamofober". Svenska myndigheters definition (enligt Wikipedia) på ordet är:

Termen islamofobi anspelar på en rädsla för islam och muslimer. Termen inbegriper dock inte bara denna rädsla. Många muslimer upplever att det förs en propaganda mot islam och de personer som representerar denna religion. Islamofobi kan därför kort definieras som en rädsla för islam och muslimer, och som aktiverar en antiislamisk reaktion riktad mot muslimer.

Om man är rädd för islam och muslimer är man alltså en "islamofob". Okej ... varför detta "fob"? Det är det jag hänger upp mig på. Förutom det självklara, att det är fel att sätta sjukdomsstämpel (fobi) på vad folk tycker och tänker och känner, så är man ju faktiskt inte sin sjukdom. Till exempel, om man är född med en CP-skada (vilket nog inte kan räknas som en sjukdom, men du fattar vad jag menar) så har man en CP-skada. Däremot är man inget CP.

Ändå är det tydligen helt rätt och okej att kalla de som eventuellt lider av "islamofobi" för "islamofober". Konstigt, tycker jag. Jag kollade upp Wikipedias lista över kända/dokumenterade fobier (där förresten "islamofobi" inte finns med) för att hitta exempel och kunna testa hur dumt det skulle låta om man klistrade folks rädslor på dem, som vore det utseenden eller yrkestitlar, typ. Här är några.

- Snälla tänd lampan. Jag är rädd för mörker.
- Äsch, var inte en sån jäkla achluofob.

- Jag mår illa Bernt. Jag tror jag måste ...
- Tyst, Emma! Folk kan ju tro att du är aeronausifob.

- Aj! Aj! Aj! Sluta slå mig!
- Sluta själv! Sluta vara en sån liten algofob.

- Jag försökte få Pelle att stoppa in sitt huvud i en bikupa. Han vägrade.
- Skulle tro det. Har alltid misstänkt att han är en apifob.

- Timbeeeeer!
- Jag är ingen dendrofob, och bortser därför från detta utrop.

Osv, osv.

Guldkorn på Öppet arkiv

2013-04-16T12:14:00.000+02:00

Svt:s Öppet arkiv är inte helt nytt, men det verkar ha fått sig en rejäl nystart, och är i dagsläget ungefär det bästa som har hänt nätet på länge. Det vimlar av guldkorn, och efter vad jag har hört så kommer det att fyllas på med ännu mer. Finfint. Här kommer mina tips på vad jag uppfattar som lite extra guldkornigt av det som hittills finns där. Sammantagna funkar nog tipsen även som en slags åldersbestämmare på mig.

Bank für alle

Den vita stenen

Fem myror är fler än fyra elefanter

Godnattstunden med Anita och Televinken

Hermans historia

Huset Silfvercronas gåta

Ika i rutan

Lycka till

Lära för livet

Pellepennan och Suddagumman

Vilse i pannkakan

För att räknas som "guldkorn" enligt mig ska det inte enbart röra sig om nostalgi, utan det måste även finns nån slags originalitet och fantasifullhet där. Därför finns exempelvis inte Solstollarna med på den här listan, även om det nog finns några ljusa stunder där också. Men alla har vi olika smak, så varför inte gå in och titta i Öppet arkiv själv.

Reviews

2013-04-15T09:27:00.001+02:00

För mig som tycker att tio minuters genomskyndat filmprat i nån morgonsoffa nån gång i veckan är alldeles for lite är det tur att youtube finns. Där brukar det finnas ordentliga genomgångar/reviews av filmer. Ibland är de proffsiga och ibland inte, men åtminstone brukar man ta sig tid i alla fall, samt verka intresserade. Jag såg filmen "Oblivion" i helgen, och efteråt var det kul att se andra prata om den (här är en).

När jag var yngre brukade man/vi/jag snacka om filmerna vi hade sett, men nu för tiden skyndar man direkt hem efter biobesöket. Jag ska inte klaga och säga 'så är det tyvärr nu för tiden - folk bara stressar hem' - för jag själv är värst på den fronten.

När jag ser lite underligare* filmer blir reviews ännu viktigare, inte minst för att jag aldrig lyckas få någon med mig att se dem. Jag brukar förresten inte ens få någon att se dem över huvud taget. Att då höra någon annan försöka räta ut en del frågetecken är då ett klart mervärde att lägga till sin egen filmupplevelse.

Häromsistens såg jag en jäkla bra film som gott kan betecknas som underlig, nämligen "Holy Motors". Jag skulle inte, om någon bad mig om det, kunna förklara vad den handlade om. Möjligen skulle jag kunna redogöra för vad som utspelade sig. Ändå var den bra - mycket bra. Därför är en sådan film en typisk sån som det kan vara kul att höra pratas om. Även om den som pratar inte tillför mycken koll så ökar ändå den sammanlagda kollen. Här är en review - eller ett prat.

*(Ett exempel på en underlig film skulle kunna vara David Lynchs "Inland Empire").

54-55

2013-04-09T09:16:00.000+02:00

På kvällen - jag hade förresten druckit ett glas Rosita - fick jag för mig att jag skulle filma lite med mobilen. Det blev en kortfilm, en mycket kort. Jag filmade bara min väckarklocka. Den blev nog också rätt David Lynchig.

Just innan

2013-04-05T09:16:00.000+02:00

Framför stora moskén i Paris, den fjärde april 2012. En ung kvinna ska just till att få rumpan sparkad av en äldre man. Kvinnan är en del av "Femen", och hon utövar något kallat "Topless Jihad Day".

Växjö, nästan 30 år tidigare. En demonstration signerad Nordiska rikspartiet håller på att övergå i allmänt slagsmål mellan dem och motdemonstranter (Rapport-inslag). En ung man ska just till att få en svingad väska i skallen.

Man kan säkert göra en massa kopplingar mellan situationerna, men det som förenar dessa bilder är ju att de skildrar varsina "just innan-händelser". I bägge fallen rör det sig om att en äldre människa tar till våld mot en yngre människa, och i bägge fallen är den yngre helt ovetande om vad som strax ska ske. Men ännu har ingen utövat våld mot någon annan, och ännu har ingen utsatts för våld. Det är som att tiden har frusit till is.

Ett års Instagram

2013-04-02T12:33:00.001+02:00

Av en ren tillfällighet råkade jag nyss konstatera att i morgon har jag faktiskt haft Instagram i ett helt år. Ett jubileum. Jag har lagt in en jäkla massa bilder vid det här laget. En del riktigt fina, men tyvärr rätt många väldigt oinspirerade.

Jag gick igenom alla dessa bilder nu. Fast "gick igenom" är inte rätt, utan snarare så skummade jag förbi dem. De är ju så många: 2692. I skrivande stund alltså - när du läser detta kanske de är fler. En iakttagelse jag gjorde var att jag har börjat ta dubletter.

Jag lever uppenbarligen en ganska snäv tillvaro, rent geografiskt, så det blir gärna upprepningar. Ett sätt att råda bot på detta är att "resa" omkring på jorden medelst Google maps, och dess gatuvyläge. Detta har jag gjort en del på sistone.

Rekommenderas. Jag tror jag har bloggat om saken förut, men det förtjänas att upprepas - att det är väldigt kul. Och lätt. Jag hittar helt enkelt en fin vy och trycker då på Print Screen-knappen (vad knappen heter på en mac vet jag inte). Är jag hemma och har Photoshop kan jag sedan klistra in den direkt där, men är jag på jobbet så måste jag först klistra in bilden i Paint, och spara den där ...

... för att sedan öppna den i Pixlr och där snygga till den. För oavsett vilket bildredigeringsprogram - gratis eller inte gratis - man väljer, så behöver bilden redigeras. Googlekart-bilderna är för det mesta i det kontrastfattigaste laget. Och medan man ändå håller på så kan man ju passa på att dra lite i reglagen - skyffla in lite sköna färger. Här är bilderna jag har "plåtat" i Google maps.

Bakvänt

2013-03-31T11:32:00.000+02:00

Ingmar Bergmans Viskningar och rop.

På svenska heter den som sagt Viskningar och rop. En direktöversättning till engelska borde ju kunna vara Whispers and Cries, men istället heter den Cries and Whispers. Jag har funderat över detta, utan att riktigt komma fram till något.

Men nu kom jag på vad som skulle kunna vara en anledning. Whispers and Cries låter lite som frukostflingorna Rice Krispies. Och även om Bergman och tjejerna omkring honom på bilden här ovan inte ser ut som de skulle banga för en skål med såna, så är det möjligt att man kände att namnkopplingen lite grand skulle fjanta ner filmen.

Ja jag vet, jag är fruktansvärt långsökt här. Men vafan, det ska man ju få vara.

En fågel häromdan

2013-03-29T11:34:00.000+01:00

På jobbet häromdan fann någon en liten svart fågel stående utanför Berwaldhallen. Den bara stod där och kunde liksom inte annat. Jag brukar ha en slags Äh, låt'en va, den klarar sig säkert-attityd till sånt, men Katarina, en tjej på jobbet, tyckte att den borde tas omhand.

Så vi, eller snarare Katarina då, tog in den i Berwaldhallens artistentré och ställde kartongen nära ett element. Och där satt den ett bra tag, flera timmar faktiskt. Att leva i en box gjorde dess eventuella skador kanske varken till eller ifrån men åtminstone var den skyddad från omvärlden.

Katarina ringde djurambulansen. Jag visste inte att en sådan existerade, men det gör den. Den tog dock sin tid på sig att komma. Som alla liknande verksamheter måste den antagligen prioritera mellan jobben, och en chockad koltrast kanske inte kommer särskilt högt upp.

Nu verkade pippin bli lite piggare. Den hoppade ur sin låda och satte sig en bit ifrån. Den hade dock en ganska trött uppsyn. Vi tänkte att den kanske skulle må bra av lite frisk luft, så vi stoppade tillbaks den i dess box och bar ut den. Men den ville inte längre veta av sin tillfälliga människoboning utan stapplade iväg och satte sig invid ett lite bergsparti. Då kom djurambulansen.

Vad som hände sedan vet vi inte. Kanske lever den och flyger omkring uppe i himlen, kanske är den död och befinner sig i himlen. När det kommer till fåglar verkar det ju gå på ett ut.

Nåt fasteliknande

2013-03-27T08:39:00.001+01:00

Jag såg Vetenskapens värld häromdan, då det handlade om att fasta. Det ligger uppe på Svt Play i ett par månader, sen får man väl söka på nätet ... jodå. Det finns olika sätt att fasta på, och en metod skulle vara att man ett par dagar i veckan nöjde sig med ca 500 Kcal. Det låter ju inte riktigt som fasta, eftersom det ju betyder att man kan käka typ en Big Mac de dagarna, men tydligen så räcker det för att trigga igång cellerna så att de ... ja, vad det nu var - nåt nyttigt.

Så jag tänkte prova - idag. I vanliga fall ser mina dagar ut så här: Till frukost, ca fyra mackor plus ett glas saft. Till lunch ... tja, det brukar bli pasta med korv/köttbullar/nåt som går snabbt. Till middag, nåt som liknar lunchen. Innan sänggåendet, några mackor och ... ja, saft. Antagligen är jag vid det här laget rätt inpyrd i aspartam. Jag har dock tänkt skippa saften framöver.

Nå, så idag ska jag som sagt leva på 500 Kcal. Jag åt inget när jag gick upp (kl 6), utan det väntade jag med tills jag kom till jobbet. Det blev ett ägg. Ätandet av detta ägg tog fem minuter. Jag ville passa på att njuta. Det var nån timme sedan, i skrivande stund. Under dagen har jag tänk få i mig ett par Varma Koppen (ja, jag vet att det säkert innehåller en massa kemikalier och onyttigheter), nån grönsak eller en frukt, och sen avsluta dagen med ett ägg.

Vi får se om jag klarar av det.

---
Update: I skrivande stund är klockan ca tio i två. Det är nästan fem timmar sen jag skrev sist. Sedan dess har jag ätit en Varma Koppen samt druckit kaffe. Jag är faktiskt inte överdrivet hungrig. Det hela kanske är en fråga om inställning bara?

Update 2: I skrivande stund är klockan kvart över 6 på kvällen, och jag lider inte alls. Allt jag har ätit hittills idag är ett ägg och två Varma Koppen. Jag har bara kommit upp i ca 250 kalorier. Skumt att jag inte lider, för det trodde jag att jag kulle göra. Innan jag lägger mig ikväll får det bli ett par ägg och en liten banan.

Update 3: I skrivande stund närmar sig klockan åtta - dan efter. För ett par timmar sedan åt jag ett par mackor. Gårdagen gick ju hur bra som helst, inga problem alls. Jag kom nämligen ganska snabbt på knepet - att när man väl äter, äta långsamt. Det verkar som att mättnaden, i den mån sådan uppstår, kvarstannar längre då.

Vi får se om jag kommer att testa på detta igen. Kanske blir det en vana. Kanske inte.

Grumlig inblandning.

2013-03-26T16:35:00.000+01:00

I tv4:s program "Jenny Strömstedt" pratades det häromsistens om Billström och om buss-apartheid och allt det där, om rasistiska mekanismer i samhället, typ. I den vevan nämner gästen, skådespelaren och dramatikern Shima Niavarani följande: "... Sveriges grumliga inblandning under förintelsen ..." utan att närmare gå in på vilken inblandning det handlar om och hur pass grumlig den var.

Programledaren ber henne heller inte att utveckla saken, så där blev man som tittare sittande undrande över den där inblandningen. Jag märker att jag kanske låter raljant, men det är jag inte. Jag har nämligen en riktig nollkoll på förintelsen. Men okej, Wikipedia finns ju, så jag går dit och läser om saken.

Det verkar som att redan 1942 kom det små hintar till omvärlden. För vår egen del genom att ett fotografi föreställande en massavrättning av judar på omvägar nådde kung Gustaf V. Han skickade det i sin tur till Georg VI av Storbritannien. Samma år började tidningar skriva om judeavrättningar, men ännu tolkade man det inte som ett systematiskt massmord.

Lite i taget sipprade väl sedan saken ut. Jag läser: "Att massakrer pågick började tränga ut till allmänheten.". Dock verkar ingen ha förstått vilken omfattning det rörde sig om, vilket kanske inte var konstigt eftersom: "Samtidigt förblev det som skedde olagligt enligt tysk lag under hela kriget, och mördandet kunde alltså inte bedrivas fullständigt öppet, annat än nära fronten och i mer eller mindre avskurna områden i öster.".

Ja, då har vi lite koll. Men hon, Shima Niavarani, sa ju att Sverige var grumligt inblandat, vad menade hon med det? Ingen aning, istället verkar Sverige ha varit förhållandevis sjysst. På sidan "Sverige & Förintelsen" läser jag: "Antalet judiska ansökningar om inresetillstånd ökar [1941] avsevärt. UD tar vissa dagar emot 40-50 ansökningar om dagen. En stor del beviljas utan hänsyn till tidigare krav på politiska orsaker.". Jag tycker inte det låter som grumlig inblandning.

Nå, nu har jag skrivit en hel del om något som jag egentligen inte är jätteintresserad av, och varför har jag det? Jo, jag tror nämligen att det Shima sade bara var nåt hon tyckte lät bra; "Det var bergis så, typiskt gamla 40-talssvenskar liksom". Och programledaren sa inte emot eftersom hon antagligen hade lika dålig koll hon med.

Fast rätta mig om jag har fel, det har jag inget emot.

Mun

2013-03-24T12:45:00.002+01:00

Uppdelningen

2013-03-23T13:24:00.000+01:00

En busschaufför tycks ha sorterat passagerare utifrån konceptet att de med typiskt svenskt utseende åker i en buss och de med utländskt utseende i en annan - hädanefter, för att det är så enkelt och smidigt att generalisera, kallad vita bussen och svarta bussen. Man kan läsa om saken i: ab, exp, dn och svd, och säkert på en massa andra ställen.

Åtminstone påstår en passagerare att uppdelningen handlade om detta, busschauffören själv säger att det handlade om att olika passagerarkategorier - "snusgubbar" och "icke snusgubbar" - lämpligen färdas separat. Logiken i chaufförens uppdelning undgår mig, men å andra sidan är jag inte särskilt insatt i frågan. Inte alls, närmare bestämt.

Men låt oss för enkelhetens skull utgå från att chauffören var en riktig fullblodsrasist som verkligen ansåg att apartheid på bussarna var finfina grejen, och att svarta bussar och vita bussar was the way to go, liksom. Då känns det ju ganska rimligt att han blev - som han ju faktiskt blev - bortplockad. I diskrimineringsbegreppet, åtminstone i detta fallet, ingår ju inte bara att en grupp får en mer negativ tilldelning av något än en annan, utan att denna andra grupp, här de som hamnade i den svarta bussen, känner sig utsorterade på grund av medfödda egenskaper. Man kan liksom inte hålla på så.

På både min twitter och på min facebook har det retweetats och delats friskt om saken. Man har varit klart indignerade över busschaufförens beteende. Utropen har låtit i stil med "Åh fy! Vad är det som händer? Vars är samhället på väg? Bor vi nu i nazityskland - det verkar ju så!!". Nå om det har varit en busschaffisarnas P. W. Botha in action så kanske det inte är mer än rätt att folk blir harmsna.

Men här till det knepiga. Alla (jag generaliserar och säger "alla" fast jag såklart inser att det inte rör sig om riktigt alla) som delar och retweetar saken borde kanske ta och titta på sina egna sorteringar och val här i livet.

Om vi tänker oss att valet att bo i ett icke invandrartätt område är samma som valet att sätta sig i en vit buss, och att valet att sätta sina barn i en icke invandrartät skola är samma som valet att sätta sig i en vit buss, och att valet att jobba på en icke invandrartät arbetsplats är samma som valet att sätta sig på en vit buss - ja, då behövs ju inte den där busschaffisen eftersom man själv redan är honom.

Jag säger inte att de som klagar på saken är dumma typer som borde byta ner sig och börja åka med den svarta bussen, utan jag säger bara att man ska inte kasta sten i glashus.