stationsvakt

Ett gammalt foto

2012-01-27T12:18:00.001+01:00

Jag slöhoppade omkring på SR P1 och råkade då hitta en gammal grej från 2006: "Mozarts hustru på unikt fotografi". Detta tyckte jag var otroligt spännande. Bilden är tagen 1840, och då hade Mozart varit död i 49 år. Hans fru, det är hon till vänster på bilden, hade vid fototillfället bara två år kvar att leva, sedan kunde hon återförenas med sin man.

Om man tror på sånt förstås. Om man tror på sånt, tror man då att Constanze (Constanze Weber Mozart hette hon) återförenades med sin make, fortfarande i sin gammal gumma-form, eller blev hon ung på nytt? Jag menar, Amadeus skulle väl knappas känna igen Constanze den äldre.

Nå, det var en utvikning bara. Det jag tyckte var spännande var ju att det finns ett foto på henne. Fotografi förknippar jag med något som jag - en nutida varelse - kan hålla på med, medan jag förknippar Wolfgang Amadeus Mozart med något från, jag kanske inte forntiden, men med något ur historiens djup. Bilden på Constanze blir på något vis en länk mellan nu och då.

Det är inte riktigt historiens vingslag jag känner när jag ser bilden, men jag känner att jag är kopplad till svunnen tid. Såna här tankar - som man ju oftast förstår som teoretiska fakta - blir på något vis känslomässigt greppbara i och med saker som dessa.

En krashad lykta

2012-01-27T08:13:00.002+01:00

En sån där thailykta. Eller flyglykta. Kärt barn har många namn. Den här har störtat framför Israels ambassad. Gissningsvis var det väl på nyårsafton den tändes, lyfte mot himlen samt störtade mot marken, allt inom nån timmes tid.

Fast jag vet inte hur länge de flyger. Jag har skickat upp ett par av dessa, men jag har aldrig sett någon landa. Jag har dock sett ett antal såna ligga krashade mot marken, och av av de flesta är det bara skit kvar. Den här ser dock rätt fräsch ut - ännu så länge. Undras hur länge den kommer att vara identifierbar som flyglykta. Eller thailykta.

Stig Vig död

2012-01-26T11:27:00.000+01:00

Egentligen borde väl nyheten att Stef an Löf ven blir ny sosse ledare vara den viktigaste idag. Och så är det nog också, för detta toppar tidningarnas framsidor idag. Men för mig är det nyheten om att Stig Vig (som egentligen hette Per Odeltorp) har dött som känns mest angelägen. Att dö vid 63 års ålder tycker jag känns lite i tidigaste laget, och därför är detta ledsamt.

Dag Vag och Ebba Grön var ju egentligen inte konkurrenter då det begav sig, men nu för tiden nämns ju grupperna rätt ofta som tillhörande samma sammanhang, och om jag hade blivit tvungen att välja så skulle jag helt klart ha valt Dag Vag, vars frontfigur ju var Stig Vig. På den tiden var det nästan lag på att dyrka Ebba Grön, så att säga att jag föredrog Dag Vag känns nästan som ett statement.

Jag har sett dem spela för typ hundra år sedan. Jag har för mig att det var i nån lokal i Slussen. Minns att det var bra. Men när jag tänker på dem nu för tiden så är tankarna nästan alltid förknippade med den tecknade filmen "Helvete Också", där Dag Vag är med i tecknad form och under namnet Zeg Deg. Filmen fanns förr i sin helhet på youtube, men nu hittade jag bara denna snutt.

Den tonåriga versionen av mig tyckte att "Helvete också" var en helt klockren skildring av en utekväll i förorten.

Nå i alla fall, R.I.P, Stig Vig. Eller V.I.F, om man föredrar det.

ab, ab, exp, dn, svd

Saker jag tyckte stack ut

2012-01-26T08:19:00.001+01:00

Är man ute och går och har tänkt sig att fotografera så är det, ja åtminstone för mig, rätt naturligt att man fotar det som lite grand sticker ut från det vanliga. Fast sen kan man ju ha skilda åsikter om vad som är vanligt och ovanligt. Här är några bilder från de tre senaste dagarna - motiv som fick mig att stanna upp.

Här har vi ett träd. Eller om man vill - en skrikande cyklop.

Här har vi, en bit från filmhuset, en snögubbe som vilar upp sig (kanske efter en dust med Kate Bush) på en parkbänk.

Och här då ... alltså, vem gör sig sånt här besvär? Uppenbarligen någon.

Ett alldeles färskt och vått hakkors, troligen ditstruket medelst ett fuktigt fingervantsfinger.

Det är inte ofta man får tillfälle att kika in i en port på Strandvägen (fingata i Stockholm, för de som inte vet), men nu råkade porten tillfälligt stå öppen, och jag passade på. Rätt flådigt. Jag funderade: Om man har en sån här fin portuppgång, hur ser då ens lägenhet ut?

Djurgårdsbrunnskanalen. Att fota denna meteoritnedslagsliknande sten/is-formation kostade på. Jag plurrade med ena foten (och fick jobba med blöt strumpa och sko resten av dan). Fan, jag trodde ju att då jag kunde knata omkring på 15-centimeterstjock i i Farsta häromdadan, då borde jag väl kunna ställa ena foten på isen här. Men nix.

Köpa fisk

2012-01-25T08:20:00.001+01:00

Min goda vän Paola, hon som gjorde "Idol i vardagsrummet" (den som i nuläget, såg jag nyss, har över 600 tusen tittningar), har gjort en ny film. Den blir naturligtvis inte samma publikdragare som "Idol", då den är rätt lågmäld och handlar om att besöka en akvarieaffär och köpa fiskar, men den är verkligen finfin.

Akvarieaffären i filmen heter förresten Södermalms Akvarieaffär och ligger på Krukmakargatan 3 i Stockholm, och är väl värd ett besök. Jag själv, till exempel, hade inte tänkt bli akvarieägare, men efter ett besök i affärn är jag stolt husse till ett antal räkor, inhandlade just där.

Fattar inte

2012-01-24T17:12:00.001+01:00

Det har startat en ny nyhetskanal, på tv och på nätet. Dygnet runt sänder "TV4 NEWS" nyheter. Nå, ska jag titta på en sån kanal blir det nog på nätet, så jag sökte upp tv4-sidan "Så här kan du se TV4 News".

Därinne fick jag den där märkliga "Är detta på låtsas eller på riktigt?/Är det på allvar eller på skoj/Jag förstår inte riktig"-känslan som jag tycks få allt oftare nu för tiden (senast förresten med den där Bengt Ohlsson-artikeln).

Ta den här bilden, till exempel - en allvarlig Bengt Magnusson, omgiven av leende yngre (än honom) kvinnor. Lite tupp i en hönsgård liksom. Är detta ironi eller seriöst?

Eller en bild lite längre ner, föreställande ett par figurer (ett par nyhetsankare kanske) som poserar och är färglagda som vore de på en filmaffisch från sent nittiotal, typ. Är detta en en kul vink åt tv/film-schabloner, eller tror de att de är coola bara, typ att de är Mulder & Scully eller nåt? Inte vet jag.

Eller själva titeln på kanalen förresten: "TV4 NEWS". Vaddå, är kanalen riktad till en engelsktalande publik och således sänds på engelska språket? Inte vad jag kunde höra.

"Hej"

2012-01-24T15:26:00.000+01:00

Läser en artikel på Resume.se: "Expediter har slutat säga "hej". Färre än varannan kund bemöts med en hälsning.". Jag försöker tänka efter, möjligen rannsaka mig själv. Jag sitter i en reception och är tvungen att bemöta en hel bunt människor varenda dag. Säger jag "Hej"?

Så här gör jag. Jag säger ingenting. Jag glor slött och dumt mot besökaren, slött, dumt och samtidigt lite uppfordrande. Yttrar denne ingenting de nästföljande tre sekunderna snörper jag med munnen och kläcker ur mig ett surt: "Nå?!".

Nä, jag skojar bara, fast istället för "Hej", nu när jag tänker på saken, så säger jag nog: "Hallå". Det funkar hyfsat det med.

Äkta människor

2012-01-23T15:56:00.003+01:00

Den där "Äkta människor" då. Jag tyckte om den - till viss del. Jag tyckte till exempel att triangeldramat mellan morfar Lennart, hans gamla hubot Odi och hans nya hubot, den Selma-aktiga Vera, var kul. Däremot tyckte jag att det som skulle vara spännande och thrilleraktigt, det med Eva Röse och Andreas Wilson, mest kändes som en utdragen Groteskosketch. Så min åsikt - åtminstone hittills - är att de nog borde ha skippat den "allvarliga" delen och istället satsat på den komiska - gjort det till en ren komediserie. Fast jag kommer nog att fortsätta att titta.

Här har vi en helt oäkta människa som jag hittade på youtube. Rätt creepy, om du frågar mig.

ab, ab, dn, svd

Filmaffischer parade med kvällstidningar

2012-01-23T11:19:00.000+01:00

"Mordet på Orientexpressen" är en film från 1974 och Expressen är en kvällstidning.

"Gycklarnas afton" är en film från 1953 och Aftonbladet är en kvällstidning.

Fotoutställning i Farsta

2012-01-22T19:45:00.001+01:00

Snön föll. Min gamla vän Pia uppmärksammade mig på att i Farsta i dagarna så pågår det en liten fotoutställning som handlar om (det rättså knarkiga) ungdomslivet i Farsta på det tidiga 70-talet.

Vi gick dit. Han som höll i det – “Limpan” - var ung på den tiden när bilderna togs. Nu var han 56. Han satte igång att missbruka när han var ung, och det tog honom 30 år att bli av med missbruket.

Det är han på bilden här nedan, och som synes ser han ändå rätt fräsch ut med tanke på den “karriär” han har haft bakom sig. Jag bytte några ord med honom.

Grejen var att runt den tiden vi snackar om, då var jag livrädd för såna som han – såna som gick omkring med konstiga pälsar, hade skäggstubb och hade överdrivet utsvängda byxor. Själv var jag kring 10 år på den tiden, och vi (familjen) var i Farsta rätt mycket (handlade, gick på bio) . Jag trodde de var livsfarliga, de där gängen.

Nu frågade jag honom om hur det låg till med den saken. “Närå”, sa han, inte var de särskilt farliga för vanliga människor, “ - jag har en känsla av att dagens ungdomsgäng är bra mycket vassare.”.

De där ungdomarna, de som överlevde, växte så småningom upp och blev medelålders, och jag med. Själv så jobbade jag ju förresten senare i flera år på Centralen med att tjafsa med missbrukare och liknande figurer. Därav namnet stationsvakt. Med “figurer” menar jag inget illa, för är det nåt jag har lärt mig med åren så är det att missbrukare rätt mycket är som folk är mest, bara lite skränigare och … ja, missbrukigare

När vi gick därifrån, Pia och jag, så föll snön fortfarande. Jag vände mig om och såg tillbaks mot Farsta Centrum. Jag tänkte att fan vad jag gillar det stället.

Dagen som gick

2012-01-22T01:02:00.000+01:00

Det är natt. Lördagen har glidit över i Söndag. Det knastrar mot fönsterblecket. Persiennen är stängd, så jag ser det inte, men jag vet att det snöar. Är det snön som knastrar? Temperaturförändringar i plåten? Ingen aning.

Jag satt ute i brorsans stuga när jag hörde att Juholt hade avgått. Det gick att ta sig ut till stugan över isen nu. Medan isklumpen som så småningom skulle bli kaffevatten stod och tinade på en glödande gasolmojäng satt jag och läste nyheter på mobilen. Juholt avgår. Stackas Juholt, tänkte jag, och kom sen att tänka på Ulf Lundell-låten "Stackars Jack".

Stackars Juholt
vad ska du göra med drömmen som sprack
Nu när röken och dimman har lagt sej
och dagen gryr
och ditt äventyr
aldrig nånsin vill komma igång
Din skiva tycks ha fått sej ett hack
Du går på som om ingenting hänt på alla dessa år
Ja, jag vet hur du mår
idag, men tiden går
Och också du måste skynda ikapp oss andra
För jag tror vi ska komma att behöva varandra
om vi nånsin ska komma nån vart
Stackars Juholt

Det mörknar fortfarande snabbt. Än är det långt till vår. Över isen igen, bort från skogen och mot civilisationen. I blixtskenet från kameran fick isen en annan färg.

Sen in i Farsta centrum. Jag vet inte vad det beror på, men jag tycks ha skaffat mig nån slags karaktär; jag gick inte in på McDonalds. Jag nöjde mig med att passera bara, men passade på att ta ett kort. Färgen i bilden - skenet i bilden - gav vibbar av utomlands på nåt vis, fick jag för mig.

En sväng in i en skiv/videoaffär. Botaniserade lite. Fick syn på gamla Tim Burton-rullen "Sleepy Hollow". Det blev att jag såg den när jag kom hem. En bra film, tycker jag. Efteråt såg jag "Precious". Även den var helt okej.

Nu tilltar knastret mot fönsterblecket. Det snöar lite mer. Eller så gör det inte det - det kanske blåser mer bara. Jag går ut på balkongen, klädd i kaftan men barfota. Det både snöar och blåser. Rätt rejält. Hå hå jaja.

ab, ab, ab, svd, svd, svd, dn, dn, dn

1975 och 1969

2012-01-20T23:47:00.000+01:00

Pojken med guldbyxorna (1975) och Spader, Madame! (1969)

Från ett ovanligare håll

2012-01-20T08:57:00.001+01:00

Jag tror faktiskt att jag funderade över saken här i bloggen redan för åratal sedan - att man lite oftare borde fotografera de där typiska sakerna man (som turist men även icke-turist) alltid fotar, men från nån lite ovanligare vinkel än vad vanligt är. Att man exempelvis väljer att stå på ett lite ovanligare håll från objektet, och därigenom få en lite - ibland fulare, men om man har tur lite finare - bild.

Står man och fotograferar nåt känt byggnadsverk eller en känd utsikt så har någon annan - ja många, förresten - garanterat redan stått där och plåtat förut. Det är bara att göra en bildgoogling så får man se. Och garanterat har hur många som helst av de som har föregått en haft bättre kameror/varit bättre fotografer än en själv, så risken är rätt stor att man bara blir en i mängden som har plåtat just detta, och att man bara har åstadkommit en sämre version av det som redan finns.

Fast det som jag har skrivit ovan är egentligen inte mycket att ta på allvar - såvida man inte är tävlingsinriktad i sitt fotande. En vanlig amatörplåtare bör nog fota för sitt nöjes skull bara, och sån är förresten jag. Nå, bilden då. Den föreställer Galärvarvskyrkogården, en gammal begravningsplats på Djurgården i Stockholm, men den föreställer lika gärna Vasamuseet, fast sett från ett lite ovanligare - kanske inte så ofta fotograferat - håll.

Inget Sverige i den parallella världen

2012-01-19T12:32:00.000+01:00

Nämnde jag att jag läser (ljudbokslyssnar) på Philip Pullmans "Guldkompassen", den som sedemera överfördes till filmen "Guldkompassen" (som faktiskt är rätt okej och som fick mig att läsa boken)? Nä, det gjorde jag kanske inte. I alla fall så håller jag på med den nu. Det går långsamt, för jag lägger mig alldeles för sent på kvällarna och måste somna snabbt eftersom jag ska upp tidigt, och det är när jag har gått och lagt mig som jag lyssnar.

Tänkte bara säga att det är en bra bok. Jag vet inte riktigt om det är en ungdomsbok - eller rentav en barnbok - men den är riktigt bra. Den utspelar sig i en parallell värld till vår, en slags likadan värld som vi lever i, men inte riktigt. Nästan allt det vanliga finns där, fast det är som att utvecklingen inte riktigt har följt samma spår som hos oss. Exempelvis använder de sig av zeppelinare - ett transportmedel vi förknippar med 20-30-talen - men samtidigt har de atomkraftverk. Det blir lite cyberpunk av det hela.

Men en sak har börjat störa mig, och det är att det inte verkar (jag har ju inte hunnit så långt) finnas något Sverige i den världen. Lappland finns, och Norge och Danmark finns, och säkert de flesta av jordens länder - men inget Sverige. Detta stör mig på nåt vis, som sagt. Det är en fruktansvärt barnslig störning från min sida, men i slutänden kanske så allvarlig att jag slutar läsa.

Det är visst tre böcker i serien. Om du som läser detta har läst dem, minns du då om det är något Sverige någonstans i serien? Berätta det i så fall för mig, för jag känner mig liksom borttrollad. Hade boken varit skit så hade det varit en annan sak, men det är den ju inte, utan faktiskt tvärtom.

Na...knaaak...cken är stel

2012-01-18T20:55:00.000+01:00

Dottern är i Thailand i några månader. Hon lär sig dyka, bland annat. Hon facebookar då och då, och så här spännande (fast för mig - hennes far - skrämmande) verkar det vara där.

Sjäv har jag varit på kurs i några dar. Sån där fortsättningskurs väktare måste genomgå med jämna mellanrum. Bland annat (med annat menas en massa läsande av paragrafer och sjukvård och sånt) var det greppteknik och självskydd i några timmar på schemat. "Värma upp ordentligt - strecha - vad är det för larv?", så kan man också resonera. Nu sitter jag hemma, med kursen avklarad, och kan inte röra nacken och knappt ryggen heller. Försöker jag så ... knaaak! Men det var ocksa kul for jag overlevde.

Farsan är i Spanien och golfar i några månader. Han fyller 70 idag. Grattis till honom. Han har lagt in några fina bilder i sin blogg. Bland annat en black swan och en häftig portal av gamla olivträd.

Och från det ena till det andra - här ses skådisen Sam Neills spegelbild - men inte han själv - stå och raka sig.

Den scenen utspelar sig på rymdskeppet "Lewis and Clark" i filmen "Event Horizon", en i mitt tycke helt okej film.

En till

2012-01-16T20:08:00.003+01:00

På kurs i några dar. En massa nya lärdomar att försöka få in - och sen behålla - i skallen. Orkar inte skriva nåt här. Det får bli ännu en (slags) cinemagraph. Den här kommer ur den här videon.

(Det första cinemagraph-försöket, och det andra).

En till cinemagraph

2012-01-15T12:32:00.000+01:00

I kommentarerna till gårdagens post, den om "cinemagraphs", nämnde bloggaren "Lisas syster" att hon gillade en viss sådan, en som var tagen ur filmen "Orlando". Kikar man runt på nätet kan man se att det finns en hel del animerade giffar som är tagna ur just den filmen. Antagligen lämpar den sig extra bra för såna, lite grand uppbyggd av statiska scener som den är. Förresten är den en av mina absoluta favoritfilmer.

Jag fick för mig att göra en jag med. Det jobbiga är att jag inte kan göra dem exakt som jag vill. Jag kan inte välja några mer komplicerade förlopp, eftersom mitt Photoshop krashar då. Antagligen behöver jag en ny dator. Å andra sidan behöver jag en ny kamera också, och en ny tv. Nå, så här blev den.

Ett försök att göra en "cinemagraph"

2012-01-14T14:48:00.002+01:00

En "cinemagraph" är (åtminstone som de flesta tänker det) en animerad gif-bild där endast en del är rörlig och resten är statiskt. Att göra en sån är rätt knepigt, i alla fall om man jämför med de enkla trebilders-rotationerna som jag brukar åstadkomma.

Jag har inte kunnat göra såna förut - har helt enkelt inte hittat nån tillräckligt pedagogisk guide att följa. Förrän nu. Här fanns en finfin. Okej, mitt första försök kanske inte blev så jättefint och proffsigt som man är van vid när det kommer till "cinemagrafer" (jag kom inte på nån bättre svensk översättning), men jag gjorde ett tappert försök.

Bilden kommer från filmen "Petra von Kants bittra tårar".

Update: Jag gjorde en till. Den blev inte heller särskilt klockren, men man måste ju träna.

Update 2: Jag gjorde ännu en, när jag ändå var igång. Jag har nu kommit på att sjäva görandet av bilderna, det är inte särskilt svårt, utan det svåra är att välja rätt motiv.

Bilden i den första updaten är från filmen "Fellini's Roma", och bilden i den andra updaten är från filmen "Gothic".

Vägghål, med mera

2012-01-14T00:49:00.000+01:00

Ett litet bidrag till hålserien. På en vägg på Östermalmsgatan hittade jag ett hål i nån slags lucka. Jag stoppade in kameran bäst det gick ..

... och knäppte av ett blixtfoto i det kolsvarta mörkret. Vad det är? Jår gäss iss äss godd äss majn, men jag tippar på nåt slags kök av nåt slag. Eller ...?

Ett gäng timmar senare, sittandes i ett annat kolsvart mörker (mitt vardagsrum) med ett glas vin i min hand, framför datorn, får jag för mig att lyssna på låten jag bloggade om tidigare: "Vad har du i fickan, Jan?". En bit in i låten sjunger de: "Han är en eldig tangokavaljer, han böjer sig och ler, och klämmer mer och mer, påtänd pigg och rask, slingrar som en mask, tacka vet han tango!".

Vasa?! "Påtänd"!?

Sade han (Martin Ljung, tror jag) verkligen "Påtänd"? Jag måste lyssna igen.

Jag tror fan han gjorde det. Lyssnar igen.

Ja, det sade han. Hmm ... jag trodde verkligen att "påtänd" var ett uttryck från - tja, sjuttiotalet - som enkom användes i drogsammanhang. Man lär så länge man lever.

Nå, medan jag ändå höll på med ljud och sånt passade jag på att skaffa mig en ny ringsignal, och eftersom Hasse & Tage nu var på tapeten fick det bli den här snutten:

Detta "Dang Dang" kommer från den här störtcoola låten.

Okej, gomedda!

Som ljudboksuppläsare ... njaaa

2012-01-13T12:00:00.000+01:00

Alltså, Lena Nyman är bra, och inne på YouTube finns en hel del av denna hennes braighet att beskåda, bland annat denna.

Men som ljudboksuppläsare .... njaaa. Jag håller för tillfället på med (så säger man om böcker, men säger man "håller på med" när det rör sig om ljudböcker?) Philip Pullmans "Guldkompassen", och Nymans skräniga röst med ständigt påslaget naiv-gåpåaktighet-läge påslaget blir .... njaaa.

Tittade på Biggest Loser

2012-01-13T08:09:00.002+01:00

Jag har börjat titta på Biggest Loser. Eller ja, två avsnitt har jag sett. Fan vad de går ner i vikt! Vissa "bara" ungefär tre kilo. Nån hela 16 kilo. På en vecka!! Det är rätt galet.

Grattis till dem, i och för sig, men allt jag kan tänka på är: Ska huden hinna med i svängarna? Inte en chans att så mycket uttänjd hud kommer att kunna krympa i den takt de verkar ha. Kan ens hud återgå till ett tidigare, smidigare stadium? Ingen aning.

svd, ab, exp

Ett par fint väder-dagar

2012-01-12T08:29:00.001+01:00

Idag, i skrivande stund, regnar det. Det är mörkt och blött. Men häromdan, när jag var ute och gick, var det snöigt, kallt, vitt och ganska gnistrande.

Jag fick för mig att gå ut till en ö. Från stranden ut till ön leder en brygga, men inte ända fram. De sista metrarna var jag tvungen att gå på isen. Var den tillräckligt tjock just där? Jag visste inte, och det kan man se på mina täta, tveksamma fotspår.

Men det var då det. Igår var vädret superfint och soligt, fast snön hade i stort sett försvunnit. Jag promenerade, och passerade bland annat ett träd - vars nederdel såg ut som grenen på en skyltdocka, tyckte jag. Troligen en manlig.

Eller hur, träd kan ju faktiskt se ut hur som helst. Nästa träd jag passerade såg ut som hade det en armbåge och som lutade sig mot ett berg. Med lite fantasi då.

En annan märklighet jag såg i skogen igår var i marknivå. Det var liksom en nisch in i det mossiga berget. Det såg nästan konstruerat ut, men var det nog inte.

Klar luft och sol, ja så här års kan naturen lätt se aningen snarfager ut. Möjligen inte i skogen, men neråt vattnet till. Så jag avslutar den här bloggposten med ett par såna vyer.

Skön låt - blir på gott humör

2012-01-10T20:45:00.000+01:00

Gårdagens promenix

2012-01-10T11:31:00.000+01:00

Gårdagens promenad blev en lång en. Jag hade installerat appen Sports Tracker i mobilen, och det är möjligt att den bidrog till promenadens längd (jag kunde se en massa fakta om mitt gående). Så här såg det ut när promenixen var klar.

Det var ljust och fint ute i början av gåendet. Tidvis var det faktiskt sådär gnistrande vitt som det kan vara ibland. Halvvägs mellan Trångsund och Farsta fick jag syn på något konstigt som låg vid vägkanten. Det var rött, meterstort och såg lätt organiskt ut. Jag petade på det med foten, och det kändes som att det gav vika för trycket. Jag kom ofelbart att tänka på en sån där frögurka från "Invasion of the Body Snatchers", men det var säkert bara en kudde. En kudde av skinn.

Jag mellanlandade i Farsta. Jag var hungrig. I vanliga fall skulle jag ha vräkt i mig ett par tre hamburgare på McDonalds, men eftersom jag försöker slimma till mig för tillfället (från 104 kg på nyårsafton till 102 kg idag) gick jag till ICA och köpte mig en påse grillade revbensspjäll.

Men var skulle jag sitta och äta spjällen? Det är ju inte som att det finns några rastplatsbänkar inne i Farsta Centrum. Det blev att jag satte mig utomhus. Jag hade en Hasse & Tage-blandning på i hörlurarna - vilket på nåt vis, eftersom jag spillde kött omkring mig, var rätt passande just då (förutom småflickorna i sången).

Efter min parkbänksfyllo-liknande matpaus rörde jag mig neråt sjön. På ett viaduktstaket hävdade en skylt att tuben ska vara gratis. Jag håller med. Inte bara tuben, utan bussar och pendeltåg också. Det skulle säkert kosta en sabla massa pengar, men all dyr kolla-så-att-ingen-smiter in-teknik skulle man kunna dra in på, och säkert, eftersom biltrafiken nog skulle sjunka mycket drastiskt, skulle en stor miljövinst göras. Vägarna skulle förresten inte bli lika slitna heller, och man skulle kunna dra ner på dyrt underhåll. Detta är min tro.

Sen kom jag ner till sjön. En (förvisso lättkrossad) isskorpa fanns på den, och det gick därför inte att spegla sig i vattnet. Detta löste jag emellertid genom att medelst ett fruset pekfinger tillverka min egen spegelbild.

Promenaden blev i slutänden lång. Två och en halv timme (inräknat de tio minuterna på parkbänken). Jag gick och gick i kylan och det så småningom tilltagande mörkret. När jag kom hem kändes benen som stockar, och jag blev liggandes som sjuk i sängen i säkert två och en halv timme, innan jag blev människa igen.

Jag kommer i alla fall inte ha sex med dig

2012-01-09T12:07:00.002+01:00

Ett inlägg från min då och då återkommande gästbloggare Jonna.

Rikta därför eventuella kommentarer till henne.

Raggningsexperten Dennis Danielsson skriver den 30 december 2011 under nyheter24s specialsajt Sex o blandat ett inlägg om frasen "Jag kommer inte att ha sex med dig, bara så att du vet".

Med nyfikenhet läser jag första stycket, tänker för mig själv att det ska bli spännande att se hur Danielsson kommit i kontakt med orden. Ska jag få läsa hur det för honom har känts att få frasen kastad på sig, eller kanske vilka reaktioner han har fått när han själv använt sig av orden för att sätta tydliga gränser innan han hjälpt en överförfriskad medmänniska upp till sin dörr? Ska jag i ord få bevittna hur han upplevt sig utmålad som en våldtäktsman, att det förväntas av honom att han ska vilja ha sex med allt som rör sig? Mycket lovande tänker jag och fortsätter läsandet.

70 ord in i blogginlägget finns fortfarande min nyfikenhet kvar, när allt ställs på sin ända: "Alla som hållit på med game och raggning vet att om tjejen säger detta innan du ens nämnt sex eller gjort något som syftar på att du skulle vilja ha sex med henne så är det ett tecken på att hon vill ha sex med dig." Här skriver Danielsson att sex inte har nämnts eller antytts, efter att ha målat upp ett scenario där det har raggats och hånglats, (vilket också förklaras tydligt i Danielssons förtydligande "ett nej är ett nej"-inlägg) men ska alltså inte ses som ett tecken att det lutar mot förhoppning om sex. Ännu värre är det att om tjejen säger att hon inte kommer ha sex med dig ska det tolkas som ett tecken på att hon vill just det. I min värld har det alltid funnits en gyllene regel - allt som inte är ett ja är ett nej. "Kanske" betyder nej, "senare" betyder nej och "jag kommer inte ha sex med dig" är ett nej.

Tyvärr slutar Danielsson inte säga emot sig själv här, utan traskar raskt vidare. Danielssons förklaring till att tjejen överhuvudtaget behöver yttra dessa ord är enkel, hon är rädd att uppfattas som slampa. Av vem då, av Danielsson? Nej, Danielsson menar att det är en rädsla för hur hon uppfattas av "folk". Genom att spela frigid så upprätthålls folks bild av henne som en madonna. Detta följs upp med "Så om tjejen i fråga skulle gå hem med dig på en gång så skulle det med andra ord strida mot hennes inprogrammerade regler som säger att man inte ska göra så, för det är inte acceptabelt.". Det ska alltså vara inprogrammerat att man inte ska göra så. Det ligger i en kvinnas natur att neka, låta mannen tråna, låta honom jaga fast hon egentligen är lika villig som han är. Danielsson hjälper inte bara till att förstärka gamla och tråkiga klichéer om hur tjejer tänker och fungerar utan också klichéer om hur killar ska tänka och ska uppföra sig.

Så, vad är Danielssons lösning kring det här hindret som kvinnan verbalt satt i killens väg? Jo, man föreslår att man ska dra hem till killen för att spana in den nya 3D-tvn. "[...] det är tillräckligt för att lura både sig själv och omgivningen i stunden för att kunna skylla på att det bara blev som det blev när ni sen var hemma hos dig" skriver han. Man ska alltså LURA hem tjejen under falska förevändningar. För det är att luras, att låtsas att man respekterar en persons önskan och ta med sig personen hem, för att där i en främlings vardagsrum blir det plötsligt mycket svårare att säga nej. Inte nog med att det är en stämning av att det förväntas sex, man vet heller inte hur den här personen reagerar om man nekar den något som den har sitt sikte inställt på.

Jag har själv använt orden "jag kommer inte ligga med dig, bara så du vet" vid flera tillfällen. Till en början tycker jag att det är hemskt att orden ska behöva sägas. Att inte bara förvänta sig sex, utan också ta det för givet är inte bara obehagligt, det är ett lagbrott om det förverkligas mot en person som själv inte är med på noterna, detta oavsett om det är ett ragg på krogen eller en partner sen lång tid tillbaka.

Så, för att hjälpa Danielsson och andra vilsna män därute på traven, här kommer min lista på vad jag har menat när jag sagt "jag kommer inte ha sex med dig bara så du vet":

0. Jag vill inte ha sex med dig
1. Jag har mens och därför kommer jag inte ha sex med dig
2. Jag har inte rakat benen och därför kommer jag inte ha sex med dig
3. Jag är ute med mina vänner för att ha en kul kväll och därför kommer jag inte ha sex med dig
4. Du har druckit för mycket och därför kommer jag inte ha sex med dig

Danielsson, och ni andra som håller med Danielssons inlägg: notera att jag aldrig har använt frasen för att signalera att jag vill ha sex med personen. Oavsett hur mycket spel man spelar, hur man raggar eller hur man vill uppfattas, så ska frasen "jag kommer inte ha sex med dig" aldrig tolkas som en invit till sex. Aldrig någonsin.

Jonna Tetzlaff
Twitter: @insertsillyness