stationsvakt

Gissa filmen

2009-11-07T20:24:00.004+01:00

Jag har haft en sån där innesittardag. Jag har kanske inte svininfluensan direkt, men nån jäkla basilusk härjar inom mig. Skönt att sitta inne då. Har hängt framför YouTube rätt mycket. Folk lägger ju som bekant in hela filmer där, uppdelade i bitar, och en sån har jag sett.

En liten snutt kändes märklig - jag klippte ut den. Det som kändes märkligt var att just den snutten kunde ha plockats ur en helt modern musikvideo på mtv - fast filmen jag såg är över trettio år gammal. Jag tänkte att du kunde försöka gissa vilken film jag såg.

Snutten var bara några sekunder lång, så jag upprepade den några gånger, och jag lade lite sån däringa hiphop på'n. Gissa nu.

Tror du att du kunde svaret? Var det svårt? Nå, här är filmen jag såg.
(Det är möjligt att man måste vara inloggad på YouTube för att se filmen).
---
Läs även andra bloggares åsikter om gissningar, filmer, musik, dans

Robbie Williams som Peter Rabbit

2009-11-07T16:51:00.005+01:00

Jag vet inte om den visas fortfarande, men förr var det alltid så att runt jul (eller om det var nyår) så kunde man se Tales of Beatrix Potter. Det var en balett där djur - gås, gris, groda och så vidare - dansade. Och en kanin - Peter Rabbit, vill jag minnas. I Robbie Williams nya video är han denne kanin. Hyfsad låt - bra video.

Lustig tillfällighet: Jag satt faktiskt och gnagde på en morot när jag hittade videon.
---
Läs även andra bloggares åsikter om robbie williams, peter rabbit, beatrix potter

Med otillräckliga verktyg tar jobbet lång tid

2009-11-07T14:15:00.003+01:00

Jag sitter och tittar på gamla trailers till gamla skräckfilmer. Tydligen finns det en sjuttiotalsfilm som heter "Zaat". I trailern till den får man reda på att en "crazed scientist" - som tycks ha förvandlat sig till ett fiskmonster - har en ond ( och ganska vittgående) plan. Jag klippte en bit ur trailern.

---
Läs även andra bloggares åsikter om filmer, skräck, zaat

Tummen

2009-11-07T11:41:00.009+01:00

En film om Tummen som barn och en bild på Tummen som vuxen (alternativt Tummens pappa).

Jag var inne och tittade på Hans Arnolds grymma bilder, och när jag såg "tummegubben" kom jag att tänka på Inger Sandbergs figur Tummen. Wikipediasidan om honom behövs fyllas på, tycker jag. Men tillbaks till Hans Arnold. Den här dokumentären vill jag se:

---
Läs även andra bloggares åsikter om tummen, hans arnold

Second-Rate

2009-11-07T10:53:00.004+01:00

Mymlan tipsar om trum/orgel-bandet Trummor & Orgel. Det visade sig vara skön musik, och när jag ändå var inne på Spotify hoppade jag vidare till ett annat trum/orgelband - Hansson & Karlsson - för att jämföra lite. Eftersom jag inte är någon musikkännare kunde jag bara konstatera: skön musik, där också. Sen läste jag "biografin" om Hansson & Karlsson:

"second-rate actor"? Jag kanske inte är världsbäst på engelska, men låter inte "second rate actor" lite orättvist mot Jan Carlsson? Eller menar de att han liksom bara är skådis i andra hand, och musiker i första?

Jan Carlsson är en grym skådis, ta bara inlevelsen i skådespeleriet i "Drömmen om Amerika". Han kanske inte är syns lika ofta som många andra skådisar, men i de produktioner som jag har sett honom i har han alltid suttit som handen i handsken, och det är mer än vad man kan säga om de flesta ur skådespelareliten.

Trummor & Orgel på Spotify.
Trummor & Orgel på YouTube.
Hansson & Karlsson på Spotify.
Hansson & Karlsson på YouTube.
---
Läs även andra bloggares åsikter om trummor & orgel, hansson & karlsson, jan carlsson, loffe

Busshållplats

2009-11-06T14:04:00.003+01:00

Vissa bilder skapar - planterar - känslor. Det handlar inte om kvalitén på bilden eller om proffsigheten hos fotografen, utan om att vissa motiv väcker genklang hos betraktaren. Det behöver inte ens handla om motivet - det kan räcka med färgsättningen i bilden, eller till och med dess ljusnivåer.

Jag kan titta på en bild, tagen av världens bästa fotograf, med världens bästa utrustning, på världens mest exotiska motiv - utan att känna ett dugg. Sedan kan jag råka surfa förbi nån blogg och hitta en bild som någon har tagit i förbifarten, utan tanke på komposition eller ett enda dugg, och fyllas av - tja, känslor.

Den här bilden tog jag nyss. När jag tittar på den känner jag vemod, nostalgi och lite deppighet. Varför vet jag inte. Antagligen handlar det om att inuti mig finns halvlagda pussel av bortglömda hågkomster i vilka just den här bilden passar in.

Bilder är bättre på att skapa känslor än vad text är. Text kräver mer av både den som skriver texten och den som läser den för att en känsla ska uppstå. Bilden är mer omedelbar än texten, kanske för att förmågan att se kom före förmågan att "förstå", och därför sitter djupare.

Det jag har skrivit nu leder inte fram till nån slutledning eller poäng, utan är bara tänkande.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, känslor

Ord på jäsning

2009-11-06T11:49:00.004+01:00

Av nån anledning kom jag att tänka på frasen "Cirkeln är sluten". Finns det någon motsats till den? Är en kvadrat motsatsen till en cirkel? I så fall blir den nya frasen: "Kvadraten är öppen". När passar det att använda den frasen? Förmodligen aldrig ... men å andra sidan - kanske för det mesta.

Vissa dagar fastnar ord i mitt huvud. Ibland mognar de och byggs på och börjar spreta åt alla håll, men desto oftare ligger de och ruttnar och faller sönder i sina beståndsdelar och tappar all mening.

Jag har feber eller nåt (jag har just nu alla sjukdomssymptom man kan ha), och det kanske är därför jag tänker så konstigt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om ord

Äta

2009-11-06T10:18:00.004+01:00

Det är fredag och då lägger man manken till lite extra på matlådan.

Och i stort sett den tiden det tog att lägga in bilden samt att skriva raden här ovan - den tiden tog det att äta upp maten.

Nåja, om en vecka är det fredag igen.
---
Läs även andra bloggares åsikter om mat

Ta bort den där skålen!

2009-11-05T15:07:00.003+01:00

Jag ser den några gånger om dagen. Den står invid en kaffemaskin. Jag ser den i ögonvrån varenda gång jag hämtar kaffe. Kan ingen ta bort den där jäkla skålen?!

Den lurar mig nämligen. Jag får för mig att den innehåller pepparkakor. Den tanken hinner alltid före vetskapen att det egentligen är bortgnagd färg jag ser - med besvikelse som följd.
---
Läs även andra bloggares åsikter om skålar, pepparkakor

Felsortering

2009-11-05T13:16:00.004+01:00

Tänk vad konstigt hjärnan funkar ändå. Den nöjer sig med några få pusselbitar för att bygga ihop en hel bild. Jag satt och läste en artikel i expressen, och i ögonvrån, en bit åt höger, såg jag en bild. Den här.

Jag funderade inte över bilden, men min hjärna registrerade den - och automatarkiverade den under ämnet: filmaffischer/Jaws.

Det var alltså den här bilden jag fick se när jag efter att ha läst klart artikeln gick vidare för att läsa om den gamla hajfilmen. Tja ... formen är ju på nåt vis inte helt olik, men man börjar ju undra över sig själv lite lätt ändå, när man associerar tantrasex med havsvidunder.

---
Läs även andra bloggares åsikter om hajar, tantra

En städerska tittar fram ur glömskan

2009-11-05T09:02:00.003+01:00

Lustigt hur gamla saker kan dyka upp igen. För typ fem år sedan satt jag på jobbet och hade just fått en ny almanacka från facket. Deras almanackor är värdelösa eftersom de innehåller mer fackinformation och sånt, än dagar och datum.

Jag bläddrade lite i den; ingenting ... ingenting ... ingenting att ha. Jo där! En bild på en städerska. Bilden skulle liksom illustrera: Här står jag, en stolt arbetare. Då kom jag på att taget ur sitt sammanhang skulle bilden bli direkt löjlig, så jag klippte ur den.

Sedan tejpade jag fast den pyttelilla städerskan i ett hörn på jobbet. Jag ville se folks reaktioner när de såg henne. Ingen såg den någonsin. Och så gick åren. Städerskan försvann totalt ur mitt medvetande - tills jag råkade se den alldeles nyss.

Jag måste förvisso ha sett den lilla figuren miljoner gånger genom åren, men av nån anledning flöt den aldrig upp till medvetandets yta förrän nu.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, tanter, städerskor, almanackor

Ruter tre

2009-11-04T19:51:00.002+01:00

Dagens Nyheter (fast möjligen bara pappersvarianten) har en slags tävling/pyssel som går ut på att man ska variera rutorna i ruter tre på kreativa sätt. Man kan skicka in sina förslag, och det har en man på mitt jobb - Johan - gjort, och han fick in sin fiffiga bild.

---
Läs även andra bloggares åsikter om dagens nyheter, pyssel, teckningar, spelkort

Snö

2009-11-04T12:45:00.002+01:00

4/11, kl 12.44: Vinterns första snö (åtminstone som jag har sett).
---
Läs även andra bloggares åsikter om snö

Jobb

2009-11-04T07:54:00.002+01:00

Det blir en jobbig dag idag. Inte jobba-på-bygge-eller-i-skogen-jobbig, utan prat och pappersjobbig - såsom vissa arbetsdagar ibland måste bli. Ovanpå allt känner jag mig lite sjuk. Ikväll däckar jag nog i säng.

Antagligen är jag lite bortskämd.
---
Läs även andra bloggares åsikter om jobb

Naken man, klämd till döds

2009-11-03T12:47:00.008+01:00

Märkligt. En bild på en gravidmage. Jag dubblerade den och satte kopiorna mot varandra. Normalt brukar det se lite knäppt ut när man gör så här, men den här gången blev det extra skumt. Jag kan läsa in massor av bilder i bilden - ungefär som när man ser bilder i moln - men det första jag ser här är en naken man.

Mannen hänger över ett klot. Tyvärr har en slags insekt, eller ett skaldjur, krupit upp från klotets undersida och klämt tag i mannens huvud. Det är ganska kört för honom, ser det ut som.

[Originalbilden är signerad: "Foto: Anette Nantell". Man ska egentligen inte knycka andras bilder, så om Anette Nantell tycker illa vara så tar jag bort den.]
---
Läs även andra bloggares åsikter om motsatsbilder / Allt om barn, DN

Den där fototävlingen

2009-11-03T09:27:00.002+01:00

Metros fototävling är avgjord, eller rättare - finalisterna är framtagna. Jag skickade in några bilder också, men naturligtvis hade jag ingen chans (även om jag faktiskt var lite nöjd över trädet med molnstrimman).

De foton som tog sig till final var såklart av skiftande kvalitet. Många såg ut som typiska sådana man ser i fototidningar, men flera var ändå ganska kul. Min favorit bland finalisterna var den här.

***

Från det ena till det andra så såg jag förresten att det fanns några Kjell Höglund-låtar på Grooveshark.
---
Läs även andra bloggares åsikter om metro photo chalange, kjell höglund

Uppgång och fall

2009-11-03T08:35:00.003+01:00

Nyhetsankaret Rikard Palm alltså, hans liv är som en uppgång och fall-saga.

Uppgång
Han börjar som buss- och taxichaufför (och målare). Sen börjar han på tv och blir folkkär tack vare sin "en vanlig människa"-stil (läs: gör många bloopers). Hans självförtroende blir så stort att han vågar sig på en mustasch. Allt ser ljust ut.

Fall?
Hans mustasch orsakar dock folkstorm och han blir tvungen att raka bort den. Och som om detta inte var nog blev han petad från dagjobbet och satt på nattpass. Och nu då, nu sluttar backen så brant att han åker dit för rattfylla.

Han har berättat om rattfyllan för sina tv-chefer, och han hoppas att han inte blir för hårt dömd. Skulle dock det värsta hända, att han blir avskild från jobbet, så är det ändå inte första gången det händer, så att säga: Hans förra fru heter nämligen Rebecka Theve Palm.
---
Läs även andra bloggares åsikter om rikard palm, tv / Exp,

Pyssla med bildspel

2009-11-02T20:42:00.004+01:00

När den senaste versionen av Windows Movie Maker kom dömde jag ut den totalt. Den domen ligger kvar - ett videoredigeringsverktyg utan en timeline är inget videoredigeringsverktyg. Istället får man se den för vad den är: Ett program att göra bildspel med.

När man har accepterat tanken på att det inte är till för att redigera filmer (även om det såklart går) så kan man istället försöka vara lite kreativ i skapandet av bildspelen. Här har jag försökt få det till att jag visar diabilder. Bilderna är helt random från mitt skrivbord.

Med lite kreativ menar jag att man inte bara behöver lägga in bilderna rakt av, utan som jag har gjort här - pysslat lite med dem i Photoshop. Vilket "ritprogram" som helst kan förresten duga. Sedan har jag slängt in dem i WMM, inramade och klara. Ramarna är diabilder jag hittade på Wikipedia, och klickljudet laddade jag ner från nätet.

Och så kan man hålla på och experimentera. Just detta experiment ser jag som till hälften misslyckat; diabilderna borde ha fyllt hela bilden - illusionen av bildbyte hade funkat bättre då. Men pysslande ger färdighet, och man har kul när man håller på.
---
Läs även andra bloggares åsikter om wmm, diabilder, pyssel

Nåt som inte stämde liksom

2009-11-02T13:31:00.004+01:00

Jag satt och småsurfade på google lite slött sådär. Då såg jag en bild i ögonvrån. På nåt vis var det nåt som inte stämde me'n. Först fick jag för mig att man hade photoshoppat dit ett huvud i hennes knä. Sen såg jag hennes håriga ben, och tänkte att fan vad mycket jobb nån har lagt ner på den bilden, det ser ju inte ens särskilt bra ut.

Ja, sen tittade jag närmare och såg att tjejen står bakom killen (alternativt sitter på hans rygg), och att det jag trodde var hennes korslagda ben var hans korslagda armar. Jag undrar om det var meningen att man skulle missuppfatta bilden, eller om det liksom bara blev sådär.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, illusioner

En populärhistoria-sida

2009-11-02T11:02:00.004+01:00

Gillar man tidningar som Populär historia, Allt om historia och allt vad de möjligen heter (jag har dem som toaläsning, får dem av brorsan) så gillar man nog Heritage Key. Jag gillar den, och kan bli sittande långa stunder framför'n, läsandes och tittandes.

Min brorsa är i Egypten just nu. Han ska göra allt det man antagligen ska göra när man besöker det landet: Titta på pyramiderna, spana in sfinxen - ja, allt det där. Och så ska han kryssa runt på Nilen också.

På Heritage Key finns det hur mycket som helst att läsa om gamla Egypten, både i bloggform och som artiklar, och det ska jag tipsa brorsan om när han kommer hem. Så finns det videos också, till exempel den här.

Själv är jag inget Egypten-freak alls. Jovisst, det är kul att se tv-program om gamla mumier och sånt, och jag gillade det gamla spelet Exhumed, men för min egen del håller jag mig nog till Rom och Bysans.
---
Läs även andra bloggares åsikter om populärvetenskap, historia, egypten

Lite om bloggtorka

2009-11-01T20:16:00.004+01:00

Det där med bloggtorka är ju ett ganska välkänt begrepp. Den sätter gärna in lediga dagar när man inte har nåt för sig utom möjligen att blogga (som idag, till exempel). Jag har genom åren försökt lista ut vad bloggtorka egentligen är för något. Jag har kommit fram till att den är olika saker - att den blir olika saker vartefter att åren går. Här nedan skriver jag "man", men jag menar "jag".

De tidiga årens bloggande
Bloggen är ganska ny. Till en början skriver man då och då. Efter ett tag märker man att man har fått ihop en hel hög med texter. Vilken grej alltså! tänker man då. När man har tänkt den tanken sätter bloggtorkan in, och man blir orolig att man ska sluta blogga innan man knappt har börjat. Den här bloggtorkan heter: Var detta allt?

Några år in i bloggandet
Man är van. Man vet att man kan klämma ur sig något om man känner för det. Man slappnar av och tänker att visst, jag kan ju ta en liten paus från bloggandet om jag skulle känna för det. Man provar att pausa och känner omedelbart en frånvaro av något. Man börjar skriva men bläcket är liksom slut. Orden fattas - pappret gapar oskrivet. Den här bloggtorkan heter: Rädsla för tomrummet.

Den mogne bloggaren
Man har blivit tyngre. Alla ord man har skrivit väger bly i ens ryggsäck, vilket gör att man lämnar djupa fotspår efter sig där man lunkar fram i nätets undervegetation. Man kan ta små bloggpausar ibland, men man vet att de inte får bli för långvariga. Man har testat att bara surfa och läsa andras bloggar och att inte skriva nåt själv, men märkt att det är som att dricka och dricka och dricka - utan att få kissa. Den här bloggtorkan heter: Ångesten över att vara konsument och inte producent.

Men genom åren har jag också lärt mig vad medicinen mot bloggtorka är. Kanske inte för alla, men åtminstone för mig. Medicinen heter: Bilder, bilder bilder. Okej, att bara slänga upp bilder kanske inte är så kul för ens eventuella läsare, men det är nyttigt för en själv - det håller igång bloggandet.

Men varför man ska hålla igång bloggandet vet jag inte. Genom åren har jag försökt lista ut även det, men inga svar på den frågan har dykt upp. Nå, ett litet svar skulle möjligen kunna vara att det är kul att dela med sig, till exempel av musik man har upptäckt. Idag "upptäckte" jag Beth Orton (Spotify, Grooveshark, YouTube). Rekommenderas.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bloggtorka

Krypigt ställe

2009-11-01T20:03:00.002+01:00

Det ser ut som ett ställe där kidnappade människor slaktas och hängs upp på krokar, eller nåt i den stilen, men det är ett hunddagis.

Ja faktiskt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om hundar, hunddagis

Ett hål-hål

2009-11-01T16:32:00.007+01:00

Min senaste hålspaning i form av ett bildspel om fyra bilder.

Bilderna på hålet var ju inte särskilt intressanta i sig själva, så jag har dragit lite i reglagen. Jag har försökt få dem att likna den usla kvaliteten i gamla B:iga sjuttiotalsfilmer, såna man laddar ner från nätet och som är public domain. Varför? Jo, variation förnöjer, heter det ju.

Hålserien:
Stuprör, Kyrka, Skogås-hus, Bodar och träd, Pissoir, Dikesrör, Under bro-hus, Riddarholmskyrkan, Skogåsbunker, Två kvällshål, Ännu ett kyrkohål, Ett par hål i det fina vädret, Klarakyrkan revisited, Ett trädhål, Tankhål, Ett förvinterhål
---
Läs även andra bloggares åsikter om hål, träd

Lekande barn

2009-11-01T12:32:00.005+01:00

Jag lekte förresten Klas Klättermus uppe på den där kullen igår. Jag såg att ett gäng brädor hade spikats fast på ett träd där borta. Antagligen en koja, sade jag mig.

Jag hade bara delvis rätt, visade det sig. Det var ingen koja, utan en "kojja". Nåja, trots stavningen såg den i alla fall ganska rejäl och pålitlig ut, så jag klättrade upp.

Och där stod jag, lite svajande sådär. På vägen upp hade det knarrat betänkligt, och uppe på plattformen knarrade det ännu mer.

Då jag inte ville förstöra denna "kojja" med min vuxentyngd klättrade jag ner igen, och sen var det dags att vandra iväg.

Den här skylten hamnade i min väg. Eftersom jag tog mig fram medelst apostlahästarna angick inte uppmaningen mig.

För säkerhets skull tog jag den på orden och körde den saktmodiga stilen; jag trampade inte på några barn. Men det lustiga med den här skylten är att det inte finns några barn där den står. Nästan bara pensionärer bor där. Fast skylten ser ut att vara gammal - det är något 40/50-tal över den - så när den sattes upp kanske dessa pensionärer var barn.

Uppmaningen gäller kanske förresten än. De boende där kanske är såna där barnsliga typer som aldrig blir vuxna, typ klättrar upp i träd och sånt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om kojor, skyltar, barn

I höstliga omgivningar

2009-10-31T18:47:00.003+01:00

Jag var uppe och gick i ett skogigt område denna hösteftermiddag. En höjd. En skylt sade att det var ett gravfält däruppe, men jag såg bara stenbumlingar här och där lite utspridda. Kanske var det gravarna.

Jag hittade en gammal vagn av nåt slag, halvt övervuxen. Säkert hade den stått där, hjullös och jävlig, i evigheter, för metallen var rostig och träet grått och sprucket.

På vägen bort mot höjden plåtade jag ett träd. Fan vet varför, men det såg lite mystiskt ut på nåt sätt.

Den här kanske fem meter långa metall-regeln låg i en lövig backe. Hur länge den hade legat där vet jag inte, men nu var trädrötterna i alla fall på väg att växa över den.

En tomt en bit ifrån. Denna gamla buss stod där och såg ganska flådig ut.

I krokarna finns ett gammalt krutbruk. Jag gick förbi en skruttig byggnad som möjligen hade tillhört det. B - 30, en gång i tiden betydde B - 30 något för någon. Antagligen inte längre.

Allt var drypande fuktigt den här dagen, så att sätta sig i fåtöljen var inte att tänka på. Annars hade det kanske varit mysigt att göra det. Jag kunde sitta där med utsträckta ben som nån slags Tom Bombadill och betrakta hela skogen som mitt vardagsrum.

Jag plåtade ett par hål också, men dem lägger jag upp vid tillfälle.
---
Läs även andra bloggares åsikter om skogen, hösten