stationsvakt

Underlig bild

2009-11-24T10:57:00.005+01:00

En artikel i nyheter 24 illustreras med sex bilder. Det är bild nummer ett jag hänger upp mig på. Den är konstig.

Varför har Sabuni konstiga glasögon på sig?
Är det djurskyddet i Värmland som står bakom henne, och vad gör han med armen?
Varför står de i nån konstig krimskrams-affär?

Men det är bara några detaljer. Hela bilden i sig utstrålar nån slags underlighet. Fast jag inte riktigt fattar varför kommer jag att tänka på filmen Fear and Loathing in Las Vegas.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, sabuni

Låtsassnuset funkar

2009-11-24T10:02:00.003+01:00

Troligen är väl inte snuset skurken i dramat, men för att ta det säkra före det osäkra slutar jag. "Köp nån sån där låtsassnus", sade jag till yngste sonen och skickade iväg honom till affären. Han kom tillbaks med en dosa Onico med enbärssmak.

Bättre än ingenting, tänkte jag, och lade in en låtsasprilla. Faktiskt - mycket bättre än ingenting. Onico tycktes ha förbättrats sedan jag provade det senast. Jag gick in på hemsidan och läste.

Onico är en del av Swedish Match, trots att hemsidan försöker låta som att det är ett litet hemaprojekt av nån glad entusiast. Jag tror att de skulle kunna få smaken till att likna riktigt snus helt och hållet, men att de låter bli för att inte konkurera med sig själva.

Nå, trots den brasklappen funkar "snuset" - i alla fall det med enbärssmak som jag har. Jag läser att basen som förut var majsfiber nu har bytts ut mot havre och kakaofiber, och att det numera är ganska tandvänligt. Och så läser jag att det tillverkas i en pastöriseringsprocess samt att man har lagt på rökarom.

Det funkar i alla fall, och då är jag nöjd.
---
Läs även andra bloggares åsikter om snus, onico

En helg i hjärtats tecken

2009-11-23T13:21:00.005+01:00

Vilken helg alltså. Klockan är mitt på dagen på måndagen, och jag kom nyss hem från Huddinge sjukhus. Där har jag legat sedan lördag förmiddag.

Jag har känt mig lite hängig på sistone, men inte värre än jag brukar göra så här års. Lite ständigt förkyld, liksom; trött, tung. Men ovanpå denna hängighet har en slags bröstsmärta smugit sig in. Den har dykt upp ibland, oftast när jag bara har suttit rakt upp och ner, och inte när jag har ansträngt mig. Så har det varit i ett par tre veckor. Inte varje dag, utan så sällan så att tankarna på att få det uppkollat har glömts bort däremellan. Vi kan kalla det "attacker", men bara i brist på ett riktigt namn.

Så här har det kunnat vara. Jag lubbar iväg till bussen. Sätter mig och slår på mp3-spelaren och lutar mig tillbaks. Så, ett plötsligt tryck - eller en sammandragning - runt hjärttrakten. Vad händer då? Jo, adrenalinet sprids i hela kroppen, helt tsunamiartat, och pulsen går upp i topp. Man sitter där och kan inte göra annat. Efter en stund lägger sig attacken, och en skakad man kliver av bussen. Och sen händer ingenting på några dagar.

Så i lördags då. Jag kände mig rätt trött och stel och ville ta lite frisk luft. Jag gick några hundra meter. Kände mig lite "konstig". Jag kan inte riktigt beskriva känslan, men "konstigheten" fick pulsen att gå i topp, så jag stapplade långsamt hem, rädd för att gå för fort eftersom hjärtat antagligen skulle sprängas då.

Men jag kom hem. Jag satte mig och tittade på Scrubs. Då kom en sån där "attack". Den var dubbelt upp mot det vanliga. Jag ville inte resa mig upp ur soffan, det skulle kunna bli ödesdigert, tänkte jag. Eftersom jag inte kunde numret till sjukvårdsupplysningen ringde jag 112. Just då kändes det klart befogat.

En ambulans kom och jag fick en nål satt i mig och blev körd till sjukhuset. Jag har haft sladdar fästade på kroppen oavbrutet sedan dess, och blivit övervakad dygnet runt. Dessutom har de tagit massor med blodprover. Och pulsmätning, blodtryck, och allt möjligt - både natt och dag.

Det hela avslutades i morse. Jag fick sitta på en träningscykel. Kopplad till en dator. Den här gången var det fler sladdar på mig än förut. Det var jag och fem läkare. Jag antar att de gick i lära, eller nåt, för det kändes som lite väl bara för mig.

Jag skulle ligga på 60 på fartmätaren. Till att börja med gick det lätt, men de ökade på motståndet hela tiden. Det lustiga var att jag klarade av saken. I tre veckor har jag knappt vågat lyfta en penna, i rädsla för hjärtsprängande konsekvenser. Nu tog jag i mer än jag har gjort på flera år.

Helt okej för min ålder och vikt/längd, tyckte mina övervakare. Jag blev själv överraskad av min uthållighet, men när jag låg på en brits efteråt, fortfarande övervakad och kollad av läkarna, var det lite läskigt, för jag fick för mig att den monsterpuls jag hade upparbetat, den skulle bergis aldrig gå ner.

Sedan kom slutbossen - i form av en norsk läkarinna. Hon hade gått igenom alla mina värden, alla mina blodprov, alla mina siffror och resultat: Ingenting. Det fanns inte ens tecken på (man kan tydligen se sånt i blodet) att det någonsin hade varit något.

Jag har bra vilopuls, bra blodtryck och bra syresättning i blodet. Varför jag har känt som jag har känt kunde hon inte förklara, även om hon kom med en massa små delförklaringar som bara var gissningar. I vilket fall blev jag bedömd som frisk och hemskickad, och nu sitter jag hemma och skriver det här.

Om jag inte har fel på hjärtat så återstår bara egna små diagnoser. Så här skulle en förklaring kunna se ut: Jag är trött och hängig som jag ofta är så här års. Jag spänner mig - kanske drar jag upp axlarna på det där nervösa viset. Jag får en liten kramp i brösttrakten - eller kanske bara en liten obehagskänsla. Min (tyvärr alltför livliga) fantasi lägger in en drastisk överväxel och tolkar det som hjärtinfarkt och slår på maxpulsen. Tankarna och pulsen börjar samspela och adrenalinet flödar. Resultat: Jag har en hjärtinfarkt - en psykosomatisk, dock.

Men det är bara spekulationer. Fast att tankarna kan påverka kroppen står helt klart. Jag var ju som sagt uppkopplad, och i korridoren kunde man se sina värden. Titta inte på skärmen, rådde man mig, men jag kunde inte låta bli. T9, hette jag och min enhet, och jag följde min kurva helt slaviskt.

Vid ett tillfälle började kurvan bete sig konstigt. Jag kände hur hjärtat hoppade över ett slag och min puls blev snabb och flyktig och det blev tungt att andas. Men det visade sig - jag stapplade naturligtvis direkt iväg till närmsta sköterska - att det inte var mitt hjärta som betedde sig skumt utan det hade blivit dålig koppling mellan maskinen och mig. Så lättlurad var (och är) alltså min hjärna och kropp.

Nå, jag kan ju berätta vad läkarinnan svarade på min fråga som handlade om hur jag borde leva för att slippa hjärtbesvär. Så här svarade hon: Rör på dig ordentligt varje dag, och om du kan lägga ner snusandet så är säkert det också bra.
---
Läs även andra bloggares åsikter om hjärtat

Ecksrej

2009-11-20T16:11:00.003+01:00

Två fantastiska gif-animeringar.
Det är pratande munnar - röntgade.
---
Läs även andra bloggares åsikter om gif, röntgen / via

Duel

2009-11-20T12:24:00.004+01:00

På Google Videos, att titta på, finns en av Steven Spielberg tidiga filmer. Den är gjord för tv, men åtminstone jag tycker den har en skön biokänsla. "Duel" (imdb), heter den, och handlar om en resande försäljare som blir jagad av en galen truckdriver. Det är inte så mycket mer med handlingen, men intresset hålls ändå uppe tack vare - fan vet jag - jag är ingen filmanalytiker - intresset hålls uppe i alla fall. Och så huvudrollen då, som spelas av den otroligt sympatiske Dennis Weaver.

Här kan man titta på filmen.

---
Läs även andra bloggares åsikter om film, duel / VIA

Levande mat

2009-11-20T10:57:00.004+01:00

En stor grej just nu (Realtid, Metro) verkar vara "nyheten" att man käkar levande fiskar här och där i världen. Här är den chockerande videon.

Otrevligt, minst sagt. Nå, jag kollade runt lite på youtube efter liknande knasiga grymheter, och femtio sekunder in i filmen här nedan får man faktiskt se hur det går till när man tillagar sån där fisk.

Säkert gott, som nästan all asiatisk mat jag har ätit, men själv skulle jag nog ha ganska dåligt samvete efter att ha ätit en levande fisk.
---
Läs även andra bloggares åsikter om fisk, levande

Kollektivtrafik

2009-11-20T09:34:00.004+01:00

Fy bubblan vilken morgon. Först stressa iväg till tåget, i grårusket. Där mötas av beskedet att trafiken förbi södra station inte funkar. Byta från pendel till tunnelbana i farsta strand. Byta tunnelbana i slussen. Gå från karlaplan, i grårusket.

Alla fick göra som jag - stressa mellan olika färdsätt. Alla är svettiga och förkylda. På tunnelbanan är det trångt. Man kan utan problem lyfta bägge fötterna i luften - och ändå förbli stående. Alla vi packade sillar får svininfluensan tillsammans.
---
Läs även andra bloggares åsikter om kollektivtrafik

Skapa skapa

2009-11-19T15:37:00.005+01:00

Det verkar som att vad jag än petar på så förvandlas det till konst. Till exempel framsidan på Sydsvenskan.

Jag tror jag döper just den här konstinrikningen till rekonstruktiv dadaism.
---
Läs även andra bloggares åsikter om konst

Mustasch-testamente

2009-11-19T09:07:00.006+01:00

Den senaste tiden har jag, halvt på skoj och halvt på skämt, odlat en mustasch. Den är en slags mashup av en tangorabatt och en vanlig bonnmusche. Alla säger att jag borde ta bort den, men än så länge håller jag ut.

Fast en sak har jag tänkt på, och det är vad som händer med mustaschen ifall jag skulle dö knall fall, bara sådär. Skulle den få sitta kvar då? Sjukhuspersonalen skulle nog inte raka bort den, försåvitt de vet kan ju mustaschen ha varit mitt allra viktigaste kännetecken.

Mina nära och kära vet ju att den inte är det, så skulle de i så fall be personalen att ta bort den? Skulle de göra det själva? Skulle de veta att jag hade velat ta bort den? Nä, de vet ju inte. Så man kan se den här bloggposten som mitt mustasch-testamente; ifall jag dör plötsligt - får en hjärtattack eller en komet i huvudet - ta bort den ni.
---
Läs även andra bloggares åsikter om mustascher

En sån låt

2009-11-18T17:43:00.003+01:00

Det finns låtar som man gillar - och som man stör sig enormt på att man gillar. Den typen av låtar är ofta känslosamma och pompösa, och de går oftast inte alls ihop med musiksmaken man i normala fall har. Den här låten är exempel på det.

---
Läs även andra bloggares åsikter om agnetha fältskog /via Mikory's ABBA-blog

De politiska partierna på YouTube

2009-11-18T12:58:00.004+01:00

Det verkar som att alla politiska partier har kanaler på YouTube nu för tiden. Det finns säkert fler partier än de jag räknar upp här nedan, men det var de här jag kom på. Kommentera gärna och tipsa om fler partier, så fyller jag på listan.

Socialdemokraterna
http://www.youtube.com/user/socialdemokraterna

Miljöpartiet de Gröna
http://www.youtube.com/user/miljopartiet

Vänsterpartiet
http://www.youtube.com/user/vansterpartiet

Moderaterna
http://www.youtube.com/user/moderaterna

Folkpartiet liberalerna
http://www.youtube.com/user/folkpartietliberal

Centerpartiet
http://www.youtube.com/user/centerpartiet

Kristdemokraterna
http://www.youtube.com/user/studiokd

Sverigedemokraterna
http://www.youtube.com/user/SDTelevision

Piratpartiet
http://www.youtube.com/user/piratpartiet

Feministiskt initiativ
http://www.youtube.com/user/feministiskvideo

---
Läs även andra bloggares åsikter om politiska partier, youtube

Passande rubrik

2009-11-18T11:36:00.004+01:00

Jag gillar Nanoks tips i tidningen Metro. Sidorna han tipsar om är ofta värda att besöka.
Fast just tipset här bredvid - rubriken alltså - är lite ironiskt just nu ... med tanke på Nanok själv just nu.

---
Läs även andra bloggares åsikter om tips, knark

Barn, katter, ris och Egypten

2009-11-18T09:32:00.003+01:00

Jag brukar vanligtvis inte lägga upp bilder på gulliga ungar och katter här, men den här bilden (hittad här) var så kul att jag gör det ändå.

Ett par andra saker:

Jag pratade om riskokare med iranskan på jobbet. Jag funderar på att köpa en ny (den tredje i ordningen - de pajar för mig) och jag undrade vars hon brukar köpa sina, och var de är billigast. Hon berättade att hon köper sina i Iran. Det finns fler sorter att välja på där. Den där skorpan som ibland blir längst ner i det kokta riset, det som jag betraktar som misslyckat, det är för henne eftersträvansvärt. Hon kokar nämligen inte bara med vatten, utan med smör, olja och kryddor. Skorpan blir därmed mättad med smak, och riskokarna i Iran finns i fasoner som låter en välja hur pass "bränd" skorpan ska bli. Finns den typen av riskokare i Sverige också?

Brorsan har varit i Egypten. Han kom hem för en vecka sedan och jag har undrat varför han inte har lagt upp bilder ännu. Jag menar, det är ju viktigt! Till slut kom han till skott, och han valde bildspel som visningsform. Själv hade jag kanske valt youtube, då man hade kunnat se bilderna i helskärm, men han valde bloggers filmuppladdning, så det blir i det lilla formatet. Kul att titta på i vilket fall som helst.
---
Läs även andra bloggares åsikter om egypten, ris, barn, katter

Moon

2009-11-17T17:40:00.003+01:00

Jag har tänkt på att jag använder ordet förresten ganska mycket. När jag funderade ut den första raden till den här posten nyss kom jag att tänka på det. Raden skulle lyda: "Jag såg förresten den där filmen Moon igår." Nåja, förresten är ett bra ord, det tar liksom udden ur det man skriver, får det att låta lite slängigt och blaserat. Ett bra läge, tycker jag.

Ja, Moon då. Den var rätt okej. Den är skriven och regisserad av Duncan Jones - ni vet, Bowies son. Usch jag vet, jag är den sämste på att recensera filmer, jag nöjer mig oftast med ett "Den var rätt okej", och vad säger det egentligen? Inte mycket.

Ska jag publicera det här? Ja det verkar så.
---
Läs även andra bloggares åsikter om filmer, moon

Rocky-filmerna

2009-11-17T14:36:00.002+01:00

Det händer rätt ofta att jag, när jag får en stund över, hoppar omkring inne på Cinemassacre. Det finns hur mycket som helst i videoform därinne, allt signerat samma kille. Det är recensioner det handlar om - om allt möjligt - och framfört på ett skönt och underhållande sätt. Jag blev just sittande framför hans genomgångar av alla Rocky-filmerna. Nivån på't var helt perfekt, kände jag.
---
Läs även andra bloggares åsikter om recensioner, rocky, film

Vad menas?

2009-11-17T11:50:00.003+01:00

Det här nya med Pirate Bay som det står om i tidningarna idag (SvD, DN): Kan någon förklara det lite bättre för mig? Förklara som vore jag en 5-åring. För jag fattar ingenting; hash-koder och magnetlänkar - vad menas? Och vad är själva konsekvensen för fildelare och fildelningsjägare?
---
Läs även andra bloggares åsikter om pirate bay, fildelning

BEN HUR LIVE

2009-11-17T08:36:00.005+01:00

De gula prickarna på bilden här bredvid visar ställena där BEN HUR LIVE spelas, och som synes är inte Sverige prickat. Men nå, jag antar att det inte finns några tillräckligt passande arenor här, och förresten säkert inte tillräckligt publikintresse heller.
Det var i SvD jag läste om showen och om BEN HUR i största allmänhet. Läs den själv vetja, den var intressant. Här är en trailer till BEN HUR LIVE.

Om den föreställningen/showen är nåt att se vete fan, men snuttarna på YouTube tyder ju på det. Filmen BEN-HUR dock, den från 1959, kvalar i alla fall lugnt in på min personliga topp 10-lista.
---
Läs även andra bloggares åsikter om ben hur, böcker, filmer, romare, kristna

Kul presentation

2009-11-16T14:04:00.003+01:00

Många bloggar har en liten länk som leder till en liten presentation av bloggaren, och det är gott och väl, antar jag. Har man en hel tidning på webben kanske det krävs mer. Svensk Damtidning har en ganska tuff variant. I presentationen syns hela redaktionen stående som ett gäng, och trycker man på någon av dem åker denne fram och presenteras. Rätt kul, som sagt, men jag kanske är lättroad.
---
Läs även andra bloggares åsikter om presentationer, svensk damtidning

En rebus

2009-11-16T13:07:00.005+01:00

Jag gillar gamla träsnitt, och inne på BibliOdyssey hittade jag några fina. En detalj ur ett av dem, det här nedan, kom jag på innehöll en rebus. Det var inte konstnärens mening att det skulle bli så, eftersom rebusen nog bara funkar på svenska. Det är en väldigt enkel rebus, men vill du ändå ha en ledtråd så säger jag: En sjukdom.

Grejade du det? Bra. Men du som inte kunde rebusens lösning får svaret här.
---
Läs även andra bloggares åsikter om rebusar, träsnitt

På tork

2009-11-16T10:48:00.006+01:00

Om jag inte berättade vad bilderna föreställer skulle det nog vara svårt att gissa. Det rör sig om en morot, närmare bestämt en riven sådan. Bitarna ligger på tork, och vartefter de torkar så minskar de ordentligt i storlek. Till slut är det nästan inget kvar att se. Men när jag släpper ner bitarna i vatten sen, ja då sväller de upp ordentligt och blir klargula till färgen.

Jag matar räkorna me't.

---
Läs även andra bloggares åsikter om räkor, morötter

+20% gratis!

2009-11-15T20:03:00.002+01:00

Minstingen har fyllt 18 idag, och nu på kvällen följde jag med de sista gästerna till pendeltåget. Jag hamnade i den lilla butiken. Det är rätt billigt därinne - ja, en del grejer är till och med delvis gratis.

---
Läs även andra bloggares åsikter om billigt, godsaker

Små rackare

2009-11-14T23:02:00.003+01:00

Förr i tiden, på medeltiden, skulle det ju alltid vara såna där små groteska figurer på allting. Det gick ju fan inte att skriva ett enda dugg utan att man petade dit en liten demon intill. Som på det här gamla trycket.

Och tja, jag antar att man ibland kan behöva illustrera det man skriver med en liten djävul. Så som en välgärning till mina medbloggare klippte jag ut några små rackare - att spara och att kunna använda sig av ibland.

---
Läs även andra bloggares åsikter om djävlar, demoner, fulingar, rackare, figurer, filurer

Ett par minuter i Paolas akvarium

2009-11-14T11:44:00.004+01:00

Min vän Paola har två akvarier. Ett som innehåller fiskar och grodor, och ett som man skulle kunna kalla ett "sjöakvarium". Det senare är alltså ett akvarie med vanligt sjö-bäck-å-eller pöl-vatten. I det har hon samlat allt möjligt sånt som finns i våra svenska vattendrag, till exempel blodiglar och undervattens-gråsuggor. Däri finns också ett ganska märkligt djur, en slags eremitkräfta. Fast det är ingen kräfta, och istället för gamla skal kör den med gamla vass-strån och sånt. Jag filmade den.

Update: Herr Kobra berättar att det rör sig om en nattsländelarv, en så kallad "husmask".
----
Läs även andra bloggares åsikter om akvarium

Så kan det bli

2009-11-13T16:31:00.002+01:00

---

Läs även andra bloggares åsikter om hår

Inspiration

2009-11-13T13:29:00.002+01:00

Jag har fastnat lite i DAVID LYNCH FOUNDATION TELEVISION. En hel del underlig/märkligheter därinne ("The David Lynch Foundation funds and implements stress reducing programs that improve creativity, brain functioning, and academic performance."), men en hel del ganska inspirerande kreativitets-snack också.
---
Läs även andra bloggares åsikter om inspiration, kreativitet