Anders' blogg

Svåra frågor och lättköpta poäng

2011-09-10T20:31:00.000+02:00

Barn- och äldreminister Maria Larsson tillkännagav idag att regeringen inte har för avsikt att följa Upprättelseutredningens förslag att de som utsatts för övergrepp och vanvård i den sociala barn- och ungdomsvården ska kompenseras genom en ekonomisk ersättning. Tydligen har regeringen kommit till slutsatsen att det inte går att genomföra en sådan åtgärd på ett rättvist och rättssäkert sätt. Det är förmodligen sant, men likafullt tragiskt. Ett argument för att det skulle vara orättvist är att det bara skulle kunna avse dem som utsatts för vanvård under tiden 1920-1980. Det är ungefär den tid som den tidigare utredningen om Vanvård i social barnavård skulle behandla. Jag blir bara inte riktigt klok på varför ersättning inte skulle kunna betalas ut även till dem som drabbats senare? Att det finns svårigheter med att beviskraven skulle bli olika för olika delar av perioden är kanske lättare att begripa.

Samtidigt med detta upphör inte exempelvis socialdemokratiska ombudsmän att göra vad de kan för att blanda bort korten. Ombudsmannen redovisar ett exempel med en vän som utsattes för övergrepp kring 1970, men glömmer att berätta vilka som då hade ansvar för landet, och hade haft det under lång tid. Vad är det som gör att det samhälle man bygger åstadkommer sådant? Det måste vara något som fattas i bygget.

Andra bloggar om: politik, vanvård, upprättelse, Kristdemokraterna, Maria Larsson

Skrämmande läsning

2011-07-24T17:00:00.001+02:00

Jag har just skummat igenom delar av de drygt 1500 sidor som den norske massmördaren formulerat som sitt manifest. Det är en skrämmande läsning av hat, oförståelse och främlingskap, samtidigt som det är ohyggligt metodiskt, kallt, överlagt och detaljerat. Hatet vänds mot alla marxister, dit den överväldigande delen av västvärlden torde kunna räkna sig enligt hans sätt att se tillvaron, åtminstone i kulturell bemärkelse. Huvuddelen av skriften tar upp dels denna marxistiskt-kulturella dominans, dels på vilket sätt han och hans meningsfränder ska slå tillbaka genom att i princip skjuta av ("avrätta") de olika klasser av förrädare som de identifierat. Om det verkligen är en grupp, eller en ensam norrmans skruvade resonemang, återstår att utreda för dem som är därtill skickade.

En del i manifestet, som har en lite mer undanskymd placering men som inte är marginellt, är hans resonemang om kristendom och kyrka. Han har också i mediernas rapportering kallats kristen fundamentalist m.m. Det är en viktig passage i texten där han konstaterar att han själv inte har en personlig gudsrelation utan ser på kristendomen som en kulturell, social, identitetsskapande och moralisk plattform. Detta, anser han, gör honom till kristen. Det är fel. Kristen är den som är lärjunge till Jesus, det vill säga den som vill följa honom (Apg 11:26). Det talas även om de kristna som de som följer Vägen, alltså den väg som Jesus visade på bland annat i sitt sätt att leva. Om man tar bort den personliga relationen till Gud från kristendomen återstår bara former, lag och moralism, samt tron att det är i egen kraft man ska förändra tillvaron. I sin mest extrema och förvrängda form det vi har sett i Norge.

Tvärtemot att vara något som har med kristendom att göra, så är dåden i Norge ondskefulla handlingar.

Andra bloggar om: Norge, kristendom

Hemsmidda definitioner

2011-06-08T00:25:00.001+02:00

I en artikel som DN i sista stund lyfte ut, men SvD och Dagen valde att publicera, skrev Marcus Birro om aborter, bland annat utifrån den senaste tidens debatt om behandlingen av sent aborterade foster, och utmanade socialminister Göran Hägglund (kd).
I måndags fick han svar på tal av Mattias Irving från Seglora smedja, en tankesmedja som drivs av två präster i Svenska Kyrkan. Irving måste ha fått bra fart i ässjan, för han lyckas få till flera märkliga tingestar. Utifrån en organisation som vill driva debatt om tro, kultur och samhälle på kristen grund väljer han att kritisera Birro för att vilja låta missriktade känslor styra lagstiftningen. Irvings egna känslor är förmodligen inte missriktade, men det är just därför intressant att se vilka eufemismer han väljer att använda i sin artikel.
Mattias Irving har lärt sig en del av "medicinsk expertis", som han uttrycker det. Bland annat tar han upp att hjärnan inte är färdigutvecklad, och att fostret inte har en jagupplevelse. Han har säkert i allt väsentligt förstått sakernas tillstånd korrekt. Hjärnan är färdigutvecklad någonstans i tjugoårsåldern (det är bland annat därför vi har åldersgränser för att få köpa och dricka alkohol), och barnet utveckar känslan av ett eget själv under det första halvåret efter födelsen.
Det riktigt revolutionerande som Irving åstadkommer är dock hans upptäckt eller uppfinnande av en ny kategori, mellan liv och död. Han vänder sig emot beskrivningen av att en del foster efter sena aborter skulle vara levande. Om de inte är levande, vad är de då? Döda? Hur är det med definitionerna?
En annan uppseendeväckande synpunkt, när man debatterar tro, kultur och samhälle på kristen grund, är att Irving angriper "abortmotståndarna" (dit han uppenbarligen räknar Birro) för att måla upp "bilder av små älskvärda personer". Hans retorik syftar uppenbarligen till att hävda att det är en falsk bild. Hur tänker han då? Jag skulle önska att han fördjupade resonemanget och förklarade, på kristen grund, skälen för att de inte skulle vara älskvärda.
Tills vidare håller jag mig nog hellre till resonemangen i Birros avslutande replik.

Andra bloggar om: politik, abort, Marcus Birro, Göran Hägglund, Kristdemokraterna, Mattias Irving

Dagens (s)vängning

2011-06-04T23:44:00.000+02:00

Det är ett bedrövligt skådespel att betrakta hur den nya socialdemokratiska partiledningen snurrar runt i utrikes- och säkerhetspolitiken. Det senaste budet från Håkan Juholt, sekonderad av Urban Ahlin, är att det svenska bidraget med JAS Gripen ska avsluta sin pågående insats, och därmed basta. Ingen djupare reflektion om vad säkerhetsrådets resolution 1973 handlar om, ingen notis om vad NATO som fått uppdraget att samordna genomförandet av resolutionen behöver hjälp med och ingen större vikt vid att medverka i någon bred nationell uppgörelse i frågan.

Lite komiskt är det ändå, mitt i bedrövelsen, att socialdemokraterna verkar mycket angelägna om att sända marina enheter, och kanske även låta några flygplan finns kvar, för att hjälpa till att upprätthålla vapenembargot. Enligt säkerhetsrådets resolution 1973 är det en uppgift som "stater i regionen" uppmanas ta ett särskilt ansvar för. Det är därmed knappast en förstahandsuppgift för Sverige.

Till och med Mona Sahlin reagerar, och verkar stå för en mer sansad syn på hur den här typen av frågor bör hanteras.

Urban Ahlin raljerar över att ingen annan "har någon aning om" vad han och Carl Bildt förhandlar om. Må så vara, men det finns andra än Ahlin som jag har större förtroende för vad gäller att bedöma vad som är praktiskt möjligt att åstadkomma. Hittills har såväl Ahlin som Juholt levererat mycket snack men lite verkstad.

Andra bloggar om: politik, Libyen, Gripen, socialdemokraterna, Håkan Juholt, Urban Ahlin, FN, försvar

Trött ledarsida

2011-05-29T23:12:00.000+02:00

I dagens nummer av Helsingborgs Dagblad (HD) skriver tidningen om Kristdemokraterna, utifrån bland annat Ekots lördagsintervju med Göran Hägglund. Ledaren gör stor sak av att vårdnadsbidraget skulle vara "föråldrat", och anför som argument för den synen att det är få som utnyttjar bidraget. I nästa stycke vänder man sig sedan emot Göran Hägglunds tanke om att utvecka vårdnadsbidraget till en barnomsorgspeng, eftersom en sådan skulle "slå mot jämställdhet och mot förskolan". Så var det alltså inte åldern på förslaget som egentligen var problemet, utan att det inte passar in i den politiska styrning som ledarskribenten vill ha. Syftet med vårdnadsbidraget har varit, och är, att ge familjerna större makt över hur det samhälleliga stödet till barnomsorgen används. En barnomsorgspeng skulle snarast vara att fortsätta på den vägen. HD:s ledarsida verkar vilja att alla rättar in sig i samma mall, och fokuserar på vad som gagnar förskolan. Fokus på systemet, inte på dem som brukar systemet.

I avslutningen på ledaren efterlyses en modernare syn på balansen mellan arbete, familj och fritid. Det tror jag är en klok efterlysning. Däremot tvivlar jag på HD:s recept, med mer av uppifrånstyrning och att alla ska passa in i samma mall, som lösning på den knepiga ekvationen.

Andra bloggar om: politik, Kristdemokraterna, Göran Hägglund, barnomsorg, vårdnadsbidrag

Skön lördag

2011-05-22T00:13:00.000+02:00

En skön lördag närmar sig sitt slut. Hela gräsmattan är klippt, och efter middagen tog jag och döttrarna en tur ner till Gröningen för att umgås med deras kusiner. Dipställningen på utegymmet fick användas till dips och inte bara som klätterställning, och jag fick en hygglig genomkörare för axlar och triceps efter gårdagens pass som gav samma muskler en rejäl duvning. Det är kul att det åtminstone finns något redskap som man faktiskt kan träna med, förutom alla apparater för lek-träning.

Därefter fika och vila/sola på en filt innan vi for hem igen.

Andra bloggar om: crossfit, träning

Ettårsjubiléum

2011-04-09T20:49:00.000+02:00

Idag är det ett år sedan den sporadiske bloggaren återvände till hemlandet efter en period i utlandsstyrkans tjänst i Kosovo. Det firas ikväll med en flaska Imperator från Bovin Winery, som stod för leveranserna till mässen på Camp Victoria (numera avvecklad). För övrigt har dagen ägnats matlagning och försök att få fason på en trilskande centraldammsugare. Kolborstarna i motorn är bytta men nåt annat fel gör att jordfelsbrytaren löser ut. Suck, det lutar åt att trots allt lämna in den för professionell behandling.

Vasaloppet närmar sig

2011-01-07T22:29:00.000+01:00

Med tanke på stundande färd i fäders spår har jag detta år försökt ta vara på möjligheten att åka skidor på snö. Den varan finns det ju gott om även i landets södra delar. Således har Vasatorps golfklubb fått några besök, ibland i sällskap av en dotter som siktar på Kortvasan. Under trettonhelgen har vi tagit chansen att använda de utmärkta spåren i Landsbro, som drivs av Landsbro IF. Igår ett pass med den yngre dottern och idag med den äldre. På eftermiddagen även ett på egen hand, som blev några långa intervaller. 4x5 minuter, med tre minuters vila mellan varje. Som vanligt finns det en del att jobba på.

Läs även andra bloggares åsikter om träning, skidor, Landsbro

Rödgrön panik?

2010-09-19T15:18:00.000+02:00

Idag avgörs det vilka som ska styra i Sverige den kommande fyraårsperioden. Efter att tidigare ha legat ganska risigt till, har alliansen repat sig, och leder opinionsmätningarna sedan ett tag. Frågan är om det räcker till egen majoritet, eller om det ska bli ett annat och komplicerat läge? Inför detta läge tycks de rödgröna ha drabbats av panik. Som väntat har de drivit kampanj in i det sista, och det är förstås helt i sin ordning. Däremot retar det mig att de inte kan låta valdagen vara fri från propaganda. Det hade räckt att uppmana väljarna att gå och rösta, men istället ställer sig deras företrädare inne på gården till vallokalen och delar ut sina flygblad. Dåligt.

Har du inte varit och röstat än? Gör det!

Andra bloggar om: politik, val 2010, alliansen, rödgröna, Kristdemokraterna

Desperat rödgrön spurt

2010-09-18T21:20:00.000+02:00

Mona & co samlade idag "ett par hundra" kamrater i Kungsträdgården i Stockholm, i ett försök att elda sina trupper till en sista kraftansträngning. Hon till och med vädjar till väljarna att ändra sig och rösta på hennes koalition. När det är mycket folk i Kungsträdgården är det väl åtminstone 10-15.000, så jag tror att jag förstår om de rödgröna är både trötta och något desperata.

Alliansen å sin sida tycks ha gott självförtroende, och behåller ett försprång till de rödgröna.

Ikväll har jag njutit av god mat och dryck tillsammans med hustrun (barnen är på hajk, resp. hos kompisar), men imorgon är det dags att ge det sista krutet i valrörelsen. Se till att gå och rösta! Om du röstat fel tidigare kan du rätta till det i din vallokal. Med tillräckligt många röster kan Göran Hägglund bli vice statsminister!

Andra bloggar om: politik, val 2010, alliansen, Mona Sahlin, rödgröna, Kristdemokraterna, Göran Hägglund

Imponerande lagspel

2010-09-14T23:38:00.000+02:00

Debatten i TV4 ikväll visade på ett imponerande lagspel av alliansen. Göran Hägglund, Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson och Jan Björklund lyckades föra ett offensivt spel med gott om korta passningar sinsemellan. Det märktes att det är ett samspelat lag, som tycker om att arbeta tillsammans. Sakpolitiskt lyfte debattörerna fram kända områden som jobb, integration och utbildning, men kom väl inte direkt med några nyheter i den delen. Den viktigaste slutsatsen av utfrågningen tycker jag var att de fyra lyckades visa upp ett väl fungerande samarbetet.

Andra bloggar om: politik, val 2010, alliansen, Kristdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, centerpartiet

Ohly går på pumpen

2010-09-06T23:25:00.000+02:00

Vänsterledaren Lars Ohly talar klarspråk när han förklarar hur den tvångsdelade föräldraförsäkringen är tänkt att fungera i ett rödgrönt Sverige. Mammorna ska ta fram bröstpumpen, och på så vis se till att barnen inte är ett förvärvshinder. Efterhand tycks han ha insett att det inte var så värst begåvat uttryckt, men han har ändå lyckats visa hur han och hans parti ser på barn och familjer; det är företeelser som får finna sig i att politiker styr och ställer med dem efter behag.

I den här frågan har vänstern och Kristdemokraterna diametralt motsatta åsikter. Kristdemokrati innebär att familjen, i det här fallet, själv ska få möjlighet att besluta om det som berör den. Hur föräldraförsäkringen fördelas mellan föräldrarna avgörs bättre vid deras eget köksbord än av någon socialistisk politbyrå.

Andra bloggar om: val, politik, familj, Kristdemokraterna, vänsterpartiet, Lars Ohly

Återuppstånden

2010-05-03T11:08:00.000+02:00

Nu är det dags att återvända till bloggen, efter en lång tids bloggfasta. En orsak till den har varit att jag tillbringat (nej, inte "spenderat"!) ett halvår i gröna kläder i form av tjänstgöring för Försvarsmaktens utlandsstyrka i Kosovo. Det har varit en annorlunda och intressant upplevelse. Efter hemkomsten därifrån for familjen på två veckors semester till Gran Canaria för att återhämta en del av den tid tillsammans som vi förlorat. Där fick jag även tillfälle att än en gång besöka gymmet med den fantastiska utsikten.
Nu stundar några dagars retreat, innan det är dags att ta sig an nya utmaningar i Klippans kommun!

Välvilligt men feltänkt

2009-07-26T23:35:00.002+02:00

Désirée Pethrus Engström (kd) har uttalat sig om "kyrkopolitikernas" situation, och kräver att de ska ha rätt till ledighet för sina sammanträden. Hon säger att "Kyrkopolitiska uppdrag måste, precis som andra politiska uppdrag, medge rätt till ledighet. Vi kan inte skilja på olika offentliga uppdrag". Det är en välvillig men felaktig omsorg om Svenska Kyrkan, tror jag.

För det första är det inte politik det handlar om (borde i vart fall inte vara). Svenska kyrkan skulle slippa vara statskyrka, beslöts det för några år sedan. Ett stort problem är just att de politiska partierna (s, c, m och sd) inte vågar låta kyrkan styra sig själv, utan känner sig kallade att lägga sig i sådant de faktiskt inte begriper. Hur ställer sig dessa partier till frågan om Jesu gudom, för att bara ta en av de mest grundläggande sakerna? Om de inte har en åsikt om det, vad har de då i kyrkans ledning att göra? Ett lite mindre men likafullt problem, är de nomineringsgrupper som finner sin identitet i de övriga sekulära partierna även om de i sig är fristående organisationer. Hur kan man finna grund för sin ledning av en kristen församling i en ideologi som är utformad för att styra samhället?

För det andra är jag övertygad om att vi visst måste skilja på olika uppdrag. Det finns många värdefulla insatser som görs i olika kyrkor, samfund och andra organisationer. Jag sitter till exempel i distriktsstyrelsen för Svenska Missionskyrkan i Södra Götaland. Jag kan dock inte se att det skulle vara rimligt att lagstifta om att var och en som är invald i en styrelse ska ha rätt att vara ledig fördenskull. Désirées förslag är jag rädd bidrar till att bevara den felaktiga uppfattningen att Svenska kyrkan trots allt är en statskyrka.

Andra bloggar om: Svenska kyrkan, kyrkopolitik, politik, Kristdemokraterna, kristendom

Ont om inlägg

2009-07-05T00:30:00.002+02:00

Här har det inte hänt så mycket på sistone. Det mesta skrivs just nu på Facebook istället. Fast visst händer det saker som borde kunna rendera en och annan bloggpost också. Jag ska bara ta mig tiden till det också, efter att ha ordnat med trädgård, träning och allt annat jag vill hinna med.

QED

2009-03-21T19:25:00.002+01:00

UnderbaraClara skrev en debattartikel i Expressen om hur man bäst förhindrar spridning av hiv och aids. Där hade hon den inte så populära smaken att hänvisa till ett uttalande av påven (näst sista frågan i frågestunden), där han sade att bara kondomer inte räcker för att stoppa hiv-epidemin, förutom att han talade om vad han menade var mer effektivt. I sin artikel skrev hon bland annat att "När man pratar om avhållsamhet slutar folk att lyssna." Oj, vad rätt hon hade. Jag har inte läst alla kommentarer på hennes inlägg, men de flesta av dem jag läst är på temat: lilla dumma du, hur kan du bara komma på en så fånig och löjlig idé, det är klart att man inte kan göra så! Inte så många av Expressen-kommentarerna verkar ha följt Claras råd att tänka ett varv till. Tyvärr verkar de inte heller ha ansträngt sig för att fundera på vad påvens och Claras alternativa angreppssätt har för långsiktig möjlighet att komma tillrätta med epidemin. Själv tror jag att det ligger mycket i deras tankar. Det verkar flera av de som skrivit på hennes egen blogg ha insett också.

För övrigt har dagen bestått av kampanjande för att visa helsingborgarna vad stadens styrande Femklöver har åstadkommit hittills under mandatperioden, och vilka planer som finns för de återstående nästan två åren. Ett femtiotal förtroendevalda var ute dels i bostadsområden och dels på stan i centrum för att dela ut foldrar och tala med invånarna. Ett lyckat arrangemang, på det hela taget, med god stämning bland deltagarna från alla fem partier.

Andra bloggar om: påven, sex, kondomer, politik, Helsingborg

En dag till

2009-03-19T21:54:00.003+01:00

Omväxlande sysslor blev det idag. Började på jobbet som vanligt, med att förbereda eftermiddagens utskottssammanträde och skriva protokoll inför det (det är smidigare att ha ett utkast skrivet, och vid behov ändra det i datorn vid sammanträdet om det sker några förändringar gentemot de utsända förslagen). Stack iväg för att äta lunch på Dunkers kulturhus i Helsingborg, och träffa en ev. framtida samarbetspartner för Örestrand. God lunch och gott samtal, det blir nog någon form av fortsättning på det. Åter sedan till Klippan, och sammanträde med sociala utskottet som behandlar individärenden. Många ärenden, och ett par av dem var ganska svåra att ta ställning i. Protokollsstrategin fungerade dock, så när ordföranden slog klubban i bordet och förklarade sammanträdet avslutat, kunde jag trycka på knappen för att skriva ut protokollet. 20 minuter senare var det justerat. Det blir lite sport att ha protokollet färdigt så snabbt, men också rätt. Justerarens och ordförandens sport blir på motsvarande sätt att hitta några missar i det skrivna. Idag blev det väl 1-1. Protokollet var klart när sammanträdet var slut, men det fattades ett "e" i ett ord i en av de sista paragraferna. Hm, undrar om någon mer än jag är så yrkesskadad att man ser det roliga i den tävlingen?

Hemkommen har jag sedan surfat runt lite, och lagt in en Helsingborgslänk på kartan över var det finns folk som tränar Crossfit i Sverige.

Andra bloggar om: politik, Crossfit, Örestrand

Bryt ihop och gå vidare

2009-03-17T23:00:00.003+01:00

Ett par veckor har gått sedan årets Vasalopp. Jag tog mig i mål. Mer var det väl knappast. De första milen hade jag utmärkt fäste, men knappast något glid alls. Det innebar att när jag tog ett staktag, gled inte skidorna vidare. I utförslöporna gled alla andra ifrån mig. Således fick jag jobba ganska hårt, utan att få så mycket för det. När jag väl kom fram till klubbens kontroll fick jag hjälp att se över vallningen, och det förbättrade läget en del. Jag gled ikapp åtminstone några, och lyckades till slut ta mig i mål på 7:52, en minut långsammare än i fjol då det var omvittnat uselt före.

Nu har jag så smått börjat förberedelserna inför kommande bravader, med ett par pass på gymmet. Det märks dessvärre att jag varit borta ett par veckor, för krafterna sinar fortare än man kunde önska. När jag bara orkar fem dips i sträck, mot normalt åtminstone 15 som uppvärmning, blir jag lite besviken. Det är bara att bryta ihop och gå vidare, med en lagom blandning av träning och återhämtning.

Andra bloggar om: Vasaloppet, träning

Det går framåt!

2009-01-30T00:02:00.002+01:00

Nästan överallt, utom just på denna blogg, händer det mycket. USA får ny president, Örestrand får ny pionjärpastor och på Friskis&Svettis gym i Helsingborg verkar det finnas intresse för att göra anläggningen mer "Crossfit-friendly". Ikväll, strax före mitt eget träningspass, hade jag ett ganska långt och mycket trevligt samtal med gymsamordnaren som lät förstå just det. Jag ska nog inte avslöja för mycket här, men förhoppningsvis kommer man med tiden att se en del förbättringar! Kan jag medverka till det så är det bara kul. Dagens pass bestod av frivändningar med skivstång, i kombination med dips i ringar. Några ringar finns inte (än) så de fick ersättas med tre gånger så många dips på en vanlig ställning. Det finns som alltid stort utrymme för förbättringar. Hos mig alltså.

Imorgon drar jag tillsammans med några partikamrater från staden upp till Örebro, och Kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar. Årets största samling för kristdemokratiska politiker, med runt tusen deltagare. Det blir första gången på ganska många år som jag får tillfälle att delta i arrangemanget, och jag ser fram emot det! Kanske blir det någon bloggpost därifrån också.

Andra bloggar om: Friskis, gym, Kristdemokraterna

Ekumenik eller religionsdialog?

2008-11-07T23:16:00.002+01:00

Frågan om vad ett äktenskap är har blivit riktigt het de senaste dagarna. Den svalkades något av det amerikanska presidentvalet, som något dämpade intresset för vad statsministern hittade på just den dagen, men frågan lever utan tvekan vidare.

I Aktuellt häromdagen möttes tidningen Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund och Svenska Kyrkans forskningschef Anne-Louise Eriksson för att debattera vad äktenskapet innebär och vad en förändring skulle kunna komma att betyda (Prästerik fick mig att titta på inslagen). I eftersnacket visade Eriksson en total okänslighet för andra kristnas uppfattning, och en förvånande oförmåga att problematisera sin egen syn. Hur kan en forskningschef uppträda så inskränkt? När Sandlund beskrev sin upplevelse från den församling där hon är aktiv, kände sig Eriksson hotad! Det var i vart fall vad hon sa: "Sitter du här och hotar?". Därtill kommer att Anne-Louise Eriksson går fram som en byråkratisk ångvält på ett sätt som gör mig, som kommunal nämndsekreterare i mitt vardagliga värv, mörkrädd. "Det kommer att finnas ett regelverk för det här, det är bara att följa regelverket" är hennes enkla lösning på hur man ska hantera dem som menar att Gud menar något annat med äktenskap än vad Fredrik Reinfeldt gör. Kan ingen försöka undervisa forskningschefen om skillnaden mellan demokrati och majoritetsdiktatur? Någon som läser A-kursen i statsvetenskap, eller kanske en gymnasist med samhällsinriktning? Förankring är ett annat begrepp som kunde vara värdefullt för en person med chefsansvar att vara bekant med. Då måste man våga ta reda på hur det står till i den organisation man leder, utan att förväxla "hot" med "att bli motsagd".

Svenska Kyrkan är onekligen en kyrka med stor spännvidd. Jag har tidigare skrivit om underbara dagar vid Oas-möten, vi för här i Helsingborg intressanta samtal mellan Rosengårdskyrkan och ett par församlingar från Svenska kyrkan, men det finns också dessa rikskyrkliga representanter som sprider samma slags budskap som Anne-Louise Eriksson. Tillhör de alla verkligen samma kyrka/församling? Är det samme Gud vi tillber? Tanken slår mig då och då, att med en del av Svenska kyrkan har vi ekumeniska kontakter, med andra handlar det snarare om religionsdialog.

Andra bloggar om: äktenskap, Dagen, Svenska kyrkan, Elisabeth Sandlund, religion, kristendom

Åter i selen

2008-10-28T00:23:00.003+01:00

Efter att nästan tre veckor gått sedan den olycksaliga vurpan på rullskidor, var jag och tränade igen ikväll. Jag har kört någon runda rullskidor tidigare, men har inte vågat anstränga handlederna. Det kan jag inte göra ordentligt nu heller, men om jag anpassar övningarna lite, så går det. Greppstyrkan är det inget fel på, problemen dyker upp ifall jag sätter handflatan mot en yta och trycker till, exempelvis en alldeles vanlig armhävning (push-up, kallas de också...). Sådana finns inte på kartan än på ett tag. Dagens övning skulle egentligen inneburit frivändningar med skivstång, men med dem är det likadant. Finns inte på kartan just nu. Istället gjorde jag passet från i lördags, Crossfit Total. Knäböj, press och marklyft, och räkna sen ihop resultatet. Enkelt och behändigt! Knäböj och marklyft passade handen utmärkt, som sagt var, greppstyrkan är det inget fel på. Press var lite kinkigare, det kändes i handen, och jag fick se till att få greppet så att inte skivstången böjde handen bakåt utan jag kunde pressa den rakt upp. Hur gick det då?

Över förväntan! Knäböj 92,5 kg, press 47,5 kg och marklyft 125 kg. Sammantaget 265 kg och personligt rekord! Inte illa för en tilltufsad högerhand.

Jag läste i den lokala tidningen HD att hemmaträning är i ropet igen. Flera av förslagen i artikeln är inte alls dumma. Jag skulle nog ändå föreslå den som vill komma igång att studera Crossfits hemsida, där serveras dagligen en ny kombination av övningar utifrån devisen: ständigt varierade funktionella övningar med hög intensitet. Om tröskeln känns alltför hög, startar man förslagsvis med de nedskalade varianter som finns här.

I artikeln föreslås att man ska köpa ett multigym, ifall man har råd. Spara de pengarna och installera istället i en ordentlig stång att göra pull-ups/chins/räckhäv (kärt barn har många namn) på. Har man ingen plats att installera en sådan stång på, så finner man dem vid välsorterade motionsspår. I Helsingborg finns det i Pålsjö skog. Nästa investering, när hantlarna börjar kännas för lätta, blir en ordentlig skivstång, men man klarar sig ett litet tag innan den är nödvändig. Hopprep är däremot alldeles utmärkt, och använd trapporna! Försök gärna ta två steg i taget, och pröva att bara använda ett ben för att lyfta kroppen till nästa trappsteg!

Andra bloggar om: Crossfit, hemmaträning, träning

Ofrivilligt träningsuppehåll

2008-10-23T20:26:00.004+02:00

Så det kan bli. För två veckor sedan hade vi en liten rullskidtävling på den vanliga onsdagsträningen. Stavarna har något slitna spetser, så jag får jobba lite för att få dem att fästa. På slutet blev det spurt mellan oss fyra som låg ungefär jämsides, och på mållinjen lyckades jag tappa balansen och gjorde en praktfull (nja, kanske inte det...) vurpa. Jag landade på båda händerna, och det kändes inte alls bra. Det känns fortfarande inte bra, framförallt höger hand låter känna av sig när den belastas om jag samtidigt böjer den. Det gör att jag exempelvis knappast kan göra armhävningar, möjligen om jag står på knutna nävar istället. Pull-ups går också någorlunda, men skivstänger känns inte riktigt aktuellt att svinga runt. Greppträning går bra, men jag får höra med doktorn om det går att få fason på resten på något sätt.

Andra bloggar om: rullskidor, träning

Migrationsverket och begåvningsreserven

2008-10-18T23:35:00.004+02:00

Imorse lyssnade jag på Konflikt i Sveriges Radios P1. Programmet handlade om en kvinna, Irina, och hennes son Andrej, som flytt från Vitryssland efter att hon förföljts för sitt politiska engagemang och utsatts för övergrepp från regimen. Det svenska Migrationsverket har dock bestämt att de inte har behov av skydd, och istället ska utvisas. Samma Migrationsverk som fått för sig att det inte pågår någon väpnad konflikt i Irak.

Jag blir fortfarande lika häpen varje gång jag inser att de som fattar beslut på Migrationsverket lever i en helt annan värld än de flesta andra människor. Inte minst viktigt är att de lever i en annan värld än de riksdagsledamöter som stiftar lagar om svensk invandrings- och asylpolitik. Hur ska man formulera lagarna för att även Migrationsverket ska begripa att förföljelse som den Irina utsatts för är grund för asyl? Istället föreslår de att myndigheterna i Vitryssland ska utreda och lagföra dem som begått gärningarna. Om det inte var så allvarligt för människor på riktigt, skulle man skratta åt förslaget som skruvad komik.

Andra bloggar om: Vitryssland, Migrationsverket, asyl

Diversearbetare

2008-09-25T21:35:00.002+02:00

Nu har jag till min meritlista lagt distansarbetande datorkonsult. Dvs. jag har hjälpt min käre far att komma åt sin blogg så att han åter kan delge omvärlden sina tyckanden.

Annars har det rört sig även i andra avseenden vad gäller sysselsättning. Sedan i slutet av förra veckan har jag lämnat arbetet i äldreomsorgen, som chef för Rickmansgården i Ljungbyhed, och tagit mig an uppdraget som nämndsekreterare i socialförvaltningen inne i Klippan. Lyckligtvis upplever jag mig allt mindre förvirrad för varje dag som går, men inser samtidigt att det inte är möjligt att kunna alla detaljer från första stund. Än så länge går det i vart fall åt rätt håll.

Det är lite vemodigt att lämna Rickmansgården, och jag fick en mycket angenäm avskedspresent som kommer att komma väl till pass framför öppna spisen under sportlovet, men samtidigt är det spännande att komma tillbaka lite närmare politiken.

Vissa rörelser

2008-09-08T23:51:00.002+02:00

Jag får än en gång konstatera att den som söker något att läsa här tvingas ha stort tålamod. Även om det blir en del tid vid datorn så medför det sällan några bloggspår. Vad är nu på gång då? Tja, imorgon har IFK Helsingborg sin upptaktsträff på Möllehässle, inför årets Vasaloppssäsong. Igår var jag ute med äldsta dottern för en liten uppmjukning på rullskidorna, och imorgon kväll blir det alltså också en runda. Annars löper träningen vidare med huvudsaklig inspiration från Crossfit som ger en mycket omväxlande meny, med mycket styrka och intensitet. Marklyften har gått från 70 kg i oktober i fjol till 125 kg nu, så någon effekt har det allt haft.

Till helgen är det dags för årets upplaga av Kullamaran (halvmarathon). Vi har fått en förfrågan från Marocko, vi får väl se ifall han dyker upp. Isåfall gäller det för våra lokala snabblöpare att se upp, för hans tid har legat under 1.10. Annars går det förstås bra att springa en halvmara i mer måttligt tempo också. Det finns platser kvar att anmäla sig till! Start från Örestrand, och därefter en tur till Mölle och tillbaka.

Andra bloggar om: skidor, Vasaloppet, Crossfit, Kullamaran, halvmarathon, Örestrand