BigDavesCorner

Assange an islamic rapist?

2010-08-21T19:34:00.003+02:00

Newspapers all over the world reports about Assange and the rape-case. Doesn't come as a surprise that he has an islamist sexually view. Shame on him. Traitors are always bad through and through.

Hamas joins the debate

2010-08-16T18:55:00.002+02:00

Hamas has now joined the debate about the Gound Zero mosque and are saying that them muslims have a right to build it and that it must be built. I understands their boldness. President Obama did all he could to encourage them in his endorsment earlier this week.

Svensk medias förvirring

2010-08-16T14:12:00.003+02:00

SvD och DN publicerar idag artiklar om Wikileak med anledning av dess grundare Julian Assanges Sverigebesök. Att publicera artiklar om Wikileak är bra, vad som inte är bra det är att Wikileaks framställs positivt. SvD och DN är därmed att betrakta som fiender till den fria staten. Att sammarbeta med islamister är inget som bör gå ostraffat förbi.

I USA ses det här mycket allvarligt, Sec Def Robert Gates säger att läckan stödjer fienden och U.S. Rep. Mike Rogers (R-Mich.) says that execution would be an appropriate punishment for Private Bradley Manning in the wake of charges that he helped leak classified military documents to the whistleblower website WikiLeaks.

Om någon tvekar så kan ni läsa här hur fienden behandlar människor.

Freedom of Speech

2010-08-16T11:31:00.002+02:00

Kvinnor, svarta och homosexuella kämpade för sina mänskliga rättigheter på ett framgångsrikt sätt genom att utnyttja västvärldens Freedom of Speech. De gjorde det som en minoritet mot en majoritet som hade makten, via argument och debatt. Idag är yttrandefriheten full av restriktioner, minoriteter kan släpa fria individer inför domstol för att de utnyttjar sin rätt att uttrycka sig. Argument och debatt har idag ersatts med att staten bestämmer vad vi som fria medborgare får tycka. Vi ska göra allt för att ingen ska känna sig ifrågasatt av majoriteten. Det är det nya honnörsordet för medmänsklighet. Människors lika värde betyder inte att alla människors värderingar är lika mycket värda.

All You Need Is Love

2008-11-16T21:13:00.004+01:00

Love, love, love, love, love, love, love, love, love.
There's nothing you can do that can't be done.
Nothing you can sing that can't be sung.
Nothing you can say but you can learn how to play the game
It's easy.
There's nothing you can make that can't be made.
No one you can save that can't be saved.
Nothing you can do but you can learn how to be in time
It's easy.

Va? Lätt? Vilket jävla piss! Enligt vem? Det har aldrig varit lätt för mig, inte förr och inte heller denna gång. Herregud, har det gått femton år sen den gången då den första riktiga motgången kom? Hmm, kan inte säga att det känns som igår, men väl i förra månaden. Tiden har tack och lov gjort en härdad mot de känslomässiga åkommorna, det som psykoterapeuter kallar livserfarenhet.

Och så trodde jag, det visade sig dock att man inte är helt tom. Det kan fortfarande hända saker. Det pirrar först, det känns starkt. Sen kommer det starkaste känslan, den självdestruktiva känslan som jag hela mitt liv förknippat med kärlek. Faan, då var det dags igen, var på din vakt. Vad håller jag på med? Vad är det för fel på tjejen? För det har det alltid varit när det varit ömsesidigt. Äääh, det är lika bra att köra på och se det hela som ett skämt. Det får bli som det blir. Det kanske är bra denna gång. Inte så bra som det var senast med hon som inte kände likadant, men ändå. Denna självömkan som bara man kan skratta åt; är den på riktigt?

Jag börjar komma upp i en ansenlig ålder, jag lär mig, jag har varit med om saker. Vissa säger bitter; smart är en bättre beskrivning. Kan inte säga att jag var kär per definition, hur nu den lyder, men det kändes bra. Så lite högg det till, precis som det gjort så många gånger förr. Det var mer påminnelsen om hur det känts förr som gjorde en nere än det nuvarande debaclet.

Efter några veckor med mail- och telefonkontakt, som känts bra - alla varningssignaler har som vanligt tryckts undan, så kommer det som får en att falla igenom. Det där suget i magen kommer, hanterbart, men ändå.

I Fjällen - På Fjället

2008-09-11T21:05:00.002+02:00

Vilket ljud, helt öronbedövande. Det var konstant men ändå stegrande. Snart blir jag uppslukad, tänkte jag. Kylan var bedövande. Den högg till först men efter ett tag så började känseln försvinna. Jag stod i en fors och tvättade mig efter att fått diaré första kvällen på fjället.

Så låg jag där inkrupen i min sovsäck; långkalsonger, tröja och mössa på. Regnet smattrade mot tältduken. Sovsäcken var tunn, endast ensamheten värmde. Jaha, vad ska man tänka nu på, tänkte jag. Ingenting visade det sig, jag sov inom fem minuter.

På morgonen blev det gröt med vatten. Lite kaffe på det och så slog jag ihop tältet och gick. Precis innan jag skulle gå kom pappan och dottern förbi. Jag vinkade, och dom vinkade tillbaka. Jag och dottern sa några ord till varandra. Vad det var kommer jag inte ihåg, det gör jag sällan. Men känslan kommer jag ihåg. Det kändes bra.

Efter en brant stigning var jag så uppe på det så kallade fjället. Nu går jag. Här kommer jag. Chocklad i vänster benficka och varmt kaffe i termosen. Jag bara gick, tänkte inte på någonting. Det regnade lite lätt, men vad gjorde det. Maten smakade fint, goulashsoppa vid en bäck. Vattnet var kallt och gott. Vem var jag , vem är jag? Jag började skratta. Vilket skit. Satte på mig ryggsäcken. Det är mycket snack. Jag gick vidare.

De kommande timmarna stod still. Jag gick och hade det bättre än på många år. Mot slutet på dagen träffade jag så åter pappan och dottern. Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag sa inte så mycket. Stod mest och log lite dumt. Efter ytterligar några timmar var jag framme för dagen. Jag lagade maten inne i en stuga, satt och pratade med dottern ett tag. Jag log, hon log. Det kändes mycket bra. Ska jag bjuda ut henne nu eller vänta?

På kvällen så låg jag återigen i tältet och lyssnade på regnet. Och på ett par som precis hade slagit upp sitt tält i närheten. Mannen gapade på kvinnan, allt hon gjorde var fel. Övervägde att skrika på honom. Men man kan inte ta ansvar för allt här i världen. Efter ett tag blev jag kissnödig. Det blåste hårt ute och regnade ännu mer. Vad skulle jag göra? Rotade runt lite i packningen och hitta en matpåse med ziplås. Drog upp kedjan till förtältet, bröjade sen kissa i påsen som jag av någon anledning hade kvar i innertältet. Inte helt otippat började det snart att rinna ur påsen ner på sovsäcken och liggunderlaget. Fort, fort, ut med påsen i förtältet och fortsätta kissa. Men tar det aldrig slut? Jo, men vad full påsen blev. Fram med två andra påsar och sen torka upp. Inte så farligt trots allt. Jag glömde snart incidenten, för snart så sov jag.

I Fjällen - På Tåget

2008-09-08T21:49:00.007+02:00

Så äntligen var jag på väg. På väg till fjällen. Tåg till Norrland, sjutton timmar. Ensam i en liggvagn med fem andra presumtiva idioter. Taktiken upp var lika självklar som enkel, hälsa inte på någon, tilltala inte någon.

Väl inne i kupén så satt det tre killar i min ålder och ett par. Dom började hälsa på varandra, jag vände genast ryggen till och ställde mig i gången och tittade ut på perrongen. Den ene av killarna åt keks och den andre drog fingrarna genom sitt slingade hår. Vad den tredje gjorde kommer jag inte ihåg, tyst var han i varje fall. Alltid något positivt. Paret var inte ett par i sin vanligt negativa betydelse, detta var en sextioårig man med sin, vad jag snart förstod, trettioåriga dotter. Den initiala bedömningen var inte helt oväntat att hon hade fattat tycke för mig, och jag för henne.

Det visade sig snart att hela kupén, och förmodligen hela tåget, skulle upp och vandra i fjällen. Vi hade knappt hunnit lämna station förräns kartorna drogs fram och rutterna skulle stötas och blötas. Min semester, som skulle bli en ensamvargs höjdpunkt, såg ut att förändras till en langosätande festival. Dom andra glada skulle gå exakt samma rutt som mig. Vad var nu detta? Skulle man inte få vara ensam trots allt?

Jodå, en av killarna var proffs. Han visste allt, hade gjort det här många gånger förr. Ny ryggsäck hade han också, störst i kupén, åttio liter eller nittio med påsättbara sidofack. Pappan hade gått sen sextiotalet och verkade trots allt rätt så erfaren på detta. Och jag då? Jo, tackar som frågar. Jag bestämde mig förra veckan och ska gå själv, jag sover i tält och har med mig all mat. Killarna blev tysta, proffset mumlade något om att restaurangvagnen hade öppnat. Pappan bara nickade godkännande och verkade nöjd. Dottern log och verkade ännu nöjdare.

Resten av resan blev ganska så odramatisk, lite småprat och sen var det läggdags vid tiotiden. Jag fick överkoj med dottern. Jag låg där i halvmörkret och tittade på henne, tittade hon på mig? Tänkte hon på mig? Förmodligen. Snart sov jag.

Prinsessan

2008-08-29T19:54:00.006+02:00

Nu har jag köpt Ben & Jerry’s glass, för att det är synd om mig. På jobbet har nyckelkompetensen slutat idag. Eller som Micke brukade säga: ”Den där jävla Malin!” Vem ska jag nu gapa på när jag är trött och hungrig? Vem ska nu pigga upp mig när jag är på dåligt humör?

Malin var alltid glad och hjälpsam, kunde allt och ställde alltid upp. Förutom när hon hade privat kärleksgnabb med sin prins, då fick man hålla sig undan.

Så tomt som det var på jobbet idag när jag gick hem, har det aldrig varit. Visserligen gick jag hem sist, men ändå. Jag ville bara skrika: ”Den där jävla Malin, var har du tagit vägen?”.

Snart ska prinsessan gifta sig med sin prins; då ses vi igen Malin!

En främmande flanör på Söder

2007-11-19T11:16:00.001+01:00

Jag har växt upp inne i Stockholm city. Dock norr om Slussen. Mina besök söder därom har varit ytterst sporadiska.

Denna söndagskväll så hade jag dock begett mig till Söder för att träna. Att träna utsöndrar ju endorfiner och annat matnyttigt som kan lösa upp alla typer av knutar. Vid detta goda humör beslöt jag mig därför för att gå en bit på vägen hem istället för att ta den tunnelbana som vi alla kallar godståget.

Promenaden sträckte sig från Medborgarplatsen till Gamla Stan. Precis som förväntat lät äventyren inte vänta på sig. Jag spejade ivrigt efter svärdslukare, jonglörer och knivmän. Det var dock en uteliggare som blev förste ’konstnär’ att dyka upp. Dyka upp och dyka upp, han bara satt där med en filt över sig. Jag mötte hans blick och fick tillbaka en full av förakt. Bara på Söder som uteliggarna dras med översittarfasoner.

Strax därefter kommer det tre utlänningar gåendes mot mig, de pratar engelska. Möjligtvis turister, dock så verkar en vara insatt. Den ene gör en svepande grandios gest med handen över Medborgarplatsen och hela Söder och säger:
”This is Soeder.”
Den andra vännen säger då i en artig och upplysande ton:
”Yeah, a lot of gay people here.”

Jag går förbi och bara myser för mig själv. Jag avancerar nu upp i den berömda Götgatsbacken, några ungdomar glider omkring. Dom har tydligen inte förstått att helgen är över utan ska promt festa idag också. Plötsligt flyter det fram en mycket vacker ung kvinna. Hon går mot mig, svart hår och rött läppstift. Försöker möta hennes blick, dock förgäves. Det är bara på Söder som man kan beskåda en heterosexuell HBT:are.

Vidare upp i backen ligger en spya här, en pizza där. Ett par proffs står utanför någon obskyr krog och röker. De pretentiösa paren strömmar förbi, arm i arm. De där paren som köpte sig en lya på Söder för att det var så hippt. Dom platsar inte in utan ser mest bortkomna och rädda ut. Maken till skräp och förfall har jag aldrig sett som på denna gata. Jag försöker komma underfund med om det är en gågata eller inte. Folk går visserligen mitt i gatan, men det gör ju dom överallt på söder. Allra helst barfota.

Nere vid Slussen så står det ett sällskap turister och tittar i en karta och sneglar upp mot Götgatan. Det ser bortkommna ut. För ett ögonblick är jag på väg fram för att avråda dom att ta ett steg till i sydlig riktning. Dom börjar dock gå uppför backen, jag fortsätter vidare åt andra hållet ned mot Gamla Stan.

Ute på bron till Gamla Stan är det riktigt kallt. Dock inte för den trettioåriga mannen i öppen jacka som tittar på måsarna och skrattar för sig själv. Jag fortsätter skakandes på huvudet, ett gäng huttrandes japaner går förbi mig. Varför?

På några hundra meters avstånd ser jag tre män som beter sig udda. Jag är beredd på det slagsmål som oundvikligen måste komma när man ger sig ikast med att besöka jonglörerna och gycklarna på Södermalm. När dom är ett tiotal meter ifrån mig så visar det sig att den ena av männen är en kvinna. Nej förresten, fel igen. Det var alla tre män, alla pratar franska. Tre franska gays.

”Yeah, a lot of gay people here”, tänkte jag för mig själv och hoppade på bussen hem.

Opinionen håller inte med media - som vanligt

2007-11-17T08:57:00.000+01:00

SvD ger inte upp med att försöka få Axmyr frisläppt. Av döma av reaktionerna från bloggvärlden så är det inget den vanlige medborgaren vill.

Som vanligt är det en stor skillnad mellan hur rättsystemet fungerar, hur media beskriver det och hur folket vill ha det. Det råder inget tvivel om att svenskarna vill ha ett riktigt rättssystem med hårdare straff och där brottslingen är brottsling och brottsoffret är brottsoffer.

Idag ska gränserna jämnas ut så att inget ska hamna utanför; alla ska ju med. Vilka typer av människor som begår vissa typer av brott ska det inte heller pratas om. Det är aldrig heller brottslingens fel utan en taskig uppväxt. Att sympatisera med brottsoffret kommer inte heller på fråga.

Farsen fortsätter...

Tidig julklapp till kälkborgaren

2007-11-15T09:24:00.001+01:00

Dagens inlägg hade ursprungligen tänkt handla om SvD:s serie om HBT-fjantarna. Men nu när de hemska mordplanerna mot Rikets första fru - Filippa Reinfeldt, har avslöjats så kan väl ingen medborgare sova tryggt. Alla fyra rikstidningar är eniga om detta är en enormt stor nyhet.

Idag kommer miljoner förfärade svenskar sitta runt fikaborden och förfäras över detta, fingrarna kommer vara svarta efter timmar av bläddrande i kvällstidningarna. Nyheterna från Pakistan och Irak får ursäkta, här har kälkborgaren fått en riktig julklapp. Mellan analyserna om hur nära mördaren var så är det inte omöjligt att en triss skrapas och att det bläddras lite i Vingkatalogen efter någon fin Thailandsresa.

"Bara kälkborgaren som inte låter sig störas i sin bekväma maklighet, så länge inte någon tänder eld på hans hus, kan slå dövörat till för mullret från de socialistiska vulkaner som pyr under marken på dagens samhälle - och bara kälkborgaren vars liv går ut på att betala skatt och uppbära pension [...]"

Goethe had several comments on the type. "The Philistine not only ignores all conditions of life which are not his own but also demands that the rest of mankind should fashion its mode of existence after his own," and "What is a philistine? A hollow gut, full of fear and hope that God will have mercy!"

Ja, vad ska man säga om svensk media?

"It's a madhouse here...You can't imagine what it's like."

Min frihet är hotad

2007-11-13T11:47:00.000+01:00

I dagens SvD så är två så kallade caffelatteliberaler från Ordfront och Timbro riktigt förfärade över att det svenska folkets privatliv hotas.

Europakonventionen och den svenska grundlagen har sats ur spel menar frihetskämparna. I sådan konspiratorisk omfattning har detta skett att myndigheter har ägnat sig åt åsiktsregistrering, buggning, telefonövervakning och övervakning. Inte nog med att hundratusentals svenskar har drabbats av detta, som grädde på mosets upplyses vi även om att "många medborgare med muslimsk bakgrund misstänkliggörs och kränks".

I USA så har Patriot Act medfarit ett fall där en medborgares rättigheter har kränkts. Vid 9/11 så fick tusentals amerikanare sina rättigheter kränkta då staten inte beskyddade den viktigaste rättigheten en människa har. Rättigheten att leva.

Här i Sverige är dock frihet inte ett honnörsord, utan här gäller det att slå vakt om jämlikheten och vara vaksam mot att någon obskyr minoritet inte diskrimineras.

Att skicka ut statliga agenter för att kontrollera tv-innehav det går dock bra. Men kan dom skydda mig från terrorister? Undfalleneht mot det onda kan inte skydda oss (eller 'dom' som jag hellre benämner svenskar) i all evighet.

Men dom gör som vanligt, blundar och hoppas på att det onda ska försvinna av sig själv.

Släpp inte ut Axmyr

2007-11-11T12:10:00.000+01:00

I dagens SvD sitter dubbelmördaren Leif Axmyr och tycker synd om sig själv. Det är i och för sig inte ett problem, då det är synd om honom. Problemet är att han tycker sig förtjäna att bli frigiven efter 25 år på kåken. Dom två mordoffren bestal han på cirka 120 år tillsammans. Nu tycker han att han är kvitt efter 25. Det saknas 95 år Leif!

Axmyr borde ta sig en funderare på hur mycket han har kostat skattebetalarna och sedan agera. Vidare gnäller han över att "tjuvhedern" har försvunnit på kåkarna. Vilken heder har kriminella? Axmyr själv menar på att han hellre hade tagit två kulor som straff. Kan inte annat än hålla med.

Typiskt svensk media att skriva ett snyftreportage om mördaren istället för offren.

Man kan spy för mindre!

Grattis US Marine Corps - 232 år

2007-11-10T11:51:00.001+01:00

När vi idag den 10:e november 2007 läser om att amerikanska soldater har dödats i strid i Afghanistan och att läget i den muslimska kärnvapenbestyckade diktaturen Pakistan fortfarande är spänt, så kan vi inte undgå att lägga märkte till vilka det är som räddar oss ifrån ondo.

Det svenska socialistiska folkhemmet har här lite att erbjuda mänskligheten. Det är istället som vanligt USA med United States Marine Corps som går i bräschen för att besegra ondskan.

"Since 1775, Marines have marched boldly to the sounds of the guns and have fought fiercely and honorably to defeat the scourge of tyranny and terror. We are Marines - that is what we do." - General Conway, Commandant of the Marine Corps.

Idag fyller USMC 232 år och det kan vara lämpligt att tänka på de som har gett liv och lem för vår frihet. I Sverige betalar vi världens högsta skatter som sällan används till ett moraliskt ädelt syfte. Se därför till att göra bot och bidra till USMC veteraner.

“Some people live an entire lifetime and wonder if they have made a difference. The Marines don’t have that problem.”
- Ronald Reagan

Schenström tog jobbet från mig och Dick Cheney

2007-11-01T07:23:00.000+01:00

Nu har moralens väktare avgått!!

Hur kan man få ett sådant viktigt jobb vid 35 års ålder, helt sanslöst. Var det tänkt att hon skulle ska vara vår Dick Cheney vid 9/11? Istället blev hon vår nye Lars Danielsson.

Att Schenström skulle visa sig avsakna karaktär för att hålla sig borta från flaskan är inte överraskande då hon saknar all disciplin för att hålla sin kropp i trim. Ja, jag vet, det är inte politiskt korrekt att dra den kopplingen här i detta hamsterhjul som vi alla kallar Sverige. Men varför var hon inte och träna när hon hade tid över? Dricka alkhol med en journalist, det kan ju inte bli sämre.

Hur fick hon detta enorma ansvar vid 35 års ålder. Under valrörelsen kändes hon mer som en överviktigt rödpimplande sekreterare än ett proffs.

Jag sitter här och drömmer mig bort till det stora landet i väster, tänk om jag fick vara medborgare i ett land där Dick Cheney håller i krisen och inte drar sig för att 'scramble the jets'.

30 år och arbetslös ekonom, varför får inte jag Schenströms jobb. Jag får inte arbete efter examen på grund av att jag saknar relevant arbetslivserfarenhet. I det här fallet så är den relevanta arbetslivserfaenheten hög moral, sunda värderingar och bra omdöme. Äntligen ett jobb jag kan få!

Ja just det, politisk korrekt ska man vara också. Alltid spricker det på något. Jag får nog hålla tummarna för mitt Green Card istället, och Dick.

Mytomaner och mördare

2007-10-12T11:09:00.000+02:00

När nu Al Gore har fått Nobels Fredspris, SvD, så känns priset mer och mer som något som bara fyller en funktion för politisk korrekta människor. Avsaknaden av moral är anmärkningsvärd.

Det har precis slagits fast av en domare i Storbritanniens högsta domstol, Fox News, att Al Gores "dokumentär", An Inconvenient Truth, är alldeles för vinklad och innehåller för många faktafel och därmed inte kan visas i skolorna utan extra information. Sann sådan alltså. Nio lögner har uppdagats i filmen som gjorts av en man som inte bara uppfann Internet utan som är säker på vattennivåerna om femtio år men fortfarande osäker på röstantalet i valet år 2000.

Det är tack och lov inte lika illa som när terroristen och mördaren Yasser Arafat fick priset 1994. Men det är dött lopp mot Jimmy Carter (2002).

68:a - vänstern på AMS

2007-10-11T11:48:00.000+02:00

Med glansig blick sitter den äldre kvinnan på AMS och drömmer sig tillbaka till Paris -68. Vinrödsvänstern lever kvar i allra högsta grad, det flottiga kommunisthåret som har blivit förstört av för mycket solarium, rödvin och gula Blend har nu blekts på ett billigt sätt. Men det är inget som bekymrar vår vän, inne i hamsterhjulet kan hon bläddra i resekatalogen efter billiga Thailandsresor. Vem vet, är den riktigt billig kanske hon får råd att köpa den där plasmateven hon så länge velat ha.

Favoritsysslan är ju självklart att portionera ut bidrag till pöbeln, det är ju så underbart att vara delaktig i den stora lögnen som kallas Folkhemmet, alla ska ju med. Då och då kommer det in en överkvalificerad akademiker som Jantelagen gärna kan praktiseras på. Hon räknar iskallt med att den konflikträdde svensken inte kommer våga att säga ifrån utan tyst sitta och höra på hennes raljanta svammel som i vanligt tal kallas för skitsnack.

En dag så kommer det dock in en akademiker som har fått nog av den rödvinspimplande plasmapöbeln. Det var jag!

Förfall av SvD

2007-10-04T11:29:00.000+02:00

Likt Pierre Schori så har säkert Anna-Lena Haverdahl och övriga SvD-medarbetare klippkort på flighten Stockholm - Havanna. I dagens SvD så visar tidningen upp sitt politiska förfall med all prakt. Efter årtionden av statlig propaganda för den offentliga sjukvårdens överlägsenhet så torde Sicko passa den bortkollrade svenska publiken utmärkt.

Theodore Dalrymple avslutar sin artikel i National Review den 13 augusti med: "Sicko is a slickly made and compelling piece of propaganda masquerading as a serious documentary. You could write an entire book about its errors and omissions. "

Vi väntar på den SvD.