Att leva med Borderterrier - en livsstil som sätter spår

Sista orden

2019-01-30T19:28:00.001+01:00

Det blir ingen storslagen comeback i bloggosfären. Olle har inte blivit bättre i magen. Sista dagarna kunde han inte smälta maten och ta upp näring, utan maten passerade genom kroppen och kom ut osmält.
Den 29 januari, i går, fick han sluta sina dagar på ett värdigt sätt. I dag ko ett SMS från vårt försäkringsbolag Agria, - Hej, vi ser att Olle fyller 9 år idag. Hoppas ni får en härlig dag tillsammans. Hälsningar Agria. Timingen kunde inte vara sämre.

Nu är Olle i hundhimlen och han springer omkring med Sigge och sin "kusin" Rocky. Det är syrrans mellanpudel, som drabbades av diskbråck i nacken i höstas.
I min värld sitter dom tre tillsammans och tittar ner på oss och hälsar att dom mår bara bra.

Härmed avslutar jag bloggen Borderlivet/Att leva med Borderterrier, en livsstil som sätter spår.
Vi tackar för oss, Sigge och Olle och jag.

Tiden går - välkommen tillbaka

2019-01-12T07:23:00.002+01:00

Ska det vara någon mening med en Blogg, så ska den vara hyfsat aktuell. Att slänga ner några rader ett par gånger om året håller inte. Nu har en ny fas i hundlivet inträtt, som kanske också har sitt intresse. .En äldre matte, vars kropp inte alltid hänger med, som hon vill. (Det är jag ). Och en hund, som varit framme och krafsat på himmelens dörr. Men som fick vända om, för ingen öppnade just då. Det är Olle.

Olle vilar ut efter nattens eskapader. Olle har varit uppe och härjat i natt. Hittade först en skål med chips. Chili och vinäger. Sen hade någon ställt fram en burk med knäckebröd på bordet. Ingen större match för Olle. Att det var gluten i, som Olle inte får äta, stod inte på burken. Resultat- ut tre gånger under natten. Klart magen säger ifrån. Tur att det finns en pigg husse, som kan rycka in.

Sigge 2007-03-05 - 2017-09-17

2018-06-20T19:30:00.003+02:00

Sigge finns inte mer. Mycket har hänt sedan sist, men det tänker jag inte skriva om nu. Jag ska bara berätta att Sigge inte finns hos oss längre.

Sigge har de sista åren haft många problem. Hans lista över veterinärbesök och ingrepp är lång. Den sista tiden var han mycket krävande. Pockade på uppmärksamhet.hela tiden. Hade svårt att koppla av.

Den 17 september förra året var en söndag. Plötsligt blev Sigge mycket orolig. Han for omkring på golvet. Försökte dra sig undan. När Ola eller jag kom nära honom försökte han hugga efter oss.

Till slut lyckades Ola få ett grepp om honom och kunde lugna ner honom.
Vi förstod att något allvarligt höll på att hända. Vi måste ta Sigge till veterinären.

Till saken hör att vi numera bor i Abrahamsberg i Bromma. Vi har inte heller kvar vår bil.

Ola och Sigge med åkte taxi till Bagarmossens regionsjukhus. Där fick dom vänta länge, innan de fick tala med en veterinär. Ola bäddade åt sig och Sigge på golvet. Jag tror dom sov en stund.
Till slut fick dom träffa en veterinär, som stödde Ola och mig i vårt beslut att Sigge inte skulle plågas mer. Sigge fick sluta sina dagar på djursjukhuset. Troligen har han haft en tumör, förmodligen i lungorna, som eventuellt spridit sig till hjärnan. Vi vet inte säkert och men det var inget svårt beslut att ta.
Sent på kvällen kom Ola hem, med ett tomt koppel i handen. Olle och jag mötte upp vid tunnelbanestationen. Vi bara grät.

Det här är sista bilden på Sigge. Veterinären hjälpte till att fotografera.

På resa med Olle och Sigge

2016-10-20T08:27:00.001+02:00

Cecilia Lindkvist, sedermera kinakännare som stod på egna ben, reste 1970 med dåvarande maken, Sven Lindkvist. De var bland annat i Sydamerika. 4-åriga sonen var med. Den resan resulterade i boken På resa med Aron. Cecilia Lindkvist beskrev hur 4-åriga Aron öppnade dörrar, som annars hade förblivit stängda. Det är samma sak med Sigge och Olle. De flesta kommenterar vad fina de är. Och samtal kommer tillstånd, som annars inte blivit av.

Nu är vi på väg till Göteborg, och vidare ut på öarna Hönö och Öckerö. Ska möta höststormarna hos goda vänner.

SJ:s säten är sköna.

Succéartad premiär

2015-07-21T07:02:00.001+02:00

Vi har varit med husbil för första gången. Hyrd, inte köpt. Med hundpassen i ordning och bilen utrustad med vad vi trodde behövdes, åkte vi iväg till Åland några dagar. Sigge och Olle fann sig snabbt tillrätta och intog snart hela bilen. Ja, den var tillåten för husdjur. Bältesselarna fungerade perfekt i bilen. Vi hade nog inte fått plats med en bur.
Åland är lugnt och naturskönt. Passar oss perfekt. Fina ställen att bo på och korta avstånd.
Te, salt och andra kryddor, kaffemuggar, ja och en hel del annat är bra att ha med upptäckte vi ganska snart. Samt var det är smartast att lägga olika saker.
Bilderna får tala - och ja, det är en hundblogg, så då ska det vara hundbilder.

Dödlig metall

2015-06-15T09:18:00.000+02:00

I går, den vackraste sommardagen som vi sett i år, var kvällen bokad för ett releaseparty av bästa dödsmetallmärke. The Ugly, där yngste sonen sjunger och frontar, har släppt en ny skiva. Tillsammans med äldste sonen, trängde vi oss in på Copperfields på S:t Eriksgatan. Fullt, god stämning och hög ljudnivå. Öronproppar? Javisst.
Närmare midnatt intog The Ugly scenen. Full valuta till publiken. Som den objektiva mamma jag är, måste jag säga att The Ugly var bäst.

Ett par Borderterrier fullbordar dödsmetall-looken. Sigge och Olle var med vid The Ugly´s fotosession.

Alla förändringar är inte så stora

2015-06-02T14:52:00.000+02:00

När vi inte har någon stuga längre att åka till så har vi inte så stort behov av en "lastbil" heller. Vår trogna V70 har fått andra uppdrag. I stället har vi minskat storlek och bränsleförbrukning och alla andra parametrar, som man kan minska på en bil. Vi åker numera i En liten Skoda Fabia. Perfekt för våra bilbehov.
Sigge och Olles bur, däremot får förstås inte plats i skuffen. Men det finns alternativ. Vi kände inte till att det fanns säkerhetsbälten för hundar, men det gör det alltså. Ska enligt tester vara säkrare än den bur vi hade tidigare.

När matte eller husse kör sitter vi ordentligt på sätet.

Bälte ger en viss frihet, precis som för människor. Dessutom specialskydd över baksätet, och mjuka fårskinn.

Nu är det tid för förändring

2015-05-27T04:44:00.002+02:00

Nu har det blivit läge att ändra namnet på bloggen. Att leva med Borderterrier - en livsstil som sätter spår. Livet uppgraderat av Sigge och Olle.
Livet på landet finns ju inte längre. Sålt och saknat, nu när det är tiden för stugliv. Det är inte helt lätt. Det blir lättare nästa sommar hoppas vi. Livet i sta´n tar snart slut det också. Även, om det har andra förtecken. Det ser vi fram emot och är bara positivt.
Och för att göra något annat har vi hyrt en husbil. Vi planerar en tur till Åland. Sigges och Olles hundpass är i god ordning. Färjebiljetter är bokade, Sedan får vi se vad som kommer i vår väg.

Får se om vi blir sålda, och skaffar en egen?

Vi förbereder oss på flera plan.
För ett par veckor sedan var vi på resa till Prag och Krakow. Sigge och Olle var inbokade på sitt favoritpensionat. Husby hundhotell i Kungsängen. För ett år sedan och till nu har både Sigge och Olle hållit varsin mycket strikt och intrikat diet på grund av alla magproblem och hudallergier, som har varit.
Olle har bara fått färskfoder baserat på viltkött och grönsaker. Sigge, stackarn, har livnärt sig på Keso light, kokt ris och morötter. Nu blev det plötsligt ett problem. För det första börjar det bli ont om vilt till den färska hundmaten. Och sedan kändes det inte OK att belasta ett pensionat med våra egenheter till diet. Dessutom åka husbil och ha en frys full med hundmat. Jag tror inte på det.
Då fick vi rekommendation på ett torrfoder baserat på hjort och ris. Visst, man får många rekommendationer. Men det här tyckte vi var värt att prova. SMÖG in försiktigt under tre veckors tid. Och, ska vi tro att det håller? Hittills har både Sigge och Olle mått utmärkt. Bättre än tidigare.
Nu håller vi alla tummar att det fungerar bra. Då har vi kommit en bra bit på väg till ett "normalt" liv.

Tvärt emot alla trender.

2015-04-27T07:17:00.000+02:00

Nu kommer förändringarna slag i slag. Det är nog dags att ändra mottot för Borderlivet. Livet på landet ligger bakom oss, och snart är även livet i sta´n historia. Vår fina, men opraktiska lägenhet är såld.
Snart blir vi förortsbor. Flyttar till Farsta Strand i nyproducerad lägenhet med större ytor, bättre kök och badrum/dusch (2 st) ett rum till och stor balkong.www.jm.se/bostader/sok-bostad/stockholm/stockholm/farsta-strand/farsta-strand-4/

Det blir bra för oss alla. Närhet till kommunikationer och natur. Och en direktbuss till Karolinska Huddinge, om behov av kontakt uppstår. Vi har till och med ställt oss i kö för en kolonilott. Det kan tyckas vara överkurs, men det får vi ta ställning till om vi får någon.
Annars lever vi livet för närvarande utan stora dramatiska gester. För ett par veckor sedan var Olle och jag på kurs. Prova på specialsök.

Olle visar hur man gör minisök

Och i går, i den vackraste av vårdagar var vi på Borderpromenad Från Hässelby Slott och ner till Mälaren.

Det klart man blir trött av allt promenerande.

Extra avsnitt av "Sigge och veterinärerna", bara för bonusmedlemmar

2014-10-07T08:45:00.000+02:00

Sigge och veterinärerna är ju nedlagd, men för de trognaste följarna kommer en specialutgåva.
Svar från alla biopsier m m visar:
1. Hypertroferad magslemhinna, inte bra om processen fortsätter.
2. Höger njure och prostata visar på några förändringar, som förhoppningsvis kan bero på bakteriell infektion. Fått behandling, vänder tendensen att dricka mycket och kissa mycket inom fem dagar, då är allt Hurra! Om det inte vänder - ja, då får vi se.
3. Fortsättning ? - Sigge får förmodligen finna sig i att äta ris blandad med Keso + ytterligare
mineral etc. Och få må bra så länge som möjligt.

Sigge är verkligen en riktig kämpe. Finner sig i alla tokigheter, hanteringar av veterinärer hit och dit, rakningar och provtagningar, allt utan ett knyst. Just nu pigg och med aptit, och mår subjektivt bra.

Skönast att krypa ihop bland kuddarna på sängen

Dagen avslutades på ett inte angenämt sätt. Sigge hade den dåliga smaken att i ett obevakat ögonblick fara in i ett buskage, som, någon före honom, tyckte var en bra toalett. Ut kommer Sigge nedsmord med mänskligt avföring. Hem och duscha, inte bara en gång utan flera, flera. Där blev både jag och husse lite nojiga. Jag tror nog han är ren nu i alla fall...

Till alla fans - "Sigge och Veterinärerna" läggs ner.

2014-09-18T07:11:00.000+02:00

Först hem efter morgonpromenaden. Frukost? Någon?

Sigge blir bara bättre och bättre. Fortfarande inget svar på alla prover, men han mår subjektivt bra nu. Han börjar till och med få tillbaka delar av den sträva pälsen. Den har varit helt borta under ett halvår ungefär. Nu är det nästan svårt att skilja Olle och Sigge åt. Är det så enkelt att Borrelia var svaret på alla problem?
Lekfull och med god aptit - ja, det är bara att hålla tummarna.
Just nu är dom fullfjädrade asfaltblommor. Trampar gator och parker, sitter på café och åker tunnelbana och buss. Det har varit en hektisk början på hösten för både och maken och mig. Många uppdrag och "måsten" på hemmaplan. Och ändå yrkesarbetar jag inte...!

Ska det behöva ta så lång tid att komma hem för en matte?

Följ den populära evighetsserien Sigge & Veterinärerna - del 2 ute nu!

2014-09-12T08:22:00.001+02:00

Sigges utredningar hos veterinären ser ut att aldrig få ett slut. Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg Sigge och hans besvär med mage och tarm. Fortfarande ingen lösning på problemet.
I går hade vi efter svårt övervägande bestämt att låta göra den slutgiltiga undersökningen.
Vävnadsprover på magsäck, tunntarm, tjocktarm, lever och njurar.
Sagt och gjort, på tom mage, upp klockan 06:00 för att vara i tid på veterinärkliniken kl 07:20.
Snälla människor tog hand om Sigge. - Vi ringer ca 13:00-14:00, då är han klar.
Bra. Kliniken ringde. Allt hade gått bra. Kl 14:30 hämtade vi hem en lätt drogad Sigge, men allt bra, som förväntat.

Lite trött, men vad trodde ni.

Sigge ligger och dåsar på sängen. Husse är ute med Olle. Jag stökar runt lite. Då är det något som inte stämmer. Sigge skakar. Bloddroppar på golvet. Snabbt i väg igen till veterinären. Väl framme blir Sigge undersökt. En liten blödning?! - Ja, så här kan det bli ibland. Lite blodstillande medel och K-vitamin. Då väller blod fram och pulsen blir svag.
Snabba ryck. Fort iväg med Sigge till operationsrummet. Maken och jag får vända hemåt i väntan på telefonbesked.

Än är jag inte uträknad.

Efter en lång och orolig väntan, ringer dom igen. Vi hämtar en omopererad, mycket tagen Sigge kl. 20:30. Den stora blödningen kom från njurvävnaden. Någon sorts inre bandage, som glidit åt sidan? Nu är allt bra igen. I natt har han sovit i våra sängar, pipit och haft lite ont.
Men, som veterinären sa, när hon undersökte honom. - Det är så svårt att undersöka en Borderterrier, för man vet inte om dom har ont. Dom är så tåliga, så dom reagerar inte på smärta, lika tydligt som andra hundar. Det ska mycket till innan en Borderterrier beklagar sig.

Det visste vi väl, att vi har en Sigge, som inte går ner för räkning, han reser sig fast man räknat till nio.

Det är mycket nu

2014-05-07T06:21:00.001+02:00

Just nu i ett flöde av aktiviteter och engagemang. I går tre möten varav samtliga drog över tiden. Inget hade med Sigge och Olle att göra.
Samtidigt, Sigge behandlas för IBD med cortison i nedtrappning och diet. Verkar gå bra med ris och färskfoder av vilt. Vi håller tummarna hårt.
Olle, uppspelt och tokig. Husse skulle klippa klorna och Olle sprattlade. Vips - för långt ner på klon, blodet rann. Tåliga, underbara Olle sa inte tt pip. Lät sig bandageras och har låtit bandaget sitta kvar.

Ligga i soffan och mysa måste man förstås

Lite lugnare tempo framöver, tack.

Åter, detta med uppkopplingen

2014-04-23T06:52:00.003+02:00

På landet lever vi fortfarande avskärmade från omvärlden. Skönt och harmoniskt, javisst. Om man absolut villl vara introvert och försjunka i sig själv, fly från en påträngande verklighet, och ..".hitta sig själv".
Hitta mig själv behöver jag inte, jag vet var jag är. Jag vill bara kunna välja, kontakt eller inte kontakt.
Påskhelgen firades alltså i avskildhetens tecken, Trevligt med påhälsning av barn och barbarn i ett par omgångar. Sol och regn lagom fördelat.
Sigge passade på att rymma tre gånger tror jag första dagen. Det blev en del sura miner från nån granne som tyckte, att nu fick det väl ändå vara nog. Det tyckte vi med, och lagade staket och kollade hundar i vild förtvivlan.

Frihet under ansvar, nu är staketet lagat

För Olles del var det lite spårträning som stod på "göra-listan". Ett simpelt spår på 300 meter. Blodspår, vinkel, tätningar, bloduppehåll. Ja, det var väl allt. Stackars Olle, ringrostig. Tre gånger fick jag chansen att berömma honom ärligt. Annars var det en del omtag och återföringar, Vad har hänt med min duktiga Olle?

I Spårskogen

Sigge, har som tidigare rapporterat, problem med sin mage, är fortfarande under utredning. Är det levern eller är det tarmen, eller hemska tanke, både och? I väntan på besked så får stackarn stå ut med att äta en blandning av kokt ris och keso. Fungerar faktiskt - men som livslång diet - inte.
Lunchen på påskdagen var en barntillvänd historia bestående av pasta, stekta korvar både varmkorv och choritzokorv samt ett stort fat med köttbullar bl.a. Framdukat, bara att gå och sätta sig. Det tyckte Sigge också - innan vi hann vända oss om och säga "varså god" så var korven slut. Sigge stod mitt på bordet och bara åt. Det kom efteräkningar sedan i form av magbesvär. Vatten-tunna diarréer och lite ökad andhämtning hela kvällen.

Olles favorit

Sigge är inte pigg

2014-04-06T06:25:00.001+02:00

Sedan någon gång före jul. Stort veterinärpådrag för Sigges del . Dålig i magen. Kräkningar och diarréer. Blodprov. Proven då visade leverpåverkan, som vid kontroll hade normaliserats. Och sedan dess har Sigge stått på en diet bestående av kokt ris, keso, och lite Purina HA (dyrt specialfoder för känsliga magar). Ja, vi har provat färskt foder också, inget bra för just Sigge. Vi tycker han har klarat sig hyfsat på dieten. Men man tenderar ju till att ändra sina referensramar över tid. Vill så gärna att allt ska vara OK. Hyfsat är inte samma sak som bra, Vi kanske borde ha varit mer kritiska? Till veterinären i tisdags. Nya blodprover och ny strategi. Om bra prover - gå vidare med tarmundersökning och prov på tarm-slemhinnan. Om dåliga prover - jag vill inte tänka tanken.... Kortison? Vad mer??
. Sedan tisdagen har Sigge försämrats ytterligare. Vattentunna diarréer, gasig i magen, och nu i går kräkningar.

Sigge i spårskogen - perfekt från start till mål

Just nu är han bara en skugga av sitt forna jag. Det är söndag i dag. I morgon hoppas vi att vi vet mer. Då är vår egen veterinär på plats.

Just nu vill jag helst vila

Meningen med att ha hund

2014-03-30T06:13:00.000+02:00

I bland kommer dessa dagar, då livet bara verkar vara ett enda släpande på sin ofullkomliga kropp efter lång tidslinje vars början sträcker sig långt bak i historiens töcken. Framför ligger en liten kort rackare, inte så synlig ända där heller. När man grottar ner sig i självömkan och elände. - Tidigt på morgonen - förstås. Då händer det att det stryker förbi ett par fuktiga nosar, en raggig päls, som är lite för lurvig just nu

- OK, är matte är vaken, då hoppar jag upp i soffan också. Olle kurar ihop sig rund i ett hörn. Sigge lägger sig på fötterna. Han tittar på mig, med sin kloka blick. - Hörru matte, snart får du nog lov att följa med ut. Både Olle och jag måste röra på oss. Och så behöver vi rastas också.- och ut kommer jag vare sig jag vill eller inte.
En dag då morgonsolen lyser över Saltsjön inlopp till Stockholm och Djurgården. En rent Strindbergsk morgon. Måsar skriker och trafiken har just kommit i gång.
- Hörru matte, hur blir det med frukost?
-Mat, viskar jag så tyst jag kan. På ett par sekunder står både Sigge och Olle vid porten
och vet inte hur fort dom ska kunna komma in.
Två skålar, en med ris/kesoblandning+Purina HA, en med en tredjedels färsk burgare, Bravo vilt med grönsaker.
Själv kokar jag lite te, tar en en macka och börjar bläddra i morgontidningen.
Inte så dumt, det heller.

Smällare och raketer - nej tack

2014-01-03T19:45:00.001+01:00

Skönt att nyårshelgen är över. Det känns alltid lite oroligt innan vi vet hur det blir. Framför allt Sigge gillar inte när det smäller och skickas upp raketer. Vi har försökt mildra effekten genom att träna på ljuden, dra för gardiner och persienner, spela musik, själva förhålla oss lugna.

Vi bor i ett fantastiskt trevligt område av Stockholm, alla dagar på året utom nyårsafton. Då har fler än vi upptäckt hur fint det är. Folk kommer från när och fjärran till vårt berg. Där ser man över till Skansen och fyrverkerierna över vattnet. För säkerhets skull måste man hjälpa till med egna raketer och smällare. Det är som en krigszon efter gatan.

I år är vi glada att vintern inte har kommit än. Ingen snö, inget kallt. Läge att åka till landet, fast vi egentligen stängt igen för vintern. Tack för det. Det räckte med de få raketer på långt håll, som hördes mycket svagt. Tyckte vi. Sigge klarade sig bra. Låg och sov i vår säng. Olle låg också i vår säng, men kunde inte koppla av. Kom med sitt huvud upp mot mitt, andades först tungt och började hyperventilera efter ett tag. Lyckligtvis lugnade han ner sig själv efter ett tag och kom till ro.

Några fina bilder från nyår på landet fick jag inte till. Bifogar istället några bilder på mitt julpyntade dockskåp. Det fattas bara ett par små borderterrier så är familjelyckan komplett. Jag tror jag vet var jag kan hitta några som passar.

Oharmoniskt i hundgården

2013-12-06T13:02:00.000+01:00

För stunden är Sigge och Olles vänskap satt på prov. I går kväll rök gullhundarna ihop om en matskål. Olle, snabb som vanligt hade ätit upp först. Då borde Sigge dela med sig tyckte Olle, men icke. Fullt slagsmål. Efter ingripande från husse och mig fick Sigge äta upp sin mat ifred. Men någonting hade hänt. Sigge var inte som vanligt. Olle måste ha fått ett bra tag om hans svans för den är öm som ögat och hänger ner.
Inget sår - check, inget brutet - check. Kontakt med veterinären, som rådde oss att ta det lugnt och avvakta. Vi ska ändå dit till veckan i annat ärende och då får Sigge en svanskoll också.

Sigge har dragit sig undan bakom kudden i husses säng

Är det inte den ena så är det den andra

2013-12-02T13:50:00.001+01:00

Det var faktiskt ett tag sedan vi behövde utnyttja hundförsäkringen. Men nu var det dags igen. Sigge den här gången. Problem med diarréer (mest) och kräkningar (ibland).
Utredning påbörjad. Prover i oändlighet, avmaskning, antibiotika, diet... IBD?? Dvs inflammatorisk tarmsjukdom. Vi vet inte. Får se när allt är klart. Jag kan inte nog understryka vikten av att ha en försäkring. Men, det är väl inte någon hundägare som inte har det?

Hela ligan följde med till veterinären. Husse och jag och så Olle, som skulle agera moraliskt stöd.

Sigge, lite moloken, det var så tråkigt att vänta

Olle, det moraliska stödet, gömde sig bakom undersökningsbordet

Väntan blev lång, en akut sjuk katt försköt hela tidsplanen för vår veterinär. Men, till slut så. Hemma igen med instruktioner. Svar på prover om en vecka. Hoppas det stannar vid detta och att ingen ytterligare utredning behövs.

Hundkalas

2013-12-01T13:41:00.002+01:00

- Titta mamma, hundkalas. Tyckte en pojke som vi mötte vid BTS:s Stockholms traditionsenliga glöggpromenad i Hagaparken.

Och visst var det hundkalas. 22, eller var det 23 borderterrier med ännu fler hussar och mattar samlades vid koppartälten för gemensam promenad i parken.
Glögg och hembakade lussebullar och en stor försäljning av 2014 års kalendrar. Bildbevisen är inte heltäckande, batteriet i kameran tog slut, men håll tillgodo med vad som blev.

Olle excellent med CK, igen...

2013-11-10T05:59:00.000+01:00

Min bästa excellenta hund.Olle. Visade upp sig i Terrieklubbens regi i Sollentuna igår. Olle blev 2:a i öppenklassen med CK. Trots utmärkt handling av Monica och Olle på bästa show-off-humör så fick dom sluta där. Det är bara att konstatera att borderterrier-gruppen håller så hög klass, att det är mycket svårt att slå sig upp. Vi är i mycket gott sällskap.

Bara så ni vet: Det här är Monica med Olle

Försökte mig på lite fotografering, det blir nog till att skaffa stativ i fortsättningen om det ska vara så här darrigt.


- Nu har jag gjort mitt, låt mig sova nu ...

För Olles del var det den kära soffan, som fällde utslaget, när vi väl var hemma igen.
Och jag får också sova på saken... så får vi se senare hur det blir med gräsplaner och annat i utställningssammanhang.

Olle, agilitystjärnan

2013-10-13T19:18:00.000+02:00

Tunnlar, däck, balansbommar, hopphinder, ja allt som förekommer på en agilitybana, är bara så roligt, tycker Olle. Han hoppar och kryper och balanserar så det står härliga till. Till och med vippbrädan tar han utan att bli rädd. Svårigheten är att matte inte riktigt hänger med i timeingen och allt blir gärna rätt rörigt.
Troligtvis blir vi inte ett tävlingsekipage, men under tiden har både Olle och jag riktigt roligt.

En agility-kompis hjälpte mig idag att ta några bilder på Olle i full aktion.


Men var är Olle ...


...nu kommer han till slut....


...och avslutar med en snygg hoppsekvens.

Min kompis är lyckligtvis bättre på att leda sin hund i agility än att hantera kameran.

Nu är vi aktiva minsann

2013-09-23T12:51:00.001+02:00

Sommaren, den långa är slut. Full av aktiviteter helt vid sidan av organisationer och kalendrar. Bara skogspromenader, hemmaträningar och hemmalek utan prestationskrav.
Men saknaden efter hundvärlden finns där. Det ger en annan kvalitet till hundägandet, som också behövs.
Så nu har vi öppnat upp för fler aktiviteter. Olle, och jag strävar på på agilityplanen. Passar honom perfekt. Snabb och modig. Han formligen flyger fram. Det skulle passa fint med ett par vingar på mig också, för att hinna med i samma fart. Inga tävlingsplaner dock, bara för skoj skull.


Aktivitetsalternativ enligt Sigge...


... och enligt Olle

Vi siktar in oss på ett nytt utställningsförsök också. Terrierklubben i Sollentuna om ett par månader. Det ser jag fram emot. Favorithandlern Lasse redan tillfrågad.

Luftar oss i morgonsolen efter ett pass på agilityplanen, Nacka BK

Det finns bollar och så finns det bollar

2013-08-09T16:13:00.000+02:00

Leka med bollar, jaga eller döda. Jag vet att det finns hur många åsikter som helst om bollekar. Bra eller dåligt. oavsett så leker Sigge och Olle med bollar ibland. Sigge är bolldödaren medan Olle är jägaren.
Sedan finns det ett antal varianter däremellan.

1. Släppa boll från bryggan - för att få matte att hämta upp den - hon kan ju behöva aktiveras också.
Kan upprepas otaliga gånger.

Återanvänd bild.

2. Byta boll med "brorsan" Vi kanske ska byta bollar med varandra? Prova min så provar jag din.

3. Putta boll genom stängselgaller för att försöka krafsa tillbaka den igen. Kan också varieras genom
att plötsligt befinna sig på andra sidan stängslet utan möjlighet att komma tillbaka.

4. Lära husse ta lyra - även han kan ju behöva aktiveras.

När det gäller bollar så går åsikterna säkert isär, där också. Bollar av tennistyp som anses ska vara för hundar finns att köpa lite överallt. Det är ofta en dålig produkt, som räcker ca två minuter för en normal borderterrier. Med alla risker som medföljer att de får i sig bollmaterial av olika slag.
Riktiga tennisbollar däremot håller inte i evighet, men i alla fall en hel sommar. Finns i sportaffären - eller ännu hellre uttjänta från någon tennishall, eller allra bäst - upphittade utanför tennisbanor. Sigge och Olle har lekt med ett par gamla tennisbollar hela sommaren. Och dom har inte lyckats tugga sönder gummit eller märkbart slita av textilytan. Det tycker jag är godkänt.

Hemma är ändå BÄST

2013-07-20T13:22:00.000+02:00

Maken och jag har varit borta några dagar och insupit finkultur. Operafestival i Nyslott, Savolax, Finland. I fyra dagar har Sigge och Olle varit bortackorderade hos en granne. Det har inte gått någon nöd på vare sig den ena eller den andra. Allt har fungerat utmärkt, men ändå. Hemma är hemma och matte och husse är i alla fall Matte och Husse med stort M och H. Stort puss- och kramkalas. Och väl hemma ramlade båda två i en hög på golvet och bara sov.

Olles favorit under bordet


Sigge kan falla omkull och vila var som helst

Maken och jag ramlade ihop i en hög vi också, men lite mer kontrollerat. Alltid lika skönt att komma hem efter en resa. Bra att alla trivs i vardagen också.