På förskolan

om att sätta punkt, eller så.

noreply@blogger.com (Lenox) — Thu, 16 Jun 2011 15:01:00 +0000

Jag brukar tänka att det är en tillfällig svacka, att lusten och inspirationen skall komma tillbaka men det verkar som att det är slut. Kanske har jag sagt allt? Kanske är det så att mitt engagemang och mitt fokus har flyttats något och det jag har att säga , sägs bäst i andra sammanhang och på ett annat sätt?

Hur som helst. Jag låter bloggen finnas kvar även om jag nog insett att uppdateringarna kommer att utebli även framöver. Det kan hända att jag återvänder på ett eller annat sätt, men just nu säger jag helt enkelt på återseende.

Tack alla ni fina som läst, kommenterat och skrivit till mig. Fortsätt gärna. Jag läser min e-post regelbundet.

ha en fantastisk sommar!

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, förskola, förskollärare, dagis, barn,

Om att återkomma och att utvecklas

noreply@blogger.com (Lenox) — Thu, 27 Jan 2011 18:42:00 +0000

Bild: Theresa - som inte har något att göra med inlägget för övrigt

Kors i taket! Här kommer en hälsning från en för övrigt avsomnad blogg. Jo för det är så. Jag har liksom inte klarat av att ha alla bollar i luften och fick prioritera bort något och det blev det här. Men egentligen jobbar jag på.

Just nu är barnen som galna i att teckna och ber om att få olära sig hur man tecknar olika aker. Minst två gånger om dagen bryter K ihop och skriker att hon inte kan, men efter ett par minuter med hjälp att se och upptäcka detaljer så lyser hon upp och säger "Nu har jag lärt mig".

Svårt är det, att hinna med i barnens rasande tempo. Jag vill hinna skriva ner det de säger, eller filma det de upptäcker, men att vara den som hjälper till att se OCH dokumentera är snudd på omöjligt. Har man dessutom sjuka kollegor så.. Ja ni vet ju!

Men jag försöker skriva ner, i anslutning till rasten, fem minuter tar det att få med det mesta jag minns. Och barnens bilder finns ju där för att påminna mig om hur det var. Så fina är de, och jag har sparat det som K ratade och ville riva sönder.

Så här i efterhand är K nöjd över att se sin utveckling under dagen. Från att "JAG KAN INTE!!!" till "Titta! visst blev den bra, den är precis lik!" på bara en dag. Det är utveckling och det är att locka fram den där inneboende drivkraften som finns där.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, förskola, reflektion, dokumentation, förskollärare, lärande, teckning, projekt,

noreply@blogger.com (Lenox) — Tue, 17 Aug 2010 16:58:00 +0000

foto: privat Råbäcks hamn

Det har dragit igång igen. Jag är lite semesterseg och i-början-av-terminen-förvirrad fortfarande, men visst har det dragit igång!

I år är det inte små barn för mig. Det insåg jag när de kom springande mot mig för att kramas och berätta om sommaren.

-Jag har varit i Paris, där finns det orodissi. (eurodisney)
-Ja men jag har varit och hälsat på Pippi och jag har sett Emils pappa, han är dum!
-Jag har kört traktor.
- En riktig?
-Ja
- Jag ska säga till min mamma att jag inte vill åka till Paris mer, jag vill också köra traktor.

Jag minns det där, hur det var någon gång när jag och ena systern skulle roa andra systerns 2åring en helg. Vi åkte till djurpark och gjorde oss till massor. Barnet i fråga var nöjd och glad och tittade på djuren som passerades men när vi på hemvägen passerade ett ställe som sålde traktorer och jordbruksmaskiner blev ungen helt extatisk! Han skrek och gastade och skrattade mer än han gjort någon gång på djurparken.
Systern blängde lite på honom och sa att nästa gång blir det ingen djurpark utan varmkorv och rundtur på lantmännens!

Förmodligen hade han varit väldigt nöjd med det. Förmodligen skulle de flesta barn vara riktigt nöjda och det är ganska skönt att ärligt kunna söga till föräldrar som tycker att det är jobbigt att de inte kan åka på dyra resor med barnen, att: "Vet du, jag tror verkligen att han/hon har varit jättenöjd med att ha varit ledig från förskolan och att ni har badat och gjort mysiga utflykter. Jag tror att det är fullt tillräckligt för ett litet barn."

Själv hade jag hellre åkt till "orodissy" än kört traktor, men har inte gjort något av det denna sommar. Jag har mest ägnat mig åt familjeliv och hälsat på vänner i deras sommarhem. Ett par bröllop har det blivit och än är det inte slut, snart far vi norröver för ännu ett.

Vad har du gjort i sommar?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, dagisfröken, reflektion, förskola, förskollärare, föräldrar, privat,

noreply@blogger.com (Lenox) — Mon, 24 May 2010 17:26:00 +0000

Dagarna rusar i väg. Snart försvinner våra femåringar i väg till förskoleklass. Jag hoppas de får möta en värld utan stenciler och fyller-i-lappar och annat trök ett tag till. Jag hoppas de får möta lek och att de får förundras och ha roligt hela året fram till första klass, där jag hoppas att det roliga fortsätter. Det är skrämmande hur fort många tappar sin vilja att lära. Nästan så fort de börjar skolan händer det något och det är konstigt hur så många av de där kunskapstörstande små, blir alldeles uttråkade eller osäkra när de möter skolan. Och visst, för en del är det helt tvärt om, det vet jag minsann.

Så här skriver Susanne i ett mail:

Jag har ganska nyligen börjat arbeta i förskoleklass efter tio år som förskollärare i barngrupp. Jag känner att jag vill förändra och slänga ut alla stenciler och alla skolbänkar från lokalerna där vi håller till och jag känner att vi skulle behöva börja leva efter devisen att det finns fler sätt. Därför skulle jag vilja vinna boken till mig och mitt arbetslag för att börja om, eller för att våga tänka om.

Så Susanne, Grattis. Jag skickar boken med post om du bara ger mig en adress!

Läs även andra bloggares åsikter om tävling, förskola, förskollärare, förskoleklass, förändring, barn, yrkesrollen,

Om att ha fina läsare och att belöna dem med en utlottning av bok

noreply@blogger.com (Lenox) — Sat, 08 May 2010 14:39:00 +0000

Jag tror att jag har de finaste och mest omtänksamma läsare man kan ha. Jo jag tror det för jag har fått så fina brev och kommentarer under min paus. Några av er har oroat er men jag försäkrar jag är okej. Jag har bara haft häcken full med jobb och studier och en del privata prylar, men jag mår bara fint.

Jag har fått så mycket fint av er via den här bloggen och nu tänkte jag att jag skulle ge något tillbaka och lottar ut en bok. Jag blir inte sponsrad eller något men jag tycker att det finns många fina böcker man kan läsa och det här är en av dem! Jag vill lotta ut den här för att det är en påminnelse till oss andra om vad det handlar om i förskolan och att vi alla kan behöva fundera över hur många sätt det finns att tänka på egentligen.

Så om du vill ha boken, skriv en motivering. Jag är enväldig domare och lottar ut till den motivering jag tycker är bäst. Kan hända att jag tar lite hjälp av en vän när jag tänker efter.

Skriv din motivering i kommentarerna eller i ett mail. Den 22/5 är deadline och jag ska meddela vem som "vann" boken så snart som möjligt efter den 23e!

Ha det fint, regna inte bort!

Läs även andra bloggares åsikter om läst, läsare, böcker, Reggio Emilia, tävling, förskola,

om hemvrån igen och funderingar kring.

noreply@blogger.com (Lenox) — Thu, 18 Feb 2010 19:44:00 +0000

Jo jag hade ju en tanke med det där att få igång en diskussion kring det där med hemvrån. Jag har funderat mycket kring vår efter diskussioner med andra arbetslag och efter att ha läst In på bara benet. Det har liksom fått mig och flera kollegor att fundera kring det här med hur vi arbetar med genus och vems genusglasögon vi ska ta på oss när vi arbetar med genus. Är det männens, är det kvinnornas, är det första vågens feminister eller är det kanske våra egna.

För vad är genus? Vem bestämmer att det ena är rätt eller fel? Och vem i hela fridens namn har bestämt att vi motverkar stereotypa könsroller när vi tar bort dockor eller hemvråar eller bilar osv? Kan det inte vara så att vi behöver fundera över vad som sker och titta på de olika lekarna och aktiviteterna utifrån olika perspektiv snarare än att rätta in dem i ett perspektiv?

Det kan väl vara lite olika med hemvråar, vad de uppmanar till för lek kan jag tänka mig. En del med mojänger och pryttlar och mätprylar och ljusgrejer och spännande manicker kanske kan vara världen mest spännande och mest inspirerande ställe. Man kanske inte måste se på den leken som försigår där som att barnen 2boar" eller att det är tjejlek utan man kanske kan undersöka vilka barnen blir i sina lekar där och vad vi ger dem för möjligheter att bli någon med det som erbjuds där i hemvrån.

Vad är det som säger att bygglek är fint och bra men att hemvår är hämmande?

Ja nu fick ni utdrag ur tankar som jag och mina kollegor tänkt den senaste tiden. Det är inte klart och inte färdigtänkt. Men läs boken!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, blogg, förskola, förskollärare, genus, hemvrå, kvalitet, kön, lek, läroplanen, läst, böcker, värdegrund, yrkesidentitet, dagisfröken, dagis, reflektion,

noreply@blogger.com (Lenox) — Mon, 08 Feb 2010 20:49:00 +0000

Försök inte! Jag vet nog att ni är betydligt fler som sitter där och tycker något om hemvråns vara eller ickevara!

Om köksvrån

noreply@blogger.com (Lenox) — Fri, 05 Feb 2010 17:26:00 +0000

Jag blir så glad över alla mina läsare. Det blir jag verkligen och jag känner att jag liksom försummat bloggen ett tag och att jag kanske inte kan så mycket bättre just nu eftersom jag har fullt upp i livet liksom men så tänker jag att det vore roligt att få er respons på en sak som jag har funderat kring ett tag.

Hur tänker ni kring hem/dockvrån? Om ni har en, varför? Och vad har ni där? Om ni inte har en, varför? Har ni något i stället?

Det vore intressant att veta!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, blogg, dagis, förskola, dockvrå, hemvrå, genus, lek, värdegrund,

Om dig, du som läser här.

noreply@blogger.com (Lenox) — Sun, 31 Jan 2010 08:20:00 +0000

Jag blir så nyfiken. Plötsligt upptäcker jag att besökarna ökar markant, vilket ju är lite underligt med tanke på att jag ju inte uppdaterat på ett tag. Men jo, med 89% har besökarna ökat och jag funderar kirng om det är för att det är en ny termin eller om det är för något annat?

Snälla du, berätta för mig varför du kom hit och en rad om vem du är.

Du skulle jag bli så glad!

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, förskola, läsare,

Om tiden - den dyrbara

noreply@blogger.com (Lenox) — Thu, 22 Oct 2009 17:12:00 +0000

Barn har rätt till engagerade vuxna under sin dag i förskolan. Vuxna som skapar meningsfulla sammanhang för dem att vistas i, som ser till att det får möjlighet att arbeta med sina intressen och i demokratisk anda. Vi vuxna har ansvar för barnens relationer, ansvar för att barnen har relationer till andra barn och att det ges möjligheter till nya relationer.

Vi vuxna som arbetar i förskolan vill oftast ge barn dessa möjligheter men vet inte alltid hur. Iblandf tror vi att vi gör det men gör det inte om man tänker efter och för att tänka efter krävs det både tid, olikheter och dokumentation att reflektera kring.

Oftast har vi inte tid i förskolan. Tid tid tid och tid. Vi får ångest av tid och vi vill ha mer av den allt som oftast. Ibland kan det dock kännas som att tiden inte kan gå snabbt nog. Vi utnyttjar nog inte tiden på bästa sätt alla gånger och vi behöver nog många gånger någon form av kontrakt för att hålla fokus för tiden är viktig och behöver tas vara på.

Jag står inför detta just nu, att fundera över hur tiden tas till vara på. Hur ska vi vårda den som finns och hur ska vi se till att den inte går förlorad? Har vi samma syn? Vad påverkar mig och vad påverkar de andra? Har vi samma ingång?

Kan man slösa bort sin viktigaq tid på skitsamtal? Förstår ni hur jag tänker här?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, dokumentation, förskola, förskollärare, reflektion, tid, värdegrund, yrkesidentitet,

Om att värdera om

noreply@blogger.com (Lenox) — Tue, 20 Oct 2009 20:46:00 +0000

Ni ska veta det att det kan hända att jag kommer att omvärdera ungefär hälften av allt jag någonsin har sagt, eller i alla fall ge det nytt liv och lägga nya tankar bakom.
Det är det som kan hända snart och det kan hända att jag kommer att göra det eftersom jag går en utbildning som gör att jag får tänka så vansinnigt mycket hela tiden. Spännande. Hela tiden!

Om potträning

noreply@blogger.com (Lenox) — Thu, 24 Sep 2009 18:29:00 +0000

Det handlar mycket om potträning just nu. Det springs på pottan och toaletten och det applåderas och analyseras vilken sorts bajs eller kiss det har kommit och om det kanske kan komma mera eller om man vill sitta ensam eller ha sällskap eller om man vill spola själv eller ha hjälp, vi byter kläder och tvättar kissiga ben och sköljer ur gummistövlar och påminner och tvättar händer och spritar och.. och.. Gläds med varje barn som lyckas och som blir så stolta att de nästan vill spara bajset eller kisset för att visa upp när föräldern kommer för att hämta.

Ibland blir jag full i skratt och tänker att jag är bra sjuk som står och glor ner i pottan och applåderar som en galning och sjunger "grattis till kisset-sången".

Ibland slår det mig hur mycket tid det går åt till sådant som handtvätt, påklädning, toalettbesök eller nästorkning, och jag tänker samtidigt att lärandet i situationerna handlar om hur man gör det där.

Varje projekt har sin metodik säger man i Reggio Emilia. Jag kan säga att varje barn kräver sin metodik och det är ibland en konst att hitta rätt. Det är viktigt att man reflekterar och att man får adekvat handledning så att man inte lunkar på i samma spår jämt även om erfarenhet naturligtvis är en viktig ingrediens i förskolan verksamhet.

Det är i alla fall spännande nästan jämt. Man vet aldrig när man ska få avsluta dagen med att torka upp kiss från golvet för att ett barn "kan själv nu" och då helt själv tömt pottan nästan i toaletten. Det är så när de kan själva.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, bajs, dagis, förskola, förskollärare, fantastiskt, reflektion, yrkesrollen, yrkesidentitet, värdegrund,

Om sekretess, anmälningsplikt, tystnadsplikt och Staffan Olsson

noreply@blogger.com (Lenox) — Mon, 07 Sep 2009 05:30:00 +0000

Jag har hostat mig igenom natten till min mans förtvivlan, och nu när jag sitter upp, hostar jag visserligen inte längre, men jag är så snuvig att jag har svårt att andas utan att ha vidöppen mun. Förkylningstider, oh joy!

Jag har en liten finurlig inställning som gör att jag ser vad ni som har googlat er hit har sökt efter efter från början, och det är ju ganska spännande. Det skulle ju kunna vara en hjälp för mig att hitta saker att skriva om och det gör ju även att jag ser lite grand vad förstagångsbesökare i allmänhet är intresserade av. Dock gör det mig lite beklämd av att se att det är minst åtta personer om dagen som söker efter länkar som handlar om anmälningsplikt + förskola. Det innebär ju att det förmodligen är mer än åtta personer som funderar kring om de borde göra en anmälan till socialförvaltningen eller inte.

Jag hoppas att det finns något matnyttigt här kring det men jag vill ändå passa på att tipsa om Staffan Olsson som är något av en expert just kring anmälningsplikt och sekretess (eller tystnadsplikt) i förskolan. En del av er har säkert träffat Staffan i utbildningssammanhang eller på föreläsningar och vet hur bra han är på att göra dessa komplexa, svåra och många gånger krångliga ämnen begripliga och tillgängliga. Han gör det även i bokform och det är kanske ett alternativ om man inte kan gå på föreläsningar, och det borde väl i ärlighetens namn finnas en bok om anmälningsplikt och sekretess att tillgå vid behov, på varje förskola eller skola.

Det är viktigt att vi gör rätt. Det är min erfarenhet att kunskapen är ganska låg i förskolorna och att man kör med någon slags godtycklighet. "äsch den mamman som är så trevlig, så kan det ju inte vara som ungen säger." Eller " Jo M slog K men det är inte alla barn som har det så lätt hemma" Det är inte okej och jag tror att generellt behöver vi nog veta mer om vad vi får säga till föräldrar och barn i förskolan.

Nu måste jag krypa ner under min filt och återgå till att hosta och dricka the med honung. Jag hoppas att ni får en fin vecka,, åtminstone i Stockholmstrakten ser dagens väder lovande ut.

Läs även andra bloggares åsikter om anmälningsplikt, sekretess, tystnadsplikt, sjuk, förskola, dagis,

Om demokrati

noreply@blogger.com (Lenox) — Tue, 01 Sep 2009 16:15:00 +0000

bild : lusi

Just nu diskuterar vi uppdraget. Det som vi alla har som arbetar inom förskolan. Vi talar om det som är det främsta, det som är att fostra demokratiskt och förbereda barnen inför samhället.

Man kan tänka ganska olika kring det här. Man kan tänka att när barnen på samlingen får ställa sig upp och berätta vad de vill välja för aktivitet så är det demokratiska val. Man kan tänka att när barnen får välja om de ska gå ut eller inte så är det demokratiskt. Jo, man kan tänka så.

Man kan också bryta ner begreppen och tankarna kring demokrati och ha fantastiskt spännande diskussioner kring vad demokrati är och hur man omsätter yttrandefriheten för en ettåring eller hur man ser till att allt det vi gör i förskolan verkligen vilar på demokratins grunder. Vad är nu demokrati igen då?

Ibland känns det som att vi aldrig hinner diskutera klart, jag menar inte klart som i klart, men jag menar som i fördjupat. Vi hinner aldrig diskutera länge kring ifall man kan tänka i individperspektiv när det handlar om demokrati. Behövs det inte fler än en individ i en demokrati? Har man bara rättigheter eller kan man prata om skyldigheter också? Och hur involverar vi föräldrarna?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, förskola, förskollärare, föräldrar, demokrati, reflektion, läroplanen, yrkesrollen,

Om fyrkantighet och andra vinklar

noreply@blogger.com (Lenox) — Fri, 28 Aug 2009 20:43:00 +0000

bild: sxc.hu fangol

Nu är det igångkört sedan ett tag tillbaka. De små nya på avdelningen acklimatiserar sig och tittar storögt på det som sker runtomkring. Och jag upptäcker hur stora de andra har blivit plötsligt, att de kan så otroligt många saker och att det finns ett driv och en vilja hela tiden.

Mina funderingar nu är hur vi ska kunna förvalta den där viljan och det där drivet på bästa sätt. Hur vi ska kunna utmana och uppmuntra utan att styra in dem i våra invanda hjulspår . Det tål att tänkas på och jag hoppas att vi kommer ihåg det allt eftersom!

Den ena av två utbildningar har kört igång och jag är peppad på samma gång som jag känner mig väldigt ödmjuk inför uppgiften. Jag brottas med att själv förstå och med att jag kanske så småningom ska försöka få andra att förstå. Mitt i alltihop dyker frågor som jag inte tänkt på på ett tag upp igen, på ett nytt sätt och från en annan vinkel än tidigare.

Jag har bestämt mig för minnas det, att det alltid finns andra vinklar än de man ser även om det till en början kan kännas fyrkantigt.

Vad händer hos er?

Läs även andra bloggares åsikter om dagis, förskola, förskollärare, yrkesrollen, studier, barn,

Om att dra igång

noreply@blogger.com (Lenox) — Sun, 16 Aug 2009 17:01:00 +0000

foto privat

Sommaren har varit god och jag har försummat eller vilat mig från bloggen länge! Jag vet inte riktigt vad som hände där på slutet. Ett tag var det svårt att skriva eftersom det kändes som att jag redan hade skrivit allt, och det jag ville skriva om var för nära, återigen, svårt att vara anonym i vissa lägen. Men nu ska jag försöka dra igång det här på riktigt och åtminstone skriva ett par gånger i veckan för nu blir det inga fler semesterdagar på ett tag. Jag har inga inplanerade och jag har inget planerat som jag har tänkt att jag vill göra framöver - förutom de sedvanliga drömmarna då.

Imorgon börjar allvaret och jag börjar med att åka iväg och utbilda mig ett par dagar. Jag ser fram emot det. Jag har sett fram mot det här ett tag och det är med mycket stor ödmjukhet som jag kliver in i den här utbildningsomgången. Det känns som att jag inte kan något, som att jag knappt kommer att begripa vad jag ska hålla på med och som att det kanske inte kan bli något av mig. Men spännande ska det bli,

Jag längtar efter barnen också! Flera av dem har jag inte träffat sedan före midsommar och flera av dem har blivit storebröder och storasystrar under sommaren. Konstigt är det allt att "mina" små pluttar har mindre pluttar hemma.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, dagisfröken, förskola, förskollärare, studier,

Om att bestämma sig

noreply@blogger.com (Lenox) — Tue, 11 Aug 2009 19:16:00 +0000

Jag har bestämt mig. Jag gör allt! Jag får slita hund ibland och ta tjänstledigt lite då och då, men det är det värt. Jag tror det kan bli bra i slutändan och jag vill!

Och nu har jag semester igen, och ska packa, för jag ska åka bort ett tag.

Läs även andra bloggares åsikter om studier, val,

Om hötappar och att vara åsnan mitt imellan

noreply@blogger.com (Lenox) — Thu, 06 Aug 2009 21:30:00 +0000

Oj oj oj oj! Hur gör jag nu! jag har kommit in på en utbildning som jag verkligen verkligen vill gå, menjag ska också gå en annan utbildning via jobbet. Hur gör jag nu?!?! Jag känner mig liksom lite matt och knäsvag och tankarna far i huvudet på mig och jag funderar. Jag vill ha alla kakor och äta dem allihop. Detta känns som.. ja jag vet faktiskt inte. Jag skulle behöva betänketid men den finns tyvärr inte.

Läs även andra bloggares åsikter om studier, förskola, förskollärare, reflektion,

om att sammanfatta intrycken

noreply@blogger.com (Lenox) — Tue, 26 May 2009 13:26:00 +0000

foto: privat

Jo det där med att samla intrycken. Vad svårt det är! Jag tänker på hur vi ibland gör utflykter med barnen, eller upplever något som teater tillsammans och så ber vi dem rita vad de tyckte bäst om eller så kanske vi intervjuar dem om deras upplevelse...

Jag tänker att det är mycket begärt att de som är 3 eller kanske 4 år ska klara av att bara välja något av allt det upplevda. Och så kan det hända att vi blir besvikna när det som de valde inte alls var det som vi hade trott eller tänkt oss. (Som när en L sa att "det bästa med utflykten var när fullegubben rapade på tunnelbanan!")

Resan till Reggio var inget som jag tänkt mig egentligen. Jag vet nog inte ens vad jag hade förväntat mig om jag ska vara ärlig. Kanske mer faktiska sanningar, kanske lite att få skämmas när jag såg profsiga pedagoger.

Inget av detta upplevde jag! Det fanns inga faktiska sanningar, det var inte så himmelens styrt som jag hade fått för mig, det är inte ouppnåeligt, det är inte milslångt ifrån vårt tänk alla gånger även om förutsättningarna är helt annorlunda.

Något av det jag gärna tänker på från veckan som var, är det dels hur man tar till vara på det som finns och på det sätt man ser på barns lärande och det de gör.
"Alla barn är intelligenta om..." sa Loris Malaguzzi. OM:et, det är vi pedagoger eller det som finns omkring oss eller det som erbjuds barnen. Alla barn är intelligenta om vi bara tar vara på deras drivkraft eller deras sätt att ta sig an sin verklighet, och jag gillar den tanken. jag ska tänka mer kring att vara OM:et i barnens lärandet. Jag ska tänka på hur jag kan påverka och se till att de får visa hur intelligenta de är!

to be continued...

Läs även andra bloggares åsikter om Reggio Emilia, Loris Malaguzzi, reflektion, yrkesrollen, värdegrund, barn, fantastiskt, dagis, förskollärare, förskola,

Om att samla kraft och återhämtning

noreply@blogger.com (Lenox) — Wed, 13 May 2009 21:31:00 +0000

Jag försöker komma tillbaka, men det går trögt. Det är som att påfrestningarna under året som gått, börjat ta ut sin rätt och jag känner mig så vansinnigt trött. Trött som i trött, inte sömnig, det är en viss skillnad.

Det är slitsamt att driva en avdelning på två pedagoger i väntan på att hitta en tredje som blir kvar. Barnen tyr sig till två och det blir fler samtal, fler konflikter att hantera samtidigt som man inte hinner det man vill och bör. Vi har i alla fall en tredje kollega sedan några veckor och det är skönt, även om vi inte hunnit jobba ihop oss eller egentligen prata om vad vi vill tillsammans. Det är jämt skägg med att hålla nästippen över ytan mest hela tiden.

Om ett par dagar far jag till Reggio. Det är en hett eftertraktad resa och jag ska lägga vardagen åt sidan och förhoppningsvis möta inspirationen i Italien. Kanske möter jag någon av er där?

Jag tänker att jag ska avlägga en reserapport sedan när jag är tillbaka.

I morgon stiger jag upp tidigt för att fira förskolans dag, och jag hoppas att er dag blir fin även om ni inte firar!

Läs även andra bloggares åsikter om Reggio Emilia, studiebesök, yrkesrollen, barn, dagis, förskola,

Alexander - Om förskolan, en hyllning

noreply@blogger.com (Lenox) — Fri, 24 Apr 2009 15:19:00 +0000

foto: privat

Om jag får ta mig friheten att hylla, så är det precis det jag tänker göra.

Varje gång jag kommer till förskolan, för att lämna eller hämta, slås jag av arbetet bakom, under. Administrationen. Alla föräldrar som ska få information. Vem åt vad till lunch och vem som sovit hur länge. Idag är det gårdsdag och vilka ska vara ute och vilka ska vara inne.

Varje vecka kommer ett brev, via mail om veckan som gått. Om de aktiviteter barnen varit på och bilder. Teckningar, lekar, övningar, upptäckter, äventyr. Brevet är skrivet av hon som är ansvarig för avdelningen. Hennes kärlek och passion för sitt yrke smittar varje gång jag läser och jag erkänner, varje gång letar jag efter min dotter på bilderna för att se vad just hon varit med om. Det är spännande att se med andras ögon. Med Carinas ögon. Frökens ögon.

Som avstämningsmötet nyligen. Det inför flytten. Lillan ska till åldersgrupp och det är en annan grupp, nya vänner och en stor gård. Där finns det gungor. Vi pratar om lillans utveckling. Jag, mamman och bitvis lillan, som kastas mellan att sitta i soffan med oss eller att springa ut på gården. Det är som att sitta med lillans representant, för dagarna hon inte är med oss och det är merparten av tiden. Carina är mer med henne, än jag. Jag lyssnar på Carinas ord och jag ser balansen, som hon tvingas upprätthålla. Balansen mellan pedagogen, det aningen korrekta och en person som liksom passionerat älskar sitt yrke, ser de som kommer efter. Deras utmaningar och vad vi gör för att välkomna dem, vårda och ta hand om helheten, individen, det unika, det starka, stötta det svaga.

Efter två veckor har hon vant sig, lillan av att vara i den störe gruppen. På den stora gården, hon är tre och gungar själv. Hon vill ha en rosa och en lila vante. Olika färger på sina händer och när jag pratar med pedagogen på gården idag, hon som vikarierar så vet hon det. Att min dotter gillar kläder, det är en speciell ålder och vi pratar en stund om det.

Jag ser ibland tröttheten. I Carinas ögon. Framåt fredag. Som idag.

När jag får chansen att skriva här, så kan jag inte göra något annat än börja med en hyllning. Till er som passionerat tar hand om våra barn. Som lär min dotter, ser henne och är närvarande. Som på ett sätt hjälper mig att bli en bättre pappa. Varje vardag. Sakta lär jag mig.

Jag skulle kunna använda andra ord för att beskriva vad jag menar. Jag möter på förskolan en hög servicegrad, passion och känsla för sin verksamhet, affärsfokus och tydliga leveranslöften. Jag möter verksamhetsstruktur och flexibilitet med tydliga kontrollpunkter och väl förankrade milstolpar. Jag noterar modeller som är anpassade underleverantörer och huvudprodukt. Jag upplever ett varumärkeslöfte som väl motsvarar mina förväntningar. Om jag får prata manska.

Men varför tar ni så uselt betalt? Det får ju till effekt att tjänsten och värdet på er leverans inte uppskattas därefter.

Om fredagsgästen - Alexander Holmberg

noreply@blogger.com (Lenox) — Thu, 23 Apr 2009 19:15:00 +0000

foto: lånat med tillstånd från nvp.se

Imorgon är det fredagsgästsdags igen. I morgon är det en pappa och barnboksförfattare som gör mig den äran.

Alexander Holmberg heter den här pappan. Vi är liksom varandras bloggläsare. Jag läste hans första (?) från början när han skrev om att börja om och att välja nya vägar som nybliven pappa och hur det var att återupptäcka sig själv efter många års äktenskap. Han skrev om sin dotter med kärlek, till sin dotter om kärlek. Nu kan man läsa om hans dotter i böcker, det är stort tycker jag.

I morgon är han min fredagsgäst, tack Alexander.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, föräldrar, fredagsgästen, fredag,

Om empati genom lek och språk av Margareta Öhman

noreply@blogger.com (Lenox) — Mon, 20 Apr 2009 20:06:00 +0000

På förskolan där jag jobbar har några stycken läst en bok som jag hade glömt bort. Empati genom lek och språk av Margareta Öhman. Jösses hur kunde jag glömma!? Det är inte något som är revolutionerande för oss som arbetat ett tag men det är riktigt nyttigt att läsa och påminna sigsjälv om hur det funkar egentligen när barn ges möjlighet att utveckla sitt käsnloliv och sin empatiska förmåga.

Boken har många diskussionsfrågor och jag tänker att dessa kan vara riktigt bra att ha som utgångspunkt i arbetslag när man diskuterar. min erfarenhet är att reflektioner ibland tenderar att flyta i väg och övergå till andrra sorters diskussioner om man inte har struktur. Frågorna i boken tror jag kan hjälpa till.

Och till sist tror jag att boken är utmärkt för alla er som är nyutexaminerade eller som ska börja arbeta i förskolan och faktiskt inte riktigt vet hur den vuxne ska göra i olika situationer. För er som inte har en aning om hur små barns förmåga till empati utvecklas och vad den vuxne har för roll och hur denne kan påverka situationerna, för er är den här boken mycket viktig!

Andra bloggar om: böcker, läst, läroplanen, yrkesidentitet, värdegrund, yrkesrollen, barn, dagisfröken, dagis, förskola, förskollärare,

Om skrivkrampen

noreply@blogger.com (Lenox) — Thu, 16 Apr 2009 19:16:00 +0000

Det här med att skriva... Åh det är det bästa jag vet ibland men också så vidrigt jobbigt då och då. Jag har bloggat i många år på andra ställen. Några av er har läst mina bloggar tidigare utan att ni vet att jag är den som skriver nu. Konstigt va, men så är det. (Några av er som läser hänger på samma uteställen som jag, och några av er sitter på samma tunnelbana och buss fast ni vet inte om det heller vad det beträffar.)

Vad jag försöker få fram här är att jag har drabbats av skrivkramp. Det är som att pressa gröt genom ett kaffefilter, det går inget vidare. Jag har ingen inspiration och det har delvis att göra med att jag tycker att våren är jobbig och att det har varit smårörigt på jobbet ett tag och att det sin tur genererar mycket funderingar som jag liksominte bara kan skjuta undan. Det är bloggen som blir lidande hel enkelt och jag får låta det var så. Jagvill inte att det här ska vara en gnällblogg, och jag vill inte att det ska bli urdåligt så jag avstår hellre.

Svamlar jag? Förstår ni?

Nåja, hur som helst, jag återkommer. Förmodligen fortare än jag själv anar eftersom den här sortens inlägg ofta är första steget på att komma igång.

På återseende!

Andra bloggar om: blogg, stress, förskollärare,

noreply@blogger.com (Lenox) — Mon, 30 Mar 2009 15:51:00 +0000

Nja, njäe, inte riktigt kanske, men jag åker på studiebesök och återkommer senare i veckan.
Ha en fin vecka!