På förskolan

Om tiden - den dyrbara

strulmail@gmail.com (Lenox) — Thu, 22 Oct 2009 17:12:00 +0000

Barn har rätt till engagerade vuxna under sin dag i förskolan. Vuxna som skapar meningsfulla sammanhang för dem att vistas i, som ser till att det får möjlighet att arbeta med sina intressen och i demokratisk anda. Vi vuxna har ansvar för barnens relationer, ansvar för att barnen har relationer till andra barn och att det ges möjligheter till nya relationer.

Vi vuxna som arbetar i förskolan vill oftast ge barn dessa möjligheter men vet inte alltid hur. Iblandf tror vi att vi gör det men gör det inte om man tänker efter och för att tänka efter krävs det både tid, olikheter och dokumentation att reflektera kring.

Oftast har vi inte tid i förskolan. Tid tid tid och tid. Vi får ångest av tid och vi vill ha mer av den allt som oftast. Ibland kan det dock kännas som att tiden inte kan gå snabbt nog. Vi utnyttjar nog inte tiden på bästa sätt alla gånger och vi behöver nog många gånger någon form av kontrakt för att hålla fokus för tiden är viktig och behöver tas vara på.

Jag står inför detta just nu, att fundera över hur tiden tas till vara på. Hur ska vi vårda den som finns och hur ska vi se till att den inte går förlorad? Har vi samma syn? Vad påverkar mig och vad påverkar de andra? Har vi samma ingång?

Kan man slösa bort sin viktigaq tid på skitsamtal? Förstår ni hur jag tänker här?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, dokumentation, förskola, förskollärare, reflektion, tid, värdegrund, yrkesidentitet,

Om att värdera om

strulmail@gmail.com (Lenox) — Tue, 20 Oct 2009 20:46:00 +0000

Ni ska veta det att det kan hända att jag kommer att omvärdera ungefär hälften av allt jag någonsin har sagt, eller i alla fall ge det nytt liv och lägga nya tankar bakom.
Det är det som kan hända snart och det kan hända att jag kommer att göra det eftersom jag går en utbildning som gör att jag får tänka så vansinnigt mycket hela tiden. Spännande. Hela tiden!

Om potträning

strulmail@gmail.com (Lenox) — Thu, 24 Sep 2009 18:29:00 +0000

Det handlar mycket om potträning just nu. Det springs på pottan och toaletten och det applåderas och analyseras vilken sorts bajs eller kiss det har kommit och om det kanske kan komma mera eller om man vill sitta ensam eller ha sällskap eller om man vill spola själv eller ha hjälp, vi byter kläder och tvättar kissiga ben och sköljer ur gummistövlar och påminner och tvättar händer och spritar och.. och.. Gläds med varje barn som lyckas och som blir så stolta att de nästan vill spara bajset eller kisset för att visa upp när föräldern kommer för att hämta.

Ibland blir jag full i skratt och tänker att jag är bra sjuk som står och glor ner i pottan och applåderar som en galning och sjunger "grattis till kisset-sången".

Ibland slår det mig hur mycket tid det går åt till sådant som handtvätt, påklädning, toalettbesök eller nästorkning, och jag tänker samtidigt att lärandet i situationerna handlar om hur man gör det där.

Varje projekt har sin metodik säger man i Reggio Emilia. Jag kan säga att varje barn kräver sin metodik och det är ibland en konst att hitta rätt. Det är viktigt att man reflekterar och att man får adekvat handledning så att man inte lunkar på i samma spår jämt även om erfarenhet naturligtvis är en viktig ingrediens i förskolan verksamhet.

Det är i alla fall spännande nästan jämt. Man vet aldrig när man ska få avsluta dagen med att torka upp kiss från golvet för att ett barn "kan själv nu" och då helt själv tömt pottan nästan i toaletten. Det är så när de kan själva.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, bajs, dagis, förskola, förskollärare, fantastiskt, reflektion, yrkesrollen, yrkesidentitet, värdegrund,

Om sekretess, anmälningsplikt, tystnadsplikt och Staffan Olsson

strulmail@gmail.com (Lenox) — Mon, 07 Sep 2009 05:30:00 +0000

Jag har hostat mig igenom natten till min mans förtvivlan, och nu när jag sitter upp, hostar jag visserligen inte längre, men jag är så snuvig att jag har svårt att andas utan att ha vidöppen mun. Förkylningstider, oh joy!

Jag har en liten finurlig inställning som gör att jag ser vad ni som har googlat er hit har sökt efter efter från början, och det är ju ganska spännande. Det skulle ju kunna vara en hjälp för mig att hitta saker att skriva om och det gör ju även att jag ser lite grand vad förstagångsbesökare i allmänhet är intresserade av. Dock gör det mig lite beklämd av att se att det är minst åtta personer om dagen som söker efter länkar som handlar om anmälningsplikt + förskola. Det innebär ju att det förmodligen är mer än åtta personer som funderar kring om de borde göra en anmälan till socialförvaltningen eller inte.

Jag hoppas att det finns något matnyttigt här kring det men jag vill ändå passa på att tipsa om Staffan Olsson som är något av en expert just kring anmälningsplikt och sekretess (eller tystnadsplikt) i förskolan. En del av er har säkert träffat Staffan i utbildningssammanhang eller på föreläsningar och vet hur bra han är på att göra dessa komplexa, svåra och många gånger krångliga ämnen begripliga och tillgängliga. Han gör det även i bokform och det är kanske ett alternativ om man inte kan gå på föreläsningar, och det borde väl i ärlighetens namn finnas en bok om anmälningsplikt och sekretess att tillgå vid behov, på varje förskola eller skola.

Det är viktigt att vi gör rätt. Det är min erfarenhet att kunskapen är ganska låg i förskolorna och att man kör med någon slags godtycklighet. "äsch den mamman som är så trevlig, så kan det ju inte vara som ungen säger." Eller " Jo M slog K men det är inte alla barn som har det så lätt hemma" Det är inte okej och jag tror att generellt behöver vi nog veta mer om vad vi får säga till föräldrar och barn i förskolan.

Nu måste jag krypa ner under min filt och återgå till att hosta och dricka the med honung. Jag hoppas att ni får en fin vecka,, åtminstone i Stockholmstrakten ser dagens väder lovande ut.

Läs även andra bloggares åsikter om anmälningsplikt, sekretess, tystnadsplikt, sjuk, förskola, dagis,

Om demokrati

strulmail@gmail.com (Lenox) — Tue, 01 Sep 2009 16:15:00 +0000

bild : lusi

Just nu diskuterar vi uppdraget. Det som vi alla har som arbetar inom förskolan. Vi talar om det som är det främsta, det som är att fostra demokratiskt och förbereda barnen inför samhället.

Man kan tänka ganska olika kring det här. Man kan tänka att när barnen på samlingen får ställa sig upp och berätta vad de vill välja för aktivitet så är det demokratiska val. Man kan tänka att när barnen får välja om de ska gå ut eller inte så är det demokratiskt. Jo, man kan tänka så.

Man kan också bryta ner begreppen och tankarna kring demokrati och ha fantastiskt spännande diskussioner kring vad demokrati är och hur man omsätter yttrandefriheten för en ettåring eller hur man ser till att allt det vi gör i förskolan verkligen vilar på demokratins grunder. Vad är nu demokrati igen då?

Ibland känns det som att vi aldrig hinner diskutera klart, jag menar inte klart som i klart, men jag menar som i fördjupat. Vi hinner aldrig diskutera länge kring ifall man kan tänka i individperspektiv när det handlar om demokrati. Behövs det inte fler än en individ i en demokrati? Har man bara rättigheter eller kan man prata om skyldigheter också? Och hur involverar vi föräldrarna?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, förskola, förskollärare, föräldrar, demokrati, reflektion, läroplanen, yrkesrollen,

Om fyrkantighet och andra vinklar

strulmail@gmail.com (Lenox) — Fri, 28 Aug 2009 20:43:00 +0000

bild: sxc.hu fangol

Nu är det igångkört sedan ett tag tillbaka. De små nya på avdelningen acklimatiserar sig och tittar storögt på det som sker runtomkring. Och jag upptäcker hur stora de andra har blivit plötsligt, att de kan så otroligt många saker och att det finns ett driv och en vilja hela tiden.

Mina funderingar nu är hur vi ska kunna förvalta den där viljan och det där drivet på bästa sätt. Hur vi ska kunna utmana och uppmuntra utan att styra in dem i våra invanda hjulspår . Det tål att tänkas på och jag hoppas att vi kommer ihåg det allt eftersom!

Den ena av två utbildningar har kört igång och jag är peppad på samma gång som jag känner mig väldigt ödmjuk inför uppgiften. Jag brottas med att själv förstå och med att jag kanske så småningom ska försöka få andra att förstå. Mitt i alltihop dyker frågor som jag inte tänkt på på ett tag upp igen, på ett nytt sätt och från en annan vinkel än tidigare.

Jag har bestämt mig för minnas det, att det alltid finns andra vinklar än de man ser även om det till en början kan kännas fyrkantigt.

Vad händer hos er?

Läs även andra bloggares åsikter om dagis, förskola, förskollärare, yrkesrollen, studier, barn,

Om att dra igång

strulmail@gmail.com (Lenox) — Sun, 16 Aug 2009 17:01:00 +0000

foto privat

Sommaren har varit god och jag har försummat eller vilat mig från bloggen länge! Jag vet inte riktigt vad som hände där på slutet. Ett tag var det svårt att skriva eftersom det kändes som att jag redan hade skrivit allt, och det jag ville skriva om var för nära, återigen, svårt att vara anonym i vissa lägen. Men nu ska jag försöka dra igång det här på riktigt och åtminstone skriva ett par gånger i veckan för nu blir det inga fler semesterdagar på ett tag. Jag har inga inplanerade och jag har inget planerat som jag har tänkt att jag vill göra framöver - förutom de sedvanliga drömmarna då.

Imorgon börjar allvaret och jag börjar med att åka iväg och utbilda mig ett par dagar. Jag ser fram emot det. Jag har sett fram mot det här ett tag och det är med mycket stor ödmjukhet som jag kliver in i den här utbildningsomgången. Det känns som att jag inte kan något, som att jag knappt kommer att begripa vad jag ska hålla på med och som att det kanske inte kan bli något av mig. Men spännande ska det bli,

Jag längtar efter barnen också! Flera av dem har jag inte träffat sedan före midsommar och flera av dem har blivit storebröder och storasystrar under sommaren. Konstigt är det allt att "mina" små pluttar har mindre pluttar hemma.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, dagisfröken, förskola, förskollärare, studier,

Om att bestämma sig

strulmail@gmail.com (Lenox) — Tue, 11 Aug 2009 19:16:00 +0000

Jag har bestämt mig. Jag gör allt! Jag får slita hund ibland och ta tjänstledigt lite då och då, men det är det värt. Jag tror det kan bli bra i slutändan och jag vill!

Och nu har jag semester igen, och ska packa, för jag ska åka bort ett tag.

Läs även andra bloggares åsikter om studier, val,

Om hötappar och att vara åsnan mitt imellan

strulmail@gmail.com (Lenox) — Thu, 06 Aug 2009 21:30:00 +0000

Oj oj oj oj! Hur gör jag nu! jag har kommit in på en utbildning som jag verkligen verkligen vill gå, menjag ska också gå en annan utbildning via jobbet. Hur gör jag nu?!?! Jag känner mig liksom lite matt och knäsvag och tankarna far i huvudet på mig och jag funderar. Jag vill ha alla kakor och äta dem allihop. Detta känns som.. ja jag vet faktiskt inte. Jag skulle behöva betänketid men den finns tyvärr inte.

Läs även andra bloggares åsikter om studier, förskola, förskollärare, reflektion,

om att sammanfatta intrycken

strulmail@gmail.com (Lenox) — Tue, 26 May 2009 13:26:00 +0000

foto: privat

Jo det där med att samla intrycken. Vad svårt det är! Jag tänker på hur vi ibland gör utflykter med barnen, eller upplever något som teater tillsammans och så ber vi dem rita vad de tyckte bäst om eller så kanske vi intervjuar dem om deras upplevelse...

Jag tänker att det är mycket begärt att de som är 3 eller kanske 4 år ska klara av att bara välja något av allt det upplevda. Och så kan det hända att vi blir besvikna när det som de valde inte alls var det som vi hade trott eller tänkt oss. (Som när en L sa att "det bästa med utflykten var när fullegubben rapade på tunnelbanan!")

Resan till Reggio var inget som jag tänkt mig egentligen. Jag vet nog inte ens vad jag hade förväntat mig om jag ska vara ärlig. Kanske mer faktiska sanningar, kanske lite att få skämmas när jag såg profsiga pedagoger.

Inget av detta upplevde jag! Det fanns inga faktiska sanningar, det var inte så himmelens styrt som jag hade fått för mig, det är inte ouppnåeligt, det är inte milslångt ifrån vårt tänk alla gånger även om förutsättningarna är helt annorlunda.

Något av det jag gärna tänker på från veckan som var, är det dels hur man tar till vara på det som finns och på det sätt man ser på barns lärande och det de gör.
"Alla barn är intelligenta om..." sa Loris Malaguzzi. OM:et, det är vi pedagoger eller det som finns omkring oss eller det som erbjuds barnen. Alla barn är intelligenta om vi bara tar vara på deras drivkraft eller deras sätt att ta sig an sin verklighet, och jag gillar den tanken. jag ska tänka mer kring att vara OM:et i barnens lärandet. Jag ska tänka på hur jag kan påverka och se till att de får visa hur intelligenta de är!

to be continued...

Läs även andra bloggares åsikter om Reggio Emilia, Loris Malaguzzi, reflektion, yrkesrollen, värdegrund, barn, fantastiskt, dagis, förskollärare, förskola,

Om att samla kraft och återhämtning

strulmail@gmail.com (Lenox) — Wed, 13 May 2009 21:31:00 +0000

Jag försöker komma tillbaka, men det går trögt. Det är som att påfrestningarna under året som gått, börjat ta ut sin rätt och jag känner mig så vansinnigt trött. Trött som i trött, inte sömnig, det är en viss skillnad.

Det är slitsamt att driva en avdelning på två pedagoger i väntan på att hitta en tredje som blir kvar. Barnen tyr sig till två och det blir fler samtal, fler konflikter att hantera samtidigt som man inte hinner det man vill och bör. Vi har i alla fall en tredje kollega sedan några veckor och det är skönt, även om vi inte hunnit jobba ihop oss eller egentligen prata om vad vi vill tillsammans. Det är jämt skägg med att hålla nästippen över ytan mest hela tiden.

Om ett par dagar far jag till Reggio. Det är en hett eftertraktad resa och jag ska lägga vardagen åt sidan och förhoppningsvis möta inspirationen i Italien. Kanske möter jag någon av er där?

Jag tänker att jag ska avlägga en reserapport sedan när jag är tillbaka.

I morgon stiger jag upp tidigt för att fira förskolans dag, och jag hoppas att er dag blir fin även om ni inte firar!

Läs även andra bloggares åsikter om Reggio Emilia, studiebesök, yrkesrollen, barn, dagis, förskola,

Alexander - Om förskolan, en hyllning

strulmail@gmail.com (Lenox) — Fri, 24 Apr 2009 15:19:00 +0000

foto: privat

Om jag får ta mig friheten att hylla, så är det precis det jag tänker göra.

Varje gång jag kommer till förskolan, för att lämna eller hämta, slås jag av arbetet bakom, under. Administrationen. Alla föräldrar som ska få information. Vem åt vad till lunch och vem som sovit hur länge. Idag är det gårdsdag och vilka ska vara ute och vilka ska vara inne.

Varje vecka kommer ett brev, via mail om veckan som gått. Om de aktiviteter barnen varit på och bilder. Teckningar, lekar, övningar, upptäckter, äventyr. Brevet är skrivet av hon som är ansvarig för avdelningen. Hennes kärlek och passion för sitt yrke smittar varje gång jag läser och jag erkänner, varje gång letar jag efter min dotter på bilderna för att se vad just hon varit med om. Det är spännande att se med andras ögon. Med Carinas ögon. Frökens ögon.

Som avstämningsmötet nyligen. Det inför flytten. Lillan ska till åldersgrupp och det är en annan grupp, nya vänner och en stor gård. Där finns det gungor. Vi pratar om lillans utveckling. Jag, mamman och bitvis lillan, som kastas mellan att sitta i soffan med oss eller att springa ut på gården. Det är som att sitta med lillans representant, för dagarna hon inte är med oss och det är merparten av tiden. Carina är mer med henne, än jag. Jag lyssnar på Carinas ord och jag ser balansen, som hon tvingas upprätthålla. Balansen mellan pedagogen, det aningen korrekta och en person som liksom passionerat älskar sitt yrke, ser de som kommer efter. Deras utmaningar och vad vi gör för att välkomna dem, vårda och ta hand om helheten, individen, det unika, det starka, stötta det svaga.

Efter två veckor har hon vant sig, lillan av att vara i den störe gruppen. På den stora gården, hon är tre och gungar själv. Hon vill ha en rosa och en lila vante. Olika färger på sina händer och när jag pratar med pedagogen på gården idag, hon som vikarierar så vet hon det. Att min dotter gillar kläder, det är en speciell ålder och vi pratar en stund om det.

Jag ser ibland tröttheten. I Carinas ögon. Framåt fredag. Som idag.

När jag får chansen att skriva här, så kan jag inte göra något annat än börja med en hyllning. Till er som passionerat tar hand om våra barn. Som lär min dotter, ser henne och är närvarande. Som på ett sätt hjälper mig att bli en bättre pappa. Varje vardag. Sakta lär jag mig.

Jag skulle kunna använda andra ord för att beskriva vad jag menar. Jag möter på förskolan en hög servicegrad, passion och känsla för sin verksamhet, affärsfokus och tydliga leveranslöften. Jag möter verksamhetsstruktur och flexibilitet med tydliga kontrollpunkter och väl förankrade milstolpar. Jag noterar modeller som är anpassade underleverantörer och huvudprodukt. Jag upplever ett varumärkeslöfte som väl motsvarar mina förväntningar. Om jag får prata manska.

Men varför tar ni så uselt betalt? Det får ju till effekt att tjänsten och värdet på er leverans inte uppskattas därefter.

Om fredagsgästen - Alexander Holmberg

strulmail@gmail.com (Lenox) — Thu, 23 Apr 2009 19:15:00 +0000

foto: lånat med tillstånd från nvp.se

Imorgon är det fredagsgästsdags igen. I morgon är det en pappa och barnboksförfattare som gör mig den äran.

Alexander Holmberg heter den här pappan. Vi är liksom varandras bloggläsare. Jag läste hans första (?) från början när han skrev om att börja om och att välja nya vägar som nybliven pappa och hur det var att återupptäcka sig själv efter många års äktenskap. Han skrev om sin dotter med kärlek, till sin dotter om kärlek. Nu kan man läsa om hans dotter i böcker, det är stort tycker jag.

I morgon är han min fredagsgäst, tack Alexander.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, föräldrar, fredagsgästen, fredag,

Om empati genom lek och språk av Margareta Öhman

strulmail@gmail.com (Lenox) — Mon, 20 Apr 2009 20:06:00 +0000

På förskolan där jag jobbar har några stycken läst en bok som jag hade glömt bort. Empati genom lek och språk av Margareta Öhman. Jösses hur kunde jag glömma!? Det är inte något som är revolutionerande för oss som arbetat ett tag men det är riktigt nyttigt att läsa och påminna sigsjälv om hur det funkar egentligen när barn ges möjlighet att utveckla sitt käsnloliv och sin empatiska förmåga.

Boken har många diskussionsfrågor och jag tänker att dessa kan vara riktigt bra att ha som utgångspunkt i arbetslag när man diskuterar. min erfarenhet är att reflektioner ibland tenderar att flyta i väg och övergå till andrra sorters diskussioner om man inte har struktur. Frågorna i boken tror jag kan hjälpa till.

Och till sist tror jag att boken är utmärkt för alla er som är nyutexaminerade eller som ska börja arbeta i förskolan och faktiskt inte riktigt vet hur den vuxne ska göra i olika situationer. För er som inte har en aning om hur små barns förmåga till empati utvecklas och vad den vuxne har för roll och hur denne kan påverka situationerna, för er är den här boken mycket viktig!

Andra bloggar om: böcker, läst, läroplanen, yrkesidentitet, värdegrund, yrkesrollen, barn, dagisfröken, dagis, förskola, förskollärare,

Om skrivkrampen

strulmail@gmail.com (Lenox) — Thu, 16 Apr 2009 19:16:00 +0000

Det här med att skriva... Åh det är det bästa jag vet ibland men också så vidrigt jobbigt då och då. Jag har bloggat i många år på andra ställen. Några av er har läst mina bloggar tidigare utan att ni vet att jag är den som skriver nu. Konstigt va, men så är det. (Några av er som läser hänger på samma uteställen som jag, och några av er sitter på samma tunnelbana och buss fast ni vet inte om det heller vad det beträffar.)

Vad jag försöker få fram här är att jag har drabbats av skrivkramp. Det är som att pressa gröt genom ett kaffefilter, det går inget vidare. Jag har ingen inspiration och det har delvis att göra med att jag tycker att våren är jobbig och att det har varit smårörigt på jobbet ett tag och att det sin tur genererar mycket funderingar som jag liksominte bara kan skjuta undan. Det är bloggen som blir lidande hel enkelt och jag får låta det var så. Jagvill inte att det här ska vara en gnällblogg, och jag vill inte att det ska bli urdåligt så jag avstår hellre.

Svamlar jag? Förstår ni?

Nåja, hur som helst, jag återkommer. Förmodligen fortare än jag själv anar eftersom den här sortens inlägg ofta är första steget på att komma igång.

På återseende!

Andra bloggar om: blogg, stress, förskollärare,

strulmail@gmail.com (Lenox) — Mon, 30 Mar 2009 15:51:00 +0000

Nja, njäe, inte riktigt kanske, men jag åker på studiebesök och återkommer senare i veckan.
Ha en fin vecka!

Om böcker och arbetssätt

strulmail@gmail.com (Lenox) — Sat, 28 Mar 2009 08:38:00 +0000

Jag har vaknat tidigt i dag, riktigt tidigt och jag har hunnit med att äta frukost länge och bläddra igenom gamla nummer av tidningen förskolan.

Jag söker efter tankar kring hur man jobbar med rollekar och böcker på förskolor som är Reggio-inspirerade. Var hittar jag det? Jag letar och googlar men jag hittar liksom inget. Jag tror dock inte att det behöver betyda att det inte finns eller sker, bara att jag inte hittar det.

Jag har läst en del kring ämnet tidigare och jag har också besökt förskolor med litteraturprofil under utbildningen, men jag känner att vi skulle behöva inspireras ytterligare hos oss för att komma vidare.

Jag inser att vi kanske ibland inte kommer vidare när vi bygger upp våra tankar kring vad vi skulle behöva köpa , materialmässigt och att vi inte alltid har tiden (eller pengarna) att köpa prylar hur som helst. Vi är ju en ny förskola och vi har verkligen inte mycket saker i gömmorna som man kan tillgå eller använda till annat det var tänkt, men det känns som att vi borde kunna göra mer än det vi gör.

Bokpuffar är en stor hjälp, men jag vill verkligen veta hur man jobbar med sådant här där man har Reggio Emilias filosofi som "ledstjärna"!

Vet någon som läser här något?

Läs även andra bloggares åsikter om Reggio Emilia, böcker, barn, förskola, förskollärare, dagis, lek,

Mats - om att vara lärarutbildare, bland annat.

strulmail@gmail.com (Lenox) — Fri, 27 Mar 2009 14:46:00 +0000

foto: Mats Olsson - publicerad med tillstånd

Jag heter Mats och har blivit inbjuden som fredagsgäst och kan naturligtvis inte tacka nej till en så vacker gest! Min yrkeskarriär är kort (25 år i förskolan och 7 år som lärarutbildare) och jag passar på att fundera över vad som hänt sedan jag gick min utbildning på 70-talet.

Förskollärarutbildningen befann sig i skarven mellan seminarietradition och högskola. Metodiklärarna representerade hantverkstraditionen och vi hade storföreläsningar om pyssel som jag minns med skräck. Det fanns en stark normativ tradition och en tilltro till lärarna och handledarnas förmåga att överföra denna till oss ”kandidater”. Vi var alltså kandidater till att ”bli” något.

Samtidigt befann vi oss i en politisk laddad tid och starka röster höjdes om studentinflytande. Vi kunde ägna en vecka åt att diskutera vad kursens innehåll och arbetsformer (kursplaner minns jag inga) och det var ofta ganska frustrerade tillställningar:
- Kan inte ni som är lärare tala om vad vi behöver?

Ibland kunde lärarna håna oss genom att dela ut stenciler på vad vi diskuterat oss fram till i samma ögonblick som vi tog beslutet.

- Äh, jag vet hur dessa diskussioner brukar sluta!

Ändå var det en tid av stapplande begynnande professionalisering. Barnstugeutredningen kom 1973 och många metodiklektorer höll krampaktigt om den orangegula boken som försökte förena Piaget, Homburger-Erikson och Freire i en lättsinnig kompott. Den här teoretiska amatörismen avslöjades skoningslöst av Daniel Kallos som vid en minnesvärd storföreläsning tog heder och ära av hela det pedagogiska etablissemanget. Själv är jag sedan dess en aning misstänksam mot eklektiker – sådana som plockar obekymrat från olika kunskaps- och människosyner.

Jag förlorar mig i minnen och ska försöka återvända till nuet. Tanken med en lärarutbildning är att vi ska försöka ge studenterna någon form av beredskap att klara sig i yrkeslivet. Den enklaste vägen är kanske att göra glada och anpassliga pedagoger som följer tidens trender och politikernas nycker.

En utvikning – när jag började arbeta var föreståndarskapet på min arbetsplats en högst formell konstruktion. Egentligen tog alla lika mycket ansvar och alla viktiga beslut diskuterades gemensamt. Att det fanns chefer högre upp och politiker som skulle kontrollera/sätta upp mål var en absurd tanke. Vi var kungar i vår lillla låda och så länge föräldrarna var nöjda fick vi sköta oss helt själva. Idag möter jag förskolor där toppstyrningen drivits väldigt långt och det tycks inte finnas någon detalj som inte är föremål för handlingsplan och kvalitetskontroll.

Jag märker att texten vinglar och att det borde finnas en retorisk höjdpunkt eller i alla fall en poäng. Jo – att vara förskollärare är ett fantastiskt yrke och den viktigaste dimensionen är att det finns en stor sannolikhet att du möter produkten (barnet) 20 år senare på gatan med egen familj.

Att vara lärarutbildare är nästan lika roligt och ibland händer det att yrket är mer än ett berg av examinationer. Det är i personliga möten som lärargärningen blir meningsfull och jag försöker lyfta den etiska dimensionen under utbildningen.

Jag vill gärna citera ett brev från en nyexaminerad förskollärare

”Ett stort Tack och eloge till er alla på vår enhet för en fantastiskt bra utbildning. Jag har lärt mig otroligt mycket och utvecklats både personligen och även i mitt yrke som pedagog. Jag har nu börjat arbeta på en förskola. Med den utbildning jag nu har i ryggen kan jag stå upp för mina ideal, tankar och ideér. Jag kan vara stark och argumentera för det jag står för, Tack för det! För mig är det barnen som är det viktiga, de är alla olika individer och det kommer jag alltid att bära med mig i mitt yrke!

Ha det så jättegott! Vi springer säkert på varandra på skolan i framtiden.”

P.S. Nu har jag inte skrivit någonting om genus, men vill gärna bjuda er som inte hört pojkaktiga sångböcker på en möjlighet att ladda ner ettan, som är slut på förlaget

http://www.itslearning.com/mah/lumaol/pojkaktig/

Läs även andra bloggares åsikter om studier, fredagsgästen, fredag, dagis solkräm, barn, förskola, förskollärare,

läs mer om Mats yrkeskarriär här

Om Mats som är fredagsgästen, och så lite annat.

strulmail@gmail.com (Lenox) — Thu, 26 Mar 2009 19:42:00 +0000

Jag har varit bedrövlig vad gäller uppdateringar och inlägg de sista veckorna. Jag har haft mycket runt omkring mig och inte riktigt haft tid att prioritera datorn för bloggande om kvällarna. Just nu jobbar jag heltid och pluggar lite grand och med lite tur kan det bli ännu mer, men jag känner att det tar lite på privatlivet och orken så jag får se hur jag gör.

I morgon är det dags för fredagsgästen igen och Mats är veckans fredagsgäst. Mats skriver om förskolan ur sitt perspektiv som lärarutbildare. Läs gärna vad han har att skriva, han skriver det är mycket som är tänkvärt. Särskilt intressant är det att bläddra tillbaka lite och läsa inlägg om genus och inlägg om lärarutbildningen, men faktiskt, det mesta är riktigt tänkvärt så det är värt några timmar!

Tack Mats!

Läs även andra bloggares åsikter om fredagsgästen, dagis, förskola, förskollärare, jobbet, privat, studier,

Om att få vara ledsen

strulmail@gmail.com (Lenox) — Tue, 24 Mar 2009 19:02:00 +0000

Ibland när det egna livet hinner i kapp en, och det som är viktigast för en i livet och världen plötsligt riskerar att ryckas bort, blir jobbet bara trivialt och försumbart. Det spelar inte längre någon roll att det är människor man jobbar med och, det spelar ingen roll att man tycker om barnen när deras föräldrar står och gnäller om oviktiga saker som borttappade vantar eller brist på skoskydd.

Ibland kan jobbet vara en livlina också, när man inte kan klara av att känna det man gör när man är hemma, när man vill bort från sig själv nästan... Och vara med de som kräver närvaro och uppmärksamhet ytterst påtagligt och handgripligt gör att man inte kan vara annat många gånger, men fortfarande i samma situationer kan en förälders sura blick få en att gå in i en garderob och börja grina, om det vill sig illa.

När det är så där, på det ena eller det andra sättet, då måste man pausa. Då ska man känna att kollegorna på jobbet täcker upp och att ingen saknar en mer än för det goda sällskapets skull.

Du ska veta att du är saknad! Just för det goda sällskapets skull, resten kan du skita i just nu.

Läs även andra bloggares åsikter om fredagsgästen, yrkesrollen, yrkesidentitet, oro, barnskötare, förskola,

Om att vara sjuk

strulmail@gmail.com (Lenox) — Mon, 16 Mar 2009 21:48:00 +0000

Dyngförkyld! Ögonen rinner, jag nyser och har rethosta. Där fick jag för att jag sa att jag brukar klara mig från förkylningar! Nåja det är inte influensan i alla fall det har jag vaccinerat mig mot.

Jag är inte så bra på att vara sjuk. Jag har svårt för att ligga i sängen eller soffan och bara kurera mig utan blir otroligt rastlös och gnällig. Dessutom har jag hela tiden dåligt samvete för saker som inte blir gjorda och besviken för utbildning som jag missar. Jag VET, det lönar sig inte och jag borde inte ha det men jag har det ändå.

Förresten, jag ser minsann att det är många som läser fredagsgästernas inlägg och det är ROLIGT! Både för dem och för mig. Ska jag tolka det som att det är något bra, det här med fredagsgästen, ska jag fortsätta ragga fredagsgäster?

Läs även andra bloggares åsikter om förskollärare, förskola, fredagsgästen, sjuk, gäst, reflektion, privat,

Om framtiden - en barnskötares tankar

strulmail@gmail.com (Lenox) — Fri, 13 Mar 2009 18:26:00 +0000

Fredagsgästen skriver:

Enligt regeringens proposition kommer förslag på att förskolan ska bli en egen skolform som har gemensamma övergripande mål med övriga skolformer. Kvalitén i förskolan är den mest prioriterade frågan. Lärare med lärarexamen (förskollärare) får det övergripande ansvaret för barnets utveckling och lärande. Förskollärarnas kunskaper och pedagogiska kompetens utgör själva grunden för förskolans utveckling. Barnskötarna framhålls som en viktig del av förskolans personal och deras arbetsinsats är av stort värde.

I mina öron låter detta som ett utmärkt förslag, men tror att det är av yttersta vikt att vi är medvetna om att detta kommer att ta tid innan detta är reglerat i verkligheten. Det kommer att krävas god kommunikation mellan förskollärarna och barnskötarna. Och vi kommer att befinna oss i en övergångsperiod.

Vi är många barnskötare som har jobbat i många år och har skaffat oss stor pedagogisk kompetens. Vi har inte lika stora teoretiska kunskaper men många barnskötare har stora kunskaper inom andra viktiga områden. Trygghet, omsorg, lärande, föräldrakontakt, samtalsteknik, pedagogisk dokumentation, mm, mm.

Det finns en oro bland barnskötarna över hur framtiden kommer att se ut. Kommer vi att jobba med en kompetent lagledare ? Det tar tid att lära sig att vägleda ett lag. Man måste vara lyhörd och ha en hög förmåga till samarbete och kommunikation. Finns de förmågorna så kan laget tryggt jobba på. Det kommer då att bli en bra arbetsfördelning och alla kan vara nöjda. Är man som barnskötare inte nöjd med arbetsfördelningen eller vill man själv vara den som vägleder så får man välja att utbilda sig.

Oron kommer över funderingar om hur det blir om lagledaren inte har förmågan att leda ett lag. Hur blir det då? Vissa kunskaper och erfarenheter kan man inte lära sig i skolan de kommer med livserfarenhet och yrkeserfarenhet.

Hur blir det om laget har större kompetenser än lagledaren?

Det finns många både stora och små frågor att fundera över gällande Den nya förskolan med kvalité i fokus. Jag tror att vi har mycket att vinna på att diskutera på våra arbetsplatser hur just vi ska tänka och göra med olika ansvarsområden . Vad behöver utvecklas på just vår förskola ? Vilka mål är det som just våran arbetsplats behöver uppmärksamma mer? Och hur använder vi oss av våra olika kompetenser på bästa sätt. Det kommer att se olika ut på våra olika förskolor beroende på en hel rad faktorer.

Vi vet inte ännu riktigt vad vi har framför oss,men jag hoppas att vi inte glömmer bort att vi måste arbeta tillsammans i våra arbetslag för att få en helhetssyn på barnen.

Sist men inte minst, var rädda om varandra och glöm inte bort att ge varandra lite beröm. Vi får och ska känna oss bra och duktiga på det vi gör, nämligen rustar våra barn för framtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om barnskötare, barn, fredagsgästen, fredag, dagis, yrkesidentitet, yrkesrollen, oro, värdegrund, dokumentation, förskollärare, förskola,

Tack fina Norrgårds för att du skriver det här hos mig!

Om fredagsgästen

strulmail@gmail.com (Lenox) — Thu, 12 Mar 2009 19:19:00 +0000

foto privat

Morgondagens fredagsgäst har lång erfarenhet inom förskolan och hon har varit med om det mesta tror jag. En av de saker som jag tycker är så fantastiskt med henne, är att hon kan uppbåda entusiasm för nästan allt man kan tänka sig fortfarande, och på så viss är hon lite av en idol. Förutom det är hon mycket klok och förståndig och har många bra saker att dela med sig av. Jag ser fram mot morgondagens gästbloggsinlägg av Norrgårds.

Läs även andra bloggares åsikter om förskola, förebilder, fredagsgästen, fredag, gäst, jobbet, värdegrund, yrkesidentitet, dagis,

Om humor

strulmail@gmail.com (Lenox) — Fri, 06 Mar 2009 18:43:00 +0000

Små barn har humor, det märker man när man umgås med dem mycket. Man märker också att de har olika sorters humor. En del gillar slap-stick, och en del gillar ordvitsar, det är lite olika redan i tidig ålder.

Ibland är det barn säger mycket humoristiskt utan att det är meningen, som en dag på sovstunden.

Jag säger lite halvhögt till kollegan eftersom jag tror att alla barn just har somnat.

- Nu har någon pruttat så där igen!
- JAaA! hör jag bredvid mig av lille K utan att han öppnar ögonen
- Oj vem är det då tror du som pruttat?
- Jag, puttat!
- Jaha ja vad luktar det då? undrar jag fånigt nog
- Bajs! säger han och ler bakom nappen innan han tvärsomnar

Läs även andra bloggares åsikter om bajs, barn, förskola, dagis,

Om invänjning - en uppdatering

strulmail@gmail.com (Lenox) — Thu, 05 Mar 2009 21:00:00 +0000

Det är lustigt hur saker händer på en och samma gång ibland I dag har det skrivits mail angående inlägg här som handlar om invänjning och så här skriver Maria S som kommentar till det här inlägget

Hejsan!

Nu har det gått en tid sedan era kommentarer och jag skulle gärna höra hur ni ser på föräldraaktiv inskolning idag. Har ni märkt några "bakslag" hos barnen t ex?

Där jag bor genomförs inskolningen under en treveckorsperiod, men nu kom det ett förslag från en förälder att testa denna metod istället. Det är intressant att höra från er som har erfarenhet (både föräldrar och pedagoger).

Hälsningar Maria

Så vad säger ni andra? Ni som skrev kommentarer till det inlägget?

Jag förhåller mig nog fortfarande ungefär likadant faktiskt.

Läs även andra bloggares åsikter om inskolning, förskola, barn, föräldrar, förskollärare,