<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<?xml-stylesheet type="text/xsl" media="screen" href="/~d/styles/atom10full.xsl"?><?xml-stylesheet type="text/css" media="screen" href="http://feeds.feedburner.com/~d/styles/itemcontent.css"?><feed xmlns="http://www.w3.org/2005/Atom" xmlns:openSearch="http://a9.com/-/spec/opensearch/1.1/" xmlns:georss="http://www.georss.org/georss" xmlns:gd="http://schemas.google.com/g/2005" xmlns:thr="http://purl.org/syndication/thread/1.0" xmlns:feedburner="http://rssnamespace.org/feedburner/ext/1.0" gd:etag="W/&quot;CE4MQX8_fyp7ImA9WhRUE0Q.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429</id><updated>2012-01-24T17:16:20.147+09:00</updated><category term="Ekonomi" /><category term="Perayaan/Celebrations" /><category term="Puisi" /><category term="Ulasan PSSK" /><category term="Bashou" /><category term="Haiku" /><category term="Undang-undang/Law" /><category term="Cerita peribadi/Personal story" /><category term="Anak/Children" /><category term="Public People" /><category term="Politik/Politic" /><category term="MyJica/Jica" /><category term="Budaya" /><category term="Cerita peribadi" /><category term="Publication" /><category term="Cuaca/Weather" /><category term="Bahasa" /><category term="PSDM" /><category term="Okinawa life" /><category term="Buku" /><category term="Singapore" /><category term="masyarakat" /><category term="Politik" /><category term="komputer/computer" /><category term="Dec/Jan 2010" /><category term="Travel" /><category term="Keluarga" /><category term="Flora" /><category term="Pelajar/Student" /><category term="Budaya/Culture" /><category term="Rumi" /><category term="Sahabat" /><category term="Japanese poet" /><category term="Japanese Literature" /><category term="Bengkel Haiku" /><category term="Keluarga/Family" /><category term="Song" /><category term="Resipi" /><category term="Islam" /><category term="Own Garden" /><category term="Emosi/Emotion" /><category term="Ulang Tahun/Annivesary" /><category term="Emosi" /><category term="Teman/Friends" /><category term="Buku/Book" /><category term="Teknologi" /><category term="Cerita pulau" /><category term="Makanan/Food" /><category term="Buah" /><category term="komputer" /><category term="Undang-undang" /><category term="Okinawa Living" /><category term="YouTube" /><category term="KarnaDya" /><category term="Malaysia" /><category term="Haiwan" /><category term="Pet" /><category term="GLS" /><category term="Bahasa/Language" /><category term="Kesihatan" /><category term="Movie Review" /><category term="Pulut Sakura. Serunding Kasih" /><category term="Pantun" /><category term="Layout" /><category term="Anak" /><category term="Aliff Mustakim" /><category term="Makanan" /><category term="My Life" /><category term="Darma Mohammad" /><category term="Kesihatan/Health" /><category term="Tanka" /><category term="Perayaan" /><category term="Cerpen" /><category term="Sports" /><category term="Teknologi/Technology" /><category term="Hobi/Hobby" /><category term="Media" /><title>Awan Okinawa berlalu...</title><subtitle type="html">&lt;a href="http://www.copyscape.com/online-copyright-protection/"&gt;&lt;img src="http://banners.copyscape.com/images/cs-ye-234x16.gif" alt="Protected by Copyscape Online Copyright Protection" title="Protected by Copyscape Plagiarism Checker - Do not copy content from this page." width="234" height="16" border="0"&gt;Summer Garden in Okinawa&lt;/a&gt;</subtitle><link rel="http://schemas.google.com/g/2005#feed" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/posts/default" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/" /><link rel="next" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default?start-index=26&amp;max-results=25&amp;redirect=false&amp;v=2" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><generator version="7.00" uri="http://www.blogger.com">Blogger</generator><openSearch:totalResults>685</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>25</openSearch:itemsPerPage><atom10:link xmlns:atom10="http://www.w3.org/2005/Atom" rel="self" type="application/atom+xml" href="http://feeds.feedburner.com/blogspot/cPmJ" /><feedburner:info uri="blogspot/cpmj" /><atom10:link xmlns:atom10="http://www.w3.org/2005/Atom" rel="hub" href="http://pubsubhubbub.appspot.com/" /><link rel="license" type="text/html" href="http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/3.0/" /><logo>http://creativecommons.org/images/public/somerights20.gif</logo><feedburner:emailServiceId>blogspot/cPmJ</feedburner:emailServiceId><feedburner:feedburnerHostname>http://feedburner.google.com</feedburner:feedburnerHostname><entry gd:etag="W/&quot;DE8HR3k6eCp7ImA9WhRUE0s.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-3567189382052797624</id><published>2012-01-24T10:00:00.001+09:00</published><updated>2012-01-24T10:00:36.710+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2012-01-24T10:00:36.710+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Own Garden" /><title>初さくら-Sakura pertama</title><content type="html">&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-FN6iraYxzqk/Tx3_Wx8HcKI/AAAAAAAABno/bba-SjgvSYE/s1600/DSCF8635.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-FN6iraYxzqk/Tx3_Wx8HcKI/AAAAAAAABno/bba-SjgvSYE/s320/DSCF8635.JPG" width="320" /&gt;&amp;nbsp;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
My own sakura&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
I can't remember whether the cherry was the dark, American variety or the strong, orange Japanese kind but I clearly remember carelessly throwing the cherry seed into the front porch after I finished with the fruit.&lt;br /&gt;
That was ten years ago.
We just let the thin branch grow. Every year, beginning of spring on this island, the branch spread out its leaves. Just leaves. I was thinking this cherry tree is not healthy at all. After all, cherry trees are supposed to blossom from the beginning of the season.
Anyway, we just ignored the tree. 
But last week, things started to change.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
There you go! I remember the date you first blossomed: 20 Jan. 2012. How beautiful the numbers. 20-1-2011.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
The first sakura blossom from our garden. Congratulations my dear sakura. You just stay there quietly to mature. Now, you are a lady. Virginly, blissfully pink.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;

=========&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-3567189382052797624?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/MYGGOO_Fq1Y" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/3567189382052797624/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2012/01/sakura-pertama.html#comment-form" title="1 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/3567189382052797624?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/3567189382052797624?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/MYGGOO_Fq1Y/sakura-pertama.html" title="初さくら-Sakura pertama" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://2.bp.blogspot.com/-FN6iraYxzqk/Tx3_Wx8HcKI/AAAAAAAABno/bba-SjgvSYE/s72-c/DSCF8635.JPG" height="72" width="72" /><thr:total>1</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2012/01/sakura-pertama.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CUYHSHczcCp7ImA9WhRUEE8.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-750006277332574249</id><published>2012-01-20T10:28:00.000+09:00</published><updated>2012-01-20T10:32:19.988+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2012-01-20T10:32:19.988+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="YouTube" /><title>昴（すばる）</title><content type="html">&lt;iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/y-kZJdiHF5E" width="420"&gt;&lt;/iframe&gt;

(requested by Puan CT).

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Me o tojite nani mo miezu&lt;br /&gt;
Close your eyes you see nothing&lt;br /&gt;
kanashikute me o akereba&lt;br /&gt;
Let your eyes open during sadness&lt;br /&gt;
Kouya ni mukau michi yori&lt;br /&gt;
On the road towards wilderness&lt;br /&gt;
hoka ni mieru mono wa nashi&lt;br /&gt;
there is nothing else to see&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aha kudake chiru sadame no hoshitachi o&lt;br /&gt;
Aha, the falling stars of Life&lt;br /&gt;
Semete hisoyaka ni kono mi o terase yo&lt;br /&gt;
Quietly will shine in this heart of mine&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ware wa yuku&lt;br /&gt;
I'm going&lt;br /&gt;
aojiroki hoho no mama de&lt;br /&gt;
with a face so pale&lt;br /&gt;
Ware wa yuku&lt;br /&gt;
I'm going&lt;br /&gt;
saraba subaru yo&lt;br /&gt;
Goodbye, my Subaru&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ikiru sureba mune no naka&lt;br /&gt;
Living with this heart&lt;br /&gt;
kogarashi wa naki tsuzukeru&lt;br /&gt;
hearing the continuing storm&lt;br /&gt;
Saredo waga mune wa atsuku&lt;br /&gt;
But my heart is always chasing&lt;br /&gt;
yume o oi tsuzukeru nari&lt;br /&gt;
warm dreams&lt;br /&gt;
Aha sanzameku na mo naki hoshitachi yo&lt;br /&gt;
Aha cruelly killing all the stars without names&lt;br /&gt;
Semete azayaka ni sono mi o oware yo&lt;br /&gt;
with its brightness, my heart is gone&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ware wa yuku&lt;br /&gt;
I'm going&lt;br /&gt;
kokoro no meizuru mama ni&lt;br /&gt;
with a closed heart&lt;br /&gt;
Ware mo yuku&lt;br /&gt;
I'm going&lt;br /&gt;

saraba subaru yo&lt;br /&gt;
Goodbye, my Subaru.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aha, itsu no hi ka&lt;br /&gt;
Aha, there will be a day&lt;br /&gt;
dareka ga kono michi o&lt;br /&gt;
someone will be on this road&lt;br /&gt;
Aha, itsu no hi ka 

Aha,&lt;br /&gt;
there will be a day&lt;br /&gt;
dareka ga kono michi o&lt;br /&gt;
someone will be on this road&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ware wa yuku&lt;br /&gt;
I'm going&lt;br /&gt;
aojiroki hoho no mama de&lt;br /&gt;
with a face so pale&lt;br /&gt;
Ware wa yuku&lt;br /&gt;
I'm going&lt;br /&gt;
saraba subaru yo&lt;br /&gt;
Goodbye, my Subaru&lt;br /&gt;
Ware wa yuku&lt;br /&gt;
I'm going&lt;br /&gt;
saraba subaru yo&lt;br /&gt;
Goodbye, my Subaru.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
***********&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
目を閉じて何も見えず&lt;br /&gt;
Tutup mata itu segalanya padam&lt;br /&gt;
哀しくて目を開ければ&lt;br /&gt;
ketika bersedih, celikkan mata&lt;br /&gt;
荒れ野に向かう道より&lt;br /&gt;
perjalanan menuju ke belantara&lt;br /&gt;
他に見るものはなし&lt;br /&gt;
tiada apa dalam pandangan&lt;br /&gt;
砕け散る 宿命の星たちよ&lt;br /&gt;
nasib bintang-bintang yang jatuh bertaburan&lt;br /&gt;
せめて密やかに この身を照らせよ&lt;br /&gt;
dalam kesenyapan, hati ini disinarkan&lt;br /&gt;
我は行く　蒼白き頬のままで&lt;br /&gt;
aku pergi dalam wajah lesu ini&lt;br /&gt;
我は行く　さらば昴よ&lt;br /&gt;
aku pergi selamat tinggal Subaru&lt;br /&gt;
呼吸をすれば胸の中&lt;br /&gt;
dalam kehidupan ini&lt;br /&gt;
木枯らしは吠き続ける&lt;br /&gt;
ribut dingin berterusan&lt;br /&gt;
されど我が胸は熱く&lt;br /&gt;
pun begitu kalbu ini terus mencari cahaya&lt;br /&gt;
夢を追い続けるなり&lt;br /&gt;
tetap mencari impian hangat&lt;br /&gt;
さんざめく名も無き星たちよ&lt;br /&gt;
gugurkan segala bintang yang tidak bernama&lt;br /&gt;
せめて鮮やかに&lt;br /&gt;
dengan sinarnya&lt;br /&gt;
その身を終われよ&lt;br /&gt;
hilanglah hati ini&lt;br /&gt;
我も行く　心の命ずるままに&lt;br /&gt;
aku pergi membawa hati resah&lt;br /&gt;
我も行く　さらば昴よ&lt;br /&gt;
aku pergi selamat tinggal Subaru&lt;br /&gt;
いつの日か 誰かがこの道を&lt;br /&gt;
satu hari nanti jalan ini terbuka&lt;br /&gt;
いつの日か 誰かがこの道を&lt;br /&gt;
satu hari nanti jalan ini terbuka&lt;br /&gt;
我は行く　蒼白き頬のままで&lt;br /&gt;
aku pergi dengan wajah lesu ini&lt;br /&gt;
我は行く　さらば昴よ&lt;br /&gt;
aku pergi selamat tinggal Subaru&lt;br /&gt;
我は行く　さらば昴よ&lt;br /&gt;
aku pergi selamat tinggal Subaru&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Music/Lyric by Shinji Tanimura&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Translator (English &amp;amp; Malay) by @Leyla Shuri&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=================&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-750006277332574249?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/4PLEgTKHWmk" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/750006277332574249/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2012/01/blog-post_20.html#comment-form" title="2 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/750006277332574249?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/750006277332574249?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/4PLEgTKHWmk/blog-post_20.html" title="昴（すばる）" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://img.youtube.com/vi/y-kZJdiHF5E/default.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2012/01/blog-post_20.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CkUGQngycCp7ImA9WhRVFkU.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-4508281180778608221</id><published>2012-01-16T10:43:00.000+09:00</published><updated>2012-01-16T11:17:03.698+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2012-01-16T11:17:03.698+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="YouTube" /><title>徳永英明 / 時の流れに身をまかせ</title><content type="html">&lt;iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/8ufIcxlkxcU" width="560"&gt;&lt;/iframe&gt;

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
This is my [: @Leyla Shuri] translation of the song "徳永英明 / 時の流れに身をまかせ".&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Please give credit to translator when copy and pasting.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Moshimo anata to aezuni itara&lt;br /&gt;
If you go to him&lt;br /&gt;
Watashi wa nani o shiteta deshouka&lt;br /&gt;
What would I have to do?&lt;br /&gt;
Heibon dakedo dareka o aishi&lt;br /&gt;
I'm just a normal guy but want to love somebody&lt;br /&gt;
Futsuu no kurashi shitetta deshouka&lt;br /&gt;
hoping to have a normal life&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Toki no nagare ni mi wo makase&lt;br /&gt;
I let time flows&lt;br /&gt;
Anata no ironi somerare&lt;br /&gt;
I want to be in your color&lt;br /&gt;
Ichido no jinsei soresae&lt;br /&gt;
At one time we were together&lt;br /&gt;
Suteru kotomo kamawanai&lt;br /&gt;
Its alright if you want to throw me out&lt;br /&gt;
Dakara onegai soba ni oitene&lt;br /&gt;
So please, let me be by your side&lt;br /&gt;
Ima wa anatashika aisenai&lt;br /&gt;
At this moment, you are the only one I love.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Moshimo anata ni kirawaretanara&lt;br /&gt;
If ever you give up on us&lt;br /&gt;
Ashita to iu hi&lt;br /&gt;
When tomorrow comes&lt;br /&gt;
Nakushiteshimau wa&lt;br /&gt;
I will die&lt;br /&gt;
Yakusoku nanka iranai keredo&lt;br /&gt;
I don't need your promise&lt;br /&gt;
Omoide dake jya ikite yukenai&lt;br /&gt;
Just memory will not make me live&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Toki no nagare ni mi wo makase&lt;br /&gt;
Let time flows by&lt;br /&gt;
Anata no mune ni yori soi&lt;br /&gt;
I want to be hug by you&lt;br /&gt;
Kirei ni nareta soredakede&lt;br /&gt;
Just let it be beautiful&lt;br /&gt;
Inochi sae mo iranai wa&lt;br /&gt;
even life is not important&lt;br /&gt;
Dakara onegai soba ni oitene&lt;br /&gt;
So please, let me be by your side&lt;br /&gt;
Ima wa anata shika mienai no&lt;br /&gt;
Now only you in my mind&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Toki no nagare ni mi wo makase&lt;br /&gt;
Let time flows by&lt;br /&gt;
Anata no iro ni somerare&lt;br /&gt;
I want to be in your color&lt;br /&gt;
Ichido no jinsei soresae&lt;br /&gt;
at one time we were together&lt;br /&gt;
Suteru koto mo kamawanai&lt;br /&gt;
its alright if you want to throw me out&lt;br /&gt;
Dakara onegai soba ni oite ne&lt;br /&gt;
So please let me be by your side&lt;br /&gt;
Ima wa anata shika aisenai&lt;br /&gt;
You are my only love now.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
========&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-4508281180778608221?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/T_DMqH9vAhI" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/4508281180778608221/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2012/01/blog-post.html#comment-form" title="7 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/4508281180778608221?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/4508281180778608221?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/T_DMqH9vAhI/blog-post.html" title="徳永英明 / 時の流れに身をまかせ" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://img.youtube.com/vi/8ufIcxlkxcU/default.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>7</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2012/01/blog-post.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;A0QASHs9eip7ImA9WhRWGUU.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-4826498678232174484</id><published>2012-01-08T11:17:00.001+09:00</published><updated>2012-01-08T11:22:29.562+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2012-01-08T11:22:29.562+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Makanan/Food" /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Travel" /><title>Cencaluk Singapura</title><content type="html">Masa bercuti di Singapura baru-baru ini, anak-anak dan menantu membawa saya ke tempat makan di Newton Circus. Seingat saya paling akhir saya makan di sini adalah waktu saya masih bujang dan kalau dikirakan tahunnya, mungkin dah dekat 30 tahun lebih.

Bezanya sekarang di gerai-gerai yang menjual makanan Melayu terdapat paparan sijil Halal dari MUIS. Adanya sijil ini menyenangkan kami mencari gerai dan tidak membuang masa memilih gerai untuk makanan orang Islam.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lagi satu yang berlainan pula. Selepas kami memilih makanan, paling awal sekali yang diletakkan ke atas meja kami adalah cencaluk. 
Mulanya melihat piring cencaluk ini seperti saya tidak percaya. Paling akhir saya makan cencaluk masa saya di kampung. Masa kanak-kanak dan dihidangkan arwah Puan Lembab (nenek saya *jangan ketawa-itu nama betul*). &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dapur arwah sentiasa simpan cencaluk. Susah-susah pun, cucu-cucu puan (nenek saya menjaga cucu-cucunya sebab emak-emak masing-masing keluar bekerja), makan cencaluk dengan jeruk binjai. Jeruk binjai itu nenek simpai dalam tempayan godang-godang. Kadang-kadang saya nampak ulat putih keluar dari mulut tempayan. Tapi kita kanak-kanak dulu-dulu, makan ulat pun tak sakit perut, tak mati pun. Apa agaknya reaksi anak-anak kecil sekarang kalau diberi makanan dari tempayan yang berulat?

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kiralah berapa puluh tahun sudah berlalu? Ini sekarang depan saya dihidangkan cencaluk lagi. Tapi lokasinya di Newton Circus, dalam bandar tercanggih di Singapura.

Saya akui, waktu itu seperti saya pulang ke zaman kanak-kanak pula.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Rasanya pun sedap. Masam, masin, lemak dan digunakan sebagai appetizer. Cerdik betul penjual di Singapura. Cencaluk dibeli dengan harga murah di Melaka dan dijadikan appetizer.


&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-ldTAa7ph0Sw/Twj3MpWbnEI/AAAAAAAABnE/LQGxqwtlW7A/s1600/DSCF8602.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-ldTAa7ph0Sw/Twj3MpWbnEI/AAAAAAAABnE/LQGxqwtlW7A/s320/DSCF8602.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;cincalok&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
Ini makanan di Newton Circus bersama cencaluk itu.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-Yt6GetThy9k/Twj3TNs7CXI/AAAAAAAABnQ/d9FY6qB84P4/s1600/DSCF8606.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-Yt6GetThy9k/Twj3TNs7CXI/AAAAAAAABnQ/d9FY6qB84P4/s320/DSCF8606.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;Newton Circus&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
==========&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-4826498678232174484?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/nnMFMKSx0no" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/4826498678232174484/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2012/01/cencaluk-singapura.html#comment-form" title="6 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/4826498678232174484?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/4826498678232174484?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/nnMFMKSx0no/cencaluk-singapura.html" title="Cencaluk Singapura" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-ldTAa7ph0Sw/Twj3MpWbnEI/AAAAAAAABnE/LQGxqwtlW7A/s72-c/DSCF8602.JPG" height="72" width="72" /><thr:total>6</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2012/01/cencaluk-singapura.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;AkQGSHs_fyp7ImA9WhRWGUk.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-7219401188374012621</id><published>2012-01-07T23:57:00.001+09:00</published><updated>2012-01-07T23:58:49.547+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2012-01-07T23:58:49.547+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Cerita pulau" /><title>Okinawa Indah</title><content type="html">saya (dari blog dahulu, kini dan sekarang)&amp;nbsp;&lt;a href="http://cheyantie.blogspot.com/"&gt;Penulisnya Cheyantie&lt;/a&gt;&amp;nbsp;jarang tengok majalah 3..kadang2 jek..tapi malam ini saya tertarik nak tengok sebab dokumentari yang dibawakan amat kena dengan minat saya iaitu JEPUN..&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
hehe..i wish one day i will step my foot in japan..

cerita pulak pasal okinawa..satu tempat di mana seorang penulis pulut sakura serunding kasih, kak leyla shuri ,rakyat singapura yang bermaustautin di okinawa, berkahwin dengan rakyat jepun yang seringkali saya hendap blognya yang seringkali berkongsi pengalaman hidupnya di sana..&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
cantiknya hidupan marin di lautan okinawa tu, juga dikenali dengan kampung Ogimi di mana umur penduduknya terpanjang di dunia..&lt;br /&gt;
alahai makcik umur 79 kot tadi siap makan terus salad yg dia tanam..fresh giler!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==========&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-7219401188374012621?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/mviXZMrhuRw" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/7219401188374012621/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2012/01/okinawa-indah.html#comment-form" title="5 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/7219401188374012621?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/7219401188374012621?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/mviXZMrhuRw/okinawa-indah.html" title="Okinawa Indah" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><thr:total>5</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2012/01/okinawa-indah.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CkIMQ3ozeCp7ImA9WhRWF08.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-8034285211001052295</id><published>2012-01-04T21:08:00.001+09:00</published><updated>2012-01-05T08:43:02.480+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2012-01-05T08:43:02.480+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="YouTube" /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Song" /><title>津軽海峡・冬景色-Ishikawa Sayuri</title><content type="html">The Red and White Song Contest for 2011 saw many songs related to those places affected by the Earthquake/Tsunami of the north region of Japan that happened on 11 March 2011. Those songs are heart-wrenching calling for love ones or family members or wishing to go home (to a place that is non-existent now).&lt;br /&gt;
Most of these songs are written ages before the tragedy happened. If not for the mention of places in the north, these songs would have been just another song.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Take this song. It mentions the Tsugaru Straits in the north that was badly damaged during the strong quake and the deadly tsunami.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I took some time to translate this song.&amp;nbsp;Thinking it might be an item for the next karaoke session.&lt;br /&gt;
*Please be kind to mention [Translation by LEYLA SHURI] if ever you think of copy pasting my translation*&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;

&lt;iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/FauvMTTaSWg" width="560"&gt;&lt;/iframe&gt;&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;Tsugaru Kaikyou • Fuyu Geshiki [津軽海峡・冬景色] : Ishikawa Sayuri&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ueno hatsu no yakouressha orita toki kara&lt;br /&gt;
Getting off from Ueno last train&lt;br /&gt;
Aomori eki wa yuki no naka&lt;br /&gt;
In the snow of Aomori  station&lt;br /&gt;
Kita e kaeru hito no mure wa dare mo mukuchi de&lt;br /&gt;
Groups of people going back to the north are all silent&lt;br /&gt;
Uminari dake wo kiiteiru&lt;br /&gt;
Hearing only the rumble of the sea&lt;br /&gt;
Watashi mo hitori renrakusen ni nori&lt;br /&gt;
Alone taking the connecting line&lt;br /&gt;
Kogoesou na kamome mitsume naiteimashita&lt;br /&gt;
The cries of frozen sea-gulls that gaze blankly&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;Ah , Tsugaru kaikyou fuyu geshiki&lt;br /&gt;
Ah, winter scene of Tsugaru Straits&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;Goran are ga tappimisaki kita no hazure to&lt;br /&gt;
Look at the north winds at the edge of the cape&lt;br /&gt;
Mishiranu hito ga yubi wo sasu&lt;br /&gt;
People watching pointing fingers&lt;br /&gt;
Iki de kumoru mado no garasu (glass) fuite mita kedo&lt;br /&gt;
Clearing my breathe from the window glass&lt;br /&gt;
Haruka ni kasumi mieru dake&lt;br /&gt;
Only seeing mist from the distant&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sayonara anata watashi wa kaerimasu&lt;br /&gt;
Goodbye darling,  l’m returning&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kaze no oto ga mune wo yusuru, nake to bakari ni&lt;br /&gt;
The sound of winds filling my chest, only makes me feel like crying&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ah , Tsugaru kaikyou fuyu geshiki&lt;br /&gt;
Ah, winter scene of Tsugaru Straits (repeat)&amp;nbsp;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
上野発の夜行列車 おりた時から&lt;br /&gt;
青森駅は 雪の中&lt;br /&gt;
北へ帰る人の群れは 誰も無口で&lt;br /&gt;
海鳴りだけを きいている&lt;br /&gt;
私もひとり 連絡船に乗り&lt;br /&gt;
こごえそうな鴎見つめ
泣いていました&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
ああ 津軽海峡冬景色&amp;nbsp;
&lt;br /&gt;
ごらんあれが竜飛岬 北のはずれと&lt;br /&gt;
見知らぬ人が 指をさす&lt;br /&gt;
息でくもる窓のガラス ふいてみたけど&lt;br /&gt;
はるかにかすみ 見えるだけ&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
さよならあなた 私は帰ります&lt;br /&gt;
風の音が胸をゆする
泣けとばかりに&lt;br /&gt;
ああ 津軽海峡冬景色&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;==========&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-8034285211001052295?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/ENrmo44gWA0" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/8034285211001052295/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2012/01/ishikawa-sayuri.html#comment-form" title="4 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/8034285211001052295?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/8034285211001052295?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/ENrmo44gWA0/ishikawa-sayuri.html" title="津軽海峡・冬景色-Ishikawa Sayuri" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://img.youtube.com/vi/FauvMTTaSWg/default.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>4</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2012/01/ishikawa-sayuri.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;AkMBSHo4fip7ImA9WhRWFUU.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-1313497721830396579</id><published>2012-01-03T19:57:00.001+09:00</published><updated>2012-01-03T20:00:59.436+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2012-01-03T20:00:59.436+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Cerita peribadi/Personal story" /><title>Facebook withdrawal</title><content type="html">&lt;iframe width="560" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/XIIgjUX9QWI" frameborder="0" allowfullscreen&gt;&lt;/iframe&gt;

&amp;nbsp;At last I did it. I was mulling over it for quite sometime but couldn't find a good time to do it. What is it? You may ask.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I deactivate my Facebook account.
Not that I do it for fun. Actually, I feel some withdrawal syndrome. Yeah, yeah. Of course, I missed my friends in Facebook but take heart, my inactivity in Facebook is only temporary *not that much people notice anyway*!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nobody believes when a woman who stays at home said she is busy. Let's just say I cannot adjust my work to my time. That should say it in a presidential way. 
Some things have to give way. Unfortunately, I picked Facebook.&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;If I need to know anything, please write "Private" on you comments below and with your email, I will get back to you. Of course, your private comment remains private.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;Every withdrawal syndrome climb to a peak. Once at the peak, its all the way down. I am going through some hard climb but hopefully it would not be too long for me to reach the peak successfully. Failure would only make me do a fast reactivation, which do not serve my purpose just yet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;Life is full of choices; some are painful (for a while). In the meantime, I'm still good to go here.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;========&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-1313497721830396579?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/oiuHjHdgUHA" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/1313497721830396579/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2012/01/facebook-withdrawal.html#comment-form" title="2 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/1313497721830396579?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/1313497721830396579?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/oiuHjHdgUHA/facebook-withdrawal.html" title="Facebook withdrawal" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://img.youtube.com/vi/XIIgjUX9QWI/default.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2012/01/facebook-withdrawal.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;C0UMQHgzcSp7ImA9WhRWFEw.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-8014445948978958447</id><published>2012-01-01T18:44:00.001+09:00</published><updated>2012-01-01T18:48:01.689+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2012-01-01T18:48:01.689+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Perayaan/Celebrations" /><title>Into 2012</title><content type="html">&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-dNd_TV05C3E/TwAmeuTzuaI/AAAAAAAABms/b4vmr6wMX2E/s1600/DSCF8625.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-dNd_TV05C3E/TwAmeuTzuaI/AAAAAAAABms/b4vmr6wMX2E/s320/DSCF8625.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;Toshi-koshi soba&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
This is toshi-koshi soba or as I said in the last entry, joining-the-year-noodle. We ate this for dinner to celebrate the end of the day in Gregorian year 2011.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-R5hcgBoGLUE/TwAnLMqvdAI/AAAAAAAABm4/sFEGWOur1xQ/s1600/DSCF8626.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-R5hcgBoGLUE/TwAnLMqvdAI/AAAAAAAABm4/sFEGWOur1xQ/s320/DSCF8626.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;O-zoni&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
This is our first breakfast. It is chicken clear soup with lots of vegetable and slabs of mochi rice. It is very filling as one mochi rice is equivalent to a bowl of rice.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
To start the new year, let me introduce myself again.
I stay on the southern most island of Japan, Okinawa island. My family moved to this island in 1996. Now both of us (hubby and I) are taking care of my hubby's father, fragile but otherwise healthy. This year on record he is 99, but he claimed 101 according to the Chinese calender and some people said he is 100. &lt;br /&gt;
Whatever, we still take care of him.

&lt;br /&gt;
I have three children, two of which are staying in Singapore with their husbands. One is still studying in the same campus as his older sisters.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I love to read and love to write but my time is taken with household duties and chores that I find so unproductive. I do get stress over this at times. I also have a husband who talks to me everytime he passes by my table and this I have to bear with even during my writing time.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
That's about it.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;


============&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-8014445948978958447?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/UXrWrmTZhec" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/8014445948978958447/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2012/01/into-2012.html#comment-form" title="3 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/8014445948978958447?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/8014445948978958447?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/UXrWrmTZhec/into-2012.html" title="Into 2012" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-dNd_TV05C3E/TwAmeuTzuaI/AAAAAAAABms/b4vmr6wMX2E/s72-c/DSCF8625.JPG" height="72" width="72" /><thr:total>3</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2012/01/into-2012.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CkUBRHY6fSp7ImA9WhRWE08.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-6910899724145763397</id><published>2011-12-31T17:28:00.002+09:00</published><updated>2011-12-31T17:30:55.815+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-12-31T17:30:55.815+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Perayaan/Celebrations" /><title>O-misoka (Eve of 2011)</title><content type="html">&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-7CuvWcIA6TI/Tv7GQnCKGjI/AAAAAAAABmg/n2PDtovwnBo/s1600/DSCF8624.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-7CuvWcIA6TI/Tv7GQnCKGjI/AAAAAAAABmg/n2PDtovwnBo/s320/DSCF8624.JPG" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Today is O-misoka or New Year's Eve. These couple of days are the busiest for Japanese because they celebrate the calender New Year as their national new year as well. I went to the greengrocer yestersday, and was caught up with the occasion. Cars were lining up to enter the parking zone, I told hubby, "this is just like Singapore but in Singapore it happens everyday, not just on New Year festivity."&lt;br /&gt;
Like every other new year's eve, my family will be taking noodle for dinner while watching NHK Red and White Song contest. I'm looking forward for some new faces this year. The Girl Generation from Korea is invited this year. I like their dance step and the lacy, white hot pants is so faminine, so decorous. Then there is&amp;nbsp;a hard, metal rock girl but strange thing she will sing a slow song, the theme song for the running&amp;nbsp;morning drama-Carnation. &lt;br /&gt;
I heard Lady Gaga is invited as well. She will not make a personal appearance. I hope she won't&amp;nbsp;be too skimpy in this video preformance.&lt;br /&gt;
Most families in Japan will be preparing toshi-koshi soba. Soba, a kind of noodle from bukewheat, is a normal everyday soba but eating this soba at the end of the year is very symbolic. Like bridging the old year into the new year. &lt;br /&gt;
Evey year, one of my sisters-in-law would do the flower but this year, she went for a trip and I have to do the flower. I should say my arrangement is not so bad at all.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
May 2012 be better than 2011. May there be no child abuse.&amp;nbsp;May Peace prevail on earth. May all of us, especially you (who have been so patient reading my life on this small screen) be healthy and happy (not necessary rich) to see another fruitful year ahead.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
========&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-6910899724145763397?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/NNOx8dF32l4" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/6910899724145763397/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2011/12/o-misoka-eve-of-2011.html#comment-form" title="1 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/6910899724145763397?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/6910899724145763397?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/NNOx8dF32l4/o-misoka-eve-of-2011.html" title="O-misoka (Eve of 2011)" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://1.bp.blogspot.com/-7CuvWcIA6TI/Tv7GQnCKGjI/AAAAAAAABmg/n2PDtovwnBo/s72-c/DSCF8624.JPG" height="72" width="72" /><thr:total>1</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2011/12/o-misoka-eve-of-2011.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;D0YDQHc8fip7ImA9WhRWEE4.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-6968816017951065477</id><published>2011-12-28T10:08:00.001+09:00</published><updated>2011-12-28T10:19:31.976+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-12-28T10:19:31.976+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Travel" /><title>Left</title><content type="html">My flight going back was due on 1 Jan. 2012 but I put myself on wait-list. Two days was about all the airlines people give to inform of available seat. I rushed to get the necessity edible things for home. Of course, I had excess baggage but this is the first time I have to pay like 5 man for it. I hate myself for this. Why can't I be like some smart lady who travel light and easy? I hate myself for this. Anyway, I found out there are some ways to avoid paying those excess baggage but this sudden knowledge only comes after I paid everything. There goes a sad ending. What is worse, my connecting flight left me. The first flight was delayed for an hour. This delay stretched the arrival time and I arrived one hour late. The connecting flight departed. The airline company&amp;nbsp;gave me a free overnight stay with free dinner and breakfast. They promised me the first flight the next morning. Oh well! That is life. Things like this happened for a reason (I believe).

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-Ij_IEpbFsR4/TvpmExq8dII/AAAAAAAABl8/-_DHM0zDwPg/s1600/DSCF8541.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-Ij_IEpbFsR4/TvpmExq8dII/AAAAAAAABl8/-_DHM0zDwPg/s320/DSCF8541.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
These are the books that I have to leave behind. What with baggage exceeding the normal 20 kg/person, I have like 20 kg of excess baggage. After making sad faces and pleading to the Chinese-speaking China Airlines officer, he agreed&amp;nbsp;a certain allowance according to the airlines regulations (this he repeat often).

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-wRdJqRgLWEE/TvpmFL3MmjI/AAAAAAAABmM/Z9hfDeDEc-w/s1600/DSCF8543.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-wRdJqRgLWEE/TvpmFL3MmjI/AAAAAAAABmM/Z9hfDeDEc-w/s320/DSCF8543.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
All these wonderful books below, gave a few pricks (like needle) in my heart to leave it but then my daughters assured me they will make sure it will reach me somehow.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-gnEp-KBbAZA/TvpmFunJrlI/AAAAAAAABmU/hdCfYRl5g-s/s1600/DSCF8601.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-gnEp-KBbAZA/TvpmFunJrlI/AAAAAAAABmU/hdCfYRl5g-s/s320/DSCF8601.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Actually, I've some books bought last year that are still waiting for me to open the pages. So I should not be too greedy. What's important with books is to read it. READ IT!

=========================================================&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-6968816017951065477?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/10y7VSJpYFg" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/6968816017951065477/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2011/12/left.html#comment-form" title="1 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/6968816017951065477?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/6968816017951065477?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/10y7VSJpYFg/left.html" title="Left" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-Ij_IEpbFsR4/TvpmExq8dII/AAAAAAAABl8/-_DHM0zDwPg/s72-c/DSCF8541.JPG" height="72" width="72" /><thr:total>1</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2011/12/left.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DUAMSHsyeSp7ImA9WhRXF0s.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-2430448629990641174</id><published>2011-12-23T11:58:00.000+09:00</published><updated>2011-12-25T08:03:09.591+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-12-25T08:03:09.591+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Makanan/Food" /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Singapore" /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Media" /><title>BENTOU-Berita Minggu</title><content type="html">&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-cFYuR8nW40I/TvP_Bw1rvSI/AAAAAAAABlw/im7WjIPL7IU/s1600/Bentou+%255BLeyla+Shuri%255D+Media+Singapura.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-cFYuR8nW40I/TvP_Bw1rvSI/AAAAAAAABlw/im7WjIPL7IU/s320/Bentou+%255BLeyla+Shuri%255D+Media+Singapura.jpg" width="198" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;&lt;u&gt;Terbitan Berita Minggu, Singapura (Ahad 20 November 2011)&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;


&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div dir="ltr" id="internal-source-marker_0.19651558624587306" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify;"&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-ayK32vf3RR8/TvPrIghilXI/AAAAAAAABlU/eEHNkT3rJDA/s1600/Ikan-ketam-sayur.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-ayK32vf3RR8/TvPrIghilXI/AAAAAAAABlU/eEHNkT3rJDA/s1600/Ikan-ketam-sayur.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;CAMPURAN IKAN, ISI KETAM DAN SAYUR-SAYURAN: "Bentou" menjadi kegemaran kanak-kanak di Jepun kerana hidangannya ringkas. (Photo from Ayumi Asada)&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-FYeWHphHJ2o/TvPrNnqAWMI/AAAAAAAABlc/zRnhKAkNKcY/s1600/Mi+Udon+Goreng.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-FYeWHphHJ2o/TvPrNnqAWMI/AAAAAAAABlc/zRnhKAkNKcY/s1600/Mi+Udon+Goreng.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;MI UDON GORENG: Bagi anda yang pernah makan mi udon, mungkin hidangan "bentou" mi udon goreng di atas sedikit berbeza. Ia dilengkapi dengan telur "mata lembu" dan dijadikan makan bekal ke tempat kerja atau ke sekolah. (Photo from Ayumi Asada)&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-Ze4ckogZ9hg/TvPrRlwJHGI/AAAAAAAABlk/rqdLWGMPOpI/s1600/Ikan-Ayam-Telur-Sayu.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-Ze4ckogZ9hg/TvPrRlwJHGI/AAAAAAAABlk/rqdLWGMPOpI/s1600/Ikan-Ayam-Telur-Sayu.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;CAMPURAN IKAN, DAGING AYAM DAN SAYUR: Beginilah keadaannya hidangan "Bentou" di atas yang menyeidakan bahan-bahan bekal yang berkhasiat. (Photo from Ayumi Asada)&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
Dalam keadaan serba-serbi mahal sekarang ini, lebih menjimatkan jika kita membekalkan makanan untuk suami yang keluar bekerja ataupun anak-anak yang ke sekolah. Makanan yang  dimasak di rumah lebih bersih dan lebih berkhasiat kerana kita sendiri boleh menentukan bahan-bahan yang digunakan. Minggu ini, kami siarkan rencana mengenai "bentou" yang dalam bahasa Jepun bermaksund makanan yang dibekalkan dalam bekas bertutup. Ia kiriman seorang wanita Melayu asal Singapura yang bernikah dengan warga Jepun dan telah 29 tahun tinggal di Okinawa, Jepun. Walaupun menyediakan "bentou" bukan merupakan budaya Melayu, tip yang diketengahkan Cik Leyla Shuri ini boleh dijadikan panduan apabila anda menyediakan bekal makanan untuk keluarga.&lt;/div&gt;
&lt;div dir="ltr" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify;"&gt;
&lt;span style="font-size: large;"&gt;&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: bold; text-decoration: underline; vertical-align: baseline;"&gt;BAWA "BENTOU" LEBIH SIHAT DAN JIMAT&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div dir="ltr" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div dir="ltr" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify;"&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp; Suri rumah di Jepun bangga jika dapat sediakan bekal makanan untuk suami ke tempat kerja dan anak-anak ke sekolah.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div dir="ltr" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify; text-indent: 36pt;"&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Kebolehan menyediakan &lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: italic; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;bentou&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt; yang berkhasiat dan beraneka macam dan warna adalah sesuatu yang dibanggakan oleh suri-suri rumah di Jepun. Menyediakan &lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: italic; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;bentou&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt; telah diterapkan ke dalam budaya Jepun sejak awal sejarah negara itu. Amalan ini masih dipraktikkan dalam rutin harian orang Jepun sekarang. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Ada beberapa perkara yang harus diperhatikan bagi menyediakan makanan untuk bekalan. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;ol&gt;
&lt;li style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 13px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; list-style-type: decimal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;&lt;div dir="ltr" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify;"&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Menu perlu difikirkan lebih awal. Setelah membuat pilihan menu, langkah seterusnya ialah persiapan ringkas untuk memudahkan proses memasak. &lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Persiapan ringkas seperti membasuh dan memotong sayur, mengeluarkan daging dari peti sejuk perlu dilakukan pada malam sebelumnya untuk tidak mengambil masa memasak pada awal pagi. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/li&gt;
&lt;li style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 13px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; list-style-type: decimal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;&lt;div dir="ltr" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify;"&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Menyediakan bekas. Terdapat&amp;nbsp;pelbagai jenis&amp;nbsp;di pasaran. Jika membekalkan nasi goreng, mi spageti atau mi goreng, seelok-eloknya diisikan ke dalam bekas segi empat tepat atau empat segi bujur. Kotak khas untuk membalut sandwic adalah ideal untuk roti sandwic. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/li&gt;
&lt;li style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 13px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; list-style-type: decimal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;&lt;div dir="ltr" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify;"&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Bahagikan tiga ruang dalam bekas-setengah untuk nasi, suku untuk daging, ikan atau telur dan&amp;nbsp; baki suku bahagian untuk sayur.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/li&gt;
&lt;li style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 13px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; list-style-type: decimal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;&lt;div dir="ltr" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify;"&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Makanan harus dimasak dengan sempurna. Elakkan mengisi telur separuh masak. Makanan yang tidak dimasak dengan sempurna menjadi tempat bakteria membiak dan ini mengakibatkan keracunan dalam makanan. Jika menggunakan lauk-pauk yang dari baki hidangan, ia perlu dipanaskan dengan sempurna untuk dijadikan bekal.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/li&gt;
&lt;li style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 13px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; list-style-type: decimal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;&lt;div dir="ltr" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify;"&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Buang air yang berlebihan pada sayur seperti salad atau lauk yang berkuah. Ini amat penting sebab air atau kuah yang berlebihan boleh merosakkan rasa lauk yang diisikan di bahagian lain dalam bekas itu. Langkah yang lebih baik adalah mengasingkan makanan yang berkuah ke dalam bekas lain.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/li&gt;
&lt;li style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 13px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; list-style-type: decimal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;&lt;div dir="ltr" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify;"&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Buang minyak yang berlebihan. Minyak yang berlebihan jika dibiarkan akan menjadi tepu. Jika minyak pada bahan-bahan goreng seperti ayam goreng tidak ditos,  dagingnya akan menjadi liat. Minyak yang berlebihan itu juga boleh merosakkan rasa pada lauk-lauk lain.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/li&gt;
&lt;li style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 13px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; list-style-type: decimal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;&lt;div dir="ltr" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify;"&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Pastikan makanan bekal itu betul-betul sejuk sebelum ditutup bekasnya. Jika bekal makanan itu ditutup dalam keadaan masih panas, ia akan memerangkap wap. Wap ini pula menjadi air yang bertakung pada penutup bekal itu. Selain akan merosakkan rasa makanan yang ada, penutup bekal yang berwap menjadi sukar untuk dibuka sebab tekanan kuat daripada wap yang terperangkap di dalamnya.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/li&gt;
&lt;li style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 13px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; list-style-type: decimal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;&lt;div dir="ltr" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify;"&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Jangan biarkan ruang kosong. Jika terdapat ruang-ruang kosong, tempat itu perlu dipenuhkan dengan tomato mini atau lain-lain makanan yang sesuai. Makanan bekal itu akan dibawa ke tempat kerja atau sekolah. Pergerakan atau goncangan dalam perjalanan boleh menyebabkan makanan dalam bekas itu berpindah tempat jika ada ruang-ruang kosong. Ini mengakibatkan makanan bercampur aduk. Untuk mengelakkan kejadian ini, ruang-ruang kosong perlu penuhkan.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/li&gt;
&lt;li style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 13px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; list-style-type: decimal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;&lt;div dir="ltr" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify;"&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Di Jepun, bekas makanan dibalut dengan kain.&amp;nbsp;Simpulan pada kain itu boleh dijadikan pemegang. Kain itu kemudian dijadikan alas&amp;nbsp;dan berfungsi sebagai menahan sisa makanan daripada berselerakan. Perlu juga disediakan sudu atau garfu.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/li&gt;
&lt;/ol&gt;
&lt;div dir="ltr" style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; list-style-type: decimal; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size: large;"&gt;Cadangan untuk lauk-pauk.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;ol dir="ltr"&gt;
&lt;li&gt;&lt;div style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 13px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; list-style-type: decimal; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Bahan rebusan atau panggangan lebih berkhasiat dari yang digoreng. Mi spageti yang digoreng lebih elok daripada mi spageti yang bersos. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/li&gt;
&lt;li&gt;&lt;div style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 13px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; list-style-type: decimal; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Telur adalah bahan yang paling mudah untuk dijadikan bahan bekal. Telur boleh digoreng atau direbus. Daging cencang boleh digoreng bersama nasi atau mi. Daging cencang juga boleh dijadikan bebola dan burger atau digoreng bersama sayur untuk khasiat protein. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/li&gt;
&lt;li&gt;&lt;div style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 13px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; list-style-type: decimal; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Sayur bayam sangat tinggi dengan khasiat kalsium/besi dan vitamin. Sayur ini elok digoreng atau direbus. Kulit tauhu adalah bahan berkhasiat&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;. Ia boleh digoreng bersama sayur atau dilapiskan dengan daging dan ikan. &lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Tomato mini mengandungi vitamin C di samping berfungsi sebagai menutup ruang kosong. Warnanya yang merah menyala itu juga menambahkan seri pada makanan. &lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Bijirin&amp;nbsp;hitam lazimnya digunakan di Jepun&amp;nbsp;sebagai bahan taburan ke atas nasi untuk menambah warna pada makanan. &lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;Bekal yang mengandungi roti menjadi sempurna jika ditambahkan sayur dan telur atau bahan tidak berair. Makanan yang sudah masak dan dibekukan amat mudah disiapkan.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/li&gt;
&lt;/ol&gt;
&lt;div dir="ltr" style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 13px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; list-style-type: decimal; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div dir="ltr" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify; text-indent: 36pt;"&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;&lt;strong&gt;Nota:&lt;/strong&gt; Penulis, asal Singapura, kini tinggal di Okinawa, Jepun.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div dir="ltr" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify; text-indent: 36pt;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div dir="ltr" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify; text-indent: 36pt;"&gt;
&lt;span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"&gt;============================================&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div dir="ltr" style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify; text-indent: 36pt;"&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-2430448629990641174?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/02eUxoW5qN4" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/2430448629990641174/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2011/12/bentou-berita-minggu.html#comment-form" title="2 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/2430448629990641174?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/2430448629990641174?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/02eUxoW5qN4/bentou-berita-minggu.html" title="BENTOU-Berita Minggu" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-cFYuR8nW40I/TvP_Bw1rvSI/AAAAAAAABlw/im7WjIPL7IU/s72-c/Bentou+%255BLeyla+Shuri%255D+Media+Singapura.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2011/12/bentou-berita-minggu.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CkYDQnszeyp7ImA9WhRXFEk.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-6103423341395534621</id><published>2011-12-21T13:02:00.002+09:00</published><updated>2011-12-21T13:02:53.583+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-12-21T13:02:53.583+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Travel" /><title>Puan Rohani Din</title><content type="html">&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-rARLzxfphjU/TvFOP_N4QmI/AAAAAAAABkk/ckB0Fy1qfjs/s1600/DSCF8533.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/-rARLzxfphjU/TvFOP_N4QmI/AAAAAAAABkk/ckB0Fy1qfjs/s320/DSCF8533.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;Ketupat Palas&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Ini ketupat palas berisi kacang. Inilah pertama kali saya mencubanya. Rezeki merasa ketupat ini datang dengan tidak disangka-sangka.
Saya dihidangkan dengan ketupat ini oleh penulis tersohor di Singapura, Puan Rohani Din, ketika menziarah rumahnya setelah rehat beberapa hari dari kembara panjang di Malaysia.


&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-Jnm9Wb7EKb0/TvFOP_PnfRI/AAAAAAAABkw/WeU_TEs-0xk/s1600/DSCF8532.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-Jnm9Wb7EKb0/TvFOP_PnfRI/AAAAAAAABkw/WeU_TEs-0xk/s320/DSCF8532.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;Rohani Din bersama cucu&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Pertama kali terlintas nama penulis ini ketika saya membaca novelnya yang mendapat anugerah  berjudul "Anugerah untuk Syamsiah". Saya membaca novel ini sebelum pergi membuat ibadah haji. Beberapa adegan dalam buku ini menerangkan tempat-tempat di Tanah Haraman dan maklumat-maklumat ini membantu saya "melihat" suasana di Tanah suci sebagai persediakan.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-Ts8HRIvZkJI/TvFOQbl_MiI/AAAAAAAABk8/SCIs-hr5SpQ/s1600/DSCF8534.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-Ts8HRIvZkJI/TvFOQbl_MiI/AAAAAAAABk8/SCIs-hr5SpQ/s320/DSCF8534.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;Dinding ruang tamu&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Ini ruang tamu di rumah Puan Ani yang penuh dari bumbung ke lantai dengan buku. Saya sudah nampak beberapa ciri seorang penulis. Salah satu ciri ini ialah rumah penulis dihiasi dengan rak-rak buku contoh rumah para penulis yang saya sudah kunjungi, Puan Nisah Haron, Puan Mahaya Mohd. Yassin dan akhir-akhir ini Puan Rohani Din. 

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-b3D27kuxW_E/TvFOQ3J93tI/AAAAAAAABlE/JetIsiCsllQ/s1600/DSCF8536.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-b3D27kuxW_E/TvFOQ3J93tI/AAAAAAAABlE/JetIsiCsllQ/s320/DSCF8536.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;Novel-novel Rohani Din&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Inilah novel-novel Puan Rohani Din yang menambah koleksi rumah saya. Jangan main-main banyaknya. Saya jinjing 7 naskhah tebal menaiki bas dan MRT dengan kepuasan yang tidak terhingga. 

&lt;br /&gt;
Terima kasih, Puan Rohani Din.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jangan disangka airnya tenang,&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tempat di situ mainan buaya;&lt;br /&gt;
Perkara yang lalu tetap dikenang,&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp; Bila terkenang membawa bahagia.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==============================&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-6103423341395534621?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/Bc51iC_mPFE" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/6103423341395534621/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2011/12/puan-rohani-din.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/6103423341395534621?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/6103423341395534621?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/Bc51iC_mPFE/puan-rohani-din.html" title="Puan Rohani Din" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://3.bp.blogspot.com/-rARLzxfphjU/TvFOP_N4QmI/AAAAAAAABkk/ckB0Fy1qfjs/s72-c/DSCF8533.JPG" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2011/12/puan-rohani-din.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;A0AFQnw7cCp7ImA9WhRXEUU.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-7616557980336453669</id><published>2011-12-18T14:47:00.000+09:00</published><updated>2011-12-18T15:28:33.208+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-12-18T15:28:33.208+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Travel" /><title>Penghargaan November 2011</title><content type="html">Sebaik sahaja sesi gambar beramai-ramai selesai, sambil berbincang dengan Puan Nisah Haron, tiba-tiba terpacak seorang yang amat saya kenal. MBA membawa geng basikal serombongan sekali bersama. Saya amat kenal mereka. Setiap kali saya balik bercuti, ada acara bersama dengan JICA yang melibatkan mereka ini bersama.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-KQQ9FPByGf0/Tu1swbrfcEI/AAAAAAAABjw/dLnW7Grort8/s1600/CendulHjSharif.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-KQQ9FPByGf0/Tu1swbrfcEI/AAAAAAAABjw/dLnW7Grort8/s320/CendulHjSharif.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;Cendul Haji Sharif-Seremban&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Dibawa Cikpuan Aliff (nama gelaran), kami berehat sebentar makan cendul. Malangnya cendul yang saya ingin, cendul tapai sudah habis. 

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-sX0W6DR3bJA/Tu1swgb0-XI/AAAAAAAABj8/szjsEOudlNQ/s1600/cendul.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-sX0W6DR3bJA/Tu1swgb0-XI/AAAAAAAABj8/szjsEOudlNQ/s320/cendul.jpg" width="320" /&gt;Geng Basikal&lt;/a&gt;Cendul &amp;amp; geng basikal MBA&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
Rupanya perjumpaan kali ini, saya menerima sebuah buku&amp;nbsp;karya MBA lagi. Bukunya berjudul "50 Jawatan terpilih dalam kerajaan." &lt;br /&gt;
Lupa pula meminta autograf penulisnya dalam kesibukan bergambar. Buku ini amat diperlukan bagi sesiapa yang ingin memulakan kerjaya dengan kerajaan atau yang sudah bertugas, disarankan buat rujukan untuk menyediakan diri ke tahap yang lebih tinggi.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-JumlegXL_xA/Tu1xjRlettI/AAAAAAAABkY/d6_M8wl8l2o/s1600/BukuMBA.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/-JumlegXL_xA/Tu1xjRlettI/AAAAAAAABkY/d6_M8wl8l2o/s320/BukuMBA.jpg" width="320" /&gt;Karya MBA&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
Karya MBA&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-TJjOP6IwT5g/Tu1svve0V2I/AAAAAAAABjY/d1wCAd5_wgw/s1600/Res%2BWarisan.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-TJjOP6IwT5g/Tu1svve0V2I/AAAAAAAABjY/d1wCAd5_wgw/s320/Res%2BWarisan.jpg" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;Restoran Warisan&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Malam itu selepas kunjungan ke rumah Puan Nisah Haron, saya menjengah sebentar rumah Cik Aliff. Cik Aliff membawa saya ke sebuah restoran yang berdekatan dengan Istana Sri Menanti. Kami menyelusuri sebuah jalan yang bersih menuju Kuala Pilah. 
Dalam keletihan hari itu sehari suntuk membimbing bengkel haiku, saya memang tidak boleh tahan mata yang amat mengantuk, pun begitu sekali sahaja terasa kerabu mangga, mata ini tercelik semula. Kerabu mangga saya makan bersama nasi Pattaya. Baru saya perasan, nasi pattaya sama dengan Omu-raisu di Jepun. Nasi ini dimasak dengan perasa ayam dan dibalut dengan telur goreng. Ini cara orang Jepun masak, nasi omelet atau omu-raisu. (ada saya sebut nasi ini dalam novel saya Pulut Sakura Serunding Kasih). Bukan promosi, tapi memang ada saya tulis hal nasi ini dalam novel itu.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-ljRHpgLLtYk/Tu1sv-Pi1xI/AAAAAAAABjk/ZYte1Kw9GeY/s1600/DSCF8523.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-ljRHpgLLtYk/Tu1sv-Pi1xI/AAAAAAAABjk/ZYte1Kw9GeY/s320/DSCF8523.JPG" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;Air Janda Pulang&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
"Apa nama air ini, Aliff?"
&lt;br /&gt;
"Air Janda Pulang!" Aliff balas, tersenyum melihat mata saya terbeliak.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Apalah! Tak ada nama lain agaknya! saya kata sendiri.
&lt;br /&gt;
Hirisan kelapa dibancuh bersama air gula dari apa? (dah lupa).

&lt;br /&gt;
Usai makan malam itu, kekenyangan membuat saya tidak terdaya lagi. Alif menemani saya malam itu walaupun sebaik tiba di hotel, saya nyenyak sampai ke pagi.


&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-HImaXnz0U44/Tu1sxGbAtVI/AAAAAAAABkI/qG1BLGl9ZsE/s1600/DSCF8524.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-HImaXnz0U44/Tu1sxGbAtVI/AAAAAAAABkI/qG1BLGl9ZsE/s320/DSCF8524.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;Meninggalkan Seremban&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Paginya selepas sarapan, saya ucapkan penghargaan saya kepada Puan Mahaya, Ketua Satu PEN dan saya dibawa ke stesen Seremban. Berlepas mengikuti KTM, saya melihat kelibat Alif hilang di belakang tren.
Sampai di Singapura, saya turun di stesen Woodlands dan terus ke rumah anak saya yang kedua, Ayumi.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Keletihan kembara bermula dari 15 November dari Singapura, terus ke Kuala Lumpur, bersambung ke Jitra, Kedah hingga ke Myanmar melalui Phuket sampai ke Seremban yang tidak putus-putus ini selama 2 minggu tidak dapat saya lakarkan. 
Zahir dan batin, jasad dan emosi rasanya tidak tertanggung lagi kepenatannya.

Saya bersyukur kepada-Nya selamat pergi dan balik dalam kembara ini. Bersyukur lagi segala yang saya ingin lakukan, dapat dilaksanakan. Walaupun beberapa janji bersama sahabat-sahabat lain  tidak dapat saya langsaikan tapi saya telah melakukan segala yang terdaya.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Anak dekut hutan Separut, 
    &lt;br /&gt;
&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp; Jumpa landak meniti batang; 
&lt;br /&gt;
Kalau takut karam di laut, 
    &lt;br /&gt;
&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp; Saya tidak&amp;nbsp;belayar seorang.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sekalung penghargaan kepada Puan Maryam Chin, Puan Amelia Hashim, Cik Puan Jazmindar Aziz, Puan Nora Fuad, Tuan Yussof Ahamd dan isteri, Puan Mahaya, Puan Nisah Haron, Tuan MBA dan Geng Basikal akhir sekali Cik Muzalifah Mohamad Noor yang disayangi.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Banyak ubi perkara ubi,
     &lt;br /&gt;
&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp; Ubi Daik saya tanamkan;
&lt;br /&gt;
Banyak budi perkara budi,
     &lt;br /&gt;
&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp; Budi baik saya kenangkan.


&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
**********************************************&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-7616557980336453669?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/vZyqRFwVLVU" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/7616557980336453669/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2011/12/penghargaan-november-2011.html#comment-form" title="2 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/7616557980336453669?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/7616557980336453669?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/vZyqRFwVLVU/penghargaan-november-2011.html" title="Penghargaan November 2011" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-KQQ9FPByGf0/Tu1swbrfcEI/AAAAAAAABjw/dLnW7Grort8/s72-c/CendulHjSharif.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2011/12/penghargaan-november-2011.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEQMQH8_eCp7ImA9WhRQGEs.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-2981006853065248034</id><published>2011-12-14T21:39:00.001+09:00</published><updated>2011-12-14T21:39:41.140+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-12-14T21:39:41.140+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Bengkel Haiku" /><title>Bengkel Haiku</title><content type="html">Gambar-gambar yang dapat diselamatkan. Rasanya tidak perlu catatan panjang-lebar, gambar-gambar ini sudah banyak memberi cerita.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
26&amp;nbsp;Nov. 2011 (Sabtu): Bengkel Penulisan Puisi Haiku 2011. &lt;br /&gt;
Anjuran Dewan Bahasa dan Pustaka (DBP) dan Penulis Negeri Sembilan (PEN). &lt;br /&gt;
Ceramah dan bimbingan oleh saya.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-vc8-djkmR1E/Tt7G_NG_RkI/AAAAAAAABh4/TEawj1uaAUw/s1600/Bengkel.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-vc8-djkmR1E/Tt7G_NG_RkI/AAAAAAAABh4/TEawj1uaAUw/s320/Bengkel.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Sesi bengkel sedang berlangsung. Seramai 20 peserta menyertai dalam kelas yang dihadkan untuk 15 orang.


&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-RyaPikjrKPM/Tt7G_Qg7-nI/AAAAAAAABiE/-We_icjmSGs/s1600/GrupHaiku.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-RyaPikjrKPM/Tt7G_Qg7-nI/AAAAAAAABiE/-We_icjmSGs/s320/GrupHaiku.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Gambar
grup selepas bengkel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-OGZEbqS4PCE/Tt7G_mMT55I/AAAAAAAABiQ/HuBnvYXZAXI/s1600/bumbungMinangkabau.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-OGZEbqS4PCE/Tt7G_mMT55I/AAAAAAAABiQ/HuBnvYXZAXI/s320/bumbungMinangkabau.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Jabatan Kebudyaan dan Kesenian Negara, Negeri Sembilan. Bumbungnya ala-ala rumah Minangkabau di mana bengkel haiku ditempatkan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-h3xKBhk3Zy0/Tt7HAVLeD_I/AAAAAAAABic/EC3eT14R5Fc/s1600/DSCF8514.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-h3xKBhk3Zy0/Tt7HAVLeD_I/AAAAAAAABic/EC3eT14R5Fc/s320/DSCF8514.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
Bersama Puan Nisah Haron dan Puan Mahaya Mohd. Yassin selaku Ketua Satu PEN.&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
*******&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-2981006853065248034?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/fNmlN-JkqL4" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/2981006853065248034/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2011/12/bengkel-haiku.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/2981006853065248034?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/2981006853065248034?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/fNmlN-JkqL4/bengkel-haiku.html" title="Bengkel Haiku" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-vc8-djkmR1E/Tt7G_NG_RkI/AAAAAAAABh4/TEawj1uaAUw/s72-c/Bengkel.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2011/12/bengkel-haiku.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DkUMSXY8fyp7ImA9WhRQF0U.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-2747465773673724563</id><published>2011-12-13T22:48:00.000+09:00</published><updated>2011-12-13T22:51:28.877+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-12-13T22:51:28.877+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Travel" /><title>Letih</title><content type="html">Keletihan. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Laptop baru menolak kad gambar. Semua imej dari kad dari masa saya memimpin bengkel haiku di Seremban hilang, waktu saya makan cendul dengan geng basikal diketuai En. MBA dan semasa saya dibawa berjalan pada waktu malam di Seremban oleh seorang gadis Seremban, imej-imej ini semua hilang.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dalam kepenatan sekarang, mengenali laptop baru ini, saya rasa tidak terdaya. 
Banyak catatan ingin saya abadikan dalam blog ini. 
Kenapa saya begitu letih di negeri ini? Saya tidak faham keadaan ini. 

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
*******&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-2747465773673724563?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/sMqRzOes7xo" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/2747465773673724563/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2011/12/letih.html#comment-form" title="2 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/2747465773673724563?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/2747465773673724563?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/sMqRzOes7xo/letih.html" title="Letih" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2011/12/letih.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;D0MHQ3c8eyp7ImA9WhRQFkg.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-4543702479617322332</id><published>2011-12-12T10:13:00.001+09:00</published><updated>2011-12-12T11:03:52.973+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-12-12T11:03:52.973+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="komputer/computer" /><title>Acer Aspire 5560G</title><content type="html">&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-zIXctPVvAhc/TuVW1evOYcI/AAAAAAAABi0/BtrZSgC8gF8/s1600/5560G_big-270x228.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-zIXctPVvAhc/TuVW1evOYcI/AAAAAAAABi0/BtrZSgC8gF8/s1600/5560G_big-270x228.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;strong&gt;Acer Aspire 5560G Specs:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;
&lt;ul&gt;
&lt;li&gt;AMD A6-3400M&lt;/li&gt;
&lt;li&gt;4GB DDR3&lt;/li&gt;
&lt;li&gt;500GB HDD&lt;/li&gt;
&lt;li&gt;15.6Inch HD LED&lt;/li&gt;
&lt;li&gt;AMD Radeon HD 6720&lt;/li&gt;
&lt;li&gt;W7HP&lt;/li&gt;
&lt;li&gt;Webcam&lt;/li&gt;
&lt;li&gt;2.6kg +/- Laptop weight&lt;/li&gt;
&lt;/ul&gt;
Just&amp;nbsp;got this working partner yesterday. Went to&amp;nbsp;Suntec City with Ayumi, before this took her to Geylang Serai for her favourite Hou Fan kwei Teow noodle. We were picked up by Lijah &amp;amp; hubby, as they wanted to get a refrigerator for their house.&lt;br /&gt;
It didn't take me long to decide on this piece. What's important for me is a large screen and this girl has 15.6" HD LED LCD.&lt;br /&gt;
At the offered price&amp;nbsp;(nana-kyu-kyu) that comes with an anti-virus CD, a carry-bag, 15-in-one notebook accessories, this &lt;a href="http://www.laptop-software.com/acer-software/acer-aspire-5560g-windows-7-drivers/"&gt;lappy&lt;/a&gt;&amp;nbsp;is quite a bargain for me.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I sent in this &lt;a href="http://halela.blogspot.com/2009/01/lapping-top-tyme.html"&gt;old laptop&lt;/a&gt; to the shop two weeks ago and was told that the motherboard is out. They replaced it. It&amp;nbsp;was good for about 3 days only. &lt;br /&gt;
You may&amp;nbsp;think I got this new Acer on impulse. No, I never buy anything on impulse except for food. I've been mulling over a local pc for sometime now. Local meaning not made in Japan with Japanese version.&lt;br /&gt;
This is my first blog from Acer. But come to think of it, I've only used the laptop before this for about 2 years. Why does the motherboard die off suddenly?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Anyway, last night I slept in peace around 1 am after configuring and downloading all the web updates. Of course, I make sure the anti-virus system is running before anything else.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Actually I'm nervous as this is the first time having a laptop not "Made in Japan".&lt;br /&gt;
*this reminds me to download kanji keyboard later*&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
*******&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-4543702479617322332?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/j8pfocUichw" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/4543702479617322332/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2011/12/acer-aspire-5560g.html#comment-form" title="1 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/4543702479617322332?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/4543702479617322332?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/j8pfocUichw/acer-aspire-5560g.html" title="Acer Aspire 5560G" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-zIXctPVvAhc/TuVW1evOYcI/AAAAAAAABi0/BtrZSgC8gF8/s72-c/5560G_big-270x228.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>1</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2011/12/acer-aspire-5560g.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CkMER34_eSp7ImA9WhRQFE0.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-2990894678629303404</id><published>2011-12-09T11:19:00.001+09:00</published><updated>2011-12-09T12:13:26.041+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-12-09T12:13:26.041+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Travel" /><title>Tatu</title><content type="html">Saya tinggal bersama Ayumi setelah kembali dari Kembara Budaya dan lain-lain tugas di Malaysia. Rumah ini jauh di utara Singapura. Semalam saya ke selatan untuk ke kedai yang memanggil saya datang menggambil laptop ini. Laptop ini tidak berfungsi selepas balik dari Malaysia dan terpaksa dirawat selama 10 hari.&lt;br /&gt;
Dalam perjalanan yang panjang ke selatan melintasi 20 stesen MRT dan 2 stesen bas ulang-alik, saya sempat memerhatikan berbagai gelagat manusia yang keluar-masuk tren.&lt;br /&gt;
Salah satu keluarga Melayu menarik perhatian saya. Sepasang suami isteri dalam linkungan umur awal 30'an bertutur bahasa Melayu bersama 4 orang anak dan yang sulungnya tidur dalam kereta bayi. Saya tersenyum sendiri terasa bangga anak-anak itu bertutur dengan petahnya dalam bahasa Melayu memandangkan ramai kanak-kanak sekarang di Singapura tidak fasih lagi bercakap dalam bahasa Melayu. Mungkin ibu-bapa mereka rasa rezeki datang dengan berkeletah dalam bahasa Inggeris (teringat gelaran banana-skin people (konon ingin jadi orang putih tapi terlupa pula kulitnya kuning!)&lt;br /&gt;
Mata saya berbalik kepada bapa dalam keluarga itu. Memakai baju-tee dan seluar paras lutut, badannya penuh calar-balar, larik-melarik gambar-gambar tatu, berjaring-jaring ikan sampai ke pergelangan tangan dan buku lali. Sama juga dengan isterinya yang bertempek-tempek dengan gambar-gambar tatu di lengan.&lt;br /&gt;
Saya perhatikan dengan sedih sambil mereka berjenaka dan bergurau kasar bersama.&lt;br /&gt;
Tapi satu kejadian berlaku yang betul-betul menyayat hati.&lt;br /&gt;
Salah seorang anak mereka jatuh dari kerusi tren tiba-tiba.&lt;br /&gt;
Ibu itu teriak dengan kuatnya, terkejut melihat anak itu jatuh, "Ya Allah!"&lt;br /&gt;
Saat itu juga hati ini berdoa untuk ibu dan bapa itu. Seandainya Allah ingin selamatkan kamu berdua setidak-tidaknya untuk penghidupan anak-anak yang membesar itu, turunkanlah taufik dan hidayah ke hati mereka. Jadikanlah mereka manusia yang mengenali Tuhan dan segala perintahnya. Hanya orang-orang yang menyayangi Tuhan dan mengikut segala perintah-Nya akan mengenal iman tanpa paksaan.&lt;br /&gt;
"Ya Allah, jadikan mereka orang-orang yang menyayangi-Mu dan segala perintah-Mu!"Amin. Senang sahaja.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
*******&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-2990894678629303404?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/7RAonMWMSA4" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/2990894678629303404/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2011/12/tatu.html#comment-form" title="2 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/2990894678629303404?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/2990894678629303404?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/7RAonMWMSA4/tatu.html" title="Tatu" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2011/12/tatu.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;D0ECR3gyeyp7ImA9WhRQEk8.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-4490895294972619307</id><published>2011-12-07T10:53:00.001+09:00</published><updated>2011-12-07T11:41:06.693+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-12-07T11:41:06.693+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Travel" /><title>Aral Gendala</title><content type="html">&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-fzIqoYWBlBg/Tt7HAqonA2I/AAAAAAAABik/cf0ZwCr_swk/s1600/DSCF8507.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-fzIqoYWBlBg/Tt7HAqonA2I/AAAAAAAABik/cf0ZwCr_swk/s320/DSCF8507.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Selepas Seminar di Dewan (DBP), keesokan harinya, saya harus berpindah ke Seremban. Pun begitu, masih ada masa lapang pada paginya untuk bertemu dengan seorang blogger yang telah saya kenal selama 10 tahun. Cikgu Nora Fuad (novelis) membawa saya ke KL Sentral, tempat yang paling mudah untuk kami bertemu. Di situ, kami rancak berborak sambil makan di salah sebuah restoran yang tidak berapa ramai pengunjungnya.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lazimnya dalam perancangan cuti saya yang selaunya dua bulan, saya jadualkan perjumpaan dengan beberapa orang sahabat untuk perkara rasmi dan tidak rasmi. Kenapa dua bulan? Mungkin ada yang bertanya.
Tiket untuk ke Singapura hanya boleh didapatkan dengan 2 pakej sahaja di Okinawa. Sebuah pejabat pelancongan HIS menawarkan mass-booking untuk 10 hari atau 2 bulan. Tidak mungkin saya mengambil pakej 10 hari, kendatipun murah tawarannya (ini hanya untuk booking dari Okinawa sahaja, bukan dari luar Okinawa).
Jadi terpaksalah saya mengambil tawaran pakej untuk 2 bulan.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Setiap kali percutian saya bermula, janji dan pertemuan dijadualkan awal-awal lagi. Pun begitu, setiap kali ada sahaja aral melintang. Teman blog yang saya&amp;nbsp;kenali selama 10 tahun itu, Vimmi Yasmin, amat faham dengan keadaan saya. Selama 10 tahun ini, dia tidak menunjukkan rasa kecil hati atau dikecewakan oleh jadual saya yang tidak menentu ketika di Malaysia.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Saya kata tidak menentu sebab saya mengembara bersendirian. Saya tidak berani pergi ke lokasi-lokasi jauh sendiri.
Lagi pun, saya tidak kenal peta Malaysia, bukan peta sahaja. Untuk mendapatkan tren, juga bukan mudah bagi saya yang terkial-kial berjalan sendiri.
Kebiasaannya,saya dihulurkan dari teman ke teman, dari rumah ke rumah, dari kereta ke kereta. Itulah saya. 
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kali ini ramai yang saya kecewakan oleh sebab masa yang terhad, perjalanan yang meletihkan, tenaga yang berkurangan selama 3 minggu berkelana berterusan dan badan yang kurang sihat.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Insya-Allah, anggaplah segala pertemuan dan perpisahan itu kuasa Allah untuk menentukan. Kita hanya perancang. Sebaik mana perancangan kita, belum tentu pertemuan boleh dijanjikan.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mohon maaf kepada Puan Ainon Mohd., Chairman PTS kerana tidak berani ke kawasan Gombak sendiri.
Saya juga telah berjanji kepada Puan Norimah Hj. Ahmad (pemilik syarikat Urut) pergi bersama ke Pulau Langkawi, apakan daya demam dan batuk saya berpanjangan, saya terpaksa membubarkan janji itu.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
******&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-4490895294972619307?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/02PKYRqJOa0" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/4490895294972619307/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2011/12/aral-gendala.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/4490895294972619307?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/4490895294972619307?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/02PKYRqJOa0/aral-gendala.html" title="Aral Gendala" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://2.bp.blogspot.com/-fzIqoYWBlBg/Tt7HAqonA2I/AAAAAAAABik/cf0ZwCr_swk/s72-c/DSCF8507.JPG" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2011/12/aral-gendala.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;A0ENRn84eSp7ImA9WhRQEEg.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-1250649173431627704</id><published>2011-12-05T11:32:00.001+09:00</published><updated>2011-12-05T13:34:57.131+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-12-05T13:34:57.131+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="PSDM" /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Travel" /><title>Puan Hajijah Jais</title><content type="html">&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-6aTmUZKDdRA/Ttws_qJpmJI/AAAAAAAABhQ/1Gj912TXPCU/s1600/DSCF8504.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-6aTmUZKDdRA/Ttws_qJpmJI/AAAAAAAABhQ/1Gj912TXPCU/s320/DSCF8504.JPG" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Setiap kali saya balik bercuti, ada satu tempat yang tidak gagal saya ziarah. Tempat ini paksi pada segala keilmuan bahasa, rumah pertemuan setiap sasterawan dan lintasan setiap budayawan.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dewan Bahasa dan Pustaka.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Saya meneliti program-program yan dianjurkan semasa cutian ini. Mata ini terpacak pada sebuah iklan.
Akademi Sastera. Semua dipersilakan hadir. Tidak berlengah-lengah lagi saya menghubungi pegawai yang mengendalikan acara ini.
Apabila saya tiba pada pagi acara itu, saya terlihat di barisan penyambut tamu, nama saya terpampang jelas di atas senarai para tetama.
Saya mendekati meja penyambut tamu. &lt;br /&gt;
Salah seorang pegawai bertanya, "Puan Leyla Shuri yang dari Jepun itu kah?"
&lt;br /&gt;
"Mana dia tahu saya Leyla Shuri dari Jepun?" bisik hati ini.
&lt;br /&gt;
Ya, memanglah nama saya sudah masuk ke dalam senarai para tetamu tapi yang pelik pegawai-pegawai di situ kenal saya!
&lt;br /&gt;
Terasa sungguh damai hati ini apabila dikenali sebab pada anggapan saya, jika ada kemalangan menimpa pada saat itu, setidak-tidaknya saya sudah dikenali *senyum*
&lt;br /&gt;
Saya sangat suka menghadiri apa pun acara yang dianjurkan DBP. 
&lt;br /&gt;
Pertama-tama, segala apa acara dari DBP adalah berhubungkait dengan penyampaian ilmu dan bahasa, bukan sekadar sesi kenal mengenal atau pertukaran buku.
&lt;br /&gt;
Keduanya pula, tidak pernah saya kelaparan ketika menghadiri acara-acara dari DBP. Sehari suntuk kami dihidangkan dengan pelbagai jenis makanan lazat bukan sekali tapi berkali-kali yang termasuk minum pagi, makan tengah hari dan minum petang sebelum bersurai.
Sungguh saya kekenyangan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dalam acara Akademi Sastera pada hari itu, saya amat teruju dengan pembentangan kertas dari 8 orang peserta yang terbaik dari pelbagai IPT. Namun dalam kenyamanan dan kedinginan dewan itu, matanya terlena buat beberapa kalinya. Badan yang terlalu letih (tidak berehat secukupnya sejak Kembara Sastera dan Budaya seminggu sebelumnya) bersama batuk yang degil, saya berselimut dengan selendang panjang, telinga separuh berfungsi.
&lt;br /&gt;
Selain dari itu, setiap acara yang dianjurkan DBP, para hadirin menerima berbagai hadiah sebagai iklan dari syarikat penerbit lain. Kali ini para hadirin menerima novel "Bila Nysrah kata tak mahu" karya Aidil Khalid.
Tersenyum saya, gembira mendapat novel-novel ini. Sungguh tidak merugikan saya menghadiri program hari itu.


&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-MZ_k9Sf3CyA/Ttws_UWGcYI/AAAAAAAABhI/R0N2zt7Gt3A/s1600/DSCF8538.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-MZ_k9Sf3CyA/Ttws_UWGcYI/AAAAAAAABhI/R0N2zt7Gt3A/s320/DSCF8538.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Satu lagi niat lawatan saya ke DBP adalah untuk berkenalan dengan editor Puan Hajijah Jais. Ketika masuk ke dewan acara, saya nekad untuk ke pejabat puan ini pada waktu rehat tengah hari.
Alangkah terkejutnya saya, Puan Hajijah Jais selaku pengacara pembentangkan kertas pada pagi itu. 
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
"Oh, ini rupanya orang yang mengedit novel saya!" hati ini berbisik.
&lt;br /&gt;
Saya menantikan peluang untuk memperkenalkan diri. Waktu rehat minum pagi, saya perhatikan Puan Hajijah turun dari pentas. Bergegas saya berjalan menuju ke arah beliau.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
"Assalamualaikum, Puan Hajijah!"
&lt;br /&gt;
"Waalaikum salam," jawabnya dengan wajah kosong merenung saya.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
"Saya Leyla Shuri dari Okinawa, Jepun. Kita sudah beremel-emel beberapa kali!" balas saya, kesian pula melihat beliau seperti orang keliru dan cuba mencari dalam kotak fikirnya identiti saya.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
"Oh, Puan Leyla! Kenapa tak bagitahu nak datang!" suaranya ringan setelah mengenali saya.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Setelah habis minum pagi, saya dibawah ke pejabat beliau. Kami berbincang tentang manuskrip saya yang telah tamat disuntingkan pada bulan Ogos 2011.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Saya menyentuh darihal novel yang baru diterbitkan DBP berjudul "Air Mata Raja", tebalnya sebanyak halaman 945.


&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-G5KAz_Y5GJc/Ttws_m4NX-I/AAAAAAAABhg/VSbCRLRHYw0/s1600/DSCF8502.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-G5KAz_Y5GJc/Ttws_m4NX-I/AAAAAAAABhg/VSbCRLRHYw0/s320/DSCF8502.JPG" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Selesai sesi penyampaian hadiah, sebaik sahaja habis minum petang, saya bergegas ke Kedai Buku DBP yang tutup pada jam 5:30 petang, walaupun terasa bersalah mengingatkan Puan Hajijah ingin berjumpa saya sekali lagi selepas program hari itu. Masa tutup kedai sudah hampir dan saya merayu agar diberi sedikit masa mengimbas tajuk-tajuk yang ada.


&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-WxbpVylZcV0/Ttw8Kt4RDrI/AAAAAAAABhs/dFaC-hKnLLY/s1600/DSCF8505.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-WxbpVylZcV0/Ttw8Kt4RDrI/AAAAAAAABhs/dFaC-hKnLLY/s320/DSCF8505.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Dalam kesuraman ruang buku itu (tak sabar penjual ingin menutup kedai), saya memilih beberapa majalah keluaran DBP. Menyusur rak-rak buku, saya amat terkejut melihat novel saya bersama judul-judul lain dari syarikat penerbit KarnaDya, dipamerkan juga.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mohon maaf saya kepada Puan Hajijah Jais, kerana singkatan waktu, tidak dapat kita berjumpa pada petang itu lagi.

&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
*******&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-1250649173431627704?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/EL8vwaqdvwM" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/1250649173431627704/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2011/12/puan-hajijah-jais.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/1250649173431627704?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/1250649173431627704?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/EL8vwaqdvwM/puan-hajijah-jais.html" title="Puan Hajijah Jais" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://2.bp.blogspot.com/-6aTmUZKDdRA/Ttws_qJpmJI/AAAAAAAABhQ/1Gj912TXPCU/s72-c/DSCF8504.JPG" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2011/12/puan-hajijah-jais.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;D0IGRHk6fCp7ImA9WhRRGUg.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-1121771900375935900</id><published>2011-12-03T12:43:00.004+09:00</published><updated>2011-12-04T08:38:45.714+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-12-04T08:38:45.714+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Travel" /><title>Sebelum DBP</title><content type="html">Saya menaiki KTM malam yang berkatil ke KL. Bunyi alunan roda yang kedengaran dekat di telinga,sesekali tren membelok dengan laju ke kiri dan kanan, badan saya juga mengikut arahan tren itu. Entah kenapa saya rasa suara tren itu begitu marah, ingin cepat sampai ke destinasi. Dalam hati ini berkata, "Kenapa nak cepat sampai sangat, ikut sajalah jadual yang telah ditetapkan. Bila dah sampai hakikatnya kena balik semula perjalanan ke utara!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sampai di KL Sentral, anak matahari baru dilahirkan. Saya menghantar kiriman ringkas kepada Cikgu Nora mengatakan ketibaan saya. Tidak beberapa minit kemudian, wajah guru ini terpampang di hadapan saya. Inilah pertemuan pertama tapi sudah kenal sangat melalui Facebook dalam setahun ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center; clear: both;" class="separator"&gt;&lt;a style="margin-right: 1em; margin-left: 1em;" href="http://2.bp.blogspot.com/-GDQ01_eA-4I/TtkBz5b3U3I/AAAAAAAABgA/Ny_onKsWp3o/s1600/DSCF8491.JPG" imageanchor="1"&gt;&lt;img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-GDQ01_eA-4I/TtkBz5b3U3I/AAAAAAAABgA/Ny_onKsWp3o/s320/DSCF8491.JPG" width="320" height="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Bersama suaminya, guru ini membawa saya ke rumahnya. Sarapan kami nasi lemak bersama sambal kerang dan limpa. Jadual untuk hari itu telah kami tetapkan beberapa minggu sebelum ini.&lt;br /&gt;Lawatan ke syarikat yang menerbitkan novel pertama saya, Syarikat KarnaDya. Saya rasa para penulis harus menjalin hubungan "rapport" atau "kewujudan" bersama penerbit masing-masing. Saya sangat tidak setuju kepada golongan penulis yang mendiamkan diri setelah karya diterbitkan. Saya telah mengambil keputusan sendiri untuk menziarah setiap syarikat penerbit yang menyiarkan karya saya. Setidak-tidaknya kita tunjukkan bahawa kita masih wujud dan kita masih ambil berat terhadap hasil karya walaupun setelah diterbitkan, penerbit yang mengendalikan segala karya-karya itu.&lt;br /&gt;Tengah hari itu cikgu Nora menghalakan kenderaannya ke arah Puchong. Rasa amat lega akhirnya berjumpa juga syarikat itu setelah kami berpusing-pusing di jalan raya, termasuk ke kawasan perindustrian yang salah dan akhirnya walaupun sudah sampai ke kawasan yang tercatat dalam alamat, masih juga berpusing-pusingkan kenderaan mencari lorong-lorong yang berselang-seli. Tentunya staf di syarikat itu terkejut dengan kunjungan kami yang tidak dimaklumkan itu. Tetapi memang tidak salah untuk para penulis menziarah syarikat penerbitan sendiri. Kami berbincang pelbagai masalah mengenai pengedaran, penjualan dan yang paling sensitif sekali, aspek pembayaran.&lt;br /&gt;Saya merayu agar pihak KarnaDya membuat makluman kepada para penulis jika proses ulang cetak dilakukan, memandang dengan cemburu kepada syarikat penerbit lain yang sibuk mewar-warkan karya-karya yang diulang-cetak. Pada saya mengulang-cetak buku adalah sesuatu yang positif. Ia menandakan buku itu laris dalam pasaran, bakat penulisnya atau hasil karyanya mencapai tahap tinggi dan lain-lain lagi. Makanya makluman ulang-cetak akan memanfaatkan kedua-dua belah pihak, penerbit dan penulis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center; clear: both;" class="separator"&gt;&lt;a style="margin-right: 1em; margin-left: 1em;" href="http://3.bp.blogspot.com/-6VahH7XkUTc/TtkLs3yo0BI/AAAAAAAABgM/kKp4R1TFzKk/s1600/DSCF8492.JPG" imageanchor="1"&gt;&lt;img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-6VahH7XkUTc/TtkLs3yo0BI/AAAAAAAABgM/kKp4R1TFzKk/s320/DSCF8492.JPG" width="320" height="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Selepas perbincang itu, kami terasa lapar sebab waktu tengah hari hampir ke penghujungnya. Berdekatan, kami terlihat sebuah restoran yang menghidang nasi kerabu Trengganu (ke Kelantan?). Nasinya biru. Kelaparan, saya makan sahaja, terlupa pula menanyakan dari mana datangnya warna biru itu.&lt;br /&gt;Pada sebelah petang, cikgu Nora sekali lagi memacukan keretanya ke arah Berita Harian. Kami berjumpa dengan salah seorang wartawan yang penah menerbitkan ulasan novel saya, yang dikenali dengan nama manjanya Far Farina Nazlan.&lt;br /&gt;Mereka makan kueh teow goreng dengan bersemangat, saya perhatikan, namun selera saya yang tidak biasa makan di antara waktu, tidak pula ingin merasa sekali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami menerima pesanan ringkas dari En.Yussof Ahmad untuk makan malam bersama di Selangor Clubhouse. Saya mengenali En.Yussof setelah berkenalan dengan keluarga Puan Ainon (Chairman syarikat terbitan PTS) di Facebook. Bersama datuk dan isterinya, kami rancak bersembang dari jam 7 petang itu hingga ke 10:30 malam. Kami yang akhir meninggalkan meja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center; clear: both;" class="separator"&gt;&lt;a style="margin-right: 1em; margin-left: 1em;" href="http://4.bp.blogspot.com/-2otCRuBQKoA/TtkPNuxuRoI/AAAAAAAABgk/ZpeScngQ0A8/s1600/DSCF8499.JPG" imageanchor="1"&gt;&lt;img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-2otCRuBQKoA/TtkPNuxuRoI/AAAAAAAABgk/ZpeScngQ0A8/s320/DSCF8499.JPG" width="320" height="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;Terima kasih En.Yusoff dan isteri sudi menerima kami seadanya dan beramah tamah bersama kami.&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center; clear: both;" class="separator"&gt;&lt;a style="margin-right: 1em; margin-left: 1em;" href="http://4.bp.blogspot.com/-uZSMMWkZgiI/TtkPrioSfgI/AAAAAAAABg4/kvSwr9ThIbg/s1600/DSCF8498.JPG" imageanchor="1"&gt;&lt;img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-uZSMMWkZgiI/TtkPrioSfgI/AAAAAAAABg4/kvSwr9ThIbg/s320/DSCF8498.JPG" width="320" height="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*******&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-1121771900375935900?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/QhKuRblad_I" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/1121771900375935900/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2011/12/sebelum-dbp.html#comment-form" title="2 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/1121771900375935900?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/1121771900375935900?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/QhKuRblad_I/sebelum-dbp.html" title="Sebelum DBP" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://2.bp.blogspot.com/-GDQ01_eA-4I/TtkBz5b3U3I/AAAAAAAABgA/Ny_onKsWp3o/s72-c/DSCF8491.JPG" height="72" width="72" /><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2011/12/sebelum-dbp.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CUMNQX0-eyp7ImA9WhRRGEk.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-7000690469638621953</id><published>2011-12-02T02:17:00.001+09:00</published><updated>2011-12-03T01:31:30.353+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-12-03T01:31:30.353+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Travel" /><title>Alor Setar</title><content type="html">Perjalanan kami balik dari Kembara Sastera dan Budaya ini sekali lagi melanggar jadual. 
"Hari balik nanti, saya ingin tempah tiket KTM malam balik ke KL," saya kata kepada Puan Amelia Hashim (seorang penulis novel dan skrip drama yang tinggal di Jitra, Kedah).
Puan Amelia rasa cadangan itu elok dibatalkan kerana tidak yakin dengan jadual perjalanan kami. Hah, memang tepat sudah rasa firasat hati Puan Amelia. Sesampai saja ke Alor Setar semula, jarum jam menunjukkan 8 malam. Memang tidak sempat meneruskan perjalanan dengan KTM yang berlepas dari stesen Alor Setar jam 7.35 malam.
Saya bermalam di rumah Puan Amelia Hashim. 
Keesokkan hari saya dibawa bersarapan dan terus dibawa ke rumah Cikpuan Jasmindar Aziz, seorang guru mengajar bahasa Inggeris yang sudah saya kenal di alam blog mungkin selama 7-8 tahun.

&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-u12Zk-TRJGY/Ttga0IOqDfI/AAAAAAAABfQ/LCmWDWxO4do/s1600/DSCF8479.JPG" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="240" width="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-u12Zk-TRJGY/Ttga0IOqDfI/AAAAAAAABfQ/LCmWDWxO4do/s320/DSCF8479.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
Cuti sekolah hujung tahun sudah bermula pada hari itu juga dan cikpuan Jasmindar berbesar hati ingin membawa saya melihat perkampungan dan sawah padi Bukit Jerai dan kawasan sekitarnya.
Sebenarnya inilah pertama kali saya melihat kawasan utara Malaysia.
Kami melunsur sebatang jalan dari utara ke selatan mengikuti pesisiran laut. Nama-nama jalan yang yang kami lalui Jalan Yan, Ruat, Tanjung Jaga dan Singkir.

&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-yHXK9vdDJQ0/TteyLhPnLHI/AAAAAAAABes/E9akT3OJtuk/s1600/DSCF8484.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-yHXK9vdDJQ0/TteyLhPnLHI/AAAAAAAABes/E9akT3OJtuk/s320/DSCF8484.JPG" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;Gerai&lt;/div&gt;
Dalam perjalana kami mencari gerai untuk makan tengah hari, saya terlihat gerai-gerai kecil di sisi laluan. Saya minta berhenti sebentar. 
Rupanya gerai-gerai ini menjual nira, minuman dari manisan pokok nipah, yang dihasilkan dari pelepah muda pokok-pokok ini (kalau tak salah saya).

&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-iA2NljON-yc/TteyL2aOzvI/AAAAAAAABe8/5U0bRs8BzNk/s1600/DSCF8483.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-iA2NljON-yc/TteyL2aOzvI/AAAAAAAABe8/5U0bRs8BzNk/s320/DSCF8483.JPG" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;Nira&lt;/div&gt;
Malangnya saya tidak dapat menghabiskan minuman ini yang dihidangkan dalam gelas tinggi. Rasanya ada sedikit masam dan manisnya pula melebihi tahap saya.
"Minta maaflah, Jasmindar, saya tidak boleh habiskan air ini!" 

&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-UxMiHiGaq1w/TteyMbu4sFI/AAAAAAAABfE/0YZAahI0sdU/s1600/DSCF8485.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-UxMiHiGaq1w/TteyMbu4sFI/AAAAAAAABfE/0YZAahI0sdU/s320/DSCF8485.JPG" width="240" /&gt;Naim gulai semilang&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
Jasmindar membawa kami ke sebuah gerai yang menghidangkan ikan semilang. Naim gulai semilang, saya terbaca pada iklan yang terbentang di hadapan kedai itu yang bertempat di Sungai Pial di Tanjung Dawai. Bersama kari ikan semilang, mereka hidangkan juga sejenis pucuk daun sebagai ulam. Bila ditanya jenis daun itu yang tidak pernah saya lihat lagi, dikatakan sebagai daun tenggek burung. Daunnya kelat untuk dicecah dengan belacan. Bekas hidangan besar dan puas juga kami habiskan lauk-lauk itu.
Akhirnya, saya menghabiskan ikan-ikan yang berbaki. Memang saya kurangkan nasi, jadi masih ada ruang lagi untuk saya mengisi lauk-lauk.

Selepas makan, kami ke menjenguk sebuah jeti di Sungai Pial. Sebelum ke jeti ini, kami berjalan kedai-kedai yang berderetan menjual pelbagai ikan yang telah dikeringkan. 

Petang itu saya berehat-rehat bersama keluarga cikpuan Jasmindar sebelum dihantar ke stesen Alor Setar untuk perjalanan dengan KTM ke KL Sentral.

Terima kasih Cikgu Jasmindar dan Puan Amelia Hashim, sudi menemani dan menunjukkan keindahan kawasan damai di sekitar rumah mereka.

*******&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-7000690469638621953?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/21-eeeBngQk" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/7000690469638621953/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2011/12/perjalanan-kami-balik-dari-kembara.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/7000690469638621953?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/7000690469638621953?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/21-eeeBngQk/perjalanan-kami-balik-dari-kembara.html" title="Alor Setar" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://1.bp.blogspot.com/-u12Zk-TRJGY/Ttga0IOqDfI/AAAAAAAABfQ/LCmWDWxO4do/s72-c/DSCF8479.JPG" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2011/12/perjalanan-kami-balik-dari-kembara.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;Ck4GRncyeip7ImA9WhRRFkk.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-7932973336537782058</id><published>2011-11-30T12:17:00.001+09:00</published><updated>2011-11-30T17:15:27.992+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-11-30T17:15:27.992+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Travel" /><title>Sumpah Kuala Kedah</title><content type="html">&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-428g39ia5zY/TtWQs_Rr1HI/AAAAAAAABec/rWi_EA2e7k4/s1600/mapSiamOld%255B2%255D.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5680605607572001906" src="http://2.bp.blogspot.com/-428g39ia5zY/TtWQs_Rr1HI/AAAAAAAABec/rWi_EA2e7k4/s320/mapSiamOld%255B2%255D.jpg" style="cursor: pointer; display: block; height: 320px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 222px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;
Peta ini (@google) menunjukkan pada satu ketika dalam sejarah negeri Kedah dijajah oleh kerajaan Siam. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-8VFR6gKo1nk/TtWQsk444gI/AAAAAAAABeU/ADj7pr0o-F0/s1600/theravada-map%255B2%255D.gif"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5680605600488677890" src="http://2.bp.blogspot.com/-8VFR6gKo1nk/TtWQsk444gI/AAAAAAAABeU/ADj7pr0o-F0/s320/theravada-map%255B2%255D.gif" style="cursor: pointer; display: block; height: 320px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 238px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;
Ramai yang bertanya kenapa Gapena membuat kembara Budaya dan Sastera hingga ke sempadan Myanmar (Burma) dan Thai (Siam).&lt;br /&gt;
Baru-baru ini saya terbaca sebuah cerpen yang berjudul "Sumpah Kuala Kedah" dalam isu Oktober 2011 majalah Dewan Sastera.&lt;br /&gt;
Ini saya petik beberapa perenggan dalam cerpen ini (karya Zurinah Hassan).&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pada pertengah tahun 1943, kelihatan pula pengawal atau polis berbangsa Thai meronda di pekan Alor Setar. Rakyat mendengar khabar bahawa Jepun telah menyerahkan Kedah kepada Siam. Kononnya sebagai hadiah tanda terima kasih atas budi baik Siam membenarkan askar-askar Jepun melalui negerinya untuk menakluki Malaya. Ayub selalu berkata dalam htinya, "Cantik muka dia. Negeri aku pula dibuat barangan haidah..."&lt;br /&gt;
Bagi Ayub sama ada Jepun atau Siam, kedua-duanya sama sahaja. Mereka ialah bangsa asing yang menakluki negerinya. Mereka tiada hak untuk membuat sesuka hati.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pada pandangannya, Kedah menduduki tempat yang unik sebagai empayar tertua. Sejak abad ke-13, Kedah negeri yang berdaulat dan mempunyai pelabuhan yang terkenal di Sungai Bujang. Sejarah negerinya pernah tertulis dengan tinta gemilang. Tetapi warna kegemilangan mulai pudar apabila Siam muncul sebagai kuasa besar. Kedah mula terancam. Siam yang pada masa sekarang bernama Thailand mengamalkan dasar imperialistik meluaskan jajahan takluknya dan berjaya memaksa negeri-negeri di Utara Semenanjung menghantar ufti berbentuk bunga emas kepadanya. Pada tahun 1791, Siam telah menakluki Kesultanan Melayu Pattani yang merangkumi wilaya Pattani, Yala dan Narthiwat dan menukar namanya menjadi Changwat Pattani.&lt;br /&gt;
Pada pertengahan abda ke-18, tanah pusaka moyang mula didatangi oleh bangsa-bangsa dari Barat. Armada Inggeris dan Perancis mencakar luka perairan tanah ibunda untuk meluaskan pengaruh di Asia Tenggara. Pada tahun 1786, Sultan Kedah terpaksa menyerhkan Pulau Pinang kepada Syarikat Hindia Timur yang diwakili oleh Kapten Francis Light. Hal ini dilakukan  kerana mengharapkan Britain akan melindungi Kedah kalau Siam menyerang. Tidak cukup dengan sebuah pulau, Syarikat Hindia Timur yang bertentangan dengan Pulau Pinang, 14 tahun kemudian. Tanah itu kemudian dinamai Province Wellesley. Walaupun pengambilan itu melibatkan bayaran sewa, namun hal ini tetap menjejaskan kedaulatan dan maruah sebuah negeri.&lt;br /&gt;
Pulau Pinang berpindah tangan, namu begitu apabila Siam benar-benar menyerang Kedah pada tahun 1821, Inggeris tida membantu. Inggeris telah mungkir janji terhadap negeri kecil yang tidak berdaya melawan. Maka, Kedah pun berada di bawah cengkaman Siam.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Bukan tidak ada percubaan untuk merungkaikan kuku penjajahan yang tajam dan berbisa itu. Negerinya juga mempunyai sederetan nama pahlawan yang berani. Antaranya ialah Tunku Kudin yang mengepalai perjuangan untuk mengembalikan maruah ngeri pada tahun 1831 dan Tunku Mohammad Saad yang mengadai nyawa dalam percubaan menghalau penjajah. Tunku Mohammad Saad pernah berjaya mengusi Siam keluar dari Kedah melepasi Singora atau Songkhla. Malangnya, kejayaan itu tidak kekal lama. Siam menyerang balas dan bertindak lebi ganas. Lebih menyakitkan adalah tindakan Inggeris yang tiba-tiba menyebelahi Siam kerana menyedari bahawa persahabatan dengan Siam lebih menguntungkan mereka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dengan sokongan Inggeris, Siam tidak takut apa-apa lagi. Rakyat yang cuba bangkit itu dipijak dan dilanyak, ditindas dan dipulas sehabis-habisnya. Mereka membalas kebangkitan rakyat Kedah dengan pelbagai rupa kekejaman yang tidak dapat dibayagkan, yang sanggup dilakukan oleh makhluk yang bernama manusia. Paling menyakitkan adalah gambaran yang diberikan oleh seorang pegawai tentera laut British yang dihantar untuk memerangi rakyat Kedah. Setelah tiba di sini, pegawai yang bernama Sherard Osborn mnjadi insaf apabila melihat sendiri penyeksaan yang dilakukan terhadap rakyat Kedah. Osborn menyanjung orang-orang Kedah kerana telah bangun mempertahankan hak mereka sendiri. Sherard Osborn telah mengabadikan segala peristiwa berdarah di muara Kuala Kedah dalam bukunya The Blockade of Kedah 1838.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kesimpulan saya, jika telitikan catatan sejarah ini, tidak hairanlah masih wujud perkampungan orang-orang Melayu dan Islam di beberapa kawasan Myanmar dan selatan Thai.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
*******&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-7932973336537782058?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/A4XcecdFnwY" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/7932973336537782058/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2011/11/sumpah-kuala-kedah.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/7932973336537782058?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/7932973336537782058?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/A4XcecdFnwY/sumpah-kuala-kedah.html" title="Sumpah Kuala Kedah" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://2.bp.blogspot.com/-428g39ia5zY/TtWQs_Rr1HI/AAAAAAAABec/rWi_EA2e7k4/s72-c/mapSiamOld%255B2%255D.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2011/11/sumpah-kuala-kedah.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CEQNRnY9fip7ImA9WhRRFU4.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-355242791157192235</id><published>2011-11-29T09:45:00.005+09:00</published><updated>2011-11-29T11:06:37.866+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-11-29T11:06:37.866+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Travel" /><title>Kembara Ranung (Hari 2)</title><content type="html">&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-6gLPwAbbTgk/TtQ1Rfth45I/AAAAAAAABdY/MFdHMZiY4Iw/s1600/DSCF8430.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 240px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5680223604707550098" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/-6gLPwAbbTgk/TtQ1Rfth45I/AAAAAAAABdY/MFdHMZiY4Iw/s320/DSCF8430.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Inilah bas yang digantikan untuk kami menyambung perjalanan kembara ini selepas bas yang mengalami kemalangan itu ditahan oleh Polis Thai. Bas ini baru, luas, selesa dan bersih. Berkata dalam hati juga, mungkin ada hikmahnya. Kemalangan itu memberi kami kemudahan dan keselesaan untuk meneruskan kembara ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/--siFj3eLIdo/TtQ1RSFXA6I/AAAAAAAABdk/kIsIM5OgxCA/s1600/DSCF8431.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 240px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5680223601049404322" border="0" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/--siFj3eLIdo/TtQ1RSFXA6I/AAAAAAAABdk/kIsIM5OgxCA/s320/DSCF8431.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Ini salah sebuah masjid yang kami ziarah di Ranong. Kami berhenti sebentar dan dihidangkan dengan minuman ringan juga bersambung ke makan tengah hari setelah Seminar Budaya dan Bahasa dibentangkan oleh beberapa pensyarah dan para ilmuan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-ZgFvy-Q52Uo/TtQ1Ro9LbHI/AAAAAAAABdw/CVq7yviYcO0/s1600/DSCF8439.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 240px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5680223607189105778" border="0" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/-ZgFvy-Q52Uo/TtQ1Ro9LbHI/AAAAAAAABdw/CVq7yviYcO0/s320/DSCF8439.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Panel dari para ilmuan, pensyarah dari gedung-gedung pelajaran tinggi dan pecinta bahasa membentangkan kertas-kertas mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-f9or1B3Eg_U/TtQ1R_GXU_I/AAAAAAAABd8/1ilEzATiMiM/s1600/DSCF8453.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 240px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5680223613133214706" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/-f9or1B3Eg_U/TtQ1R_GXU_I/AAAAAAAABd8/1ilEzATiMiM/s320/DSCF8453.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tuan Djamal Tukimin sebagai wakil dari Singapura turut menyertai Kembara Budaya dan Bahasa ini. Maklumat ini saya dapat tahu setelah dua hari dalam perjalanan ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Djamal Tukimin dilahirkan di Singapura pada 20 Oktober 1946. Sejak zaman persekolahan lagi Djamal telah menaruh minat yang besar dalam bidang kesusasteraan . Sekitar awal tahun 1960-an Djamal sudah memiliki buku puisi Setanggi Waja karya penyair Noor S.I. Penglibatan Djamal dalam sastera Melayu bermula ketika beliau menyertai peraduan menulis cerpen sempena Bulan Kebangsaan anjuran Kementerian Kebudayaan Singapura pada tahun 1963. Cerpen tersebut memenangi hadiah pertama dan dimuatkan dalam majalah Suara Belia terbitan Persatuan Persuratan Pemuda Pemudi Melayu Singapura (4PM) pada tahun 1963. Selepas itu beliau sering memenangi peraduan menulis dan baca puisi (sajak) .&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Karya-karya Djamal telah dimuatkan dalam Gema Meblah Gema II (KL,1972), Puncak Sembilan (Singapura,1975) , Penyair-penyair Singapura Muda Di Tengah Forum Masyarakat (Singapura,1977), Puisi-puisi Nusantara (Kl, 1981), The Poetry of Singapore (Singapura, 1985) , Tiga Warna Bertemu (KL, 1987) , Dinamika Budaya (Singapura, 1991), Resan dan Kesan Kumpulan Makalah Sempena Bulan Bahasa (Singapura, 1992), Rhythm (Singapura, 2000) , Embun Tajjali (Yogyakarta, 2000) , Citra Minda (Singapura, 2003) dan Legasi – Antologi Puisi Nusantara (Shah Alam, 2006).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sementara karya perseorangan Puisi-puisi Muhajjir (Singapura, 1977) , Betapa Pun Begitu Nyanyian Rindunya Si Anak Geylang Serai (Singapura, 1999) dan Betapa Pun Begitu Pada hari Berkah Ini Cinta Masih Tersisa (Singapura, 2003). Sementara itu buku Arus Teater Singapura merupakan esei teaternya yang pertama. Karya yang lain adalah Sejarah Tidak Pernah Luka Kita Yang Berduka (kumpulan esei sastera 1971-2005), Imam (sebuah novel “kaum muda”), Seekor Kerbau Hitam Legam Dalam Mimpi Sang Pangeran Tomtom (naskah teater satira), Kulayarkan Bahtera Derita Di Atas Gelombang Air Mata (Surat-surat Ketulusannya Zaihasra Kepada Djamal Tukimin), Cinta Adalah Makrifat (kumpulan puisi), dan beberapa buah naskah buku agama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-rkr6AlRRIRs/TtQ1SezzhaI/AAAAAAAABeI/Yz5T4I80SGw/s1600/DSCF8455.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 240px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5680223621645305250" border="0" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/-rkr6AlRRIRs/TtQ1SezzhaI/AAAAAAAABeI/Yz5T4I80SGw/s320/DSCF8455.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Para pensyarah dari UPSI-Tanjung Malim. Di kiri adalah Prof Madya Dr. Abdul Halim Ali dan di kanan pula Dr. Khalid Ismail pensyarah Universiti Pendidikan Sultan Idris juga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*******&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-355242791157192235?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/9nSlU85a9kI" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/355242791157192235/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2011/11/kembara-ranung-hari-2.html#comment-form" title="3 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/355242791157192235?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/355242791157192235?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/9nSlU85a9kI/kembara-ranung-hari-2.html" title="Kembara Ranung (Hari 2)" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://1.bp.blogspot.com/-6gLPwAbbTgk/TtQ1Rfth45I/AAAAAAAABdY/MFdHMZiY4Iw/s72-c/DSCF8430.JPG" height="72" width="72" /><thr:total>3</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2011/11/kembara-ranung-hari-2.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;A0UHQHo_fCp7ImA9WhRRFEs.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-1167314049828834471</id><published>2011-11-28T11:09:00.011+09:00</published><updated>2011-11-28T17:33:51.444+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-11-28T17:33:51.444+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Travel" /><title>Kembara Sastera &amp; Budaya ke Ranong (&amp; Pulau Dua)</title><content type="html">Dua minggu sebelum berlepas ke Singapura, saya terbaca darihal Kembara ini yang dianjurkan oleh GAPENA. Sebaik sahaja membacanya, saya menghubungi pengetua kembara ini. Selepas majlis perkahwinan anak saudara, saya berpindah ke rumah Ayumi (anak ke-dua) dan pada 16 Nov. 2011, Rabu, saya memulakan perjalanan ini.&lt;br /&gt;Pagi itu, saya keluar dari rumah Ayumi ke tempat bas eksprss di Beach Road. Jam 10 pagi, bas bergerak ke KL Sentral. Batuk yang bermula dua hari sebelum ini semakin menjadi-jadi. Tiba sahaja di KL, bas menurunkan saya di Jalan Pudu. Saya memberanikan diri menyeberang jalan yang sibuk dengan kenderaan laju dan akhirnya dapat juga sebuah teksi untuk ke KL Sentral. Kepala pening bersama batuk semakin teruk rasanya. Setiba di KL Sentral, terasa badan sangat lemah. Saya berehat sebentar di hadapan 7-11, menanyakan jika sesiapa boleh bantu menukarkan kad sim. Tiada siapa ingin membantu. Saya duduk lagi, tidak terdaya rasanya. Akhirnya saya gagahkan diri dan mencari kedai atau sesiapa yang dapat membantu. Alangkah gembiranya selepas seorang petugas kedai telefon sudi menukarkan kad sim yang dari Singapura ke Malaysia. Segera saya hubungi Dr. Maryam Chin. Dia sedang bermesyuarat di KL Sentral. Dia terus datang dan mengangkat bagasi saya dan mencari teksi. Beliau masukkan saya di rumahnya yang kedua. Saya terus baring dan hilang segalanya di alam ini. Dari maghrib, saya tidur selama 3 jam, hingga Dr. Maryam membangunkan saya untuk ke KL Sentral menyambung perjalanan dengan KTM ke Alor Setar.&lt;br /&gt;Semalam-malaman, saya tidur di KTM (katil). Sesampai di Alor Setar, Puan Amelia Hashim sudah menunggu. Saya dibawa ke rumahnya dan bersarapan. Saya juga dibawa ke rumah cikpuan Jasmindar Aziz dan dari situ kami menunggu bas Gapena.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-uBN9pGcKQdc/TtMMSAMvdnI/AAAAAAAABdI/--wZKXLquDg/s1600/DSCF8374.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 240px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5679897058474948210" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/-uBN9pGcKQdc/TtMMSAMvdnI/AAAAAAAABdI/--wZKXLquDg/s320/DSCF8374.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tiba di sempadan Thai, selepas imigresen di Bukit Kayu Hitam.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-DDVt7T8oAzk/TtMMSNwivSI/AAAAAAAABdA/SLWWBgG_3l8/s1600/DSCF8373.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 240px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5679897062114770210" border="0" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/-DDVt7T8oAzk/TtMMSNwivSI/AAAAAAAABdA/SLWWBgG_3l8/s320/DSCF8373.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sedang bas kami, menepi di bahu jalan raya, cerminnya yang terjunjul, melanggar payung sebuah gerai. Payung besar itu diheret beberapa meter ke hadapan bersama menumpahkan isi kwali. Seorang kanak-kanak cedera akibat minyak tumpah dan dibawa oleh ambulan ke hospital. Dua orang dreber bas itu (orang Hindu-Malaysia), ditahan. Bas juga ditahan. Dua jam, kami menanti kes ini selesai. Hampir-hampir saya terfikir, kembara ini akan dibatalkan.&lt;br /&gt;Akhirnya, kami diganti dengan bas pelancong bertingkat dua dan dua orang pemandu Thai. Bas yang digantikan itu, sangat luas dan selesai berbanding dengan bas asal yang terlibat dengan kemalangan itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-_1_okEFir-E/TtMK-tYJ3TI/AAAAAAAABc0/hqX2DQFDcBI/s1600/DSCF8376.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 240px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5679895627493399858" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/-_1_okEFir-E/TtMK-tYJ3TI/AAAAAAAABc0/hqX2DQFDcBI/s320/DSCF8376.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-hcjCuTWXFbI/TtMK-THiNEI/AAAAAAAABco/TkE5AZTlejw/s1600/DSCF8380.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 240px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5679895620444369986" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/-hcjCuTWXFbI/TtMK-THiNEI/AAAAAAAABco/TkE5AZTlejw/s320/DSCF8380.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-BKBLWhBv4uM/TtMK-GzEbeI/AAAAAAAABcc/rZLnrNWoF4s/s1600/DSCF8379.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 240px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5679895617137307106" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/-BKBLWhBv4uM/TtMK-GzEbeI/AAAAAAAABcc/rZLnrNWoF4s/s320/DSCF8379.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Turut bersama dalam seminar setelah kami tiba di Ranung, En. Usman Ibrahim (penyair dari Kelantan-puisi beliau terbit di Berita Harian pada hujung minggu itu) dan En. CT Puspa (Facebook) dari Kelantan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-024XXndlTyk/TtMK9iWcnTI/AAAAAAAABcQ/cwWNpaKm1Nw/s1600/DSCF8381.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 240px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5679895607353580850" border="0" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/-024XXndlTyk/TtMK9iWcnTI/AAAAAAAABcQ/cwWNpaKm1Nw/s320/DSCF8381.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Rasanya ini Datuk Bandar Ranong (tak pasti) memberi ucap selamat datang kepada kumpulan kami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-DBx_jvWZkhg/TtMK9rMNuMI/AAAAAAAABcE/D6EFJ3qfCZE/s1600/DSCF8383.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 240px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5679895609726580930" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/-DBx_jvWZkhg/TtMK9rMNuMI/AAAAAAAABcE/D6EFJ3qfCZE/s320/DSCF8383.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-1167314049828834471?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/PwEr_8DQOww" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/1167314049828834471/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2011/11/kembara-sastera-budaya-ke-ranong-pulau.html#comment-form" title="1 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/1167314049828834471?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/1167314049828834471?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/PwEr_8DQOww/kembara-sastera-budaya-ke-ranong-pulau.html" title="Kembara Sastera &amp; Budaya ke Ranong (&amp; Pulau Dua)" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://1.bp.blogspot.com/-uBN9pGcKQdc/TtMMSAMvdnI/AAAAAAAABdI/--wZKXLquDg/s72-c/DSCF8374.JPG" height="72" width="72" /><thr:total>1</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2011/11/kembara-sastera-budaya-ke-ranong-pulau.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEINRng-fSp7ImA9WhRSEk4.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5801429.post-5204791176255624369</id><published>2011-11-14T10:48:00.003+09:00</published><updated>2011-11-14T11:09:57.655+09:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-11-14T11:09:57.655+09:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="Buku/Book" /><title>Orang Kota Bharu</title><content type="html">&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-gKo4x6Wcfpw/TsBzuAUVNkI/AAAAAAAABb4/c2vl_NwKJ00/s1600/orang%2Bkb.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 130px; height: 200px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-gKo4x6Wcfpw/TsBzuAUVNkI/AAAAAAAABb4/c2vl_NwKJ00/s320/orang%2Bkb.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5674662764683277890" border="0" /&gt;Orang Kota Bharu&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;I met this writer at the cafeteria of Dewan Bahasa just a few weeks before he died. He looked frail and weak when I saw him sitting and talking to another writer Darma Mohammad.&lt;br /&gt;I got this book as a stock clearance sale from the National Library of Singapore.&lt;br /&gt;It will be my constant companion during my Literary itinerary in Malaysia for this trip.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*******&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5801429-5204791176255624369?l=halela.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/cPmJ/~4/AYV-059zuSo" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://halela.blogspot.com/feeds/5204791176255624369/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://halela.blogspot.com/2011/11/orang-kota-bharu.html#comment-form" title="1 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/5204791176255624369?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5801429/posts/default/5204791176255624369?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/cPmJ/~3/AYV-059zuSo/orang-kota-bharu.html" title="Orang Kota Bharu" /><author><name>JahRera</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09483481323141756276</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="27" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_9vOvPSg7M5M/S64tsmdiEQI/AAAAAAAABD4/N9AUQIUeiMk/S220/PSSK.KULIT.JPG" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-gKo4x6Wcfpw/TsBzuAUVNkI/AAAAAAAABb4/c2vl_NwKJ00/s72-c/orang%2Bkb.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>1</thr:total><feedburner:origLink>http://halela.blogspot.com/2011/11/orang-kota-bharu.html</feedburner:origLink></entry></feed>

