Z

Question for Hawking/Carroll, who say the universe can create itself from nothing

2010-09-06T14:54:00.008+02:00

Under de senaste dagarna har det skrivits mycket om att Stephen Hawking, i sin nya bok, "The Grand Design" har gjort en eventuell Skapargud överflödig. Eftersom han menar att universum kan skapa sig självt, utifrån ingenting. Prof Sean Carroll förklarar här på ett pedagogiskt sätt vad Hawking avser (tror jag; har inte läst boken ännu). Skickade nyss iväg två små frågor till hans blogg:

Nice explanation of Hawking’s book, i think (haven’t read it yet), but I have two questions for Sean Carroll,
and i apologize for not having read all the comments here, and if this question is already posted above:

If the laws of quantum mechanics state that someting (space, time, mass) indeed can come from nothing:

1. Isn’t spontaneous quantum fluctuation about particles appearing within this universe, requiring a background?

2. So space has come to be, from no space, because of the quantum laws? But where did those laws apply when there weren’t any space? There wasn’t even a ‘where’?

Min invändning går alltså ut på att även om man säger att kvantmekaniken/m-teroin tillåter att någonting (rummet, tiden etc) uppstår ur ingenting, och att allt som kan hända kommer att hända någon gång, så det var inte så konstigt att universum uppstod just vid den tidpunkten det uppstod, etc,
så får man väl fortfarande förklara var någonstans dessa kvantmekaniska lagar gällde, då det inte fanns något var/här/där överhuvudtaget.

Fråga från en mediafossil:

2010-08-10T13:16:00.000+02:00

Hur orkar ni skriva både i Twitter och Facebook, ni som gör det? Är de inte lite av samma sak? Vassa/finurliga oneliners + länkar till videos och artiklar ?

Vissa ser fyra streck, andra en kvadrat ?

2010-08-05T10:23:00.005+02:00

Jag tror att jag återupptar bloggens huvudämne, om vetenskap och gudstro, ty det som verkade självklart för bara decennier sedan, att en del forskare, vetenskapsmän och uppfinnare har/hade en tro, verkar bortglömt idag. I alla fall enligt läsande på nätet.

Ur en hyfsat färsk recension på Under strecket:

Grundtanken är följande: när människor betraktar helheten av livet och verkligheten upplever vissa att allt upprätthålls av en närvarande Gud medan andra inte ser något transcendent. Hur är detta möjligt? Svaret enligt grundmönsterteorin är att den troende och den icke-troende organiserar sina erfarenheter på olika sätt – verkligheten ges olika gestaltning. Fyra streck som bildar en kvadrat kan ses som bara fyra streck, men också som en kvadrat. Just det faktum att strecken bildar en kvadrat – skapar en gestalt – innebär ett kunskapstillskott. Således finns en kunskapsgrund för teistens uppfattning att Gud existerar. Gestaltningen pekar för den troende mot en transcendent verklighet medan ateistens gestaltning i detta avseende är tom.

Kunde detta vara ett försonande drag, kanske? Att man ser samma former/färger, hör samma ljud/känner samma dofter; har samma sinnesintryck, men att vissa tolkar det hela med transcendens, och andra (dvs. icke-troende) som helt fristående.

Kontemplativt klosterliv för män på 2000-talet?

2010-07-27T10:46:00.012+02:00

Har funderat på en grej, om nutidens kallelser....

Under 1900-talet blev i allmänhet västvärldens kvinnor rätt så anklagade för att bli mer och mer karriärister, som ville göra sig ett namn (liksom männen) och få titlar.

....men har inte samma sak hänt med männen? Mer och mer rastlösa inför tanken på att vara på samma ställe hela tiden, och förbli okända? I Skåne finns två kontemplativa kloster med "äkta" nunnor. Inga resor någonstans, endast inom klosterområdet gäller, för deras liv. De behöver byggas ut för att nunnorna är så många, och fler strömmar till. Tror de är uppe i över 50 pers tillsammans. Och ett enda* litet - hittills - enmanskloster (men har hört rykten om att de kommer att bli två snart) för munkar...

Säger detta någonting om samtiden? Att det är jätteviktigt i livet att resa runt i världen och bli känd inom något, kanske få hålla föredrag, och att synas?

Eller har jag fått en skev uppfattning om statistiken pga att jag endast tittat på Skånes förhållanden?

* Jag räknar inte in karmelitmunkarnas kloster här, eftersom strängheten i att vara på samma plats inte verkar ens en bråkdel så stor som hos karmelitnunnorna

Med god vilja relaterat: Dagen: Lady Gagas skivbolag signar benediktinnunnor, SvD

Lizzie Douglas, a k a Memphis Minnie

2010-07-24T10:57:00.002+02:00

Lite uppdatering i sommarstiltjen: Får jag presentera Memphis Minnie, den i Sverige mindre kända amerikanska gamla bluesartisten. Hon brukar glömmas bort när man räknar upp blues-/jazzdrottningar som Billie Holiday, Sara Vaughan, Dinah Washington, Ella Fitzgerald, m fl.

Synd att man gör så, för det svänger ordentligt om henne, med den sköna kvitttrande swinggitarren, som matchar hennes mörka bestämda sångröst. Från början sägs ju bluesen vara dansmusik, och det ante mig; en väldigt långsamma varianten är nog inte riktigt min tekopp.

Memphis Minnie - Black Rat Swing (en klassisk låt, som jag inte hört någon bättre version av)

Kissing In The Dark

Tips: Både youtube och spotify har mängder med material från den coola donnan.

Sommar-fråga: Finns det åsikter som du tolererar?

2010-06-29T14:36:00.009+02:00

Finns det åsikter som du inte alls hyser - du är rent av kanske motsatt - men som du märkt att du förvånande nog tolererar, inte har något emot? Du får inte panik när du hör dem (ser dem inte automatiskt som farliga), blir inte ilsk, men du deklarerar ändå din egen hållning.

Du krafsar dig i håret och tänker: "Men, men...det här GÅR att leva bredvid, det här klarar jag ju av!". Kanske är du rent av oförstående inför dina meningsfränder som inte alls står ut med att den ståndpunkten finns?

Uppdatering: Det har uppstått en (ganska viktig) spin-off-diskussion bland kommentarerna, men jag är alltså fortfarande nyfiken på åsikter som ni accepterar (inte blir arga på) trots er egen motsatta syn (-:

Åsikt som jag inte har några speciella problem med att tolerera: Eva Dahlgren nobbar Gud
Tidigare, relaterat: Har du fått någon att byta åsikt?
VoFs forum-tråd i ämnet: Vad tolererar du?

Mer svengelska från Svanberg...

2010-06-26T16:00:00.006+02:00

Från en kommentator på Monicas blogg: "Här en egen variant på Svanbergs engelska "

SvD, SvD, Sydsvenskan, Dagen

Även om jag gillar artiklar som försvarar Gudstro...

2010-06-25T16:23:00.034+02:00

....så måste jag erkänna att en del uttalanden är något...mer underhållande än andra, de träffar kanske rent av snett......ojoj. Har funderat lite på den gamla Expressenartikeln av Tuve Skånberg, i vilken han varnar för att ateismen är illa ute ifall det inte finns liv på andra håll i universum. Hmmm....jag ska inte gå in på sakfrågan (eller förresten, även sakpåståendet är lite lustigt), utan hur vi tar reda på om huruvida detta med ensamhet kan avgöras:

" Det vi hittills vet om planeter i andra solsystem säger oss nämligen att möjligheterna att finna ett framtida hem eller några främmande livsformer på andra planeter framstår som klart begränsade. En del är för varma, andra för kalla. Många saknar atmosfär, hos andra har atmosfären fel sammansättning. Och på ytterligare andra är det någon annan central faktor som inte är tillräckligt väl anpassad för att planeten ska kunna hysa liv. Detta gäller även Gliese 581 d."

När kommer människan kunna överblicka och utesluta varenda planet i universum som levande?

Motsatsen torde vara lätt att bevisa: Hittar vi liv/intelligent liv på annan planet, så är det klart. Vi är då ej allena. Men om vi INTE hittar något inom den närmsta galaxen, ponera att vi lyckas skanna hela den +, säg, vår egen Vintergata, vad vet vi då om huruvida detta utesluter hela universum? (-;

Glad midsommarhelg & God bless!

Image: The image is from the European Space Agency. It is listed as the LH 95 star forming region of the Large Magellanic Cloud. The image was taken using the Hubble Space Telescope. Release Date: Aug 14, 2006

Längsta matchen ever. Håll i hatten.

2010-06-23T21:36:00.042+02:00

Sitter och småtittar på historiens hittills längsta tennismatch (Wimbledon), som pågår just nu (kl 21:46). Publiken ställer sig med jämna mellanrum upp för att applådera den långa matchen och busvissla (För säkerhets skull anmälde den skraja ledningen flera dagar före Wimbledon att vuvuzelor är absolut förbjudna på området...). Wikipedia, alldeles nyss:

Longest match ever: The Wimbledon 2010 first round match between Nicolas Mahut and John Isner on the 23rd of June, 2010, currently at 4-6, 6-3, 7-6, 6-7, 58-59 after 9hrs 45mins (In Progress). The fifth set, at 6hrs 45mins, is also the longest set in history (In Progress).

Båda spelarna är hemskt duktiga på att serva (uppe i nästan 100 serveess för den ene (Isner) nu, rekord för länge sedan, gamla rekordet ligger på ett 70-tal serveess på en match), men ingen av dem verkar haja på det där med att returnera. Undrar om de funderat på att börja med att försöka göra det.

Ene spelaren ser så trött och stel ut. Kommentatorn: "He is approaching statuesque"

* Roligt med sporter där man teoretiskt sett kan vända matchen hela tiden. Det är liksom inte helt kört, som när det är fem minuter kvar av en fotbollsmatch och man ligger under med 0-5.

Uppdatering: Efter tio timmars kamp får kombattanterna ta paus till imorgon, som blir den tredje dagen.

Uppdatering 2: Svenska Dagbladet har vaknat (Det tog bara tio timmar, liksom för Sydsvenskan, DN) (-;

Uppdatering 3: Själva avgörandet kom idag 24 juni, då John Isner vann sista setet med 70-68.

Översta bilden: "Goes without saying" numera

Hur ser ni på _små_ bloggar som publicerar ilskna kommentarer, men inte svarar på dem?

2010-06-22T16:11:00.028+02:00

Hallå Bloggvärlden! Jag känner inte alltid för att svara på alla möjliga kommentarer, men släpper igenom rätt friskt. Blockerar spam + en enda individs kommentarer (som var obehagliga, av stalker-typ). Har hittills inte fått några andra riktigt grova att spärra, men skulle spärra hot om någon skickade in sådant, etc. Reaktionerna här är ofta skrivna i artig ton och är utförliga.

Däremot får jag ibland arga kommentarer mot t ex kristendomen. Jag släpper igenom dessa i de allra flesta fall, för att visa upp verkligheten: Så här tycker folk. Mina läsare är en rätt så brokig skara och det är så jag vill ha det. Jag frågade ju faktiskt om era synpunkter i inlägget (avslutar ofta inläggen med en fråga). Kan tänka mig att många kristna bloggar har mer filtrering, alternativt att de alltid bemöter kommentarerna i fråga, tar fighten. Men jag känner inte alltid för att försvara min prestige eller min "ära". Denna strategi brukar funka fint om man redan har många kommentatörer, och de arga "drunknar i mängden", men om man bara har ett fåtal?

Om en kommentar är skriven i uppenbar affekt - oavsett om den gäller religion eller annat i livet - utan någon specifik argumentation, eller är off topic från blogginlägget, så låter jag den ibland bara passera obemött, för andra läsare att eventuellt bemöta, om de känner för det.

* Nu undrar jag: Ser ni/vi läsare lite ner på bloggare som publicerar ilskna kommentarer, och bara låter dem stå obemötta, vänder andra kinden till/vill inte gå in på känslofight? "Hur kan denna bloggare låta sina läsare behandla henne på detta sätt, egentligen?"

Skrämmer arga kommentarer bort läsare från bloggen? Sjunker respekten för en blogg om man ser att vissa av dess läsare är tillåtet argsinta? Och är det i så fall något jag har ansvar för, hur vissa behandlar "mig"?

Ps. En klassiker vad gäller arga utgjutelser, är denna från signatur José Ramirez. Man blir ganska road av känslosamma tillmälen. (-;

Något relaterat: Dilsa Demirbag-Steen om rätten att häda

Har du fått någon att byta åsikt?

2010-06-16T23:57:00.009+02:00

Zoltans intressanta inläggsämne, om vidgade vyer, får mig att undra:

Minns du något tillfälle då du fått en vuxen person att byta åsikt, i en, för dig, viktig fråga?

...två viktiga blogginlägg...

2010-06-08T13:19:00.013+02:00

...Johans sommarblogg: Om en katolsk präst, 35 år gammal, som blev skjuten i Mosul (hade tidigare tjänstgjort i Södertäljes församling)

Karin Långström-Vinge: Om allvarliga förföljelser mot kristna i Irak, både präster och lekmän,

...det är ganska lätt att vara kristen i Sverige, men man bedrar sig väldeliga om man tror att det är så i andra delar av världen idag. Utan folk som står på sig och vågar stå för sin tro, sina principer (även vid fara) blir det nog inte mycket kvar av kyrkan.

Dagen: Afghansk parlamentariker kräver att kristna konvertiter avrättas

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ps. Zoltan verkar ha ångrat det där med 'aldrig' och återupptagit bloggandet. Liv i luckan igen!

Hur orkar man....

2010-06-06T01:27:00.010+02:00

....spotta fram dagliga filosofiska högkvalitativa betraktelser? Det är ingen hejd på dem hos Rolf: Dagens filosofiska tanke; behöver jag säga att jag rekommenderar att ni stoppar in den i er RSS-läsare? Känner mig drabbad och anfallen av laviner av visdom och kreativitet. I rest my case. Nästan.

"Får" man sakna en viss kyrkoherde?

2010-05-30T20:37:00.013+02:00

...så har nu även jag kommit till den där kritiska punkten då jag på ett tufft vis erfar det här med att man går till kyrkan för att möta Gud, inte för att möta en specifik präst. Igår kväll, på vigiliemässan anmälde lugne trevlige, coole fader Pascal att hans sista mässa på länge (kanske för alltid) i vår församling, blir idag söndag (en mässa som Doktorn och jag missade pga att vi var på barndop i Svenska kyrkan). Det var snopet. Men inte så snopet ändå. jag hade på något sätt anat att Pascal inte skulle mäkta med att vara kyrkoherde här ännu en vända (han tillträdde för andra gången förra året) pga mycket jobb. Vet inte om jag någonsin tidigare blivit så besviken över att en präst förmodligen flyttar. Det är svårt att hitta sådana personligheter här i världen. Lugna gladlynta, ganska lågmälda, med predikningar som verkar genomtänkta, etc

Uppdatering 6/6: f. Pascal har tydligen utsetts till generalvikarie för Stockholms stift (Sveriges enda stift). Grattis!

Image source: Berberis leaves

Valår och statistiska felmarginaler....

2010-05-26T20:47:00.034+02:00

....here I go again. Min förra post om statistisk säkerställning (där gällde exemplet KD-partiet) blir så pass ofta besökt nuförtiden, enligt besöksmätaren (sidan ligger väl högt på Googles träfflista eftersom det eftertraktade mystiska begreppet "statistiskt säkerställd" står i rubriken redan), att jag behöver lufta saken igen, lägga upp den på bordet: Pga era ymniga besök så har jag sett till att justera inlägget ifråga, rätta felaktig a formuleringar, lägga till relevant information jag hade glömt, etc.

Kanske bäst att även ta upp ett aktuellt exempel: ur DN:

"Sverigedemokraterna sjunker klart under riksdagsspärren i Skops senaste väljarbarometer. Från 5,0 till 2,9 procent, ett ras som är statistiskt säkerställt."

Detta betyder alltså att den aktuella mätningens (B) felmarginal och den förra mätningens (A) felmarginal inte överlappar varandra. Vi kan om detta stämmer förkasta möjligheten att ingen förändring egentligen skett.

Felmarginal beräknas ofta enligt följande approximation (men förmodligen är det inte exakt denna formel som använts av Skop; den duger dock för att vi ska kunna få oss en uppfattning om läget):

1,96 x roten-ur(p(100 - p)/n)

där 1,96 står för det "kritiska talet" vid 95% konfidensgrad

(95% konfidensintervall innebär att (Nationalencyklopedins formulering): Om hundra institut gör var sin studie, blir ungefär fem intervall felaktiga, dvs. innehåller inte den korrekta väljarandelen. Vid högre konfidensgrad görs intervallen bredare och fler blir riktiga.). p står för procentsatsen (andelen svarande som angav SD som parti, 2,9%), , som man fick fram i enkäten ifråga, och totala antalet som svarade i opinionsmätningen var 1 133 personer = talet n.

Förra mätningen av Skop (april 2010) hade tydligen 1058 svarande, och 5% av dessa uppgav SD.

Felmarginalen för procenttalen, p1 och p2, i de båda undersökningarna (5% resp. 2,9%) räknas ut ungefär så här:
(en formel som endast kan användas då man har samma typ av standardavvikelse på de båda stickproven)

1,96 x roten-ur(p1(100-p1)/n1 + p2(100-p2)(n2) =
1.96 x roten-ur((5x95/1058)+((2,9x97,1)/1133)) = ca 1,64

Skillnaden mellan de båda undersökningarna behöver ha varit minst 1,64 procentenheter för att förändringen ska räknas som statistiskt säkerställd.
5% - 2,9% = 2,1% Skillnaden var alltså 2,1 procentenheter, vilket är mer än 1,64 procentenheter, således kan man säga att förändringen är statistiskt säkerställd.

Bild: enligt gamla temat "en statistisk säkerställning och en kanelbulle, tack"

SvD, Sydsvenskan, HD ______________________________________________________________________________________________

Ovanstående inlägg är direkt inspirerat av Skogsmannen: "Träffar hos mig", där han nämner vad folk googlar på för sökfras när de hittar till hans blogg, bl a "mannen som grubblade", samt "överleva en natt i skogen", och av Sentioergosum-Daniel, där han funderar över alla som söker på "Jennifer Aniston" när de hamnar hos honom.

Här på Z- enkla bloggen, är det, förutom ett gammalt inlägg med bilder på tigerungar (från början avsett för att locka besökare!), främst "statistiskt säkerställd", "hur många sekunder på ett dygn" (detta inlägg) (följt av "katolsk biskop", tror jag) som gäller som ingång.

Om motivet som allmänt erkänt finns, men som ingen specifik individ får anklagas för.....

2010-05-23T23:48:00.016+02:00

....ibland hajar jag till när jag av någon anledning tänker irriterat på en framgångsrik vän, eller kändis. Händer det extra ofta med samma individ kan det vara avundsjuka som ligger bakom. Bland annat. Eller mestadels. en insikt som (förhoppningsvis) hjälper mig att "tagga ner". Kom att tänka på detta då sångerskan Anna Bergendahl förde det på tal i en intervju:

Faktum är att hon blivit rejält påhoppad i hemstaden Nyköping, särskilt i kommentarer på nätet. Hon viftar bort det mesta och struntar i de elaka kommentarerna.

– Nyköping är en fin stad, men jag har rätt att prata om den avundsjuka som faktiskt finns.

Jag upplever det som att vi i Sverige måste bemöta all kritik och allt ifrågasättande som seriöst, och precis som det står och sägs. Det är absolut tabu att säga till en person att "Så där säger du lite för att du avundas mig" Det förefaller som om egenheten avundsjuka är förträngd. Som om vi i vår iver att analysera argument och ord och påståenden, försökt definiera bort detta motiv. Mycket annat erkänner vi om oss själva och skrattar lite åt, t o m lögner, men avundsjuka....nej det kan vi inte tillstå (utom möjligen kanske tio år senare: "jo, jag var nog lite avis på den personen")

För några år sedan noterade jag en löpsedel med en jätterubrik: "Jag röstades ut ur [dokusåpa-tävlingen] Robinson för att jag var för snygg"

Den deltagaren blev ordentligt utskrattad i media om jag minns rätt. Men varför, egentligen? Det kan väl mycket väl vara så att en person undanröjs som medtävlare i en tävling pga just avundsjuka?

Fast visst är det så att avund är svårt att påvisa, och extremt få erkänner den just när de upplever känslan, så det är väl en orsak till att man är försiktig med att utdela den spekulationen + att det anses väldigt barnsligt att vara avis, så de flesta vill inte råka ut för att höra detta om sig själv.

Och så är man rädd att råka i onödig konflikt.

Vet ni någon metod för att påvisa avundsjuka? För det är nog viktigt; avundsjuk tjatig kritik är ett svart hål som liksom inte bli mättat av försvar och förklaringar från föremålet för avundsjukan, utan är en riktig energitjuv.

Och har ni någon gång sagt rätt ut till någon extremt nitisk arg kritiker att ni tror att den personen nog är lite avundsjuk på er?

Photo: 'Strix nebulosa', by user: BS Thurner Hof

Klyschan om att "sanningen ligger någonstans mitt emellan".....

2010-05-16T02:10:00.006+02:00

....stämmer kanske stundtals, vid en del diskussioner, men Patrik L, min medbloggare på Uppsalainitiativet, har postat en dråplig och ironisk skildring kring vad som sker ifall man inte sansar sig i sin skrivbordsgeneral-självsäkerhet om nämnda motto, utan tillämpar det hejvilt och glatt varje gång man hör två motsägande påståenden.

ur inlägget:

..[...] Men som ni förstår är förstås alla klimatforskare uteslutna som deltagare i så fall. De får ju pengar för att forska på klimatet, så därför vill de att klimatet ska vara … varmt? Den nya panelen måste bestå av forskare som inte forskar på klimatet. Men forskare är säkert kollegiala. Någon måste ju ha sett till att ge klimatforskarna anslag från början.

Den enda möjligheten är att tillsätta en panel av lekmän! En grupp människor som aldrig funderat över klimatet tidigare. De är helt neutrala! [...]

En försoningsgest i grevens tid - följdfråga

2010-05-13T22:10:00.004+02:00

Livets Ords Ulf Ekman har offentligen deklarerat att han hade fel i sina fördomar om de gamla traditionella kristna kyrkorna, den katolska, de ortodoxa, etc. Detta är Doktorn och jag lättade av att få höra.

Vi har också en liten följdfråga till det aktuella beskedet: Innebär detta att Livets Ord i fortsättningen kommer att föra en dialog med de lokala kyrkorna i t ex Ryssland, där LO bedriver mission?

Ett rörande litet tal

2010-05-11T12:25:00.007+02:00

En författare, Elizabeth Gilbert, lägger fram ett förslag på hur artister, författare och andra kreativa själar kan göra för att inte bli helt förlorade av att uppleva att de inte lyckas upprepa framgångar:

Elizabeth Gilbert on nurturing creativity | Video on TED.com

Om varför tunga-stenen-argumentet mot allsmäktighet inte fungerar

2010-05-05T17:56:00.009+02:00

"For why should God not be able to perform the task in question? To be sure, it is a task - the task of lifting a stone which He cannot lift - whose description is self-contradictory. But if God is supposed capable of performing one task whose description is self-contradictory - that of creating the problematic stone in the first place - why should He not be supposed capable of performing another - that of lifting the stone?

After all, is there any greater trick in performing two logically impossible tasks than there is in performing one?"

/Harry G Frankfurt, 'The Logic Of Omnipotence'

Tack till Nonicoclolasos för tipset.

Kommentarsfältet "Skicka en kommentar".....

2010-05-05T13:01:00.017+02:00

....är inge vackert, så jag försöker installera ett lite snyggare kommentarsformulär, vilket egentligen borde gå på ett kick, men eftersom jag ändrat så mycket i min layout-kod, från den ursprungliga, så blir det lite extra strulande för min del.Om ni har problem med att skicka kommentarer idag, så försök gärna igen tio minuter senare - det är förmodligen bara jag som håller på och ändrar på något just då.

Drömmen är alltså följande: Likadant kommentarsformulär som David Willgren och Karin Långström-Vinge för närvarande har

Uppdatering: fixat nu, rock n roll. Klicka här nedan på 'kommentarer' och spana in nya fräna kommentarsrutan (står under nedersta kommentaren):

Om man flög omkring så här på gymmet....

2010-05-04T01:54:00.011+02:00

+ hörde den musiken i bakgrunden....så skulle jag gå dit

(Fred Astaire i filmen Royal Wedding)

Ps. Kommer på att Royal Wedding är ett stundande fenomen för oss

John Shook vs William Craig

2010-04-27T13:41:00.010+02:00

Här är en intressant debatt på youtube, mellan en kristen och en ateistisk filosof
- med fumlig och lite komisk frågestund på slutet:

Del 1,

Del2

Dr John Robert Shook (vice ordförande för Center for Inquiry, en motsvarande blandning mellan Humanisterna och VoF)
Dr William Lane Craig (en av världens nu mest kända apologeter för kristen tro, har bl a skrivit boken The Kalam Cosmological Argument)

Han visar att han är seriös

2010-04-26T12:36:00.012+02:00

Nu kanske vi sitter och undrar kring biskop Anders Arborelius' dagsfärska uttalande om att han är beredd att avgå, ifall den interna utredningen visar att Stockholms katolska stifts ledning misskött fallet med de två systrar som (den ene systern) flera gånger påtalat för vårt stift - bl a senast för 5-7 år sedan, att de blivit utsatta för sexuella trakasserier under nästan hela sin uppväxt, av en präst (som numera bor utomlands). Biskopen kände sig kring denna tid, 2003, bunden av tystnadsplikt gentemot flickornas mor, vilken han hade själavårdande samtal med, så fallet utreddes kanske inte riktigt. Kvinnan säger, om jag läst rätt i en artikel, att hon som svar på ett kontaktförsök med kyrkans ledning, hade fått tips om att kontakta en terapeut istället.

Att han är beredd att avgå tyder enligt min bedömning på att han insett en del av glömda och ifrågasatta offers (för mobbning, sexuella övergrepp, etc...) problematik här i livet:

* Förövaren själv och de som eventuellt på olika sätt blundat/hållit honom om ryggen, har äran och ämbetet kvar som om ingenting hade hänt, allt det sociala, intressanta middagar, evenemang, glada tillrop från och kärlek från 'skocken' (kanske i hemlighet t o m har utsatt fler personer för övergrepp), medan offret, som nästan ingen känner/har relation till, blir ifrågasatt.

Det är nog detta skeva förhållande som biskop Anders försöker försona; jag kan tänka mig att det inte hjälper psykologiskt för offret om det endast får en offentlig ursäkt från kyrkans svenska stift: Hela det för människan typiska mönstret med att automatiskt stödja den populäre misstänkte (i form av att han inte för någon social påföljd, inte hamnar det minsta i kylan; detta är verkligen inget mönster som i så fall är exklusivt för kyrkan, utan det gäller förmodligen de flesta organisationer och samhällen) och ofta misstro den okända anklagande gräsroten, behöver ändras på. Iom att han visat denna öppenhet och förståelse för vad försoning innebär, så hoppas jag att utredningen får ett sådant resultat, att biskopen anser sig kunna sitta kvar och inte säga upp sig. Samt att offret ifråga fortfarande får upprättelse.

mvh
/z

Dagen, DN, DN, HD, Signumbloggen, (skulle vilja be Twingly.se om överseende ifall ni fått två eller tre pingar, pga att jag inte förstod att den första gått igenom)

Nu löser vi en liten del av qualia-problemet

2010-04-23T13:36:00.044+02:00

Rörande det s k qualia/kvalia-beskrivnings-problematiken. Stanford Encyclopedia om qualia. "Hur smakar sött?", "Hur smakar kaffe?".

(Frågorna kan tyckas...lite petiga, men tänk om vi kunde beskriva detta digitalt för en som saknar smaklökar; det skulle innebära att en sådan person i framtiden skulle få börja känna smaker, medelst ett inopererat chip)

Svenska wikipedia: Qualia är ett filosofiskt begrepp för den subjektiva fenomenvärlden; qualia är den subjektiva kvaliteten hos medvetna upplevelser. Det vill säga de känslor eller upplevelser som påstås inte gå att beskriva, såsom till exempel smaken av choklad, upplevelsen av färgen rött eller den smärta man känner då man slår sig.

Som jag har lurat på saken, efter en del läsning och trevande, så är orsaken till att vi "inte kan beskriva hur färgen röd (för ett mänskligt ickefärgblint öga) ser ut", fortfarande följande:

Vi har ett antal olika sinnesceller i kroppen, som gör att vi kan få grepp om vissa fenomen:

Färg-upplevelser (brukar gå under namnet qualia/kvalia):
För detta ändamål har vi 1) ögonens tapp-celler

Kontraster, avstånd, figurer, hastigheter, mönster, pulser:
för att få grepp om dessa ting har vi:
1) ögonens stav-celler,
2) hörselceller (man hör avstånd, tidsavstånd mellan två ljud/uttalade ord, kontraster mellan basljud och diskantljud, etc)
3) hudens sinnesceller (man kan ta på en tredimensionell figur och avgöra proportioner och avstånd på den, genom handens känsel, t ex. Dessutom kan man läsa blindskrift, just genom känseln)

Smak-upplevelser (brukar gå under namnet qualia/kvalia):
...upplever vi med våra fyra-fem sorters 1) smaklökar

Doft-upplevelser (brukar gå under namnet qualia/kvalia):
...känner vi med hjälp av 1) näsans luktceller

Smärt-upplevelser (brukar gå under namnet qualia/kvalia):
... 1) Hudens sinnesceller

Här ovan ser man tydligt att en viss grupp av entiteter, som jag menar hör ihop: Kontraster, avstånd, figurer, mönster, pulser, kan upplevas medelst hela tre olika typer av sinnesceller i våra kroppar.

Och det är därför vi kan kommunicera dem, beskriva hur cirklar/trekanter ser ut/känns att gå runt, känns att ta på, dessutom är våra uttalade ord byggda på kontraster i ljud och pulser (ord), samt att skrivtecken också bygger på kontraster/avstånd. Så figurer kan vi kommunicera med varandra, för språkljud/tecken/ord är en sorts figurer/mönster.

Varför kan vi inte kommunicera dofter/smaker/färger med varandra då? Ex: hur beskriver man hur färgen röd ser ut för en svartvit-seende person, eller hur sött smakar, för en person som är född utan smaklökar?

Det beror på att människans språk/tecken/ordljud, etc inte bygger på färger/dofter/smaker, utan på just figurer, avstånd, mönster, kontraster. Rumtidsliga fenomen. Dofter t ex är inte rumtidsliga fenomen, inte heller färgupplevelser. En figur kan vara väldigt liten, och har vilken form som helst, den är fortfarande röd, t ex.
Och för att detektera färger/dofter/smaker/smärta, har vi bara en sorts sinnesceller per fenomen (även om jag håller med om att just dofter och smaker är varandras släktingar).

Jag håller med om att upplevda färger, dvs tecken för olika våglängdsintervall, hos olika objekt, nog inte finns objektivt sett (alltså som intrisikal egenskap hos objekten), däremot är våra sinnen konstruerade så att vi grupperar olika våglängds-intervall inom det för oss synliga intervallet, i form av något som vi kallar färger. Färgerna uppstår således inom oss, däremot är våglängderna hos fotonerna som föremålen reflekterar, objektivt av något visst värde. Liknande resonemang gäller för smakupplevelser. Och så är det enligt mig objektivt sant att vi har färgupplevelser, som uppstår av kombinationer av våra tre syntappar. Saknar man den ena tappen, saknar man en hel del färgupplevelser,.

(sedan finns även allmännare qualia: välbehag och obehag, samt överhuvudtaget upplevelser. Vad är en upplevelse? Vissa gör saker utan att vara medvetna om det, går i sömnen, öppnar dörrar i sömnen, etc... Det verkar som om man fullt möjligt skulle kunna göra en massa saker utan upplevelse av det. Men i min inläggsrubrik lovade jag bara att förklara en liten del av qualia-problemet...)

__________________________________________________________________

Ovanstående något enkla och koncisa inlägg, med förmodligen inte helt okänt resonemang (har sett sådant dryftas på diskussionsfora), skrevs mest som förtydligande, pga att jag tycker mig se en ganska så aktuell debatt om saken på svenska bloggar och kommentarsfält. Inlägget är lite av ett svar på vad "ettor och nollor inte kan illustrera", en viss typ av upplevelser/intryck går inte att beskriva m h a ord. Däremot kan man beskriva intryck av figurer, former, och mönster, mha ord. Säg gärna till om ni hittar fler spännande blogginlägg i frågan, så länkar jag härifrån.

Obs: Jag ber läsarna ha i åtanke att detta ämne är känsligt inom filosofin, det tenderar att bli rätt komplicerade och slitiga debatter kring det, speciellt då debattörerna inte argumenterar för sin sak. Så jag skulle vilja be er om att era kommentarer, de som berättar hur fel jag har i mitt inlägg, innehåller argument, inte bara t ex känslouttryck eller bara en länk till någon bok, utan argument, så att ni visar att ni förstått det som ni eventuellt länkar till.

Och är det något i inlägget som är svårt att hänga med på eller oklart, så fråga gärna hur jag menade just där. Tack på förhand

Ctail: Dennetts dravel
Sentio ergo sum: Dennett. Sentio ergo sum: Qualia
Vetenskapens gräns (Filosofiska färgproblem)
Conscious Entities: Monkey see?