Tottinyon

Jamie Oliver & Några livslöften

2011-12-30T23:31:00.022+02:00

I morgon kommer den. Dagen då alla räknar ner till ett nytt år. En ny början med nya löften som alla sköljs bort med lite sprit innan de ens hunnit ta form (- eller, som i mitt fall, med lite julmust. Jag är inte så förtjust i alkohol just nu. Vin går bra, men nu gled jag visst ifrån ämnet lite). Att sätta så mycket press på vändningen mellan två dygn är inte klokt. Man förändras inte så mycket över så kort tid. Har man inte haft orken eller viljan att göra den där drastiska förändringen tidigare så kommer man inte plötsligt att kunna "gå ner 20 kilo" eller "bli en lycklig människa" år 2012. Antingen finns viljan för förändring eller så finns den inte. Finns den så är man redan under utveckling, om inte så blir nästföljande års nyårslöften likadana.

Jag vet förresten inte vad jag yrar om. Jag sitter i mitt gamla rum i Vetlanda med en kopp te farligt nära sängen och inväntar den där tröttheten som gör det behagligt att sova. Tänkte ligga och titta på när Jamie Oliver lagar mat, det tycks göra mig avslappnad. Han är min gud.

Hmm. Vad mer. Introducerade Jashar för Skyr innan, han tyckte också om det. Nu gäller det bara för Sverige att börja tillverka det också så att priset på ljuvligheten sjunker och jag kan börja frossa i vanlig ordning.

...okej, jag klämmer väl till med några löften då. Dock är detta mål som jag arbetar med hela tiden, så tro inte att jag är motsägelsefull. (Om jag är det så är det en del av min charm.)

*******************************************

Livslöften (...2012):

* Lägga ner mesandet i mitt skrivande och ha en starkare röst i mina krönikor och övriga texter. Jag är alldeles för rädd för att någon ska ta illa vid sig av det jag skriver, men om kritik tycks lämpligt så ska det även ges. Den som är vän med alla är inte vän med någon. Det finns en skillnad mellan att vara diplomatisk och att inte ha några åsikter, och den kan jag i så fall hitta. Eller så kan jag vara som Linda Skugge. (Det vill jag inte.)

* Förbättra min studieteknik. Neonfärgade lappar och pennor tycks dock göra susen för mig i det här fältet. Finare färger fungerar ännu bättre. Jag är ett barn.

* Sluta överkonsumera. Jag kan inte vara så fientlig mot Blondinbella, Lady Gaga och allt vad dekadens heter när jag själv köper skit jag inte behöver.

* Spela piano. Begränsa gehörets andrum och lära mig att läsa noter, en gång för alla. (Fem år på musikskolan borde ha fixat det, men finns inte viljan finns inte heller medlen.)

* Bli bättre på att förlåta båda mig själv och andra. Det ska inte vara jobbigt att leva.

* Låta kreativiteten flöda. Mer fotograferande, skrivande, pysslande, pillande. Mer av allt som är balsam för själen.

* Komma i form/gå ner i vikt. Naturligtvis måste denna punkt vara med bland allas nyårslöften, men jag vill tycka att den är legitim här. När jag föll ihop som en säck av anemin försvann träningen i över ett halvår och kilona kom så snabbt att jag knappt märkte när jag blev stor, och jag är trött på att känna mig som en blobb. Dock är det huvudsakligen mina vidriga rygg- och benproblem som gör att en viktnedgång känns nödvändig. Att jag blir snyggare är bara en bonus.

* Lära mig mer om hur underbart det är att vara mig och uppskatta allt jag har. En punkt som aldrig bör försummas.

* Börja skriva min bok.

*******************************************

Nu är det dags för Jamie. God natt alla barn, vi ses nästa år.

Om du möter varg

2011-12-17T21:38:00.021+02:00

Hej alla svunna dagar.

Jag skriver inte så ofta längre. Åtminstone inte här. Men jag orkade redigera några bilder från dagens fotosession i Malmö, så det kändes lika bra att konsultera folket. Ni får bedöma dem senare. Nu tänkte jag prata av mig medan stackars Jashar diskar i köket innan vi bänkar oss framför Pans Labyrint.

Jag har blivit fattig. Nästan väldigt fattig. Men jag har också blivit den stolta ägaren av ett helt fantastiskt piano. Det är givetvis digitalt, då jag som student inte riktigt har plats eller muskler nog för ett äkta piano - men mitt kritiska, om än oprofessionella öra anser det duga mer än väl som ett praktiskt substitut. Mitt gehör har gjort att jag under de fem åren jag spelade piano på musikskolan aldrig riktigt lärde mig att läsa noter - något som jag ska försöka åtgärda nu i mina äldre dagar. Hittills har jag bara pillat så mycket att jag kan början på samtliga pianostycken ur Amélie från Montmartre (Le Moulin kunde jag sedan innan. Heja) och Coldplays Clocks. Jag längtar tills jag kan spela Alla Turca igen.

Vi har nått decembers mitt, och julkänslan kommer och går. Jashar var helt fantastisk och gjorde en julklappskalender till mig, och ställde den under en minijulgran. Ljus är alltid tända här hemma och jag har just klämt i mig några kilo rocky road innehållande pepparkaksdumle, så julkänslan borde vara ganska påtaglig. Men just nu är jag lite för mätt.

Nästa vecka ställer vi väckarklockan på 04.30 för att hinna med ett absurt tidigt tåg hem till Vetlanda. De var de enda biljetterna som inte skulle kosta oss över 500 kr/person. Bra jobbat, SJ. Nåväl, vad gör man inte för att träffa sin kära familj.

Nu hörs inte vattenkranen i köket längre, så jag antar att det är dags gå. Här kommer dagens bilder, fotade innan det var dags att ha pizzakväll hemma hos min kursare Linus - något som vi tyvärr fick missa då min mage fullkomligt värdelös. Jag har förresten redan våldfört mig på Linus hem med min kamera tidigare. De bilderna kanske också hittar hit någon gång.

Så här ledsen blir Jashar...

...när han måste hålla i mina grejer medan jag springer omkring.

Sista bilden passar inte riktigt in. Men vad gör det.

I morgon blir en duktig dag.

Frånstötande

2011-12-11T01:00:00.005+02:00

du är vacker när du blundar

annars är du främmande

jag ser hellre andra i ögonen

deras liv är inte lindade

kring bultandet av mina fötter

mot döden

dina leenden förgör mina

din tystnad gräver i mitt kött

och jag kvävs av min tyngd

mot din

ingen gråter i nystädade lägenheter

men panik skriker högre än ljud

och när jag förfaller

stannar mitt avtryck

som ett ärr på din arm

Ghost town

2011-11-19T01:45:00.009+02:00

Hej.

Jag är i Vetlanda nu. Såg Breaking Dawn med syster, har recenserat den länge och väl under kvällen men jag begränsar mig här till att säga att jag tyckte mycket om den. Jag trodde att första Twilight-filmen var den första och sista som faktiskt var en film, men regissören hade lyckats riktigt bra.
Efteråt gick jag och Jashar av någon anledning en sväng till hotellet, även känt som hålan i världens ände dit lycka och värdigt beteende kommer för att dö. Ibland när jag kommer tillbaka hit känner jag att jag verkligen har kommit hem. Den här gången undrar jag hur fan människor kan bo här. Särskilt när jag ser folk i min egen ålder som av någon anledning lever kvar i platsen som aldrig för en framåt. Där det enda som utvecklas fram är ett till apotek. Som om staden inte är nedsövd nog.

Rant over.

Jag har förresten börjat jobba på tjuvlyssnat.se också. Femtonåringen inom mig jublar. Själv är jag rätt glad, och jag ser ut att snart bli gladare. Mer om det senare.

Nu orkar jag inte mer. Skriver något roligare när jag har åkt hem.

I'm not much of a man by the light of day but by night I'm one hell of a lover

2011-11-01T14:03:00.017+02:00

Hej hej.

Ni undrar kanske var jag har varit. Förmodligen inte, då ni borde veta bättre än att förvänta er regelbunden uppdatering. Men kanske hade jag skrivit något under veckan om jag inte hade intensivpluggat inför min salstenta, som jag för övrigt var bergsäker på att jag skulle kugga. En 7,5-poängskurs täckande 3000 års litteratur och litteraturhistoria är inte så enkelt som det låter. Men jag är säker på att jag fixade ett G, och med lite tur kanske ett VG. Tacka vet jag spännande kurser. Efter tentan gick jag runt och log i flera timmar. Äntligen kunde jag andas ut.

Eftersom tentan ägde rum i går så har jag nu ingått i en vilobubbla, och trots att Don Quijote ska läsas inför morgondagen så tror jag inte att jag är redo att börja plugga ännu. Förmodligen gör detta mig till en idiot, men den lata jäveln inom mig måste också få leva lite. Åtminstone intalar den mig det.

I går var det även Halloween. Då både jag och Jashar struntar fullständigt i Halloween var det ett lustigt sammanträffande att vi tittade på The Rocky Horror Picture Show. Det berodde mest på min nyvunna fascination för Tim Curry. Numer är jag förälskad i en oerhört förförande transvestit. Filmen i sig var bra, men jag förstår att den rörde om betydligt mer i grytan för över 30 år sedan då den skapades. Tim Curry är helt fantastisk i den. Typexempel nedan.

(Bifogar även en vanlig, hederlig youtubelänk, ett smakprov för dem som vill se honom in action men ännu inte har gjort det.)

Jag gjorde högskoleprovet igen i lördags. Fy helvete, så dåligt det gick. Jag skulle vilja säga att det var för att jag var distraherad, eller för att jag var trött, eller för att jag har glömt bort lite mellanstadiematte. Men jag ser inte fram emot att få ett sämre resultat än vad jag fick första gången. Nåväl. Man kan inte alltid vara på topp.

Nästa helg ser i stället väldigt lovande ut. Ett tre år långt förhållande med Jashar förtjänar att firas med... vad vi nu hittar på för roligt. Det är härligt att vara tillsammans med sin bästa vän, måste jag säga.

Här är förresten en samlingsplats för mina City-krönikor, i fall någon har tråkigt och känner för att läsa dem. Alla krönikor är inte där, men det fylls på med nya ibland. Den om spindlarna är nog den mest underhållande för tillfället.

Nu tänkte jag återgå till att leka housewife och se till att grytan fortfarande puttrar fint på spisen. Jag lämnar er med en gigantisk egobild. Håret ser rätt coolt ut.

God eftermiddag.

Vardagsrummet är ständigt fullt av tända ljus

2011-10-24T01:40:00.016+03:00

Hej.

Ibland anser jag mig själv vara ganska bra. Förträfflig, nästan. Sedan undrar jag varför. I själva verket är jag kass.

I dag skulle vara en pluggdag. Jag har läst tre sidor och fört inga som helst anteckningar. I stället har jag varit ute på en långpromenad med Jashar och lagat mat. Däremellan ödslades mängder av slötimmar framför Modern Family och Wordfeud (som för övrigt är ett spel som jag behärskar mäkta bra, så utmana mig den som vågar. Jag heter tottinyon, tro det eller ej). Det är inte det att jag har haft en seg söndag, utan det är sådan jag är. Jag skjuter upp precis allting. Plugget brukar tack och lov gå hyfsat bra ändå (fick just ett VG på förra delkursen), men när man går på universitet så känns det oerhört löjligt. Min tumme sitter som gjuten och jag får inte ut den förrän min sista stund är kommen och jag pluggar som biten av en radioaktiv spindel.
Nästa vecka har jag en salstenta som jag absolut inte vill kugga. Salstentor är, trots tillåtelsen att medtaga godis, inte det minsta roliga. Hemtentor är min grej. Nästa vecka måste tömmas på svarta hål av tid som bara försvinner och ägnas åt flitigt studerande. Någon gång måste jag lära mig.

Jag har dessutom upptäckt att jag är lite av en shopoholic. Det trodde jag verkligen inte, men vid en närmare titt på mina utgifter och mina ekande bankkonton så kan jag inte annat än att erkänna ännu ett stort problem. Jag som så ofta klagar på konsumtionssamhället. Ni kan inte ana vilken onödig skit jag köper. Även det upphör nu med en gång.

Så där. Nu kanske jag kan vara förträfflig lite oftare.

Helgens huvudperson har varit vår TV och allt som hör den till. I fredags tittade jag och Jashar på Crazy, Stupid, Love - härliga skådespelare, underhållande film. I går vallfärdade några av mina kursare till min (Jashars) Nintendo 64 för en intensiv kväll med Mario Kart. Profana ord härjade fram till tolvslaget.

Några allmänna noteringar:

- Jag älskar axelbullar. (Jag vet inte om jag har myntat termen, men jag syftar på bulligheten som bildas på axeln till när man har sina armar utsträcka framför sig.) Jashar har mjuka axelbullar som är mycket fina.

- Jag har tjuvstartat julen med lite julmust och pepparkakor. (Dessutom är pepparkaksdumle min drog.)
- På lördag väntar mig ett högskoleprov. Oerhört dålig timing, men det skiter väl det i.
- Det är tacksamt att Gerdahallen ligger tjugo meter från min institution. Det tycks göra mig mindre lat.
- Höstluften får mig att le per automatik.
- Jag borde ha gått och lagt mig för länge sedan. I morgon inleds den effektiva veckan och den får gärna påbörjas innan lunchtid.

God natt.

Till mitten hunnen på vår levnads vandring hade jag i en dunkel skog gått vilse

2011-10-18T22:31:00.014+03:00

Tiden borde tagga ner lite. Jag satt och bläddrade bland mina mappar på datorn, som jag alltid gör i pluggandets stund, och jag råkade på några foton från när jag jobbade på Vetlanda Lärcentrum. Det har snart gått ett år sedan min tid på SFI och när jag tittar på bilderna känns det som om de vore tagna i går. Trots det har jag sedan dess samlat på mig en hel del livserfarenheter och högskolepoäng. Jag har flyttat till ett annat liv.

Jag lärde förra vintern ut svenska (som resurslärare, men i allmänhet fungerade jag som en assistent till arbetsplatsen) till människor vars ansiktsuttryck jag minns in i minsta detalj. Jag drack nyponsoppa ur en söt liten pappersförpackning i fikarummet medan lärarna diskuterade elevernas studier. Jag minns det spännande, det lärorika och fredagens ljuvliga räckmackor. Men jag minns också det jobbiga och trycket på bröstet som dök upp de dagar jag ville hjälpa vissa individer mer än vad jag var kapabel till. Jag ville plocka bort det jobbiga i deras förflutna och göra dem lyckliga inför framtiden. Tyvärr fungerar inte livet så, och tyvärr är det oerhört mycket skit som placerar sig framför invandrare och som gör integrationen betydligt svårare än vad den borde vara. Som om de flesta av dem inte hade det tillräckligt jobbigt innan de kom hit.

Jag saknar eleverna ibland. Men efter att ha flyttat till Lund så kan jag inte säga att jag längtar tillbaka. Jag älskar Lund, och mitt liv med Jashar, alldeles för mycket. Jag hoppas bara att deras liv här i Sverige blir riktigt, riktigt bra.

Jag är inte säker på att eleverna vill hamna på min blogg så jag lämnar detta lilla fotnotsinlägg med en halvtydlig bild på en mobilficka av ull som Åsa från ovannämnda arbetsplats gjorde till mig. Jag har även ett underbart och personligt grytunderlägg här hemma från samma kreativa själ.

Nu ska jag ägna mig åt Den gudomliga komedin och min kopp te. God natt.

Vanity Fair

2011-10-14T23:10:00.014+03:00

Två inlägg på en dag. På en fredag dessutom. Aj då.

Jag ville plocka bort all musik från min vanliga spellista på Spotify som på något som helst sätt fick mig att må dåligt. Inte ens Stairway to Heaven fick vara kvar och nu är spellistan kastrerad. Jag tog bort mer än hälften av låtarna, och det som är kvar är ganska fjantigt och återspeglar mig inte speciellt bra. Men om det som återspeglar mig får mig att må dåligt så är det troligen något som behöver ändras. Man ska må bra av musik. Man ska helst må bra i allmänhet också.

På tal om välmående damp i dag denna ljuvliga tidning ner på mina kängor i hallen. Det dröjde tre månader, men äntligen har prenumerationen tagit fart. De som känner mig vet också att Johnny Depp på framsidan var som tårta till glasyren.

Om någon av någon anledning skulle vara intresserad av hur mitt tandläkarbesök gick så ska denne veta att jag tydligen har mycket fina tänder och därmed tillhör Premiegrupp 1, vilket innebär att jag betalar några tiokronor i månaden för all tandvård. Det känns helt okej då tandvård annars är löjligt dyrt och verkligen inte borda kosta mer än annan vård. Jag fick även en liten "godispåse" (deras benämning, inte min. Jag vet bättre än att nämna godis hos tandläkaren) med tandborste och tandtråd i pytteformat.

På tisdag ska jag försöka ta mig till Malmö för att ta en ny bild till min byline i City. Förhoppningsvis ser jag inte flottig och ögonlös ut den här gången. Håll tummarna.

Nu ska jag fortsätta umgås.

"This is it! Tada!"

2011-10-14T09:17:00.004+03:00

Ett besök hos tandläkaren väntar och min ekonomi är redan kass. Jag funderar nästan på att sluta slösa pengar på onödiga prylar. Som tur är är det här första och sista gången jag behöver betala en klumpsumma till tandläkaren. Frisktandvård låter riktigt bra.

För övrigt älskar jag vädret. Har inga särskilda planer i dag, dock borde jag plugga lite. Vi får se hur det blir det med. Nu ska jag vidare till metallredskap och banankräm.

Vilket meningslöst inlägg. Nåväl.

"'Tada' is when you do a flip or where the magician cuts the pretty lady in half, not when you show someone where you want to shove their dead body." - Gloria.

Darlin' you give love a bad name

2011-10-09T18:29:00.012+03:00

Var nyss ute på en pinsamt kort promenad. Hösten börjar mena allvar nu och jag är i behov av ett par nya, hålfria vantar. Trots kylan älskar jag vädret. Det är ljuvligt att kunna vandra omkring i stickade kläder utan att det bildas pärlor i pannan. På tal om Kent nostalgilyssnar jag just nu på FF. Om en stund byter jag tillbaka till Adele. Eller Bon Jovi.

Nu när det är kallt kan jag inte undvika att längta lite efter julen, trots att tiden redan går alldeles för fort. Jag skyller på pepparkaksdumlen jag åt igår, och doften av alla tända värmeljus jag har omkring mig just nu. Det finns värre saker än gul bokeh i mörker och filtmys i soffan. Och luddig snö.

I helgen har jag gottat mig framför ett Gleeathon. Mycket mysigt och mycket välbehövligt. Nu har jag dock en mindre tilltalande hög av böcker att återgå till.

Nu ljög jag. Inte om högen, den består. Men litteraturvetenskap äger.

Jag såg att det senaste fotot på mig som publicerats här var från mars månad. Så kan vi ju inte ha det. Här följer en fuskredigerad bild (ingen medveten pose, tro det eller ej) från dagens promenad. Så att ni vet att jag fortfarande består av materia och fluff. Och för att bilden blev rätt bra.

Nu ska här studeras intensivt. Goder afton, eder alla.

I set fire to the rain feat. Nattens klagomål

2011-10-09T00:39:00.013+03:00

Hej alla barn.

De senaste dagarna har köket inte varit min vän. Jag har bakat massor och inte en enda bulle/limpa/magisk muffin har smakat speciellt angenämt. Jag kände att det var på väg att gå utför så jag bestämde mig för att baka något väldigt okomplicerat som inte går att fucka upp. Dumlekakor. Sagt och gjort. Daddy's back.

Som motvikt till allt som jäser i min mage (ej gravid) har jag spenderat väldigt mycket tid inne på Gerdahallen. Jag älskar träningsvärk och har för första gången i mitt liv träffat mina biceps. De är förtjusande.

För övrigt har en av knapparna på min kära mobil pillats in i en koma så jag började kolla upp olika smartphones på prisjakt och hujedamej vad jag börjat tycker illa om iPhone. Jag förstår äppelmys då jag själv äger en iPod Touch som jag tycker mycket om, men som mobil är iPhone nästan förargelseväckande . Den nyaste versionen kostar upp till fyra-fem gånger så mycket som andra smartphones med exakt samma funktioner. Men det som gör mig mest irriterad är hur mycket tillverkarna förlitar sig på sitt märke och på köparens bristande teknikkunkskaper. Inte nog med att den är löjligt dyr och allt annat än prisvärd; börjar batteriet eller minnet att svika får man bara leva med det. Dessa är faktorer som enkelt går att reglera på egen hand på andra mobiler som tillåter ägaren att byta minneskort eller batteri. Andra operativsystem är heller inte så rigida och konsumentkränkande.

Möjligtvis kan min frustration även ha att göra med att iPhone påminner mig om JL och Superlative Conspiracy och... åh, jag börjar nästan koka. Dessa jävla tröjor. Dessa fula, enformiga tröjor som hade tillverkningskostaden av ett tuggummi men som på grund av sitt intetsägande märke kostade närmare tusenlappen och som således blev köpta av varenda högstadieelev som ville göra allt för att inte sticka ut i enfalden. Sjuans skolkatalog är ett dåligt skämt, och det är inte bara för att jag ser ut som en kille.

...Klockan är mycket och jag har ätit en del dumlekakor. En kombination som gärna föder arga inlägg om oviktiga saker. Angående mobilerna så tror jag att jag försöker väcka liv i min knapp i stället, jag vill inte köpa en ny. Hellre ett objektiv, eller ingenting alls. Jag har redan för många prylar.

Avrundar inlägget med ett försök till självuppmuntran från när jag var sjuk för ett par veckor sedan:

Lite konstigt skärpedjup, men med tanke på febern är jag ganska stolt över den dagens artistiska och fotografiska insats.

Nu ska jag gå och lägga mig. Nästa gång talar vi om större saker.

Colour it Red

2011-10-02T01:12:00.007+03:00

Kära dagbok.

I går for jag hem till Vetlanda.

I dag färgade jag mitt hår rött igen.

I morgon ska jag fika med en nybliven göteborgare som också har farit hem till Vetlanda (förutsatt att vi lyckas hitta ett öppet fik, ej direkt anslutet till ICA Maxi).

På måndag åker jag tillbaka till Lund.

På tisdag ska jag ha läst Iliaden.

Tisdag eftermiddag kommer jag att ha skämts för mina bristande kunskaper om Iliaden.

Tisdag kväll äter jag en smörgås.

Sammanfattning: Fika är gott men Vetlandas öppettider är ett skämt. Iliaden är seg och tråkig. Jag dömer ut böcker efter blott ett kapitel. (Ursäkta mig - blott en sång. Det är ju hexameter vi har att göra med.) Ibland äter jag på kvällarna.

--------------(Nu byter jag stuk och ämne.)--------------

Jag var på väg hem från en härlig klassfest häromdagen när jag råkade på musik. Närmare bestämt så hamnade jag inne i AF-borgen vid halv tre på natten av random anledning. I en av borgens salar dansade Boelspexarna till Enyas musik. Jag blev alldeles tagen, hänförd, fängslad - och frustrerad. Jag hittar nämligen inte skiten. Jag har sökt desperat efter denna ljuvliga, oerhört kraftfulla, storslagna men ändå något olycksbådande musik som jag tror är sjungen på keltiska. Jag har kvar en melodi i huvudet som ni naturligtvis kan höra när jag skriver: A-oo-ri. ...Det där är alltså den lilla halvfärdiga snutt text jag minns. Den som känner sig träffad får givetvis höra av sig till mig, då det kanske märks att jag är något angelägen.

(För övrigt är jag inte helt hundra på att det är Enyas låt. Men det lät som hennes röst och hennes musik.)

...Det är sådant här som ockuperar min hjärna när jag borde fylla den med Peliden Akilles och Atreus son Agamemnon. Nåväl. (Jag vet inte ens hur viktiga de är för boken. För allt jag vet dör de båda i sång 2. Jag lär vilja hänga på.)

God natt, övriga rödtottar och andra eventuella läsare.

"Men aren't that complicated. They're kinda like plants."

2011-09-27T00:44:00.008+03:00

De senaste dagarna har jag knappt lämnat lägenheten. Dels för att några analysuppgifter har tagit upp pinsamt mycket tid (20% effektivt skrivande, 80% slösurfande "i väntan på inspiration"), och dels för att jag har blivit sjuk. Min hals är löjligt svullen, jag blir yr av att stå upp och det är givetvis synd om mig. Å andra sidan har jag inte varit ordentligt sjuk på länge, så det var väl helt enkelt dags nu. Min dag var kommen.

Jag vaknade ofattbart sent idag då ovannämnda skolarbete höll mig vaken till halv fyra i går natt och troligen lite på grund av mitt nuvarande hälsotillstånd, så just nu ligger Jashar och snarkar gott medan jag väntar in tröttheten under en skrivbordslampa. Min dag har enbart bestått av ett seriemaraton. Sex and the City, närmare bestämt. Det kändes som ett lämpligt val av serie då Jashar tyckte för synd om mig för att klaga. Han lagade till och med soppa till mig. Mycket bra pojkvän. Det dröjer inte länge innan jag friar igen.

...jag skämtar. Soppan var inte bara till mig.

Nu ska jag försöka pilla ihop lite idéer till en krönika. Inspirationen finnes nog hemma hos Carrie. Adjö.

No doubt in my mind where you belong

2011-09-23T14:02:00.015+03:00

Från förra veckans fotopromenad. Jag har börjat med vattenstämplar nu. Lagom diskret, lagom onödigt. Men jag känner mig coolare nu, och det är ju bra.

Much ado about nothing

2011-09-22T20:38:00.007+03:00

Nu tänkte jag skriva lite om makroner.

Jag har försökt baka egna makroner ett par gånger, för att vara lite trendig. Första gången blev det choklad. De smakade inte som makroner, men de blev väldigt goda. Andra gången blev det grönt. Resultatet blev små snorpopcorn som såg ut att ha haft sex. Dessa slängdes omgående. Nästa gång blir det nog choklad igen.

Idag blev det ICA.

Nu har jag skrivit färdigt.

...Jag verkar inte vilja plugga i kväll.

Intro

2011-09-21T22:29:00.004+03:00

I Lund, för en tid sedan.

Fröken Obeslutsam

2011-09-21T22:19:00.001+03:00

Nu börjar jag om.

Här.

Jag ger en flik till varje intresse. Det blir bra.

God natt.

"You think I brought my own porn in here to buy?"

2011-05-26T11:19:00.005+03:00

Började tröttna på att se mitt nylle så fort jag gick in på denna ödelagda internetsida. Jag har knappt någon tid att andas, med tentan runt hörnet. Så här får ni en bild på ett par makroner. De var ljuvliga.

Teckensnittet går inte att ändra när jag skriver från laptopen heller, så jag pallar inte. Jag skriver på studentlivsbloggen ibland i alla fall.

Hej då, era nördar.

Tellin' me everything that's on your nasty mind

2011-04-22T11:17:00.006+03:00

Hej hej.

Jag sitter och njuter av vatten ur ett stort glas på min systers balkong innan frukost. Fåglarna kvittrar och blommorna blommar och sånt. Till och med Vetlanda är mysigt då.

Jag nämnde tidigare att jag skulle få en studentlivsblogg kopplad till Lundagårds nättidning och att jag skulle uppdatera där flera gånger i veckan om mitt studentliv. Det har gått sisådär med uppdaterandet, mest för att jag inte riktigt har luskat vilka delar av mitt studentliv som kan vara av allmänintresse. Sen är jag inte riktigt på det klara med vad ett studentliv är för något. Men jag uppdaterar där oftare än vad jag gör här, i alla fall. Om det är av allmänintresse.

AAAAJ FÖR FAN. MIN FOT VAKNAR. AAAAAH.

...Nu missade ni mina roliga miner. Nåväl.

Här är min senaste krönika.

Här är Studentlivsbloggen.

Nu är det dags för frukost.

Ett smyginlägg och några fåglar

2011-04-11T22:31:00.022+03:00

Psst.

Jag pluggar egentligen nu. Men jag orkade visst ladda upp ett gäng bilder under tiden, så här har ni dem:

För en vecka sedan (tiden går alldeles för fort) fyllde jag tjugo år. Till mig själv hade jag köpt några pyttesmå chokladbitar.

Från Jashar fick jag dock en betydligt bättre present. En Kånken. Den är underbar. Dessutom har den unge herrn köpt oss en upplevelse. Vi ska uppleva Liseberg i en bubbla. Vi ska testa på zorbing. Jag var ett mycket glatt födelsedagsbarn.

Den underbara Sachertårtan. Den tog slut dagen efter. Vi tömde dessutom ett fik i Malmö på sötsaker, dagen till ära.

"Le naturligt."

Undulatmaffian.

"Le naturligt lite mer naturligt." Det här känns faktiskt mer som ett "Here's Johnny!"-moment.

De simmar i ett himlavalv.

"Jag skulle vilja sätta mig på den där. Den ser så mjuk och fluffig ut." -Jashar efter att anden ovan burrade ner sig bland stenarna. Till alla djurvänner: Han satte sig inte på fågeln.

Lilla Fiskaregatan.

Min värld.

Det är underbart väder i Lund. Ni anar inte hur roligt det är att plugga då. Så sorgligt att jag knappt gör det.
Häromdagen mumsade jag i mig en halvliters Ben & Jerry's Chocolate Fudge Brownie på en halvtimme. Jag började skratta efteråt. Visserligen är jag medveten om hur duktig jag är på att konsumera stora mängder socker på en gång, men jag tyckte ändå att det var en bedrift.
Annars tränar jag på Gerdahallen och tar långa kvällspromenader. (Det kändes väsentligt här.) Jag pluggar, fikar och finns. Skriver, pratar och vilar. Funderar en del. Nu vet ni.

Idag har jag umgåtts med storebror Arash som har kommit till Sverige från London. Han tyckte att vi hade gjort hans lägenheten mysig. Om några dagar får vi veta om vi får bo kvar här efter sommaren eller inte. Håll tummarna, annars blir vi hemlösa. Eller ännu värre; får bo i korridor.

På lördag ska jag få möta Hans helighet Dalai lama. Det känns ju bara lite fantastiskt.

Näe hörrni. Nu får ni gå och lägga er.

God natt.

Lookin' out the window at the world, I just ain't ready yet

2011-04-01T23:23:00.017+03:00

Hej.

Jag nämnde i något tidigare inlägg en plats som fick mig att tappa andan. Detta är Jakriborg. (Försök att förbise gödslet.) (Ja, det där är riktiga hus.) (Japp, jag är en turist.)

Stilla och sagolikt.

Min snygga man.

I torsdags kväll fick Jashar ett plötsligt sug efter kanelbullar. Så där satte sig en deg och jäste klockan elva på natten. Bullarna blev goda.

Beskåda vår studentkyl. Ständigt proppfull, inte en nudel i sikte. (Det står faktiskt ett par ciderburkar där någonstans. Bakom oliverna. Eller kanske bakom äggen... äh. Vi tycker om mat.)

Vår (Jashars) tv blev ledsen och fick en svart rand rakt igenom sig, så under tiden den åkte hem för att skicka hit sin mindre deppiga kompis fick min småstora datorskärm agera tv. Nu är allting där det ska vara igen, därav min bilduppdatering.

Livet rullar på här i Lund. Första delkursen är avklarad och jag har just påbörjat nästa, som består av seminarier i princip varje vecka. Festande är inte så aktuellt för tillfället (klockan är trots allt elva på en lördag och jag sitter här och skriver), av den enkla anledningen att jag inte tycker att det är roligt just nu. Jag känner inte för det. Jag känner för helt andra saker.

Jag känner för att ta fotopromenader i det vårväder som nu är så påtagligt. Jackan är snart ett minne blott, buskarna knoppar och solen njuter mer och mer av vårt sällskap. Jag känner för att springa tills mina fötter är så där behagligt bortdomnade som de är i just detta ögonblick. Jag känner för att komma fram till vad mitt liv ska gå ut på.
...Oj, det blev visst ett sådant inlägg.

Hur som helst så var jag på en intervju för... en vecka sedan? Två veckor sedan? Jag träffade Gustaf från tidningen Lundagård som berättade att det där mailet jag skickade någon gång mellan flyttkartonger och adressändring om att få jobba på tidningen hade hamnat på villovägar. Jag, som efter att ha skickat mailet fick höra från diverse källor att Lundagård i princip bara vill ha medarbetare som har bott i Lund i några terminer och som helst ska ha jobbat för en nationstidning tidigare, hade inte ens förväntat mig något svar. Men jag fick ett, och nu jobbar jag för Lundagård. Gustaf hävdar dessutom att han tror att jag är en utmärkt bloggare (haha) så jag ska få en blogg kopplad till nättidningen. Den kommer att heta Studentbloggen och där förväntas jag vara en intressant och rolig student några gånger i veckan, så personer som av någon anledning vill läsa det jag skriver oftare än en gång i kvartalet hänvisas dit. Jag ska sätta igång med den på måndag, så länk kommer kanske senare.

Måndag. Då fyller jag tjugo år. Spännande. Jag känner mig som en lillgammal sjuttonåring mitt i någon form av medelålderskris.

Mina senaste krönika finnes här, om så önskas. (Jag gillar att rubriken är densamma som min punchline. Genialiskt.)

Nej, nu är det läggdags.

.

'Till my bone collapse

2011-03-16T18:03:00.015+02:00

Jag har ägnat hela min pluggdag åt att redigera bilder. Jag är så jävla bra. Imorgon bär det av till Vetlanda eftersom iranier firar nyår i mars, och jag gissar att jag kommer att panikplugga ganska mycket den kommande veckan. Visserligen är det ganska få poäng jag behöver plocka på mig under torsdagens tenta för att få godkänt på kursen, men det är ändå en hel del jag ska kunna. Dock så är det fortfarande så att plugget inte prioriteras högst denna termin. Jag håller fortfarande på att lära känna staden och allt som hör den till.

Dagens hårda arbete:

Cp-Runar brukar vandra runt för sig själv här hemma och idag satt han och fes på teburken.

Under en promenad hittade vi mumintrollet i form av ett motorcykelöverdrag. Förbipasserande undrade förmodligen vad jag var för en skum turist som fascinerades av lite plast (?).

Några blad har börjat titta fram och igår hittade vi dessutom några blomknoppar. Underbart.

Någon dag åt vi kyckling och potatis.

Min dator såg ganska tråkig ut när den var hopfälld så jag pimpade den lite. Jag vet förresten inte om "pimpa" är rätt ord när man klistrar fast muminklistermärken på saker och ting. Jag får leta fram några mer vågade klistermärken senare.

Favoritteet just nu.

En liten del av en liten vägg.

När jag promenerade till Nova igår så köpte jag två koppar och en penna. Pennan är underbar och jag har klottrat på närmare alla föremål i lägenheten med den, inklusive kopparna. Jag har även givit samtliga speglar varsin penis.

Efter promenaden var det dags för stand up. Niklas Larsson var riktigt rolig.

Kvällens höjdpunkt var dock Soran, så klart. Det var länge sedan jag skrattade så hårt.
Det är helt otroligt hur han lyckas hålla masken när hela publiken skrattar konstant.

Just nu har jag inga föreläsningar då det är tänkt att vi ska vara duktiga och sitta och plugga på egen hand i två veckor. Det har gått så där, måste jag säga. Radio AF, spontanresor till Köpenhamn och träning tar upp... förhållandevis lite tid, men bara för att jag flyttar till Lund så slutar jag inte med att skjuta upp saker. Trots att plugget är intressant.

Jag har lyssnat på Nate Dogg mest hela dagen. Må han vila i frid.

Imorgon är det som sagt Vetlanda som gäller. Nu ska jag ut och springa en sväng.

God kväll.

P.S. Ovan kan ni se att jag har skrivit med skrivstil på ett fönster. Det blev förvånansvärt snyggt. Jag hade inte skrivit med skrivstil sedan lågstadiet förrän jag vikarierade på Tomaslunden i höstas, och då jag skulle skriva med skrivstil i barnens böcker för dem att lära sig av var det en pojke som påpekade att han var tvungen att sudda ut det jag har skrivit för att hans föräldrar annars skulle tro att det var han själv som skrev så fult. Ingen skulle tro på att det var frökens handstil. D.S.

Yoga, laxmos och entourage

2011-03-07T23:48:00.013+02:00

Hej alla nära och kära.

Idag har jag varit sur på de annars mycket söta bussarna i Lund så jag tjuvstartade fettisdagen lite. Vi vet alla hur sunt det är att dränka sina sorger i grädde. Jag tycker för övrigt inte ens om grädde, men semlor går bra. Kanske för att de ser så söta och bulliga ut.

Jag har hela dagen gått runt och tänkt på filmen Black Swan. Natalie Portman var så fantastisk att det känns som om jag fortfarande vore i hennes värld. Vilken makalös jävla film. Jag tappade helt andan flera gånger.

Några slumpvis utvalda bilder från den senaste månaden:

Kaoset på byrån, här dessutom en aning städat.

En dag snöade det, men som tur var försvann snön lika fort som den kom. I övrigt har vi haft helt fantastiskt väder här i flera veckor.

En smygtitt in i köket via spegeln i hallen. Så vackert.

Jag blev helt kär i dessa kängor och köpte dem utan hänsyn till kostnaden.

Men de är helt klart värda det.

När jag var mindre minns jag att jag åt dessa japankakor i Lund och fullkomligt älskade dem. Vi hittade dem igen på konditoriet jämte vår lägenhet. Jag blev glad.

Sist och minst så var jag impulsiv och kapade av 10-20 cm av mitt hår idag och färgade det rött (det är dock inte rött på bilden, ifall någon skulle missa det). Det var länge sedan jag hade så här kort hår och jag måste säga att jag älskar det. Det ser betydligt friskare ut och har man så lockigt hår som mig så ska man ge fan i att låta det bli långt, slitet och fult. Hade jag inte blivit förbannad på mitt hår så plötsligt så hade jag kanske gjort som vanliga dödliga och gått till en frisör, men jag är inte speciellt förståndig av mig. Dessutom blev det skitsnyggt.

Jag väntar med en fotorunda utanför lägenhetens ramar tills staden börjar grönska. För övrigt så skar jag av halva min tumme när jag jobbade på Tages i söndags. Vilken aggressiv brunch. Det var ganska roligt ändå.

Egentligen finns det massor att berätta. Men jag är en usel bloggare. Kanske för att jag hatar ord som bloggare, blogg, bloggerska och borrmaskin. Men jag tycker om att skriva. En annan dag.

God natt.

(Gubbarna är i en hiss på nionde våningen)

2011-02-13T20:44:00.005+02:00

Jag har helt seriöst världens sämsta humor:

(Jag skyller på allt snor i hjärncellerna. Men nu är jag nästan helt frisk. Det förbättrar dock inte mina teckningskunskaper.)

Det var Novischpub häromdagen. Det var ganska roligt. När kvällen tog slut och natten började hette jag Christopher.

Idag blev vi hembjudna på en mysig lunch och fika hos Eva och Roger. På väg hem visade Eva oss en plats som jag och min kamera kommer att återbesöka så snart som möjligt. Jag tappade helt andan. Hon introducerade oss även för ett bageri 20 meter ifrån lägenheten som vi av någon anledning missat. Som kompensation för denna nya kunskap och en helgs frosseri ska jag försöka ta mig till Gerdahallen imorgon, vid något tillfälle då jag inte sitter fastkedjad framför skrivbordet (...i soffan) och pluggar.

Nu blev det plötsligt väldigt jobbigt att bry sig om att skriva här. Återkommer när jag är rolig i skrift.

God kväll.

Mitt snoriga liv feat. en pojkes morgonstund

2011-02-09T00:57:00.019+02:00

Så, tenta om två veckor. Den här månaden har jag läst fler sidor i broschyrer och informationshäften än i mina kursböcker. Var det dumt av mig? Det återstår att se. Men jag fick 6 av 7 poäng på en veckouppgift som tog mig tjugo minuter att skriva, så jag kanske inte är fullkomligt värdelös.

Så här såg dagens första minuter ut:

Söt pojke och solsken. Jag promenerade runt i staden senare med ett idiotiskt flin på läpparna; förbipasserande måste antingen ha förstått att det var vädret som orsakade det eller trott att jag var sekunder ifrån någon form av transformation.

Jashar är som sagt söt, inte minst så när han är sömnig. Så här följer ett olämpligt antal bilder från mina morgontrakasserier (jag hade inte hjärta att redigera dem, alls):

Första kortet. Här har han ännu inte öppnat ögonen för att titta in i det läskiga objektivet.

Objektivet var som sagt läskigt.

Men han kom över det.

Här någonstans började han acceptera morgonens ankomst.

Detta är inte Jashar längre utan Cp-Runar. Jag hade inte hjärta att redigera honom heller.

Rester efter gårdagens avsnitt av glee.

Ikväll blev jag medlem i Utrikespolitiska förbundet i Lund i samband med en diskussion/ett föredrag om situationen i Egypten och Tunisien och jag ska göra så gott jag kan för att flirta in mig i den redan färdigplanerade resan till Indien. Om inte det går så tvingar jag dem att ta med mig till Madrid.

Nu är det läggdags (Jashar har redan somnat i soffan. Objektivet skulle väcka honom, så jag låter det vara) och imorgon är det en heldags plugg som gäller. Ett novischäventyr tog slut och nu är det dags för nästa; denna gång är Östgöta nation i farten. Novischpub på torsdag, gissningsvis hinner jag inte plugga speciellt mycket då.
Snälla tenta om två veckor, gå bra.

Har jag förresten nämnt att jag är extremförkyld? Jag vet inte hur många människor jag har irriterat och äcklat idag med mitt konstanta snörvlande. Men att gå och snyta sig mitt under en två timmar lång diskussion i en smockfull sal är inte riktigt ett alternativ. Jag försökte istället att lite diskret överföra allt snor till min vante.

Nu ska jag snyta mig, misshandla mina tänder med tandtråd och Colgate (jag skämtar bara, jag behandlar dem fint. De gillar trots allt det bättre än ett besök hos tandläkaren. Ingen banankräm i världen är värd den nu vidrigt dyra, hjärndöda atmosfären) och slänga min vante i tvättkorgen.

God natt.