DMP Goes Bali

Vägen till Marina's - en filmsnutt på moppen!

2012-01-11T01:20:00.001+07:00

Hallå där! Som jag lovade förra veckan så är det inte slut med blogg bara för att vi är hemma! Idag tänkte vi visa en kort liten filmsnutt på hur det ser ut i området där vi bodde och hur vi åkte moppe nästan varje dag till vårat lilla stammisrestaurang Marinas, som vi nämnt några gånger tidigare i bloggen!

Ta dig en titt på vår sista dag på Bali!

Vi har mer film på moppeåkning på lager, en lite längre film där jag och Fredrik guidar er på en lite längre färd genom områdena Canggu och Dalung, där vi bodde. Den kommer när den kommer, men håll utkik, för den vill du inte missa. Den innehåller allt från hundar med knutna öron som åker bil till nervpirrande och actionfylld stuntåkning på väldigt smala gator! Den kommer ganska snart dyka upp här på bloggen!

Hej så länge!

Den långa färden hem...

2012-01-06T05:03:00.003+07:00

Hallå där! Niklas här! För er som inte vet så har vi nu lämnat Bali! För prick 2 veckor sedan landade vi brunare, smalare, smått berusade och med väldigt blandade känslor på Arlanda. Men vad pörskan, tänker du säkert nu, varför skriver jag i vår Baliblogg om vi inte längre är kvar på Bali? Jodu för bara för att vi lämnat den lustiga lilla ön så betyder det inte att vi har slut på bilder och berättelser om våra äventyr!

Sen hur mycket vi kommer skriva lär iochförsig visa sig, men tanken finns där iallafall!

Resan hem var inte det roligaste jag varit med om. Inte för att det hände något speciellt tråkigt, utan för att det tog 36 timmar från att taxin lämnade vårt kära balihem tills tåget rullade in på den halvt igensnöade stationen i Östersund. 36 timmar! Fy pörskan.

Under resans gång så var man ju tvungen att sysselsätta sig på bästa möjliga sätt, därför fick kameran titta fram vid några tillfällen! Här kommer lite bilder från vår 1800 mil långa resa!

Vårt första stopp var på flygplatsen i Singapore, där vi fick gå av planet, vänta i 2 timmar och sen borda samma plan igen (nödvändigt?) - här i Singapore har dom tydligen aldrig hört talas om Östersjön, enligt denna karta sitter Sverige och Finland ihop längs hela jäkla gränsen. Hemska tanke.

Ca klockan 0:00 på Singapores flygplats, och resan har just börjat. Det gjorde oss ganska matta.

Men så såg vi någonting som fick Marre att vrida på ansiktsmusklerna på ett ytterst finurligt sätt. Vad var det hon såg?

Jo, någon var mer less än oss, mycket mer less. På allt. Denna farbror följde oss från Bali, till Singapore och vidare till Qatar. Hans uppsyn blev surare och mer deprimerad för varje minut. Han såg ut som en man född utan personlighet och minsta lilla tillstymmelse till glädje.

En trött medresenär som troligen bröt nacken under denna tupplur.
Flyget mellan Singapore och Qatar var 11 timmar långt och började tidigt på natten, och av någon anledning blev vi omplacerade så vi satt inte med varandra. Fredrik hamnade brevid en väldigt pratglad tant som tydligen inte förstod att om man har på sig hörlurar och sover så är man inte mottaglig till konversation. Det gick honom en smula på nerverna, tur att det fanns öl. Marre och Patrik hamnade rätt nära varandra, och jag hamnade i en helt annan del av planet. Så under detta flyg så sov vi nästan hela tiden, tillsammans med resten av planet. Förhoppningsvis inte piloten dock.

Väl framme i Doha, Qatar, tidigt på morgonen så var vi lite piggare och gladare.
Doha International Airport är ett väldigt stort, varmt och jobbigt ställe. Men eftersom det är ett nav för flyg till och från hela världen så finns det en hel den intressanta karaktärer att observera. Allt från feta texasbor till 15-åriga oljesheikar och stickande kineser.

Denna stilige karl i 70-års åldern såg ut som att han nyss rymt från ett fängelse där han suttit i 40 år. Det kanske han hade också, det var inte vår ensak.

Att flyga med Qatar Airways har sina fördelar, bland annat fri bar. Och tro mig, under en så här lång flygresa så behöver man sprit. Under det första flyget, från Bali > Singapore > Qatar så sov vi dock mest och tog det ganska lugnt med barens sortiment, speciellt Fredrik, som absolut inte blev tillsagd att han fick vänta lite med sin 8e öl. Bilden ovan med öl och whiskey togs under den andra flygresan från Qatar > Sverige, då vi alla fick sitta brevid varandra vilket gjorde oss lite mer sociala och törstiga.

Mer öl, och några Screwdrivers. Och det var inte dåliga Screwdrivers, jag tror det var 30% apelsinjuice och 70% vodka. Eventuellt så ville dom supa ner oss så vi somnade, men ack nej, vi sov ju under första planet så vi var pigga och törstiga!

En liten stackars steward suckade en gång eller tre när han gick förbi vår rad och ständigt möttes av denna syn. Men han ska inte klaga, han fick betalt!

FRAMME! Efter en väldigt lång resa var vi äntligen hemma i Sverige igen!
Vi vandrade runt i några timmar i väntan på våra flyg och tåg som skulle ta oss hem till våra slutdestinationer. Överallt såg man en massa stockholmare i tjocka vinterjackor som tittade lite konstigt på oss där vi gick omkring i kläderna på bilden. Jag antar att vi inte ville erkänna att vi inte var på Bali längre.

För det är kanske inte så konstigt att det blir lite av en chock för både kropp och själ att byta liv från det här...

Till det här.

Men nu är vi alltså hemma i Sverige. Om och när vi återvänder till Bali är ett stort frågetecken, men jag vet iallafall att tiden där har gett oss minnen för livet, och jag är ganska säker på att iallafall jag kommer återvända. Jag väntar dock gärna tills teleportören är uppfunnen.

//Niklas

Villa Surya Abadi

2011-12-23T06:54:00.001+07:00

Här kommer äntligen lite bilder på våran villa. Det är i detta hus vi har levt och frodats det senaste 4 månander. Se och begrunda..

Skitvägen ner till våran Villa. Taxi bilarna fastnar alltid.

Grinden till våran Villa

Marre ska ut på Äventyr.

Våran infart och parkering,

Vardagsrum/allrum

Delar av kök

Fredriks rum

Fredriks Toa

Vårat något stökiga kök.

Kök/skräputrymme/ödlebo

Trapp upp till Patrik och Niklas rum

Niklas rum

Niklas Toa

Trapp er till Poolen

Trapp till utebadkar och toa. Aldrig använt dessa faciliteter.

Pool!

Pool och delar av trädgård

Mer Pool

Våran snuskflod som rinner utanför villan.

Grannens magra ko.

Det var allt för detta inlägg. Nu har ni lite koll på hur vi har bott under dessa 4 månander.

//Patrik

Udayana Universitet bakom kulisserna!

2011-12-19T00:45:00.001+07:00

Nu har vi klarat av en hel termin här på Bali!
Som Marre skrev i förra inlägget så lyckades vi äntligen få ut våra diplom, som vi har slitit som djur för. Att plugga här i Indonesien är ganska annorlunda jämfört med i Sverige, och det har varit en lärorik upplevelse! I fredags besökte jag vårt universitet för allra sista gången, och passade då på att ta lite kort för att visa er där hemma hur det ser ut på Fakultas Sastra di Universitas Udayana, eller Institutionen för brev(?) vid Udayanas Universitet om man översätter till svenska. Här kommer hursomhelst lite bilder!

Entrén till vår institution!

En väldigt ny skylt framför entrén, det är ju viktigt att visa vart man har kommit!

På dessa bänkar brukar vi sitta och vänta på lektionerna.

Utsikten över innergården

Ett av de tre klassrum som vi använder oss av. Bänkarna är INTE gjorda för halvfeta européer, hälften av gångerna följer hela skiten med när man reser på sig.

Dörren till universitets heligaste rum; kontoret för vårt program. Heligt av den anledning att det är det enda stället med en vettig AC. Ibland går man bara in där för att kunna andas.

Skolans fik/restaurang med några av dess personal. Här kan man få bland annat fyrkantiga och flottiga "vårrullar" för ca 80 öre eller stekta nudlar/ris med diverse oidentifierbara tillbehör för 5-10 kronor. Här finns även muffins med chokladströssel och riven ost om man gillar såna kombinationer!

Och här är själva matsalsdelen, vilken oftast brukar vara olidigt varm och proppfull.

Entréhallen, där golvet oftast är fullt med balineser med laptops.

Moppar, mängder av moppar.

Ännu fler moppar. Jag tror det finns fler moppar än studenter på detta universitet.

En ovanligt folktom och städad innergård, ser ju faktiskt ganska fräsch ut eller hur? Men...

Alla mynt har två sidor. Vissa delar av detta universitet ser ut som ett slumområde efter en kärnvapenapokalyps.

Denna risigare del brukar dock ibland locka till sig oss, då vi vid ett flertal gånger suttit och ätit på dessa stolar, mitt i slummen, då det varit fullt i matsalen. Det är spännande att läsa klottret på indonesiska och hoppas att man inte får ett tak i huvudet.

Nu har ni fått ta del av vart vi har tillbringat varje måndag-onsdag de senaste 4 månaderna. Okej kanske inte bokstavligt talat varje måndag-onsdag, men vi har gjort vårt bästa iallafall, och enligt vad mamma och pappa alltid sa när jag spelade fotboll i mellanstadiet så är det viktigaste att man gör sitt bästa och försöker.

Nu ska jag sova, har bara 3 nätter kvar här på Bali så jag måste ju passa på att utnyttja sängen!
//Niklas

Certificate of Participation

2011-12-16T16:39:00.003+07:00

Igår hade vi då våran avslutningsceremoni i skolan. De flesta dök upp i sina Traditionella balikläder, vilket det blev att vi halvt gjorde också. Niklas var dock den enda som hade hela outfiten hela tiden. Det var lite Gamelanmusik och dans först, och sedan fick alla en och en gå upp och hämta sitt Certificate of Participation, vilket tog ett bra tag då det inte bara var vår klass där utan massa andra utbytesstudenter också. Det var vid detta tillfälle jag var glad att jag åtminstone hade tagit med mig hela traditionella utstyrseln, för den fick åka på då. Fredrik som bara hade den traditionella skjortan, vanliga byxor och flipflop hade tydligen fått lite menande blickar från vår språklärare Rajeg som delade ut certifikatet.

Vår klass + annat löst folk

Den fina skylten dom gjort för just detta tillfälle

Jag får mitt certifikat

Fredrik hade såklart förtjänat ett också

Efter detta så var det dags för diverse tal. Tal efter tal så snackade dom på indonesiska, endast. Kan sätta alla pengar jag har på att alla i BIPAS (min klass) satt som frågetecken, speciellt när alla dom andra "duktiga" utbytesstudenterna började skratta åt något som förmodligen var något slags skämt. Vi bara tittade på varandra och ryckte på axlarna. Sedan var det dags för talen från BIPAS, där var Tiago först ut och höll ett tal på engelska (äntligen kunde vi få fatta nåt), sedan Juuso som höll samma tal fast på indonesiska, och sist Constantin som körde 50/50.

Tiago håller tal

Juuso kör på hårt på indonesiska också

Sedan började dansarna slita upp folk på scenen för att dansa, det var helt klart det mest underhållande. Vi lyckades slippa undan, men många ur klassen drogs upp, typ två åt gången.

Ytterst seriös dans

"Come here"

Niklas hittade lite instrument att leka med

Jag hittade också lite roliga saker att göra ojud med, inte lika pampigt som Niklas dock..

Kvällen bjöd på fest i Geckovillan, var faktiskt en bra kväll förutom att det var en slags ögonöppnare; nu är det över. Robert som vi har umgåtts med mycket kom för att säga hejdå, och det var ett permanent hejdå. Känns väldigt konstigt att ta avsked med nån man ändå spenderat så mycket tid med. Dock skakade vi hand på att hälsa på han i Helsinki, och han skulle hämta upp oss i den traditionella outfiten och ha en stor skylt där det står "Selamat pagi" (god morgon).

The Gang, med våra välförtjänade certifikat

Ikväll är det beach party, och förhoppningsvis hinner man säga hejdå till några fler ur klassen innan man försvinner för gott.

/Marre

Öl i villan

2011-12-14T23:41:00.003+07:00

Just nu sitter vi i villan och har en slags fest. Eller åtminstone har vi några vänner över och dricker öl. Medan jag och Sandra hade tjejsnack har killarna kollat på filmer på youtube. Antar att kvällen får helt godkänt hur som helst. Att fira att final tests var över var ju trots allt ett måste, och ingen av oss hade direkt orken att dra till Kuta eller liknande. Imorgon är det avsnlutningsceremoni på skolan som vi måste gå på. Tydligen bör vi ha traditionella kläderna, men nej tack. Jag tänker inte ta på mig dom igen om vi inte verkligen MÅSTE, och imorgon är det bara uppskattat inte ett måste.

Final tests idag sög för mig. Ekonomi är verkligen inte min grej. På 60 min skulle vi svara på 6 frågor, och jag kunde inte direkt svaret på nån av dom. Jippi. Tror det gick bra mycket bättre för killarna, dom kan säkert förvänta sig ett G iaf...

Yes we are, efter dom här 4 månaderna..

/Marre

Mahasiswa, bullshit!

2011-12-12T13:10:00.005+07:00

Hej, Marre igen! Veckan som var bjöd på lite festligheter. I tisdags hade några ur klassen ”julfest” i deras Grodvilla, det var supermysigt med marsalliknande saker och härliga människor som kom dit. Var ganska blandat med tyskar, finnar, svenskar, finlands-svenskar. Träffade dessutom en random svensk som det blev en hel del snack med (hur underbart är inte det svenska språket?). Putte och Fredrik kände att det var mer värt att stanna i villan och försöka bli miljonärer på poker, verkar dock inte som dom lyckades...

Dagen efter, onsdag, så drog vi in till Kuta och käkade hamburgare på nightmarket och sedan vidare till ett beach party. Var också väldigt mysigt och trevligt. Fördrev tiden på stranden med att prata med pilot från Tyskland och drack varm öl. Senare drog jag, Putte och Niklas in till Green Box och drack billigt och beundrade vår fina lapp vi satt upp i boxen. Sen vidare till Sky Garden där vi fick bevittna elddans och grejer!

"Skål för fan! Hur bra är inte Green Box? SVERIGE <3"

Elddans, som var väldigt imponerande.

Och nu när vi snart är tillbaka i Sverige tänkte vi förbereda oss för det i helgen genom att käka svenska köttbullar på Alleycats inne i Kuta. Killarna hade redan ätit där en gång, och tydligen var det rätt gott. Och vad ska man säga, det var jävligt gott. Bland det godaste jag ätit här (man kan ta svensken ur Sverige, men aldrig Sverige ur svensken?). Sedan var det free flow, lite mer free flow (för endast tjejer), lite bli stött på av en 93a (wtf), lite green box, lite prat och in i dimman. Niklas kom hem efter oss andra, och hade som vanligt lyckats hitta den bittraste chauffören ever. När han såg vår villa trodde han att Niklas ljugit om att vara student (för att få bättre pris) och beklagade sig ”Mahasiswa, bullshit!!” (”Student, bullshit!!”). Livet är inte lätt.

Green Box.

Party hard and die young.

/Marre

Tut-kulturen

2011-12-12T12:49:00.004+07:00

Den svenska kulturen gällande tutning i trafiken är ganska simpel, om ni frågar mig (Marre). Man använder den ett par gånger om året, och då är det oftast för att säga ”Hur i helvete kör du din jävla idiot, fick du körkortet i en kellogsförpackning eller?!” Kan ofta vara i samband med att ett visst finger visas också (aldrig att jag skulle göra nåt sånt dock, nej nej). Finns så klart andra tillfällen också, när en älg ockuperar vägen eller liknande.

Här på Bali är tut-kulturen lite annorlunda. I början känns det väldigt jobbigt och obekvämt att befinna sig i trafiken av just den anledningen. Det tutas konstant, vilket leder till att man tror man gör något fel hela tiden. Men här kan en tut betyda ganska mycket olika saker. Tänkte ge ett par exempel:

”Hur i helvete kör du din jävla idiot, fick du körkortet i en kellogsförpackning eller?!” (Ahh.. han har förmodligen inte ens körkort.. aja.)
”Vafan står du still för? KÖÖÖR!”
”Vafan kör du för?!”
”Herregud vad långsamt du kör...”
”Hej här kommer jag, akta er”
”Heeey, du kan inte bara köra om sådär, idiot”
Tuta för uppmärksamhet följt av frågor ”Where are you from? Where are you going?” (detta oftast från balineser till turister)
”Det är grönt!!”
”Det är rött men är ju en jävla vänstersväng, så kööör!”
”Nu tycker jag det är en väldig trafikstockning, att tuta lite löser säkert det”

Så här ser det ut när man står i kö för att tanka.

Och efter att ha varit aktiv moppedist här i 4 månader kan jag säga att jag använder mig av dom flesta på denna lista, varje dag. Kanske förutom att fråga dumma frågor till en random människa. Ibland kan vi ha lite tut-krig också mellan varann bara. Det är rätt kul.

Känner mig otroligt van att använda tutan nu, men om jag tar med mig den vanan hem till Sverige kommer jag förmodligen få fler fingrar viftande efter mig än om jag verkligen körde som en idiot.

Förövrigt började vår sista vecka i skolan idag, vilket innebär Final tests. Det började med språkprov; hörförståelse, läsförståelse, översätta, skriva 100 ord om Bali m.m. Sedan hade vi Turismprov. Där fick vi ha med oss alla slides från tidigare lektioner, det kan man ju inte klaga på. Tur jag fick låna Sandras med andra ord, för inte hade jag med mig nåt sånt. Men är rätt säker på att vi alla klarade proven idag. Ikväll ska jag & Niklas och Fredrik & Putte öva in en konversation på indonesiska och prata framför läraren imorgon, skriva ett par sidor om en deppig historia vi fått läsa på Litteraturen och bara hålla tummarna för att det blir ett lätt prov på Kultur/Historia.

Fredrik taggar inför lektion innan läraren kommit in.

/Marre

Betongpelare i vår trädgård?!

2011-12-09T23:28:00.001+07:00

I morse vaknade jag som så många gånger förr av värmen. Jag satte aldrig igång fläkten innan jag gick och la mig då det var rätt kyligt då. Med kyligt menar jag runt 25 grader, jag tror kroppen har acklimatiserat sig vid temperaturen här. Det blir kul när jag kommer hem till Sverige om 2 veckor!

Hursomhelst, jag gick ut ur mitt rum och hörde en himla massa oväsen och mystiska läten. Det visade sig att det var 4 balineser i trädgården som sprang runt med en massa verktyg och cementsäckar. De var tydligen igång med att resa 4 kraftiga betongpelare och rensa bort all växtlighet längs muren i en ände av trädgården, och med växtlighet menar jag inte några maskrosor och ogräs, utan en djungel med palmer och 3 meter höga buskar/ormbunkar/tropiska växter. Samtidigt stod en balines på vår parkering och blickade ner mot trädgården och poolen, där Marre låg och solade. Hans blickar var inte riktade mot arbetsplatsen om ni förstår vad jag menar.

För att ge honom något mer att titta på så gjorde jag Marre sällskap i poolen. Hans blickar riktades plötsligt mot de andra arbetarna istället. Jag förstår inte varför. Sen kom dom bärandes på en palm. Det såg ganska roligt ut när 3 st små balineser på 1,5 meter försöker förflytta en 6 meter hög palm som troligen vägde lika mycket som deras familjers samlade vikt. Men på något sätt så lyckades dom och planterade om palmen på ett oerhört värdelöst ställe där den både skymmer utsikten och troligen kommer växa rakt in i parkeringens tak om några år.

En trött balines i Iron Maiden tröja tar en paus på marken utanför porten.

Vilka dom är eller vad dom ska bygga på vår gård har vi ingen aning om, ingen har sagt något till oss och vi har inte frågat. De höll på i ca 10 timmar, och gav oss onda ögat hela tiden när vi kollade vad dom gjorde. Och medan jag var i poolen så tänkte jag motionssimma lite, då kollade dom på mig som om jag var helt dum i huvudet och dom aldrig sett en vit man simma förut (vilket dom kanske inte har), trodde ett tag att dom skulle ge upp och kasta palmen på mig. Det gjorde dom inte.

Det mystiska byggprojektet. Innan så var vänstra sidan av trappen ännu mer övervuxen än den högra. Balineserna är flitiga måste jag erkänna!

//Niklas

Bali - Tjuvarnas Ö

2011-12-06T10:04:00.000+07:00

Sitter just nu på en otroligt tråkig lektion, Indonessik kultur och historia. Har fått någon vikarie idag. Han snackar dålig engelska och med en himla brytning. Så det kändes som en bättre idé att stänga öronen helt och skriva här istället.

Marre utnyttjar lektionstiden till annat...

Tänkte berätta om ett litet missöde som skedde i helgen. Jag, Fredrik och Niklas hade beslutat oss för att åka in till kuta för en trevlig kväll. Marre lämnade oss för att åka till bergen med Sandra. Kvällen började bra och allt flyt på. Men avslutet kunde varit bättre. Jag bestämde mig för att ta en tidigare taxi hem. Fredrik skickade med mig sina pengar, då han tyckte det var onödigt att gå om kring med mycket sedalar i fickorna. En klok idé kan man tycka. Men strax efter att jag lämnat dom andra blev jag påhoppad av ett gäng av barn i åldrarna 7-13. Innan jag ens han reagera på vad som hände var fickorna tomma och ungarna borta. Jag blev rånad av ett par UNGAR! Inte nog med att mina pengar försvann, utan Fredriks med... Att få tag i en taxi hem är inte det lättaste när man inte har några pengar. Tillslut fick jag tag på en grabb i övre tonåren som körde hem mig på sin motorcykel, till orimligt hög betalning när jag var framme vid villan. Får se det hela positivt, blev en erfarenhet rikare... Tror Bali är tjuvarnas ö. Vid det här laget har vi blivit av med kameror, mobiler och onödigt mycket kontanter. Men vi har alla fall tur med vädret :)

Så till veckan måste jag till polisen för att anmäla händelsen. Drygt, särskilt när man vet att dom inte kan göra särskilt mycket och enbart vill ta betalat. Men försäkringsbolaget kräver anmälan för att ens titta på fallet.

Nu sjunger läraren också, jag undrar om vad? Så sjukt dålig akustik i denna sal. ACn verkar lagt av med...

Ödlefångst av större storlek + video!

2011-12-03T00:35:00.001+07:00

Som vi redan nämnt så är djurlivet här ganska spännande och vi får ofta besök av diverse kreatur. För 1,5 månad sedan berättade vi om hur vi fångade en liten varanödla, för att sedan släppa den fri på vår gård. Den hade ramlat ner i vårt stora utebadkar och tog sig inte upp. Nu har det hänt igen, denna gång har han dock växt till sig rejält, om det inte är hans storebror.

Ord är överflödiga, beskåda räddningsaktionen så som vi, och ödlan, upplevde den. Två videoversioner finns av denna storslagna händelse:

Den episka räddningsaktionen!

En något oseriösare version:

Häpnadsväckande eller hur?!

//Niklas

Hårfrisering Bali Style!

2011-12-01T22:37:00.001+07:00

Efter några månader här på Bali så har vårat hår växt som ogräs i koskit. Så jag, Patrik och Fredrik tänkte att vi skulle ta tag i saken och gå till en frisör! Vi åkte först till en frisör / skönhetssalong inne i Canggu. Det var faktiskt en riktigt seriös frisörsalong, som verkade lite småexklusiv med allt från fisförnäm manikyr/pedikyr till en riktigt Jean-Pierre Barda karaktär i uppknäppt skjorta och tighta jeans till frisör.Patrik och Fredrik tyckte detta var lockande och betalade därför 50.000 IDR (runt 40 kronor) för en noggran hårtvätt följt av en frisyrklippning.

Fredrik blottar sin skalp!

Patrik före

Fredrik före

Fredrik efter

Patrik efter

Jag däremot kände mig skeptisk till det hela, och kanske en aning snål. Så jag bestämde mig för att på vägen hem titta in på ett lokalt ställe precis där vi bor. Det var kanske inte det smartaste jag gjort i mitt liv. Stället var ett litet grönt skjul mellan vägen och ett risfält. Frisören var glad i hågen, men verkade inte förstå ett ord engelska, och jag tror ärligt talat inte han talade indonesiska heller då mina försök att kommunicera möttes av stumhet, samtidigt som han pratade på om gud vet vad på ett odefinerat språk. Jag lyckades urskilja "Messi" och "Barcelona", så tydligen pratade han om fotbollsmatchen som visades på den lilla teven han hade på väggen.

Den lokala frisersalongen, eller vad man nu ska kalla det.

Lägg märke till ansiktsmasken, hår är tydligen farligt!

Jag trodde att jag iallafall gjorde mig lite förstådd med mina handgester och upprepningar av dom indonesiska orden för kort, långt, etc. Tydligen inte. Karln rakade av allt hår på sidorna, tunnade ut resten av håret och lät det förvandlas till någon väldigt konstig rysk fyllevariant av en mohawk. Sedan plockade han fram en kniv/skalpell och började trimma runt öronen och i nacken. Samtidigt försökte han rätta till antennsladden till teven med andra handen. Det var spännande. Priset? 9000 IDR, ca 7 svenska kronor.

Jag fick tyvärr ingen bra bild på min misslyckade frisyr, men här ser man hur Robert försöker rädda min skalle med en rakapparat senare under kvällen! Och det blev faktiskt helt ok! Så nu ser jag normal ut igen.

Vad kan vi lära oss från detta då? Jo, gå inte och klipp dig i ett skjul på ett risfält där priset är 7 kronor och frisören iklädd ansiktsmask pratar med sig själv på något konstigt språk och fixar tv-mottagningen samtidigt som han har en kniv mot din nacke.

//Niklas

Ank-Kungen!

2011-11-29T19:49:00.001+07:00

Varje dag runt kl 16:30 händer det något här utanför vår villa. Det börjar med ett odefinierbart och avlägset ljud. Det kommer dock sakta närmare och närmare och ganska fort känner vi igen det, det är omöjligt att ta fel; Ank-Kungen närmar sig! Det intensiva och högljudda kacklet från hans ~50 undersåtar är ett märkligt ljud. Varje dag denna tid så leder han dom hemåt. Exakt vilket hem dom är på väg till vet jag inte, bara att det enda ord som Ank-Kungen yttrat till mig var när han pekade på dom och sa Pulang, vilket på indonesiska betyder ungefär: på väg hem. Dom passerar rakt utanför vår port, som ofta står vidöppen när vi är hemma, och en liten felsväng av en förvirrad anka skulle kunna leda till att vårt vackra hem ser ut som efter ett kuddkrig med elefanter höga på LSD. Men Ank-Kungen har pli på sin flock, dom går dit han vill.

Ank-Kungen på väg med sina ankor på vägen utanför vår villa

Den väldigt högljudda flocken med trogna undersåtar.
Se om du kan hitta punk-ankan, klicka på bilden för att få den större.

Ank-Kungen och hans ankor, på väg hem.

//Niklas

Hjärna, FYFAN!

2011-11-21T17:11:00.001+07:00

Hejsan bloggen Fredrik här.

I lördags vaknade vi slita efter fredagens bravader. När jag klev upp och skulle sätta mig vid datorn ser jag Niklas sovande på soffan i något som kan liknas vid ett kadaver. Bestämmer mig efter en tids fundering att peta på han för att se om detta skulle ge mig något livstecken, han sprättade upp likt en "jack in a box" och såg helt plötsligt väldigt levande ut. Vi konverserade lite snabbt om gårdagen bravader för att sedan bestämma oss att även väcka Patrik som dock tagit sig till sig eget sovrum. Efter det att han blev väckt tog vi vårt första dopp i poolen på säkert över en vecka eller nått.

När vi hade suttit och konverserat med Patrik ett tag blev vi jävligt sugna på en hamburgare på donken och begav oss då ut på en resa vi sent skulle glömma. Eller resan i sig var kanske inte så mycket att prata om men destinationen var dock en "abomination". När vi väll kommer till donken glad i hågen så står jag först i kön och beställer någon sån där donken burgare när jag hör expediten säga något. Jag svarade "what" och hon säger "vi are out of beef, only chicken"........ ~~VASATAN I HELA HELVETTE SÄGER KVINNAN?!?!?!!? ÄR DET SLUT KÖTT PÅ DONKEN?~~ Jag beställer någon såndär kyckling burgare butter som jag är går jag och sätter mig, inte nog med detta smakade den skit.

Vi begav oss sedan hemmåt men tänkte att vi skulle svänga förbi "stora supermarket" som ligger på vägen hem. Väl där bestämmer jag mig för att vi skall laga någon god mat hemma för att uppväga den otroligt tråkiga lunchen på donken. Det slutade med att vi köpt ett stycke hjärna, 700gr Oxfilé (kostade 60 svenska lulz) och potatis.

Nu kanske ni undrar varför har dom köpt en hjärna? Ja nu är det så här att den kostade bara 16 svenska och såg sjukt äcklig ut så tänkte detta kanske är gott.

Väl hemma så bestämde vi oss för att börja tillaga denna men utan någon stor framgång. Här är vårt recept på Cervelle de veau, eller kalvhjärna om man skippar franskan:

Först så behöver du en hjärna. Från en kalv. Inte en människa eller säl, då har du gjort fel.

Att skiva hjärnan är en spännande uppgift, se hur Fredrik njuter av uppgiften.

Fina hjärnskivor! Såhär ska det se ut!

En panering skall göras med mjöl, ägg, mjölk och ströbröd.
Vi hade inget ströbröd så vi körde mjukt hårdbröd från Sverige i ett rivjärn.
Det gick inte så bra.

Såhär ser en ägg/mjölkdoppad hjärnskiva ut! Oerhört aptitligt.

Sedan skall den doppas i mjölet och ströbrödet,
eller i det här fallet mjöl och mjuka knäckebrödsbitar.

Släng sedan resterna i en rosa papperskorg tillsammans med mögligt bröd,
råttorna ska ju också ha mat!

Sedan ~~stekte~~ friterade vi hjärnbitarna tills de närmade sig ett förkolnat stadie med slemmigt inre.

Tre ~~kockar~~ miffon krävs för att hålla koll på tillagningen.

Samtidigt sköter husets fruntimmer en mindre komplicerad syssla:
lägga mangobitar i en mugg.

Voila! Då var denna kulinariska sensation färdig!
Titta bara så sugen Niklas ser ut att sätta tänderna äcklet!

Om du inte skulle bli mätt på hjärnan så rekommenderar vi att du gör som vi, stek på lite oxfilé också. Men kom ihåg, använd en ny stekpanna. Den första är för evigt besudlad.

Till höger: Lätt stekt oxfilé, marinerad med mörk öl och vitlök.
Till vänster: Cervelle de veau - Bali style! Panerad hjärna, förkolnad på utsidan och slemmig på insidan.
Vad väljer du?

Efter att på stående fot förtärt vår förrätt (en tugga var räckte), med efterföljande kväljningar och munspyor så åt vi vår första riktiga hemlagade måltid på Bali. Det kanske inte ser så kulinariskt ut, men det var lätt bland det bästa vi ätit sen vi kom hit.

Resten av hjärnan då? Vad hände med den undrar ni kanske? Jo, den fick stå och skämmas här på bänken i vårt kök ända tills nästa dag då ett gäng småpojkar av någon anledning kom hit och städade. Vad dom gjorde med hjärnan vet vi inte, troligen tog dom med sig den hem för att bjuda släkt och vänner på en riktig lyxmåltid!

//Fredrik (Bildtext av Niklas)

KÖTTBULLAR!

2011-11-20T01:26:00.001+07:00

I går var det Fredag, Marre var ute på en liten roadtrip med Sandra så vi tänkte vi skulle ha en liten grabbkväll! Vi började med att ta en taxi till Kuta. Det var en hemsk trafik och vi var tvugna att åka på en massa småvägar, anledningen till det är att hälften av vägarna på Bali är avstängda pga att Barack Obama är här på Bali tillsammans med rysslands president, och kinas, australiens, och en massa andra länders ledare.

När vi väl kom fram så letade vi rätt på Alleycats; ett ganska känt ställe och väldigt populärt bland européer, och australiensare. Det var dock en speciell anledning till att vi skulle dit, KÖTTBULLAR! För några veckor sedan hörde vi av någon finne att Alleycats har svenska köttbullar, med brunsås, lingonsylt och potatismos. Det lät för bra för att vara sant. Efter 3 månader med ris, nudlar och kyckling så har vi börjat sakna svensk mat som Hannibal Lecter i fängelse saknar en god människostroganoff.

Detta är ett land där Mc Donalds kan ha slut på kött (Ja det hände idag), så vi hade inte direkt höga förhoppningar på att en restaurang kunde få till svensk husmanskost. Men se på fan, det kunde dom! Jag misstänker att dom har en svensk tant fastkedjad i köket, för det var faktiskt riktigt bra! Riktiga hemlagade köttbullar och hela köret! Det var bland det godaste jag ätit här på Bali. Vi var inte ensamma heller, vid bordet brevid oss satt ett gäng norska tjejer, och bordet bakom oss två svenska tjejer. Ironiskt att man åker 1200 mil från Sverige och man blir överlycklig när man hittar svensk mat. Så typiskt svenskar.

KÖTTBULLAR!

Efter det så begav vi oss i vanlig ordning ut och gjorde det vi gör bäst! Jag tror vi besökte varje pub på Legian Street. Bland annat så passade vi på och spela 3 episka biljardmatcher. Jag tror vi satte den vita lika många gånger som alla andra klot tillsammans. Och så var vi på Sky Garden där vi i vanlig ordning snyltade på dom gratis drinkarna under Free Flow timmen. Sen köpte vi öl för 1000 Rp. = 80 öre, för en fatöl. It's nice! Till slut så hade vi tre tappat bort varandra, alla fick ta sig hem på egen hand. Min taxichaufför var en riktig praktidiot, av någon anledning hade han sin chef med sig i taxin, och tänkte därför visa upp sig genom att lura den dumma fulla vita gossen på mer pengar. Han ville ha 150.000 för resan när vi kommit överrens om 60.000. Det fick han ångra. Jag var dock snäll och gav han 70.000.

Fredrik är bra med kön. Höhö.

Från Sky Gardens toalett. Tydligen är detta ett vanligt problem här på Bali.

//Niklas

Besök hos Polisen

2011-11-19T14:34:00.000+07:00

Nu var det en mindre evighet sen vi skrev. Detta beror inte på att det inte hänt något senaste veckan, utan mer pga vi bara är sämst på att skriva.

Men nu tänkte jag berätta om mitt, Fredriks och Marres äventyr till polisstation. Och nej, vi belv inte gripna.
Vi var helt enkelt där för att Marre och Fredrik hade fått lite saker stulna ur deras fickor. Ficktjuvarna på bali är överallt...

Det hela började med att vi lokaliserade en tourist police office. Vi gick in och mötes av en något skum, men trevlig polis. Efter vi förklarat läget med de bestulna sakerna sa polisen följande: "antigen betalar ni mig 50.000 rp (40kr) eller så betalar ni ingenting alls. Betalar ni så får ni ett papper till försäkringsbolaget, annars inget papper."

Så det var bara att se glad ut och betala. Polisen såg nöjd ut och Marre och Fredrik fick deras papper till försäkringsbolaget. Under tiden medans Fredrik och Marre skrev ner sina polisanmälningar försökte polisen kränga på oss följande saker: tavlor, batonger, polis brickor och mössor, pins och sist men inte minst en stungun/elpistol. Han skulle "bara" ha 2.500.000 (ca 2000kr) för den. Så länge vi lovade att bara använda den i Sverige och inte i Indonesien så var allt lugnt. Vi tackade artigt men bestämt nej.

Sen började att prata doger med oss. Som ni kanske vet är det dödsstraff i dett aland på att inneha droger. Polisen tjatade säkert i 10 min om hur det fanns bra och dåliga droger. Och att flera försäljare jobbade undercover. Han avslutade med att om vi skulle köpa droger, så såg han gärna att vi tog dom i vårat hus. Då var allt lugnt... Varför i hela världen skulle jag bruka droger i mitt hus om det är dödsstraff på skiten?! Jag kommer ju undan billigare om jag mördar grannen. Det är landet är väldigt bak och fram.

Efter dettta försökte han slutligen få oss att bo några nätter i han poliskollegas hus. Det skulle tydligen var litet, men hemtrevligt. Efter detta polisbesök undrade vi vad vi precis varit me dom. Så korrupt land, så korrupt.

Blöta och sura.

2011-11-11T20:12:00.001+07:00

VI GILLAR INTE REGNPERIODEN!

När du får oväntat besök

2011-11-10T17:18:00.000+07:00

Om ni följer bloggen så har ni förstått att djurlivet här på Bali är lite annorlunda än i Sverige. Hittills så har vi haft besök här i villan av bland annat några varanödlor, andra konstiga små vattenödlor, geckoödlor i mängder, bönsyrsor, enorma hoppande spindlar, grodor - både vanliga och skumma trädgrodor som klättar på väggarna, kackerlackor, råttor och säkert en hel del andra djur som vi inte märkt.

Igår fick vi oväntat besök av en ny karaktär, som visserligen flugigt förbi ute på gården varje kväll, men igår var första gången dom ville hälsa på på riktigt. En stor fet fladdermus / flygande hund, med en vingspann på kanske 80 cm passade på att flyga in i mitt rum. Jag och Fredrik använde den fruktade handduksmanövern i ca en timme för att lyckas fånga det flaxande kreaturet. Till slut lyckades vi få ut den genom dörren som tur var, jag ville inte sova med den som sällskap.

Här sitter den hopkrupen i ett hörn och ser besatt ut.

Det är inte varje dag man har en sådan här sak flygandes i sovrummet

Här kommer en liten filmsnutt på mig och Fredrik när vi försöker fånga flygfät, det gick inte så bra som ni kanske ser. Kan även tilläggas att varken kameramannen (Patrik) eller vi var 100% nyktra!

//Niklas

Regn så in i helvete!

2011-11-09T18:33:00.001+07:00

Fy fan vad det regnade igår. Var nog ett av dom värsta ovädret sedan manna minne. Var en jäkla massa blixtrar, åska och regn. Ett riktigt jävla skit väder. Det började på väg hem från skolan, när vi kom hem så var vi så blöta så Fredrik och Niklas tyckte det var lika bra att köra en Farbror Melker Special; att bada med kläderna på. Ärligt talat så tror jag inte dom blev blötare av att hoppa i poolen.

Sen på kvällen roade vi oss med att sitta framför datorerna, med ett undantag. Som de gentlemen vi är satte vi oss och kollad på skräck medans vi skickade ut Marre i ovädret för att införskaffa mat. Behöver jag nämna att hon var väldigt blöt när hon kom hem. Men maten var det inget fel på. Allt detta medan den lilla bäcken på 0,5 meter alldeles brevid vår villa växte och växte. Till slut hade den stigit ca 3 meter och utnyttjade ett hål i vår mur, som är till för att vatten ska rinna från vår gård ner i bäcken, för att göra precis det motsatta. Det blev blött, väldigt blött. Man kunde knappt se poolen för allt vatten.

Här kommer några bilder för att illustruera hur mycket regn det öste ner.

Lite väl mycket vatten i poolen, och lite väl brunt!

Detta är i vanliga fall en mysig liten del av vår trädgård, här är det närmare 1,5 meter snuskvatten.

Poolen före översvämningen - en underbar plats som förgyller vår vardag!

Poolen efter översvämningen - en äcklig plats fylld av 500 miljoner olika sorters bakterier,
troligen ett eller annat kadaver också...

//Patrik

Första provresultatet och konstig konst.

2011-11-08T21:18:00.001+07:00

Nu har skolan som sagt kommit igång igen efter lovet, och med skolan kom det gråa och det blöta. Vissa säger att det beror på regnperioden, men jag är tveksam.

Idag var vi där för att ordna med VISA-förlängning (En dyr och dryg sak, som jag gärna skulle vilja slippa), gå på tre lektioner och hämta ut resultatet på det första rättade mid term provet. Det vi skulle hämta ut var ett av de två prov vi gjorde i språk. Vi förväntade oss ganska låga resultat, då vi kanske inte kände att vi presterade allra bäst när vi gjorde provet. Till vår förvåning så låg vi alla på ett snitt runt 85, varav Marre fick chansen att glänsa med hela 92. Det råder lite förvirring då det enda som stod var just en siffra, t.ex "85. Det kan också betyda att vi hade 85 poäng av t.ex. 3000. Då är det inte så bra. Så därför gissar vi och antar att det är i procent. Annars är vi körda.

Under den sista lektionen, Indonesisk Litteratur, så var jag och Fredrik väldigt trötta. Lite för trötta. Så samtidigt som vi lyssnade på berättelsen om prins Radan Badan Terututoirpopiroppi eller vad han nu hette, så slog vi våra hyperaktiva och övertrötta hjärnor ihop och skapade konst.... eller ja, konstigt var det iallafall.

Om du har en konstnärlig tolkning av detta estetiska mästerverk, lämna gärna en kommentar,
vi behöver nämligen lite hjälp att förstå vad vi har skapat.

I skrivande stund så har det regnat obeskrivligt mycket i ungefär 10 timmar i sträck. Detta har varit väldigt spännande, och väldigt blött. Ett inlägg om det kommer antingen senare ikväll, eller så tar vi det i morgon när vi hunnit överblicka förödelsen i dagsljus. För tro mig, detta var inte en liten trevlig sommarskur direkt...

//Niklas

En annorlunda helg

2011-11-06T17:22:00.004+07:00

Hallå, nu var det visst min tur (Marre) att skriva lite i bloggen...

Vet inte exakt hur eller vart jag ska börja, det finns FÖR mycket att skriva. Har ju varit på resa genom Java med Sandra och Robert ur klassen. Vi klättrade upp för vulkaner, andades svavel, såg fina solupp- och nedgångar, klättrade mer berg, badade, åkte väldans massa buss, blev behandlade som kändisar, bodde i ett rum som hade kunnat varit taget ur en porrfilm med zebra sängkläder m.m, bodde på riktigt risiga hotell och i Jakarta (huvudstaden) bodde vi gratis i en av dom finaste lägenheterna jag nånsin sett med en grym utsikt. Well. Det är svårt att få ner 2 veckors tid på ett bra sätt känner jag.. Kommer kanske ett inlägg som är mer detaljerat!

Lika bra att spola fram till denna helgen ist. Man kan lugnt säga att jag har haft både tur och otur, otur i turen och tur i oturen. I fredags åkte vi in till Kuta för att festa. Idag, söndag kl 17:00, kom jag tillbaka till villan. Och hur mår jag? Inte så bra. Kamera, visakort, moppenyckel, pengar... Borta. Stulet. Försvunnet.

Hur såg lördagen ut då? Jag vaknade upp i ett hotellrum inne i Kuta (med skrapsår och blåmärken lite överallt) där jag fått låna en säng eftersom jag blivit bestulen på hela min väska natten innan (alltså inga pengar, ingen mobil, ingenting kvar, inga skor?). Det enda jag hittar är en lapp som nån måste ha stoppat in i min ficka där det stod: ”Hello... I have your bag. My name is Dina, Irish Pub. 1 camera, HTC phone, 600.000 cash. Come see me. XOXOX”. Jag fattar ingenting men känner att jag måste ju hitta den här människan! Dessutom, hur stor är chansen att man faktiskt får tillbaka sin väska med så mycket saker inne i Kuta? Det är verkligen 1 på flera miljarrrrrrder. Min nyfunna vän Josh och jag beger oss ut på jakt efter internet så jag kan få tag på grabbarna och säga att jag lever. Han var snäll och ställde upp som min sugar daddy och betala för internettiden, köpte skor åt mig och mat. Över intranätet berättar Putte att kl 22 ska jag gå till Sky Garden och fråga efter Mr Brad (som ringt Niklas från min mobil), och då få tillbaka min väska. Huh? Sky Garden... ett enormt stort ställe, med enormt många människor som jobbar där, och jag ska bara fråga efter Mr Brad?!

Mitt vackra knä

När klockan var 22 drog jag, Josh och några av hans kompisar till Sky Garden nyfikna på hur detta skulle gå. Jag frågade första bästa person (kände mig extremt dum) ”Do you know if Mr Brad is here..?”. Hon tittar på mig väldigt skumt och sedan säger hon ”How do you know that name?”. Jag försöker förklara att han har min väska och hon ber mig skriva mitt namn på en lapp. Sedan ringer hon nåt samtal och säger att Mr Brad kommer in vid midnatt. Så vi går upp och väntar. Inte långt senare knackar någon mig på axeln. Jag vänder mig om och där står Mr Brad med min väska (och alla saker kvar!) i sin famn. Det var dock något som kändes lite skumt med hela den här grejen... Vet inte om det var att han hade 5 livvakter med sig eller om det var för att han såg ut som den största gangstern någonsin, men det var en läskig och samtidigt lycklig känsla jag fick när jag såg min väska... Vi bytte några ord, skakade hand och sedan gick han.

Jag kan dock inte förstå. Jag kan verkligen inte förstå. Varför skulle han ens lägga ner lite av sin tid på att försöka ringa upp folk på min mobil och hitta åt mig så jag kan få tillbaka min väska? Konstigt.

Tragiskt nog är det ju fortfarande Kuta vi pratar om. Så ett par timmar senare har någon varit och stulit min börs. Som jag nämnt tidigare innehöll pengar, kort, kamera och moppenyckel. Det värsta är att jag vet när det hände också. Jävla skitungar som gjorde det. GAH. Och ovanpå allt det så har dom som stal det köpt saker för 4000kr med mitt visakort. Känns underbart.

Imorgon är det skola igen och jag känner mig minst sagt otaggad.

Im the Boss!

2011-10-27T02:17:00.000+07:00

Hallå!

Som Niklas nämde i något tidigare inlägg så har vi lov denna vecka från skolan.Sjukt skönt.

Marre drog till Java för att utforska den delen av indonesien tillsammans med två klasskamrater. Medans Jag, Fredrik och Niklas kände att vi ville spara lite pengar, så vi stannade kbar på Bali..Vi grabbar har den senaste veckan i princip bara suttit vid våra datorer i Villan, med enstaka avbrott för att handla mat, gå på toa eller ta ett dopp i poolen. Vi har troligen varit balis slöaste individer. Har dock varit väldigt skönt att inte ha något planerat. Där av inga blogg inlägg. Har inte hänt något värt att skriva om.

Men imorgon tänkte vi faktiskt lyfta våra lata arslen från en sitt plats till en annan. Vi tänkte nämligen ta våra vespor och försöka ta oss runt denna ö. Så det kan ju bli ett spännande litet äventyr...

Imorse hände det något annorlunda. Niklas och Fredrik ligger fortfarande och sover på sina rum, medan jag ligger ute i soffan och kollar på film. Rätt vad det är så åker grinden upp och två balineser, en liten och en stor traskar in i villan. Jag kollar lite avvaktande på dem, hejjar och funderar för mig själv; vad fan gör dom här?! Då jag inte direkt kände igen dem. Jag fortsätter att kolla på filmen och dom börjar diskutera något, pekar på vägen och viftar med en tavla. Sen ropar den större balinesen på mig och börjar små prata. Min nyfikenhet tar över och jag blir tvungen att fråga vad det är för tavla.

Våran beskyddare...

Han tar upp tavlan, pekar på den och säger "Its me, Im the boss. If problem, call me". Sen ber han den lilla balinesen att spika upp tavlan på väggen, medans han står och skriker instruktioner. Säger han "Have a nice day, call if problem". Fredrik komme ut från sovrummet, och både han och jag står som fån och kollar på den uppspikade tavlan och undrar vad fan som just hände...

The Boss vakar nu över oss, rakt ovanför soffan.

Så nu har vi lite Nord Korea känsla här i villan...

BEA!!!

2011-10-23T15:28:00.000+07:00

Goddag på dig, Niklas här!

Klockan är nu 16:09 på eftermiddagen och vi gör absolut ingenting. Det är verkligen stendött. Jag vet inte om det är värmen som segar ner oss, eller om vi helt enkelt bara är slöa, lata och odisciplinerade. Kanske lite av båda! I det senaste inlägget skrev vi om att vi var på väg in till Kuta för att träffa lite skelleftebor och röja, dom där skellefteborna såg vi knappt av men röja lyckades vi hyffsat med!

Lite underhållning ovanför baren ifall att bartendern tar tid på sig.

Detaljer behöver inte gås in på, men jag kan säga att det kan ha varit den bästa kvällen någonsin i Bali, på grund av en sak; Bearnaisesås! Denna magiska substans har vi hittills inte stött på på denna lilla Ö. Längtan efter svensk mat har blivit stor den senaste tiden, och vad är mer svenskt för en student än bea?! Skulle kanske vara öl då, men det har vi inte direkt nån brist på.

Så det inträffade alltså i fredags kväll, inne på Sky Garden. Som vi nämnt tidigare så har dom en underbar sak som heter Free Flow. Det är helt enkelt en timme med gratis(!) drinkar och plockmat. Tidigare gånger har vi gett blanka faan i maten, men i fredags råkade vi stöta på bordet med mat helt av en slump. Där hittade vi den, den heliga bea-graalen! Nåt konstigt friterat kraffs att doppa i en skål med bearnaisesås. Det kanske inte var den bästa bean jag smakat, men det spelade ingen roll, livet var fulländat.

Bearnaisesås och friterade degknyten på Sky Garden

Förberett med drinkar inför Free Flow på Sky Garden, Kuta, Bali.

//Niklas

Im the monopoly man!

2011-10-21T19:01:00.001+07:00

God kväll!

Medan Marre befinner sig på Java och gör gud vet vad så sitter jag (Niklas), Patrik och Fredrik här och avnjuter varsin kall bintang och förbereder oss på en liten tripp in till Kuta för att träffa några Skelleftebor som Fredrik känner. Som vanligt så blir det taxi in som gäller, och duktiga som vi är så har vi redan förberett den korrekta mängden pengar för att allt ska gå så smidigt för den lilla taxichauffören. Det gick inte så bra dock, reslutatet ser ni nedan.

JAG ÄR RIK!! Eller inte, det är bara pengarna till taxin.
Inflation är kul, det känns som att man spelar monopol!

Gissningslek! Vilken av de två högarna innehåller mest pengar?
Svar längst ner i inlägget!

Patrik passade på att gå igenom sin plånbok, han hittade det här.
Jag tvivlar på att vi kommer få användning av det, men man vet aldrig, kanske har Loket flytt till Bali?

Så kan det gå!

//Niklas

Högen till höger innehåller mest pengar. Fucked up!

50km/h-0 på 2 sekunder.

2011-10-20T22:45:00.004+07:00

Tjenare Fredrik här.

Efter påtryckning från högre ort (tolka detta hur fan ni vill) så har jag nu tagit mig i kragen och skriver här ett blogg inlägg om en rolig incident för ca 2 dagar sedan. Vi hade haft en lång dag på skolan med en jävla massa prov skrivande med allt var det innebär.

Kl var ca 11-12 och vi var nu påväg att åka hemmåt glad i hågen slängde jag mig upp på "hojen" och körde för glatta livet genom den inte allt för fungerande trafiken. När vi nästan var hemma hände det som inte får hända. Jag hade Patrik ca 4m framför mig och vi glider längst en av Denpasars största vägar då ett "~~sneknullat jävla inavel~~" kommer på att han skall köra ut framför mig utan någon direkt förvarning.

Jag ligger på yttre kanten av vägen och glider i ca 50km i timmen och när jag i all hast trycker i bromsen slängs "hojen" omkull och jag glider på min arm ca 1,5m för att senare bli stationär i ett välplacerat hål. Idioten som sekunder tidigare nästan dödat mig kör vidare i gott mod.

Jag ganska direkt efter olyckan, ända vid gott mod.

Closeup måste man ju ha.

Den duktiga sköterskan rengör såret efter bästa förmåga. Hans enda kommentar "very very dirty".