<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<?xml-stylesheet type="text/xsl" media="screen" href="/~d/styles/atom10full.xsl"?><?xml-stylesheet type="text/css" media="screen" href="http://feeds.feedburner.com/~d/styles/itemcontent.css"?><feed xmlns="http://www.w3.org/2005/Atom" xmlns:openSearch="http://a9.com/-/spec/opensearch/1.1/" xmlns:georss="http://www.georss.org/georss" xmlns:gd="http://schemas.google.com/g/2005" xmlns:thr="http://purl.org/syndication/thread/1.0" xmlns:feedburner="http://rssnamespace.org/feedburner/ext/1.0" gd:etag="W/&quot;C0YEQn48fyp7ImA9WhRUFk4.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576</id><updated>2012-01-27T10:25:03.077+08:00</updated><category term="seputar" /><category term="cerekarama" /><category term="buku" /><category term="novel" /><category term="komen" /><category term="kisah" /><category term="teladan" /><category term="lawak" /><category term="renungan" /><category term="lagu" /><category term="review" /><category term="peristiwa" /><category term="teka teki" /><category term="rencana" /><category term="jentik minda" /><title>catatan seorang aku</title><subtitle type="html" /><link rel="http://schemas.google.com/g/2005#feed" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/posts/default" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/" /><link rel="next" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default?start-index=26&amp;max-results=25&amp;redirect=false&amp;v=2" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><generator version="7.00" uri="http://www.blogger.com">Blogger</generator><openSearch:totalResults>184</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>25</openSearch:itemsPerPage><atom10:link xmlns:atom10="http://www.w3.org/2005/Atom" rel="self" type="application/atom+xml" href="http://feeds.feedburner.com/blogspot/jIZUzH" /><feedburner:info uri="blogspot/jizuzh" /><atom10:link xmlns:atom10="http://www.w3.org/2005/Atom" rel="hub" href="http://pubsubhubbub.appspot.com/" /><entry gd:etag="W/&quot;CUQNR3o4cCp7ImA9WhRVGU4.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-6491418754738488717</id><published>2012-01-19T08:01:00.002+08:00</published><updated>2012-01-19T08:36:36.438+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2012-01-19T08:36:36.438+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="rencana" /><title /><content type="html">&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:180%;color:#660000;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;Saya Tak Tahu Formula Untuk Berjaya, Tapi Saya Tahu Formula Untuk Gagal&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Dikutip dari ceramah di radio, seorang konglomerat yang sangat berjaya ketika ditanya mengenai formula kejayaannya menjawab, "Saya tak tahu formula untuk berjaya, tapi saya tahu formula untuk gagal, iaitu cuba memuaskan hati semua orang."&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Betul juga kan? Ambil contoh di bawah. Puan X adalah seorang&lt;em&gt; executive&lt;/em&gt;. Setiap pagi Puan X akan berdiri di hadapan &lt;em&gt;wardrobe&lt;/em&gt;nya sambil berfikir-fikir baju manakah yang hendak dipakai ke pejabat pada hari itu. Dia suka kaler &lt;em&gt;pink&lt;/em&gt;, boss kata ok, tapi &lt;em&gt;husband&lt;/em&gt; dia tak gemar baju yang itu kerana ianya nipis dan jarang. &lt;em&gt;So, cancel&lt;/em&gt;. Baju kaler &lt;em&gt;pastel&lt;/em&gt; pula ok kata &lt;em&gt;husband&lt;/em&gt;nya, boss &lt;em&gt;no&lt;/em&gt; hal, tapi Puan X bosan ngan &lt;em&gt;colour&lt;/em&gt;nya, &lt;em&gt;dull&lt;/em&gt;. Boss suka baju &lt;em&gt;light purple&lt;/em&gt;, &lt;em&gt;hubby&lt;/em&gt; kata  ok, Puan X sendiri kata &lt;em&gt;cun&lt;/em&gt;, tapi kerani dia asyik kutuk, katanya nampak macam makcik &lt;em&gt;cleaner&lt;/em&gt; cuba nak jadi &lt;em&gt;Beyonce&lt;/em&gt;, hish, pening. Akhirnya Puan X dah buang masa setengah jam berlawan ngan fikirannya pasal baju jer. Lewat solat Subuh dan bertolak ke pejabat.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Ha...itu baru pasal pilih baju, belum masuk &lt;em&gt;part&lt;/em&gt; &lt;em&gt;shopping&lt;/em&gt; dan nak tengok &lt;em&gt;movie&lt;/em&gt;. Tak apalah lagi, kalau masa nak buat kerja pun asyik nak timbang orang lain suka ke tidak, gembira ke tidak, puji kita ke tidak? Bila nak selesai keje  kita. Baru executionnya, kualitinya? Maka berterusanlah perbalahan dalaman Puan X.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Cubalah kita laksanakan tugas kita sebaiknya. Kadang-kadang kena buat derkk sikit ngan bisik-bisik dan umpatan orang. Asal sahaja Allah tahu niat kita, suami ridho kelaku kita, superior approve kerja kita, semuanya bakal settle, successfully. Khannnnnn?&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-6491418754738488717?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/WMu99ajKCi-G-3PpT9UeYyA7Bj8/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/WMu99ajKCi-G-3PpT9UeYyA7Bj8/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/WMu99ajKCi-G-3PpT9UeYyA7Bj8/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/WMu99ajKCi-G-3PpT9UeYyA7Bj8/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/d608YHGy9dQ" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/6491418754738488717/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2012/01/saya-tak-tahu-formula-untuk-berjaya.html#comment-form" title="2 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/6491418754738488717?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/6491418754738488717?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/d608YHGy9dQ/saya-tak-tahu-formula-untuk-berjaya.html" title="" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2012/01/saya-tak-tahu-formula-untuk-berjaya.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;C0YDRng7eyp7ImA9WhRVGU4.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-7907593937997319079</id><published>2012-01-19T07:30:00.003+08:00</published><updated>2012-01-19T07:59:37.603+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2012-01-19T07:59:37.603+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="rencana" /><title /><content type="html">&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:180%;color:#660000;"&gt;&lt;em&gt;Too Many Bosses, Too Few Leaders&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Sebenarnya &lt;em&gt;statement&lt;/em&gt; di atas adalah tajuk sebuah buku yang telah di&lt;em&gt;highlight&lt;/em&gt; oleh &lt;em&gt;embee&lt;/em&gt; masa perhimpunan tempohari. Dia nampaknya macam nak memujuk sorang &lt;em&gt;mayor&lt;/em&gt; yang sedang dihimpit &lt;em&gt;complains&lt;/em&gt; oleh penduduk mengenai kutipan sampah. Bukan itu yang aku nak kongsi kali ni, tapi&lt;em&gt; gist&lt;/em&gt; atau sari&lt;em&gt; statement&lt;/em&gt; di atas yang lebih &lt;em&gt;aula&lt;/em&gt;, yang lebih utama.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Yang menjadi masalah hari ini adalah banyak sangat orang nak jadi boss, yang kerjanya asyik &lt;em&gt;complain&lt;/em&gt; dan &lt;em&gt;condemn&lt;/em&gt;. Semua orang berlumba nak buat aduan, cari kecacatan dan kepincangan. Salahkan sistem, lebih-lebih lagi pelaksana dan pelaksanaan. Sehinggakan kita sukar nak melaksanakan kerja. Iyelah, kalau semua kerja buat kita asyik di&lt;em&gt;komplen&lt;/em&gt; dan di&lt;em&gt;kondem&lt;/em&gt;, bilalah nak &lt;em&gt;konsen&lt;/em&gt; (pinjam kata sinetron Indon yang bererti fokus) dengan kerja kan? Dan orang-orang ini bukan sahaja terdiri daripada pemegang taruhan (stakeholders) kita, tapi juga teman sekerja kita, bahkan ada juga bawahan (subordinate) kita.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Sedangkan apa yang kita perlukan hari ini adalah leaders (pemimpin) yang berhati besar. Ingat ye, bukan berbesar hati. Berhati besar ni sentiasa berlapang dada, bersabar dan prihatin dengan apa juga yang dilakukan dan yang berlaku. Kalau ada kelemahan dan kepincangan dalam sesuatu sistem, cuba bawa berbincang. Berilah cadangan, bukan hentaman. Kalau masih belum dapat idea penambahbaikan, terima dengan penuh keridhaan dan kesabaran. Doa dan pohon hidayah Allah untuk panduan, kerana sebaik-baik panduan pastinya dari Allah, robbul jalal. Ingat, pada zaman kerja buat kita terbuka kepada kritikan, berhati besarlah, bersedialah dengan perubahan. Dan perubahan bermula dengan diri sendiri, berubah dari yang kecil dan berubah mulai hari ini...kerana apa yang kita perlukan adalah leaders, bukan sekadar bosses...&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-7907593937997319079?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/xQMqH31k_OG3yMwn1d1ieVRySSs/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/xQMqH31k_OG3yMwn1d1ieVRySSs/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/xQMqH31k_OG3yMwn1d1ieVRySSs/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/xQMqH31k_OG3yMwn1d1ieVRySSs/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/ucqQ_LIfF3c" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/7907593937997319079/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2012/01/too-many-bosses-too-few-leaders.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/7907593937997319079?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/7907593937997319079?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/ucqQ_LIfF3c/too-many-bosses-too-few-leaders.html" title="" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2012/01/too-many-bosses-too-few-leaders.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CkQGRng5cCp7ImA9WhRWF08.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-3736263871668021528</id><published>2011-11-18T15:09:00.010+08:00</published><updated>2012-01-05T07:38:47.628+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2012-01-05T07:38:47.628+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="teladan" /><title>mukjizat Quran</title><content type="html">&lt;div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:180%;color:#660000;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;Mukjizat Al Quran adalah sepanjang zaman.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Edward the scissorhand mengaruk lagi. Aku tahu dia mengaruk bukan sebab kualiti projek, bukan jugak sebab kerja jalan lambat. Isnin lepas aku dah tengok kerja tu, dah siap pun, cantik, siap aku tanya dekat cikgu tempat kerja menurap semula jalan tu berlangsung. Cikgu tu berterima kasih sangat sebab pejabat tolong naik taraf jalan masuk ke sekolah cina yang ada 3 orang murid aja tuh. 3 orang? Iye, tiga orang jer. Mula-mula pun aku terkejut bila dengar ada lagi sekolah yang cuma ada 3 orang murid kat negeri paling maju dan kaya di Malaysia nih. Tapi itulah antara keajaiban-keajaiban Selangor.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh ya, berbalik kat cerita si Scissorhand tadi, dia call aku semalam &lt;em&gt;mengepek&lt;/em&gt; pasal projek yang tengah berjalan kat kampung dia. Cakap tanpa henti dengan loghat orang lidah pendek ni memang menjengkelkan. Bayangkan aja dia siap tuduh staf lain menipu dia, menipu aku dan memperbodoh-bodohkan aku. Aku memang menyampah pada pengadu domba. Domba adalah sejenis binatang seakan-akan serigala ye tuan-tuan. Dan Scissorhand Domba ni cuba mengajar aku camna nak buat kerja dengan menggunakan ayat seperti, "sepatutnya encik..." dan "kalau saya jadi encik...". &lt;em&gt;Panthangggggg&lt;/em&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So aku yang tengah panas terus cakap pada Domba yang aku nak jumpa dia dengan bapak dia yang jadi sidang kat tempat projek dijalankan tu esok. Hari yang dinanti pun tiba akhirnya. Setelah bermesyuarat sepagi suntuk bersama boss, tepat pukul 2 petang aku gerak ke tempat kejadian. Aku bawak mazir, jepun dan abg yazid jer. Bila sampai pintu pagar aku tengok beberapa orang cina bagan dah menunggu. Jepun ngan abg yazid aku tengok &lt;em&gt;standby&lt;/em&gt; jer kat tepi jalan, konon tunggu boss lah tu, tapi aku rasa dorang pun cuak tu. Mazir tanya nak masuk ke tidak? Aku cakap masuk jelah, cina-cina tua jer pun. Kami pun masuk. Oh ya, kami bawak kontraktor yang buat kerja tu jugak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Turun jer daripada kereta, tiba-tiba kami diserbu. Apek-apek tua yang kelihatannya tadi dalam lima orang rupanya lima belas orang. Nampak jer kami terus dorang serbu. Masing-masing nak cakap. Masing-masing nak tunjuk yang dorang tak puas hati dengan pelaksanaan kerja. Daripada seorang sekarang jadi sepuluh orang bercakap, daripada tenang terus jadi tegang sebab masing-masing nak suruh didengar cakapnya. Sedang sidang bercakap, setiausahanya mencelah tinggi suara. Sorang apek tua yang entah sapa-sapa melaung dari belakang cakap pejabat tak cekap, buat kerja sambil lewa. Aku ingat nak guna taktik diplomasi tapi aku tahu dalam &lt;em&gt;negotiation&lt;/em&gt; &lt;em&gt;skill&lt;/em&gt;, tak semestinya diplomasi jalan terbaik, &lt;em&gt;so&lt;/em&gt; aku &lt;em&gt;survey&lt;/em&gt; kemungkinan untuk mengurangkan ketegangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sidang makin panas, iyelah, dah bincang (balah) kat tengah panas kan? aku tengok Domba terkebil-kebil nak ikut serta dalam perbalahan. Aku saja nak tengok dia akan menyebelahi pihak mana. Adakah aku yang secara harfiahnya bos kepada dia, ataupun orang kampungnya yang dah nampak pun takde &lt;em&gt;respect&lt;/em&gt; kat dia. &lt;em&gt;He&lt;/em&gt; &lt;em&gt;simply&lt;/em&gt; &lt;em&gt;try&lt;/em&gt; to &lt;em&gt;gain&lt;/em&gt; &lt;em&gt;the&lt;/em&gt; &lt;em&gt;respect&lt;/em&gt; &lt;em&gt;through&lt;/em&gt; a &lt;em&gt;wrong&lt;/em&gt; &lt;em&gt;way&lt;/em&gt;, a &lt;em&gt;very&lt;/em&gt; &lt;em&gt;wrong&lt;/em&gt; &lt;em&gt;way&lt;/em&gt;, I &lt;em&gt;would&lt;/em&gt; &lt;em&gt;say&lt;/em&gt;. Mazir ke tengah. Dia cakap, "Diam! Kalau semua orang cakap siapa mau dengar? Sekarang saya mari sini sama bos mau jumpa sama ini penghulu cina, sama sidang. Yang lain balik. Kalau tak mau balik, saya tak mau bincang,". Suasana senyap sekejap. Tiba-tiba Domba ke depan, korang tau apa dia cakap? "Encik takbleh cakap ini macam, mana boleh halau orang balik senang-senang. Ini semua orang kampung, mereka ada hak mau tau apa yang berlaku. Kami tak mau balik, kami tak mau....." Eh eh, menyampah tak korang dengar?&lt;br /&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; width: 131px; height: 200px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5688371769781781410" border="0" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/-F2RcN-TC-Es/TvEn_IA0A6I/AAAAAAAAAmI/dhl8sUPrB64/s200/edward.jpg" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;That's&lt;/em&gt; &lt;em&gt;it&lt;/em&gt;. Aku  baca surah Toha ayat satu sampai lima. Aku niatkan agar mereka-mereka ni diam dan dengar cakap aku. Aku datang sebelah sidang yang sedang cakap berapi-api ntah hapa-hapa. Aku tepuk belakang dia sambil cakap betul-betul dekat ngan telinga dia, "Sidang, diam dan dengar cakap saya,  boleh?" &lt;em&gt;slow&lt;/em&gt; jer aku cakap sambil mata aku tenung mata dia. Sidang terus terdiam. "Sekarang saya mahu cakap dan semua dengar." Aneh, semua orang terdiam. "Kami datang sini nak bincang dan selesaikan masalah, tapi kalau semua orang cakap, takkan ada yang mahu dengar. Kita selesaikan perkara ni satu-satu, boleh?" aku cakap kuat sikit.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Aku tengok sidang senyap sambil terangguk-angguk. "Sekarang, sini ada kontraktor, sidang boleh mengadu dan yang lain dengar," masih angguk-angguk. Dan sidang cakap apa yang sepatutnya dia cakap. Yang lain-lain cuma menyampuk sana-sini, tapi takdelah terjerit-jerit mcm orang kerasukan jembalang tanah. Apabila semua tuntutan sidang telah jelas dan kontraktor sedia membetulkan kesilapan, aku ajak sidang tunjukkan jalan yang rosak yang dia mintak tolong tampal. Kami naik hilux kontraktor. Dalam kereta sidang terdiam. Aku amik kesempatan kuasai suasana. "Sidang, kalau sidang cakap baik-baik, semua masalah boleh selesai. Sidang cakap elok-elok, suara kasi perlahan, saya boleh dengar, mana-mana yang saya boleh tolong, saya tolong. Tapi kalau sidang tinggi suara, semua tinggi suara, siapa pun tak boleh dengar, siapa pun malas dengar," suara aku perlahan tapi tegas. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;"Saya tahu tuan, tapi saya sudah kena tekan sama orang kampung. Orang kampung marah sama saya, kata saya bodoh dan tak pandai jaga kampung. Orang kampung memang mahu hantam orang pejabat, mahu hantam tuan. Saya tarak boleh bikin apa, saya pun ikut marah. Saya banyak mintak maaf sama tuan," suara sidang lirih.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; "Sidang, sidang ketua dalam ini kampung. Sidang ketua dalam jkk, sidang kena tenang, kena &lt;em&gt;cool&lt;/em&gt;, kena &lt;em&gt;steady&lt;/em&gt;. Hari-hari memang orang marah. Kalau semua orang suka sama sidang memangla &lt;em&gt;best&lt;/em&gt;, tapi sekarag punya situation tak mungkin semua orang suka sama kita. Bila sidang &lt;em&gt;cool&lt;/em&gt;, orang marah pun jadi &lt;em&gt;cool&lt;/em&gt;, akhirnya orang respect sama sidang. Diorang akan cakap sidang sangat gentleman, baru sesuai jadi ketua. Tapi kalau sidang marah macam mereka, sidang pun sama standard macam mereka. Silap-silap saya marah pulak pada sidang," panjang khutbah aku.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Sidang terus diam, &lt;em&gt;chew&lt;/em&gt; apa jer yg aku &lt;em&gt;feed&lt;/em&gt;. Kami turun hilux dan sidang sengih2. Aku cakap semua sudah &lt;em&gt;settle&lt;/em&gt; dan kami nak beransur. Sebelum gerak aku cakap pada Domba, "I &lt;em&gt;want&lt;/em&gt; &lt;em&gt;to&lt;/em&gt; &lt;em&gt;see&lt;/em&gt; &lt;em&gt;you&lt;/em&gt; &lt;em&gt;in&lt;/em&gt; &lt;em&gt;office&lt;/em&gt;. &lt;em&gt;We&lt;/em&gt; &lt;em&gt;are&lt;/em&gt; &lt;em&gt;not&lt;/em&gt; &lt;em&gt;done&lt;/em&gt; &lt;em&gt;yet&lt;/em&gt;,". Domba cuak...&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Demikianlah pembaca semua ye, apa pun situasi kita, kena yakin dengan mukjizat Al Quran dan segalanya akan selesai dengan hebat.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-3736263871668021528?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/ZLRJrbyXxpxxDl6LTTueo75helg/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/ZLRJrbyXxpxxDl6LTTueo75helg/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/ZLRJrbyXxpxxDl6LTTueo75helg/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/ZLRJrbyXxpxxDl6LTTueo75helg/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/AKLKvImYzlU" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/3736263871668021528/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/11/mukjizat-quran.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/3736263871668021528?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/3736263871668021528?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/AKLKvImYzlU/mukjizat-quran.html" title="mukjizat Quran" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-F2RcN-TC-Es/TvEn_IA0A6I/AAAAAAAAAmI/dhl8sUPrB64/s72-c/edward.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/11/mukjizat-quran.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;AkUHQn86fSp7ImA9WhdaF0U.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-5032847504356133877</id><published>2011-10-28T15:50:00.000+08:00</published><updated>2011-10-28T15:50:33.115+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-10-28T15:50:33.115+08:00</app:edited><title /><content type="html">&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-aD1PB6gBwGE/TqosGaTf-gI/AAAAAAAAAkk/Oj-lg4VYn5k/s1600/amerika.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-aD1PB6gBwGE/TqosGaTf-gI/AAAAAAAAAkk/Oj-lg4VYn5k/s1600/amerika.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="background-color: #cc0000; text-align: justify;"&gt;
&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;Amerika&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
oleh Ridhuan Saidi&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Membaca buku bolehlah diibaratkan seperti makan. Maknanya, membaca kenalah ikut selera masing-masing. Ada yang suka hidangan &lt;i&gt;simple&lt;/i&gt;, ada suka yang pedas, yang panas, yang sejuk, yang manis, yang masam, yang &lt;i&gt;sophiscated&lt;/i&gt; dan macam-macam lagi. Bagi aku selera memang memainkan peranan penting dalam memilih makanan. Sebabnya bukan sekali aku tersalah pilih makanan walaupun dah diterangkan kat dalam menu tu nama dan &lt;i&gt;description&lt;/i&gt; hidangan.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Bagi hidangan baru ni, Amerika bagi aku adalah macam rojak. Iyelah, rojak...tapi ini bukan rojak biasa. Rojak ni sangat jauh dari kebiasaan. Aku taknaklah guna perkataan 'luar biasa' sebab, biasanya yang luar biasa disinonimkan dengan yang bagus-bagus (&lt;i&gt;like good good&lt;/i&gt;, kata sorang kawan), tapi rojak ni rojak biasa, cuma &lt;i&gt;ingredient&lt;/i&gt;nya brokoli, dan strawberi. Jadi cuba korang bayangkan camne perasaannya.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Ibarat orang baru sekali masuk restoran Perancis, mestilah nak cuba hidangan yang paling lain dari yang lain. Jadi aku pilih Amerika untuk pembacaan yang bukan di arus perdana &lt;i&gt;(non-mainstream)&lt;/i&gt;. Dan menghabiskan sesuatu yang bukan biasa bukanlah sesuatu yang mudah. Itulah sebab aku ambil dua minggu nak habiskan Amerika ni. Bahasanya, jalan ceritanya dan karekternya. Oh, dan &lt;i&gt;part&lt;/i&gt; yang paling sukar aku nak &lt;i&gt;chew&lt;/i&gt; pastilah idea-ideanya. Sungguh...part senibina atau arsitektur, aku suka. Idea mengenai bandar perlu memberi lebih perhatian kepada kehidupan, bukanlah sekadar struktur vertikal, keras, terjal dan kaku. Sama juga dengan bangunan yang sepatutnya berfungsi sebagai residen di sebelah atas dan tempat mencari makan di sebelah bawah. Samalah juga idea pengangkutan awam yang sepatutnya menjadi kemudahan, bukan menyusahkan seperti sekarang.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Tapi setakat itulah yang aku boleh hadam, yang aku boleh &lt;i&gt;chew&lt;/i&gt; dan aku boleh &lt;i&gt;digest. The hardest part &lt;/i&gt;pastinya pasal budaya hedonisme yang cuba di&lt;i&gt;justify&lt;/i&gt; oleh Ridhuan. Owh, &lt;i&gt;call me conservative,&lt;/i&gt; kolot atau skema, tapi budaya dan nilai aku tak boleh terima, atau budak sekarang panggil &lt;i&gt;tak boleh blah.&lt;/i&gt; Aku tak boleh terima kehidupan Murshid bersenggama dengan Dahlia sedangkan mereka tiada apa ikatan agama yang sah. Bukan Dahlia sahaja, Aneeta dan juga Jenice. Itu bukan setakat berlawanan hukum adat dan budaya, tapi Islam. Aku tahu, ini cereka, ini fiksyen, mungkin juga khayal nakal Ridhuan, tapi kan dakwah melalui jalur&lt;i&gt; creative work&lt;/i&gt; ni baik. Kalaulah saja Murshid lebih sensitif dan beragama...&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Aku tak menolak idea dan fikrah Murshid bersama kawan-kawannya, Awang dan Ramli (eh, macam kenal kan?) pasal demokrasi. Pasal sekumpulan orang dungu yang sedikit mengawal orang-orang pandai yang banyak. Pasal kewujudan idea wali kesepuluh yang cakap sekarang ni kita belum hidup, belum dilahirkan. Juga pasal &lt;i&gt;huzun&lt;/i&gt; dan &lt;i&gt;kitsch&lt;/i&gt;. Tapi tolonglah...jalan hidup Murshid dan hedonismenya betul-betul mematahkan selera aku. Lagi-lagi tak ada sekali pun Murshid diceritakan hidup seperti muslim seperti semestinya. Mana solatnya, kenapa dia kata tak apa minum&lt;i&gt; wine &lt;/i&gt;berbanding&lt;i&gt; beer&lt;/i&gt;, dan lagi idea makan dulu halal kemudian betul-betul&lt;i&gt; tak boleh blah&lt;/i&gt;. Oh ya, ada gambar seekor lipas besar kat muka depan hidangan Amerika. Dan aku memang tak suka lipas, terus tawar selera aku.&amp;nbsp; &lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Mintak maaf banyak-banyaklah kalau ada yang tak setuju dengan &lt;i&gt;review&lt;/i&gt; aku pasal Amerika. Macam aku tulis awal-awal, masing-masing ada selera, ada citarasa masing-masing. Pada aku, di mana saja kita, apa saja kita buat, agama kenalah letak nombor&lt;i&gt; wahid&lt;/i&gt;, nombor satu. Termasuklah time makan dan membaca... &lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-5032847504356133877?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/YlQj1P-vuAZY3IKmg0OhvrHeHig/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/YlQj1P-vuAZY3IKmg0OhvrHeHig/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/YlQj1P-vuAZY3IKmg0OhvrHeHig/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/YlQj1P-vuAZY3IKmg0OhvrHeHig/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/AkJ1WQMqZPs" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/5032847504356133877/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/10/amerika-oleh-ridhuan-saidi-membaca-buku.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/5032847504356133877?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/5032847504356133877?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/AkJ1WQMqZPs/amerika-oleh-ridhuan-saidi-membaca-buku.html" title="" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-aD1PB6gBwGE/TqosGaTf-gI/AAAAAAAAAkk/Oj-lg4VYn5k/s72-c/amerika.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/10/amerika-oleh-ridhuan-saidi-membaca-buku.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;D0cBRHs7eSp7ImA9WhdbGUQ.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-8363628480033674649</id><published>2011-10-19T11:30:00.002+08:00</published><updated>2011-10-19T11:30:55.501+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-10-19T11:30:55.501+08:00</app:edited><title>Immaturity</title><content type="html">&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-fQ_3jUoJW9Q/Tp5ESllq_RI/AAAAAAAAAkc/k8vK5Aes0GU/s1600/4225.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/-fQ_3jUoJW9Q/Tp5ESllq_RI/AAAAAAAAAkc/k8vK5Aes0GU/s320/4225.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Korang perasan tak satu masa dulu kalau ditanya kat budak2 especially aweks ciri2 jejaka pilihan mesti dorang kata "Nak yang mature, " selain kaya dan sangat kaya. Heran kan dalam masyarakat kita perkataan mature atau matang digunakan sangat meluas. Tengok sajalah sampai kriteria memilih pasangan hidup pun nak yg mature, yang matang. Ada apa dengan matang?&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Ada yang mengaitkan kematangan individu itu dengan umur. Percayalah, kaitan itu sesungguhnya sangat tidak berkait. Lihat sajalah orang yang berumur 40 tahun tapi buat keputusan macam budak tadika. Ntahlah, maybe mmg fitrah manusia ni kalau makin tua makin berbalik ke perangai baby. Pastinya ramai mempunyai pengalaman berurusan dengan immatured person nih. Sedey tau kalau terpaksa berdepan dgn org2 immature nih hari2. Tak kiralah samada org tu staf kita, colleague apatah lagi bos kita....apa kata survey?&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-8363628480033674649?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/W98esLdjT-5jy_L7T8-0sJPFX7Y/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/W98esLdjT-5jy_L7T8-0sJPFX7Y/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/W98esLdjT-5jy_L7T8-0sJPFX7Y/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/W98esLdjT-5jy_L7T8-0sJPFX7Y/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/VwKsleVjLX8" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/8363628480033674649/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/10/immaturity.html#comment-form" title="2 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/8363628480033674649?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/8363628480033674649?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/VwKsleVjLX8/immaturity.html" title="Immaturity" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://3.bp.blogspot.com/-fQ_3jUoJW9Q/Tp5ESllq_RI/AAAAAAAAAkc/k8vK5Aes0GU/s72-c/4225.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/10/immaturity.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;A0IGQXw4cSp7ImA9WhdbGE0.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-3242041812840749324</id><published>2011-10-17T07:58:00.003+08:00</published><updated>2011-10-17T07:58:40.239+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-10-17T07:58:40.239+08:00</app:edited><title>Cant find better lyrics</title><content type="html">&lt;strong&gt;Diddy-Dirty Money – Coming Home &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;

&lt;span style="font-family: Arial, Sans-erif; font-size: 12px; line-height: normal;"&gt;&lt;br style="clear: both;" /&gt;I’m coming home&lt;br style="clear: both;" /&gt;I’m coming home&lt;br style="clear: both;" /&gt;tell the World I’m coming home&lt;br style="clear: both;" /&gt;Let the rain wash away all the pain of yesterday&lt;br style="clear: both;" /&gt;I know my kingdom awaits and they’ve forgiven my mistakes&lt;br style="clear: both;" /&gt;I’m coming home, I’m coming home&lt;br style="clear: both;" /&gt;tell the World that I’m coming&lt;br style="clear: both;" /&gt;&lt;br style="clear: both;" /&gt;Back where I belong, yeah I never felt so strong&lt;br style="clear: both;" /&gt;(I’m back baby)&lt;br style="clear: both;" /&gt;I feel like there’s nothing that I can’t try&lt;br style="clear: both;" /&gt;and if you with me put your hands high&lt;br style="clear: both;" /&gt;(put your hands high)&lt;br style="clear: both;" /&gt;If you ever lost a light before, this ones for you&lt;br style="clear: both;" /&gt;and you, the dreams are for you&lt;br style="clear: both;" /&gt;&lt;br style="clear: both;" /&gt;I hear “The Tears of a Clown”&lt;br style="clear: both;" /&gt;I hate that song&lt;br style="clear: both;" /&gt;I feel like they talking to me when it comes on&lt;br style="clear: both;" /&gt;another day another Dawn&lt;br style="clear: both;" /&gt;another Keisha, nice to meet ya, get the math I’m gone&lt;br style="clear: both;" /&gt;what am I ‘posed to do when the club lights come on&lt;br style="clear: both;" /&gt;its easy to be Puff, its harder to be Sean&lt;br style="clear: both;" /&gt;what if the twins ask why I aint marry their mom (why, damn!)&lt;br style="clear: both;" /&gt;how do I respond?&lt;br style="clear: both;" /&gt;what if my son stares with a face like my own&lt;br style="clear: both;" /&gt;and says he wants to be like me when he’s grown&lt;br style="clear: both;" /&gt;sh-t! But I aint finished growing&lt;br style="clear: both;" /&gt;another night the inevitible prolongs&lt;br style="clear: both;" /&gt;another day another Dawn&lt;br style="clear: both;" /&gt;just tell Taneka and Taresha I’ll be better in the morn’&lt;br style="clear: both;" /&gt;another lie that I carry on&lt;br style="clear: both;" /&gt;I need to get back to the place I belong&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-3242041812840749324?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/1dztTkW6_k1w5qL9XF19giDpM1A/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/1dztTkW6_k1w5qL9XF19giDpM1A/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/1dztTkW6_k1w5qL9XF19giDpM1A/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/1dztTkW6_k1w5qL9XF19giDpM1A/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/BPNN77SvHUE" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/3242041812840749324/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/10/cant-find-better-lyrics.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/3242041812840749324?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/3242041812840749324?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/BPNN77SvHUE/cant-find-better-lyrics.html" title="Cant find better lyrics" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/10/cant-find-better-lyrics.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CkEASH44eCp7ImA9WhdVF0g.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-3078262911811052282</id><published>2011-09-23T12:04:00.001+08:00</published><updated>2011-09-23T12:04:09.030+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-09-23T12:04:09.030+08:00</app:edited><title>Selamat Tinggal</title><content type="html">Selamat tinggal daerah beriman dan budiman. Aku titipkan sajak penulis agung sebagai ganti genta hatiku...&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;KITA INI TETAMU SENJA&lt;br /&gt;
( Puisi A. Samad Said - 1955)&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kita datang ini hanya sebagai tetamu senja&lt;br /&gt;
Bila tiba detik kembalilah kita kepadaNya&lt;br /&gt;
Kita datang ini kosong tangan kosong dada&lt;br /&gt;
Bila pulang nanti bawa dosa bawa pahala&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pada tetamu yang datang dan kenal jalan pulang&lt;br /&gt;
Bawalah bakti mesra kepada tuhan kepada insan&lt;br /&gt;
Pada tetamu yang datang dan lupa jalan pulang&lt;br /&gt;
Usahlah derhaka kepada Tuhan kepada insan&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Bila kita lihat manusia lupa tempat&lt;br /&gt;
Atau segera sesat puja darjat puja pangkat&lt;br /&gt;
Segera kita insaf kita ini punya kiblat&lt;br /&gt;
Segera kita ingat kita ini punya tekad&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Bila kita lihat manusia terbiar larat&lt;br /&gt;
Hingga mesti merempat ke biru laut ke kuning darat&lt;br /&gt;
Harus kita lekas segera sedar pada tugas&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kita datang ini satu roh satu jasad&lt;br /&gt;
Bila pulang nanti bawalah bakti padat berkat&amp;nbsp;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-3078262911811052282?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/f8U4xbzgM5dXe5hZdEvo0svNLk0/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/f8U4xbzgM5dXe5hZdEvo0svNLk0/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/f8U4xbzgM5dXe5hZdEvo0svNLk0/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/f8U4xbzgM5dXe5hZdEvo0svNLk0/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/xcWViX286kM" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/3078262911811052282/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/09/selamat-tinggal.html#comment-form" title="3 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/3078262911811052282?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/3078262911811052282?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/xcWViX286kM/selamat-tinggal.html" title="Selamat Tinggal" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><thr:total>3</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/09/selamat-tinggal.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEUNRHo_eip7ImA9WhRXFE8.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-2518927121911055828</id><published>2011-09-23T11:58:00.001+08:00</published><updated>2011-12-21T08:11:35.442+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-12-21T08:11:35.442+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="review" /><title /><content type="html">&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-7SdxnXU5j9g/TvEj78EHBzI/AAAAAAAAAl8/WE5ayDQGit4/s1600/The_Confession.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px 10px 10px 0px; width: 132px; height: 200px; float: left; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5688367316988266290" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/-7SdxnXU5j9g/TvEj78EHBzI/AAAAAAAAAl8/WE5ayDQGit4/s200/The_Confession.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-size:180%;color:#660000;"&gt;The Confession&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Yes I'm glued to Grisham's work again, but obsession is far from true. This time the author brought us to 1998, in the small East Texas city of Sloan, where Travis Boyette abducted, raped and strangled a popular high school cheerleader. He buried her body so that it would never be found, then watched in amazement as police and prosecutors arrested and convicted Donte` Drumm, a local football star, and marched him off to death row.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Now nine years have passed.Travis has just been paroled in Kansas for a different crime; Donte` is four days away from his execution. Travis suffers from an inoperable brain tumor. For the first time in his miserable life, he do what's right and confess. But how can a guilty man convince lawyers, judges, and politicians that they're about to execute an innocent man?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Well, here where Keith character comes in. A pastor, Lutheran minister who happen so compelled to safe Donte's life by assisting Boyette to tell the defence lawyer the whole truth. But they just 24 hours late. It's too late to convince the judge, its too late to stop the execution. And Donte's death is not the end of the story. Its create racial tension to Sloan, especially when Nicole Yarber, the victim's body finally found.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;This novel had actually different from Grisham's other works especially n term of pace, it is fast, actually too fast at some point. Its packed with tension until you'll be consumed. God, it's a real masterpiece I must say. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-2518927121911055828?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/bvKEf7YlKu4wlFYIBJNsLXjCCH8/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/bvKEf7YlKu4wlFYIBJNsLXjCCH8/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/bvKEf7YlKu4wlFYIBJNsLXjCCH8/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/bvKEf7YlKu4wlFYIBJNsLXjCCH8/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/joDnwLqsGrQ" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/2518927121911055828/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/09/confession-yes-im-glued-to-grishams.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/2518927121911055828?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/2518927121911055828?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/joDnwLqsGrQ/confession-yes-im-glued-to-grishams.html" title="" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://2.bp.blogspot.com/-7SdxnXU5j9g/TvEj78EHBzI/AAAAAAAAAl8/WE5ayDQGit4/s72-c/The_Confession.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/09/confession-yes-im-glued-to-grishams.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;A0cGRX07fyp7ImA9WhdWFEg.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-7287556887819589220</id><published>2011-09-08T09:14:00.003+08:00</published><updated>2011-09-08T13:17:04.307+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-09-08T13:17:04.307+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="buku" /><title /><content type="html">&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-kKyIZHrTavc/TmhPF32_tNI/AAAAAAAAAkY/66U_qoBfpMs/s1600/Khalid%2BAl-Walid.jpg"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 121px; height: 200px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-kKyIZHrTavc/TmhPF32_tNI/AAAAAAAAAkY/66U_qoBfpMs/s200/Khalid%2BAl-Walid.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5649852694848845010" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(102, 0, 0);font-size:180%;" &gt;&lt;span style="font-family: courier new;"&gt;Khalid al Walid; Memburu Syahid&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalaulah ada seorang panglima perang yang tidak pernah terkalah di sepanjang zaman, nama Khalid al Walid adalah nama yang paling layak disebut. Bayangkan, dalam lebih 100 peperangan yang disertai samada sebagai panglima tentera ataupun sebagai askar biasa, beliau tidak pernah tewas. Dan Khalid adalah perancang utama tentera Quraish yang mengalahkan tentera Islam dalam perang Uhud. Tetapi hidayah Allah menerangi hati Khalid. Beliau menyatakan keislamannya di hadapan Kaabah, di hadapan Latta, 'Uzza dan Hubbal serta pembesar Quraish ketika itu tanpa terdetik sedikit pun rasa gusar. Khalid meninggalkan gelar bangsawan keluarganya dari Bani Makhzum, harta dan kemuliaan ibunya, Lababah demi mengejar kemuliaan sebenar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ingatlah kebijaksanaan Khalid dalam Perang Muktah, Yarmuk, Damsyik dan Mesir. Kenanglah bagaimana Khalid memimpin tentera Islam mengalahkan dua kuasa utama dunia ketika itu, Rom dan Parsi. Dan yang paling utama membebaskan Baitul Maqdis dari kuasa Kristian. Janganlah dilupakan bagaimana Khalid menumpaskan nabi-nabi palsu selepas kewafatan Rasulullah dan bagaimana ketika waktu genting di dalam perang menentang Rom, Khalifah Umar melucutkan jawatan panglima perang kepada tentera biasa. Dan pabila ditanya oleh tentera Islam adakah Khalid tidak berasa terkilan? Maka dijawab oleh Khalid; "Aku berjuang bukan untuk Umar, tetapi aku berjuang untuk Allah."Dan menyerahkan jawatannya kepada Abu Ubaidah bin Jarrah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan selayaknya insan agung sepertinya mendapat pujian daripada Khalifah Abu Bakar sebagaimana katanya: "Tidak ada lagi ibu yang dapat melahirkan anak sebagaimana Khalid. Hanya Khalid yang mendapat gelaran Pedang Allah daripada nabi Muhammad."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di akhir hayatnya Khalid berkata, "Aku tidak mahu mati di atas katil. Aku mahu mati di medan perang." Bahkan dijawab oleh Abu Zanad, "Saudara tidak boleh mati di medan perang dan saudara juga tidak boleh tewas apabila bertarung dengan musuh. Nabi Muhammad mengurniakan kepada saudara gelaran pahlawan Pedang Allah. Baginda juga mendoakan saudara menang dalam setiap peperangan. Disebabkan itulah saudara tidak boleh mati dibunuh orang kafir. Saudara juga tidak boleh tewas dalam peperangan kerana doa nabi dimakbulkan Allah."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan Adi bin Hatim berkata," Nama Khalid bin al Walid dapat mengalahkan musuhnya sebelum peperangan bermula."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalaulah ada Khalid al Walid harini...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-7287556887819589220?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/tAqVYJCojc-a_IPR-x2RcZ5aIgw/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/tAqVYJCojc-a_IPR-x2RcZ5aIgw/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/tAqVYJCojc-a_IPR-x2RcZ5aIgw/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/tAqVYJCojc-a_IPR-x2RcZ5aIgw/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/6yp7vUopbAk" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/7287556887819589220/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/09/khalid-al-walid-memburu-syahid-kalaulah.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/7287556887819589220?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/7287556887819589220?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/6yp7vUopbAk/khalid-al-walid-memburu-syahid-kalaulah.html" title="" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://1.bp.blogspot.com/-kKyIZHrTavc/TmhPF32_tNI/AAAAAAAAAkY/66U_qoBfpMs/s72-c/Khalid%2BAl-Walid.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/09/khalid-al-walid-memburu-syahid-kalaulah.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CU4ERHo8cSp7ImA9WhdXEkg.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-5030179933258422026</id><published>2011-08-25T09:18:00.005+08:00</published><updated>2011-08-25T14:31:45.479+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-08-25T14:31:45.479+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="renungan" /><title>Kita Belajar Apa Daripada Ramadhan</title><content type="html">&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-nxd7p-0EckM/TlXro2NKvrI/AAAAAAAAAkQ/YY_U1z8QBDs/s1600/Ramadhan-Aidilfitri-kehidupan.jpg"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 200px; height: 136px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-nxd7p-0EckM/TlXro2NKvrI/AAAAAAAAAkQ/YY_U1z8QBDs/s200/Ramadhan-Aidilfitri-kehidupan.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5644676794956824242" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;
&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kalau dulu2 time dah nak graduate aku pernah terfikir apa yang aku dah belajar sepanjang empat tahun ni. Iyelah, kalau dibandingkan ngan buku teks yang menimbun tu, agak2 sama banyak tak ilmu yang menghuni dada ini. Ah, masakan...masa tu apa yg lebih penting pastinya persiapan nak &lt;span style="font-style: italic;"&gt;konvo.&lt;/span&gt; Kalau takat aku ni biasa2 ajelah, takdelah nak tempah baju sakan. Lainlah &lt;span style="font-style: italic;"&gt;sister2&lt;/span&gt; tuh, sanggup tempah baju &lt;span style="font-style: italic;"&gt;glam2&lt;/span&gt; walaupun nantinya pasti ditutup ngan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;robe&lt;/span&gt; yg geloboh tu. Tapi dah lumrah wanita kan...
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;Macam tu jugaklah kita hari ini. Hari graduasi Ramadhan dah hampir tiba. Tinggal empat lima hari jer lagi. Agak2 adakah kita terfikir apa yg Ramadhan dah ajar kita dan apa yang kita belajar sepanjang &lt;span style="font-style: italic;"&gt;madrasah ramadhan&lt;/span&gt; ni. Ada orang dapat belajar erti kesabaran, ada orang belajar memaafkan dan ada jugak orang yang tak belajar apa-apa. Sesungguhnya rugilah orang yang merasakan Ramadhan macam hari-hari lain, takde yang &lt;span style="font-style: italic;"&gt;special &lt;/span&gt;pun. Sebab tu bila Ramadhan hadir, dia takde rasa &lt;span style="font-style: italic;"&gt;excited&lt;/span&gt; pun. Bahkan lebih teruk kepada yang merasakan bahawa Ramadhan menyusahkan sebab kene puasa, tarawih dan zakat. Serta ternanti2 bila Ramadhan akan berakhir.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;Ada orang pulak time2 dekat ngan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;graduation day&lt;/span&gt; ni sibuk ngan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;preparation&lt;/span&gt; yang salah. Sibuk ngan baju apa nak pakai, perhiasan apa nak beli, salon mana nak wat &lt;span style="font-style: italic;"&gt;facial&lt;/span&gt;, nak wat &lt;span style="font-style: italic;"&gt;manicure, pedicure.&lt;/span&gt; Ada jugak yang sibuk nak wat juadah apa yg &lt;span style="font-style: italic;"&gt;special&lt;/span&gt;, berapa banyak duit raya nak beri dan macam2 lagi.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;Sedangkan orang yang benar2 &lt;span style="font-style: italic;"&gt;graduated with First Class Degree (hons.) &lt;/span&gt;ialah mereka yang benar2 cemerlang dalam amal ibadah yang benar2 &lt;span style="font-style: italic;"&gt;polished&lt;/span&gt; taqwanya. Apa makna taqwa? Sedar dan&lt;span style="font-style: italic;"&gt; in control.&lt;/span&gt; Orang Sedar dan In Control takkan nak berbelanja berlebihan sampai membazir kan? Takkan nak berhabis beli langsir, karpet atau perabot sedangkan yang sedia ada masih elok kan? Takkan nak tukar cat kereta mahupun rim sukan yang masih ok kan? Ataupun yang lebih sanggup tinggal tarawih semata2 bersesak kat sogo dan jalan TAR cari baju raya dan tudung siti nurhaliza kan? Agak2 kita dapat degree kelas apa ye?
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-5030179933258422026?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/DbGlMdHdY284_JPxAvgUixCsLi8/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/DbGlMdHdY284_JPxAvgUixCsLi8/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/DbGlMdHdY284_JPxAvgUixCsLi8/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/DbGlMdHdY284_JPxAvgUixCsLi8/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/D7-6sW1Q3i8" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/5030179933258422026/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/08/kita-belajar-apa-daripada-ramadhan.html#comment-form" title="3 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/5030179933258422026?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/5030179933258422026?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/D7-6sW1Q3i8/kita-belajar-apa-daripada-ramadhan.html" title="Kita Belajar Apa Daripada Ramadhan" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://1.bp.blogspot.com/-nxd7p-0EckM/TlXro2NKvrI/AAAAAAAAAkQ/YY_U1z8QBDs/s72-c/Ramadhan-Aidilfitri-kehidupan.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>3</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/08/kita-belajar-apa-daripada-ramadhan.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CEYGQ308fyp7ImA9WhdTGUs.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-85711861558620875</id><published>2011-07-18T11:47:00.004+08:00</published><updated>2011-07-18T12:08:42.377+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-07-18T12:08:42.377+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="novel" /><title /><content type="html">&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-AUM_oJiZN_w/TiOxNFfgIQI/AAAAAAAAAkA/uMG9v9ltR1w/s1600/TBoone.jpeg"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 124px; height: 200px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-AUM_oJiZN_w/TiOxNFfgIQI/AAAAAAAAAkA/uMG9v9ltR1w/s200/TBoone.jpeg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5630538797513974018" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(102, 0, 0);font-size:180%;" &gt;Theodore Boone, another Grisham Bestseller&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I bet a lot of us love Nancy Drew work, kids with enthusiasm of investigation and crime and such. And Theodore Boone is another version of this. Well, the story is kind of simple and straightforward. Its about Theo, a 13 years old boy who so happen his parents work as lawyer. Theo fond for legal world and make the court as his playground, law books as his comics and court trial as his favorite movie. He is the free legal counsel in the school, a star in his Government class and a good friend to the judge and court officers.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;All is perfect until one day he fall in the situation where he knows the real culprit in a murder case. Things become complicated when the only witness refuse to show up and this may let the murderer walk free.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My personal opinion on this 32nd Grisham work is, its a nice before-book to read, since you can make yourself just like Theo, in your nice dream. What a work...Perfect.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-85711861558620875?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/sMO5It_jYNocRlB30LgwkAOJr_o/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/sMO5It_jYNocRlB30LgwkAOJr_o/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/sMO5It_jYNocRlB30LgwkAOJr_o/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/sMO5It_jYNocRlB30LgwkAOJr_o/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/LVpXYRzZlpY" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/85711861558620875/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/07/theodore-boone-another-grisham.html#comment-form" title="2 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/85711861558620875?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/85711861558620875?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/LVpXYRzZlpY/theodore-boone-another-grisham.html" title="" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://2.bp.blogspot.com/-AUM_oJiZN_w/TiOxNFfgIQI/AAAAAAAAAkA/uMG9v9ltR1w/s72-c/TBoone.jpeg" height="72" width="72" /><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/07/theodore-boone-another-grisham.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DE4FQH48cCp7ImA9WhZaGU8.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-387865043331765163</id><published>2011-07-06T11:40:00.004+08:00</published><updated>2011-07-06T12:35:11.078+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-07-06T12:35:11.078+08:00</app:edited><title /><content type="html">&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(102, 0, 0);font-size:180%;" &gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Tahu ke kita?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Suatu hari di dalam tren komuter kelihatan seorang lelaki bersama tiga orang kanak-kanak baru sahaja memasuki tren. Lelaki tersebut terus duduk setelah mendapatkan kerusi yang kosong. Manakala anak-anak dibiarkan berdiri. Sudah memang perangai kanak-kanak, duduk diam adalah 'kepantangan' bagi mereka. Mulalah budak-budak ini panjat atas &lt;span style="font-style: italic;"&gt;seat&lt;/span&gt; yang kosong, berebut dan berkelahi. Menjerit dan menangis. Tak cukup dengan itu si abang mula memukul si adik, si adik kejar abang, tersandung kaki penumpang lain, jatuh tertiarap, dan menangis. Yang tengah sibuk membela si adik, kecoh, hingar bingar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Para penumpang mula berasa tidak selesa. Tren yang pada mulanya sepi bertukar heboh, dah macam padang permainan kat rumah pangsa. Budak-budak ni pulak makin 'naik lemak,' dah berani mengacau dan mengganggu penumpang lain. Ada yang menarik &lt;span style="font-style: italic;"&gt;earphone&lt;/span&gt; penumpang lainlah, ada yang terpijak kasut penumpang lainlah, dan ada yang berani mengoyak surat khabar. Anehnya si bapa hanya mendiamkan diri. Kelihatannya dia hanyut di dalam perasaannya sendiri. Menegur tidak, jauh sekali memarahi kenakalan anak-anaknya. Bahkan kebanyakan masa dia hanya memejamkan mata seolah-olah tidur. Kekecohan kecil &lt;span style="font-style: italic;"&gt;'ulah' &lt;/span&gt;si anak-anak baginya muzik tenang membuai rasa tidurnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Encik Ahmad semakin panas hati. Kalau tadi dia boleh bersabar dengan kenakalan budak-budak tu, tapi melihatkan perangai si bapa yang buat &lt;span style="font-style: italic;"&gt;'dekkk'&lt;/span&gt; jer mendidihkan hatinya. Akhirnya dia pergi ke kerusi si bapa. "Encik, tolong tegur anak-anak encik. Mereka mengganggu penumpang lain. Kita sama-sama menggunakan kemudahan awam, harap encik hormati penumpang lain," demikian berdiplomasinya Encik Ahmad.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiba-tiba si bapa membuka mata, memandang tepat ke wajah Encik Ahmad. Dan lebih menghairankan dia mula menangis. Mula-mula hanya air mata, tapi makin lama sendunya tidak terkawal lagi. Encik Ahmad jadi serba salah. "Encik, saya tak bermaksud...,"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Maafkan saya. Bukan niat saya biarkan anak-anak saya mengganggu tuan-tuan sekelian. Sebenarnya saya sedang dilanda ujian yang amat berat..."suara si bapa mampu didengar kebanyakan penumpang. Encik Ahmad duduk di bangku berhadapan si bapa, "Cubalah encik ceritakan kepada kami. Mungkin kami dapat membantu." "Isteri saya...maksud saya arwah isteri saya...,"si bapa terhenti di situ. Yang lain sabar menunggu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Arwah isteri saya disahkan mengidap ketumbuhan di dalam otak dua bulan lepas. Sebelumnya dia adalah ibu yang penyayang dan periang. Kami sekeluarga hidup amat bahagia. Sehinggalah suatu hari dia terjatuh di bilik air dan tidak sedarkan diri. Saya bawa dia ke hospital dan doktor menahannya di dalam wad sebelum memutuskan bahawa isteri saya mengidap barah. Sejak ditahan di wad, isteri saya menjadi berubah, kebanyakan masa dia mendiamkan diri dan kadang-kadang  dia menjadi marah-marah. Disebabkan emosinya yang tidak stabil, doktor menasihatkan agar saya tidak membawa anak-anak melawat ibu mereka. Kerana ditakuti perkara yang tidak diingini akan terjadi."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Dalam masa dua bulan, hidup kami sekeluarga menjadi sangat berubah. Saya sering menghabiskan masa menemani isteri di hospital. Anak-anak juga berubah kerana lama tidak dapat berjumpa ibu mereka. Mereka mula memberontak dengan tidak mahu makan dan sering bergaduh. Bukan saya tak cuba menerangkan keadaan ibu mereka tetapi sebagai kanak-kanak, apalah yang mereka faham. Mereka memerlukan ibu mereka yang dulunya sentiasa ada di rumah. Dan saya sebagai bapa tentunya tertekan dengan keadaan ini kerana saya tidak dapat berbuat apa-apa."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Saya terus merayu kepada doktor agar dibenarkan anak-anak kami melawat ibu mereka. Biarlah cuma sekali, biar terlerai rindu mereka. Biarlah si abang dapat memegang tangan ibunya. Biarlah yang tengah dapat cium pipi ibunya yang dulu dicium setiap kali bangun tidur. Biarlah si adik dapat peluk ibunya macam dulu tiap kali dia menangis. Biarlah mereka dapat buat semua itu, walau cuma untuk sekali, walau untuk terakhir kali. Kerana itu tidak dapat saya lakukan."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Akhirnya pagi tadi saya dapat panggilan daripada hospital. Doktor benarkan saya bawa anak-anak jumpa ibu mereka. Awal-awal saya beritahu anak-anak. Bukan main gembira mereka dapat berita ini. Mereka mandi dan bersiap-siap dan tak henti-henti cakap nak buat itu dan ini bila jumpa ibu. "&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Bila semua dah siap, saya terima satu lagi panggilan daripada doktor. Doktor kata saya kena cepat ke hospital, sebab isteri saya sudah meninggal dunia. Saya rasakan langit runtuh menimpa kepala saya. Segalanya gelap dan sunyi. Kenapa? Kenapa saya tak sempat menunaikan hajat dan permintaan anak-anak saya? Saya terduduk."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Anak-anak datang mendapatkan saya. Si abang bertanya,"Siapa call? Mama kan? Mesti Mama gembira kan nak jumpa kitorang semua?". Si tengah menambah,"Papa ada bagitau Mama yang kami semua dah siap mandi dan pakai baju baru sebab tak sabar nak jumpa Mama?". Si adik merengek,"Papa janganlah lambat-lambat. Jomlah kita pergi jumpa Mama. Kalau Papa letih, Adik janji Adik urut kaki Papa balik nanti."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tiba-tiba satu semangat seakan ditiup ke dalam diri saya. Apa pun yang berlaku saya harus bawa anak-anak jumpa ibu mereka...biarpun yang akan mereka jumpa nanti hanya jenazahnya..."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seluruh tren tergamam dan ada yang menitiskan air mata.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tahukah kita masalah orang lain?&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-387865043331765163?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/E59ek_gyYZVeWHCQYrl7wXe3NWc/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/E59ek_gyYZVeWHCQYrl7wXe3NWc/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/E59ek_gyYZVeWHCQYrl7wXe3NWc/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/E59ek_gyYZVeWHCQYrl7wXe3NWc/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/f6SioAaCH6E" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/387865043331765163/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/07/tahu-ke-kita-suatu-hari-di-dalam-tren.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/387865043331765163?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/387865043331765163?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/f6SioAaCH6E/tahu-ke-kita-suatu-hari-di-dalam-tren.html" title="" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/07/tahu-ke-kita-suatu-hari-di-dalam-tren.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEAASXs-fSp7ImA9WhZbEU0.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-9003267317534967719</id><published>2011-06-15T10:23:00.003+08:00</published><updated>2011-06-15T10:59:08.555+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-06-15T10:59:08.555+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="teladan" /><title /><content type="html">&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-XP-8Nkm-azU/TfgfB1Tfz9I/AAAAAAAAAjs/MnIYcoVCaLE/s1600/Doraemon-Marvel-Super-Heroes.jpg"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 220px; height: 158px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-XP-8Nkm-azU/TfgfB1Tfz9I/AAAAAAAAAjs/MnIYcoVCaLE/s200/Doraemon-Marvel-Super-Heroes.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5618274651493879762" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(102, 0, 0); font-weight: bold;font-size:180%;" &gt;Dia Adiwiraku...(catatan sempena hari bapa)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Adiwira adalah superhero. Berapa ramai di kalangan kita yang dengan bangganya mampu mengatakan bahawa bapa kita adalah adiwira kita, kalau bukan untuk orang lain? Kalaulah ditanyakan kepada anak-anak kecil siapakah adiwira mereka, mungkin jawapan seperti &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Ironman, Transformers&lt;/span&gt; atau yang terkini &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Green Lantern &lt;/span&gt;pilihan mereka. Mengapa bukan jawapan berbunyi, ayah, papa atau abah ye?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Salah satu faktor yang mungkin kita boleh sama-sama fikirkan adalah kesemua adiwira-adiwira di atas memaparkan sekurang-kurangnya satu persamaan dari segi karektor, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;they're the man of action&lt;/span&gt;. Cuba kita selidik, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Ultraman&lt;/span&gt; datang ke tempat raksasa dan terus bertempur. Mana ada &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Ultraman &lt;/span&gt;datang nak borak-borak dulu, mana ada Ultraman bagi syarahan kepada raksasa tentang berbuat baik dan jangan melakukan kemusnahan? &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Ultraman&lt;/span&gt; datang dan terus bertempur bersungguh-sungguh (ye ke?). Begitulah seorang bapa perlu bertindak. Macam mana anak nak iktiraf kita sebagai adiwira kalau lipas lalu depan mata pun kita menjerit. Dahlah suara beso, menjerit mengalahkan anak gajah baru pecah suara, tak ke buruk tu? dahtu bila lipas tu dah berlalu boleh kita cakap, "Aku kalau rimau ke, buaya ke, seladang ke lalu depan aku tak jadi hal, tapi memang pantang kalau lipas...geli..."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau soalan siapakah wirawati anak-anak kita pula, mungkin jawapan seperti &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Barney, Dora&lt;/span&gt; atau &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Barbie&lt;/span&gt; jadi pilihan. Agak2 kenapa ye? Mungkin sebab suara mereka lembut, penuh pujukan dan galakan, atau penampilan mereka kemas, menarik dan menawan? Sedangkan watak yang realitinya ada di hadapan anak-anak adalah seorang perempuan yang garang, asyik marah-marah dan berbedak sejuk berbaju kelawar siang dan malam. Jadi, salahkah anak-anak kita?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Teringat satu cerita pada suatu malam si anak menjerit memanggl ibunya di tingkap rumah tingkat 7 sebuah &lt;span style="font-style: italic;"&gt;apartment&lt;/span&gt; yang sedang bertugas &lt;span style="font-style: italic;"&gt;shift&lt;/span&gt; malam di hospital. "Mama, cepatlah balik," laung si anak kuat. Si bapa berasa sayu lantas memanggil anaknya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ayah: Adik, adik ingat tak masa kita bercuti dulu, adik jatuh dari kerusi di hotel dan kepala adik luka?&lt;br /&gt;Anak: Ingat&lt;br /&gt;Ayah: Kemudian apa yang berlaku?&lt;br /&gt;Anak: Baba panggil ambulan, kita naik ambulan ke hospital.&lt;br /&gt;Ayah: Dalam ambulan siapa rawat luka adik, siapa lekat &lt;span style="font-style: italic;"&gt;plaste&lt;/span&gt;r?&lt;br /&gt;Anak: Doktor.&lt;br /&gt;Ayah: Sekarang ni ada orang yang berlanggar kereta, ada yang jatuh pokok, ada yang jatuh longkang. Semua orang-orang ni dibawa ke hospital. Dan Mama kena rawat mereka macam doktor rawat adik dulu. Adik kesian kan kalau orang-orang tu takde siapa yang rawat?&lt;br /&gt;Anak: Kesian ayah. Mama kene tolong orang yang sakit, biar cepat sembuh. Mama hebat, adik tak kisah Mama tak ada malam ni, sebab Mama tolong orang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Moral of the story&lt;/span&gt; adalah, kalaulah kita dapat menerangkan kepada anak-anak bahawa apa yang kita lakukan selama ini adalah dengan tujuan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;"memberi"&lt;/span&gt; kepada orang lain dan bukan sekadar kerja untuk &lt;span style="font-style: italic;"&gt;"menerima"&lt;/span&gt; gaji, anak-anak akan lebih memahami dan tanpa segan silu mengiktiraf bahawa kitalah adiwira dan wirawati hidup mereka. Ke guane?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-9003267317534967719?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/qCtQxnt2iIHVx-CLbgZUaYmYspc/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/qCtQxnt2iIHVx-CLbgZUaYmYspc/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/qCtQxnt2iIHVx-CLbgZUaYmYspc/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/qCtQxnt2iIHVx-CLbgZUaYmYspc/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/wf8jTSJ0nro" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/9003267317534967719/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/06/dia-adiwiraku.html#comment-form" title="2 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/9003267317534967719?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/9003267317534967719?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/wf8jTSJ0nro/dia-adiwiraku.html" title="" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://1.bp.blogspot.com/-XP-8Nkm-azU/TfgfB1Tfz9I/AAAAAAAAAjs/MnIYcoVCaLE/s72-c/Doraemon-Marvel-Super-Heroes.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/06/dia-adiwiraku.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CUMNSHY5fCp7ImA9WhZUGU4.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-186675941186877323</id><published>2011-06-13T09:57:00.003+08:00</published><updated>2011-06-13T10:51:39.824+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-06-13T10:51:39.824+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="lawak" /><title /><content type="html">&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-a88H_yWB91I/TfVwPjJ-3qI/AAAAAAAAAjk/8Zfs0QP4-2w/s1600/sagun%2Bbatang.jpg"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-a88H_yWB91I/TfVwPjJ-3qI/AAAAAAAAAjk/8Zfs0QP4-2w/s200/sagun%2Bbatang.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5617519522652020386" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(102, 0, 0);font-size:180%;" &gt;Sekali lagi terkena...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tok, Tok...Saya ada benda penting nak cakap dengan Tok,"suara Resat tercungap-cungap. Iyelah, setelah berlari dengan agak kengkang, memanglah amat memenatkan. "Ha, kamu Resat, ada apa yang penting sangat tu," Tok Penghulu tak jadi keluar minum pagi. "Tok, saya ada jumpa dadah," suara Resat antara dengar dan tidak, macam rahsia besar sangat dia nak bagitau Tok Penghulu. "Dadah?!" tinggi suara Tok Penghulu yang sememangnya sedia tinggi itu. "Shhhh, slow sikit Tok. Iye, dadah. Ada dalam poket seluar saya ni ha. Tok ambiklah, tengok," sahut Resat penuh suspen.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Taknaklah, takut aku. Hmm, nanti aku telifon kawan aku yang jadi polis tu. Benda dadah-dadah ni tak boleh buat main-main." "Mana kamu jumpa dadah ni?"mata Tok Penghulu kejap kecik kejap beso. "Atas bangku kat &lt;span style="font-style: italic;"&gt;bus stand&lt;/span&gt; Tok. Saya keluarkan bendanya ye Tok," terketar-ketar tangan Resat keluarkan bungkusan berisi serbuk warna putih daripada poket seluarnya. "Memang dadahlah," bisik Tok Rijal, seakan bercakap untuk dirinya sendiri. Dia terus mendail teman baiknya yang bertugas sebagai polis di IPD. "Bang, tolong datang balai saya bang. Ada orang jumpa dadah ni. Saya dah tak tahu nak buat apa ni bang," seakan merayu. "Tok, saya &lt;span style="font-style: italic;"&gt;outstation&lt;/span&gt; ni. Hmm, nanti saya hantar orang saya," sahut suara di hujung talian. "Cepat ye bang. Err, kalau boleh hantar orang yang boleh dipercayai ye. Bendanya banyak ni...,"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tak lama lepas tu, sorang polis datang ke balai penghulu. Masa tu dah ada beberapa orang kampung yang berkumpul di balai penghulu. Tapi Tok Penghulu tak benarkan masuk. Semua kena tunggu kat luar, kalau nak tengok pun dari tingkap kaca je. Polis tu terus masuk ke dalam balai penghulu, terus ke meja yang ada beberapa bungkus berisi seakan tepung warna putih. Dia belek-belek bungkusan tu. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Then&lt;/span&gt; dia tebuk plastik pembalutnya. Diculik sedikit benda seakan tepung tu. Lepas dihidu, dirasa guna hujung lidah. Resat ngan Tok Penghulu ikut semua perbuatan si polis dengan ekor mata yang tidak berkelip.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ini sagun Tok...cuba Tok rasa," seru si polis. "Iyelah, ini sagun...,"suara Tok Penghulu lebih kuat lepas dia colek tepung sagun tu ke hujung lidahnya. "Ini semua salah ko la ni Resat. Ntah budak mana tertinggal sagun atas bangku kat &lt;span style="font-style: italic;"&gt;bus stand&lt;/span&gt; tu terus ko sangka dadah," bera je muka Tok Penghulu. "Awak yang tak kenal dadah pun percaya jer. Sagun disangka dadah..." tawa kuat pecah di balai Penghulu Kuala Langat pagi tu...Habis.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-186675941186877323?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/uyfmntPVjA6CV-vuj3jvDKLuZRw/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/uyfmntPVjA6CV-vuj3jvDKLuZRw/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/uyfmntPVjA6CV-vuj3jvDKLuZRw/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/uyfmntPVjA6CV-vuj3jvDKLuZRw/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/MyrmnwCbQEw" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/186675941186877323/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/06/sekali-lagi-terkena.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/186675941186877323?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/186675941186877323?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/MyrmnwCbQEw/sekali-lagi-terkena.html" title="" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-a88H_yWB91I/TfVwPjJ-3qI/AAAAAAAAAjk/8Zfs0QP4-2w/s72-c/sagun%2Bbatang.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/06/sekali-lagi-terkena.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CE8ERHw6fip7ImA9WhZVGEQ.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-8383114915638243896</id><published>2011-06-01T08:27:00.004+08:00</published><updated>2011-06-01T09:46:45.216+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-06-01T09:46:45.216+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="renungan" /><title /><content type="html">&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-xlnctENPD5w/TeWZKTuzLPI/AAAAAAAAAjY/CJLX8StmWbs/s1600/aku_tak_bodoh_2.jpg"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 200px; height: 113px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-xlnctENPD5w/TeWZKTuzLPI/AAAAAAAAAjY/CJLX8StmWbs/s200/aku_tak_bodoh_2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5613060912961498354" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(51, 0, 0);font-size:180%;" &gt;Your present is lot more important than your presence...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Baru baru ni adalah menonton filem &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;"Saya Tak Bodoh"&lt;/span&gt;. Adaptasi dari filem negara jiran, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;I'm Not Stupid &lt;/span&gt;ini ternyata tidak mengecewakan dengan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;local elements had been blend nicely&lt;/span&gt;. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Well&lt;/span&gt;, ditambah dengan sesi ceramah motivasi pagi hari ini, rasanya sesuai kut kalau kita fikirkan sejenak rutin harian ini saban hari. Bukan apa, kadang-kadang perkara rutin sering menyebabkan kita teralpa dan terlupa matlamat yang lebih besar dalam hidup.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila ditanya apakah matlamat kita bekerja, jawapan paling &lt;span style="font-style: italic;"&gt;standard&lt;/span&gt; ialah untuk mencari rezeki buat memperbaiki kehidupan kita. Kita mahu menyediakan isteri dan anak-anak kemudahan yang paling selesa, termasuklah kenderaan yang tak malu kita pakai semasa hantar anak ke sekolah, atau rumah yang tak malu bila kita jemput mak ayah datang bertandang. Itu paradoks. Makanya kita bekerja kuat, keras dan gigih untuk memenuhi semua keperluan tersebut. Ada yang suami keluar kerja pagi balik malam, sedang isteri keluar kerja malam balik keesokan paginya pulak.&lt;span style="font-style: italic;"&gt; Time&lt;/span&gt; jumpa pun &lt;span style="font-style: italic;"&gt;touch and go&lt;/span&gt; jer. Anak-anak ditinggal di rumah. Jumpa pun sekali sekala.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akibatnya, timbul pelbagai krisis dan masalah. Dan banyak pula wang perlu digunakan untuk merawat masalah itu. Iyelah, masalah anak nakal, masalah suami curang, masalah kesihatan dan macam-macam lagi. Wang yang kononnya dicari dan dikumpul hasil kerja keras tadi rupanya bukan boleh dinikmati untuk memenuhi cita-cita tapi terpaksa digunakan untuk menyelesaikan masalah baru pula.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa kata kalau kita kerja kuat, tapi tunai tanggungjawab kepada keluarga pun buat. Meminjam kata-kata En Fakrul, "Apa pun kena buat bersungguh, bang. Time keje kene bersungguh, time bersukan pun kene bersungguh. Time karok pun bersungguh, time main ngan bini pun kene bersungguh. Hehe..." Betullah tu, sebab di akhir ceritanya nanti anak-anak akan berkata," &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Your present is lot more important than your presence,&lt;/span&gt; atau Kehadiran kita lebih baik daripada hadiah yg kita bawa." Ke guane?&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-8383114915638243896?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/bsDFYjJS4iYwUYzBp6xxEdkwuiE/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/bsDFYjJS4iYwUYzBp6xxEdkwuiE/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/bsDFYjJS4iYwUYzBp6xxEdkwuiE/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/bsDFYjJS4iYwUYzBp6xxEdkwuiE/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/H6NG1e_zSWY" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/8383114915638243896/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/06/your-present-is-lot-more-important-than.html#comment-form" title="2 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/8383114915638243896?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/8383114915638243896?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/H6NG1e_zSWY/your-present-is-lot-more-important-than.html" title="" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-xlnctENPD5w/TeWZKTuzLPI/AAAAAAAAAjY/CJLX8StmWbs/s72-c/aku_tak_bodoh_2.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/06/your-present-is-lot-more-important-than.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CUQESXw9cSp7ImA9WhZQF0U.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-556625512387728387</id><published>2011-04-26T09:07:00.002+08:00</published><updated>2011-04-26T10:01:48.269+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-04-26T10:01:48.269+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="teladan" /><title /><content type="html">&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-R6dom71acCA/TbYndoHtusI/AAAAAAAAAjQ/R7VT9NoEHxc/s1600/sukses.jpg"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 200px; height: 132px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-R6dom71acCA/TbYndoHtusI/AAAAAAAAAjQ/R7VT9NoEHxc/s200/sukses.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5599706576621255362" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(51, 0, 0);font-family:verdana;" &gt;Misunderstanding...ke misunderstood?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alkisah sebuah kisah berlaku tatkala seorang bapa yang hampir menghadap tuhannya telah berpesan kepada dua orang anak kesayangannya berkaitan business. Maka berkatalah sang ayah, "Wahai anakku, dengarlah pesanku ini. Sesungguhnya aku telah menghabiskan seluruh usia hidupku dengan mengendalikan perniagaan. Dan bersaksikan kamu sendiri bahawa perniagaanku itu telah berjaya dengan berkat ridha Allah serta usaha kerasku."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Kamu berdua juga, wahai anakku, telah menurut jejak langkahku dengan memiliki perniagaan sendiri. Sekarang ini dengarkanlah wasiat dan nasihatku. Moga sahaja Allah mengizinkannya sebelum putus nafasku ini," sambung sang ayah. Si anak berdua menunggu penuh taat, di sisi katil sang ayah. "Andai kamu mahu berjaya anakku, pertama, janganlah kamu menagih-nagih hutang daripada manusia dan yang kedua, janganlah kamu terkena sinar mentari tiap kali kamu hendak membuka dan menutup perniagaanmu," tenang suara sang bapa, setenang wajahnya di pembaringan. Maka pergilah sang ayah selama-lamanya, meninggalkan pesan buat azimat anakanda berdua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Adapun setelah beberapa lama, perniagaan si abang semakin berkembang maju. Apa sahaja yang diniagakan, mendapat perhatian dan sokongan pelanggan. Perniagaannya semakin dikenali ramai dan sering mendapat pujian. Berlainan pula nasib si adik. Kelihatannya semakin hari perniagaannya semakin malap. Banyak juga keluhan pelanggan yang kedengaran.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maka sang ibu datang menemui si adik, bertanyakan perihal keadaan perniagaannya. "Wahai anakku, apa terjadi dengan perniagaanmu. Dahulunya ibu lihat ianya berkembang maju, tetapi sekarang, suram dan hilang sambutan?" soal ibu penuh prihatin. "Terima kasih atas perhatianmu ibu, sesungguhnya aku juga tidak tahu. Hanya pesan ayah yang kuturut dan kutiru. Tetapi entah di mana silapku, sampai perniagaanku jadi begitu,"sahut si bongsu. Sambungnya lagi, "Ayah berpesan agar jangan menagih hutang dari penghutang. Maka kuturut dan aku lepaskan yang berhutang, tanpa kutuntut walau sekupang. Tapi ibu, modalku susut hingga ke pinggang, sampaikan sesak dadaku membilang." "Ayahanda juga turut berpesan, jangan tersentuh mukamu sinar mentari tiap hari kau membuka perniagaan. Maka kuturut tanpa soal. Setiap hari aku mengupah beca buat ke perusahaan, walau mampu aku berjalan. Apakah salah dan khilafku wahai ibu, sekadar menunaikan wasiat dan pesan?" Si ibu termenung dan berjanji untuk bertanyakan pendapat si abang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Wahai anak, tahniah dan syukur ibu ucapkan. Atas kejayaanmu membesarkan perniagaan. Kulihat sekarang kau semakin maju dan berjaya atas apa yang kau usahakan, hingga namamu menjadi sebutan. Bolehkan kejayaanmu engkau kisahkan, moga sahaja menjadi panduan dan juga tauladan, kepada orang terbanyak, rakan dan taulan," sang ibu memulakan perbualan. "Selamat ke atasmu wahai ibuku. Sesungguhnya puji dan syukur hanya milik Yang Satu. Kerana segalanya dikurniakan kepadaku, kekayaan dan kejayaan mengiringi usahaku. Adapun pesan ayahanda sentiasa menjadi peganganku, wasiat dan usahanya aku tiru, tak pernah sekali aku melulu apatah lagi hendak menipu."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Adakah kamu berkata akan nasihat yang dua itu wahai anakku?" soal sang ibu. "Benar ibu, nasihat yang itu..."jawab si abang. "Ayahanda berpesan, jangan kamu menagih-nagih kepada yang berhutang padamu. Maka aku membuat keputusan untuk tidak memberi hutang, wahai ibu. Segala urusan kujalankan dengan tunai tanpa menipu, maka terlepaslah aku dari masalah modal yang membelenggu. Kerana sahaja wahai ibu, hutang itu sentiasa memburu, bagi yang menerima dan juga yang berniat membantu. Malamnya resah siangnya malu. Maka aku berkeputusan begitu..."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Adapun pesan ayahanda yang kedua. Aku membuka perniagaanku sebelum cahaya dan menutupnya setelah hilang cahaya. Maka panjanglah masa aku bekerja. Para pelanggan berasa suka kerana mudah mendapatkan keperluan mereka. Dapat juga kutangani persaingan niaga, kerana siapa sangka lagi menduga, kecemasan dan kesulitan sentiasa membelit manusia, kita peniaga harus pandai merebut peluang yang terbuka," panjang jawapan anak sulungnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Demikianlah wahai pembaca. Tiap dari kita berlainan fahamannya. Walau mendengar satu nasihat yang sama. Sekarang terpulang kepada semua, baca sekadar buang masa atau ambil iktibarnya... &lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-556625512387728387?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/8nHIaPtXwkZqL7AULGmrgcDx9s4/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/8nHIaPtXwkZqL7AULGmrgcDx9s4/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/8nHIaPtXwkZqL7AULGmrgcDx9s4/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/8nHIaPtXwkZqL7AULGmrgcDx9s4/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/07u7K8SXAhA" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/556625512387728387/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/04/misunderstanding.html#comment-form" title="2 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/556625512387728387?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/556625512387728387?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/07u7K8SXAhA/misunderstanding.html" title="" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-R6dom71acCA/TbYndoHtusI/AAAAAAAAAjQ/R7VT9NoEHxc/s72-c/sukses.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/04/misunderstanding.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CkEFRnw-fSp7ImA9WhZQEEQ.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-5348989799001379457</id><published>2011-04-18T09:33:00.002+08:00</published><updated>2011-04-18T09:36:57.255+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-04-18T09:36:57.255+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="jentik minda" /><title>Catatan Tak sempat</title><content type="html">Catatan Tak Sempat&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kalau takut kepada angin, jangan berangan jadi pokok tinggi, sebab pokok yang tinggi selalu kena tiup angin. Jadi aja rumput bumi, sebab selalunya angin tak tiup rumput di bawah. Tapi kenalah ingat, rumput tempatnya di bawah dan selalunya dipijak orang...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, pokok atau rumput pilihan anda?&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-5348989799001379457?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/c1sx6N-dF1NViDM3jvr92Xx0tmc/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/c1sx6N-dF1NViDM3jvr92Xx0tmc/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/c1sx6N-dF1NViDM3jvr92Xx0tmc/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/c1sx6N-dF1NViDM3jvr92Xx0tmc/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/o0XRSvmgbuc" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/5348989799001379457/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/04/catatan-tak-sempat.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/5348989799001379457?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/5348989799001379457?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/o0XRSvmgbuc/catatan-tak-sempat.html" title="Catatan Tak sempat" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/04/catatan-tak-sempat.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CEUBQXo4fip7ImA9WhZTEUs.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-3874183358483456314</id><published>2011-03-15T10:57:00.001+08:00</published><updated>2011-03-15T12:10:50.436+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-03-15T12:10:50.436+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="lagu" /><title /><content type="html">&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(204, 102, 0);font-size:180%;" &gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;SECRET&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I need another story&lt;br /&gt;Something to get off my chest&lt;br /&gt;My life gets kind of boring&lt;br /&gt;Need something that i can confess&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Till all my sleeves are stained red&lt;br /&gt;From all the truth that I've said&lt;br /&gt;Come by it honestly I swear&lt;br /&gt;Thought you saw me wink, no, I've been on the brink, so&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tell me what you want to hear&lt;br /&gt;Something that'll like those ears&lt;br /&gt;Sick of all the act sincere&lt;br /&gt;So I'm gonna give all my secrets away&lt;br /&gt;This time&lt;br /&gt;Don't need another perfect line&lt;br /&gt;Don't care if critics never jump in line&lt;br /&gt;I'm Gonna give all my secrets away&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My God, amazing how we got this far&lt;br /&gt;It's like were chasing all those stars&lt;br /&gt;Whose driver shining big black cars&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And everyday I see the news&lt;br /&gt;All the problems we could solve&lt;br /&gt;And when a situation rises&lt;br /&gt;We'll ride it into a mountain&lt;br /&gt;Straight to though&lt;br /&gt;I don't really like my flow, oh, so&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tell me what you want to hear&lt;br /&gt;Something that'll like those ears&lt;br /&gt;Sick of all the act sincere&lt;br /&gt;So I'm gonna give all my secrets away&lt;br /&gt;This time&lt;br /&gt;Don't need another perfect line&lt;br /&gt;Don't care if critics never jump in line&lt;br /&gt;I'm Gonna give all my secrets away&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Got no reason&lt;br /&gt;Got no shame&lt;br /&gt;Got no family&lt;br /&gt;I can blame&lt;br /&gt;Just don't let me dissappear&lt;br /&gt;I'll tell you everything&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tell me what you want to hear&lt;br /&gt;Something that'll like those ears&lt;br /&gt;Sick of all the act sincere&lt;br /&gt;So I'm gonna give all my secrets away&lt;br /&gt;This time&lt;br /&gt;Don't need another perfect line&lt;br /&gt;Don't care if critics never jump in line&lt;br /&gt;I'm Gonna give all my secrets away&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;All my secrets away&lt;br /&gt;&lt;div style="overflow: hidden; color: rgb(0, 0, 0); background-color: transparent; text-align: left; text-decoration: none; border: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-3874183358483456314?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/YVWpd69R_RndcYyZ5p_KtO4z3ko/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/YVWpd69R_RndcYyZ5p_KtO4z3ko/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/YVWpd69R_RndcYyZ5p_KtO4z3ko/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/YVWpd69R_RndcYyZ5p_KtO4z3ko/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/5xy73nH40Xc" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/3874183358483456314/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/03/secret-i-need-another-story-something.html#comment-form" title="1 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/3874183358483456314?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/3874183358483456314?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/5xy73nH40Xc/secret-i-need-another-story-something.html" title="" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><thr:total>1</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/03/secret-i-need-another-story-something.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;AkEHRXo6cSp7ImA9Wx9aGEw.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-3006026794561455461</id><published>2011-03-11T12:43:00.001+08:00</published><updated>2011-03-11T12:43:54.419+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-03-11T12:43:54.419+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="teka teki" /><title /><content type="html">"Banyak2 negara, negara apa yg tak boleh duduk?"&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-3006026794561455461?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/2mEkkeXv3CeH0LIciU6oWEHNKjU/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/2mEkkeXv3CeH0LIciU6oWEHNKjU/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/2mEkkeXv3CeH0LIciU6oWEHNKjU/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/2mEkkeXv3CeH0LIciU6oWEHNKjU/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/W9Gvia0eSPw" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/3006026794561455461/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/03/banyak2-negara-negara-apa-yg-tak-boleh.html#comment-form" title="1 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/3006026794561455461?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/3006026794561455461?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/W9Gvia0eSPw/banyak2-negara-negara-apa-yg-tak-boleh.html" title="" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><thr:total>1</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/03/banyak2-negara-negara-apa-yg-tak-boleh.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;C0EBQ3s9eip7ImA9Wx9aF08.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-4609678088757194361</id><published>2011-03-10T09:46:00.001+08:00</published><updated>2011-03-10T09:47:32.562+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-03-10T09:47:32.562+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="teka teki" /><title>Teka Teki Tekuk</title><content type="html">Soal: "Kenapa siput jalan tak lurus?" Jawab: "Ntah..." Ce try jawab.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-4609678088757194361?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/UGd1aQ0Z9sTt4_5Mul0UEkx8gA0/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/UGd1aQ0Z9sTt4_5Mul0UEkx8gA0/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/UGd1aQ0Z9sTt4_5Mul0UEkx8gA0/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/UGd1aQ0Z9sTt4_5Mul0UEkx8gA0/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/QO77be19Psg" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/4609678088757194361/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/03/teka-teki-tekuk.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/4609678088757194361?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/4609678088757194361?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/QO77be19Psg/teka-teki-tekuk.html" title="Teka Teki Tekuk" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/03/teka-teki-tekuk.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CkIFQno4eip7ImA9Wx9aFkg.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-2384478610846381124</id><published>2011-03-09T13:59:00.001+08:00</published><updated>2011-03-09T14:01:53.432+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-03-09T14:01:53.432+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="lagu" /><title /><content type="html">&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-2IA_LTqArTU/TXcXuYahx9I/AAAAAAAAAio/OSxsvN-H71Q/s1600/hmmw.jpeg"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 172px; height: 200px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-2IA_LTqArTU/TXcXuYahx9I/AAAAAAAAAio/OSxsvN-H71Q/s200/hmmw.jpeg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5581956348744157138" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"  style="color:lime;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-family:lucida grande;font-size:180%;"  &gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 0); font-weight: bold;"&gt;Anuar Zain - Sedetik Lebih&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Setiap nafas yang dihembus&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Setiap degupan jantung&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Aku selalu memikirkanmu&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dalam sedar dibuai angan&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dalam tidur dan khayalan&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Aku selalu memikirkanmu&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ternyata ku perlukan cinta dari dirimu sayang&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Barulah terasa ku bernyawa&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kasihku…ku amat mencintai kamu&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kerana kau beri erti hidup&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ku kan terus mencinta sedetik lebih selepas selamanya&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Di kala penuh ketakutan dengan badai kehidupan&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ku bersyukur adanya kamu&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Biarlah kehilangan semua yang dimiliki di dunia&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Asal masih adanya kamu...&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-2384478610846381124?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/vRAzg1__4r8ov_u-s4z6DnOreLM/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/vRAzg1__4r8ov_u-s4z6DnOreLM/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/vRAzg1__4r8ov_u-s4z6DnOreLM/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/vRAzg1__4r8ov_u-s4z6DnOreLM/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/RW2ME9kgi9Y" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/2384478610846381124/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/03/anuar-zain-sedetik-lebih-setiap-nafas.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/2384478610846381124?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/2384478610846381124?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/RW2ME9kgi9Y/anuar-zain-sedetik-lebih-setiap-nafas.html" title="" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-2IA_LTqArTU/TXcXuYahx9I/AAAAAAAAAio/OSxsvN-H71Q/s72-c/hmmw.jpeg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/03/anuar-zain-sedetik-lebih-setiap-nafas.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;AkQCR30-fip7ImA9Wx9aFUg.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-484140862710032916</id><published>2011-03-08T12:24:00.002+08:00</published><updated>2011-03-08T12:26:06.356+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-03-08T12:26:06.356+08:00</app:edited><title /><content type="html">Selalunya kita suka sangat dengar masalah orang. Ditakuti nanti masalah tu jadi masalah kita pulak...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s: entry ala2 fb&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-484140862710032916?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/p-tf52d96DPxuO3S6FMxqfTc9fM/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/p-tf52d96DPxuO3S6FMxqfTc9fM/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/p-tf52d96DPxuO3S6FMxqfTc9fM/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/p-tf52d96DPxuO3S6FMxqfTc9fM/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/5XKCchPBqp8" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/484140862710032916/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/03/selalunya-kita-suka-sangat-dengar.html#comment-form" title="4 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/484140862710032916?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/484140862710032916?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/5XKCchPBqp8/selalunya-kita-suka-sangat-dengar.html" title="" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><thr:total>4</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/03/selalunya-kita-suka-sangat-dengar.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DUYMQHgzfyp7ImA9Wx9bFUw.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-842133794859728437</id><published>2011-02-24T08:22:00.004+08:00</published><updated>2011-02-24T11:13:01.687+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-02-24T11:13:01.687+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="teladan" /><title>Kerana RM300?</title><content type="html">&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-2aWPoVpZ3Tg/TWXKDCg3W_I/AAAAAAAAAig/hbiD_HjETQA/s1600/duit.jpeg"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 200px; height: 148px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-2aWPoVpZ3Tg/TWXKDCg3W_I/AAAAAAAAAig/hbiD_HjETQA/s200/duit.jpeg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5577085867131362290" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(102, 0, 0);font-size:180%;" &gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Kerana RM300?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;Aku bukanlah pegawai besar, tapi bukanlah jugak pencacai kat opis. Tabiat yang paling aku tak gemar ialah tabiat suka berhutang. Tapi iyelah, dah namanya pun manusia, kita tak dapat jangka apa yang akan berlaku kan? Ada masanya kita sesak, terpaksa jugak meminjam (istilah baik selain 'berhutang').&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Satu hari aku terdesak nak guna duit. Tak banyak pun, dalam RM300 jer. Masa tu baru 6 haribulan, awal bulan lagi, atau dalam kata lain, gaji lambat lagi nak masuk. Disebabkan jumlah yg aku perlukan itu kecik jer, maka aku ambik keputusan untuk pinjam daripada kawan baik aku, M. Kami dah lama berkawan dan aku percaya M boleh simpan perkara berhutang ni antara kami berdua sahaja. Iyelah, aku memang tak pernah dan tak suka berhutang sebelum2 ni. Aku pinjam RM300 dan berjanji akan bayar balik bila dapat gaji hujung bulan. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Bimakna&lt;/span&gt;, aku pinjam dalam tempoh 20 hari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Waktu aku nak pinjam, M cakap,"Ambillah RM300 ni. Kau pakailah. Mungkin ni masa kau, esok2 masa aku perlu pertolongan jangan kau lupakan aku pulak. Pasal perkara ni, aku takkan bagitau orang lain. Janganlah kau risau."Lega hati aku sbb M pandai simpan rahsia. Aku taknak isteri aku tau dan risau yang aku amat terdesak sehingga terpaksa berhutang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tup tup, 30 minit lepas M serahkan duit tu, aku dgr kawan2 sepejabat cerita pasal aku pinjam duit. Petang tu masa &lt;span style="font-style: italic;"&gt;punchcard &lt;/span&gt;dah heboh satu opis cerita pasal aku. "Sudah...sapa pulak yang bawak cerita? Takkanlah M..."bisik hatiku. Hairan pun ada, tapi malulah yang paling banyak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sampai rumah, aku disambut oleh isteriku dengan wajah mencuka. "Abang, kenapa abang hutang duit pada M? Saya malu tau, orang2 bercerita yg abang sudah pandai berhutang. Saya tahu kita bukan orang senang, tapi janganlah sampai berhutang, macam2 orang cakap bang, saya malu," itu ayat yang keluar daripada mulut isteriku setelah didesak beberapa kali. "Lebih teruk lagi M cakap yang Abang takkan ke mana2 sbb Abang hidup bergantung atas kebaikannya," tambah isteriku dalam esak tangisnya.  &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Daripada hairan aku jadi geram. Keesokan harinya aku keluarkan simpananku mana yang ada. Kerana RM300 aku mendapat malu. Aku jumpa M. Aku pulangkan duitnya hari itu juga. M terpinga2 dengan tindakanku. Bila ditanya kenapa aku pulangkan duitnya aku cakap, "Mulanya memang aku perlukan duit ini, sangat memerlukannya. Dan kau tahu berhutang adalah perkara terakhir yang akan aku lakukan dalam kehidupanku. Sebab itu aku pinjam dari kau, kawan yang aku anggap seperti keluargaku. Tapi sayang, kau tidak pernah menganggapku sebegitu. Nah, ambillah kembali wangmu ini. Kalau ini nilai persahabatan kita, aku pulangkan kepadamu. Aku tak pernah sangka sebegitu murah nilainya pada matamu." Wang kuletak di hadapannya sambil aku berlalu pergi. Pergi tak kembali...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-842133794859728437?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/PZGE07k10UYuxHupuZzmliy6PDw/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/PZGE07k10UYuxHupuZzmliy6PDw/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/PZGE07k10UYuxHupuZzmliy6PDw/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/PZGE07k10UYuxHupuZzmliy6PDw/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/gi23BeBJfUY" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/842133794859728437/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/02/kerana-rm300.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/842133794859728437?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/842133794859728437?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/gi23BeBJfUY/kerana-rm300.html" title="Kerana RM300?" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://3.bp.blogspot.com/-2aWPoVpZ3Tg/TWXKDCg3W_I/AAAAAAAAAig/hbiD_HjETQA/s72-c/duit.jpeg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/02/kerana-rm300.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;C0ACRns9eyp7ImA9Wx9bE0g.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-7382085600925227703</id><published>2011-02-22T08:55:00.007+08:00</published><updated>2011-02-22T13:16:07.563+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-02-22T13:16:07.563+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="teladan" /><title>I rasa I muda lagilah...</title><content type="html">&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(102, 0, 0);font-size:180%;" &gt;I rasa I muda lagilah...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;Suatu hari Kak Pah datang ke sekolah anaknya. Bukan sbb anak Kak Pah nakal, tapi sbb Kak Pah dijemput mendengar ceramah motivasi. Kalau ikutkan hati Kak Pah, bukan dia nak pegi sangat pun, tapi semenjak Kak Pah dah pandai melaram dan pasang badan ni, dia suka &lt;span style="font-style: italic;"&gt;outing &lt;/span&gt;berjumpa ngan org ramai...nak &lt;span style="font-style: italic;"&gt;test market&lt;/span&gt; katanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sampai kat sekolah, semua ibu bapa dijemput duduk di dalam dewan. Kak Pah pilih barisan depan sekali, betul2 depan rostrum. Pada pendapat Kak Pah, clear sikit suara penceramah dia dpt dgr. Untung2 penceramah akan beri sepenuh perhatian pada Kak Pah. Lebih kurang setengah jam, dewan pun penuh dan Cikgu Shah selaku &lt;span style="font-style: italic;"&gt;stage manager&lt;/span&gt; bagi Q menandakan majlis nak bermula. Kak Pah betulkan duduknya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Penceramah naik ke pentas bersama Tuan Haji Zam, pengetua sekolah. "Buleh tahan penceramah ni. Muda, segak, bergaya," bisik hati Kak Pah. Kak Pah senyum2...Lepas habis Haji Zam membebel pasal kecemerlangan sekolahnya, tiba giliran penceramah bercakap.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tuan-tuan dan puan-puan, sesuatu hadiah dikira sebagai sangat berharga apabila ianya memberi makna kepada kita. Bagi sesetengah orang hadiah yg mahal2 sgt bermakna kepada mereka, tp bagi sesetengah yg lain pula, ingatan dan kenangan pun dah dianggap sgt bermakna. Hadiah yg saya terima pula amatlah bermakna kepada saya. Kerana ianya merupakan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;t&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;urning point&lt;/span&gt; dalam hidup saya. Nak dengar cerita saya?" Penceramah memancing audien. Kak Pah paling kuat mengangguk.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Sebelum tu, saya nak tahulah umur tuan2 semua. Haa...akak depan sekali ni, berapa umur akak? Boleh ye saya panggil akak, nampak muda lagi ni," sang penceramah sua mikrofon kepada Kak Pah. "Baru awal lima puluhan," nampak sangat Kak Pah kontrol. "Ooo, tapi tak nampak macam lima puluh pun...macam &lt;span style="font-style: italic;"&gt;student&lt;/span&gt; pun ye," amboi...sempat lagi tu. Kak Pah kembang kempiskan lobang idungnya. "Ye ke? I memang rasa I muda lagi...," ber I I lagi tu...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Baiklah tuan2, sepuluh tahun dahulu saya memulakan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;business&lt;/span&gt; saya. Iyelah, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;business&lt;/span&gt; tgh naik, saya tumpukan perhatian dan masa saya kpd business. Pagi petang siang malam hanya &lt;span style="font-style: italic;"&gt;business &lt;/span&gt;aje hidup saya. Sampaikan makan minum dan kehidupan peribadi pun sy selalu &lt;span style="font-style: italic;"&gt;missed&lt;/span&gt;. Soal solat lagilah...kalau dpt buat 3 waktu sehari kira habis baiklah tu. Tapi &lt;span style="font-style: italic;"&gt;business&lt;/span&gt; saya makin menjadi. Daripada sebuah kedai, saya sudah mampu buka 3 cawangan. Rezeki...kata hati saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Makin banyak duit, semakinlah saya busy. Hal keluarga saya tolak ke tepi. Zakat dan sedekah jauhlah sekali. Pada saya, saya business, bukan menipu atau mencuri, itu yg Allah sayang, Allah bagi rezeki. Nasihat mak ayah pasal solat, saya dgr &lt;span style="font-style: italic;"&gt;sipi2&lt;/span&gt;. Sampailah suatu hari, saya punya hari jadi...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Disebabkan saya dah terlampau bizi, so takde sape yg ingat saya punya hari jadi. Jangankan kad, ucapan pun org tak beri, kek tu jauh pangganglah dari api. Tapi saya takdelah berasa hati, saya tau macam tu jugaklah saya selalu buat kat famili, kat umi abi. Rupanya Allah nak bagi ingat, nak bagi uji. Adelah sorang apek saya panggil suruh buat renovasi. Bila dia tau haritu saya punya hari jadi, dia kata dia takde bende nak beri. Saya kata takpe, jangan susah hati, saya dah biasa macam ni. Tiba2 dia hulurkan sesuatu katanya cenderahati. Saya tengok benda tu macam tali, alah tali pengukur yang ada nombor2 kaler merah macam kat kedai benggali. Alah, yang ada cm dan ada inci...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dengarlah tuan, apa yang apek tu kata ni...kita selalu rasa umur kita panjang lagi. Baik yg tua, yg muda apatah lagi. Walaupun rambut dah beruban, gugur dan dah takde gigi, tapi semangat macam singa ada dalam diri. Cuba lihat ini ukur punya tali...lagi panjang kita ukur makin panjang ka dia punya baki? Tentu makin pendek kan tuan aji? Saya tengok apek tu besar kecik macam nak kenakan saya jer ni. Ada yg nak kene lempang, nak kene seligi ni...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apek tu sambung cakap lagi. Kita punya umur biasa 60 ka 70 tawun kan aji. Tapi biasa 63 ramai sudah mati, itu serupa umur nabi. Kalau ini tahun umur aji sudah 50, tuan aji kiralah sendiri berapa dia punya baki. Bukan tak bleh suka2 sambut &lt;span style="font-style: italic;"&gt;birthday &lt;/span&gt;harijadi, tapi cukupkah sembah tuhan bila sudah mati. Menyirap saya sentap jgn cakaplah lagi. Kene basuh dek apek takde &lt;span style="font-style: italic;"&gt;degree. &lt;/span&gt;Masa tu malu ada, insaf pun tinggi. Saya cuma angguk tak terkata lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tali pengukur tu saya bawa harini. Saya mintak akak depan ni &lt;span style="font-style: italic;"&gt;check&lt;/span&gt;, betul kan asli?" Kak Pah terpegun tak boleh menolak lagi, dah dia duduk paling depan sekali. "Akak tengok tali pengukur ni, berapa nombor dia tulis kat sini?" Kak Pah makin menggigil sebab ada tanda merah kat nombor 50 dan nombor 63 jer kat hujung tali. "Kalau umur kita 50, maknanya ada 13 tahun lagi kita hidup di bumi. Itu pun ikut sunnah umur nabi. Maknanya Allah bagi peluang kita buat ibadah 13 tahun lagi. Walaupun 13 tahun ni tak boleh tebus dosa lalai 50 tahun tadi, tapi insyaallah kalau kita ikhlas, insaf dan buat sepenuh hati, lebih baik daripada tak sedar2 diri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soalan saya sekarang berbunyi begini, agak2nyelah, berani tak kita cakap; "I rasa I muda lagi?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-aB_E_t9yGPk/TWNEx3YrxAI/AAAAAAAAAiY/JkZIcF0xdKE/s1600/midi.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-aB_E_t9yGPk/TWNEx3YrxAI/AAAAAAAAAiY/JkZIcF0xdKE/s200/midi.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5576376387086566402" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span style="color: rgb(102, 0, 0);"&gt;Yelah yelah, I dah tak berapa muda lagi... (gambar hiasan)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;p/s: kak pak, cikgu shah dan hj zam jgn marah ek...&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-7382085600925227703?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/mOXcwucHbLXZUSCIaEMJpwCQ0Jc/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/mOXcwucHbLXZUSCIaEMJpwCQ0Jc/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/mOXcwucHbLXZUSCIaEMJpwCQ0Jc/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/mOXcwucHbLXZUSCIaEMJpwCQ0Jc/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/o3oIddYeReY" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/7382085600925227703/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/02/i-rasa-i-muda-lagilah.html#comment-form" title="2 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/7382085600925227703?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/7382085600925227703?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/o3oIddYeReY/i-rasa-i-muda-lagilah.html" title="I rasa I muda lagilah..." /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-aB_E_t9yGPk/TWNEx3YrxAI/AAAAAAAAAiY/JkZIcF0xdKE/s72-c/midi.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/02/i-rasa-i-muda-lagilah.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DUEMSXk5eyp7ImA9Wx9bEks.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-7878565732192440576.post-8713372092201902625</id><published>2011-02-21T13:53:00.001+08:00</published><updated>2011-02-21T13:54:48.723+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-02-21T13:54:48.723+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="teladan" /><title /><content type="html">&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-cDOGLhkcqrw/TWH-GBTUELI/AAAAAAAAAiA/0tBu0QVsjqY/s1600/index.jpeg"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 144px; height: 202px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-cDOGLhkcqrw/TWH-GBTUELI/AAAAAAAAAiA/0tBu0QVsjqY/s200/index.jpeg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5576017193043497138" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(102, 0, 0);font-size:180%;" &gt;Alkisah si setan...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seorang  pemuda bangun pagi2 buta utk solat subuh di masjid. Dia berpakaian  bersih, berwuduk dan sedang berjalan menuju masjid. Di tengah jalan  menuju masjid, pemuda tersebut jatuh lalu pakaiannya kotor. Dia bangkit,  membersihkan bajunya, dan pulang kembali ke rumah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di rumah, dia  berganti baju, berwuduk, dan, LAGI, berjalan menuju masjid. Dlm  perjalanan kembali ke masjid , dia jatuh lagi di tempat yg sama!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun  dia, sekali lagi, bangkit, membersihkan dirinya dan kembali ke rumah.  Di rumah, dia, sekali lagi berganti baju, berwuduk dan berjalan menuju  masjid.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di tengah jalan menuju masjid, dia bertemu seorang lelaki  yg memegang lampu. Dia menanyakan identiti lelaki tersebut, dan  menjawab "Saya melihat anda jatuh 2 kali di perjalanan menuju masjid,  jadi saya bawakan lampu untuk menerangi jalan anda”. Pemuda pertama  mengucapkan terima kasih dan mereka berdua berjalan ke masjid.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saat  sampai di masjid , pemuda pertama bertanya kepada lelaki yang membawa  lampu untuk masuk dan solat subuh bersamanya, lelaki itu menolak, pemuda  itu mengajak lagi hingga berkali2 dan, lagi, jawapannya sama. Pemuda  bertanya, kenapa menolak untuk masuk dan solat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lelaki itu  menjawab, "Aku adalah IBLIS (Syaitan)”. Si Pemuda terkejut dgn jawapan  lelaki itu. Setan kemudian menjelaskan, "Saya melihat kamu berjalan ke  masjid , dan sayalah yg membuat kamu terjatuh. Ketika kamu pulang ke  rumah, membersihkan badan dan kembali ke masjid, Allah memaafkan semua  dosa-dosamu. “Saya membuatmu jatuh kedua kalinya, dan bahkan itupun  tidak membuatmu merubah fikiran untuk tinggal di rumah, kamu tetap  memutuskan kembali masjid. Kerana hal itu, Allah memaafkan dosa2 seluruh  anggota keluargamu. Saya KHUATIR jika saya membuat kamu jatuh utk kali  ketiga, jangan–jangan Allah akan memaafkan dosa-dosa seluruh penduduk  kampung kamu dan oleh itu aku harus memastikan bahawa kamu sampai di  masjid dgn selamat.”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Moral:&lt;br /&gt;Jangan biarkan Syaitan  mendapatkan keuntungan dari setiap aksinya. Jangan melepaskan sebuah  niat baik yg hendak kamu lakukan kerana kamu tidak pernah tahu ganjaran  yg akan kamu dapat dari segala kesulitan yg kamu temui dalam usahamu utk  melaksanakan niat baik tersebut . &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7878565732192440576-8713372092201902625?l=catatanseorangaku-ajako.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/_g_Uqn3uPR193N3asAzJNfNqw80/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/_g_Uqn3uPR193N3asAzJNfNqw80/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/_g_Uqn3uPR193N3asAzJNfNqw80/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/_g_Uqn3uPR193N3asAzJNfNqw80/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/blogspot/jIZUzH/~4/cnbWZcYN2CE" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/feeds/8713372092201902625/comments/default" title="Post Comments" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/02/alkisah-si-setan.html#comment-form" title="0 Comments" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/8713372092201902625?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/7878565732192440576/posts/default/8713372092201902625?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/jIZUzH/~3/cnbWZcYN2CE/alkisah-si-setan.html" title="" /><author><name>ajako</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15976458429924392200</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="33" height="18" src="http://1.bp.blogspot.com/-lkJO3C8jUoY/TvAjyCoamlI/AAAAAAAAAlM/q5QjxvJVlIw/s220/image%2Bfoto.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-cDOGLhkcqrw/TWH-GBTUELI/AAAAAAAAAiA/0tBu0QVsjqY/s72-c/index.jpeg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://catatanseorangaku-ajako.blogspot.com/2011/02/alkisah-si-setan.html</feedburner:origLink></entry></feed>

