tag:blogger.com,1999:blog-12689234729248986112024-02-21T06:57:18.968+01:00Vardagslivet med autism och ADHDDet var en gång en lärare som jämförde barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar med Orkidéer. "De är väldigt svåra att sköta, men när man väl får dem till att blomma, så är dem otroligt vackra".
Här delar jag med mig av vår vardag, i med- och motgång.Unknownnoreply@blogger.comBlogger110125tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-48071889376843267632015-11-03T20:33:00.001+01:002015-11-11T19:32:54.184+01:00Ny blogg och hemsidaDet är drygt 1,5 år sedan jag senast skrev här så jag antar att bloggen är lite bortglömd.<br />
<div>
Ifall någon kikar in så har jag en hemsida <a href="http://www.orkidemamman.se/" target="_blank">www.orkidemamman.se</a> som är under uppbyggnad. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
På sidan så finns det kontaktinformation och det kommer också att finnas en blogg(<a href="http://www.blogg.orkidemamman.se/" target="_blank">www.blogg.orkidemamman.s</a>e), med nytt och gammalt.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Välkommen dit!</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-72151032048817822782014-04-14T22:20:00.001+02:002014-04-14T22:39:11.676+02:00Annorlunda föräldrar? En annan sort?Hittade en text för ett tag sedan som jag tycker är väldigt tänkvärd. Själv har jag dock den turen att till största delen vara omgiven av en stor ödmjukhet, hjälpsamt och förståelse, i den mån man nu kan förstå när man inte själv lever på planeten Annorlunda 24/7! <div><br></div><div>Tyvärr har långt ifrån alla det så bra som jag❤️</div><div><br></div><div>"Ni tror att vi är mer annorlunda än ni. </div><div>En annan sort med extra pedagogisk talang och ett oändligt tålamod. </div><div><br></div><div>Ni tror att våra kroppar har starkare muskler än era, och att vi klarar oss med mindre sömn</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkqfthyphenhyphen0vEbZIb7vvY_fgGam5In4ulNJ969QOmBGjoGMSwiGQrcDYPpuQBbkO3A7o5C-o__c8IyilK7BiVHU_s4-E_hqawTbBr9yiVc44s8PkjFAJpyxgP8DGf3q_A6jvRfIpfvdYiX8k/s640/blogger-image--1728141532.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkqfthyphenhyphen0vEbZIb7vvY_fgGam5In4ulNJ969QOmBGjoGMSwiGQrcDYPpuQBbkO3A7o5C-o__c8IyilK7BiVHU_s4-E_hqawTbBr9yiVc44s8PkjFAJpyxgP8DGf3q_A6jvRfIpfvdYiX8k/s640/blogger-image--1728141532.jpg"></a></div><br></div><div>Att vi är osjälviska och finner det helt naturligt att varken ha behov eller drömmar för egen del.</div><div><br></div><div>Men det är inget speciellt med oss!</div><div>Inte alls!</div><div>Det är våra barn som är speciella!</div><div><br></div><div>"Ni är fantastiska" säger ni!</div><div>Men vi känner oss inte så...</div><div>"Att ni orkar" säger ni också.</div><div>Men vi orkar inte!</div><div>Inte en sekund till orkar vi.</div><div>Men det märks inte</div><div>För vi orkar inte skrika heller.</div><div><br></div><div>"Det där skulle jag aldrig klara av" säger ni också. </div><div>Fast inte av beundran</div><div>Eller ens av medlidande </div><div>Nädå</div><div>Tro inte att vi inte märker den lättnadens suck som hörs när ni säger så. </div><div>Det ni menar är att ni är glada att ni klarat er. </div><div><br></div><div>Ni markerar avstånd</div><div>särskildhet</div><div>avskildhet</div><div>avstånd</div><div>så långt avstånd </div><div><br></div><div>För om vi är en särskild sort</div><div>En bättre och en starkare sort än ni</div><div>så måste vi ju förstå att ni inte kan hjälpa till eller ens förstå</div><div><br></div><div>Ni är ju inga övermänniskor</div><div>Så av er kan inget krävas</div><div>Inte ens bråkdelen av vad som krävs av oss</div><div><br></div><div>Ni sätter oss på en piedestal </div><div>Högt upp</div><div>För att slippa se oss</div><div>Så att ni kan fortsätta med era liv därnere</div><div>Ifred</div><div>Ostörda</div><div>Normala</div><div><br></div><div>Vi vill inte ha er beundran</div><div>Eller avstånd</div><div>Vi vill inte vara speciella</div><div><br></div><div>Vi är som ni!</div><div>Precis som ni!</div><div>Bara tröttare...</div><div>...oändligt mycket tröttare"</div><div><br></div><div>Författare okänd</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOhHUtMU8za7sSSTmKB41zX7cAp6i79eUNSXMFHEJ8zidLVYI9XqYut7NtfXbrL24ms0wyla_snlFQKGvZU-UlVQaPcV8GAHf863RQNQSho_L8LQJQ0PWqDqPHTmH5TnkNwGjgCtqJD6Y/s640/blogger-image--2104291517.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOhHUtMU8za7sSSTmKB41zX7cAp6i79eUNSXMFHEJ8zidLVYI9XqYut7NtfXbrL24ms0wyla_snlFQKGvZU-UlVQaPcV8GAHf863RQNQSho_L8LQJQ0PWqDqPHTmH5TnkNwGjgCtqJD6Y/s640/blogger-image--2104291517.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div><br></div>Unknownnoreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-24390915941043100462014-02-27T09:17:00.001+01:002014-02-27T09:40:53.878+01:00Att få förståelse för flickor med autismLillasyster var tidigt avvikande. Med facit i hand så visste jag redan i magen att det var ett speciellt barn. Ett speciellt barn i den bemärkelsen att hon aldrig verkade sova, och jag trodde hon skulle ta sig ut genom magen, så aktiv var hon.<div><br></div><div>In i det sista så vände hon sig till säte, och sedan tillbaka med huvudet ner, för att sedan ligga i säte igen. Så höll hon på tills hon föddes.</div><div><br></div><div><br></div><div>Hon hade bråttom ut. Hon kom med huvudet först och vattnet gick när hon var ute. Det var väldigt originellt och någon barnmorskorna aldrig varit med om. Det gick även så snabbt så att barnmorskan inte hann få på sig sina handskar. Hon fick därför bjuda sina kollegor på tårta. Det var en rolig "regel" som de hade på avdelningen.</div><div><br></div><div>Allt var bra med lillasyster! Tio fingrar och tio tår!</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAbACNaqWEdOnr9Nkj01WXCTzcdf_KmJ5T8dZv-QKDCG9hcYJL6OOGmLezbVa34IxuWYJaleae320yFXEO9y5F4JU1MWsj0OicXWKCtxB7gEId9UfQ6HtQe7gzrr7nO3DZPOO-yM2TDn8/s640/blogger-image-1283838783.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAbACNaqWEdOnr9Nkj01WXCTzcdf_KmJ5T8dZv-QKDCG9hcYJL6OOGmLezbVa34IxuWYJaleae320yFXEO9y5F4JU1MWsj0OicXWKCtxB7gEId9UfQ6HtQe7gzrr7nO3DZPOO-yM2TDn8/s640/blogger-image-1283838783.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Däremot så sov hon inte! Hon sov 7-10 min och var vaken 4-5 timmar, sov 7-10 min och var vaken 4-5 timmar, osv osv, tills hon var 3,5 år!</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwZG5RRMHcS2rxFltJj6okk1_hUur1FEeaJ3wVIMc35mgiRq4LaVqXw4_sE11qoj8FZ74-DrMJ-iuaf1qok2rDJqdMoHlQ6TZfXAr61dSqScMrsI5REz0D4BRX3OT1-M9hg_GOp753r4w/s640/blogger-image--546857169.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwZG5RRMHcS2rxFltJj6okk1_hUur1FEeaJ3wVIMc35mgiRq4LaVqXw4_sE11qoj8FZ74-DrMJ-iuaf1qok2rDJqdMoHlQ6TZfXAr61dSqScMrsI5REz0D4BRX3OT1-M9hg_GOp753r4w/s640/blogger-image--546857169.jpg"></a></div><br></div><div>Maten var det också bekymmer med. Lillasyster skulle ligga på ett speciellt vis när hon ammades och ibland kunde det gå 5 min mellan att hon åt, medan det ibland kunde gå 7 timmar.</div><div><br></div><div>Så fort det var minsta kiss i blöjan så skrek hon, men blev lugn när hon fick en ny. Första tiden gick det ett paket blöjor om dagen (visserligen små paket men ändå)</div><div><br></div><div>Under graviditeten, och år framåt, hade vi regelbunden kontakt med BUP pga att storasyster hade utretts och fått en ADHD-diagnos nyligen (som ändrades till AS när hon var 15 år).</div><div><br></div><div>Jag tog upp min oro ang lillasysters sömn på både BVC och på BUP och fick fint gehör.</div><div><br></div><div>BVC remitterade lillasyster vidare till BVCs psykologer för en bedömning när lillasyster var 2,5 år. Sömnbesvären kvarstod, talet var sent och det var väldigt stora bekymmer kring maten. Dygnen kantades även av explosiva utbrott och jag förstod mig inte på mitt barn. "Vanlig fostran" fungerade inte!</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicqv-qx4Pah61ykxo54pNKI0MwvydOEpRgrU-LLYoVFl8bTdsvidb5Sy3exxQhMTSQ0MGHSrRuVOsOwlPszpg8_b_F9yLyuIXKrN3MiHCjUhV3GBU6HLhvpawzkK2UG_hy2ASOeF_K6_g/s640/blogger-image-146637290.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicqv-qx4Pah61ykxo54pNKI0MwvydOEpRgrU-LLYoVFl8bTdsvidb5Sy3exxQhMTSQ0MGHSrRuVOsOwlPszpg8_b_F9yLyuIXKrN3MiHCjUhV3GBU6HLhvpawzkK2UG_hy2ASOeF_K6_g/s640/blogger-image-146637290.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Efter bedömningen remitterades hon för autismrelaterade svårigheter till BUP där hon genomgick en mer omfattande utredning. Lillasyster var då 3,5 år och hade börjat på förskola, på en småbarnsavdelning. Hon fick diagnosen "aktivitets- och uppmärksamhetsstörning UNS" </div><div><br></div><div>Lillasyster fick medicin mot sömnen och började sova lite bättre.</div><div><br></div><div>De andra problemen kvarstod dock! Svårast att hantera var oflexibiliteten och utbrotten, och maten så klart. Det var svårt att få henne att äta.</div><div><br></div><div>På förskolan tyckte de att allt funkade SÅÅÅÅ bra!! Hon var precis som alla andra! Skillnaden var vara att hon inte visste hur hon skulle leka med de andra barnen, vilket de inte ansåg som så konstigt! Lillasyster hade ju varit hemma med mig för länge!</div><div><br></div><div>Hon ansågs även vara väldigt envis!</div><div><br></div><div>En dag fick jag faktiskt med mig en videokamera där de hade filmat lillasyster. Filmen visade henne sittandes på en gunga, nöjd och glad. När det sedan kom andra barn dit så gick hon till skogen. "Där ser du hur bra det fungerar".</div><div><br></div><div>Visst, hon var nöjd och glad, men samspelet? Personalen berättade också att hon kunde sitta och pärla vid ett bord med andra barn! Ja men samspelar hon på ett adekvat sätt med de andra barnen, undrade jag. Jag fick inte svar på det, men fick flertalet gånger höra att jag letade fel på henne. Det var en väldigt jobbig tid och jag hade alltid ångest inför hämtningar och lämningar.</div><div><br></div><div>När lillasyster var 4,5 år så utreddes hon igen. BUP vidhöll den gamla diagnosen men lade till att hon hade bipolär sjukdom.</div><div><br></div><div>Inför skolstart skulle hon utredas igen. Jag var vid detta laget övertygad om att lillasyster hade autism, och jag jobbade mycket med tydliggörande pedagogik. Utifrån autism kunde jag förstå mitt barn!</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXFOPdTWJvv1w_xY5gZOtJVSAX88QHF56jchfGMBe-shjqvI929aPlAAI1I8eceQ073k7qvDqiVkX3gs1yv2f5bNeWOwLD-J7-Vns2KhA-A6WEG000XBdWLg0hS5-aQMUx6zneIM7s1RM/s640/blogger-image-1883630226.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXFOPdTWJvv1w_xY5gZOtJVSAX88QHF56jchfGMBe-shjqvI929aPlAAI1I8eceQ073k7qvDqiVkX3gs1yv2f5bNeWOwLD-J7-Vns2KhA-A6WEG000XBdWLg0hS5-aQMUx6zneIM7s1RM/s640/blogger-image-1883630226.jpg"></a></div><br></div><div>Teamet på BUP (samma som tidigare utrett) som utredde lillasyster när hon var knappt 6 år vidhöll de diagnoserna som redan var satta. De förklarade verkligen min flicka, precis hur hon fungerade. Det kändes väldigt skönt, att de SÅG min flicka. Däremot så ansåg jag inte diagnoserna stämma! Jag menade att hon uppfyllde kriterierna för autistiskt syndrom.</div><div><br></div><div>BUP menade att lillasyster beter sig som om hon har autism. Hon vänder ryggen till och är svår att få kontakt med samt svår att ömsesidigt kommunicera med, MEN hon ger även en jättefin kontakt också! Så det är HUMÖRET som styr henne!</div><div>"Är lillasyster glad - då flyter allt!"</div><div><br></div><div>Jag sa att det är faktiskt tvärtom! Om allt flyter, på lillasysters vis, DÅ är hon glad. Det är en stor skillnad.</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgo0VD6ppd_3XVq92_czkGK_swgIRpByCzkhC2mQnqa2EVR3p8d-RkgEAHwzPvo6VaC3Mdf1EZBMbc49veDMVtMkAnNq1d-bgMRCLDbC3kWxpBfYuLJC-mkcK-8WA-EbEQhkT91t1ydYxc/s640/blogger-image-996700753.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgo0VD6ppd_3XVq92_czkGK_swgIRpByCzkhC2mQnqa2EVR3p8d-RkgEAHwzPvo6VaC3Mdf1EZBMbc49veDMVtMkAnNq1d-bgMRCLDbC3kWxpBfYuLJC-mkcK-8WA-EbEQhkT91t1ydYxc/s640/blogger-image-996700753.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Under åren hade jag fått höra att lillasyster var så svårutredd, pga att hon är så ojämn i sina förmågor. När jag bad om en second opinion så var det inga problem alls. Vi hade ett fantastiskt stöd ifrån BUP!</div><div><br></div><div>Jag kontaktade BNK i Göteborg och fick till en utredning av Svenny Kopp! En fantastisk kvinna som forskat mycket om just flickor med autism. </div><div><br></div><div>Vi for ca 25 mil till Göteborg, där vi var under 3 dagar. Efter att Svenny hade träffat lillasyster i enbart 5 min (samt innan tagit del av alla journaler och samtalat med personalen på lillasysters skola) så sa hon att lillasyster är en solklar flicka med autism.</div><div><br></div><div>Efter utredningen på BNK så plockades de gamla diagnoserna bort. De ersattes av autistiskt syndrom, adhd, motorisk koordinationsstörning och dysomni.</div><div><br></div><div>Lillasyster utreddes i november -10, det år som hon började i förskoleklass. Lärarna uppfattade tidigt att lillasyster var en flicka med autism. De tog genast på sig ansvar och SÅG lillasyster. De var även måna om att veta hur det fungerade hemma! Det var nämligen väldigt tydligt att det var sååååå mycket mer utbrott efter en skoldag, i jämförelse med en ledig dag. Hon orkade inte hela dagen och var helt slut efter skolan.</div><div><br></div><div>På dagis fick jag bara höra att det funkade där, så då ligger ju problemet hemma!</div><div><br></div><div>Skolan däremot förstod vidden av att se till helheten! Lillasysters energi ska räcka hela dagen! Nu gjorde hon av med allt i skolan. De började söka lösningar för att ge lillasyster möjlighet att tanka energi. </div><div><br></div><div>De jobbade hårt med tydliggörande pedagogik och de anpassade kraven och uppgifterna efter lillasyster.</div><div><br></div><div>Mina barn går på en fantastisk skola. Svenny berömde också personalen och jag tycker att de är enastående. Både lillasyster och lillebror går i vanlig kommunal skola med assistent. Det fungerar väldigt bra!</div><div><br></div><div>Väldigt ofta får jag dock höra från andra, om lillasyster (pratar flickor nu;)) "Har HON autism?"</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYi3kVFI1QDaGON4i4Sa14fCzhHhzc2116VQphlIgOlv8aFMcAF7lcasswy0t6lY6dioBBA8Fy2sHN8Rn-OEOmfwouS8tyX1Nyf0PRCv9yXltMVPm_0Ukhi2vRLfRtPM66dKxe4OfJr_w/s640/blogger-image-1235312749.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYi3kVFI1QDaGON4i4Sa14fCzhHhzc2116VQphlIgOlv8aFMcAF7lcasswy0t6lY6dioBBA8Fy2sHN8Rn-OEOmfwouS8tyX1Nyf0PRCv9yXltMVPm_0Ukhi2vRLfRtPM66dKxe4OfJr_w/s640/blogger-image-1235312749.jpg"></a></div><br></div><div>Det är svårt att förstå att någon som ser ut som alla andra, inte fungerar som alla andra.</div><div><br></div><div>En man med synlig funktionsnedsättning sa: </div><div>"Jag måste kämpa för att få andra att förstå, att jag är som alla andra, trots att jag ser annorlunda ut"</div><div><br></div><div>När det gäller autism, och andra osynliga funktionsnedsättningar, så måste man kämpa för att andra ska förstå att man fungerar annorlunda.</div><div><br></div><div><br></div><div>Njut när ni kan</div><div>Kämpa när ni måste</div><div>❤️❤️❤️</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwyYxDUPXnMy4QpAErdVaSII1NGuxLZChfV4OJFwttJ9XUXs4PKz_Xv2GQDWSzRSwLDZFOHGsw8zpqT7U9PVBYyoaM71PM5lTiXR-F6jXB24gdFX-EWzPSnjri-_o7C0zX_6uGpz-j5ak/s640/blogger-image--2007147500.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwyYxDUPXnMy4QpAErdVaSII1NGuxLZChfV4OJFwttJ9XUXs4PKz_Xv2GQDWSzRSwLDZFOHGsw8zpqT7U9PVBYyoaM71PM5lTiXR-F6jXB24gdFX-EWzPSnjri-_o7C0zX_6uGpz-j5ak/s640/blogger-image--2007147500.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div><br></div>Unknownnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-63724135931083322242014-02-13T23:28:00.001+01:002014-02-27T10:50:32.217+01:00Socialt kontaktsökande...<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCRrLBxezXdDDfrNnMUogk-sHBFgWMbDO_zq_6DZWa9mot4-7466_1N724fePclzOGnaL5-z_5DQWvEOeIKNRauWn50c-tT0rYQas5jjDtmCCFo8CmOGmSLbX2FvBZENocYQsH7QGWVWA/s640/blogger-image-1665008993.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCRrLBxezXdDDfrNnMUogk-sHBFgWMbDO_zq_6DZWa9mot4-7466_1N724fePclzOGnaL5-z_5DQWvEOeIKNRauWn50c-tT0rYQas5jjDtmCCFo8CmOGmSLbX2FvBZENocYQsH7QGWVWA/s640/blogger-image-1665008993.jpg"></a></div>Snart sportlov! Från och med imorgon ska lillasyster och lillebror vara hos pappa! <div>Påsklovet är pappa och storebror i Turkiet så då valde vi att göra så här! Att barnen är hela sportlovet hos pappa!</div><div><br></div><div>Jag ska jobba lite, plus läsa litteratur hemifrån, så mina batterier kommer verkligen att laddas, och jag kommer att längta så efter barnen, vilket jag känner att jag faktiskt behöver! Jag är sååååå trött!</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3sSd1PYDzZ24FD4l_KwqAab3TgdQBPaT9huXHtfIEDA5-MD4hjN4ykDsijK6gyWFDZSxnk3PTs7wUSYY52qZwRfEyHBf29f6WHw8ikWS4pr6Zx5bTyyw_Il1wGEJP251x6Nm3Kd7h4m4/s640/blogger-image-2104721326.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3sSd1PYDzZ24FD4l_KwqAab3TgdQBPaT9huXHtfIEDA5-MD4hjN4ykDsijK6gyWFDZSxnk3PTs7wUSYY52qZwRfEyHBf29f6WHw8ikWS4pr6Zx5bTyyw_Il1wGEJP251x6Nm3Kd7h4m4/s640/blogger-image-2104721326.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Lillebror har en svacka nu. Han är mer utagerande och mer hyper. Svårt att fokusera och är ständigt hungrig! Detta skapar konflikter! </div><div><br></div><div>Barn som är aktivt kontaktsökande har det väldigt svårt! De är udda i sitt kontaktsökande och de upplevs ofta som besvärande och uppmärksamhetskrävande. Dessa barn blir avvisade i en helt annan utsträckning än andra barn, och de får upprepande misslyckanden på sig!</div><div><br></div><div>Till exempel när folk besöker oss... Lillebror slänger sig på dörren innan de besökande ens hunnit ringa på dörren! Han har hundra frågor om utfall deras mamma är död, hur gammal han/hon är, vilket fotbollslag han/hon hejar på osv.</div><div><br></div><div>När det gäller lillasyster så måste man själv TA kontakt med henne! Hon söker den sällan själv!</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjq6iiZHBX94hlNu6Y3Kz9JXBx19CC0MYcXMmWPMQhiL-zVaVkxpOvbu8wEMITO3TzjaB3tuaiQ5UOFNZV1WZqtQ_Xfc7QhcEe1vW0UqEhDBxEjk8J9dEvgwYZy46q_TO_4a_pt17LTuzY/s640/blogger-image--836964862.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjq6iiZHBX94hlNu6Y3Kz9JXBx19CC0MYcXMmWPMQhiL-zVaVkxpOvbu8wEMITO3TzjaB3tuaiQ5UOFNZV1WZqtQ_Xfc7QhcEe1vW0UqEhDBxEjk8J9dEvgwYZy46q_TO_4a_pt17LTuzY/s640/blogger-image--836964862.jpg"></a></div><br></div><div>Detta innebär att "folk" tar sig tid med lillasyster. De går försiktigt fram till henne, där hon sitter med sin padda eller vid sin dator. De försöker aktivt få kontakt och visar tydligt gehör när de får den önskade kontakten med henne. Hon blir positivt bemött!!!</div><div><br></div><div>När det gäller lillebror så får han respons direkt men blir ganska snabbt avvisad!</div><div><br></div><div>Likväl märks det i vardagen hemma. Lillasyster bryr sig inte om alla barnen som är ute och leker på gatan. Det har gjort ont, att de aldrig ringer på och frågar om HON vill komma ut och leka! Hon har dock inte det behovet! Det är JAG som tycker att detta är jobbigt! </div><div><br></div><div>När det gäller lillebror så VILL han! Han vill och han försöker, på sitt sätt, men han blir ständigt avvisad! På sätt som han själv inte förstår!</div><div><br></div><div>Ofta handlar det om att de andra barnen ber lillebror att gömma sig (kurragömma). De tar dock tillfället i akt att försvinna! Lillebror förstår inte alls!</div><div><br></div><div>Lillebrors självkänsla är i botten! </div><div><br></div><div>Ofta har jag fått höra: Har HAN autism??? Han är ju inte svår att få kontakt med???!!</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgg7wkkg8iFbJnsPd7g9UBJOBNQItyr4KSHEl8by8nTKTZaxPcyrhVGCWbwqUAiYpRb5LkRTinEI71Rhz2ZNmeugdwZHxR8nv52IlGJzaLu8QnWJqGW73RveMy-L416L7mn-kNfoCLASr4/s640/blogger-image-453289879.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgg7wkkg8iFbJnsPd7g9UBJOBNQItyr4KSHEl8by8nTKTZaxPcyrhVGCWbwqUAiYpRb5LkRTinEI71Rhz2ZNmeugdwZHxR8nv52IlGJzaLu8QnWJqGW73RveMy-L416L7mn-kNfoCLASr4/s640/blogger-image-453289879.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Oftast relaterar man autism till en person som är svår att få kontakt med! Egentligen handlar det om den ÖMSESIDIGA kontakten!</div><div><br></div><div>Det är inga problem alls att få kontakt med lillebror! Tvärtom! Däremot så är det väldigt svårt att få till en ömsesidig kommunikation med honom, där man ger och tar i samspelet! Han pratar helst om sina fotbollspelare och han vill ha svar på sådant som HAN funderar omkring. </div><div><br></div><div>När det gäller lillasyster är det likadant! Fast det ter dig annorlunda! Hon är svår att få kontakt med och man måste oftast vidröra henne för att fånga hennes uppmärksamhet och få svar på om hon vill ha en smörgås till frukost, tex.</div><div><br></div><div>Samtidigt är lillasyster den som "skriker" mest. Så som små barn gör! När det är fel mat eller när något sker i fel ordning. Hon kan skrika i timmar. Tills det blir, för henne, rätt! Hon behöver ha en begriplighet, ett sammanhang för henne i vardagen, för att förstå!</div><div><br></div><div>Lillebror blir mer explosivt arg och det "trippas" mer för honom!</div><div><br></div><div>Storebror berättade häromdagen att alla på Skype (han spelar ett dataspel uppkopplat online) hade hört hur lillasyster skrek men att alla visste att hon "var annorlunda", att hon har autism.</div><div><br></div><div>Nu ser jag fram emot en helg med min nya kärlek och jag ser fram emot efter att längta efter mina juveler!!</div><div><br></div><div>Njut när ni kan!</div><div>- Kämpa när ni måste!<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhA6AUbqzEXUKbyg1MJAZ6eB_TmGaVQoAAVWtvs2luTxLOJQMlp9e0vsAJPtHQPNtNJzKm8tlJsAmqn2gq_4Ym_aJz1WUGouSrMC7hSC3XfsuOEXJEYOi3XcyOKUTEmd47p60rWT6j_C-4/s640/blogger-image--430020528.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhA6AUbqzEXUKbyg1MJAZ6eB_TmGaVQoAAVWtvs2luTxLOJQMlp9e0vsAJPtHQPNtNJzKm8tlJsAmqn2gq_4Ym_aJz1WUGouSrMC7hSC3XfsuOEXJEYOi3XcyOKUTEmd47p60rWT6j_C-4/s640/blogger-image--430020528.jpg"></a></div></div><div><br></div><div><br></div>Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-15207653357783762012014-02-09T19:01:00.001+01:002014-02-09T19:01:39.936+01:00SeparationenVardagen, som ensamstående, flyter på mycket bättre än vad jag vågat hoppats på! <div><br></div><div>Det svåraste för lillasyster och lillebror var tiden innan pappa flyttade! Ovissheten! Hur ska det bli? Hur ser det ut där, osv.</div><div><br></div><div>När pappa väl hade flyttat så var det precis som om.... "Jaha..nu är det så här!"</div><div><br></div><div>Jag hade gjort förberedande böcker med bilder till dem båda och förberett väl. Dock kunde jag inte, ens i min vildaste fantasi, tro att det skulle flyta så här bra! <div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLy5Z-rkMNTBjlOe-x4jiDnhcJ0wLXPj1_no80aC-QVZOwOZtFw08fsSTmesuEvUjegGNTztDo8blh4D0GDh9_-VQQzDw2CDgtjvgWg4O1VP-2Hhm-iPAM6vT1LrO89WTt_G-yrySAZbA/s640/blogger-image-1291980905.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLy5Z-rkMNTBjlOe-x4jiDnhcJ0wLXPj1_no80aC-QVZOwOZtFw08fsSTmesuEvUjegGNTztDo8blh4D0GDh9_-VQQzDw2CDgtjvgWg4O1VP-2Hhm-iPAM6vT1LrO89WTt_G-yrySAZbA/s640/blogger-image-1291980905.jpg"></a></div></div><div><br></div><div>Det är fantastiskt vad anpassningsbara de är vid större förändringar! De vardagliga små förändringarna är mycket svårare för de båda!</div><div><br></div><div>Varannan tisdag hämtar pappa dem i skolan och har dem till onsdag morgon. Sem hämtar han även varje fredag efter skolan, och har dem till lördag kl 17. Vi tyckte att det var bättre än varannan helg. Det blir mer strukturerat plus att man faktiskt inte orkar att ha båda själv två veckor!</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrlxa2TZOKZglNtNzWooxQ2t1x_IElAoN1K_S2ZXRujP_m29UEypJ20wzylFX-P4TPltC7jAeFDWoeiiSjw7gkWNhrdtxhO0BjSPI2um3n9weCTT5kVZcV7X5Grl3JBWFgmkHI93Nsqfg/s640/blogger-image--2022282007.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrlxa2TZOKZglNtNzWooxQ2t1x_IElAoN1K_S2ZXRujP_m29UEypJ20wzylFX-P4TPltC7jAeFDWoeiiSjw7gkWNhrdtxhO0BjSPI2um3n9weCTT5kVZcV7X5Grl3JBWFgmkHI93Nsqfg/s640/blogger-image--2022282007.jpg"></a></div><br></div><div>Inköp måste planeras mer noggrant nu. Det går inte att åka och handla med både lillasyster och lillebror. Jag handlar när de är hos pappa. När jag ska duscha så styr jag upp så lillasyster och lillebror sitter på varsitt håll med iPad eller dator och så får storebror hålla ställningen.</div><div><br></div><div>Jag tror inte att lillasyster och lillebror hade tagit skilsmässan lika lätt om de inte hade sina svårigheter. Nu är det som det är liksom....</div><div><br></div><div>I skolan så har lillasysters assistent varit sjuk och det märks direkt. Även om hon är trygg med läraren och allt funkar bra i skolan, så märks det hemma! Mer explosiv och vill inte till skolan pga ont i magen och "kräkig". </div><div><br></div><div>Min storasyster har blivit kontaktfamilj för lillasyster. Lillasyster älskar att vara där och leka med jämngamla kusinen. Hon ska vara där en natt i månaden! Det känns jättebra!</div><div><br></div><div>Sammanfattningsvis så flyter allt bra! Pappa och jag är vänner och samarbetar bra, vilket så klart är oerhört viktigt!</div><div><br></div><div>Jag har träffat en man, som även han har barn med autism. Vi förstår varandra, och varandras barn, samt varandras vardag på ett helt oslagbart vis. Vi är så lika på alla plan och jag har ärligt talat aldrig varit, eller ens trott, att man kan vara så här lycklig!</div><div><br></div><div>Njut när ni kan - Kämpa när ni måste!<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQBVFktdU1At0FxRUxN8d4drGhlv7ddMhpMLtThfdng41NHN-NKTNg56pVKSSWuA-tZYsQrqJaQG_wJGQc0Eu0q8-9Nognn-AvwGjIrCda7jm3u60UCLMX0npKPmnQRnkq_4LhTnMl_20/s640/blogger-image-277494205.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQBVFktdU1At0FxRUxN8d4drGhlv7ddMhpMLtThfdng41NHN-NKTNg56pVKSSWuA-tZYsQrqJaQG_wJGQc0Eu0q8-9Nognn-AvwGjIrCda7jm3u60UCLMX0npKPmnQRnkq_4LhTnMl_20/s640/blogger-image-277494205.jpg"></a></div></div>Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-85586998521753619882013-12-17T22:40:00.001+01:002013-12-17T22:40:32.636+01:00Nytt kapitel i livet skrivs...<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVqcvRCb9c5rQwK1-untLrMpo1BYQ9nGvWTO1law4Yq0zvsAxyRM6lCIAsC6Ppfa24RhFIlnVnQxmA9qxd5FgCgO_V27BwSCaBeuxPzFbeBuF9XxgjC-JQaquqVmzW6HE2WgjBGGxNyYk/s640/blogger-image-630089317.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVqcvRCb9c5rQwK1-untLrMpo1BYQ9nGvWTO1law4Yq0zvsAxyRM6lCIAsC6Ppfa24RhFIlnVnQxmA9qxd5FgCgO_V27BwSCaBeuxPzFbeBuF9XxgjC-JQaquqVmzW6HE2WgjBGGxNyYk/s640/blogger-image-630089317.jpg"></a></div>Ja nu är det nästan en månad sedan P flyttade! Allt flyter bättre än vad jag vågat hoppas på....<div><br></div><div>Både lillebror och lillasyster somnar i sina sängar, i sina rum! Lillebror lägger jag vid 20 och lillasyster sitter fram till 20:30 med sina chips och styr över TV:n. Klockan 20:30 lägger hon sig i sin säng! Då har oftast lillebror somnat! Lillasyster tittar på minecraft-film en stund på ipaden och mellan 21:30-23 någon gång sover hon! Sååååå skönt med lugna kvällar!</div><div><br></div><div>Varje fredag hämtas barnen på fritids av P. Jag hämtar dem vid 17 lördag. Varannan tis-ons är dem också där och då passar jag på att jobba länge! </div><div><br></div><div>Storasyster har flyttat med P och hälsar på ibland. Storebror bor kvar här! Han hälsar på hos P ibland och de kollar fotboll ihop. P är fortfarande tränare för storebrors lag!</div><div><br></div><div>Med andra ord så flyter livet på bra nu och allt känns väldigt rätt! Julen är uppe i huset och snart är det dags för ett välbehövligt jullov!</div><div><br></div><div>Barnen har skrivit önskelistor och de vet vad de ska få. Överraskningar funkar inte här!</div><div><br></div><div>Önskar er alla en fridfull jul❤️❤️❤️<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhADjsi0uHl_60TYkTMjinZOAyzW2fM5mbXwnbDMQ0LhnkYKohfHIbIZG1gyCjGmqjBXc9ERxRYAGlMCPJVR5MWJ0gS_VJ3zLX8sN-EhQFOQFyXSZFZXifAZg9yPhRVsZ92Fm5xvVXsF5k/s640/blogger-image-1225864819.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhADjsi0uHl_60TYkTMjinZOAyzW2fM5mbXwnbDMQ0LhnkYKohfHIbIZG1gyCjGmqjBXc9ERxRYAGlMCPJVR5MWJ0gS_VJ3zLX8sN-EhQFOQFyXSZFZXifAZg9yPhRVsZ92Fm5xvVXsF5k/s640/blogger-image-1225864819.jpg"></a></div></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-56305592765587499042013-10-25T12:00:00.001+02:002013-10-25T12:00:52.313+02:00När det inte längre fungerar...Nu var det väldigt, väldigt länge sedan jag uppdaterade här!<div><br></div><div>Det har varit mycket annat att styra i så bloggen har fått ligga åt sidan.</div><div><br></div><div>Maken och jag har gemensamt beslutat oss för att separera. Han flyttar 1/12 till en lägenhet och jag kommer bo kvar där vi bor nu.</div><div><br></div><div>Barnen har tagit det ganska bra. Det svåraste för dem är ovissheten om hur det ska bli. Det är ju väldigt abstrakt!</div><div><br></div><div>Jag håller nu på med att göra en förberedande bok till lillasyster och lillebror om att pappa flyttar till lägenhet och jag bor i huset. Att de varje fredag blir hämtade av pappa på fritids och kommer hem på lördag eftermiddag till mig. </div><div><br></div><div>Jag ska även göra en förberedande bok var till dem om hur rutinerna här kommer att se ut då. Båda två måste börja sova i sina sängar, i deras rum på nedervåningen. Somna själva! Jag kan ju inte klona mig och detta blir det svåraste av allt, känns det som!</div><div><br></div><div>Nästa vecka är det höstlov här! Välbehövligt för alla barnen!</div><div><br></div><div>Roligt att så många ville ta del av mitt arbetsmaterial "Barn som utmanar". Jag har dock fått tillbaka en hel del mail pga fel adress, så skicka gärna mailadress igen ni som saknar materialet!</div><div><br></div><div>Önskar er en lugn och fin helg</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0KVMCLVik1zIVRX5vVCeHL2fHd5oXBs1F613NWZfmecc6BLMyN-IzTMa6oNUkPDwA4uhOoy8zx2n8jswF9zML_DribJv7nzrbzw5boALWLn3UFvhigX6-e0btsTSGdaNJ3QILSOYGQiw/s640/blogger-image-220266024.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0KVMCLVik1zIVRX5vVCeHL2fHd5oXBs1F613NWZfmecc6BLMyN-IzTMa6oNUkPDwA4uhOoy8zx2n8jswF9zML_DribJv7nzrbzw5boALWLn3UFvhigX6-e0btsTSGdaNJ3QILSOYGQiw/s640/blogger-image-220266024.jpg"></a></div><br></div><div>Njut när ni kan - Kämpa när ni måste</div>Unknownnoreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-62539773137981032122013-09-10T22:05:00.001+02:002013-09-10T22:10:18.303+02:00Vardagen infinner sig...<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqBQZ5GyjFhZ20re4eaEJJ5w09Z3SXC00pA3trf_JUP72dQAh1CGQ-lyB7G6nWxWbj8eElzRd5KCfzZmdG_G7iPxTxrBsKx5UJpRcKFOTh_pu55hXgYPHbvwEun1CFYy_ghQ_3tXXah0I/s640/blogger-image-2042829142.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqBQZ5GyjFhZ20re4eaEJJ5w09Z3SXC00pA3trf_JUP72dQAh1CGQ-lyB7G6nWxWbj8eElzRd5KCfzZmdG_G7iPxTxrBsKx5UJpRcKFOTh_pu55hXgYPHbvwEun1CFYy_ghQ_3tXXah0I/s640/blogger-image-2042829142.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><br></div><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqBQZ5GyjFhZ20re4eaEJJ5w09Z3SXC00pA3trf_JUP72dQAh1CGQ-lyB7G6nWxWbj8eElzRd5KCfzZmdG_G7iPxTxrBsKx5UJpRcKFOTh_pu55hXgYPHbvwEun1CFYy_ghQ_3tXXah0I/s640/blogger-image-2042829142.jpg"></div>Lillebror har börjat i åk 1, med ny assistent och ny lärare. De är toppen och allt fungerar jättebra!<div><br></div><div>Lillasyster har börjat i åk 3. Även hon har ny assistent (som tidigare varit assistent för bästa vännernas flicka i samma klass), och ny lärare.</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkp-HUVv7zEiciVD2AYPcFFSGPxLI07FjxdAaPQmrTgeGKkAJwwIi7LuAonvuZO52laHCrrz_xO898WQ2MeQqrQ2WnG44OjbgexI17gA875bhVYxxX18PDdPHzWdgWE5_XqpOXherbxm0/s640/blogger-image--2113443623.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkp-HUVv7zEiciVD2AYPcFFSGPxLI07FjxdAaPQmrTgeGKkAJwwIi7LuAonvuZO52laHCrrz_xO898WQ2MeQqrQ2WnG44OjbgexI17gA875bhVYxxX18PDdPHzWdgWE5_XqpOXherbxm0/s640/blogger-image--2113443623.jpg"></a></div><br></div><div>Läraren som hon hade i åk 1-2 var helt fantastiskt. Beskedet att hon hade fått erbjudande om en tjänst på en annan skola var väldigt ledsamt. Jag trodde att det skulle vara svårt att ersätta henne. Det har dock gått över förväntan och nya läraren är otroligt bra, liksom nya assistenten.</div><div><br></div><div>Varje em/kväll så får vi ett mail med bilder på morgondagens schema samt info om vad lillasyster ska göra. Lillasyster har kontroll på läget och det fungerar toppen! Vi har även ett fortsatt bra och dagligt samarbete, såväl med lillasysters, som med lillebrors pedagoger.</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipAtE_rMArCab1gqf0O45qHh-AVkhGi0Q-EiIPn6whGVuhQTy6y0LUYoT3jjU9AwMdY1Up8IB2AVub25xckp5jZhDxbritg6iLIaSPB_z9OlqfYWIzurXeBD9c746OxcIeUov7S3hTq0Y/s640/blogger-image--1920726409.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipAtE_rMArCab1gqf0O45qHh-AVkhGi0Q-EiIPn6whGVuhQTy6y0LUYoT3jjU9AwMdY1Up8IB2AVub25xckp5jZhDxbritg6iLIaSPB_z9OlqfYWIzurXeBD9c746OxcIeUov7S3hTq0Y/s640/blogger-image--1920726409.jpg"></a></div><br></div><div>Själv tycker jag att jag har kommit in bra i mitt nya uppdrag på nya arbetsplats. Stor skillnad på skola/förskola, men jag känner att jag trivs som fisken i vattnet, i i skolans värld.</div><div><br></div><div>Jag har byggt upp en bra grund i relationer till både lärare och elever och jag hoppas så, att jag får möjlighet att vara kvar efter jul.</div><div><br></div><div>Storasyster har börjat på gymnasiet och även det fungerar väldigt väl. Storebror har börjat i åk 9. Vardagen är igång!</div><div><br></div><div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaeZWKxBSYKK3oRyskdsiDj-EScLKbfmNqrTLHEn56qJX1PSdebJD3lIppPvULohE5qEJsR-lejDsiqOzLsWXVm7vpsIsRW2kPE-mlEDtqJArvfSzdTAeweCSj36T7pmTsL5AyKXhiWWU/s640/blogger-image-385714664.jpg" imageanchor="1" style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); margin-left: 1em; margin-right: 1em; "><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaeZWKxBSYKK3oRyskdsiDj-EScLKbfmNqrTLHEn56qJX1PSdebJD3lIppPvULohE5qEJsR-lejDsiqOzLsWXVm7vpsIsRW2kPE-mlEDtqJArvfSzdTAeweCSj36T7pmTsL5AyKXhiWWU/s640/blogger-image-385714664.jpg"></a></div><div>Lillasyster och lillebror går på fritids till kl 15 varje dag. Jag har helt fått välja arbetstider och det innebär att jag nu lämnar lillasyster och lillebror i skolan varje morgon. </div><div><br></div><div>Avlastningen torsdag-fredag varje vecka har vi sagt upp. Det tog mer energi än vad det gav. Det var välbehövliga kvällar och nätter, och fredagsmorgnar, för oss övriga, men det krävde så enormt med arbete från vår sida för att få dit lillasyster och lillebror. Lillasyster, främst, började med vilda protester redan på söndagskvällen. Det funkar inte! Hjärtat brister och det ger inte den avlastning som vi behöver.</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidHrIiGFZyAqb88frlU8fppTAbBOx9H7iVE3ygbPyJxcLITAUhkbQ5_eOcUxuQpuiJYc7aBMjCyCrBsBGlB8U0vf6I2ZlC1pF6hHcZQkWnyxpT2Z4JiDADtW333JXKFauOxFJ5JkdsS3U/s640/blogger-image-1588365851.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidHrIiGFZyAqb88frlU8fppTAbBOx9H7iVE3ygbPyJxcLITAUhkbQ5_eOcUxuQpuiJYc7aBMjCyCrBsBGlB8U0vf6I2ZlC1pF6hHcZQkWnyxpT2Z4JiDADtW333JXKFauOxFJ5JkdsS3U/s640/blogger-image-1588365851.jpg"></a></div><br></div><div>Jag arbetade oregelbundet på just fredagar, varför vi var beroende av den formen av avlastning. Nu finns inte behovet kvar, av den anledningen.</div><div><br></div><div>Avlösare har vi kvar, 6 timmar/veckan (sammanlagt på lillasyster och lillebror). Dessa timmar nyttjas när jag har planering på jobbet och när vi har möte/besök med barnhab, skola, försäkringskassa osv.</div><div><br></div><div>En natt (ett dygn) i månaden så ska även lillasyster vara hos min storasyster med familj (jämngammal kusin och de två fungerarar sååå bra tillsammans). Lillebror ska vara ett dygn i månaden hos min lillasyster och sambo. Han stortrivs också där så detta kommer att fungerar kanon. Både lillasyster och lillebror längtar tills de ska få åka dit! DET känns bra i hjärtat och kommer att ge mig den "frid" som jag behöver när de är iväg!</div><div><br></div><div>Jag vet, fortfarande....., att jag är dålig på att uppdatera här. Ännu är jag inte helt i fas i kropp och själ, men jag är på väg.</div><div><br></div><div>Följ gärna orkidemamman på Facebook!</div><div><br></div><div>Tack till alla som velat ta del av mitt arbetsmaterial "Barn som utmanar". Tack för feedback! Det är guld värt! Hoppas det kommer till nytta!</div><div><br></div><div>Till er som ännu inte fått det skickat till er så ska jag ordna det under helgen, om inte förr. Måste nämligen sitta vid en dator då.</div><div><br></div><div>Sist men inte minst:</div><div>Njut när ni kan!</div><div>Kämpa när ni måste!</div><div>❤❤❤</div><div><br></div><div><br></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjs6yN1AbDFDpn-81EmAt3ZDi2pFYs01qJos0VPvcSJoetOcKEsAu4bN0Cbi4B3qoV9ys7BcE6-1P7yDFIq8N1YNEYr7Zdhrjz79MktWqVN-pF22FXkRBWe4MQ2t3FYVKifAMpofcZw2rQ/s640/blogger-image-647119598.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjs6yN1AbDFDpn-81EmAt3ZDi2pFYs01qJos0VPvcSJoetOcKEsAu4bN0Cbi4B3qoV9ys7BcE6-1P7yDFIq8N1YNEYr7Zdhrjz79MktWqVN-pF22FXkRBWe4MQ2t3FYVKifAMpofcZw2rQ/s640/blogger-image-647119598.jpg"></a></div>Unknownnoreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-73207040511794489112013-08-24T16:45:00.001+02:002013-08-24T16:47:29.727+02:00Barn som utmanar<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigdgzjjIFgfqAtThAMHKE06rAUTzNzggkC3ZACWKWTr9KSvR4AF2h6PUzL96jPI6XLyUj2DzMTTu56LW8QwaJd8SufUybrEVbrs6mw_XVF89fv0Fzg94GQOTN6wBcHCPb3vg8nlI24Ak8/s640/blogger-image--1601504827.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigdgzjjIFgfqAtThAMHKE06rAUTzNzggkC3ZACWKWTr9KSvR4AF2h6PUzL96jPI6XLyUj2DzMTTu56LW8QwaJd8SufUybrEVbrs6mw_XVF89fv0Fzg94GQOTN6wBcHCPb3vg8nlI24Ak8/s640/blogger-image--1601504827.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvYNJVHJrcKszntCJd5UxZcFaEhPvsR1a0KOwCJQ_NXq8U5GwGOPz6xELaNhTzDuvdQO2UfH_tbOj5MkbYutHuUkA9m09hQitbCFg13T4WED1THMMX_86t3C_WJ0lYWbRfGHLg3noTiwQ/s640/blogger-image-1306898034.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvYNJVHJrcKszntCJd5UxZcFaEhPvsR1a0KOwCJQ_NXq8U5GwGOPz6xELaNhTzDuvdQO2UfH_tbOj5MkbYutHuUkA9m09hQitbCFg13T4WED1THMMX_86t3C_WJ0lYWbRfGHLg3noTiwQ/s640/blogger-image-1306898034.jpg"></a></div><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigdgzjjIFgfqAtThAMHKE06rAUTzNzggkC3ZACWKWTr9KSvR4AF2h6PUzL96jPI6XLyUj2DzMTTu56LW8QwaJd8SufUybrEVbrs6mw_XVF89fv0Fzg94GQOTN6wBcHCPb3vg8nlI24Ak8/s640/blogger-image--1601504827.jpg"></div>Vardagen börjar infinna sig! Känns som att allt klaffar nu. Nya assistenter och lärare till lillasyster och lillebror fungerar väldigt väl.<div><br></div><div>Jag har arbetat två veckor nu på mitt jobb i skolans värld och det känns som om jag börjar komma in i det, så gott som det går efter så här kort tid. </div><div><br></div><div>Förutom svårbehandlade löss (alla utom maken) så är det faktiskt väldigt lugnt och harmoniskt här! Knappt så att jag vågar skriva det:)</div><div><br></div><div>I våras så skrev jag ett arbetsmaterial som heter "Barn som utmanar". Materialet riktar sig till pedagoger som arbetar med barn som inte riktigt "följer mallen". Där de "vanliga" strategierna inte fungerar.</div><div><br></div><div>Utan att diagnoser nämns så tar jag upp områden och förmågor som är nedsatta i stora drag. Det står brett om vad det kan innebära samt hur man kan tänka för att underlätta för personen.</div><div><br></div><div>Ofta väntar vi på att den andra ska ändra sig... Mitt arbetsmaterial är skrivet så att man tänker till, på ett annat sätt. Så att man kan möta barnet där det befinner sig, samt tips på hur.</div><div><br></div><div>Tanken att alla som läser det, ska kunna hitta något användbart för just det barn som den personen arbetar med.</div><div><br></div><div>Arbetet riktar sig främst till förskolepersonal men är fullt användbart även när det gäller äldre barn eller vuxna. Det handlar om vår förståelse och om vårt agerande. Vår möjlighet att påverka och främja ett barns utveckling!</div><div><br></div><div>Många barn har det svårt nu när skola och förskola dragit igång! Är det någon som vill ta del av mitt arbete så mailar jag gärna det till er! Ni får gärna ge det vidare till era barns pedagoger och lärare.</div><div><br></div><div>Har ni några frågor om något så är ni välkomna att höra av er!</div><div><br></div><div>Vill ni ha arbetsmaterialet så skriv i er mailadress i kommentarsfältet!</div><div><br></div><div><br></div><div>Önskar er en härlig och energipåfyllande helg!</div><div><br></div><div><br></div>Unknownnoreply@blogger.com67tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-13732822006192209602013-08-01T23:35:00.001+02:002013-08-01T23:40:12.473+02:00Slutet på sommaren närmar sig..Det drar ihop sig.. Mot vardagen...<div>Maken har haft 4 veckors semester och 2 veckors föräldrarledighet på lillebror. På måndag så börjar maken att arbeta igen. Vi har avslutat semestern med två fina veckor i mina föräldrars sommarstuga. </div><div><br></div><div>Vi har haft en bra och kravlös sommar. Maken är dock den av oss som mest längtar till vardagen "vanliga" rutiner igen.</div><div><br></div><div>Storasyster börjar i gymnasiet snart. Storebror påbörjar sitt sista år i grundskolan. Lillasyster börjar i 3:an, med ny assistent och ny lärare. Lillebror börjar i åk 1 med ny lärare och med ny assistent! Jag börjar på nytt jobb! Det lär bli en intensiv hösttermin! </div><div><br></div><div>Imorgon åker vi hem! Hem från stugan, till vardagen och vad det innebär. Vi har haft det väldigt bra och vi har "sparat" våra avlösartimmar till de kommande två veckorna då maken arbetar och jag är ledig.</div><div><br></div><div>Jag vet inte alls hur min kommande tjänst på mitt nya arbete kommer att se ut och det känns lite småjobbigt, milt sagt. På tisdag har jag dock möte med nya chefen och ska nog bli klokare.</div><div><br></div><div>Ser fram emot en spännande och utmanande hösttermin! Hopas att ni alla haft en bra sommar, där ni har kunnat ladda era batterier inför stundande höst!</div><div><br></div><div><br></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_RtcO7kUrr6l4yCHFxjUJm8_-T8kL9VrrAQHfvD6T_smuFuuvlsxUdGF80gz1cESVCL1cyLTIOmLkYZoyzEEKTIOLgljWeXFtNXwV8Pw5wi5-jqlnU0RebbeahpLKroFHlnh8GeYwlMI/s640/blogger-image--78976783.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_RtcO7kUrr6l4yCHFxjUJm8_-T8kL9VrrAQHfvD6T_smuFuuvlsxUdGF80gz1cESVCL1cyLTIOmLkYZoyzEEKTIOLgljWeXFtNXwV8Pw5wi5-jqlnU0RebbeahpLKroFHlnh8GeYwlMI/s640/blogger-image--78976783.jpg"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicwsQuuxmZCFB_1AuuJQTrgat8E1z8_wpVxbT-E2iiApWIuMYIaWmhMTMqzY5lVq5oIKo4O1WWggOeksWVqC8GEH_K2j9kIRDZMyIQFyjPJnPikgdvePNybqWdsxpEmvDoqTYqV7e9q_4/s640/blogger-image--51611918.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicwsQuuxmZCFB_1AuuJQTrgat8E1z8_wpVxbT-E2iiApWIuMYIaWmhMTMqzY5lVq5oIKo4O1WWggOeksWVqC8GEH_K2j9kIRDZMyIQFyjPJnPikgdvePNybqWdsxpEmvDoqTYqV7e9q_4/s640/blogger-image--51611918.jpg"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifG5a6_W9rvkACkPn0IBDof8Qk-lHaIKyXiDh6H-oZWd6-ZFeh6hAGXKlIm9OWsG4eDHWSyH_dDWMRDVsyFt-YiTzRvTJiinPpER3XDlERR-OQIGy0rdO7gT58U_L29f2rQPIM8_qsH0k/s640/blogger-image--329912200.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifG5a6_W9rvkACkPn0IBDof8Qk-lHaIKyXiDh6H-oZWd6-ZFeh6hAGXKlIm9OWsG4eDHWSyH_dDWMRDVsyFt-YiTzRvTJiinPpER3XDlERR-OQIGy0rdO7gT58U_L29f2rQPIM8_qsH0k/s640/blogger-image--329912200.jpg"></a></div>Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-49651166718922031262013-07-23T18:01:00.001+02:002013-07-23T18:01:57.707+02:00Harmonisk semester❤Nu är vi i mina föräldrars stuga. Vi kom i söndags och stannar till fredag nästa vecka.<div><br></div><div>Denna vecka är storebror med oss. Han har tagit med sig en kompis. På fredag kör maken hem dem två och storebror ska på semester två veckor med sin pappa. På söndag åker maken hem igen hämtar storasyster som har varit två veckor med sin mor.</div><div><br></div><div>Förra veckan var vi tre dagar på Öland och tältade på campingen där min syster med familj har sin husvagn uppställd. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtcEwL4yf_woe3un7JxVB4hyFpyq39-86mFKyYD7osHOxrqWu_-BfwaTS4wCU4S11JkgPUMYO-lOHmMeyYADE7ODxazSV7-aFK6J0orN9753exjg9D-M7zBaq2re24DDiSn1KYIClFKOo/s640/blogger-image--669159317.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtcEwL4yf_woe3un7JxVB4hyFpyq39-86mFKyYD7osHOxrqWu_-BfwaTS4wCU4S11JkgPUMYO-lOHmMeyYADE7ODxazSV7-aFK6J0orN9753exjg9D-M7zBaq2re24DDiSn1KYIClFKOo/s640/blogger-image--669159317.jpg"></a></div></div><div>Lillasyster och jämngamla kusinen på Öland!</div><div><br></div><div><br></div><div><br></div><div>Det är så enkelt, primitivt och fritt när vi campar så det fungerar alltid väldigt väl! Lillasyster längtade jättemycket och hade extra svårt för att somna natten innan vi skulle åka till kusinen.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsL6THFSz1TYXimGMg0YB_3J2KQSmvffpqKEBDOpCt1NhPyZfToQYhoQ_yxNO-u9SRWmS6-t6_75DdgjWZdkLgjupxZuDEZIwi_Vi5ggvf-spLu-PkURiKAdwwBobOsdm7Gw48fsJurSg/s640/blogger-image--1876700889.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsL6THFSz1TYXimGMg0YB_3J2KQSmvffpqKEBDOpCt1NhPyZfToQYhoQ_yxNO-u9SRWmS6-t6_75DdgjWZdkLgjupxZuDEZIwi_Vi5ggvf-spLu-PkURiKAdwwBobOsdm7Gw48fsJurSg/s640/blogger-image--1876700889.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>När klockan passerat 24 så var hon uppe i det blå! "Klockan är över tolv! Det är inte längre imorgon vi ska åka! Det är iiiiidaaaaaaaaag!!!!!!:-)))"</div><div><br></div><div>Vid 02 sov hon och strax innan 04 vaknade hon och tyckte att vi skulle åka!</div><div><br></div><div>Lillasyster höll sig vaken i bilen till Öland och jag trodde hon skulle somna i hyfsad tid på kvällen. Lite utbrott över laggande internet gjorde att hon somnade vid 02:30. Själv låg jag på en madrass som hade pyst en del så hela rumpan låg emot marken. Härligt med campingliv;-) </div><div><br></div><div>Andra natten var dock bättre och madrassen nypumpad:)</div><div><br></div><div>För några år sedan så hyrde vi en stuga tillsammans med våra bästa vänner, som har flickor i åldrarna 6 och 9 år. Äldsta flickan går i lillasysters klass och hon har också funktionshinder, dock helt andra än mina barn.</div><div><br></div><div>Vi åkte, enbart vi vuxna, över dagen och "rekade" i den hyrda stugan. Vi tog foto för att kunna förbereda barnen och vi mätte trädgården för att kunna sätta upp hönsnät runt om.</div><div><br></div><div>Bästa vännernas barn "rymmer" inte utan just det var för lillebror och lillasyster. När jag ringde ägaren och frågade om det var okej att sätta upp "stängsel" så undrade han om vi hade hundar:)</div><div><br></div><div>Ärlig som jag är så skyllde jag på kompisarnas yngsta flicka, som då var liten;). Jag var så rädd för att vi inte skulle få hyra om jag berättade om våra barn.</div><div><br></div><div>Det var dock inga problem med "staketet" och vi körde till stugan i samlad trupp, med en släpkärra med oss! På släpet var det hönsnät på rulle, pinnar att fästa det med i marken, bolltäcken, scheman, rullator till vännernas dotter, mm mm. Vi var nog en rolig syn!</div><div><br></div><div>Vi planerade och planerade, analyserade och analyserade... Allt för att veckan i den hyrda stugan (två stugor på samma tomt) skulle bli så bra som möjligt! Faktum är att det också blev så! Vi hade det toppen och allt funkade bra, trots ruskigt väder!</div><div><br></div><div>Ny miljö= nya rutiner! I alla fall när det gäller mina barn -i det stora hela i alla fall!</div><div><br></div><div>6 augusti har jag möte med min nya chef! Vi ska då gå igenom arbetstider och arbetsuppgifter ordentligt! Är riktigt nervös, fast på ett bra sätt. Det känns bra i hjärtat, detta beslutet!</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheBUvVFnAQHmBrDGGTq4-CcdChfqP5zy97l_UwtejwmWretmECcKdjjDJJ1OCR2BQmCkS1DJzuw1Y_Pv6C76jkVTp24OwmX0R-6H19FHz-lLLA06Y6sezmnVpyXe2hKaGzmr4dHZ-4gLA/s640/blogger-image-1082525480.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheBUvVFnAQHmBrDGGTq4-CcdChfqP5zy97l_UwtejwmWretmECcKdjjDJJ1OCR2BQmCkS1DJzuw1Y_Pv6C76jkVTp24OwmX0R-6H19FHz-lLLA06Y6sezmnVpyXe2hKaGzmr4dHZ-4gLA/s640/blogger-image-1082525480.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Har även fått mail från lillasysters lärare att hon ska påbörja ny tjänst till hösten. Ny oro.. Hon är helt fantastisk och hon blir en stor förlust för skolan och för lillasyster! Hon blir svår att ersätta!:-(</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglfFwvg158QIJbXA4hCaznk21GKlB2IDncmiTwAL-6MGR-62AM3tKg204oZL4Tta1rumeLyvDqvoZHHaf7VFHixeBUiyGpqYVYOho3Wl8qPRJZYABlU9rC1MrFPxtsAiOIYIjt2WT5FZI/s640/blogger-image-596855803.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglfFwvg158QIJbXA4hCaznk21GKlB2IDncmiTwAL-6MGR-62AM3tKg204oZL4Tta1rumeLyvDqvoZHHaf7VFHixeBUiyGpqYVYOho3Wl8qPRJZYABlU9rC1MrFPxtsAiOIYIjt2WT5FZI/s640/blogger-image-596855803.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Just nu så sitter jag vid husknuten i solen, på gaveln till mina föräldrars sommarstuga, och njuter av skratten från framsidan där storebror med kompis underhåller lillasyster och lillebror med flygande av radiostyrd helikopter.</div><div><br></div><div>På torsdag kommer min fina barndomsvän med man och två pojkar. M är lika gammal som storebror och L är 12 år. De stannar till fredag❤</div><div><br></div><div>Nästa vecka kommer familjen som vi hyrde stuga tillsammans med för några år sedan. De stannar 3 dagar, liksom de gjorde förra året här.</div><div><br></div><div>Livet är just nu harmoniskt och jag njuter när jag kan - och kämpar när jag måste! Men mest njuter jag faktiskt! ❤❤❤</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhACWb3rHLtNd-z4IMDw6kdJHeFwaxoH3hVHRY3GsONnyasUoNrjbfmjVusNjSJPS7X8TPrK-6w40hSFFJRFnsUgMm5XgZnas1LsSAOOnE8a__Uq9vV-svrUtJ78gK9KtHmNbckrCVrvl0/s640/blogger-image-10409976.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhACWb3rHLtNd-z4IMDw6kdJHeFwaxoH3hVHRY3GsONnyasUoNrjbfmjVusNjSJPS7X8TPrK-6w40hSFFJRFnsUgMm5XgZnas1LsSAOOnE8a__Uq9vV-svrUtJ78gK9KtHmNbckrCVrvl0/s640/blogger-image-10409976.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div><br></div><div><br></div><div>Hoppas att även ni har en sommar som ni kan njuta av!</div><div><br></div><div><br></div><div><br></div><div><br></div><div><br></div><div><br></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-55279391944763328472013-07-16T12:34:00.001+02:002013-07-16T12:48:26.780+02:00TältaStorasyster är hos sin mamma nu i två veckor och storebror är i Göteborg på Gothia Cup hela veckan.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFM8UpX1RZgXu3AJShDV0Bs9002CMXdKJiRTmOnNelORzQiGO_A0lh9lfTP0-5L6zLn8otHf-WQqsrwjyLo3VU-XgkDvqfmWJrBAW0odHxAXneXBWIiYXUK1XquSk0-Ih2kZg7hknEab8/s640/blogger-image--199652388.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFM8UpX1RZgXu3AJShDV0Bs9002CMXdKJiRTmOnNelORzQiGO_A0lh9lfTP0-5L6zLn8otHf-WQqsrwjyLo3VU-XgkDvqfmWJrBAW0odHxAXneXBWIiYXUK1XquSk0-Ih2kZg7hknEab8/s640/blogger-image--199652388.jpg" /></a></div>
<br /></div>
<div>
<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Maken och jag är ensamma med lillasyster och lillebror. De vill åka till campingen där min syster med familj har husvagn. De vill att vi tältar och lillasyster vill leka med jämngamla kusinen.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Storebror och storasyster vill INTE tälta så därför tänkte vi passa på att åka några dagar med tältet, när de ändå inte är hemma.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Lillasyster ska till sjukhustandvården imorgon kl 13 och sedan packar vi så att vi kan åka på torsdag morgon.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det är nu klart att jag börjar arbeta i skolans värld till hösten. Det känns riktigt roligt och utmanande. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8o4hwAmecA55zIwkbTsGGCaZ0ikSvw4jIHqps_n3ppzr5-lcqkByZ6IzmLPmZj05zWDwo1QYxSoKazNXZhVhSLItMYeZWXiTxTnHbHwJoGc0wGSwY4LWrZFgMyebQtsrG6VDG7HYBB5Q/s640/blogger-image-134703395.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8o4hwAmecA55zIwkbTsGGCaZ0ikSvw4jIHqps_n3ppzr5-lcqkByZ6IzmLPmZj05zWDwo1QYxSoKazNXZhVhSLItMYeZWXiTxTnHbHwJoGc0wGSwY4LWrZFgMyebQtsrG6VDG7HYBB5Q/s640/blogger-image-134703395.jpg" /></a></div>
<br /></div>
<div>
Lillebror och lillasyster börjar på fritids samtidigt som skolstart, och ska gå till kl 15 varje dag. Känns bra att jag får en daglig chans till lite återhämtning och planerande av eftermiddagen.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
På söndag åker vi till mina föräldrars stuga i två veckor. Första veckan så är storebror med, och en kompis till honom. Andra veckan så är storasyster med.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Sen är det inte länge kvar till sommarlovet är slut och skolan börjar.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det har hittills varit ett bra sommarlov men det ska bli skönt för alla att komma in i de vanliga rutinerna igen.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlgBPNVz0t2SW9J3Y_a76hSC-3QbwPpAZ2TQTzc96KluzkYJCiOD6HQQ-EiKH-pIzoL90wQwT5gMCRDJmeoHo5WGxxnG_6zOtCzz6vcPcMFw9bg9SHbYPzHuj6T2V2sQ1up9A5l8oKMuQ/s640/blogger-image--1676619337.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlgBPNVz0t2SW9J3Y_a76hSC-3QbwPpAZ2TQTzc96KluzkYJCiOD6HQQ-EiKH-pIzoL90wQwT5gMCRDJmeoHo5WGxxnG_6zOtCzz6vcPcMFw9bg9SHbYPzHuj6T2V2sQ1up9A5l8oKMuQ/s640/blogger-image--1676619337.jpg" /></a></div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Lillebror somnar först vid ca 23 nu och det innebär att lugnet inte lägger sig förrän då. Lillasyster ska då välja film och äta sina chips och sedan efter tandborstning ligga i vår säng uppe (varannan natt med mig och varannan natt med maken) och titta på två youtubeklipp på ipaden innan hon kan sova. Den som inte sover med lillasyster sover med lillebror. Nätterna blir lugnast då och det är lättare att få lillebror att somna om när man ligger bredvid honom.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det blir senare och senare kvällar...</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJuj-FWF5zOnx0QuvV9odJiFcl_SL_ZFZkt8Fx2DbomQLR2JxqocayH4pzcFCnkdYzqhv50nLY8647aQFa95ZsOcIzi7sCkhVjMma5f4O0XoVYQrbnDhnpqLhWbS_WOXt8ABwdKJabvoU/s640/blogger-image--484982043.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJuj-FWF5zOnx0QuvV9odJiFcl_SL_ZFZkt8Fx2DbomQLR2JxqocayH4pzcFCnkdYzqhv50nLY8647aQFa95ZsOcIzi7sCkhVjMma5f4O0XoVYQrbnDhnpqLhWbS_WOXt8ABwdKJabvoU/s640/blogger-image--484982043.jpg" /></a></div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det ska bli roligt att åka och tälta. Det funkar alltid så bra med barnen! Underbart! Maken var dock inte så pigg på det men fick ge med sig när majoriteten vann:)</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Nu hoppas jag att regnet håller sig borta och att min kraschade rygg blir bättre. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Lillebror är så rolig nu och han frågar om ALLT hela, hela tiden. Svar på frågorna föder nya frågor:) Frågar man inte får man inget veta:))<br />
<br />
Gilla gärna min sida på Facebook, Orkidémamman. Där kan du som vill enkelt följa min blogg samt ta del av annat smått och gott som jag lägger upp på sidan.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Hoppas ni har en go sommar!</div>
<div>
Njut när ni kan❤</div>
<div>
Kämpa när ni måste❤</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7MVhZS58-cQ2mwm5xNBhqGPFKWizHeaLRKBiEwlhg1NGvyHE4SPhtsTAJB-O9e9Ii6ZEVTE3_Gma8k78y6lzp3rhYtPTxWZ_JCAYMMpVNz0nbSm5jufQNBYdx1h_avzMm0usyMg3ezZA/s640/blogger-image--2129815889.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7MVhZS58-cQ2mwm5xNBhqGPFKWizHeaLRKBiEwlhg1NGvyHE4SPhtsTAJB-O9e9Ii6ZEVTE3_Gma8k78y6lzp3rhYtPTxWZ_JCAYMMpVNz0nbSm5jufQNBYdx1h_avzMm0usyMg3ezZA/s640/blogger-image--2129815889.jpg" /></a></div>
<br />
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-68360880533114008322013-06-28T21:33:00.001+02:002013-06-28T22:02:37.426+02:00Nya tider...Söndag till torsdag så var jag, lillasyster och lillebror hos min kompis A i hennes husvagn. Vi åkte tillbaka dit, efter midsommarfirande på hemmaplan med bästa vännerna, söndag till tisdag. Det har verkligen fungerat bra där!<div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhroUspOWbIN7jFd-2jWo0F2NnBeJMzuVwjaaSlg6IVdtLPrnB7ExWrVL80ci_XnjrDvioNLMYG0wbLTkHs4jFvTpMhejS8tdRP3Ynm17Ux6UJbBRtK8W_5a0RjXNn-V5g_lkA9JXfqKhw/s640/blogger-image--796975806.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhroUspOWbIN7jFd-2jWo0F2NnBeJMzuVwjaaSlg6IVdtLPrnB7ExWrVL80ci_XnjrDvioNLMYG0wbLTkHs4jFvTpMhejS8tdRP3Ynm17Ux6UJbBRtK8W_5a0RjXNn-V5g_lkA9JXfqKhw/s640/blogger-image--796975806.jpg"></a></div><br><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFqcvbTzMX8bR8E-5kdSNgnFWib2i1Ajf2wgO-dyWlDlbsVdxecXGovzIhQrWq8fXe3xKPc7O-LP8wab1QF37QOOlndYLlgEi2-PDqBibuogapnS4L6Gvnh3BgpFlziIaZlv6FAkOJp_w/s640/blogger-image--524414966.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFqcvbTzMX8bR8E-5kdSNgnFWib2i1Ajf2wgO-dyWlDlbsVdxecXGovzIhQrWq8fXe3xKPc7O-LP8wab1QF37QOOlndYLlgEi2-PDqBibuogapnS4L6Gvnh3BgpFlziIaZlv6FAkOJp_w/s640/blogger-image--524414966.jpg"></a></div><br></div><div>Min chef ringde mig när vi var i husvagnen och berättade att en rektor ifrån en närliggande skola i kommunen hade ringt till henne angående mig. Det gällde ett jobberbjudande!</div><div><br></div><div>Rektorn på skolan på ringde upp mig dagen efter, och det är nu bestämt att jag ska börja arbeta på denna skola från och med höstterminen. Jag ska vara resurs för en flicka i åk ett med Autism, samt handleda arbetslaget i åk 5, där det finns två barn med Autism.</div><div><br></div><div>Detta känns väldigt spännande och utmanande. Jag har tjänstledigt från min tjänst på förskola året ut nu. Mina kollegor har hört av sig och önskar mig lycka till och säger att de kommer att sakna mig. Det kändes skönt i hjärtat! Samtidigt så tror jag att de får det bättre utan mig. De kommer att få en kollega som kan jobba mer flexibelt, samt mer, än vad jag har kunnat. De har dragit ett stort lass, så jag tror att det kommer bli bättre för dem också!</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4iJKA-wqVK-oM4MqBcI0VwIBKR8Kc-_W33XFiO3OI95Iai8MSCTHhz1MZFsHmYeUQB7WPTq5NTZbm3k6NPwxVSIYanOJILBDqqzKmIbwm3jhdm5p0PI8Af59kHnNwxAiLOjJvGnR42B0/s640/blogger-image--1327977608.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4iJKA-wqVK-oM4MqBcI0VwIBKR8Kc-_W33XFiO3OI95Iai8MSCTHhz1MZFsHmYeUQB7WPTq5NTZbm3k6NPwxVSIYanOJILBDqqzKmIbwm3jhdm5p0PI8Af59kHnNwxAiLOjJvGnR42B0/s640/blogger-image--1327977608.jpg"></a></div><br></div><div>Själv går jag in i detta med skräckblandad förtjusning! Varje barn med Autism är en egen utmaning och man vet "vad man har-men inte vad man får..."</div><div><br></div><div>Jag är dock väldigt glad över denna chansen! Det ska bli väldigt roligt!</div><div><br></div><div>Här i vardagen är det sommarlov! Storasyster sommarjobbar på musikskolan en vecka till och storebror hjälper mormor och morfar att måla huset och klippa gräset.</div><div><br></div><div>Kvällarna/nätterna, är sena och det går knappt räkna de gånger lillasyster somnar tidigare än 02. Lillebror somnar inte före 23. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkQMu85qN8QYQrtxybW4y2VMljvI7yzGUX7qd4NGcOYcW-OyGh27F4nQ97OrJu83WCc8RVbHybWVldpC-JcaYtcrt6noZxGbETw1ym-hug8bNfwp9_10c3ZTiolFUkDOGWQOYw612VGJc/s640/blogger-image--1957858957.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkQMu85qN8QYQrtxybW4y2VMljvI7yzGUX7qd4NGcOYcW-OyGh27F4nQ97OrJu83WCc8RVbHybWVldpC-JcaYtcrt6noZxGbETw1ym-hug8bNfwp9_10c3ZTiolFUkDOGWQOYw612VGJc/s640/blogger-image--1957858957.jpg"></a></div><br></div><div>De sover längre däremot och det är jätteskönt, men kvällarna är ganska intensiva.</div><div><br></div><div>Ikväll hade vi "just-dance"-tävling. Lillasyster köpte Wii för sina födelsedagspengar.</div><div><br></div><div>Mitt i allt så går jag och byter om från jeans till mysbyxor, och sedan ringer telefonen. Det är vänninan min, som ringer och skojar om att jag ska klä på mig. Då har lillebror filmat när vi dansade och när jag bytte om, på som iPad, och skickat denna film till hennes flickor. </div><div><br></div><div>Jag frågade lillebror:</div><div>-Har du skickat film till A och A?</div><div>-ja, och till B och J (min syster och sambo), svarar lillebror!</div><div><br></div><div>Tack för den;)</div><div><br></div><div>För övrigt så har jag träffat kuratorn på barnhabiliteringen för andra gången. Jag tycker mycket om henne och det känns verkligen bra och "energigivande".</div><div><br></div><div>Det är klart med skolan, ang lillebrors och lillasyster assistenter, samt att de ska vara på fritids till kl 15 varje dag. Det innebär att jag får en daglig återhämtning samt möjlighet att bättre förbereda för eftermiddagarna med barnen här hemma. Jag får även tid till att ordna med bilder, laminera, göra sociala berättelser, och kanske vara att kunna ta en kopp kaffe sittandes i lugn och ro. Det känns som bra förutsättningar.</div><div><br></div><div>Man ska ju inte bara hålla idag.... -Utan imorgon, nästa dag, nästa vecka, nästa månad, osv.</div><div> </div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOigCWe4bqeV0dKGqinkI1B6RXhh0fPcE5SMkQt2UO9zCGV9OyI3DyN7bSLqPC5erhot3e_7QKsM8bsrtYTyrnaAkJeqhGW1A6LP91al1zUFGxmY-h9s_4ARyYzJPF5sm-Kgy1joPyGIs/s640/blogger-image-321151983.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOigCWe4bqeV0dKGqinkI1B6RXhh0fPcE5SMkQt2UO9zCGV9OyI3DyN7bSLqPC5erhot3e_7QKsM8bsrtYTyrnaAkJeqhGW1A6LP91al1zUFGxmY-h9s_4ARyYzJPF5sm-Kgy1joPyGIs/s640/blogger-image-321151983.jpg"></a></div><br></div><div>Kom ihåg!</div><div>Njut när ni kan - och kämpa när ni måste<3</div><div><br></div><div><br></div><div><br></div></div>Unknownnoreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-65370993999702000222013-06-22T20:28:00.001+02:002013-06-22T20:46:13.531+02:00Midsommar och semesterImorgon åker vi tillbaka till Halmstad, jag och lillebror och lillasyster. Vi var där söndag-torsdag hos min fina väninna A, hennes dotter J och kompisen R. Allt funkade väldigt väl, förutom inköp i ett stort köpcentrum som innefattade både rymningar och härdsmältor och därmed blev väääääldigt dyrt, samt enbart hälften inköpt av det som stod på listan som vi hade med oss. I och för sig så blev det vääääldigg mycket inköpt som INTE stod på listan;-)<div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOSIFxIg98lVvr_1270_loFPSa_pSOqolpJ5I2Th9XZ9P1ZSP2svjZpKYzp7wgg3M49QQZHV7IlYoxMGYXLCFvcoqjRvFlVSdp_vyTvNknLGo8HzD_YtwLwd2fkoRF6xxju7jpobKaI2c/s640/blogger-image-1473509412.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOSIFxIg98lVvr_1270_loFPSa_pSOqolpJ5I2Th9XZ9P1ZSP2svjZpKYzp7wgg3M49QQZHV7IlYoxMGYXLCFvcoqjRvFlVSdp_vyTvNknLGo8HzD_YtwLwd2fkoRF6xxju7jpobKaI2c/s640/blogger-image-1473509412.jpg"></a></div><br><div><br></div><div>Förra årets så funkade det bättre med inköpen (vi var vid ett tillfälle på samma köpcentr) och därför så trodde vi detsamma även nu. Vi gör dock INTE om det! Varken för vår skull, men framför allt inte för lillebror och lillasysters skull!</div><div><br></div><div>Imorgon ska vi åka igen, till Halmstad.... Lillasyster har INTE velat följa med, och jag tänkte att jag då åker med enbart lillebror. Det blir lugnare både för mig och för maken (som ska städa huset), men framför allt så blir det lugnare för lillebror och lillasyster också. De behöver vara ifrån varandra!</div><div><br></div><div>Lillasyster var INTE med på noterna och hon var helt förtvivlad, trots att hon var glad för detta när hon fick vetskap om det när vi fortfarande var i Halmstad. Det var inte planerat ifrån början, att vi skulle komma tillbaka efter att vi hade åkt hem...</div><div><br></div><div>Övergångar är svårt, och väl hemma blev det jobbigt för henne! Hon ville inte följa med!! Hon ville inte heller att jag och lillebror skulle åka! "Då blir allt annorlunda! Jag vill ha det som vanligt!!!!!' </div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7vTaW_osCQsXY2bZHnwKGV3bVmI2rQt2mp-k3RGvWaUYrEJXoLb90B9SdN4QmJv4xW5cj6Ny5O1WZVMeKwnO1y8q5N6HoY2vwpCA71ISIrastA2f9wSaUT0QRQEE51yYhRWOrRXeKC0A/s640/blogger-image--1205679040.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7vTaW_osCQsXY2bZHnwKGV3bVmI2rQt2mp-k3RGvWaUYrEJXoLb90B9SdN4QmJv4xW5cj6Ny5O1WZVMeKwnO1y8q5N6HoY2vwpCA71ISIrastA2f9wSaUT0QRQEE51yYhRWOrRXeKC0A/s640/blogger-image--1205679040.jpg"></a></div><br></div><div>Maken och jag lägger lillasyster varannan kväll! Lillasyster är dessutom väldigt bunden till mig. Hon ville inte att jag skulle åka.... Efter tre timmar så gick hon dock till slut med på att följa med! På ett villkor... Att hon får ta med sig sin cykel.... </div><div><br></div><div>Det innebär att även lillebrors cykel måste med. Lillasyster fixar bättre än att lillebror att cykla och hålla koll, och därmed undvika att cykla in i bilar och annat! </div><div><br></div><div>Nu är detta bestämt iaf och jag bör nog öka upp vår olycksfalls- och drulleförsäkring;-))</div><div><br></div><div>Så... Imorgon åker jag med lillebror och lillasyster till Halmstad, till min väninnas husvagn! Med två cyklar;-) </div><div><br></div><div>Att det mesta fungerar så bra i husvagnen, tror jag, beror på att det är så primitivt! Som när vi tältar - ju mindre saker som finns, ju mindre saker kan bli fel... Dessutom så lever lillasyster på pommes där, och min väninna A hade sin fritös med sig, plus att jag var stamgäst på campingens restaurang där jag köpte en låda pommes x antal om dagen till lillasyster.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHFDf7FjJl7TirZw51ShW0NSjmD3MV6dn3HhABoJlVGjHFdfnJ_IPdsBUwgWuok45ElHTOp3GH4ncfC5AJyIXZIce4wPmsmCfx6dgtaScoPR08Q9ZLFGB8b_UepJ8tidI3VHmHrcwQ8gE/s640/blogger-image-1933726316.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHFDf7FjJl7TirZw51ShW0NSjmD3MV6dn3HhABoJlVGjHFdfnJ_IPdsBUwgWuok45ElHTOp3GH4ncfC5AJyIXZIce4wPmsmCfx6dgtaScoPR08Q9ZLFGB8b_UepJ8tidI3VHmHrcwQ8gE/s640/blogger-image-1933726316.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Midsommar har vi firat med bästa vännerna och vi dansade runt stången och vi gjorde kransar till håren.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrjEXlOGLWnil446wPuhmmWcOLJ4uIjD_XVyHSs3MTSakAH5GGR0AzMt0xSXeqCfGqrqG995CmDjf9wJd4Ce7Fn9Dc3tq-5PoG0wUMhssLSkZcKNvJzZQpnXCWILNL8Mg0ZtiLmPRgnOk/s640/blogger-image--538252194.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrjEXlOGLWnil446wPuhmmWcOLJ4uIjD_XVyHSs3MTSakAH5GGR0AzMt0xSXeqCfGqrqG995CmDjf9wJd4Ce7Fn9Dc3tq-5PoG0wUMhssLSkZcKNvJzZQpnXCWILNL8Mg0ZtiLmPRgnOk/s640/blogger-image--538252194.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Drygt en vecka av sommarlovet har gått och nu har maken semester i 4 veckor och sen 2 veckors föräldrarledighet på lillebror.</div><div><br></div><div>På tisdag eftermiddag åker vi hem igen. Onsdagen innebär läkarbesök för mig </div><div>kl 09 samt besök på barnhabiliteringen </div><div>kl 14. </div><div><br></div><div>Storasyster har fått 3 veckors sommarjobb på musikskolan där de åker och uppträder på äldreboenden och förskolor i kommunen. Det tycker hon är jätteroligt och det passar henne superbra!</div><div><br></div><div>Storebror har fått "sommarjobb" och ska hjälpa morfar och mormor med att måla deras hus.</div><div><br></div><div>Hoppas att ni har har haft en trevlig midsommar!</div></div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_eO8bjdkwCn2bSw_WLIkkb_MVymAuWhvz-w2vO1wqel4txXMG959rdPn6i3Bdrh05dXaq4bEvFSpMrry4cXG-Wza6DuxWQNMQGJ4zmjZjChiAVOAMYx98Hx6Jmj40spVKiMqx2bTjCGA/s640/blogger-image-1533810993.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_eO8bjdkwCn2bSw_WLIkkb_MVymAuWhvz-w2vO1wqel4txXMG959rdPn6i3Bdrh05dXaq4bEvFSpMrry4cXG-Wza6DuxWQNMQGJ4zmjZjChiAVOAMYx98Hx6Jmj40spVKiMqx2bTjCGA/s640/blogger-image-1533810993.jpg"></a></div><br></div><div>Njut när ni kan</div><div>Kämpa när ni måste</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDp8pqc1_t6jlPZDNZ4elUnVTAJisvp6kjg3Qcs3LerV7gciwY0tDGseaz-_2dJ9K_wt-EKnGgtRMB1joVHtdGDvaKX8QFiFJgeI3llplxJtMsN0KcvrQFark7ZmTEZheaa3b_mQICGtE/s640/blogger-image--1811694950.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDp8pqc1_t6jlPZDNZ4elUnVTAJisvp6kjg3Qcs3LerV7gciwY0tDGseaz-_2dJ9K_wt-EKnGgtRMB1joVHtdGDvaKX8QFiFJgeI3llplxJtMsN0KcvrQFark7ZmTEZheaa3b_mQICGtE/s640/blogger-image--1811694950.jpg"></a></div><br></div>Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-6036735898097323202013-06-13T21:42:00.001+02:002013-06-13T22:33:20.367+02:00Sommarlov..........<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrWInSMf-wO0CeB6RDQ336GKV8dXDCjVfosu92G7Q3t-yfAD_jnrVNtBlRCSfLtHNcYkyWO5QzQGp9xCZ3bQ7xKZr6G4PaCnA9arAnX3gpVX6ggMrdg6JZiTodKOhhKQjxTnwW5DYzNBw/s640/blogger-image--967125441.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrWInSMf-wO0CeB6RDQ336GKV8dXDCjVfosu92G7Q3t-yfAD_jnrVNtBlRCSfLtHNcYkyWO5QzQGp9xCZ3bQ7xKZr6G4PaCnA9arAnX3gpVX6ggMrdg6JZiTodKOhhKQjxTnwW5DYzNBw/s640/blogger-image--967125441.jpg"></a></div>Det är skolavslutning imorgon! Storasyster går ut 9:an, storebror 8:an, lillasyster 2:an och lillebror slutar i förskoleklassen.<div><br></div><div>Det blir en speciell avslutning! Storasyster säger adjö till vår fantastiska skola och storebror ska påbörja sitt sista år till hösten. Lillasysters assistent, sen förskoleklassen, slutar och hon ska få en ny assistent till hösten. Så vi säger även lycka till till J, med sitt nya uppdrag som hon har fått.</div><div><br></div><div>Lillebror slutar i förskoleklass och ska börja i 1:an, vilket innebär ny lärare, men även ny assistent, då nuvarande ska börja studera igen. Lillebror får en ny assistent han också. </div><div><br></div><div>Det blir på något sätt än mer påtagligt att man är så beroende av andra för att allt ska fungera så bra som möjligt! Det är jobbiga känslor...</div><div><br></div><div>Jag har träffat båda nya assistenterna tillsammans med lillebrors nya lärare, tillsammans med barnhabiliteringen, och det känns tryggt och bra inför hösten. Förändringar är alltid svåra, även för oss föräldrar! Man vet vad man har, men inte vad man får... Men det känns bra detta!</div><div><br></div><div>Det har varit mycket i skolan, både för lillebror och för lillasyster, vilket märkts av tydligt här hemma, med mer utbrott och än mindre sömn!</div><div><br></div><div>Även på hemmaplan har det varit mycket då lillasyster har fyllt 9 år, och vi har haft kalas för henne. Det har varit skolutflykter och i tisdags så tog kusinen studenten. Jag valde att avstå ifrån att åka in med lillebror och lillasyster till stan och "ta emot", när kusinen sprang ut. Storebror och storasyster och åkte med farmor och farfar in till stan och vi andra mötte upp när övriga anlänt till kusinens hus. </div><div><br></div><div>Kvällen där gick bra, som vanligt. Men som vanligt så rasade allt när vi kom hem. Lillasyster hade även samma dag fått veta att hennes assistent J skulle börja i annan klass till hösten och klockan 23 blev hon förtvivlad över detta (första reaktionen någonsin så stark). Hon storgrät en timma och sen skulle allt vara "som vanligt", trots att jag förberett att det inte ÄR som vanligt efter en stor fest som en student, när man kommer hem!</div><div><br></div><div>Efter att allt var fixat, däribland en speciell film som vi inte hade, och som lillasyster SKULLE se, så var klockan 04:30 innan lillasyster äntligen somnade!</div><div><br></div><div>Det gick så klart inte att skicka lillasyster till skolan efter en sån natt, och både jag och maken var helt slut, då lillebror varit uppe och stökat 01:45 och framåt dagen innan. Vi ligger ju inte på plus på sömnkontot sen innan heller direkt....;-)</div><div><br></div><div>På söndag så åker jag med lillebror och lillasyster till en av mina närmaste och finaste vänner. Vi ska bo i hennes husvagn söndag-torsdag tillsammans med hennes 13-åriga dotter och hennes kompis. Vi gjorde det några dagar förra året också och det fungerade väldigt bra!</div><div><br></div><div>Efter midsommar så är maken ledig i 6 veckor och avlösartimmarna sparar vi till de sista veckorna innan skolan början, då jag är ensam med barnen. Det känns som en bra planering!</div><div><br></div><div>Det är även klart att lillebror och lillasyster ska vara på fritids må-fr till kl 15, från och med skolstart i höst. Det innebär att jag får tid hemma, ensam, när jag kommer hem från mitt arbete vid kl 13, till kl 14:45 för att förbereda eftermiddagarna, laminera bilder, ringa samtal, röja efter morgonen och, kanske, bara sitta och ta en kopp kaffe och ladda batterierna! Det känns väldigt bra!! </div><div><br></div><div>Det måste till en hållbar och långsiktig lösning! Man ska ju inte bara orka idag, och imorgon... Man ska hålla länge!! Det är viktigt att man ser till att få balans i tillvaron! En vardaglig återhämtning...</div><div><br></div><div>Jag har varit dålig (ännu sämre) på att blogga senaste tiden men jag har haft noll (!!) motivation, trots att jag har haft tid hela förmiddagarna. Jag är sjukskriven sen i mars, pga utmattningssyndrom. Förmiddagarna har jag hållt helt mötesfria och jag har inte ens bokat kaffe med vänner, förutom två gånger under hela denna perioden. Jag orkar inte vara social! </div><div><br></div><div>Kroppen och huvud skriker efter lugn och ro och alla ljud skär som knivar i öronen! Jag vill ha det helt tyst! Det funkar så klart bara på förmiddagarna när barnen är i skolan. Därav har förmiddagarna varit såååå viktiga för mig, viktiga i den bemärkelse av att bara få "vara".</div><div><br></div><div>Jag har åkt och lämnat lillebror och lillasyster i pyjamaströja med tuttarna nere i knäna (ja, jag har haft knäppt jacka över;-)) och åkt hem och röjt efter morgonens äventyr, varpå jag har satt mig i soffan, eller i solen, och lyssnat på ljudet av det puttrande kaffet som snart är klart!</div><div><br></div><div>Tiden från kl 09 till kl 12:45, då jag kör för att hämta lillebror och lillasyster, har gått i ett kick! Förutom i onsdags, då lillasyster somnade först kl 04:30 och jag kl 5:30, har jag kunnat sova en förmiddag. Detta trots att jag är SÅ trött! Jag KAN inte sova, trots att det är det som jag behöver!!!?</div><div><br></div><div>Nu väntat ett långt sommarlov!! Jag vet att många har det extra svårt den här tiden! Här är det faktiskt så, att även om det är VÄLDIGT intensivt och dagarna mest består av att "släcka bränder", så ÄR det lugnare än skoldagar! Barnen lägger all sin energi i skolan och energin räcker då inte hela dagen! </div><div><br></div><div>Så, för barnen, så är det väldigt välbehövligt med lov! Faktum är att de egentligen borde ha haft lov, från och med det att utflykter och träningar inför avslutningen startade, dvs, när allt var "som vanligt". Egentligen.....</div><div><br></div><div>Jag önskar er alla en bra sommar, och jag ska bli bättre på att uppdatera här! Bättre mindre än inget alls;-)?</div><div><br></div><div>Kom ihåg!!!!!</div><div>Njut när ni kan!!!!</div><div>Kämpa när ni måste!!</div><div><br></div><div><br></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjP0PLDfkDVwNKCuiMFihxNkv4x4liqohR3x19EGHDLDdQ4HgV1zrxN2F1Rl0DNWuize4HvfFlMiQkcFOnww4myocgGqZBZdreVJyXGXUv2nWmUsrtjB8IuqEB7njJnwfq_clj-1_rqx2w/s640/blogger-image--1166061957.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjP0PLDfkDVwNKCuiMFihxNkv4x4liqohR3x19EGHDLDdQ4HgV1zrxN2F1Rl0DNWuize4HvfFlMiQkcFOnww4myocgGqZBZdreVJyXGXUv2nWmUsrtjB8IuqEB7njJnwfq_clj-1_rqx2w/s640/blogger-image--1166061957.jpg"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcZhesiZw0ogJAqRYQWHZIbAA3kQE1Sat36kZRKsydLOT4XjOdvvvWwxrqYfXYfUnDEu-NXDCunfXYUhXw7DWnky56TRTI1PPchkZ84Ei3HGlWAyI5IaUa6vwIkog4RhwLQLVnVQwxRCs/s640/blogger-image-703760095.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcZhesiZw0ogJAqRYQWHZIbAA3kQE1Sat36kZRKsydLOT4XjOdvvvWwxrqYfXYfUnDEu-NXDCunfXYUhXw7DWnky56TRTI1PPchkZ84Ei3HGlWAyI5IaUa6vwIkog4RhwLQLVnVQwxRCs/s640/blogger-image-703760095.jpg"></a></div>Unknownnoreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-26920522468364562002013-05-05T22:55:00.001+02:002013-05-06T06:59:03.474+02:00HjälpmedelEtt par glasögon passar inte för alla. De måste noga utprovas, så att det passar den enskilde individens synfel. Det finns även en hel uppsjö med bågar att välja mellan. Någon vill ha stora och färgglada, medan andra vill ha mer diskreta. Vi är alla olika!<br />
<br />
Likadant är det med hjälpmedel. Det är inte bara att ge ett schema, med tillhörande bilder, till ett barn med autism och ta för givet att det fungerar. Lika mycket som glasögon och rullstolar (osv) behöver anpassas efter individen, så behöver också visuella hjälpmedel anpassas. Även HUR man använder sitt hjälpmedel på bästa sätt varierar.<br />
<br />
Storasyster har en <a href="http://aspbladet.wordpress.com/2009/12/16/sigvart-dygnstavla/"><b>Sigvart dygnstavla</b></a> där hon både skriver datum och veckodag samt använder bilder för att strukturera upp sin vardag. Hon har även en vanlig whiteboard där hon skriver ner veckans aktiviteter och händelser.<br />
<br />
Lillebror och lillasyster har varsitt <a href="http://komikapp.se/default.asp?Showprodukt=true&artnr=3754&id=62&export=False"><b>veckoschema</b></a>. En whitebord i veckans färger. Där sätter vi upp större händelser för hela veckan, som lovdagar, födelsedagar, kalas, när de ska till stödfamiljen, avlösarna ska hit, osv. På den aktuella dagen sätter vi upp rutinbilder (tv, frukost, morgontvätt, påklädning och tandborstning). Även bilder på vad eftermiddagen innebär och slutligen kvällsrutinerna.<br />
<br />
Vi använder digitala bilder för platser men bilder från <a href="http://www.hargdata.se/p_symwriter.htm"><b>Symwriter</b></a> för övrigt. När vi tar digitala bilder är det viktigt att det endast är det relevanta på bilden. Tex bilder som symboliserar besök hos kusiner och vänner, visar ENBART just det huset.<br />
<br />
För mina barn fungerar dessa bilder bra! En del behöver ha föremål istället för bilder. En tandborste är mycket mer konkret än en bild på en tandborste, som många kan ha svårt för att tyda. Dessutom måste man kanske ha en en bild på precis rätt tandborste?<br />
<br />
Vi har även en <a href="http://www.hi.se/kognitionsportal/produktdetaljer.asp?produktid=39&kategorityp=behov"><b>StorAlma</b></a> som är en almanacka med veckans färger, vecka för vecka och en månad per ark. Här kryssar barnen över varje dag som gått. De tycker att detta är väldigt roligt och de hjälper till med att sätta upp tillhörande klistermärken. Med hjälp av denna almanacka så blir det tydligare och mer förutsägbart när man har lov, födelsedagar, skolstart efter längre lov, jul, samt andra händelser som ligger längre fram i tiden än vad det vanliga veckoschemat påvisar.<br />
<br />
Vid övergångar så använder vi <a href="http://www.westerstrand.se/tid/produkter/timstock.htm"><b>Timstock</b></a>. På mina barn så fungerar den "stora" sämre då varje lampa motsvarar 5 minuter (15-60 min) vilket är alldeles för mycket. När endast en lampa lyser, så kan det likväl vara 5 sekunder kvar som det kan vara 5 minuter kvar. Det är en alldeles för stor skillnad. Den "lilla" används däremot flitigt och varje lampa motsvarar där 1 min (5-20 min).<br />
<br />
På toalettdörren på nedervåningen så har jag hängt bjällror längst upp i ett snöre. Det gör att ingen kan smyga in på toaletten, vilket i sin tur underlättar för mig att hinna med att förekomma och hjälpa lillebror så att det kissas i toaletten, att han torkar sig och att han tvättar händerna och spolar. Jag kan även direkt se till att tvätta honom och få på honom torra kläder när han inte hunnit i tid, vilket är väldigt vanligt förekommande. <br />
Lillasyster sitter i alla fall ner på toaletten så hon prickar oftast rätt;-). Hon kissar heller aldrig ner sig, men hon torkar sig oftast inte och tvättar inte händerna efter toalettbesök. Även här är därför bjällrorna till bra hjälp.<br />
För att förtydliga så har vi en laminerad "toalettbok" som visar steg för steg alla olika moment. Ett sekvenschema i bokform som hänger på en egen krok bredvid toaletten.<br />
<br />
För att underlätta och ge lillasyster och lillebror redskap för att återberätta sina dagar så använder vi <a href="http://www.youtube.com/watch?v=RSWQkUS4kXk"><b>StoryKit</b></a> i barnens ipads. Dessa följer barnen mellan hem och skola och lillasyster får även sekvenschema för olika aktiviteter inlagda i StoryKit. Sekvenschema innebär ett mer detaljerat schema för en aktivitets olika moment, vilket ökar självständigheten samt gör början och slut mer tydligt. Det blir även förutsägbart och mer begripligt.<br />
<br />
StoryKit ersätter numera barnens kontakböcker och både vi och skolpersonalen slipper "klipp och klistra" med utskrivna bilder. Man kan också lägga in ljud i StoryKit.<br />
<br />
Vi har namnlappar och tydligt märkta platser till lillebrors och lillasysters kläder och skor i hallen. Till skorna laminerade jag vanliga vita A-4 papper där jag ritat skoavtryck på samt skrivit deras namn.<br />
Bilder på jacka över kroken och namn över det.<br />
<br />
På väggen hade jag "kläder efter väder"-bilder, vilket inte fick sitta. Jag satte överst lillebrors namn, sedan en bild på sol, snö, eller regn och så under det digitala bilder på vilka kläder som skulle användas, samt i vilken ordning som kläderna ska tas på.<br />
<br />
Vi hade även en smart klädtermometer som storasyster fick när hon var yngre. Den visade gradantal som i sin tur visade på en färg, blå, grön eller röd. Bredvid så satte jag laminerade färglappar med lämpliga kläder under.<br />
<br />
Förra julen bytte vi alla fönster i huset. Vi hade då okrossbara rutor i köket och i vardagsrummet, som vi fått som bostadsanpassning.<br />
<br />
Vi har tre låsbara altandörrar (som vi kan ta ut nyckel ur) och två ytterdörrar som vi har extra lås på (4:e i ordningen då lillebror lyckats klura ut hur man öppnar ändå...). Nu krävs det dubbelkommando för att öppna ytterdörrarna och vi kan även med nyckel se till så att det inte går utan nyckeln! <br />
<br />
Ute har vi Gunnebo-stängsel runt trädgården med två grindar som har kodlås. Nu lyckas lillebror att klättra över men det tar lite tid i alla fall, så oftast så hinner han inte;)<br />
<br />
Han kan även vara ute på gatan, men han försvinner ofta och hamnar i konflikter med barn på gatan. Han behöver vuxentillsyn. Om han inte får vara utanför staketet men vill, så drar han bara, vilket innebär att det är ett nödvändigt ont, och en stor trygghet, med staket och låsbara grindar. Även lillasyster kan sticka, även om det inte sker lika ofta som med lillebror. Ikväll kl 20 var vi åter igen tacksamma för att huset går att säkra mot rymmare, då lillasyster skulle ut.<br />
<br />
Vi har ett <a href="http://www.humanteknik.se/Utbildningsmtrl/5.Kognitiva%20hjalpmedel.pdf"><b>digitalt armbandsur</b></a>, som storasyster fick när hon var 10 år. Nu är hon 16 år och har stor hjälp av sin mobil. Denna klocka ställde vi larm på. Var storasyster hos sin kompis och skulle hem och äta kl 17, så ställde vi klockan så att den larmade vid 16:45. När hon tryckte av larmet så stod det på displayen: "Gå hem och ät".<br />
<br />
Som bostadsanpassning så har vi även fått en hög grind till trappan, så att storebror och storasyster, som har sina rum uppe, ska få vara ifred när de vill. För ett år sedan drygt, så fick vi även ett badkar insatt på toaletten nere. Vi hade bara dusch uppe och både lillebror och lillasyster har, som många andra med NPF, stora svårigheter med att duscha.<br />
<br />
Vidare så har vi fått stödhjul till större cyklar och tvättbara skydd till sängarna. Lillebrors säng är ofta nerkissad på morgonen trots att han har blöjor på natten, vilka vi får genom vårdcentralen. <br />
<br />
På nätterna så använder vi ett golvlarm med rörelsesensorer (hittar tyvärr ingen länk om detta, men även min fina dementa mormor har ett sådant larm på natten). Det piper vid rörelser vilket gör att vi kan sova tryggt de få timmar som barnen sover, utan att behöva oroa oss för att vi inte ska vakna när de kliver upp.<br />
<br />
Vi har fått både symwriter och<b> <a href="http://www.skane.se/Public/HAB/Dahjm/Lathundar/InPrint.pdf">InPrint</a></b> som bildprogram från barnhabiliteringen. Själv har jag köpt <a href="http://www.trippelkommunikation.se/"><b>Trippelkommunikation</b></a> som jag använder till bl.a seriesamtal.<br />
<br />
Det finns som sagt en hel uppsjö med olika hjälpmedel, och det finns lika många sätt att använda dessa på. Det viktigaste angående schema, är att man har i åtanke att det är ett hjälpmedel, och inget styrmedel. <br />
<br />
Vill ni veta mer ingående om hur vi arbetar med något visst hjälpmedel så skriv gärna en kommentar så ska jag förklara bättre.<br />
<br />
"Untill All The Pieces Fit"<br />
<br />
Gilla gärna min sida på Facebook, Orkidémamman. Där kan ni som vill, enkelt följa min blogg, samt annat som jag lägger upp.<br />
<br />
Och kom ihåg - Kämpa när ni måste - Njut när ni kan <3<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrSB1VX3jDNIJ0g-i5BFdpxQDekKG1pfP7jDpiydQurq5KichhLzOL4s29thOfSocfvBFJrr8Kh5gCZgEEVvt-h2vgh9D9fWwnQyAYU3yV03fpTaLSqU1w6VRUH_6alKMMODCno2bhNlA/s640/blogger-image-1161702302.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrSB1VX3jDNIJ0g-i5BFdpxQDekKG1pfP7jDpiydQurq5KichhLzOL4s29thOfSocfvBFJrr8Kh5gCZgEEVvt-h2vgh9D9fWwnQyAYU3yV03fpTaLSqU1w6VRUH_6alKMMODCno2bhNlA/s640/blogger-image-1161702302.jpg" /></a></div>
"Klädtermometern" som satt på fönstret...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1IxlZMpZRVLGQMZq0GmXVjG9Xct2AvY5YSN1jzgJAVF6YKpuMV8ngcGDZPs9beLr8kKLndguWyfKfPNEBqOHa67HM19EeFHtwM7NWgbPiqpLK5bFE5AsHM8njbKaVorFpRZZpJ6W9g6c/s640/blogger-image-1064765827.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1IxlZMpZRVLGQMZq0GmXVjG9Xct2AvY5YSN1jzgJAVF6YKpuMV8ngcGDZPs9beLr8kKLndguWyfKfPNEBqOHa67HM19EeFHtwM7NWgbPiqpLK5bFE5AsHM8njbKaVorFpRZZpJ6W9g6c/s640/blogger-image-1064765827.jpg" /></a></div>
Efter att vi fick badkar så har vi inte längre problem med att få lillebror och lillasyster i duschen;-)))<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEJ1Dal6bmUaLxijf51Sdh9S6RS0b2x_e5VzadsHZ-O5TO4QKToNLQ86vRhzr56zbB_3Sm8Q0fp7kjoEsSlMBnWvv-4HmFwfwVHPyO0yg8CCfX-7iBErGODe3NlbfHGxow4Z-m_9ITu1Q/s640/blogger-image-1546750455.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEJ1Dal6bmUaLxijf51Sdh9S6RS0b2x_e5VzadsHZ-O5TO4QKToNLQ86vRhzr56zbB_3Sm8Q0fp7kjoEsSlMBnWvv-4HmFwfwVHPyO0yg8CCfX-7iBErGODe3NlbfHGxow4Z-m_9ITu1Q/s640/blogger-image-1546750455.jpg" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhENS9TXG-KNFf6MYp88R87D9tWZ_DjEcgdEDt1nUb1fnRE-VQ7_eQe7hVYyEGcNSBQMjg2_vq2ohyphenhyphenJ10sg5HKgnREQxeUoCe9eltDzy04dfqQitScICGuK-gGTyNRz-B5yYMPe_Puey60/s640/blogger-image--946655651.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhENS9TXG-KNFf6MYp88R87D9tWZ_DjEcgdEDt1nUb1fnRE-VQ7_eQe7hVYyEGcNSBQMjg2_vq2ohyphenhyphenJ10sg5HKgnREQxeUoCe9eltDzy04dfqQitScICGuK-gGTyNRz-B5yYMPe_Puey60/s640/blogger-image--946655651.jpg" /></a></div>
Unknownnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-54416082665253445932013-04-12T17:13:00.001+02:002013-04-12T20:53:58.938+02:00Att acceptera sitt barns diagnosJag är, som jag har tidigare har skrivit om, inne i en period där jag är i stort behov av återhämtning. Av den anledningen så mäktar jag inte med att vara så aktiv här som jag borde och som jag önskar. <br />
<br />
För ett tag sedan så fick jag ett önskemål att skriva om accepterandet av ens barns svårigheter, diagnoser. Jag tänkte nu skriva lite om mina tankar och känslor kring detta.<br />
<br />
När våra 3 (av 4) barn med NPF (neuropsykiatriska funktionshinder) till slut, efter sammanlagt 10 st omfattande utredningar under åren 2006-2011, fick sina autismdiagnoser, så kände vi en lättnad! Äntligen fick vi den förståelsen för barnens fungerande som vi så länge hade sökt efter.<br />
<br />
Det var en lättnad! Utredningsteamet såg de svårigheter som vi såg, och som vi, (och framför allt våra barn) efter våra förmågor, handskades med dygnet runt. <br />
<br />
De såg hur svårt våra barn hade det, och hur hårt de fick kämpa i sin vardag. De såg, hur hårt de kämpade med sådant som för andra, gick mer eller mindre automatiskt. Det var en lättnad att de såg! Äntligen kunde vi (och andra omkring barnen) förstå våra barns fungerande och icke fungerande. Med den förståelsen föddes det även andra verktyg! Verktyg av en annorlunda sort, som är nödvändiga på planeten Annorlunda. Där vanlig "fostran" inte fungerar....<br />
<br />
Samtidigt så var det en stor sorg! Detta går inte över! Autism växer inte bort! Det var väldigt dubbelt! Väldigt komplext, precis som autismspektrum är...<br />
<br />
Jag accepterade snabbt! Trodde jag... Idag vet jag dock inte, om jag ännu fullt ut, accepterat. Jag vet inte om jag någonsin kommer att göra det. <br />
<br />
Jag vet inte det! Kanske att jag har accepterat det, men anser det orättvist. Kanske innebär just det, att jag känner just så, att jag faktiskt inte har accepterat det fullt ut...<br />
<br />
Det kändes extra hårt när det visade sig att även Lillebror hade Autism. Det kändes orättvist! Vi hade tillräckligt med utmaningar innan! Framför allt så hade barnen mer än tillräckligt med utmaningar. Hur räcker man då till för 3 barn med Autism? Hur räcker man till för storebror? HUR RÄCKER MAN ENS TILL?<br />
<br />
HUR hanterar man att ens hjärta går i kras av barnens förtvivlan när saker inte blir exakt som barnen har tänkt sig? När allt (i minsta detalj!) måste vara exakt samma, för vart barn för sig? <br />
<br />
Hur räcker man till, så att man kan lotsa varje barn i det svåra sociala samspelet som kamratrelationer innebär? Hur räcker man till för att förbereda, förekomma och förbereda för alla?? <br />
<br />
Hur räcker man till? <br />
<br />
Hur räcker man till som mamma? Hur räcker man till som hustru? Hur räcker man till som kollega?<br />
<br />
Hur räcker man till?<br />
<br />
Hur hanterar man barnens sorg över misslyckanden, missförstånd, motgångar och kämpande i vardagen? Hur hanterar man sin egen sorg över allt som ens barn behöver genomlida?<br />
<br />
Jag vet inte...<br />
<br />
Hur hanterar man personer som vet precis hur man ska "lära barnen vem som bestämmer"? Som vet precis hur man ska göra och hur man uppfostrar barn? Hur får man dem att förstå att vanlig fostran inte fungerar? Hur får man dem att förstå att våra barn behöver andra vägar att gå? Hur får man dem att förstå att våra barn fungerar annorlunda? Hur får man dem att förstå, att det är nödvändigt med lyhördhet, omtanke och förståelse, men ur ett HELT annat perspektiv? HUR får man dem att förstå???<br />
<br />
Som alla andra föräldrar, så älskar jag mina barn av hela mitt hjärta! Dock är det så att navelsträngen till mina barn är gjord av stål. Jag har väldigt svårt för att lämna över dem i någon annans ansvar. Det krävs en särskild förståelse, och kunskap om Autism, för att kunna ta hand om mina speciella, underbara, men krävande barn. Mina barn fungerar inte som "standardbarn". Dem blir lätt missförstådda och beskyllda för att vara egoistiska om man inte förstår, att de utgår ifrån sig själva, ifrån sina egna behov. Inte på grund av att de ÄR egoistiska, utan av den anledningen att de har svårt att förstå så abstrakta saker som att andra människor kan tänka och tycka annorlunda, än vad de själva tänker och tycker. Mina barn behöver hjälp med att förstå! När de väl förstår, så är de väldigt empatiska!! Jag vågar säga att de är mer empatiska än många andra. Man kan inte bry sig, om man inte förstår. Mina barn behöver hjälp för att förstå...<br />
<br />
Lillebror och lillasyster blir lätt missförstådda. Det ställs lätt för höga krav på dem, som de inte klarar av att leva upp till. Det skapar svåra situationer för barnen, men även för mig. På ett annat sätt. Barnen får det jobbigt och jag blir ifrågasatt som en förälder som inte "visar var skåpet ska stå".<br />
<br />
Det ÄR svårt att förstå det som inte syns! Gunilla Gerland sa att:<br />
Personer med synliga funktionshinder får oftast kämpa för att få förståelse för att de har ett normalt fungerande, medans personer med Autism, ofta får kämpa för förståelse för att de fungerar annorlunda, just pga att de ser ut som "alla andra". <br />
<br />
Jag tycker det är väldigt tänkvärt!!<br />
<br />
<br />
Jag är säker på att det i vart fall hade varit lättare, i vår familj, om det enbart vore så att ett av barnen hade Autism. Att barnen inte förstår konsekvenserna av sitt agerande, att de utgår ifrån sina egna behov, att de vill ha allt på sitt vis, etc etc, gör att de inte klarar av att kompromissa och förstår situationen som helhet. De ser inte sammanhanget! De ser inte sin del i konflikter som uppstår emellan dem. Detta bidrar till att barnens svårigheter förstärks av den andras svårigheter!<br />
<br />
Känslan av att inte räcka till är svår. Både lillasyster och lillebror behöver vad vi kallar "mikrostyrning" i vardagen. Nätterna är dessutom ett kapitel för sig.... <br />
<br />
Storebror och storasyster behöver sitt, dels som tonåringar, men även som tonåringar i en familj med speciella småsyskon. Det är tufft för dem! Tufft för storasyster som har Asperger, och som själv behöver mycket stöttning och förtydligande i vardagen, och svårt för storebror, som automatiskt får väldigt höga krav på sig om att vara självgående!<br />
<br />
Det dåliga samvetet gnager sönder mig. Kanske är det inte just Autismen som jag inte kan acceptera. Kanske är det hela situationen. Kanske att jag faktiskt accepterar autismen, men inte klarar av att hantera situationen som helhet, så bra som jag önskar att jag kunde? Jag vet inte....<br />
<br />
Alla är vi olika! Alla hanterar vi saker/situationer olika. Hur eller hur, så anser jag att man måste tillåta sig att ramla! Ibland! För först då, så kan man resa sig!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihlkpZhNHcOpGoOUuixAA3JqoQ8QPXBng-yj_WWO-Fk2EJRk1HEOmUSZZroJuphB29bKWdhwKcZyxi_jONRUtDV3Bpum9kS7oNfWg3y9Obi2DcIr_FxQyiTmKNC18MXC13AXzFigpI5TE/s640/blogger-image--2092123376.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihlkpZhNHcOpGoOUuixAA3JqoQ8QPXBng-yj_WWO-Fk2EJRk1HEOmUSZZroJuphB29bKWdhwKcZyxi_jONRUtDV3Bpum9kS7oNfWg3y9Obi2DcIr_FxQyiTmKNC18MXC13AXzFigpI5TE/s640/blogger-image--2092123376.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPU6BUnDIE-m0IjiFskErmPBSviuaHfrX-gb5IvbhpSBxhprfYUOAIpzplZjrGWEhKAishqTpFTsmuVytmEFMakWBjvsV_5fMSCHME_43yYcwVrgD6pCUhrPglvGC2gIP9bycDA2cIW9o/s640/blogger-image--201117523.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPU6BUnDIE-m0IjiFskErmPBSviuaHfrX-gb5IvbhpSBxhprfYUOAIpzplZjrGWEhKAishqTpFTsmuVytmEFMakWBjvsV_5fMSCHME_43yYcwVrgD6pCUhrPglvGC2gIP9bycDA2cIW9o/s640/blogger-image--201117523.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUVfMNS5LaTJZR7l8x6fL85KioEZP2VgqtjOqDxWeGretMid2HEvptzp2c25h6htryogbMTa5qScdLbsdmpLIs3qOSJfvR_NirgaPoxRQbiefbZoHBemXizCxUi2asWxd-uRx6KkYG1oE/s640/blogger-image--1868920375.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUVfMNS5LaTJZR7l8x6fL85KioEZP2VgqtjOqDxWeGretMid2HEvptzp2c25h6htryogbMTa5qScdLbsdmpLIs3qOSJfvR_NirgaPoxRQbiefbZoHBemXizCxUi2asWxd-uRx6KkYG1oE/s640/blogger-image--1868920375.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhk1-O0bByafZYO95tW3Rg2kvjpUxBvwIinaE-Z6FOlCNgNQrfjoo33eI3BMnUDePHkXgRXLbrgUSQpJGvxSeiypMn41d-jC7uRUtBCDYR-T-2SPXR_AaBTsTOvsLThdLwh0Ro-VlVUv90/s640/blogger-image-621532236.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhk1-O0bByafZYO95tW3Rg2kvjpUxBvwIinaE-Z6FOlCNgNQrfjoo33eI3BMnUDePHkXgRXLbrgUSQpJGvxSeiypMn41d-jC7uRUtBCDYR-T-2SPXR_AaBTsTOvsLThdLwh0Ro-VlVUv90/s640/blogger-image-621532236.jpg" /></a></div>Unknownnoreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-68382904890345807732013-04-05T09:42:00.002+02:002013-04-05T09:58:23.022+02:00MotgångarJag är dålig på att skriva här nu men jag har svårt för att hitta fokus och skrivlust. Jag mår inte riktigt bra och både kropp och själ börjar säga ifrån nu. Som en vän till mig säger: "Livet är inget sprinterlopp, det är ett maraton! Man måste hushålla med energin för att orka hela vägen". Jag har kört på i 190 i alldeles för många år. Kroppen orkar inte det!<br />
<br />
Alla människor behöver hushålla med sin energi, och vi på planeten Annorlunda, måste verkligen se till att hitta strategier så att vi KAN hushålla med energin, och det i tid. Innan kroppen säger ifrån!<br />
<br />
Det är även en period här, där lillasyster fungerar sämre. Hon är på lillebror hela tiden och kivar med honom, varpå han blir vansinnig och flyger henne och slår henne för allt vad han kan. Han hinner få in några slag innan jag är framme och kan sära på dem. Lillasyster skriker för att lillebror har slagit henne och lillebror är arg för lillasyster blåste honom i örat eller stängde av hans Minecraft etc etc. Lillasyster ser inte sin del i detta och gör samma sak igen när lugnet har lagt sig, och allt upprepas. Hon har alltid haft svårt för motgångar men klarar dem mycket sämre nu, faktiskt inte alls. Hon är även mer hoppig och studsig, pillig och plockig. 9-åringar kallas ju för lilla tonåringen så kanske är det där hon är nu. <br />
<br />
Lillebror vet att han inte får slåss, men i de situationerna där lillasyster retar honom, eller annat går emot, så tänker han inte klart, det slår blixtar om honom och han exploderar. Då agerar han, han tänker inte!! Man måste här förekomma så han inte utsätts fört dessa "triggarna", men det är lättare sagt än gjort. När han blir så där arg, så är han svår även för mig att hantera. Han är så stor och personer i affekt får oanade krafter. Han går bärsärkargång hemma och det gäller då att få in honom på sitt rum, och att backa undan. Han behöver space i de akuta situationerna. Alltså eget personligt utrymme. Att tränga sig på honom ökar hans affekt och likaså att prata med honom. När han har lugnat sig, då kan jag gå in till honom. Lillebror har själv börjat att gå in på sitt rum och smälla xx antal ggr i hårt i dörren, tills den lossnar från fästet. Han har en egen strategi nu, för hur han hanterar det. Bättre att gå på dörren än familjen, TV, fönster osv.<br />
<br />
Det är väldigt mycket konflikter här nu och väldigt mycket låsningar. Att jag inte mår hundra spelar ju så klart också in, och gör inte saken bättre. Jag har inte riktigt orkat hålla mig inom ramen då barnen hela tiden töjer på gränserna, vilket gör att det blir ett berg att ta sig över för att komma tillbaka.<br />
<br />
Lillebrors assistent ska dessutom sluta. Hon ska börja studera till hösten och jobbar bara terminen ut. Det är också ett stort orosmoment. Hans assistent T är väldigt duktig och en stor trygghet för lillebror, liksom en av hans lärare, H. Lillebror vill inte gå i skolan. Han är ledsen och gråter och vill inte dit. T och H är väldigt viktiga för honom, och ingen av dem följer alltså honom till årskurs 1. Det blir ny lärare och ny assistent. Vi vet inte vilka ännu, och vi inte om det blir bra heller, så klart. Vi har ju inget facit i hand. Kraven ökar dock markant i åk 1 och hur lillebror ska klara dessa kraven vet jag inte. Klassen är dessutom väldigt stökig och det finns flera barn med svårigheter i klassen. Pojkar som har svårt att sitta stilla, lyssna och ta instruktioner. Pojkar som inte är särskilt följsamma. Detta gör inte situationen för lillebror bättre...<br />
<br />
Att lillebrors nya lärare och assistent skulle bli lika bra som T och H, har jag svårt att våga tro på. Det är svårt att hitta bättre lämpade personer för sitt arbete än dessa. De är helt fantastiska och det finns nog inte fler av dem. Tyvärr.<br />
<br />
I övrigt så skall endokrinexperter träffa lillebror för hans storvuxenhet. Det känns bra! Han är nu 143 cm lång och väger 44 kg. Han är 6,5 år och har stl 37-38 i skor.<br />
<br />
Här skiner solen nu och kaffet har puttrat klart. Jag ska en stol och sätta mig ute och njuta av kaffet, innan jag förbereder för eftermiddagen med barnen, som jag ska hämta kl 13.<br />
<br />
Jag önskar er alla en bra och solig helg! Följ mig gärna på fejan som Orkidemamman.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgP9UDxG0PcuqEMOuSo9ZCv2r9PUK296N-xil96ofDWLI3Wbcdoqj7BotPX7FkFTSn6mNxCRcrlqsBPb1Npud_RKGZHTV3jTht25qqtlYLpkNknX5xmmj7TB7ju9gdmUcVIcoc54NyIp9o/s640/blogger-image-422767730.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgP9UDxG0PcuqEMOuSo9ZCv2r9PUK296N-xil96ofDWLI3Wbcdoqj7BotPX7FkFTSn6mNxCRcrlqsBPb1Npud_RKGZHTV3jTht25qqtlYLpkNknX5xmmj7TB7ju9gdmUcVIcoc54NyIp9o/s640/blogger-image-422767730.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWbHurXqGFrq13svmspMCJEsNmRU04qI-Ss475pmOnQzdmwdJVekAsUZj4mS699go8srobuW1pBhJCPzgprS677yXEkE7O_9_H1bnyLKxjhAKRAIl6H26iMYLtOzMLhDQPDjPep4-8eWs/s640/blogger-image-1986744237.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWbHurXqGFrq13svmspMCJEsNmRU04qI-Ss475pmOnQzdmwdJVekAsUZj4mS699go8srobuW1pBhJCPzgprS677yXEkE7O_9_H1bnyLKxjhAKRAIl6H26iMYLtOzMLhDQPDjPep4-8eWs/s640/blogger-image-1986744237.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5hbst7tz-I7qRuPBaWfJ3iYg0Ar_uI1WvxcA02ncTWMDFSFPu__5eMrQw7ERNwFcM7zeQzhs_locZU15i8wtrrABUIIWsHTvfa-5-QHwSRCcoN_H87FyB-SbkMRN_nCkPV-EfaWsLm2w/s640/blogger-image-316764109.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5hbst7tz-I7qRuPBaWfJ3iYg0Ar_uI1WvxcA02ncTWMDFSFPu__5eMrQw7ERNwFcM7zeQzhs_locZU15i8wtrrABUIIWsHTvfa-5-QHwSRCcoN_H87FyB-SbkMRN_nCkPV-EfaWsLm2w/s640/blogger-image-316764109.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisLo4eshM4Nae1DaJfDwK_7cGQGLDmtNIOU8YlDNUNFZ8bNLZGy0QyGbQ3MC49Z6ZOQa_m9BDPAb2HH1czD2YmJhlb5Vwy2enKxf-SXSisSrAPLtqUiQImCx2oJxCL-YGn0T4fHoTYNz8/s640/blogger-image-1726786309.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisLo4eshM4Nae1DaJfDwK_7cGQGLDmtNIOU8YlDNUNFZ8bNLZGy0QyGbQ3MC49Z6ZOQa_m9BDPAb2HH1czD2YmJhlb5Vwy2enKxf-SXSisSrAPLtqUiQImCx2oJxCL-YGn0T4fHoTYNz8/s640/blogger-image-1726786309.jpg" /></a></div>Unknownnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-70212346810318125872013-03-14T11:18:00.001+01:002013-03-14T21:15:10.227+01:00Om att orka i ett framtidsperspektivAllt går i ett! Morgonen här startar allt ifrån kl 01-05, med en färdigsoven och pigg lillebror, som kräver tillsyn och sysselsättning för att resterande i familjen ska få sova.<br />
Kl 05-07 någon gång vaknar även lillasyster, och när båda är vakna blir det fullt ös. Förekomma och avleda, på språng med en kaffekopp i handen, som jag har som mål att hinna dricka innan det blir kallt. Jag tvättar barnen och borstar deras tänder, samt tar på dem sina kläder.<br />
Det händer även att lillasyster vaknar tidigare. <br />
<br />
Kl 08 börjar lillasyster i skolan, och lillebror börjar kl 8:40. Jag börjar jobba kl 09 på annan ort. Jag har bara 15 km till jobbet men allt måste flyta i rutiner och lämningar till assistenterna, samt i trafiken. Jag har inga marginaler.<br />
På väg till jobbet har jag telefonsamtal med maken, som är på arbetet, om hur morgonen har fungerat med barnen, samt andra samtal som måste göras för att beställa blöjor, medicin, boka /ändra tider hos tandläkare, läkare, specialpedagog, arbetsterapeut, dietist, skolmöte, osv osv.<br />
<br />
Arbetar på småbarnsavdelning 9-12:30. Jag trivs väldigt bra, med underbara barn, kollegor och en fantastiskt bra och förstående chef (tack vare chefen som jag har mina anpassade tider) På grund av korta arbetsdagar så har jag ingen rast på jobbet. När jag slutar så åker jag direkt till skolan för att hämta lillasyster och lillebror. Passar även på att ringa nödvändiga samtal på vägen mellan arbete och skolan.<br />
<br />
Kommer hem efter en kortare biltur som oftast innebär konflikter mellan barnen. De tar varandras mössa och kastar bak, den andra skriker av den anledningen och den andre skriker för att det gör ont i öronen när den andra skriker, osv. <br />
<br />
Väl hemma väntar kaoset jag lämnade efter mig på morgonen. Kissiga sängkläder ska tvättas och de kissiga nattkläderna ligger i en blöt hög på toalettgolvet. De går ingenstans av sig självt. Barnens framfart lämnar tydliga spår i form av saker utspridda överallt. Lillasyster och lillebror är mästare på att dra fram, men att få dem att städa är en utmaning.<br />
<br />
Kontaktböcker ska läsas och mellanmål ska serveras. Lillasyster får sitta i fred i soffan och lillebror och jag sitter i köket. Diskbänken är full av disk sen frukosten och diskmaskinen är full och ren <br />
(I-landsproblem, jag vet).<br />
<br />
Sysselsätter lillasyster och lillebror genom att sätta dem vid varsin dator eller iPad. Det går inte att få ut barnen denna årstiden. Trädgården lockar inte och jag kan inte gå iväg med dem båda två själv, det fungerar inte! Sommartid är de dock gärna ute och hoppar studsmatta (dock används studsmattan mest som en bixningsring istället men det är en annan historia) Plockar i kaoset samtidigt som jag släcker eldar, konflikter och låsningar/utbrott pga laggande internet, solljus som skiner in pga att det inte är nedrullat. Rullar ner och fortsätter att "plocka" och styra upp, hålla i sär samt sysselsätta barnen.<br />
<br />
Lillasyster äter bara lasagne nu så jag måste planera för hur länge den nuvarande räcker och när det måste göras ny. Det behövs handlas! Vem gör det? När?<br />
<br />
Maken kommer hem 16:30 och då måste en ta barnen och en laga maten. Lasagne till lillasyster och annat till oss andra. Vi anpassar även efter lillebror, som inte äter grytor/röror eller makaroner och ris.<br />
<br />
Efter vår lugna och harmoniska måltid (ja man måste tillåta sig ironi) där lillebror haft utbrott för att maten var för varm, trots att vi haft den på svalning (eller för att maten är för kallt för att den har fått svalna för länge) lillasyster som skrikit och vägrat sitta med oss och som får sitta i vardagsrummet i stället, x antal uthällda glas och lillebror som inte KAN sitta stilla, utan måste springa ifrån hela tiden för att "fnärta" på lillasyster, som i sin tur skriker för att han är på henne, varpå lillebror skrattar och triggas ännu mer. Storebror och storasyster gör ditt bästa för att föra en konversation med oss.<br />
<br />
När alla är mätta och goa så bestämmer vi vem som tar köket och vem som tar barnen. Lillebror ska ha blöja och pyjamas, och lillasyster pyjamas. De tar inte på dig själva. De ska ha sin "sovmedicin" och de ska ha äppelbåtar utan skal i en skål. Tvättmaskinen och torktumlaren piper på mig för att påtala att tvätten väntar...<br />
<br />
Vi försöker hålla barnen lugna. Få dem att gå ner i varv. Ständigt medlande i konflikter om vad som ska visas på tv, trots förtydligande och användande utav tidshjälpmedel. De använder varandra som pop-up leksaker och vet precis vilka knappar de ska trycka på för att få en reaktion. Att reaktionen de får är densamma varje gång (skrik och slagsmål) går inte in. De har väldigt svårt med orsak och verkan. Att se samband. Vi måste ligga steget istället. Vägleda rätt. Förutse deras nästa drag. Alltid på helspänn och redo liksom.<br />
<br />
Kl 20 är det dags för lillebror att lägga sig. Efter tandborstning och genomgång av morgondagens schema, så lägger jag mig med honom i hans säng. Vi gör en "storykit" (jättebra app) tillsammans om vad han har gjort under dagen. Med hjälp av den berättelsen, där man kan lägga in både text, ljud och bilder, så får lillebror lättare att berätta i skolan, vad han gjorde under gårdagen. Vi tittar även på den storykit som lillebror har gjort i skolan om sin skoldag. När vi är klara med det så får han ansiktsmassage, som han älskar. Vi har ett mysigt avslut på dagen och mellan 21-21:30 så sover lillebror gott.<br />
<br />
När den ena av oss vuxna lägger lillebror, så tar den andra hand om lillasyster. Hon sitter då med nedrullade rullgardiner, på huk, på en köksstol i köket, med sin ipad, och äter lasagne och tittar på filmer på youtube om minecraft, med en filt om sig.<br />
<br />
Under tiden hon sitter där så förbereds morgondagen med att kläder läggs fram, kontaktböckerna skrivs om hur dagen har varit, tvätten tas ner och hängs<br />
upp. Det plockas ordning på golven, väskorna packas, osv.<br />
<br />
När lillebror har somnat så tittar vi på ett avsnitt av en serie som vi följer, tillsammans med storebror och storasyster. Det flyter ganska bra med att lillasyster tittar på sitt den tiden, på iPad eller dator. Problem uppstår dock när hon låser sig och vill köpa olika spel, vilket hon inte får, samt när det laggar. Vi kan aldrig se ett helt avsnitt (40 min) utan att behöva pausa för att styra upp för lillasyster.<br />
<br />
Kl 23 går det att påbörja nattning av Lillasyster. Efter genomgång av morgondagens schema så borstas tänderna och hon och jag går upp till fd makens och min säng. Där gör vi samma sak som lillebror när det gäller storykit. Sedan tittar hon på en minecraftfilm på youtube och jag läser Aftonbladet i mobilen och kollar mailen osv.<br />
Sedan är det godnatt och lillasyster somnar ca 24.<br />
<br />
Efter några timmar är det en ny dag! När den dagen också har gått, så kommer det ytterligare en ny dag! Vissa dagar flyter bättre än andra, men vi har ca 2-3 möten varje vecka som vi ska få in i dagschemat också. Vi har handling, födelsedagar, dusch, både egen och på barnen, som vi måste få in också, samt alla vardagssysslor, mm.<br />
<br />
Vi har levt i pressad vardag sen lillasyster föddes. Mellan år 2007-2011 så genomfördes 10 omfattande utredningar, sammanlagt, på storasyster, lillasyster och lillebror. Vi levde i landet frågetecken, med den ständigt gnagande frågan: Vad är det som är annorlunda hos våra barn? Varför är allt så svårt? Varför kan vi inte få den enklaste sak att fungera? Osv osv.<br />
<br />
När alla utredningar är klara, och frågetecknen rätats ut till utropstecken så står man där! Klokare och visare, med karta och kompass som riktlinje för sitt barns annorlunda fungerande. Man får en annan förståelse och allt BLIR lättare då. Så tyckte i alla fall jag. <br />
<br />
Jag läste allt jag kom över och jag har lärt mig jättemycket om Autism. Ju mer jag läser, ju mer förstår jag att jag inte vet. Det är så komplext och i min familj finns det 3 barn med AST och alla är de så olika varandra, på många vis. Kombinationen av olikheterna är svår.<br />
<br />
Hur man sen, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år, ORKAR...? Det är en gåta! <br />
<br />
Jag har skrivit om avlastning förr, om hur viktigt det är för att orka. Vi ska hålla i många år! Alla föräldrar behöver egen tid och återhämtning ibland. Alla!!! <br />
<br />
Föräldrar på planeten Annorlunda behöver det ännu oftare! Vi är inga supermänniskor! Ingen orkar med en så stressfylld och belastad vardag i längden. Ingen!!! Vi är inga supermänniskor, vi är vanliga människor, vanliga föräldrar, som har fått barn som är annorlunda. För att klara av, och orka, vara de föräldrar som våra barn behöver, så måste vi ha avlastning!! Vi måste ha balans i tillvaron. Möjlighet till återhämtning. Vi ska hålla i många år! Vi måste vara rädda om oss! För våra barns skull, men även för vår egen skull.<br />
<br />
Du vet väl om att du är värdefull<br />
Att ingen annan är som du.<3 <br />
<br />
Så.... Var rädd om dig! Se över din situation och sänk kraven som går att sänka! Du är viktig! <br />
<br />
<br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5pk21_VIi0DC_OPCQBzF0CShGrAMUzpF14lU_fkY82ZP5Z9nwWRCwuV1z1lF1jun35lZrFO3eP3Ooo2d1tmrjqy2QYfktuymm-jHSjR8igPDSXQ6yblsgZ1Eqec-n0WSxDPIlDcPsi2k/s640/blogger-image--865762513.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5pk21_VIi0DC_OPCQBzF0CShGrAMUzpF14lU_fkY82ZP5Z9nwWRCwuV1z1lF1jun35lZrFO3eP3Ooo2d1tmrjqy2QYfktuymm-jHSjR8igPDSXQ6yblsgZ1Eqec-n0WSxDPIlDcPsi2k/s640/blogger-image--865762513.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEif5MI8LLwwvtyz1YHCS_pDU7rXMgH9trDTtASaRqI58Oud7wUZjb1Tm1HUriOG3DX_yGVFQVj9noMglkYekBMsNiIYnfsoKrsYXGG0nxegwq-MJWoBdupfm9Va1wOjq15A3aAexO_VzYg/s640/blogger-image--359832078.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEif5MI8LLwwvtyz1YHCS_pDU7rXMgH9trDTtASaRqI58Oud7wUZjb1Tm1HUriOG3DX_yGVFQVj9noMglkYekBMsNiIYnfsoKrsYXGG0nxegwq-MJWoBdupfm9Va1wOjq15A3aAexO_VzYg/s640/blogger-image--359832078.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5cWlg4Q6gihSoXnmkgLdFdUAGSq5j466qL_zrRzPeuyNhssoEkC9a70FbpcjXryLhjE2UcGjONpgl6yVCGJ0aHj_dshEEfGnswgd1ZyLnFFDuYI24Cw26g059YKK9MkawjwPJzYvJE_w/s640/blogger-image--692986639.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5cWlg4Q6gihSoXnmkgLdFdUAGSq5j466qL_zrRzPeuyNhssoEkC9a70FbpcjXryLhjE2UcGjONpgl6yVCGJ0aHj_dshEEfGnswgd1ZyLnFFDuYI24Cw26g059YKK9MkawjwPJzYvJE_w/s640/blogger-image--692986639.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgedM5x8yQnBWV1ZdiJuuQI02fZWRa1lHMZGfh-oKnwrNEoFneISIyjz3xE-ei6i5uiPKfQGeQBz8EZheP7-s7nOoHVEJclBDphXaUoBUZQIU9XMpbIiTYXIEZ2EpZxiRT_WYrlWYbx1uI/s640/blogger-image-1606883622.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgedM5x8yQnBWV1ZdiJuuQI02fZWRa1lHMZGfh-oKnwrNEoFneISIyjz3xE-ei6i5uiPKfQGeQBz8EZheP7-s7nOoHVEJclBDphXaUoBUZQIU9XMpbIiTYXIEZ2EpZxiRT_WYrlWYbx1uI/s640/blogger-image-1606883622.jpg" /></a></div>Unknownnoreply@blogger.com18tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-68004625445543733792013-03-05T20:20:00.001+01:002013-03-05T21:21:20.472+01:00En helg med bara mammor till barn med autismSen storasyster fick diagnos i början på 2007, så har jag aktivt sökt information på nätet om ADHD, som var den diagnosen hon fick då, och som under 2011 ersattes med Aspergers syndrom.<br />
<br />
Jag läste allt jag kom över för att lära mig så mycket som möjligt om ADHD och jag hamnade även på föräldrarforum, där det fanns "trådar" för föräldrar till barn med ADHD.<br />
<br />
Några av människorna där, kom att bli väldigt viktiga för mig. Oron över lillasyster fanns redan vid denna tiden också, och det betydde mycket för mig att kunna bolla tankar och oro med andra i samma situation. Utbyta erfarenheter och strategier när de vanliga "metoderna" inte fungerade.<br />
<br />
De som blev viktiga för mig, passade inte in i ADHD-trådarna, vilket inte jag heller gjorde. Våra barn hade en annorlunda problematik i jämförelse med de föräldrar som hade barn med "bara" ADHD.<br />
<br />
Jag hamnade senare i autismtrådar i stället, vilket även de andra gjorda. De som, liksom jag, kände att våra barn var "mer" än ADHD. I autismtrådarna kände vi oss hemma. Där fanns det fullt med kloka människor som hade varit i landet "frågetecknet", där vi befann oss. Människor som hade barn med samma svårigheter som mina barn. <br />
<br />
Tiden gick och våra barn fick sina autismdiagnoser. Lillasyster 2010 och lillebror 2012. Fortfarande var vi ett stort stöd för varandra. Jag läste (och läser) allt jag kommer över om autism. Kunskap är nyckeln till förståelse för våra barn, och ju mer jag lär mig, ju mer förstår jag att jag inte vet!<br />
<br />
Efter hand övergick kontakten till Facebook! Jag är med i en sluten grupp, där två av dem som jag känt sedan start på nätet, är med i. Alla är vi mammor till barn med Autism. Alla är vi olika och alla har vi olika bakgrund, ändå är vi så enormt lika varandra! Vi har barn med Autism och vi talar samma språk. Vi förstår! Vi stöttar varandra och vi gråter med varandra, men framför allt så gläds vi med varandra!<br />
<br />
Vi är geografiskt sett väldigt utspridda och har ett stort avstånd till varandra, ändå finns vi dagligen för varandra. Ett klick bort på Facebook!<br />
<br />
Jag har en enorm tur som är omgiven av underbara vänner i "verkliga livet". De är riktiga guldkorn och jag är så tacksam för dem. De lever inte i en vardag med Autism, men de förstår så bra som det bara går, när man inte själv lever på planeten annorlunda. <br />
<br />
En av mina två närmaste vänner har en flicka som är jämnårig med lillasyster. Hon har också funktionshinder men en annan problematik. Våra familjer umgås mycket och vi trivs oerhört bra ihop. Min man och hennes man trivs också väldigt bra tillsammans. Barnen leker inte med varandra direkt, men de bråkar inte. Det blir mest deras två barn som leker tillsammans, men det fungerar bra så. Modern och jag står varandra väldigt nära också, och har gjort det sen storebror var liten. Hon betyder oerhört mycket för mig!<br />
<br />
Den andra av mina närmaste vänner har en "helt vanlig familj" (vad nu det innebär;)). Hon har en man och 2 pojkar. Yngste är jag gudmor åt och äldsta är jämngammal med storebror. Vi har varit nära vänner sen gymnasiet. Hon betyder oerhört mycket för mig!<br />
<br />
När autismberg-och dalbanan går uppför och det känns tungt, som det gör ibland, så finns dem alltid för mig!! Alltid! De förstår att jag inte alltid kan och har orken att höra av mig så ofta som jag vill och borde, de ställer inte det kravet! De förstår och de accepterar! De finns för mig! I vått och torrt och ler i kapp när solen strålar! Det är ovärderligt och jag hade inte klarat mig utan dem❤<br />
<br />
I helgen så träffade jag mina "autism-mammor" från Facebook! Det var vår andra träff. Första var i november -12, och tredje är planerad i höst. Det är något visst med att träffa andra från samma planet. Man förstår varandra fullt ut. Vi kände faktiskt redan varandra när vi träffades förra året, tack vare gruppen på facebook. Vi kom varandra väldigt nära under vår första träff och det var underbart att få träffas igen. Tårar har rullat i känslostormar av både sorg och lycka, men framför allt har skratten klingat högt. Det är otroligt hur mycket styrka det kan uppbringa att träffa andra i samma situation.<br />
<br />
Tre dagar hade vi tillsammans och ena dagen så fick vi en bok, som vi fick "scrapbooka". M som ordnade denna träffen, hade köpt varsin bok till oss alla. Tanken är att vi varje dag skriver ner tre saker som varit bra under dagen. Varje dag, oavsett om det är en sämre eller en bättre dag. När det svåra kommer över en, då kan vi då blicka tillbaka i vår bok, och se allt som faktiskt är bra. Jag blev alldeles rörd och har min bok bredvid sängen. Varje kväll/natt när lillasyster har somnat så fyller jag ett blad med tre bra händelser som ägt rum under den gångna dagen, och detta kommer jag att fortsätta med! Jag har även tänkt att göra varsin sådan här bok till mina barn.<br />
<br />
Jag vet att det finns dagar då det blir svårt att komma på tre saker att skriva i min bok, men jag vet också, att det finns dagar då det blir svårt att bara skriva tre saker, att välja ut vad som varit det bästa under dagen❤<br />
<br />
Här kommer bilder på fram- och baksida på min bok!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhiI_b7Orn1p7KDBK6JsCKP9Ar3ZESV7vSXHWs9Zs80D5Uc8NgVQeDm14Dlo-o8ORELlbkr58m_vb2dyjNdV1AIriuYGtHIAhR6ov9dl9YFg5qMj-IxAKolQGc8SEKh4ozobMOAZyh6JQ/s640/blogger-image--1699225054.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhiI_b7Orn1p7KDBK6JsCKP9Ar3ZESV7vSXHWs9Zs80D5Uc8NgVQeDm14Dlo-o8ORELlbkr58m_vb2dyjNdV1AIriuYGtHIAhR6ov9dl9YFg5qMj-IxAKolQGc8SEKh4ozobMOAZyh6JQ/s640/blogger-image--1699225054.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRToDdoWI5yi4HNf3sx6fVwcoMPvSgPaVqZiYkhpcJeqm794w0Ym-yuJUhBC7L14wZ_IzYl5mXS0RUAn29vn7ExrKhFFNd9aND8QU0QSee3at_Rvp3a6Ej_J9kl3Cu0zjGIAE50wn_B4E/s640/blogger-image--356174980.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRToDdoWI5yi4HNf3sx6fVwcoMPvSgPaVqZiYkhpcJeqm794w0Ym-yuJUhBC7L14wZ_IzYl5mXS0RUAn29vn7ExrKhFFNd9aND8QU0QSee3at_Rvp3a6Ej_J9kl3Cu0zjGIAE50wn_B4E/s640/blogger-image--356174980.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZClq8oqzyCMtswrX1W26OCTatmIlPO3F4A9qZf998Zu6uHCxP3lgxcC_I7kbQ0_Ph1OGUD6ad69v6KoYItKxGWQcuQ9ym6URsdqMUTNkI2BXP7IAQmsf0mmlpT-6kEUHqlatlAXPOnH8/s640/blogger-image--1915424766.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZClq8oqzyCMtswrX1W26OCTatmIlPO3F4A9qZf998Zu6uHCxP3lgxcC_I7kbQ0_Ph1OGUD6ad69v6KoYItKxGWQcuQ9ym6URsdqMUTNkI2BXP7IAQmsf0mmlpT-6kEUHqlatlAXPOnH8/s640/blogger-image--1915424766.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEkx4jeu47th-je7VLTCbZreEEV2ltmcH_QuxhdmcehH3ECsKjM5ARjsXkSC36YU_BIeKlIkxi7oFSelDCUONyjd95fLaay80XpLvu7zu_tn7d8PxzZ3_XG0W-dgcmsEU1NaDRu3D9SFM/s640/blogger-image-1599400794.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEkx4jeu47th-je7VLTCbZreEEV2ltmcH_QuxhdmcehH3ECsKjM5ARjsXkSC36YU_BIeKlIkxi7oFSelDCUONyjd95fLaay80XpLvu7zu_tn7d8PxzZ3_XG0W-dgcmsEU1NaDRu3D9SFM/s640/blogger-image-1599400794.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvsRhJ-7iMDk5OXWr-k7VipYJN13sVcSybjLGpz2M0XhyokreFFXOvrtSlwibXilLUmA-vGGpHuu47LoQM87OJQUSgCicZuDh31IK5ML_mH80a8PAWih3t-qTnioKbv7Zevwfyh_mmHcY/s640/blogger-image--1085684198.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvsRhJ-7iMDk5OXWr-k7VipYJN13sVcSybjLGpz2M0XhyokreFFXOvrtSlwibXilLUmA-vGGpHuu47LoQM87OJQUSgCicZuDh31IK5ML_mH80a8PAWih3t-qTnioKbv7Zevwfyh_mmHcY/s640/blogger-image--1085684198.jpg" /></a></div>Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-32473490276333751842013-02-16T17:31:00.001+01:002013-02-16T22:15:00.150+01:00Sjukdomar och oförmåga att ätaHär har lillasyster varit sjuk till och från väldigt länge! Först åkte hon på hög feber innan nyår, och efter skolstart fick hon femte sjukan och var hemma en hel vecka från skolan.<br />
<br />
Efter en vecka i skolan så åkte hon på influensan och låg dålig i över två veckor. Tre veckor hemma från skolan, plus veckan med femte sjukan. Nu är det sportlov här också, vilket inte underlättar för att komma in i de rätta rutinerna!<br />
<br />
Hon slutade att äta, det lilla som hon åt, när hon blev sjuk sista omgången nu. Det som hon tidigare åt och tyckte om, smakade annorlunda. Inte ens chips har hon ätit på tre veckor!!<br />
<br />
Ingenting (!) fungerade och hon var ledsen för att hon var hungrig och för att det inte fanns något som hon kunde äta. Allt var äckligt! <br />
<br />
Vågen gick från 24,5 kg till 22,9 kg till hennes 141 cm! Det är väldigt mycket om man redan innan är undernärd.<br />
<br />
Jag höll mig kravlös när det gällde matintaget och lade krutet på att hon skulle dricka, vilket hon gjorde. Röd saft drack hon mycket av. När jag vägde henne kände jag dock paniken komma smygande! Näringsdryckerna går inte att få i henne i hemma, utan funkar bara i skolan. I skolan har hon dock inte varit många dagar sen jullovet startade, så antalet näringsdrycker som hon har fått i sig i år är lätträknade!<br />
<br />
Igår började lillasyster på om att hon var hungrig när kl var 24 och jag skulle få henne att sova. Hon hade som vanligt knappt ätit alls under dagen. Nu var hon hungrig och grät. Hon ville ha "hamburgerkött, fotbollspotatis (kroketter) och gul sås (bearnaisesås). Så klockan 00:45 satt lillasyster i soffan och tittade på minecraft-film på Ipaden och åt en hel potion mat! Mätt och go somnade hon kl 02:00. Underbart och enbart föräldrar till barn där matvägran har en helt annan kvalité än hos "standardbarn" kan förstå hur stort det är!<br />
<br />
Idag åkte lillasyster och jag till affären och hon fick välja och vraka bland allt ätbart. Vi hade olika synpunkter på huruvida en leksaksorm i gummi tillhörde "ätbart" eller inte och hon låste sig i att hon skulle köpa ormen. Jag lyckades få henne att lägga tillbaka ormen (plötsligt händer det-borde kanske passat på att köpt en lott;)) Hon valde till slut Jacky chokladpudding, fotbollspotatis, gul sås och hamburgerkött. Ett paket flingor blev det också, men om hon ville ha dem för att äta dem, eller för leksaken som medföljde, återstå att se.<br />
<br />
Hennes hörlurar har gått sönder också (igen!!) så det köpte vi också. Hon har dem när hon spelar, eller tittar på film på sin iPad. Hörlurarna stänger ute all annan störande stimuli och det fungerar INTE utan hörlurar! <br />
<br />
Endast storasyster klarade sig på något konstigt vis ifrån sjukdomarna, annars har vi alla legat i omgångar. Nu är dock alla friska och det går på rätt håll med maten även för lillasyster, som så sällan annars är sjuk.<br />
<br />
För min egen del så är ett års studier på halvfart (Autismspektrum 30 hp) avklarade och det känns så skönt att slippa det oket på axlarna, även om det varit både roligt och lärorikt. <br />
<br />
Ross W Greene säger att barn gör så gott dem kan, och visst gäller det även oss vuxna... Jag känner mig helt slut i både kropp och själ, vilket förmodligen är en droppe i havet i jämförelse med hur barnen känner sig efter alla sjukdomsperioder som de gått igenom!<br />
<br />
Men nu tar vi nya friska tag, ett steg i taget!<br />
<br />
<br />
<br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4c6zt58LnNprNNSe1SkQ7sV5eTGn9Qt9NBeSWGZ32eejIdqDJvc4NY7BcThVHW38UBzRRGeUDWwBPNiNmkSIMUKGDYFC9l2o_jEtztGnMiH1N6HL_t1goxoLXd9Er8johNkXXipsQYs8/s640/blogger-image-1892382272.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4c6zt58LnNprNNSe1SkQ7sV5eTGn9Qt9NBeSWGZ32eejIdqDJvc4NY7BcThVHW38UBzRRGeUDWwBPNiNmkSIMUKGDYFC9l2o_jEtztGnMiH1N6HL_t1goxoLXd9Er8johNkXXipsQYs8/s640/blogger-image-1892382272.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFZhYNFbXhx735t8R4k9cZ_YaknHXApGqPMmpaXnch9c4TGdEQ1ioCvJkZ4jpk88JDuP820uOwrE8nr5qrKviOZQiXAlUmhMqB9v8_0tz7Zek4wBsTLIFtrbwBxyWNi7a0xgbHvcDyK2s/s640/blogger-image--1071030502.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFZhYNFbXhx735t8R4k9cZ_YaknHXApGqPMmpaXnch9c4TGdEQ1ioCvJkZ4jpk88JDuP820uOwrE8nr5qrKviOZQiXAlUmhMqB9v8_0tz7Zek4wBsTLIFtrbwBxyWNi7a0xgbHvcDyK2s/s640/blogger-image--1071030502.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQZiPU3ocT7o8c9cpE19yoVIMZZpFD8SwGc_vy6uQEa0vNzLhJYJ7WIX3dS9QPYYhMwC_vYDzfGjCsmyGlwSS8NjD17w33GZ7UenaocHkiP5g2pEAsjENwaMKium2_OWi2VnrjDl5x60E/s640/blogger-image--141257248.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQZiPU3ocT7o8c9cpE19yoVIMZZpFD8SwGc_vy6uQEa0vNzLhJYJ7WIX3dS9QPYYhMwC_vYDzfGjCsmyGlwSS8NjD17w33GZ7UenaocHkiP5g2pEAsjENwaMKium2_OWi2VnrjDl5x60E/s640/blogger-image--141257248.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDCmqFHHCvS6tb1Jw-0yjjHuKUI6tgSi9dqt4EJi1XWasV7vQrJPWDhsSG8EeBpBv_03quaXAcVl97jZZKtDmjvPcvFNNz7zQUFs0SpWg0bm2oTgfA1mxrm4PgF_HCktn1c8TVQ4bzLV0/s640/blogger-image--2096525568.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDCmqFHHCvS6tb1Jw-0yjjHuKUI6tgSi9dqt4EJi1XWasV7vQrJPWDhsSG8EeBpBv_03quaXAcVl97jZZKtDmjvPcvFNNz7zQUFs0SpWg0bm2oTgfA1mxrm4PgF_HCktn1c8TVQ4bzLV0/s640/blogger-image--2096525568.jpg" /></a></div>Unknownnoreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-75515116822474316152013-02-08T23:21:00.001+01:002013-02-08T23:21:23.841+01:00Att få vetskap om sin diagnosVårt första barn som fick diagnos var storasyster. Hon var 10 år när hon fick en adhd-diagnos. Denna skulle skulle 4 år senare ersättas av Asperger syndrom, vilket även var frågeställningen på den utredning som hon då genomgått.<br />
<br />
När vi satt och fick beskedet, att storasyster hade adhd, så var det första jag tänkte, att detta kan vi INTE berätta för henne. HUR skulle hon ta det? Att det var något "fel" på henne? Hon som hade såååååå svårt för att ha fel? HUR skulle hon ta ett sådant här besked?<br />
<br />
Jag var väldigt säker på min sak, att vi skulle vänta tills hon blev äldre, innan vi berättade det för henne. Det beslutet låg så klart på oss föräldrar. BUP sa däremot något väldigt klokt som har följt med mig. "Det är inte lättare att få veta att man har adhd när man är 18 år".<br />
<br />
Att ständigt, under hela sin uppväxt, behöva gå och fundera över varför man är annorlunda, det är en stor bidragande orsak till psykisk ohälsa.<br />
<br />
Det är okej att vara annorlunda, men jag anser att det är av yttersta vikt att man förstår VARFÖR man är annorlunda!<br />
<br />
Dessutom var det viktigt att alla inblandade i storasysters liv, släkt och framför allt skolpersonal, fick vetskap om hennes diagnos och tillhörande svårigheter, för att kunna bemöta och stötta storasyster efter hennes förutsättningar. Tänk då om man inte lyckades hålla det tillräckligt hemligt? Folk pratar ju... Tänk om storasyster skulle få höra det på skolgården, att hon har adhd? Det vore förödande!! Det var INTE på det viset som jag ville att hon skulle få veta om sin diagnos.<br /><br />Hur skulle hon reagera när vi väl berättar? När är det rätt tid för det? Är det någonsin rätt tid? Tänk om jag berättar när hon är 17 år? Hur kommer hon då att tycka, om att vi alla omkring henne har haft vetskap, men undanhållit henne sanningen? Sanningen om sig själv? Berövat henne möjligheten att lättare förstå sig själv? Dessutom kan man ju undra över om det ÄR fult och skamligt?? Varför annars smyga?<br />
<br />
Jag har träffat människor som varit över 60 år när de väl fått diagnos. Det var väldigt bittra människor som kände att de först nu, tack vare diagnos och därmed förståelse för sig själva, fått ordning på sina liv. De kände att alla år hade förbrukats redan och att de levt ett svårt liv helt i onödan. De önskade att de hade fått diagnos tidigt!<br />
<br />
Därför tog vi beslutet att berätta direkt! Vi smälte det själva först och sedan, men hjälp av BUP, så hade vi en egen återgivning för storasyster.<br />
<br />
Vi satt alla på golvet. Storasyster hade ett stort papper framför sig. Med en penna så drogs ett streck lodrätt mitt över hela arket. På ena sidan skrevs det 5 saker (en i taget) som storasyster hade EXTRA svårt för, jämfört med andra, jämnåriga barn. Till varje sak/område så drogs det paralleller till verkligheten, så att storasyster kunde känna igen sig, och vi samtalade kring detta. På andra sidan så skrevs det 5 saker/områden som hon var EXTRA bra på, jämfört med andra jämnåriga barn. Även här så drogs det paralleller till verkligheten och vi samtalade kring detta. Allt skedde på storasysters nivå.<br />
<br />
När allt var klat så sa utredaren: <br />-Vi vuxna kallar detta för ADHD. <br />Så skrev hon ADHD på baksidan av arket. Storasyster fick ta med sig arket hem. Hon hoppade och skuttade till bilen, med arket i famnen, överlycklig över allt som hon var så där EXTRA bra på!! Det kändes SÅ rätt och SÅ bra!!<br />
<br />
När lillasyster, och senare även lillebror, fick sin autismdiagnos, så gjorde jag samma sak, fast här hemma. Det har hjälpt lillasyster enormt. Hon pratar mycket om att hon har autism och att hon därför alltid vill ha det som det brukar. "Jag vill att det ska vara samma hela tiden mamma. Jag vill att det ska vara som det brukar, för jag har autism". Jag tycker att det är underbart att få höra sådana förklaringar ifrån henne.<br />
<br />
En dag satt lillasyster i köket hos sin jämnåriga kusin, och sa till kusinen:<br />
-Jag har autism!<br />
Varpå kusinen svarade: <br />-Jaha, är det därför du är så arg jämt och har en egen lärare? <br />-Ja, svarade lilliasyster glatt, och min syster sade:<br />
-Vad bra att du kan berätta detta! <br />-Ja! sa lillasyster, och så var de båda flickorna på språng i igen<3<br />
<br />
Kunskap är nyckeln till allt, men utan kunskap så blir det svårt (läs omöjligt) att förstå. Jag tror, att det viktigaste är att man trycker extra mycket på alla styrkor, på allt som barnet är EXTRA bra på, och jag anser att man inte kan göra det nog för ofta!!! Att vara annorlunda betyder inte att man är sämre!<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdfyXrmHf3lJK-2BJKSF6ZCMVJtxvDUh_gYjwigM1dnDPx-BdO90X_Oj9PsafkFXblpIIKp8zS20yvLaa5wQBbdkKUuq_OISvC89KPqoBwYeQzWdg5_PNQwmrQlynsxChaAyKBK_G1RfA/s1600/IMG_2467%5B1%5D.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdfyXrmHf3lJK-2BJKSF6ZCMVJtxvDUh_gYjwigM1dnDPx-BdO90X_Oj9PsafkFXblpIIKp8zS20yvLaa5wQBbdkKUuq_OISvC89KPqoBwYeQzWdg5_PNQwmrQlynsxChaAyKBK_G1RfA/s320/IMG_2467%5B1%5D.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsT1AzVv4HOlAX6oukmkb7NfgP4VL95i90ON8_UsPd_EfdtREAU_A19DJIkYZFBMvEBAGXkTY-FSPXvPE8PMaN3FIcZtTECvKITRGx2oaMxeOXzb1huu_V04MUpdu20_3IEUL_sqnkwVs/s1600/IMG_2034%5B1%5D.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsT1AzVv4HOlAX6oukmkb7NfgP4VL95i90ON8_UsPd_EfdtREAU_A19DJIkYZFBMvEBAGXkTY-FSPXvPE8PMaN3FIcZtTECvKITRGx2oaMxeOXzb1huu_V04MUpdu20_3IEUL_sqnkwVs/s320/IMG_2034%5B1%5D.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpt9HaozK-TcY-S5FlxVM3YqJ06kEEHMIt8ganuxGk7A1vsFawxr2PqiQqQZ68XJyHsc19TTZRohYQ_xaHPq62t7XT82Kf1VkSOeYi8IsxNauY2EXPVHabBEoaQ2dyhDbuJyId8XljVK0/s1600/IMG_2228%5B1%5D.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpt9HaozK-TcY-S5FlxVM3YqJ06kEEHMIt8ganuxGk7A1vsFawxr2PqiQqQZ68XJyHsc19TTZRohYQ_xaHPq62t7XT82Kf1VkSOeYi8IsxNauY2EXPVHabBEoaQ2dyhDbuJyId8XljVK0/s320/IMG_2228%5B1%5D.JPG" width="319" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAO25b6EpyC5a7xmRsDaI-BiyP-HNfz0sE5umdr94gPCcHIJ0xhutDuz1XrnkmwK0ghCTziMUYqhTpn4OkljIL6i83q7RW5JgEx64SH8F1kP8lzU_CgDjLY5NlMqIoG9FdRc2NoToFuBQ/s1600/IMG_2325%5B1%5D.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAO25b6EpyC5a7xmRsDaI-BiyP-HNfz0sE5umdr94gPCcHIJ0xhutDuz1XrnkmwK0ghCTziMUYqhTpn4OkljIL6i83q7RW5JgEx64SH8F1kP8lzU_CgDjLY5NlMqIoG9FdRc2NoToFuBQ/s1600/IMG_2325%5B1%5D.JPG" /></a></div>
Genom att gilla Orkidemamman på Facebook, så kan ni som vill enkelt följa min blogg, samt ta del av annat som jag lägger upp där. Välkomna dit!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-15217591601808168032013-01-29T16:07:00.000+01:002013-01-29T16:14:32.487+01:00Begränsade intressen - MinecraftEfter att ha varit lite frånvarande här så tar jag nu nya tag. Mitt sista arbete till univesitetet är nu inskickat (puh). Det har legat som en stor sten på mina axlar. Att kombinera arbete (visserligen bara 50%) med studier på 50% är inte det lättaste när veckorna kantas av diverse möten, och en vardag som kräver sin "man" enbart för att gå runt.<br />
<br />
Efter julledigheten så har jag svårt för att få lillasyster och lillebror till skolan (lillasyster sen i höstas), vilket inte underlättas av sjukdomar som avlöser varandra. Vi har haft, och har, inplanerade möten med skolpersonal samt barnhabiliteringen om hur vi ska arbeta vidare mot motståndet till skolan. Kraven överstiger förmågan och anpassningar görs. Sakta med säkert går det på rätt håll...<br />
<br />
Lillebror och lillasyster fick varsin Ipad i julklapp. Vi har nu ersatt den ena kontaktboken (barnets egna, med bilder och text om vad som skett under dagen) med appen <a href="https://itunes.apple.com/us/app/storykit/id329374595?mt=8" style="font-weight: bold;">StoryKit</a>. Jag rekommenderar verkligen den till er som har Ipad eller Iphone (jag vet inte om den finns till android?). Vi har kvar den kontaktbok som används mellan oss vuxna, där vi skriver det som är väsentligt att veta, som matintag, sömn, humör, ork osv. Varje kväll så gör vi nu StoryKit tillsammans, jag och barnen. Barnen får välja bilder och vad som ska skrivas till och vi får en mysig stund i sängen tillsammans. Lillebror och jag runt kl 21 och lillasyster och jag vid 23-tiden när jag lägger henne. Smidigare än att skriva ut bilder och sitta och klippa och klistra:-).<br />
<br />
Syftet med Ipads till lillasyster och lillebror var rent pedagogiskt, och efter rekommendation ifrån habiliteringen. Saken är bara den att både lillasyster och lillebror, var helt på det klara med att det gick att spela<b> <a href="https://minecraft.net/">Minecraft</a></b> på Ipads. Nu är de båda totalt insnöade på detta och de ska spela <u>hela</u> tiden. De spelar online och bygger världar tillsammans. Att samarbeta tillhör inte deras starka sidor och de tar saker ifrån varandra, förstör för varandra och dödar varandra. Detta leder så klart till starka reaktioner som milt sagt resulterar i slagsmål. De KAN spela fint ihop i tio minuter, en kvart, men sedan är det samma visa igen.<br />
<br />
Det är ju så, om sanningen ska fram, att jag eftersträvar någon "aktivitet" (om det så är film, dator, eller Ipad) där barnen kan vara självständiga en stund. Man har ju <u>lite</u> andra sysslor i ett hem att göra, som dessvärre inte rymmer sin kos... Det finns även en storasyster och en storebror i familjen som jag vill räcka till för, så klart!<br />
<br />
Nu har jag gjort sociala berättelser med hjälp av <b><a href="http://www.trippelkommunikation.se/las-mer/">Trippelkommunikation</a>. </b>Jag hoppas att dessa ska underlätta begränsandet av deras spelande av Minecraft, till enbart en begränsad stund på eftermiddagen. Nu är lillebror sjuk så jag väntar med att introducera de nya eftermiddagsrutinerna tills han är frisk. Han har legat och tittat på Minecraft-filmer och spelat själv på dagarna, när lillasyster har varit i skolan. Det fungerar väldigt bra, när de inte spelar tillsammans. För övrigt så tycker jag verkligen om Minecraft och jag förstår att lillasyster och lillebror är uppslukade. Det finns dock inget naturligt slut vilket gör begränsningen svårare. De upplever ju aldrig att de är färdiga.<br />
<br />
Jag har hittat en del intressanta bloggar om Minecraft:<br />
<b><a href="http://www.stam.se/blog/2013/01/02/minecraft/">Hur Minecraft lärde min 9-åring att skriva.</a></b><br />
<b><a href="http://www.dn.se/blogg/spelblogg/2013/01/03/minecraft-for-alla/">Reportage från DN om hur man kan koppla Minecraft till läroplanen</a></b><br />
<br />
Endast vår fantasi sätter begänsningar!<br />
<b><br />
</b><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvmpkwesTiXwKJYVyUi-dqAWLnMZ8xENllqpLbQbRicIiadqhjowt5zGL3oPLwXnqHtdodCALbDT7Ge3zykPwkr2DggGXVu16rGgZC4P1BcvhshHkVxuy60ikFn2iFJxMmPG0p1n0U4pE/s640/blogger-image--18742459.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvmpkwesTiXwKJYVyUi-dqAWLnMZ8xENllqpLbQbRicIiadqhjowt5zGL3oPLwXnqHtdodCALbDT7Ge3zykPwkr2DggGXVu16rGgZC4P1BcvhshHkVxuy60ikFn2iFJxMmPG0p1n0U4pE/s640/blogger-image--18742459.jpg" /></a></div><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpNyG3U5VQsSIc9tjJ9GDv7qJa-K98a-NGrkIwHgvWiTjDPa9dxxi3BieO5i12j5oLwjdOZe6iyul6rZSrSx-sip73wDu7Qq5yYJFXxt_5sewrRHFsDMXzC26Y-3o8CuwD2i3oO8LEn1I/s640/blogger-image-401382507.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpNyG3U5VQsSIc9tjJ9GDv7qJa-K98a-NGrkIwHgvWiTjDPa9dxxi3BieO5i12j5oLwjdOZe6iyul6rZSrSx-sip73wDu7Qq5yYJFXxt_5sewrRHFsDMXzC26Y-3o8CuwD2i3oO8LEn1I/s640/blogger-image-401382507.jpg" /></a></div><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh44CbWvX_2aB21jP4K7oFy5oO_lSDCmT3Nu9xQ6sFVBCAw8F9RRbskSQsIXwfMe3-7CMNkFlvLvCcMiFeQEI6iQ3V6G7sYT2F3IGpmMxE5xEk7KTuupwhcBsem3Jei3Utmkz7TdgfMisk/s640/blogger-image--2110033750.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh44CbWvX_2aB21jP4K7oFy5oO_lSDCmT3Nu9xQ6sFVBCAw8F9RRbskSQsIXwfMe3-7CMNkFlvLvCcMiFeQEI6iQ3V6G7sYT2F3IGpmMxE5xEk7KTuupwhcBsem3Jei3Utmkz7TdgfMisk/s640/blogger-image--2110033750.jpg" /></a></div>Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-59460381709157975662013-01-12T23:36:00.003+01:002013-01-13T10:26:13.143+01:00Små barn-små bekymmer?När jag var i Strömstad och träffade alla underbara autismammor/vänner, under en helg i november, så var vi en blandad skara! Vi hade olika barn, i olika åldrar, med olika behov och med olika svårigheter. Detta trots att alla våra barn hade Autism som en gemensam nämnare. Har man träffat ett barn med Autism, så har man just bara träffat ett!!<br />
<br />
<b><a href="http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_ar_autism/autisktiskt_syndrom/dsm_autistiskt_syndrom_speglad/">Autism</a> </b>är en diagnos som ställs på symtom, och det finns 12 kriterier för autistiskt syndrom, varav minst 6 kriterier (x antal inom de tre områderna social interaktion, kommunikation och föreställningsförmåga) ska uppfyllas. Det finns de som uppfyller alla 12 kriterierna och det finns de som uppfyller 6 kriterier. Vilka man uppfyller kan skilja sig åt. Lillasyster uppfyller 8 kriterier och lillebror uppfyller 10. Man förstår att det finns stora skillnader! Hur svårigheterna yttrar sig kan också vara olika, så Autism är väldigt komplext! Fast det vet vi ju redan...<br />
<br />
Lägg därtill, att många har ytterligare svårigheter, som t.ex intellektuella funktionsnedsättningar, ADHD och Epilepsi. Det blir då uppenbart att varje barn, och även, (framförallt) de barn med autism, är unika! <br />
<br />
På autismmammornas träff så var vi mödrar i olika åldrar. En del hade små barn, en del tonåringar, och en del vuxna barn. Det blev, för mig, väldigt uppenbart att det inte är som man tror, när barnen är små!<br />
<br />
<i>Jag</i> har tänkt, ända sen barnen var små, att det blir bättre och lättare ju äldre de blir. Men det är inte så... Vilket jag själv erfarit i vardagen. Vissa saker blir lättare medan andra blir svårare, men det blir inte lättare!!<br />
<br />
När mina barn skulle börja på förskolan så var jag jätteorolig! Skulle personalen förstå, att mina barn inte var som andra barn? Att de är mer sårbara? Skulle de bli sedda som "de besvärliga" barnen? Skulle de få förståelse? Ja, listan kan göras lång!<br />
<br />
På den tiden hade enbart lillasyster en diagnos, aktivitets- och uppmärksamhetsstörning. Lillebror hade ingen diagnos, men vi föräldrar var övertygade om att även han hade svårigheter.<br />
<br />
Lillebror fick även han en ospecificerad ADHD-diagnos under förskoletiden och senare även sin autismdiagnos, samt språkstörning och dysomni.Lillasyster fick sin sin autismdiagnos först i förskoleklass, när hon var 6,5 år knappt. Då hade hon varit under utredning i stort sett sedan hon var 2,5 år.<br />
<br />
När det var dags för barnen att börja i skolan, så kom samma oro över mig igen, trots förberedande möte tillsammans med både förskolepersonal, barnhabilitering och skolpersonal (berörd lärare, skolsköterska, rektor och specialpedagog) med start tidig vårtermin. Vi hade några stycken sådana möten för att allt skulle vara klart till skolstart!<br />
<br />
Så kom skolstarten... Vi hade varit med under anställningsintervjuer ang assistenter till våra barn och fick godkänna skolans val.<br />
<br />
Allt visade sig gå bra! Våra barn blev sedda!! Såväl styrkor som svårigheter, och fokus låg hela tiden på lösningar! Eller ligger, lillebror går fortfarande i förskoleklass och har den fantastiska lärare, som lillasyster också hade då! Fanns det ett pris för sådana som henne, så hade det varit henne givet!!!<br />
<br />
När man landar och blir trygg , både barnen, men även vi föräldrar, som har denna tjocka navelsträng till våra speciella, fantastiska, men också väldigt krävande barn, så har året redan gått! <br />
<br />
Det blir dags att förbereda för att börja i första klass, med ny lärare, och allt som bara DET innebär!<br />
<br />
När storebror började på förskola/skola, bytte lärare, mm, då kände jag aldrig den oron. Inte i den här bemärkelsen! Det var ett naturligt steg i utvecklingen, och storebror var redo för det. Det var förväntningar och lite "pirr" över förskoleklass och åk 1, men sedan ingenting! Han fixar ju det! Det är annorlunda med lillebror och lillasyster!<br />
<br />
Visserligen var det bra förberedelse och extra inskolning, när lillasyster gick ifrån förskoleklass till åk 1, men vi hann knappt landa i förskoleklassen förrän det var dags för nästa stora steg!<br />
<br />
Nu är det dags för lillebror att få ny lärare och börja i 1:an till hösten! Tiden går fort och nu ska vi förbereda inför detta. Ny oro! Vad blir det för lärare? Finns det kunskap om autism? Finns det en vilja att lära sig? Kommer den nya läraren att förstå mitt barn? Hur kommer lillebror att klara förändringen och hur kommer han att klara de ökade kraven?<br />
<br />
Nu har lillasyster gått halva tiden med den lärare som hon har i åk 1-3. Så när vi landat med lillebror i det nya, med årskurs 1, så blir det att påbörja förändringarna för lillasyster! Då närmar sig åk 4 med ny lärare!<br />
<br />
Så här kommer det att fortsätta! Ju äldre barnen blir, ju högre blir kraven! Som förälder är det jag som måste vara mitt barns tolk, och se till så att mina barn får det stöd som de behöver, och som de har rätt till!<br />
<br />
Nu har jag turen att ha barnen på en fantastiskt bra skola!! <u>Aldrig</u> har jag behövt ta strid om något stöd (peppar, peppar-bäst att tillägga....) utan lärare och rektorer är väldigt bra och väldigt lyhörda! <br />
<br />
Det jag vill komma till, som blev uppenbart på autismträffen, är att ALLT, trots allt, faktiskt ÄR lättare när barnen är små!<br />
<br />
Vägen är redan utstakad! Efter förskolan början man i förskoleklass, sedan i åk 1,2,3,4,5,6,7,8 och slutligen så börjar man i åk 9.<br />
Det finns inga andra alternativ! Vi har skolplikt i Sverige!<br />
<br />
Efter grundskolan börjar gymnasiet! Frivilligt och fyllt av val! Hur många gymnasium och linjer finns det inte?? Hur gör man där? Frivilligt=ingen skolplikt och därmed svårare (omöjligt?) att få stöd/resurser till ditt barn...<br />
<br />
Efter det då? Då väntar "livet". Inget är utstakat och världen är så vid, så det finns inga gränser! Vid 18 års ålder s¨är man dessutom myndig, med allt vad det innebär! Barnet är vuxet ( i alla fall på pappret) och man får nu bara vara barnets tolk, på barnets/den vuxnes, villkor!<br />
<br />
Så...... om jag finge önska mig något, då önskar jag att tiden kunde stå still!!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhaFFORxkCRT9k7JOZg3mOjT-hhIWYICzeJupChvTzYiXrrUtYIaJel6ewwaz2IxJvBLSvURMRKwKgESo1YIS-dCwfsi7CpquWEFdgr70vPj_0KoQrUqqlCR9hQG4dPCq3OXcHMZ9S2JfU/s640/blogger-image--461814799.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhaFFORxkCRT9k7JOZg3mOjT-hhIWYICzeJupChvTzYiXrrUtYIaJel6ewwaz2IxJvBLSvURMRKwKgESo1YIS-dCwfsi7CpquWEFdgr70vPj_0KoQrUqqlCR9hQG4dPCq3OXcHMZ9S2JfU/s640/blogger-image--461814799.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg32lC0IAfN2_Um2niIdwWofnhl-q9GFU6_D4cFn493NDGOPOXlriFf09L1A8yzwSccUh2BWj-tSngXIjBEqKGHWT9uwd_bCe81vaoHcEXzUhKX2aVBMQNAWSoDZ5wAuFErJT2kUd8gdb8/s640/blogger-image-204250652.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg32lC0IAfN2_Um2niIdwWofnhl-q9GFU6_D4cFn493NDGOPOXlriFf09L1A8yzwSccUh2BWj-tSngXIjBEqKGHWT9uwd_bCe81vaoHcEXzUhKX2aVBMQNAWSoDZ5wAuFErJT2kUd8gdb8/s640/blogger-image-204250652.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_yV7atjTiVeTYNrdFh-9mNYMIkuW2w_BEo2pBWG_QsECoL4kn9D6g0YJqcaEvCbeEq9DqU-ZwJUfmH_15oH_t4LPO6_vHEX-c1EDRTtKSpRYYR5hDLB_45HPDEw3mGTaHTg2RHG3VTHE/s640/blogger-image--1163322073.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_yV7atjTiVeTYNrdFh-9mNYMIkuW2w_BEo2pBWG_QsECoL4kn9D6g0YJqcaEvCbeEq9DqU-ZwJUfmH_15oH_t4LPO6_vHEX-c1EDRTtKSpRYYR5hDLB_45HPDEw3mGTaHTg2RHG3VTHE/s640/blogger-image--1163322073.jpg" /></a></div>Unknownnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1268923472924898611.post-66481063345386433462013-01-03T17:33:00.001+01:002013-01-03T17:33:43.917+01:00Hur autism påverkar och berör familjen, del 2.Att beskriva autismens positiva sida blir en utmaning för mig. Ska jag vara helt ärlig, så har jag faktiskt svårt för att se något positivt med autism, även om det så klart innebär mycket bra saker också, men svårigheterna tar överhanden och skymmer det positiva. För mig är det så... Det är ju även på grund av svårigheterna som diagnosen ställs.<br />
<br />
Jag är väldigt kluven! Jag hade, <u>rent spontant</u>, gärna valt bort autism ur familjen om jag hade kunnat. Samtidigt så känner jag att mina barn inte hade varit de barn som de är, utan sin autism. Mina barn hade jag så klart <u>inte</u> velat byta bort för allt smör i Småland!!! Deras svårigheter hade jag däremot gärna trollat bort. Men... då hade de ju inte varit samma barn?!? Förstår ni dilemmat?<br />
<br />
Kanske är det bra att man slipper fundera för mycket över den frågan. Livet är som ett kortspel, man får de kort man får på hand, och man får spela dem efter bästa förmåga!<br />
<br />
Individer med autism har ofta en ojämn begåvning, och inom vissa områden, så kan de ligga väldigt högt. Mina barn har inga intellektuella funktionsnedsättningar, men de har alla tre (storasyster, lillasyster och lillebror) väldigt ojämna begåvningsprofiler.<br />
<br />
Storasyster har ett fotografiskt minne. Hon har även ett elefantminne vad gäller fakta, och glömmer sällan sådant som hon har läst sig till, vilket bla innebär att hon klarar skolan bra, väldigt bra till och med! Hon har även järnkoll på när hela släkten fyller år och påminner oss andra om någon råkar glömma, som att hennes ena farbror har födelsedag idag, tex.<br />
<br />
Hennes förmåga att se tillvaron utifrån detaljer medför även att hon är väldigt noggrann. Det hon gör, det gör hon ordentligt! Hon har aldrig stökigt på rummet och hon är en mästare på att sortera. Hon är hjälpsam och hjälper gärna till med att plocka iordning/sortera i småsyskonens rum.<br />
<br />
Storasyster är med i musikprofilen på skolan. En dag, för några år sedan, så hörde vi att det spelades på övervåningen i hennes rum. När vi gick upp, så sitter storasyster där och spelar en låt från en film, som hon nyligen sett, på lillasysters leksakpiano. Vi utbrister förvånat:<br />
-Kan du spela piano!!??<br />
Varpå storasyster utbrister, lika förvånad hon:<br />
-Ja, det kan jag visst?!?<br />
<br />
Efter det så fick hon en egen synth, och hon spelar nu allt möjligt, på gehör. Fantastisk duktig! <br />
<br />
Storasyster är även duktig på att fota. Hon tar kort på detaljer, som vattendroppar på blomblad och liknade. Hon tecknar även helt fantastiskt!<br />
<br />
Lillebror, han är en blivande matteprofessor:-) Han frågar mattetal hela dagarna: Vad är 130+78? Säger man då: Ja, vad är det? Så svarar han och säger alltid rätt. Han frågar också andra, om hur gamla de är, och hur gamla de är när han är 18 år, 35 år osv, och kan själv svaret på frågorna.<br />
<br />
Han är även duktig på att spela kort, och tycker att det är väldigt roligt. Han har också ett otroligt minne, och kan lägga ut korten, och ha det färdigt till att börja spela. Han har då lagt korten i sådan ordning så att han får alla bra kort, samt att han vet vad vi andra har, och får, i vår hand. Helt otroligt!<br />
Lillebror är noga med reglerna i spel, och håller sig till dem.<br />
<br />
Varken lillasyster eller lillebror kräver särskilt mycket sömn, vilket, om det håller i sig, kan bidra till att de blir arbetsgivarnas dröm;)<br />
<br />
Mina barn har en otrolig förmåga att känna empati (om de bara förstår situationen).<br />
<br />
Man får en annorlunda, starkare anknytning till ett barn med Autism. Självständigheten är ofta lägre, vilket bidrar till att navelsträngen är väldig tjock, i alla fall om jag ser till mig själv.<br />
<br />
Allt sker på deras villkor och när man väl får kramar och pussar så slår hjärtat volter. Man blir även expert på att läsa av och analysera barnens beteende. <br />
<br />
Om jag ser till mig själv så tycker jag att jag har växt som person. Jag har lärt mig att stå upp för mina barn, även om jag kan bli bättre på det. Jag har blivit mindre dömande och mer tillåtande mot det som är annorlunda. Innan så har jag tänkt både det ena och det andra (i tex affärer), när jag har sett hur barn, och föräldrar/vuxna agerar, i olika situationer, och vem har inte det? Idag tänker jag dock att, vad vet jag om dem? Förmodligen inte mer än att de, precis som alla andra, gör så gott som de kan, efter de förutsättningar som de har!<br />
<br />
Jag är även mindre dömande mot mig själv. Jag tillåter mig att ha mina svackor, för vem har inte det? Istället för att fundera över allt som jag gör fel (vilket jag är fullt medveten om ändå) så försöker jag att tänka på det som jag har gjort bra istället, och hur jag kan göra annorlunda nästa gång, så att jag inte begår samma misstag igen.<br />
<br />
Jag har även lärt mig (nästan;)) att ett kliniskt rent hem inte är det viktigaste. <br />
<br />
Jag har lärt mig att det viktigaste är att NÅ målen, inte HUR man når dem!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhC4Z7pGqZ7pvbl-doFQO47KlR9Iux0feCR17yIWZeeCL036YXzTbYJeD8RjibFFjeON9oqydAeotBjr-uW7bS6MCNPQQbhJ9jGvteXsEH2oBs0RtxV3tSW5PP6UCcDevbF9mh3hZK9vIo/s640/blogger-image--1177644851.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhC4Z7pGqZ7pvbl-doFQO47KlR9Iux0feCR17yIWZeeCL036YXzTbYJeD8RjibFFjeON9oqydAeotBjr-uW7bS6MCNPQQbhJ9jGvteXsEH2oBs0RtxV3tSW5PP6UCcDevbF9mh3hZK9vIo/s640/blogger-image--1177644851.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifoL4PTsVDTAN6djc7caup0D4MUHKyr7W2ZX45LphKQiqkfuZ2YLX42SsPA5UMUbJOrcFGu8V8f5s-5UrdNukx3BDYqZQZeTdhftovcz67nf_Y4a2vSReTLN0R9cFH5Mmxs65Og8341SY/s640/blogger-image--446917987.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifoL4PTsVDTAN6djc7caup0D4MUHKyr7W2ZX45LphKQiqkfuZ2YLX42SsPA5UMUbJOrcFGu8V8f5s-5UrdNukx3BDYqZQZeTdhftovcz67nf_Y4a2vSReTLN0R9cFH5Mmxs65Og8341SY/s640/blogger-image--446917987.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrqVHXYctmSbqK4Fn6K40xKB_5_qRvXz5obgXI23VU20a2Y16Un7_eJm0PCt0-lNL1UeZWr_y3bnhSudcXjvlY_dVUohC8-n1-9qS1O4LWmnO6A7utva1TQigPGsu2MNbcwSRA4ZvDtB8/s640/blogger-image--400691571.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrqVHXYctmSbqK4Fn6K40xKB_5_qRvXz5obgXI23VU20a2Y16Un7_eJm0PCt0-lNL1UeZWr_y3bnhSudcXjvlY_dVUohC8-n1-9qS1O4LWmnO6A7utva1TQigPGsu2MNbcwSRA4ZvDtB8/s640/blogger-image--400691571.jpg" /></a></div>
Unknownnoreply@blogger.com0