<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<?xml-stylesheet type="text/xsl" media="screen" href="/~d/styles/atom10full.xsl"?><?xml-stylesheet type="text/css" media="screen" href="http://feeds.feedburner.com/~d/styles/itemcontent.css"?><feed xmlns="http://www.w3.org/2005/Atom" xmlns:openSearch="http://a9.com/-/spec/opensearch/1.1/" xmlns:blogger="http://schemas.google.com/blogger/2008" xmlns:georss="http://www.georss.org/georss" xmlns:gd="http://schemas.google.com/g/2005" xmlns:thr="http://purl.org/syndication/thread/1.0" gd:etag="W/&quot;DkMAQXs4fip7ImA9WhBbFk4.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070</id><updated>2013-05-16T00:14:00.536+08:00</updated><category term="nota pendek." /><category term="siri ulasan filem." /><category term="siri gambar nan sekeping." /><category term="HIM." /><category term="siri puisi bukan peribadi." /><category term="siri sekadar cuci mata." /><category term="siri kuotasi hari ini." /><category term="pengumuman." /><category term="siri tutorial blogger." /><category term="kaki game." /><category term="perihal UNTUK SEPARA TUHAN." /><category term="perihal BISIK." /><category term="cabaran 30 hari berpuasa." /><category term="perihal KLCC." /><category term="youtube." /><category term="lagu." /><category term="soal hati." /><category term="siri salah dengar." /><category term="dari tumblr." /><category term="siri haiku merepek." /><category term="kontes." /><category term="perihal KOPI." /><category term="catatan peribadi." /><category term="perihal BOLA." /><category term="siri ulasan buku." /><category term="cool atau tidak?" /><category term="siri tak ada kerja." /><category term="previu." /><category term="certot." /><category term="nsfw." /><category term="berita." /><title>ngomelsikit.</title><subtitle type="html">sebab cakap-cakap kosong tak memadai...</subtitle><link rel="http://schemas.google.com/g/2005#feed" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/posts/default" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/" /><link rel="next" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default?start-index=26&amp;max-results=25&amp;redirect=false&amp;v=2" /><author><name>.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06820300626962092193</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="23" height="32" src="http://1.bp.blogspot.com/_IGmKsJicatI/TTyekyWHg7I/AAAAAAAAAAY/uqMbnO17gK0/s220/ff%2B2995335_anonib.jpg" /></author><generator version="7.00" uri="http://www.blogger.com">Blogger</generator><openSearch:totalResults>354</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>25</openSearch:itemsPerPage><atom10:link xmlns:atom10="http://www.w3.org/2005/Atom" rel="self" type="application/atom+xml" href="http://feeds.feedburner.com/blogspot/ngomelsikit" /><feedburner:info xmlns:feedburner="http://rssnamespace.org/feedburner/ext/1.0" uri="blogspot/ngomelsikit" /><atom10:link xmlns:atom10="http://www.w3.org/2005/Atom" rel="hub" href="http://pubsubhubbub.appspot.com/" /><link rel="license" type="text/html" href="http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0/" /><logo>http://creativecommons.org/images/public/somerights20.gif</logo><feedburner:emailServiceId xmlns:feedburner="http://rssnamespace.org/feedburner/ext/1.0">blogspot/ngomelsikit</feedburner:emailServiceId><feedburner:feedburnerHostname xmlns:feedburner="http://rssnamespace.org/feedburner/ext/1.0">http://feedburner.google.com</feedburner:feedburnerHostname><entry gd:etag="W/&quot;DkMAQXsyfCp7ImA9WhBbFk4.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-7713255750505681371</id><published>2013-05-16T00:14:00.000+08:00</published><updated>2013-05-16T00:14:00.594+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-05-16T00:14:00.594+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="catatan peribadi." /><title>354: ada apa dengan hari guru?</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;i&gt;&lt;u&gt;bittersweet&lt;/u&gt;&lt;/i&gt;.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;itu saja yang aku mampu ucap kalau orang tanya aku tentang pengalaman merai atau dirai bersempena dengan hari guru. ya, hari guru tidaklah se-&lt;i&gt;majestic&amp;nbsp;&lt;/i&gt;&amp;nbsp;atau se-&lt;i&gt;fancy&lt;/i&gt;&amp;nbsp;hari kekasih atau hari raya, tapi aku punya rasa peribadi yang amat dekat kalau teringat akan hari guru.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;aku terpanggil untuk teringat akan satu senario yang mustahil untuk aku lupa sampai aku mati. ini serius. pertama ketika aku di sekolah rendah. aku budak kurus keding yang duduk di baris habis belakang dalam kelas yang payah benar hendak bercakap sebab aku sendiri tidak yakin yang aku sebenarnya &lt;i&gt;eloquent&lt;/i&gt;&amp;nbsp;dalam senyap (baca: kuat membebel dalam hati).&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;ketika di sekolah rendah aku tidak punya ramai kawan. mereka yang tegur dan bercakap dengan akupun aku boleh kira dengan sebelah tangan. bilangannya tersangatlah sedikit. sebenarnya dalam diam, aku menyedari yang aku sebenarnya seorang yang gagap. kau boleh bayangkan kata-kata yang kau janakan di dalam otak kau itu sejelas-jelasnya, tapi bila kau buka mulut patah-patah kata itu tersangkut-sangkut payah benar hendak terzahir. makanya oleh sebab itulah aku memilih untuk diamkan diri sahaja.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;kemudian entah dari mana datang beraninya, ketika aku di darjah empat (atas dorongan cikgu Bahasa Inggeris aku yang aku sudah lupa namanya siapa) aku mencuba untuk memasuki kumpulan koir sekolah. ya, mungkin kedengaran seperti kisah saduran dari cerita Glee, tapi itulah hakikatnya. aku hadirkan diri pada sesi ujibakat terbuka kumpulan koir sekolah dan tatkala Cikgu Lily (ya, cikgu berbangsa Cina dengan rambut potongan &lt;i&gt;babydoll&lt;/i&gt;&amp;nbsp;dan sering datang ke sekolah memakai dres bunga-bunga) siap sedia di piano, dia tanya aku mahu nyanyikan lagu apa.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;aku bisikkan ke telinganya lagu 'The Rainbow Connection'.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;

&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/jSFLZ-MzIhM?rel=0" width="420"&gt;&lt;/iframe&gt;&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;sebenarnya aku sudah banyak kali pernah dengar lagu ini di televisyen ketika aku kecil benar, dan aku pernah terjumpa liriknya dalam sebuah majalah yang aku simpan. aku tak tahu kenapa, lagu itu terasa dekat benar di hati aku. Cikgu Lily melarikan jemarinya pada kekunci piano, ketiak aku terasa basah berpenuh, belasan (atau mungkin hampir dua puluh?) pasang mata tertumpu pada aku. gemuruhnya rasa seperti kalau ada lubang di sisi tempat aku berdiri itu aku tidak teragak-agak untuk terjun ke dalamnya dan kambuskan diri.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;apa yang terjadi selepas itu aku kurang pasti. seakan adukan magis, khayalan dan mungkin sekali aku pitam sebenarnya. aku tidak tahu. tapi ramai yang bersorak, menepuk tangan dan Cikgu Lily juga ujar yang suara aku bernada tinggi sekali (iyalah, masih belum akil baligh, mestilah boleh capai nada-nada yang tinggi itu, ya tak?). minggu berikutnya aku dipanggil untuk latihan koir, dan aku ditempatkan dalam kumpulan Alto.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;aku tidak tahu kami berlatih untuk apa sebenarnya, sehinggalah minggu terakhir kami berlatih, barulah Cikgu Lily beritahu yang lagu-lagu yang sedang giat kami latihkan itu akan dipersembahkan ketika hari guru. empat lagu kesemuanya, termasuklah satu nyanyian solo dengan iringan ahli koir yang lain menyanyikan lagu 'The Rainbow Connection'.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;siapa lagi yang harus menyanyi secara solo itu kalau bukan aku.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;ya. aku.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;bangga campur gugup campur rasa hendak terkencing sebenarnya. mulanya aku ingat kami berlatih lagu itu hanya untuk memanaskan peti suara dan bukannya untuk dipersembahkan di seluruh khalayak sekolah. sangkaanku meleset. betapa naifnya aku ketika itu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;berkat dorongan rakan-rakan dalam kumpulan koir dan Cikgu Lily, perlahan-lahan aku berjaya menakluki masalah gagapku.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;syukur.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;walaupun terkadang hingga ke hari ini aku seperti dapat rasakan gagap itu masih ada sedikit-sedikit ketika aku bertutur, tetapi rasanya tidaklah seketara dan sejelas ketika aku kecil dulu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;aku benar-benar berterima kasih kepada Cikgu Lily dan semua warga pendidik yang pernah mengajarku. tanpa mereka mustahil untuk aku menjadi seperti ini sekarang, mustahil aku berani untuk mempercaturkan bakat menulisku dan menghantar manuskrip pertamaku ke Fixi.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;aku mungkin tidak lagi boleh menyanyi (kerana suara sudah pecah dan tidak secomel Nobita lagi untuk menyertai kumpulan koir), tetapi aku amat-amat berterima kasih kepada hari guru kerana berjaya menyedarkan aku bahawa warga pendidik merupakan mereka antara yang paling berharga di muka bumi ini.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;selamat hari guru semua.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;assalamualaikum.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;

&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=u5O-GO9dOyQ:bcII7RXiU7o:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=u5O-GO9dOyQ:bcII7RXiU7o:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=u5O-GO9dOyQ:bcII7RXiU7o:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=u5O-GO9dOyQ:bcII7RXiU7o:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=u5O-GO9dOyQ:bcII7RXiU7o:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=u5O-GO9dOyQ:bcII7RXiU7o:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=u5O-GO9dOyQ:bcII7RXiU7o:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=u5O-GO9dOyQ:bcII7RXiU7o:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=u5O-GO9dOyQ:bcII7RXiU7o:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=u5O-GO9dOyQ:bcII7RXiU7o:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=u5O-GO9dOyQ:bcII7RXiU7o:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/7713255750505681371/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=7713255750505681371&amp;isPopup=true" title="0 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/7713255750505681371?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/7713255750505681371?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/05/354-ada-apa-dengan-hari-guru.html" title="354: ada apa dengan hari guru?" /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://img.youtube.com/vi/jSFLZ-MzIhM/default.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;D0EGQXs9fCp7ImA9WhBUGEs.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-4303628802549809687</id><published>2013-05-07T02:40:00.000+08:00</published><updated>2013-05-07T02:40:20.564+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-05-07T02:40:20.564+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="soal hati." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="nota pendek." /><title>353: yang putus, kekal disahabatkan. yang kekal, diputuskan?</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;blockquote class="tr_bq"&gt;
&lt;span style="font-size: large;"&gt;@&lt;a href="chrome-extension://encaiiljifbdbjlphpgpiimidegddhic/popup.html?popup#"&gt;XSTROLOGY&lt;/a&gt;: &lt;a href="chrome-extension://encaiiljifbdbjlphpgpiimidegddhic/popup.html?popup#"&gt;#Cancer&lt;/a&gt;'s find hard to let go of their past relationships. They will find way to remain friends with their exes.&lt;/span&gt;&lt;/blockquote&gt;
&lt;div style="text-align: right;"&gt;
- dipetik dari Twitter.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Yang pertama bermula pada tahun 2000, dan berakhir kira-kira lima tahun kemudian. Kami masih lagi bersahabat hingga kini walaupun dia bekerja di Kota Singa dan jarang sekali ketemu. Walaubagaimana pun, kami berjanji akan sentiasa luangkan masa di Skype atau YM dan kalau kebetulan dia ada mahu ke Malaysia, dia tidak akan teragak-agak untuk hubungi aku dan kami akan makan malam bersama, bertukar-tukar anekdot tentang apa yang telah berlaku ke atas diri masing-masing sejak terakhir bertemu.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Yang kedua bermula pada tahun 2005, dan tamat sekitar sembilan bulan berikutnya. Tanpa sedar aku sekadar &lt;i&gt;rebound&lt;/i&gt;&amp;nbsp;untuknya. Setahun juga aku merawat luka. Akhirnya kini masih lagi boleh bersembang lewat Facebook dan Whatsapp walau tahu masing-masing pernah punya lipatan sejarah tersendiri.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Yang ketiga bermula pada tahun 2006, hanya bertahan satu semester. Yang ini paling terkesan buat aku. Kalau tidak, masakan aku dedikasikan satu label khas buatnya di blog ini. Entahlah, ada sesuatu yang dia lakukan yang membuat aku amat sukar untuk memadam perasaan ini terhadapnya. Kini aku tidak tahu status aku bersama dia: sahabat, kenalan siber, atau hanya dua orang asing yang tidak lagi punya kesempatan untuk bertemu.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Yang keempat bermula pada tahun 2009, bertahan hanya setahun. Hanya si dia yang aku enggan dan tidak mahu kekal bersahabat (walaupun ada juga cubaan separa masak darinya untuk hubungiku). Entahlah. Dengan yang ini hatiku nyata remuk redam dan tidak dapat terima hakikat yang aku ditinggalkan layak sampah sahaja.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Yang kelima. Ah, aku masih lagi menanti yang kelima (dan harapnya yang penghabisan) untuk muncul. Aku sudah letih benar mahu mencari.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/284OE36NMiQ?rel=0" width="560"&gt;&lt;/iframe&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=YbMvV0qgwAc:i5j8HfWPL-8:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=YbMvV0qgwAc:i5j8HfWPL-8:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=YbMvV0qgwAc:i5j8HfWPL-8:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=YbMvV0qgwAc:i5j8HfWPL-8:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=YbMvV0qgwAc:i5j8HfWPL-8:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=YbMvV0qgwAc:i5j8HfWPL-8:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=YbMvV0qgwAc:i5j8HfWPL-8:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=YbMvV0qgwAc:i5j8HfWPL-8:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=YbMvV0qgwAc:i5j8HfWPL-8:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=YbMvV0qgwAc:i5j8HfWPL-8:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=YbMvV0qgwAc:i5j8HfWPL-8:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/4303628802549809687/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=4303628802549809687&amp;isPopup=true" title="0 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/4303628802549809687?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/4303628802549809687?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/05/353-yang-putus-kekal-disahabatkan-yang.html" title="353: yang putus, kekal disahabatkan. yang kekal, diputuskan?" /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://img.youtube.com/vi/284OE36NMiQ/default.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEIFR3w7fCp7ImA9WhBUFE4.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-4320531980399645709</id><published>2013-05-02T03:26:00.001+08:00</published><updated>2013-05-02T03:28:36.204+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-05-02T03:28:36.204+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="siri ulasan buku." /><title>352: [siri ulasan buku] #34 - ilusaniti karya adib zaini.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://fixi.com.my/wp-content/uploads/ILUSANITI-front.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="400" src="http://fixi.com.my/wp-content/uploads/ILUSANITI-front.png" width="255" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Aku sebenarnya jauh lebih teruja hendak membaca karya &lt;i&gt;sophomore &lt;/i&gt;tulisan Adib Zaini setelah sekian lama dia menyepi sejurus selepas novel sulungnya &lt;a href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2011/11/206-siri-ulasan-buku-10-zombijaya-karya.html"&gt;ZOMBIJAYA&lt;/a&gt; yang diluncurkan pada penghujung 2011. Apa yang pasti, ILUSANITI kekal dengan laras bahasa santai, sedikit ditaburi dengan profaniti (yang aku kira perlu untuk menambah rencam &lt;i&gt;realism&lt;/i&gt;&amp;nbsp;kepada cerita ini) dan masih lagi mengekalkan &lt;i&gt;trademark&lt;/i&gt;&amp;nbsp;Adib Zaini yang berjaya menyerlahkan minatnya yang mendalam terhadap rujukan budaya pop Barat (baca: elemen kultus dan muzik-muzik &lt;i&gt;metal&lt;/i&gt;).&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Sebagai seorang &lt;i&gt;self-proclaimed geek&lt;/i&gt;, Adib Zaini sekali lagi bijak mengadunkan elemen kisah-kisah lagenda perbandaran (baca: &lt;i&gt;urban legend&lt;/i&gt;, wah... alihbahasa langsung katanya!) Barat ke dalam nuansa lokal, seperti mana yang telah beliau berjaya lakukan dalam novel beliau yang terdahulu. Penulis juga banyak bersandarkan kepada pengaruh tulisan H.P Lovecraft dan juga permainan World of Warcraft, di mana sayangnya kedua-dua hal ini merupakan penulis dan permainan yang aku gemari. Aku tahu tentang hal Adib Zaini sedang mengusahakan sebuah manuskrip baru yang mengambil dua elemen ini sebagai tunjang utama kepada intipati ceritanya lewat temubual beliau di sebuah radio internet [&lt;a href="http://www.bfm.my/ilovekl-adibzainizombijaya.html?searched=adib+zaini&amp;amp;advsearch=exactphrase&amp;amp;highlight=ajaxSearch_highlight+ajaxSearch_highlight1"&gt;KLIK SINI UNTUK DENGAR&lt;/a&gt;].&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
ILUSANITI bermula dengan beberapa sahabat atas talian yang memutuskan untuk bertemu buat pertama kalinya dalam satu sesi menonton wayang bersama-sama. Apa yang terjadi selepas itu merupakan rentetan &lt;i&gt;domino effect&lt;/i&gt;&amp;nbsp;usai mereka berpisah daripada menonton wayang tersebut. Kesemua mereka mulai didatangi mimpi-mimpi aneh, dan satu persatu daripada mereka mulai mati secara mengejut dan tragis. Keadaan mulai semakin terdesak apabila mereka mulai merungkai misteri yang menyelubungi persamaan yang wujud dalam mimpi-mimpi mereka dan suatu organisasi jahat yang berselindung di sebaliknya.&lt;/div&gt;
&lt;a name='more'&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;
Nuansa 'gelap' dan &lt;i&gt;dark-humour&lt;/i&gt;&amp;nbsp;yang diselitkan dalam pergerakan plot yang pantas nyata memberikan suatu keterujaan kepada pembaca untuk terus membaca dan mengetahui apa yang akan dilakukan oleh Fariz dan rakan-rakannya demi untuk menyelesaikan misteri yang sedang membelenggu mereka.&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Cumanya bacaanku sedikit terganggu dengan nama-nama watak yang agak mengelirukan pada awalnya. Acapkali aku harus belek halaman-halaman terdahulu untuk mengetahui &lt;i&gt;who is who&lt;/i&gt;&amp;nbsp;kerana setiap satunya punya dua nama (satu nama sebenar, dan satu lagi nama atas talian). Namun masuk sahaja suku pertama aku sudah boleh membiasakan diri dengan watak-watak yang ada dalam ILUSANITI. Walaupun tidak diperincikan sedalam mungkin, watak-watak yang ada dalam ILUSANITI nyata terasa amat realistik dan &lt;i&gt;believable&lt;/i&gt;.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Ketepikan langgam bahasanya yang agak terbatas, ketepikan juga &lt;i&gt;code-switching&lt;/i&gt;&amp;nbsp;dari Bahasa Melayu ke Bahasa Inggeris yang acapkali menjadi pilihan naratif mahupun dialog-dialog pertuturan di kalangan watak-watak yang dipaparkan, dan berikan sepenuh tumpuan kepada bagaimana Adib Zaini berjaya 'menipu' pembaca sehinggalah ke helaian habis akhir novel setebal 318 halaman ini.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Ya, ILUSANITI bukanlah karya sastera yang mampan (itu kau boleh mohon baca koleksi Usman Awang atau Arena Wati) dan aku masih lagi berdiri dengan pendirian lamaku dalam ulasan terhadap ZOMBIJAYA bahawa novel kedua Adib Zaini ini tidak &lt;i&gt;pretentious&lt;/i&gt;, tetapi membawa halwa segar dalam dunia penulisan urban tanah air.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
ILUSANITI - antara ilusi dan &lt;i&gt;sanity&lt;/i&gt;&amp;nbsp;kau, mana satu yang menjadi taruhan?&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LaXzdaJbsks:zHFm0XbHN-s:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LaXzdaJbsks:zHFm0XbHN-s:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=LaXzdaJbsks:zHFm0XbHN-s:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LaXzdaJbsks:zHFm0XbHN-s:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LaXzdaJbsks:zHFm0XbHN-s:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=LaXzdaJbsks:zHFm0XbHN-s:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LaXzdaJbsks:zHFm0XbHN-s:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=LaXzdaJbsks:zHFm0XbHN-s:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LaXzdaJbsks:zHFm0XbHN-s:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LaXzdaJbsks:zHFm0XbHN-s:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=LaXzdaJbsks:zHFm0XbHN-s:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/4320531980399645709/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=4320531980399645709&amp;isPopup=true" title="0 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/4320531980399645709?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/4320531980399645709?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/05/352-siri-ulasan-buku-34-ilusaniti-karya.html" title="352: [siri ulasan buku] #34 - ilusaniti karya adib zaini." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEcEQ3c9fSp7ImA9WhBVGUg.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-255388425075168423</id><published>2013-04-26T14:00:00.000+08:00</published><updated>2013-04-26T14:00:02.965+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-04-26T14:00:02.965+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="siri ulasan buku." /><title>351: [siri ulasan buku] #33 - asrama karya muhammad fatrim.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="https://fbcdn-sphotos-d-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash3/734278_535091086543087_610392480_n.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="400" src="https://fbcdn-sphotos-d-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash3/734278_535091086543087_610392480_n.png" width="257" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
ASRAMA mengisahkan tentang seorang gadis bernama Dahlia yang nekad mahu berpindah sekolah dan tinggal di sebuah asrama di mana penghuni-penghuni sedia adanya semacam menyimpan 1001 kisah lampau yang perlahan-lahan terungkai. Aku membaca ASRAMA dengan suatu &lt;i&gt;mind-set&lt;/i&gt;&amp;nbsp;dan pengharapan yang agak tinggi sebenarnya atas beberapa sebab. Pertama, kerana ini bukan karya Muhammad Fatrim yang pertama. Kedua, kisah yang dipaparkan berkisarkan latar asrama, sesuatu yang aku sendiri boleh kaitkan dengan pengalaman peribadi. Ketiga, rasanya ini merupakan genre psikologi-seram pertama buat FIXI (walaupun ramai yang beranggapan bahawa novel sulung aku, BISIK itu merupakan satu cerita seram). Keempat, ini merupakan genre kegemaranku sebenarnya; melihat kepada variasi bahan bacaanku di Goodreads sudah cukup memadai untuk menyerlahkan yang aku gemarkan sisi seram karya Stephen King, Anne Rice atau &lt;i&gt;psychologically challenging&lt;/i&gt;&amp;nbsp;seperti Chuck Palahniuk.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Apa-apapun, nyatanya aku meletakkan satu &lt;i&gt;benchmark &lt;/i&gt;yang agak tinggi sebenarnya terhadap novel ASRAMA ini kerana usai membaca karya Muhammad Fatrim yang setebal 287 halaman ini, aku meletakannya ke sisi, dengan pelbagai rasa tidak puas hati yang membungkam.&lt;br /&gt;
&lt;a name='more'&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;
Jangan salah faham. ASRAMA nyata berjaya menyuntik nuansa seram/cemas yang menjadi tunjang utama kepada kekuatan cerita ini. Namun pada hemat aku, ia agak gagal dari segi menyampaikan perasaan itu secara &lt;i&gt;total&lt;/i&gt;. Faham, tak? Mungkin oleh kerana aku sudah terbiasa benar dengan gaya penceritaan &lt;i&gt;the master of horror craft&lt;/i&gt;&amp;nbsp;iaitu Stephen King, menyebabkan aku merasakan bahawa tahap keseraman ASRAMA ini biasa-biasa sahaja, malah kalau hendak diikutkan agak klise sebenarnya.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Bab pertama ASRAMA adalah pemangkin utama yang berjaya memancing pembaca untuk terus duduk (atau dalam situasi aku, berbaring) dan terus membaca hingga ke halaman-halaman berikutnya. Namun begitu, laras bahasa penulis yang semacam agak kejung (kerana rasanya dia masih lagi terikut-ikut dengan gaya penulisannya di penerbit yang lagi satu) membuatkan penceritaan terasa seperti dipaksa. Aspek 'memberitahu' dan bukan 'bercerita' acapkali memotong rasa seram yang baru sahaja hendak dimunculkan, menjadikan sesetengah bahagian dalam novel ini hilang elemen 'kejutannya'.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aku kira ada baiknya kalau penulis mengkaji dan meneroka lagi aspek misteri yang menyelubungi entiti yang dinamakan sebagai Pengait di dalam cerita ini, kerana pada hemat aku di situlah sebenarnya kekuatan sebenar cerita ini. Tanpa mahu meletakkan sebarang &lt;i&gt;spoiler&lt;/i&gt;, aku kira kisah seram dan tragis yang menimpa Dahlia bahana daripada gangguna Pengait itu sendiri sebenarnya tidak cukup kuat untuk menjadi asas kepada keseluruhan cerita itu. Aku mahu tahu lebih lanjut sebenarnya, asal-usul Pengait tersebut, siapa, bagaimana dan deskripsi Pengait itu.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naratif cerita ASRAMA cemerlang sekali, dengan laras bahasa yang mudah difahami (walaupun terkadang aku ada juga beberapa kali terfikir bahawa perbualan-perbualan di kalangan watak-watak di dalamnya saling tidak tumpah seperti naskah drama televisyen kerajaan - agak kejung dan terasa seperti terlalu 'dipaksa'). Sayang sekali, memandangkan keselurahan latar tempat novel ini berlaku di Sabah, lenggok bahasa dan telo penduduk sana hampir pada paras minimum, menyebabkan &lt;i&gt;feel&lt;/i&gt;&amp;nbsp;aku untuk membayangkan bahawa kejadian demi kejadian yang berlaku di dalamnya berlandaskan negeri di bawah bay. Apa-apapun,&amp;nbsp;aku amat menyukai bagaimana ASRAMA dipersembahkan: pembaca disajikan oleh cuplikan kisah silam yang terjadi lewat mimpi yang didatangkan kepada Dahlia, kemudian naratifnya pantas bertukar kepada Dahlia dan rakan-rakannya yang mendiami asrama dan menghadiri sekolah yang semakin dibaca semakin menyeramkan itu.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Menyebut tentang latar tempatnya yang hampir 90% berlaku di sekitar asrama sebuah sekolah, aku beberapa kali mencuba untuk membayangkan susun atur bangunan-bangunan asrama (secara tipikalnya) di sekolah-sekolah. Memandangkan aku datang daripada sekolah yang hanya ada satu jantina, makanya aku terpanggil untuk meneliti gambar-gambar asrama sekolah-sekolah rakan-rakanku, gambar-gambar lama sekitar sekolah lama abangku (yang bersekolah di sebuah sekolah berasrama penuh di utara tanah air) dan juga rakan-rakan adik-adikku (yang pernah bersekolah di sekolah berasrama). Apa yang menghairankan aku adalah...&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;&lt;span style="background-color: black; color: red;"&gt;*SPOILER* (mohon jangan teruskan membaca kalau kau masih belum selesai membaca ASRAMA)&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
.... aku bersetuju dengan &lt;a href="http://ajonrampage.blogspot.com/"&gt;kak Julie&lt;/a&gt; bahawa mana mungkin kedua-dua blok asrama lelaki dan asrama perempuan berada begitu hampir sehingga boleh meranapkan kedua-duanya sekali dalam kebakaran. Walaupun sudah diterangkan oleh penulisnya sendiri di Goodreads, dan aku petik secara terus:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;blockquote class="tr_bq"&gt;
"&lt;span style="background-color: #f0f0e4; color: #181818; font-family: Arial, Helvetica, Verdana, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 18px; text-align: left;"&gt;ada sesuatu tentang kebakaran itu tak diceritakan details sebab tu macam, eh! Satu bangunan ke? Sebab awal2 masa Dahlia masuk ASRAMA tu, sudah diterangkan dua blok ASRAMA perempuan itu bersambung. Cuma tak diceritakan sebelah bangunan Asrama Perempuan tu Dining dan sebelah Dining tu Asrama Lelaki (semuanya rapat). Maaf kerana saya cuma membayangkan layout sekolah saya itu tapi tak menulisnya secara detail (amik layout ASRAMA sendirik). Kebakaran itu juga tak diceritakan secara detail, mula di mana.&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: #f0f0e4; color: #181818; font-family: Arial, Helvetica, Verdana, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 18px; text-align: left;"&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;"&lt;/blockquote&gt;
&lt;div style="text-align: right;"&gt;
- Muhammad Fatrim, lewat balasaan komen di Goodreads.&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Aku masih lagi tidak berpuas hati dan bertanyakan pula kepada beberapa rakanku yang pernah tinggal di asrama untuk membaca bahagian terakhir bab novel ini, dan ternyata mereka juga bersetuju bahawa unsur &lt;i&gt;realism &lt;/i&gt;(iaitu faktor bangunan blok lelaki dan perempuan berada dekat benar seperti apa yang dideskripsikan di dalam novel) itu sedikit goyah. Apapun, abaikan sahaja andaianku ini kerana aku bersetuju bahawa penulis hanya &lt;u&gt;&lt;a href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/03/342-apa-yang-aku-sebagai-seorang.html"&gt;membayang dan melandaskan penulisannya berdasarkan apa yang dia sudah sedia ada tahu&lt;/a&gt;&lt;/u&gt;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mungkin pembaca perempuan lebih menjiwai dan merasai aura seram yang disampaikan dalam novel ASRAMA ini, tetapi bagi aku yang sejak di tingkatan rendah, masuk pra-U, tamat ijazah sarjana muda, tinggal di asrama merasakan ada &lt;i&gt;banyak&lt;/i&gt;&amp;nbsp;lagi kisah seram yang jauh lebih menggigit daripada apa yang dipaparkan dalam novel ini.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Syabas buat penulis kerana menghasilkan karya seram sebegini, cumanya mungkin novel ini tidak masuk benar dengan jiwaku. Bagi mereka yang mahukan bacaan seram paranormal, pernah tinggal di asrama, aku syorkan membaca ASRAMA pada waktu siang, dan tidak berseorangan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mana tahu, kalau bersendiri ada pula yang datang meneman!&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LDWRLaMvoHM:a66htLfeKzw:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LDWRLaMvoHM:a66htLfeKzw:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=LDWRLaMvoHM:a66htLfeKzw:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LDWRLaMvoHM:a66htLfeKzw:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LDWRLaMvoHM:a66htLfeKzw:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=LDWRLaMvoHM:a66htLfeKzw:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LDWRLaMvoHM:a66htLfeKzw:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=LDWRLaMvoHM:a66htLfeKzw:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LDWRLaMvoHM:a66htLfeKzw:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LDWRLaMvoHM:a66htLfeKzw:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=LDWRLaMvoHM:a66htLfeKzw:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/255388425075168423/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=255388425075168423&amp;isPopup=true" title="1 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/255388425075168423?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/255388425075168423?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/04/351-siri-ulasan-buku-33-asrama-karya.html" title="351: [siri ulasan buku] #33 - asrama karya muhammad fatrim." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;D0AMQXs4eCp7ImA9WhBVGUw.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-7195052736557955085</id><published>2013-04-26T02:49:00.002+08:00</published><updated>2013-04-26T02:49:40.530+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-04-26T02:49:40.530+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="soal hati." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="catatan peribadi." /><title>350: jauh. dan kali ini mustahil aku boleh kejar.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/t_qqIlcIqjw?rel=0" width="420"&gt;&lt;/iframe&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Kau pernah keluar dengan seseorang yang kau rasa teramatlah selesa, sepertinya kau keluar bersama rakan baik kau sendiri? Dia yang sedang berjalan beriringan di sisi kau, tangan di dalam kocek, mata pandang tanah, mulut tergumam tidak tahu mahu cakap apa sedangkan hati meronta mahu beritahu dia yang kau sudah suka pada dia?&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Entahlah.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Apa istimewanya diapun aku tidak tahu.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Apa lebihnya diapun aku tidak pasti.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Senyumnya, tawanya, pintarnya, diamnya, cemburunya, hormatnya, patuhnya.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Dan apa istimewanya aku di matanyapun aku tidak tahu.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Apa lebihnya aku berbanding mereka yang terdahulu di hatinyapun aku tidak pasti.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Kau pernah duduk di tepi jalan, berkongsi sundae, bicara tentang apa entah, lihat apa entah, dengar apa entah, berjam-jam lamanya sehingga kau tidak sedar subuh semakin menyingsing dan kau langsung tidak berasa kantuk bila bersama dia.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Kemudian dia genggam tangan kau, pulangkan kau ke kereta, dudukkan kau di tempat duduk penumpang dan beritahu -&amp;nbsp;&lt;a name='more'&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
- yang dia bakal pergi jauh. Bukan ke selatan Semenanjung, bukan merentasi Laut China Selatan, bukan 1000 kilometer.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Tetapi merentas dua benua lain. Ke kota UES. Menyambung apa yang dia kata sudah sekian lama tertunggak.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Air mata kau tertumpah tanpa dapat dibendung. Sial!&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;blockquote class="tr_bq"&gt;
&lt;i&gt;&lt;b&gt;Kenapa semua benda yang indah durasi jangka hayatnya pendek sekali?&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/blockquote&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=9LbKDM1645I:oUPUSGm0vv0:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=9LbKDM1645I:oUPUSGm0vv0:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=9LbKDM1645I:oUPUSGm0vv0:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=9LbKDM1645I:oUPUSGm0vv0:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=9LbKDM1645I:oUPUSGm0vv0:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=9LbKDM1645I:oUPUSGm0vv0:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=9LbKDM1645I:oUPUSGm0vv0:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=9LbKDM1645I:oUPUSGm0vv0:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=9LbKDM1645I:oUPUSGm0vv0:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=9LbKDM1645I:oUPUSGm0vv0:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=9LbKDM1645I:oUPUSGm0vv0:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/7195052736557955085/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=7195052736557955085&amp;isPopup=true" title="0 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/7195052736557955085?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/7195052736557955085?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/04/350-jauh-dan-kali-ini-mustahil-aku.html" title="350: jauh. dan kali ini mustahil aku boleh kejar." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://img.youtube.com/vi/t_qqIlcIqjw/default.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;CkMGRn46eSp7ImA9WhBVFk8.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-2626841426238166086</id><published>2013-04-22T16:45:00.001+08:00</published><updated>2013-04-22T16:47:07.011+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-04-22T16:47:07.011+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="siri ulasan buku." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="perihal KLCC." /><title>349: [siri ulasan buku] #32 - antologi cerpen klcc.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;a href="http://fixi.com.my/wp-content/uploads/wpsc/product_images/KLCC-front.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; text-align: justify;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://fixi.com.my/wp-content/uploads/wpsc/product_images/KLCC-front.jpg" width="319" /&gt;&lt;/a&gt;Aku sebagai salah seorang penulis yang menyumbang cerpen di dalam Antologi Cerpen FIXI ketiga ini mungkin sekali antara mereka yang paling lewat memiliki buku kecil berwarna ungu dengan kulit dihiasi lilin-lilin comel ini.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Apa-apapun, berikut merupakan ulasan serba ringkas untuk kesemua cerpen yang dimuatkan dalam naskah edisi terhad ini.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Mohon kepada sesiapa yang masih belum mendapatkannya boleh segera membelinya di Pesta Buku Antarabangsa 2013 nanti, khuatir ia habis kerana seperti 2 antologi FIXI yang terdahulu, KLCC hanya dicetak sebanyak 1,500 salinan sahaja.&lt;br /&gt;
&lt;a name='more'&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;1. Jangan Terjun - Nadia Khan&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Aku seperti dapat merasakan ini merupakan suatu &lt;i&gt;spin-off &lt;/i&gt;daripada novel Nadia Khan yang berjudul 'Kelabu' itu, mungkin sekali kerana nama-nama watak yang ditampilkan mirip benar dengan novelnya yang terdahulu. Cerita yang mudah: tentang cinta, pengharapan dan apa yang tidak pasti di masa akan datang.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;2. Ground Zero - Khairul Nizam Khairani&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Pertama kali membaca karya tulisan beliau lewat novel 'Gergasi' terbitan FIXI. Tiada yang istimewa sangat, naratif sisi idea cuplikan situasi sebenar 9/11. Namun begitu, aku suka laras bahasa yang digunakan. Penyudah yang sedikit menggigit, aku suka!&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;3. Mata - Shaz Johar&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Bagaimana rasanya jika orang yang kau harapkan sebenarnya berkorban demi untuk kebahagiaan kau? Perit, bukan? Begitulah dengan kisah yang terpapar dalam 'Mata'. Salah satu cerpen kegemaran aku sebenarnya.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;4. Nyawa - Raja Faisal&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Kekal dengan identiti beliau, cerpen pasca-apokaliptik bahana &lt;i&gt;global warming&lt;/i&gt;&amp;nbsp;ini sangat-sangat imaginatif. Aku angkat topi kepada penulis kerana berjaya menggarap cerita sebagus ini. Asyik terbayang gabungan cerita 'Children of Men', '2012' dan 'Deep Impact'.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;5. Ripuk - Hasrul Rizwan&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Pertama kali membaca judulnya, aku garu kepala - tidak tahu maksudnya sehingga harus belek kamus. Nyata langgam bahasa sang penulis jauh sekali meninggalkan aku yang kerdil ini. Ceritanya mudah sahaja, tentang maruah, tentang penghormatan, tentang sejauh mana kau mahu memperjuangkan apa yang kau rasa betul sehingga kewarasan kau dijentik. Bijak.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;6. Warisan - Julie Anne&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Penulis berkali-kali memberi amaran kepada aku bahawa cerpennya ada berbaur seperti iklan Petronas sedikit. Aku tidak nafikan hal itu. Nama-nama watak menggenapkan elemen 1Malaysia, jalan cerita seperti iklan tahun baru Petronas. Namun yang pastinya berjaya buat aku seka air mata yang berkumpul di pelupuk (jujur!).&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;7. Dalam Tangan Papa - Adib Zaini&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Cerpen yang bertunjangkan sukan gusti ini nyata menyuntik elemen sentimental dan kemanusiaan yang amat mendalam. Jukstaposisi antara berani kerana benar, atau akur kepada kehendak orang lain diadun dengan amat bijak sekali. Salah satu cerpen kegemaran aku dalam antologi ini.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;8. Takdir - Hani Amira Suraya&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Mengambil elemen saduran daripada filem 'Final Destination', cerpen ini biasa-biasa saja buat aku. Namun penyudahnya aku kira mencuba untuk lari dari acuan klise, bagus dan tersendiri.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;9. Gadis dan Dua Menara - Faratira Aimiza&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Klise dalam genius. Terbayang narator dalam novel 'The Lovely Bones'.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;10. Empat - Mim Jamil&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Reaksi aku usai membaca cerpen ini: "HUH? Eww, hedonisme tahap tinggi! Eh."&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;11. Kalau Lapar Cari Chomet - Syaihan Syafiq&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Cerpen sendiri. Ada yang bertanya, apakah kisah ini bertunjangkan elemen LGBT, namun ingin saya jelaskan cerpen ini harus dibaca mengikut kefahaman dan latar peribadi pembaca itu sendiri. Tak semestinya watak Chomet dalam cerpen itu seorang homoseks. Dia mungkin juga seorang gadis, pondan atau janda. Saya karang cerpen ini dengan harapan pembaca sendiri yang membentuk dan memberikan pakaian kepada watak-watak dan kisah yang terpapar menurut pengalaman pembaca sendiri.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Apa-apapun, identiti sebenar Chomet itu biarlah rahsia. Khabarnya dia masih lagi bahagia bersama abangnya itu. =)&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;12. 2 Tiang, 1 Jambatan - Shafaza Zara Syed Yusof&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Aku benci tweethandle @Zara_Syed ini kerana sekali lagi menyajikan cerpen yang benar-benar handal dari segi editorialnya. Tanpa membaca nama penulisnya aku sudah boleh jebak ini mesti cerpen Zara kerana teknik &lt;i&gt;narrative splicing&lt;/i&gt;&amp;nbsp;yang digunakan oleh beliau membuat pergerakan plot terasa laju dan menggigit, walaupun atas dasar cerita yang sebenarnya biasa-biasa sahaja. Salah satu cerpen kegemaranku, dan ingin sekali dilihat dikembangkan untuk dijadikan sebuah novella (atau drama bersiri?).&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;13. Penjaga - Dayang Noor&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Usai membaca cerpen kak Dayang aku tidak boleh tidak membayangkan &lt;i&gt;Victoria Secret's Angels&lt;/i&gt;. Gabungan saifai, realisme dan teknologi masa hadapan menjadikan garapan cerpen ini antara yang paling tidak terduga. Syabas!&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;14. Izzaq - Faizal Sulaiman&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Nyatanya penulis novel 'Sumbat' ini bangkit dari kritikan yang aku berikan lewat cerpen beliau yang terdahulu di dalam 'Antologi Cerpen BOLA'. Izzaq menampilkan kisah *spoiler* dilema seorang &lt;i&gt;suicide bomber&lt;/i&gt;&amp;nbsp;antara menyudahkan misinya atau membatalkan sahaja niat memperjuangkan fahamannya itu. Genius!&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;15. Serikandi Malaysia - Arif Zulkifli&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Aku kira cerpen ini paling terlalu mencuba. Ceritanya bagus, cuma aku kira terkadang terlalu terikat dalam ruang-lingkup klise hubungan ayah-anak yang diikat agak longgar. Mungkin kalau dikemaskan dari segi naratif kerana terasa seperti ditulis agak terburu-buru. Namun begitu, ini merupakan satu cerpen yang bagus. Lain dari yang lain.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;16. Koc Lampau Capai Cakerawala - Azura Mustafa&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Satu lagi cerpen yang menggunakan akronim KLCC seperti cerpen aku. Cerpen saifai ini sepertinya suatu tempelakan halus kepada situasi politik yang sedang dialami oleh negara kita ketika ini. Itu apa yang aku rasalah.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;17. Nek Som, KLCC dan Kucing Bernama Zorg - Azrin Fauzi&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Kau tak boleh tulis cerpen dengan tajuk yang lebih panjang lagi ke, Azrin? Apa-apapun aku tergelak sendiri membaca keletah kucing bernama Zorq yang mampu berkata-kata, Nek Som yang seorang penggemar tulisan karya A. Samad Said, dan elemen saifai yang digarap dengan baik sekali.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;18. Jemput Makan - Zulaikha Sizarifalina Ali&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Mulanya aku fikir *spoiler* ini kisah seorang pengamal kanibalisma. Rupanya aku tertipu. Celaka! Syabas buat Siz atas cerpen yang baik seperti ini.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;19. Gerbang Neraka - Ridhwan Saidi&amp;nbsp;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Aku agak kecewa sebenarnya dengan nukilan penulis kegemaranku kali ini. Gabungan elemen psikedelik, ketuhanan, &lt;i&gt;absurdism&lt;/i&gt; dalam cerpen ini nyata meninggalkan aku dengan menggaru kepala dan meletakkan buku berwarna ungu ini ke samping kerana tidak begitu memahami cerpen yang dipaparkan. Ah, mungkin aku tidak se-&lt;i&gt;deep&lt;/i&gt;&amp;nbsp;penulisnya barangkali.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
***&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Apa yang pasti, usai membaca Antologi Cerpen KLCC ini, pastinya ramai antara kalian yang bakal melihat bangunan pencakar langit mercu tanda Kuala Lumpur itu dari perspektif yang berlainan, mungkin sekali lewat kaca mata berona ungu!&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
=)&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=4lMpgOc7wF0:zgA0NEpQuoE:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=4lMpgOc7wF0:zgA0NEpQuoE:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=4lMpgOc7wF0:zgA0NEpQuoE:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=4lMpgOc7wF0:zgA0NEpQuoE:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=4lMpgOc7wF0:zgA0NEpQuoE:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=4lMpgOc7wF0:zgA0NEpQuoE:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=4lMpgOc7wF0:zgA0NEpQuoE:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=4lMpgOc7wF0:zgA0NEpQuoE:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=4lMpgOc7wF0:zgA0NEpQuoE:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=4lMpgOc7wF0:zgA0NEpQuoE:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=4lMpgOc7wF0:zgA0NEpQuoE:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/2626841426238166086/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=2626841426238166086&amp;isPopup=true" title="0 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/2626841426238166086?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/2626841426238166086?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/04/349-siri-ulasan-buku-32-antologi-cerpen.html" title="349: [siri ulasan buku] #32 - antologi cerpen klcc." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;AkUEQXY5eSp7ImA9WhBWE0U.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-2911639228945008485</id><published>2013-04-08T10:30:00.000+08:00</published><updated>2013-04-08T10:30:00.821+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-04-08T10:30:00.821+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="siri gambar nan sekeping." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="perihal KLCC." /><title>348: [siri gambar nan sekeping] #07 - salah-satu sebab kenapa kau MESTI dapatkan antologi cerpen KLCC sebelum ia habis di pasaran.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-Q8AhGpK3TkE/UWGcQyby79I/AAAAAAAACsM/uo7Zj9lZUUI/s1600/Goodreads+-+Fiza+Nasri+(Kuala+Lumpur,+Malaysia)'s+review+of+KLCC.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="408" src="http://4.bp.blogspot.com/-Q8AhGpK3TkE/UWGcQyby79I/AAAAAAAACsM/uo7Zj9lZUUI/s640/Goodreads+-+Fiza+Nasri+(Kuala+Lumpur,+Malaysia)'s+review+of+KLCC.png" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=CVI95ORMuIA:XVKxa965cfU:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=CVI95ORMuIA:XVKxa965cfU:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=CVI95ORMuIA:XVKxa965cfU:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=CVI95ORMuIA:XVKxa965cfU:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=CVI95ORMuIA:XVKxa965cfU:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=CVI95ORMuIA:XVKxa965cfU:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=CVI95ORMuIA:XVKxa965cfU:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=CVI95ORMuIA:XVKxa965cfU:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=CVI95ORMuIA:XVKxa965cfU:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=CVI95ORMuIA:XVKxa965cfU:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=CVI95ORMuIA:XVKxa965cfU:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/2911639228945008485/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=2911639228945008485&amp;isPopup=true" title="0 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/2911639228945008485?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/2911639228945008485?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/04/348-siri-gambar-nan-sekeping-07-salah.html" title="348: [siri gambar nan sekeping] #07 - salah-satu sebab kenapa kau MESTI dapatkan antologi cerpen KLCC sebelum ia habis di pasaran." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-Q8AhGpK3TkE/UWGcQyby79I/AAAAAAAACsM/uo7Zj9lZUUI/s72-c/Goodreads+-+Fiza+Nasri+(Kuala+Lumpur,+Malaysia)'s+review+of+KLCC.png" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;Ck8ARnw8fSp7ImA9WhBWE0g.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-4173446314268999222</id><published>2013-04-08T00:07:00.000+08:00</published><updated>2013-04-08T00:07:27.275+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-04-08T00:07:27.275+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="HIM." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="dari tumblr." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="siri puisi bukan peribadi." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="soal hati." /><title>347: flowers.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/--hp5NKr9Ht0/UWGX0xv-lLI/AAAAAAAACsE/jPO0jhVvLeg/s1600/tumblr_lo33vqORRP1qi5f0io1_r1_500.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="640" src="http://3.bp.blogspot.com/--hp5NKr9Ht0/UWGX0xv-lLI/AAAAAAAACsE/jPO0jhVvLeg/s640/tumblr_lo33vqORRP1qi5f0io1_r1_500.jpg" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=z6M401rsn1A:jBFs9w0vjH0:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=z6M401rsn1A:jBFs9w0vjH0:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=z6M401rsn1A:jBFs9w0vjH0:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=z6M401rsn1A:jBFs9w0vjH0:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=z6M401rsn1A:jBFs9w0vjH0:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=z6M401rsn1A:jBFs9w0vjH0:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=z6M401rsn1A:jBFs9w0vjH0:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=z6M401rsn1A:jBFs9w0vjH0:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=z6M401rsn1A:jBFs9w0vjH0:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=z6M401rsn1A:jBFs9w0vjH0:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=z6M401rsn1A:jBFs9w0vjH0:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/4173446314268999222/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=4173446314268999222&amp;isPopup=true" title="0 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/4173446314268999222?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/4173446314268999222?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/04/347-flowers.html" title="347: flowers." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://3.bp.blogspot.com/--hp5NKr9Ht0/UWGX0xv-lLI/AAAAAAAACsE/jPO0jhVvLeg/s72-c/tumblr_lo33vqORRP1qi5f0io1_r1_500.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;C0EEQXw7eip7ImA9WhBWEUk.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-5482975532951722142</id><published>2013-04-05T14:00:00.000+08:00</published><updated>2013-04-05T14:00:00.202+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-04-05T14:00:00.202+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="perihal KLCC." /><title>346: "Kau tak sempat beli KOPI dan BOLA sebab sudah sold out? Jangan sepak bontot sendiri dan dapatkan KLCC dengan segera!" BISIK anak kucing comel itu kepada kau.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-31y9jwczm_E/UV5eofkLD1I/AAAAAAAACrY/S5Vb7taxXCU/s1600/11574_136604833177381_1598592660_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="400" src="http://4.bp.blogspot.com/-31y9jwczm_E/UV5eofkLD1I/AAAAAAAACrY/S5Vb7taxXCU/s400/11574_136604833177381_1598592660_n.jpg" width="399" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Rasanya dah ramai yang tahu tentang antologi edisi khas ketiga &lt;a href="https://www.facebook.com/BukuFixi?fref=ts"&gt;FIXI&lt;/a&gt; iaitu &lt;a href="https://www.facebook.com/BukuCerpenKLCC"&gt;KLCC&lt;/a&gt; yang bakal dilancarkan secara rasminya pada 17 April nanti. Aku tengok kat twitter dengan facebook pun dah ramai yang cakap dah pra-pesan, ada yang dah habis baca dan ulas di &lt;a href="http://www.goodreads.com/book/show/17648652-klcc"&gt;Goodreads&lt;/a&gt;.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Alhamdulillah, salah satu cerpen aku turut termuat dalam antologi ni, jadinya bertambah-tambahlah&amp;nbsp;&lt;i&gt;resume&amp;nbsp;&lt;/i&gt;koleksi karya aku yang dah diterbitkan; dimulakan dengan BISIK, selepas itu koleksi cerpen KOPI, antologi cerpen BOLA, koleksi cerpen UNTUK SEPARA TUHAN (yang ini bawah terbitan Buku Hitam Press) dan yang terkini, semestinya KLCC.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Nah, senarai penuh barisan penulis dalam antologi edisi khas yang hanya dicetak 1,500 naskah ini:&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;1. Jangan Terjun : Nadia Khan&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
2. Ground Zero : Khairul Nizam Khairani&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
3. Mata : Shaz Johar&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
4. Ripuk :&amp;nbsp; Hazrul Rizwan&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
5. Nyawa : Raja Faisal&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
6. Warisan : Julie Anne&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
7. Dalam Tangan Papa : Adib Zaini&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
8. Takdir : Hani Amira Suraya&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
9. Gadis dan Dua Menara : Faratira Aimiza&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
10. 2 Tiang 1 Jambatan: Shafaza Zara Syed Yusof&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
11. Empat: Mim Jamil&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;b&gt;12. Kalau Lapar Cari Chomet : Syaihan Syafiq&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
13. Serikandi Malaysia : Arif Zulkifli&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
14. Izzaq : Faizal Sulaiman&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
15. Penjaga : Dayang Noor&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
16. Jemput Makan : Zulaikha Sizarifalina Ali&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
17. Gerbang Neraka : Ridhwan Saidi&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
18. Nek Som, KLCC dan Kucing Bernama Zorg : Azrin Fauzi&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #666666; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
19. Koc Lampu Capai Cakerawala: Azura Mustafa&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Melihat kepada &lt;i&gt;line-up&lt;/i&gt;&amp;nbsp;kali ini, aku bersyukur sebab dapat bersama-sama dengan mereka yang aku kira jauh lebih handal menulis berbanding aku. Terasa kerdil benar berdiri sebaris dengan nama besar seperti Nadia Khan, Khairul Nizam Khairani, Shaz Johar, Hazrul Rizwan, Raja Faisal, Julie Anne, Adib Zaini, Shafaza Zara Syed Yusof (yang ini paling aku gerun sebenarnya), Faizal Sulaiman, Dayang Noor (&lt;i&gt;my personal idol&lt;/i&gt;) dan semestinya Ridhwan Saidi. Penulis-penulis lain pun tak kurang hebatnya dan aku memang tak sabar mahu ketemu yang lain-lain masa pelancaran antologi ni nanti.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Peringatan awal: khabarnya antologi ini sedang ligat dipesan di atas talian. Jadinya jangan ulangi tragedi gagal mendapatkan KOPI dan BOLA (yang kini sudahpun &lt;i&gt;sold-out&lt;/i&gt;) dan dapatkan KLCC dengan segera.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Ini halaman pertama cerpen aku, &lt;i&gt;loosely&lt;/i&gt;&amp;nbsp;inspired daripada kisah benar yang terjadi kat salah seorang kenalan aku masa aku belajar kat UiTM Kedah dulu.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-I63xPKhHraE/UV5f8RLuyGI/AAAAAAAACrk/_ZKai2rZIfk/s1600/303121_140660232771841_1895707464_n.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="400" src="http://1.bp.blogspot.com/-I63xPKhHraE/UV5f8RLuyGI/AAAAAAAACrk/_ZKai2rZIfk/s400/303121_140660232771841_1895707464_n.png" width="396" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Apa yang menariknya kali ni adalah pelancaran KLCC ni akan dibuat di Stor DBP pada 17 April nanti. Tengok kat bawah ni utk &lt;i&gt;details &lt;/i&gt;lebih lanjut.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-ESpZFOtrdK0/UV5g_MSiWGI/AAAAAAAACr0/xEFxcMwybpo/s1600/600396_495281977187496_674789953_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="640" src="http://2.bp.blogspot.com/-ESpZFOtrdK0/UV5g_MSiWGI/AAAAAAAACr0/xEFxcMwybpo/s640/600396_495281977187496_674789953_n.jpg" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"&gt;
Insya-Allah aku akan turun beri sokongan kepada pelancaran antologi ini dan juga persembahan teater tersebut. Cuma aku sedikit gusar sebab ia mula jam 8.30 malam, hendak pergi tak ada masalah, hendak balik ke UKM tu yang masalah sedikit. (melainkan kalau ada sesiapa yang sudi tumpangkan... hihi...)&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"&gt;
Tiket untuk menonton tak mahalpun, cuma RM25. Khabarnya ramai penulis KLCC yang akan turun (termasuklah aku, mungkin).&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"&gt;
Aku mahu pakai warna ungu, cocok dengan warna kulit antologi buku ini. Hiks.&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"&gt;
Jadi, jumpa di sana nanti, ya?&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"&gt;
=)&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=K8MG3aINO88:mct0BeHqoYw:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=K8MG3aINO88:mct0BeHqoYw:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=K8MG3aINO88:mct0BeHqoYw:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=K8MG3aINO88:mct0BeHqoYw:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=K8MG3aINO88:mct0BeHqoYw:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=K8MG3aINO88:mct0BeHqoYw:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=K8MG3aINO88:mct0BeHqoYw:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=K8MG3aINO88:mct0BeHqoYw:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=K8MG3aINO88:mct0BeHqoYw:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=K8MG3aINO88:mct0BeHqoYw:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=K8MG3aINO88:mct0BeHqoYw:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/5482975532951722142/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=5482975532951722142&amp;isPopup=true" title="0 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/5482975532951722142?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/5482975532951722142?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/04/346-kau-tak-sempat-beli-kopi-dan-bola.html" title="346: &quot;Kau tak sempat beli KOPI dan BOLA sebab sudah sold out? Jangan sepak bontot sendiri dan dapatkan KLCC dengan segera!&quot; BISIK anak kucing comel itu kepada kau." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-31y9jwczm_E/UV5eofkLD1I/AAAAAAAACrY/S5Vb7taxXCU/s72-c/11574_136604833177381_1598592660_n.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;Dk8ERng4fip7ImA9WhBWEE0.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-1078055440951553530</id><published>2013-04-04T00:00:00.000+08:00</published><updated>2013-04-04T00:00:07.636+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-04-04T00:00:07.636+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="siri sekadar cuci mata." /><title>345: [siri sekadar cuci mata] #20 - kenapa babak ni tak ada dalam filem g.i. joe yang baru tu? KENAPA??!!</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
Baru-baru ini aku berpeluang menonton G.I. Joe: Retaliation lakonan abam-abam sasa The Rock, Channing Tatum dan D.J. Cotrona.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
Cerita boleh tahan, merapu-rapik, tembak-tembak, bergocoh tak kira lokasi dan jalan cerita yang... ehnn... &lt;i&gt;lets just say&lt;/i&gt;&amp;nbsp;aku terlelap juga beberapa minit tengah-tengah filem ini.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
Yang pastinya, kecewa bila aku dapat tahu babak 'ini' (lihat gambar bawah) dipotong gara-gara dengan &lt;a href="http://www.towleroad.com/2013/03/this-scene-was-cut-from-the-new-gi-joe-movie.html"&gt;alasan&lt;/a&gt; penerbitnya berpendapat babak ini "gagal menterjermahkan persahabatan antara kedua-dua watak Channing Tatum dan The Rock.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;b&gt;Wadefarts?!&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
REALLY??!!&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;a name='more'&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-IHwsLyM2bzE/UVwvec6UBOI/AAAAAAAACrA/XHh46hWkkiU/s1600/dj+cotrona+3-400x674.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-IHwsLyM2bzE/UVwvec6UBOI/AAAAAAAACrA/XHh46hWkkiU/s1600/dj+cotrona+3-400x674.jpeg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-kCYKxjs9a7U/UVwvgLoLTnI/AAAAAAAACrI/_41C6kcRBD0/s1600/Screen-Shot-2013-04-01-at-12.19.02-PM-630x280.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-kCYKxjs9a7U/UVwvgLoLTnI/AAAAAAAACrI/_41C6kcRBD0/s1600/Screen-Shot-2013-04-01-at-12.19.02-PM-630x280.png" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;span id="goog_1483580116"&gt;&lt;/span&gt;&lt;span id="goog_1483580117"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=bnI368IcIho:sv7h5bVYhJs:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=bnI368IcIho:sv7h5bVYhJs:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=bnI368IcIho:sv7h5bVYhJs:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=bnI368IcIho:sv7h5bVYhJs:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=bnI368IcIho:sv7h5bVYhJs:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=bnI368IcIho:sv7h5bVYhJs:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=bnI368IcIho:sv7h5bVYhJs:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=bnI368IcIho:sv7h5bVYhJs:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=bnI368IcIho:sv7h5bVYhJs:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=bnI368IcIho:sv7h5bVYhJs:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=bnI368IcIho:sv7h5bVYhJs:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/1078055440951553530/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=1078055440951553530&amp;isPopup=true" title="1 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/1078055440951553530?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/1078055440951553530?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/04/345-siri-sekadar-cuci-mata-20-kenapa.html" title="345: [siri sekadar cuci mata] #20 - kenapa babak ni tak ada dalam filem g.i. joe yang baru tu? KENAPA??!!" /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://2.bp.blogspot.com/-IHwsLyM2bzE/UVwvec6UBOI/AAAAAAAACrA/XHh46hWkkiU/s72-c/dj+cotrona+3-400x674.jpeg" height="72" width="72" /><thr:total>1</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;A0IAQ3cyfSp7ImA9WhBXGU8.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-5611825179582745993</id><published>2013-04-03T03:05:00.001+08:00</published><updated>2013-04-03T03:05:42.995+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-04-03T03:05:42.995+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="soal hati." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="nota pendek." /><title>344: syukur, dia sudah selamat pulang.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://www.azyani.com/wp-content/uploads/2011/06/alhamdulillah_1280x800-500x334.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://www.azyani.com/wp-content/uploads/2011/06/alhamdulillah_1280x800-500x334.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
itu saja lafaz aku dari kejauhan.&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
semoga dia baik-baik saja.&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=SBNgI4imJa0:-A6perP20Y8:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=SBNgI4imJa0:-A6perP20Y8:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=SBNgI4imJa0:-A6perP20Y8:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=SBNgI4imJa0:-A6perP20Y8:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=SBNgI4imJa0:-A6perP20Y8:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=SBNgI4imJa0:-A6perP20Y8:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=SBNgI4imJa0:-A6perP20Y8:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=SBNgI4imJa0:-A6perP20Y8:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=SBNgI4imJa0:-A6perP20Y8:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=SBNgI4imJa0:-A6perP20Y8:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=SBNgI4imJa0:-A6perP20Y8:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/5611825179582745993/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=5611825179582745993&amp;isPopup=true" title="0 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/5611825179582745993?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/5611825179582745993?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/04/344-syukur-dia-sudah-selamat-pulang.html" title="344: syukur, dia sudah selamat pulang." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;A0EFSHo_fip7ImA9WhBXGU8.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-2943532373664688028</id><published>2013-04-02T01:20:00.002+08:00</published><updated>2013-04-03T03:06:59.446+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-04-03T03:06:59.446+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="catatan peribadi." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="perihal BISIK." /><title>343: dua puluh hal yang semua penulis patut tahu tentang naratif penceritaan.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-5z6FOsK8pSk/UVILnEKOowI/AAAAAAAACp4/TCWxTaFRWbQ/s1600/tumblr_mjf4xt19vr1roja4ko1_500.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="178" src="http://2.bp.blogspot.com/-5z6FOsK8pSk/UVILnEKOowI/AAAAAAAACp4/TCWxTaFRWbQ/s320/tumblr_mjf4xt19vr1roja4ko1_500.gif" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Baiklah.&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-size: xx-small;"&gt;*teguk kopi*&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Memandangkan aku berasa agak akademik dan ala-ala ilmiah hari ini, mari kita belajar serba-sedikit tentang naratif penceritaan dalam sesebuah penulisan fiksyen.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Mana-mana yang rasa entri kali ini agak berat sila beredar cepat, sebab aku rasa entri ini agak panjang sebenarnya.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Kau telah diberi amaran.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Seperti yang sedia maklum, naratif adalah suatu susunan kejadian yang dilaporkan (atau dipersembahkan) sama ada mengikut kronologi kejadian itu berlaku ataupun tidak. Info selebihnya sila gugel sendiri sebab ini bukan kuliah Kesusasteraan 101.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit; font-size: xx-small;"&gt;*ehem*&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;a name='more'&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family: inherit; font-size: x-large;"&gt;&lt;b&gt;1. Ketahui 'suara' naratif kau&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Benda pertama yang kau patut tahu ketika kau tulis sesuatu cerita ialah, siapa yang &lt;i&gt;menceritakan &lt;/i&gt;cerita ini? Adakah watak kau yang bernama Mahmud itu menceritakan dalam suaranya sendiri? Atau ada suara lain yang mempersembahkan cerita si Mahmud ini kepada dia? Atau adakah kisah si Mahmud ini diceritakan oleh beberapa watak sampingan iaitu rakan sekelas Mahmud yang sebenarnya dalam diam mahu tangkap dia dan tambat budak busuk itu ke sebuah dahan dan bogelkan dia? Atau adakan kerusi kayu dengan penyadar sumbing yang Mahmud si gemuk busuk itu duduk ceritakan dan laporkan apa yang dia buat saban hari di sekolah?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Sebenarnya, boleh saja kau tulis sesebuah cerita tanpa 'suara' naratif ini, tapi sewajarnya kau patut tahu secara automatik 'suara' naratif kau pada pengakhiran perenggan pertama cerpen/novel/trilogi/saga yang kau sedang tulis itu, atau kau bakal tulis suatu cerpen merapu-rapik macam orang tengah high LSD tulis dan sekaligus akan membuat pembaca rasa menyampah (sebab &lt;i&gt;obviously&lt;/i&gt;&amp;nbsp;tak faham apa yang kau tulis) dan koyak cerpen/novel/trilogi/saga yang kau tulis dengan gigih itu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit; font-size: x-large;"&gt;&lt;b&gt;2. Tahu beza perspektif pandangan pertama (first-person point of view) dengan perspektif pandangan orang ketiga (third person POV)&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Baiklah. Kau dah siap tulis perenggan pertama tentang kisah Mahmud si gemuk busuk kuat kentut itu. Untuk memudahkan kau, &lt;i&gt;first-person POV&lt;/i&gt;&amp;nbsp;ini selalunya menggunakan kata ganti nama pertama, iaitu "saya" atau "aku". Contohnya; (Aku masuk kedai buku tu dan nampak Mahmud si gemuk kuat kentut itu. Aku tendang bontot dia laju-laju sampai dia terjatuh. Aku tengok dia tak nangis tapi bangun dan kejar aku sambil koyak baju dan seluarnya macam The Incredible Hulk). &lt;i&gt;Third-person POV &lt;/i&gt;pulak bila kau guna kata ganti nama ketiga macam "dia", "mereka", "Mahmud". Contohnya; (Dia kejar budak kurus kering itu dengan kelajuan 100 kilometer sejam. Tak semena-mena, dia ditahan polis trafik yang membuat &lt;i&gt;road-block &lt;/i&gt;di tengah-tengah koridor yang menuju ke kantin sekolah).&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit; font-size: x-large;"&gt;&lt;b&gt;3. Ada juga perspektif pandangan orang kedua (second-person POV)&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Yang ini menggunakan kata ganti nama "kau". Pada hemat aku, menggunakan 'suara' &lt;i&gt;second-person POV &lt;/i&gt;ni bijak, tapi agak susah hendak ceritakan sebenarnya. Susah nak terangkan, kau kena cuba tulis sendiri baru kau tahu betapa susahnya nak tulis naratif dalam POV ni. Contohnya; (Kau rasa perlahan-lahan badan kau mengembang, baju kemeja putih dengan seluar biru sekolah kau mula tetas. Kulit kau bertukar jadi hijau!)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit; font-size: x-large;"&gt;&lt;b&gt;4. Antara &lt;i&gt;menonton&lt;/i&gt; dengan &lt;i&gt;melaluinya&lt;/i&gt; adalah dua hal yang amat berbeza.&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Kau pernah tonton wayang? Tengok drama Korea kat laptop? Ah, membaca sebenarnya sama saja pengalaman macam menonton filem, cuma durasinya (kalau novellah maksud aku) jauh lebih panjang daripada sejam empat puluh minit yang kau bazirkan ulang tengok Winter Sonata lepas tu nangis sorang-sorang kat dalam bilik.&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;i&gt;Third-person POV &lt;/i&gt;ni kau kena anggap macam sebiji kamera yang tergantung ala-ala pakcik crew kamera yang ikut watak kau ke mana saja dia pergi dan melaporkan apa yang watak kau tengah buat. Kadang-kadang pakcik crew kamera ni penat jadinya dia berhenti rehat kat bangku sekejap tapi masih usyar rapat kat watak tu dari jauh, kadang-kadang dia suka zoom dekat-dekat sampai nak masuk dalam lubang hidung si Mahmud tu. Dalam erti kata lain, macam menonton.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;i&gt;First-person POV&lt;/i&gt;&amp;nbsp;pulak macam kau bagi kamera tu kat salah seorang watak dalam cerita tu, (contohnya si Mahmud) atau kau sumbat je kamera tu dalam lubang hidung si Mahmud tu dan rakam apa yang si Mahmud tu nampak. Dalam erti kata lain, si Mahmud tu sendiri yang jadi pakcik kamera yang bertanggungjawab merakam dan melaporkan apa yang dia lalui. Faham? Oh, &lt;i&gt;second-person POV&lt;/i&gt;&amp;nbsp;pun sama jugak macam &lt;i&gt;first-person POV&lt;/i&gt;&amp;nbsp;cuma kali ni kamera tu kau jolok masuk dalam mata kau sendiri dan kau tekan punat merah yang rakam apa yang kau nampak dan lalui. Yay!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: inherit; font-size: x-large;"&gt;&lt;b&gt;5. Berapa banyak yang patut pembaca 'patut' tahu.&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
Persoalan ini agak &lt;i&gt;tricky&lt;/i&gt;&amp;nbsp;tapi mustahak sebenarnya. Kau sebagai penulis patut hadkan berapa banyak yang patut pembaca kau tahu tentang sesuatu perkara yang berlaku dalam naratif kau. Sebagai contoh, &lt;i&gt;first-person POV&lt;/i&gt;, pembaca hanya didedahkan oleh apa yang Mahmud si gemuk busuk tu fikirkan, rasa pedas nasi goreng yang dia telan tu, sakit hatinya bila Julia tolak pelawaan dia untuk tengok wayang bersama. Tapi kalau &lt;i&gt;third-person POV&lt;/i&gt;, pembaca boleh tahu buah fikiran semua watak yang tengah kejar Mahmud yang mencuri rambutan kat dusun Pakcik Dollah yang fidofilia itu. Atau kau, sebagai penulis, langsung tak dedahkan buah fikiran mana-mana watak yang tengah belasah Mahmud separuh mati, tapi sekadar melaporkan ala-ala Karam Singh Walia untuk TV3.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-imMuDZbxShA/UVnA4RHO2EI/AAAAAAAACqI/Qoxnb3IhBEs/s1600/owl_chasing_hedgehog.gif" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="237" src="http://2.bp.blogspot.com/-imMuDZbxShA/UVnA4RHO2EI/AAAAAAAACqI/Qoxnb3IhBEs/s320/owl_chasing_hedgehog.gif" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;b&gt;&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;6. Anggap pembaca macam tengah mengendap kau menulis - gaya objektif&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
Gaya objektif ni boleh diibaratkan macam kau letak dua-tiga ekor anak kucing dalam kotak kasut, lepas tu kau ajak pembaca kau jenguk tengok keletah anak kucing tu sambil kau duduk bersimpuh kat sebelah dan ceritakan yang Tommy Hilfiger yang bertompok tu tengah mengiau, Coco Chanel yang warna oren tu tengah jilat tapak tangannya, Miuchia Prada yang warna hitam legam tu selamba kodok kencing kat satu sudut dalam kotak kasut tu.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;&lt;b&gt;7. Pembaca seorang psikik, otak dia 'bercantum' secara telepatik dengan salah satu watak - gaya subjektif&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
Kau bagi alat kawalan jauh kamera yang kau jolok dalam hidung si Mahmud tu kat pembaca kau dan biar pembaca kau 'rasa' apa yang Mahmud tu rasa. Lebih mesra gittew sebab pembaca boleh 'nikmati' apa yang Mahmud rasa secara intelektual, emosi dan rasa kecewa bila Julia yang hot gila tu suka hati je reject offer si Mahmud nak tengok wayang sebab Julia tu sebenarnya seorang lesbian (eh, macam kenal je...)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;&lt;b&gt;8. Gaya Omniscient (aku tak tahu perkataan ni dalam BM apa) - pembaca macam tuhan yang tengah usyar rapat dari atas.&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
Gaya ni aku perhatikan menjadi pilihan banyak penulis kat luar sana; Stephen King salah satu daripadanya. Tak cukup dengan alat kawalan jauh kamera dalam hidung si Mahmud, pembaca disajikan dengan &lt;i&gt;remote&lt;/i&gt;&amp;nbsp;kepada semua watak yang tengah beraksi, jadi pembaca boleh rasa secara majmuk apa yang watak-watak dalam cerita tu tengah lalui, sebijik macam tuhan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;9. Perspektif orang ketiga terbatas.&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
Perspektif orang ketiga terbatas dinamakan sebegitu sebab had apa yang 'diketahui' oleh orang ketiga itu dibatasi oleh sesuatu batasan yang ditetapkan oleh penulis, selalunya dihadkan kepada hanya satu watak tunggal, berbanding dengan lambakan &lt;i&gt;remote control&lt;/i&gt;&amp;nbsp;dalam gaya omniscient kat atas. Gaya perspektif orang ketiga terbatas ni selalunya diaplikasikan kepada hanya satu watak dalam kolektif naratif cerita yang penulis tengah karang untuk timbulkan unsur 'rapat' dan intimasi dengan pembaca.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Contohnya, ambil senario orang kampung tengah kejar Mahmud yang tengah melarikan diri dengan seikat rambutan tadi. Julia, gadis kampung yang dikhuatiri seorang lesbian tu usyar dari jauh je kejadian kejar-mengejar tu, dia boleh je join sekaki, sadung kaki si Mahmud gemuk busuk tu, tapi dia memilih untuk tidak sebab dia nak tengok apa yang orang kampung buat kat Mahmud lepas tu. Adakah Julia keluarkan iPhone dan rakam sebab nak simpan video, atau tengok live, terpulang kepada banyak masa informasi yang penulis hendak pembaca (baca: Julia) tahu dan buat. Faham?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;&lt;b&gt;10. Gaya episodik - kuasa 'melihat' berubah-ubah ikut watak dalam cerita.&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
Kalau korang dah pernah baca &lt;a href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2012/07/264-siri-ulasan-buku-20-hilang-karya.html"&gt;novel Hilang karya kak Dayang Noor&lt;/a&gt;, kau akan perasan yang setiap bab berselang, POV naratifnya bertukar dari seorang lelaki kepada seorang lelaki kepada satu lagi watak, sebelum POV-nya kembali kepada watak lelaki tadi.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Semacam kau silih-tukar &lt;i&gt;remote control&lt;/i&gt;&amp;nbsp;antara kamera Mahmud dengan Julia. Lebih menarik sebenarnya sebab pembaca ada variasi keintiman (ok, sedikit lain macam ayat ni).&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;11. Padangan orang pertama subjektif - sisi dalam first-person POV.&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
POV jenis ini yang paling umum dalam banyak-banyak jenis pandangan orang pertama. Sebabnya, ia membenarkan pembaca tahu setahu-tahunya tentang watak yang satu ini, seolah-olah pembaca berada dalam otak watak utama tersebut, menyebabkan &lt;i&gt;thrill&lt;/i&gt;&amp;nbsp;dan tahap keterujaan pembacaan agak tinggi sebenarnya. Ini adalah jenis POV yang aku cuba adaptasi dalam novel sulung aku iatu 'Bisik'. Dalam erti kata lain, pandangan orang pertama subjektif ni tak lain macam sang penulis benar-benar menjiwai watak utama dalam penceritaannya itu, lengkap dengan memakai busana dan gestur tubuh sang watak tersebut tatkala dia sedang menaip cerita tersebut.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;12. Teknik penceritaan objektif.&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
Pernah baca surat khabar atau manuskrip teater? Nah, teknik penceritaan ini sama macam itulah. Teknik penceritaan objektif menyingkirkan semua perincian terhadap perasaan dan gelodak jiwa yang dilalui oleh watak-watak dalam naskah dan hanya menceritakan apa yang dilihat. Sisi perincian emosi watak adalah tertakluk kepada interpretasi pembaca itu sendiri. Sebenarnya, ia juga tertakluk kepada penulis itu juga - berapa banyak yang dia (selaku penulis) mahu simpan dan biarkan atas tafsiran pembaca itu sendiri. Semakin &amp;nbsp;naratif itu bersifat objektif, semakin tinggilah beban tafsiran pembaca.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;13. Teknik pandangan pertama omniscient&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
Macam huraian #8 tadi, gaya penceritaan omniscient ni menganggap pembaca macam tuhan, dia tahu semua yang berlaku, cuma naratif ayatnya dalam ayat pandangan orang pertama. Setakat ini aku hanya perasan teknik ini wujud dalam dua novel iaitu &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/The_lovely_bones"&gt;The Lovely Bones&lt;/a&gt; dan &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/My_Name_Is_Red"&gt;My Name is Red&lt;/a&gt;. Tak banyak penulis (pada hemat akulah) boleh menulis dalam naratif ini dengan baik sebab naratif ini agak &lt;i&gt;tricky&lt;/i&gt;&amp;nbsp;untuk dibangunkan sebenarnya. Macam dalam The Lovely Bones, watak utamanya seorang gadis yang sudahpun mati, makanya agak 'logik' jugalah kalau perspektifnya agak omniscient. Sesebuah jalan cerita yang menggunakan teknik ini (sekali lagi, pada hemat aku) harus mempunyai watak yang 'bijak' kerana kalau watak itu bukan seorang psikik, hantu, tuhan atau roh yang merayau-rayau mungkin sekali naratifnya agak jadi agak janggal.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;14. Narator sisi pandangan orang pertama yang pelbagai.&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
Ada juga novel yang aku baca punya banyak &lt;i&gt;first-person POV&lt;/i&gt;. Bab pertama diceritakan dari mata Mahmud, bab kedua dari Julia, bab ketiga dari Pak Dollah. Apa yang pasti, setiap satu 'suara' naratif ini harus boleh dibezakan dengan mudah oleh pembaca.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;15. Jadi, mana satu POV yang paling popular?&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-re37wlQil5c/UVnBYmhUkzI/AAAAAAAACqQ/Kb7G4iDdeeo/s1600/raised_eyebrow.gif" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="133" src="http://1.bp.blogspot.com/-re37wlQil5c/UVnBYmhUkzI/AAAAAAAACqQ/Kb7G4iDdeeo/s320/raised_eyebrow.gif" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
Pada hemat aku, naratif yang paling popular dan diguna oleh kebanyakan penulis adalah &lt;i&gt;first-person subjective&lt;/i&gt;&amp;nbsp;dan juga &lt;i&gt;third-person limited&lt;/i&gt;. Pandangan orang pertama lazimnya menjadi pilihan di kalangan novel remaja kerana ia memberi ruang keintiman yang cukup-cukup makan kepada pembaca untuk memancing pembaca terus membaca dan habiskan novel tersebut.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;16. Saya mahu novel say ditulis dalam perspektif pandangan pertama, dan kemudian dalam bab berselang ditukar dengan pandanga orang ketiga, boleh tak?&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
Tak ada masalah. Itu tulisan kau pulak. Tapi harus diingatkan, menukar POV secara bergilir dalam sesebuah manuskrip bakal menjadi sangat-sangat rumit kalau ia tidak ditulis dengan berhati-hati. Mungkin kau punya logik yang tersendiri mengapa kau mahu persepektif berselang begitu makanya terserahnya. Asalkan ada &lt;i&gt;sebab &lt;/i&gt;kau buat begitu. Adakah teknik persepektif berselang itu kerana kau mahu buat segmentasi episod (baca: imbas kembali, imbas ke hadapan) atau kau sekadar mahu sesuatu yang maha kompleks seperti membaca &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Naked_Lunch"&gt;novel ini&lt;/a&gt;. Terserah.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;17. Harus konsisten, harus jelas.&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
Pilihlah mana POV sekalipun, yang penting dua hal ini MESTI ada. Harus konsisten, harus jelas.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;18. Anggap pembaca macam boneka dan POV itu seperti tali-tali yang mengawal boneka itu.&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
Jujurnya tugas seorang pencerita (baca: penulis) bukanlah menjadi 'rakan' kepada pembaca. Sebaliknya pencerita ini hanya menjalankan tugasnya mencerita, tidak lebih dari itu. Ini adalah kerana sebanyak mana informasi yang pembaca tahu atau peroleh dari pembacaannya itu benar-benar bergantung kepada si pencerita. Kurangkan penceritaan, maka kuranglah apa yang pembaca tahu. Lebihkan penceritaan, maka banyaklah yang pembaca akan tahu. Kadang-kadang wujud juga pencerita yang berselindung di sebalik naratif yang tidak berguna, menceritakan perihal yang 'bohong' belaka kepada pembaca, hanya untuk didedahkan oleh satu lagi naratif baru di hujung naskah yang memberitahu bahawa pencerita pertama yang sepanjang novel setebal 1368 halaman itu telah menipu pembaca hidup-hidup dengan kisah pembohongan yang didedahkan oleh pencerita kedua pada halaman 1366, iaitu di halaman epilog. Rupa-rupanya si pencerita pertama tu orang gila yang sedang bercerita kepada pembaca. Genius, bukan?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;19. Perbezaan perspektif boleh timbulkan unsur ketegangan.&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
Pandangan orang ketiga membenarkan pelbagai watak dalam naskah untuk sedar akan perincian dan kejadian yang berlaku dalam satu-satu bab, pembaca juga sedia-maklum akan hal ini. Pandanga orang ketiga omniscient pula membenarkan pembaca tahu lebih banyak tentang kejadian yang diceritakan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Bezakan senario ini:&lt;br /&gt;
Orang kampung tidak tahu akan apa yang setiap satu daripada mereka fikirkan, tapi kau (pembaca) tahu, jadinya kau (pembaca) tahu yang Julia sebenarnya merancang untuk menculik Mahmud dan menjual ginjalnya kepada pasaran gelap, dan Mahmud tidak tahu tentang hal ini.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dengan senario ini:&lt;br /&gt;
Mahmud berasa sangat cuak dan curiga apabila melihat Julia mula membuat beberapa siri panggilan telefon. Disusuli oleh perbualan yang tidak begitu jelas kerana Julia dikerumuni orang kampung. Mahmud hampiri Julia, cuba untuk menguping perbualan telefon itu, hanya untuk disepak-terajang oleh Julia. Sah, Mahmud syak mesti ada sesuatu yang tidak kena pada Julia.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nampak beza naratif antara kedua-dua senario di atas? &lt;span style="font-size: xx-small;"&gt;*sengih*&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;20. Kalau tidak pasti, padam dan tulis semula.&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
Ini hal habis akhir yang aku sering amalkan. Aku akui, dua-tiga bab awal manuskrip Bisik ditulis dalam POV orang ketiga omniscient. Masuk bab keempat, aku rasa 'suara' Mikael itu sebenarnya lagi 'dekat' dengan aku berbanding dengan yang lain-lain. Makanya aku rombak semula, tulis balik dalam POV Mikael. Nah, hasilnya banyak pembaca aku yang datang dan bilang mereka suka akan naratif aku sebegitu. &lt;span style="font-size: xx-small;"&gt;*sengih lagi*&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-agYWH8bv1Y0/UVnBs8hIC8I/AAAAAAAACqY/NXuouUvjUcU/s1600/thank_you.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/-agYWH8bv1Y0/UVnBs8hIC8I/AAAAAAAACqY/NXuouUvjUcU/s320/thank_you.gif" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=7DiCd698yV0:A3ncyIHbCtI:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=7DiCd698yV0:A3ncyIHbCtI:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=7DiCd698yV0:A3ncyIHbCtI:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=7DiCd698yV0:A3ncyIHbCtI:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=7DiCd698yV0:A3ncyIHbCtI:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=7DiCd698yV0:A3ncyIHbCtI:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=7DiCd698yV0:A3ncyIHbCtI:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=7DiCd698yV0:A3ncyIHbCtI:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=7DiCd698yV0:A3ncyIHbCtI:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=7DiCd698yV0:A3ncyIHbCtI:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=7DiCd698yV0:A3ncyIHbCtI:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/2943532373664688028/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=2943532373664688028&amp;isPopup=true" title="1 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/2943532373664688028?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/2943532373664688028?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/04/343-dua-puluh-hal-yang-semua-penulis.html" title="343: dua puluh hal yang semua penulis patut tahu tentang naratif penceritaan." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://2.bp.blogspot.com/-5z6FOsK8pSk/UVILnEKOowI/AAAAAAAACp4/TCWxTaFRWbQ/s72-c/tumblr_mjf4xt19vr1roja4ko1_500.gif" height="72" width="72" /><thr:total>1</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;A0EHRn48fyp7ImA9WhBXGU8.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-906703754296301548</id><published>2013-03-27T13:30:00.000+08:00</published><updated>2013-04-03T03:07:17.077+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-04-03T03:07:17.077+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="catatan peribadi." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="perihal BISIK." /><title>342: apa yang aku sebagai seorang penulis kurang gaji buat untuk menulis.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Rasanya aku bukanlah orang yang paling ampuh untuk berbicara tentang aspek penulisan kerana aku sendiri akui yang karya-karya aku yang (alhamdulillah) setakat ini telah tersiar teramatlah sedikit sehingga boleh dibilang dengan sebelah tangan sahaja jumlahnya. Namun ada yang datang kepadaku dan bertanyakan tentang bagaimana aku selaku seorang penulis menjalani proses menzahirkan apa yang terbenam di dalam otak ke dalam ruang sempit segi empat bercetak bernama kertas yang ditatap dan dibaca oleh khalayak umum.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Baiklah. Membebel panjang tidak berguna, mari kita teruskan membaca.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Seperti yang kita sedia maklum, menulis cerpen (atau novel) memerlukan naratif dan penggerak kepada naratif itu merupakan watak-watak yang bermain di dalam suatu susunan plot yang menceritakan apa yang watak itu lalui, buat dan sebagainya. Tidak perlulah aku ceritakan tentang pelbagai jenis naratif atau &lt;i&gt;point of view &lt;/i&gt;(orang pertama serba tahu, orang pertama terbatas, orang ketiga serba tahu, orang ketiga terbatas, dll), watak (protagonis, antagonis, watak sipi, dll) dan pelbagai jenis gaya menyusun plot (in medias res, secara kronologikal, imbas muka, imbas ke hadapan, dll) kerana aku anggap pembaca yang membaca entri ini sekurang-kurangnya sudah tahu serba sedikit tentang ini semua. Kalaupun tidak tahu, mohon digugel dan baca sendiri.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
=)&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;a name='more'&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Pertama sekali, bekas pensyarahku ketika di peringkat ijazah sarjana muda dulu pernah berkata yang seorang penulis lazimnya mengalami proses berbentuk seperti segitiga.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Di bahagian puncaknya, dinamakan sebagai &lt;b&gt;&lt;u&gt;"Menulis apa yang anda sedia ada tahu"&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;a href="http://wilsonsch3u-01-2012.wikispaces.com/file/view/triangle.png" imageanchor="1" style="clear: right; display: inline !important; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://wilsonsch3u-01-2012.wikispaces.com/file/view/triangle.png" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Di tengah-tengahnya pula &lt;b&gt;&lt;u&gt;"Menulis tentang apa yang watak anda tahu dan mahu tahu"&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Dan akhir sekali di penghujung dasar segitiga itu wujudnya &lt;b&gt;&lt;u&gt;"Menulis tentang apa yang anda dan watak anda mahu pembaca tahu"&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Sehingga kini aku rasa apa yang bekas pensyarah aku kisahkan ini ada betulnya dan sangat efektif bagi aku untuk menjadikan sebuah cerita yang menarik. Mari kita lihat ketiga-tiga fasa ini dengan lebih terperinci.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;1. Menulis apa yang anda sedia ada tahu&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Sebelum mula membuka Microsoft Word (atau apa-apa perisian menulis yang kau guna untuk menulis) selalulah ingat bahawa sebaiknya ambil satu aspek yang anda sedia ada tahu dan mulakan kembangkan aspek itu.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://blogs.clarionledger.com/jmitchell/files/2010/12/john-grisham.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://blogs.clarionledger.com/jmitchell/files/2010/12/john-grisham.jpg" width="287" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Aku ambil satu contoh. Rasanya semua orang pastinya kenal akan John Grisham, novelis prolifik yang terkenal dengan novel cereka fiksyennya yang berjudul 'The Firm'. Beliau merupakan seorang peguam yang berjaya sebelum menempah nama sebagai seorang penulis terkenal bergenre &lt;i&gt;legal thriller&lt;/i&gt;&amp;nbsp;di mana novel beliau terjual dan diulang-cetak beratus-ratus juta salinan ke serata dunia.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Nampak apa yang aku cuba sampaikan?&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Seorang peguam, menulis novel yang berkait-rapat dengan hal-ehwal perundangan, yang sememangnya menjadi makanan rujinya. Ini adalah kerana dengan bermula dengan idea atau aspek yang penulis itu sendiri sudah selesa dan sedia maklum, idea sokongan dan jalan cerita dengan sendirinya akan secara 'magisnya' akan mengalir keluar dari otak dan dipindahkan ke jari-jemari yang menaip di papan kekunci.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Bayangkan John Grisham, seorang peguam yang mempunyai pengalaman berbelas-belas tahun dalam bidang perundangan mahu menulis sesuatu tentang amat asing baginya, sebagai contoh tentang navigasi pelayaran. Semestinya belum sempat dia mahu kembangkan idea itu dia sendiri akan menemui jalan buntu kerana banyak hal tentang aspek pelayaran laut yang dia tidak tahu.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;2. Menulis tentang apa yang watak anda tahu dan mahu tahu&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Apabila sudah mendapat idea atau konsep tentang apa yang mahu ditulis, mula bentukkan suatu perkisahan daripada konsep tersebut. Aku ambil contoh novel sulung aku, &lt;a href="http://fixi.com.my/bisik/"&gt;BISIK&lt;/a&gt;. Watak utamanya, Mikael, seorang graduan UKM yang tinggal di Bangi, menepati hampir kesemua aspek yang aku sendiri lalui. Aku sendiri seorang graduan UKM, tinggal sudah lebih empat tahun di Bangi; makanya latar tempat watak yang aku bentukkan ini dengan mudah sahaja aku visualisasikan dan terjemahkan ke dalam ayat-ayat di dalam novel tersebut. Begitu juga dengan tempat-tempat lain yang Mikael kunjungi dan naiki di dalam novel itu, hampir kesemuanya aku sendiri pernah aku lalui.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Seterusnya, kembangkan lagi perincian watak yang ada itu dengan memasukkan apa yang watak itu tahu dan apa yang dia mahu tahu. Anggap watak yang sedang kau bentukkan itu sebagai sebiji balang kosong yang boleh diisi dengan apa jua jenis cecair atau pepejal yang kau mahu. Aku visualisasikan Mikael itu seorang graduan, tinggal di kawasan Bangi, bekerja sebagai seorang penulis, punya beberapa kawan (watak sokongan, yang aku bangunkan berdasarkan intipati dan perwatakan beberapa individu di sekelilingku yang aku kenal).&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Nah, wataknya sudah mulai 'terisi' dan apa yang tinggal hanyalah ditiupkan 'rohnya' saja. Bagi aku, aku hanya akan letakkan watak yang aku bangunkan ini kepada suatu situasi yang biarkan dia dengan bebasnya berinteraksi dan berbuat semahunya di dalam situasi yang aku bentukkan itu.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Faham? &lt;span style="font-size: xx-small;"&gt;*bunyi cengkerik*&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Mikael, seorang penulis yang baru sahaja memulakan kariernya, dilanda tragedi aneh apabila dia menyaksikan teman serumahnya jatuh dari balkoni dan mati di tempat kejadian. Apa yang berlaku seterusnya? Apa yang Mikael, penulis muda itu bakal lakukan?&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Aku biarkan Mikael ini 'berinteraksi' dengan situasi yang aku bangunkan tersebut. Dia tahu yang kedai serbaneka 7-Eleven ada menyediakan papan kenyataan yang menyediakan iklan rumah atau bilik sewa. Nah, selebihnya aku biarkan Mikael meneruskan langkahnya yang berikut. Jujur aku katakan sebenarnya penceritaan dalam BISIK itu awalnya langsung tidak seperti apa naskah akhir yang dicetak dan dijual sebagai novel yang (terima kasih!) dibeli dan dihayati oleh anda semua. Awalnya, aku andaikan Mikael akan berbuat ini, ini dan ini... Nah, apabila aku biarkan dia berinteraksi dan bersosial dengan latar tempat, masa dan apa yang berlaku ke atasnya, lain pula yang jadi.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Bagi aku, dengan membenarkan watak yang dibangunkan tadi berinteraksi dengan latar tempat, masa dan apa yang berlaku di sekelilingnya, secara tidak langsung aku memberikan kebebasan kepada watak itu untuk meneroka dan menjalani hidupnya secara lebih realis.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Sama prinsipnya seperti permainan video The Sims.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://killscreendaily.com/media/uploads/sims.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://killscreendaily.com/media/uploads/sims.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Kau sediakan latar tempat, masa dan segala macam yang sewajarnya, dan kau 'campak' watak kau ke dalamnya dan perhatikan apa interaksi yang bakal dia lakukan. Secara &lt;i&gt;creepy&lt;/i&gt;-nya watak kau itu (dalam kes akulah!) akan mulai 'hidup' dengan sendirinya dan menjalani kehidupan di dalam dunia yang kau bangunkan itu.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Nah, secara tidak langsung kau akan mula menulis tentang apa yang watak kau mahu tahu.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;3. Menulis tentang apa yang anda dan watak anda mahu pembaca tahu&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Selepas membangunkan watak berdasarkan ciri-ciri dan perihalan yang kau tahu, letakkannya di dalam latar tempat, masa dan berinteraksi secara automatisnya di dalam dunia ciptaan kau itu, langkah seterusnya akan menjadi amat mudah sekali.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Apa yang pada penghujungnya mahu kau capai, watak kau lalui dan pembaca kau dapat tahu hasil daripada membaca cerita yang kau tulis ini.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Untuk "kebaikan" mereka yang masih lagi belum mendapatkan dan membaca BISIK, aku enggan membuat &lt;i&gt;spoiler &lt;/i&gt;di sini. Namun, apa yang aku boleh cakap ialah, pada penghujung cerita ini, aku mahu pembaca tahu yang Mikael itu sebenarnya......... ha, isilah sendiri.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
***&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Nah, tiga fasa yang aku lalui untuk menulis yang aku sendiri amalkan dan sehingga kini alhamdulillah membuahkan hasil penulisan yang aku kira baik, walaupun pada hemat aku, masih terlalu banyak lagi perkara yang aku mahu pelajari tentang teknik-teknik menulis yang baik.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Aku harap dengan huraian entri ini maka serba-sedikit terjawablah soalan ramai orang yang bertanya apakah proses yang aku lalui dalam menghasilkan sebuah karya fiksyen.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Sekian, terima kasih.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
=)&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=yhGojmbak10:-FplbDXK1mI:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=yhGojmbak10:-FplbDXK1mI:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=yhGojmbak10:-FplbDXK1mI:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=yhGojmbak10:-FplbDXK1mI:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=yhGojmbak10:-FplbDXK1mI:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=yhGojmbak10:-FplbDXK1mI:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=yhGojmbak10:-FplbDXK1mI:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=yhGojmbak10:-FplbDXK1mI:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=yhGojmbak10:-FplbDXK1mI:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=yhGojmbak10:-FplbDXK1mI:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=yhGojmbak10:-FplbDXK1mI:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/906703754296301548/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=906703754296301548&amp;isPopup=true" title="0 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/906703754296301548?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/906703754296301548?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/03/342-apa-yang-aku-sebagai-seorang.html" title="342: apa yang aku sebagai seorang penulis kurang gaji buat untuk menulis." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;D08ERHwyeSp7ImA9WhBXEko.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-7253361182645244720</id><published>2013-03-26T13:30:00.000+08:00</published><updated>2013-03-26T13:30:05.291+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-03-26T13:30:05.291+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="youtube." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="soal hati." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="nota pendek." /><title>341: tak apalah. aku baik-baik saja.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/jZEIyd7Nkuc?rel=0" width="560"&gt;&lt;/iframe&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
untuk kamu yang di kejauhan.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
mungkin inilah yang terbaik.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
terima kasih untuk segalanya.&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=q7GaunKIlSw:UvRWE1DoZZg:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=q7GaunKIlSw:UvRWE1DoZZg:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=q7GaunKIlSw:UvRWE1DoZZg:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=q7GaunKIlSw:UvRWE1DoZZg:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=q7GaunKIlSw:UvRWE1DoZZg:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=q7GaunKIlSw:UvRWE1DoZZg:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=q7GaunKIlSw:UvRWE1DoZZg:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=q7GaunKIlSw:UvRWE1DoZZg:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=q7GaunKIlSw:UvRWE1DoZZg:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=q7GaunKIlSw:UvRWE1DoZZg:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=q7GaunKIlSw:UvRWE1DoZZg:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/7253361182645244720/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=7253361182645244720&amp;isPopup=true" title="0 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/7253361182645244720?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/7253361182645244720?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/03/341-tak-apalah-aku-baik-baik-saja.html" title="341: tak apalah. aku baik-baik saja." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://img.youtube.com/vi/jZEIyd7Nkuc/default.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEcHQ3w8eSp7ImA9WhBXEk4.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-7728793721606493816</id><published>2013-03-26T02:27:00.002+08:00</published><updated>2013-03-26T02:27:12.271+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-03-26T02:27:12.271+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="certot." /><title>340: [siri certot] #07 - makcik aminah si tukang cuci asrama.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Ini sebenarnya percubaanku untuk kontes &lt;a href="https://www.facebook.com/NovelAsrama?fref=ts"&gt;ASRAMA&lt;/a&gt;.&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Tak menang.&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Tak apalah.&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Rasanya certot aku ini bukan sedap mana pun.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;=)&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;*&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"&gt;Nama makcik Aminah Talib. Makcik dah lama kerja sini, berbelas tahun. Kalau nak diikutkan, makcik tak berapa suka kerja makcik, tapi nak buat macam mana, makcik bukannya belajar tinggi macam budak-budak yang tinggal kat sini. Makcik kerja tukang cuci asrama je kat sin, itu je yang makcik tahu buat.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"&gt;&lt;br /&gt;            Apa yang makcik tak faham ialah macam mana budak-budak yang tinggal kat asrama ASPURA dua blok ni betul-betul mencabar kesabaran dan iltizam makcik untuk kerja bersungguh-sungguh. Dia orang ni betul-betul menjengkelkan makcik. Tak faham betul, dia orang ni macam tak ada adab sivik langsung! Cuba kamu tengok tandas ni; tahi bersepah-sepah, air kencing merata-rata. Susah sangat ke nak tarik pam dan pancutkan air kasi bersih sikit supaya orang lain selesa nak kongsi tandas ni? Kat singki tu, macam tak reti nak cucur air lepas dia orang ni bercukur atau buang kahak. Jijik sungguh! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;            Hari Jumaat lepas makcik tak berapa sihat, jadi makcik tak datang bersihkan asrama. Hujung minggu makcik tak kerja jadi Isnin berikutnya bila datang, tong sampah sebelah dengan bilik air tu dah penuh pepak dengan segala macam sampah sarap, siap melimpah-limpah dan berkumpul kat lantai. Terpaksalah makcik kutip pakai tangan, masukkan dalam plastik sampah, ikat kemas-kemas dan usung satu-satu bungkusan sampah tu ke tempat kutipan sampah kat belakang blok. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;            Tapi yang pastinya makcik kasihan kat Senah yang minggu lepas kena bersihkan blok ASPURI kat seberang padang sekolah sana. Jenuh dia nak uruskan tandas-tandas tersumbat gara-gara ada budak bodoh yang campakkan tuala wanita kat dalam lubang jamban tu. Apa punya banganglah budak-budak ni. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;            Minggu ni giliran makcik bersihkan blok ASPURI pulak. Makcik baru je usung baldi yang berisi segala kloroks, berus penyental dan segulung paip getah bila – &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;            “Aaaahhhh!!!” &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;           - alah, dah kenapa budak perempuan berkemban tu lari lintang-pukang? Tak pernah nampak makcik tukang cuci tak ada kepala ke?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=V7Za-3WnvVI:WYqNeVqRVm8:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=V7Za-3WnvVI:WYqNeVqRVm8:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=V7Za-3WnvVI:WYqNeVqRVm8:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=V7Za-3WnvVI:WYqNeVqRVm8:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=V7Za-3WnvVI:WYqNeVqRVm8:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=V7Za-3WnvVI:WYqNeVqRVm8:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=V7Za-3WnvVI:WYqNeVqRVm8:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=V7Za-3WnvVI:WYqNeVqRVm8:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=V7Za-3WnvVI:WYqNeVqRVm8:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=V7Za-3WnvVI:WYqNeVqRVm8:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=V7Za-3WnvVI:WYqNeVqRVm8:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/7728793721606493816/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=7728793721606493816&amp;isPopup=true" title="0 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/7728793721606493816?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/7728793721606493816?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/03/340-siri-certot-07-makcik-aminah-si.html" title="340: [siri certot] #07 - makcik aminah si tukang cuci asrama." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;D08EQH09fSp7ImA9WhBQF04.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-6439920360537720157</id><published>2013-03-20T07:30:00.000+08:00</published><updated>2013-03-20T07:30:01.365+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-03-20T07:30:01.365+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="soal hati." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="nota pendek." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="catatan peribadi." /><title>339: surat untuk awak.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
Assalamualaikum,&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ke hadapan awak yang mungkin ya, mungkin tidak membaca blog picisan enteng ini. Tiada apa yang saya mahu ucapkan selain saya mahu titipkan ucap agar awak selamat berangkat, selamat menunaikan umrah di Tanah Suci dan selamat pulang ke tanah air.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mungkin sekembalinya awak dari sana, banyak hal yang bakal berubah. Mungkin juga langsung tiada apa yang berubah. Entahlah. Cuma air mata dan doa yang mampu aku kirimkan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aku teramat sayang kepada awak, hanya Tuhan saja yang tahu apa yang tersisip di dalam hatiku.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Itu saja.&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=NHhC-ib6oRU:5styz825k3E:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=NHhC-ib6oRU:5styz825k3E:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=NHhC-ib6oRU:5styz825k3E:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=NHhC-ib6oRU:5styz825k3E:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=NHhC-ib6oRU:5styz825k3E:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=NHhC-ib6oRU:5styz825k3E:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=NHhC-ib6oRU:5styz825k3E:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=NHhC-ib6oRU:5styz825k3E:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=NHhC-ib6oRU:5styz825k3E:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=NHhC-ib6oRU:5styz825k3E:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=NHhC-ib6oRU:5styz825k3E:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/6439920360537720157/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=6439920360537720157&amp;isPopup=true" title="1 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/6439920360537720157?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/6439920360537720157?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/03/339-surat-untuk-awak.html" title="339: surat untuk awak." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;DkcCRH48eyp7ImA9WhBQFE8.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-4538356571378711629</id><published>2013-03-16T16:54:00.002+08:00</published><updated>2013-03-16T16:54:25.073+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-03-16T16:54:25.073+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="catatan peribadi." /><title>338: designer 'It' bag - must have or just purely sinful addiction?</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
I was really really stressed out the past couple of days; with overbearing workloads, personal issues and some other stuff that I think is kind of too personal to reveal here in this blog. So I decided to take a day off in the middle of the week to hit my favorite mall - the MidValley.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
I went to my regular must-visit places: the bookstores, Daiso (for the delicious canned drinks, of course!), snack on some sushi and of course the pet store at the top level of the massive shopping mall. Then I got bored and since I still got some time to kill before going back to my rented room, I decided to take a long walk to the&amp;nbsp;adjacent mall, which is the Gardens.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-Ag3cJQbZxBU/UO8q4hLCTxI/AAAAAAABIbw/v_A8L14JRf4/s1600/designer+bags.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="400" src="http://2.bp.blogspot.com/-Ag3cJQbZxBU/UO8q4hLCTxI/AAAAAAABIbw/v_A8L14JRf4/s400/designer+bags.jpg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;so many bags, so little moolah to splurge -oh, the&amp;nbsp;dilemma&amp;nbsp;of an underemployed writer.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Standing outside a high-end designer boutique, I can't help but to gawked and admire the displayed leather goods; my mind fantasizes on "Oh, if only I could have that one, and that one, and that one too," I stopped to think on whether the consumer and buyers of these designer bags are actually sort of 'blinded' by the mere label that these bags are carrying and not the actual purpose or even style of the bag itself.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Maybe at this moment in life I don't feel the urge and need to own a designer 'it' bag yet, since I don't make that much money myself, but then again I do know a few of my friends who are in the same boat as I am but then again manage to buy all these delicious-looking designer bags.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
How could they pull it off?&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Do they safe a large amount of their paycheck monthly so that they could buy that monochromatic clutch that is on display?&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Or is there a thrift store or like a pre-loved blog-shop out there that sells all these bags (which I don't know)?&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
I wonder... =/&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
A friend of mine told me that she is shameful to admit that she is a slave to the designer goods. "Bags, clothes, shoes, whatever... as long as its [insert the brand name here] I have to have it! Even if I have to starve for the next three weeks just so that I could buy that beautiful sling bag."&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
As I was chatting with yet another of my friend on BBM, she told me that she got most of the designer handbags/clutch/wallet/whatever from this blog-shop that she discovered that sells pre-loved (which means previously owned by someone else) bags with a fraction of the original price.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
"No one really cares if the bag is like last season's or pre-loved, my dear," she told me. "Just as long as its [insert the brand name here], people will think that you actually could afford to buy it."&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
However, I cringed on the idea. As for me, a bag need not to be splashed with designer label, so long as it serves its purpose and durable enough for my daily, hectic day.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Agree?&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=eSNdsfoW6a8:SpptkZSLCr8:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=eSNdsfoW6a8:SpptkZSLCr8:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=eSNdsfoW6a8:SpptkZSLCr8:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=eSNdsfoW6a8:SpptkZSLCr8:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=eSNdsfoW6a8:SpptkZSLCr8:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=eSNdsfoW6a8:SpptkZSLCr8:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=eSNdsfoW6a8:SpptkZSLCr8:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=eSNdsfoW6a8:SpptkZSLCr8:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=eSNdsfoW6a8:SpptkZSLCr8:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=eSNdsfoW6a8:SpptkZSLCr8:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=eSNdsfoW6a8:SpptkZSLCr8:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/4538356571378711629/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=4538356571378711629&amp;isPopup=true" title="2 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/4538356571378711629?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/4538356571378711629?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/03/338-designer-it-bag-must-have-or-just.html" title="338: designer 'It' bag - must have or just purely sinful addiction?" /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://2.bp.blogspot.com/-Ag3cJQbZxBU/UO8q4hLCTxI/AAAAAAABIbw/v_A8L14JRf4/s72-c/designer+bags.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>2</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;A0cEQnk8eyp7ImA9WhBQE08.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-6918324007264965286</id><published>2013-03-15T14:30:00.000+08:00</published><updated>2013-03-15T14:30:03.773+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-03-15T14:30:03.773+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="youtube." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="soal hati." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="lagu." /><title>337: 1000 kilometer itu dekat, tahu tak?</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/eCGX4FBJfNc?rel=0" width="560"&gt;&lt;/iframe&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=9I6bLfbwd1g:RXgic92qNAQ:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=9I6bLfbwd1g:RXgic92qNAQ:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=9I6bLfbwd1g:RXgic92qNAQ:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=9I6bLfbwd1g:RXgic92qNAQ:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=9I6bLfbwd1g:RXgic92qNAQ:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=9I6bLfbwd1g:RXgic92qNAQ:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=9I6bLfbwd1g:RXgic92qNAQ:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=9I6bLfbwd1g:RXgic92qNAQ:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=9I6bLfbwd1g:RXgic92qNAQ:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=9I6bLfbwd1g:RXgic92qNAQ:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=9I6bLfbwd1g:RXgic92qNAQ:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/6918324007264965286/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=6918324007264965286&amp;isPopup=true" title="0 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/6918324007264965286?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/6918324007264965286?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/03/337-1000-kilometer-itu-dekat-tahu-tak.html" title="337: 1000 kilometer itu dekat, tahu tak?" /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://img.youtube.com/vi/eCGX4FBJfNc/default.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;CUMARnYzcSp7ImA9WhBRFkQ.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-4100014889307316546</id><published>2013-03-08T05:57:00.004+08:00</published><updated>2013-03-08T05:57:27.889+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-03-08T05:57:27.889+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="siri ulasan filem." /><title>336: [siri ulasan filem] #08 - stoker.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/1/19/Stoker_teaser_poster.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/1/19/Stoker_teaser_poster.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;blockquote class="tr_bq" style="text-align: center;"&gt;
&lt;i&gt;My ears hear what others cannot hear. Small, far away things people cannot normally see are visible to me. These senses are the fruits of a lifetime of longing. Longing to be rescued. To be completed. Just as the skirt needs the wind to billow, I’m not formed by things that are of myself alone. I wear my father’s belt tied around my mother’s blouse and shoes which are from my uncle. This is me. Just as a flower does not choose its color, we are not responsible for what we have come to be. Only once you realize this do you become free. And to become adult is to become free.&lt;/i&gt;&lt;/blockquote&gt;
&lt;div style="text-align: right;"&gt;
- India Stoker&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Sukar untuk meletakkan sama ada aku suka benar akupun tidak filem berbahasa Inggeris arahan Park Chan-wook (satu-satunya filem terdahulu beliau yang pernah aku tonton adalah &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Thirst_(2009_film)"&gt;Thirst&lt;/a&gt;) lakonan gandingan mantap Mia Wasikowska, Matthew Goode dan Nicole Kidman.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;a href="http://collider.com/wp-content/uploads/stoker-slice1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="132" src="http://collider.com/wp-content/uploads/stoker-slice1.jpg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;Apa yang aku boleh puji adalah pemilihan pelakonnya memang amat berketepatan sekali. Sinematografi dan suntingan filem ini juga cemerlang sekali, menjadikan ia antara filem paling 'indah' pernah aku tonton setakat tahun 2013 ini (selain Life of Pi dan juga Cloud Atlas).&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Kematian mendadak ayahnya, menyebabkan hidup India Stoker (Mia Wasikowska) dan ibunya  (Nicole Kidman) berubah sama sekali. Kemunculan adik kepada mendiang ayahnya (Matthew Goode) yang entah dari mana datang mula menimbulkan rasa curiga dan tidak senang duduk antara kedua anak-beranak yang sudah sedia maklum hanya menanti masa bahawa hubungan mereka yang suam-suam kuku itu bakal menjadi tambah renggang.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Naskah yang ditulis oleh Wentworth Miller ini pada luarnya cukup kuat, namun pada hemat aku gagal diinterpretasikan oleh pengarahnya dengan baik. Makanya kita hanya disajikan dengan syot-syot 'cantik' (seperti babak bagaimana India menghadapi kemurungan sebaik sahaja menyedari bahawa ayahnya itu pergi tidak kembali), bahkan babak-babak ganas yang dipaparkan juga bagi aku terlalu 'cantik' dan artistik untuk aku berasa loya dan takut, sebaliknya terpesona melihat manipulasi kamera yang bijak bagaimana (oh, ini mungkin merupakan sedikit spoiler) pakcik Charlie menanggalkan tali pinggangnya untuk digunakan sebagai senjata membunuh mangsanya.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;a href="http://www.ropeofsilicon.com/wp-content/uploads/2013/02/stoker-movie-review-02282013-192047.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="196" src="http://www.ropeofsilicon.com/wp-content/uploads/2013/02/stoker-movie-review-02282013-192047.jpg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;Aku kira kalau diteliti semula dan dibiarkan watak India itu bersuara dengan lebih nyata, berbanding dengan hanya memaparkan gestur-gestur canggung pencarian identiti yang dialami oleh India sepanjang filem ini. Nyatanya, seperti yang diceritakan tadi, pemilihan pelakon yang memegang watak ketiga-tiga teraju utama filem ini memang amat bersesuaian lagi. Nicole Kidman yang kita semua sudah sedia maklum memang handal berlakon (antara lakonan beliau yang paling terkesan bagi aku mungkin sekali dalam filem The Others, The Hours, Rabbit Hole dan The Paperboy) walaupun hanya muncul dalam beberapa babak yang boleh dihitung dengan sebelah tangan sahaja sepanjang filem Stoker ini, namum kehadiran beliau nyata amat terserlah. Mia dan Matthew pula cemerlang memegang watak masing-masing dalam Stoker.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
India (Mia) yang terasa terasing dan terpinggir gara-gara kematian ayahnya, dan pakcik Charlie (Matthew) yang enigmatik, karismatik dan penuh misteri, dengan memek muka bersahaja dan beliakan matanya yang penuh kejam nyata  berjaya menghidupkan filem yang berdurasi satu jam tiga puluh minit ini.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://collider.com/wp-content/uploads/stoker-mia-wasikowska-matthew-goode.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="200" src="http://collider.com/wp-content/uploads/stoker-mia-wasikowska-matthew-goode.jpeg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Apa yang boleh dipuji selain daripada syot-syot indah yang dipapar dalam Stoker, semestinya runut bunyi yang melatari filem ini berjaya menimbulkan rasa keterdesakan dan kekeliruan di antara ketiga-tiga watak utama berkenaan. Clint Mansell yang mendapat nominasi Grammy untuk susunan muzik beliau dalam filem hebat Black Swan pada tahun 2010 sekali lagi berjaya mengulangi signatur unik beliau untuk filem Stoker.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Filem yang aku tunggu-tunggu sejak pertengahan tahun lepas lagi nyata agak mengecewakan sebenarnya. Niat sebenar pakcik Charlie yang didedahkan pada klimaks cerita lewat revelasi imbas kembali serba tragis kisah Charlie di waktu kecil - dan itu sahaja yang benar-benar membuat aku tidak senang duduk tatkala menonton filem ini kerana tidak sabar-sabar hendak tahu apa yang bakal berlaku seterusnya.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Aku kira mungkin juga permasalahan kekangan bahasa yang timbul sepanjang proses menginterpretasi naskah berat ini yang menyebabkan filem ini agak mendatar. Visi dan suara Wentworth Miller nyata agak 'tenggelam' meskipun beliau sebenarnya yang menulis naskah ini. Mungkin kalau naskah skrip ini berada di tangan pengarah lain (Christopher Nolan, Francis Ford Copolla atau mungkin juga Alejandro González Iñárritu) ia boleh menjadi lebih baik.&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=PZBcHDS4fKQ:6TRXXPJYfqI:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=PZBcHDS4fKQ:6TRXXPJYfqI:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=PZBcHDS4fKQ:6TRXXPJYfqI:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=PZBcHDS4fKQ:6TRXXPJYfqI:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=PZBcHDS4fKQ:6TRXXPJYfqI:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=PZBcHDS4fKQ:6TRXXPJYfqI:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=PZBcHDS4fKQ:6TRXXPJYfqI:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=PZBcHDS4fKQ:6TRXXPJYfqI:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=PZBcHDS4fKQ:6TRXXPJYfqI:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=PZBcHDS4fKQ:6TRXXPJYfqI:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=PZBcHDS4fKQ:6TRXXPJYfqI:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/4100014889307316546/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=4100014889307316546&amp;isPopup=true" title="2 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/4100014889307316546?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/4100014889307316546?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/03/336-siri-ulasan-filem-08-stoker.html" title="336: [siri ulasan filem] #08 - stoker." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;CUYBR3Yyfyp7ImA9WhBREkQ.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-7222568917601950188</id><published>2013-03-03T14:45:00.001+08:00</published><updated>2013-03-03T14:45:56.897+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-03-03T14:45:56.897+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="siri gambar nan sekeping." /><title>335: [siri gambar nan sekeping] #06 - semalam saya ke sini: #ProjekAPA @ The Canvas, Damansara Perdana.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-kBOsm8jTChI/UTLxfkG_OsI/AAAAAAAACpo/RjiRgvQwfKQ/s1600/IMG-20130302-00209.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="480" src="http://4.bp.blogspot.com/-kBOsm8jTChI/UTLxfkG_OsI/AAAAAAAACpo/RjiRgvQwfKQ/s640/IMG-20130302-00209.jpg" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=q7-SxCqJwD8:aMxMl5DQqNU:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=q7-SxCqJwD8:aMxMl5DQqNU:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=q7-SxCqJwD8:aMxMl5DQqNU:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=q7-SxCqJwD8:aMxMl5DQqNU:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=q7-SxCqJwD8:aMxMl5DQqNU:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=q7-SxCqJwD8:aMxMl5DQqNU:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=q7-SxCqJwD8:aMxMl5DQqNU:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=q7-SxCqJwD8:aMxMl5DQqNU:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=q7-SxCqJwD8:aMxMl5DQqNU:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=q7-SxCqJwD8:aMxMl5DQqNU:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=q7-SxCqJwD8:aMxMl5DQqNU:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/7222568917601950188/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=7222568917601950188&amp;isPopup=true" title="1 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/7222568917601950188?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/7222568917601950188?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/03/335-siri-gambar-nan-sekeping-06-semalam.html" title="335: [siri gambar nan sekeping] #06 - semalam saya ke sini: #ProjekAPA @ The Canvas, Damansara Perdana." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-kBOsm8jTChI/UTLxfkG_OsI/AAAAAAAACpo/RjiRgvQwfKQ/s72-c/IMG-20130302-00209.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>1</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;CEUDRXo-eip7ImA9WhBSF0w.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-7286688462349704669</id><published>2013-02-24T21:24:00.003+08:00</published><updated>2013-02-24T21:24:34.452+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-02-24T21:24:34.452+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="certot." /><title>334: [siri certot!] #06 - vanished.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Ini percubaanku untuk kontes &lt;a href="https://www.facebook.com/KLNoir"&gt;KL NOIR di Facebook&lt;/a&gt;. Tak menangpun. Mungkin sebab cerita aku biasa-biasa saja. Lagipun aku akui, menulis dalam Bahasa Inggeris nyatanya bukan kekuatanku.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Tak apalah.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Melihat kepada 4 yang terpilih, memang kosa kata dan kreativiti mereka yang menang jauh meninggalkan aku.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;Tahniah untuk semua yang menang.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;=)&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;***&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"&gt;I remember my first morning here. “Welcome to Labuan!” you gave me a decent SMS a few minutes after my flight had landed, I thought I slipped into a dream.&lt;span style="font-size: small;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"&gt;I remember holding your hand while you drive me around town. We went around the semi-busy streets of Labuan, passing the famous War Memorial Park, had a quick stop at the Pancur Hitam Beach, seeing everything and finding it hard to believe that I am here. Most importantly, I saw the one face that I am&amp;nbsp;&lt;i&gt;dying&lt;/i&gt;&amp;nbsp;to see in this island, right here next to me.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"&gt;I remember the breakfast, lunch, dinner and sometimes late supper we had; Western, Laksa Sarawak, nasi campur. It does not really matter, as long as it was with you.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"&gt;I remember us heading to the airport’s McDonald’s for supper after we went karaoke-ing with your friends. I said I am not hungry, which is obviously a lie, when the fact is that I lost my appetite while watching you getting comfy with one of your so-called friends.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"&gt;I remember the kisses we shared in your car, at your couch, in the bedroom. You always blame me for leading you on in getting your load off but I know deep down you actually wanting more.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"&gt;I remember nesting my head in your chest while the crazy neon of Popin dance floor makes me slightly dizzy.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"&gt;I remember the morning of my departure. You deliberately mentioned no tearful goodbyes, no hugging and definitely no kissing. I held on my tears up until when the plane leaves the island. As the plane taxied onto the runway, I imagined you waving at me from the departure hall.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"&gt;
&lt;span style="line-height: 18px;"&gt;&lt;span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;I remember sucking on the Daim chocolate you gave. Its taste rapidly&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;u&gt;vanished&lt;/u&gt;, but my feelings for you never do.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=jfoYDK8Y7Hc:E0pxAia140s:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=jfoYDK8Y7Hc:E0pxAia140s:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=jfoYDK8Y7Hc:E0pxAia140s:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=jfoYDK8Y7Hc:E0pxAia140s:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=jfoYDK8Y7Hc:E0pxAia140s:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=jfoYDK8Y7Hc:E0pxAia140s:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=jfoYDK8Y7Hc:E0pxAia140s:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=jfoYDK8Y7Hc:E0pxAia140s:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=jfoYDK8Y7Hc:E0pxAia140s:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=jfoYDK8Y7Hc:E0pxAia140s:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=jfoYDK8Y7Hc:E0pxAia140s:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/7286688462349704669/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=7286688462349704669&amp;isPopup=true" title="0 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/7286688462349704669?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/7286688462349704669?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/02/334-siri-certot-06-vanished.html" title="334: [siri certot!] #06 - vanished." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;CkMBSXo_eyp7ImA9WhBTGU8.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-1188668101618360386</id><published>2013-02-15T17:27:00.000+08:00</published><updated>2013-02-15T17:27:38.443+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-02-15T17:27:38.443+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="HIM." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="youtube." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="soal hati." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="nota pendek." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="lagu." /><title>333: sengaja tidak kuletak tajuknya kerana kosonglah selayaknya hatiku.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/syibw5t_Km8?rel=0" width="420"&gt;&lt;/iframe&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
untuk HIM.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
itu saja.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
aku masih lagi setia menunggu walaupun dalam kerugian.&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=wgIhRFnjqL4:ozdjQbdRgVs:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=wgIhRFnjqL4:ozdjQbdRgVs:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=wgIhRFnjqL4:ozdjQbdRgVs:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=wgIhRFnjqL4:ozdjQbdRgVs:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=wgIhRFnjqL4:ozdjQbdRgVs:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=wgIhRFnjqL4:ozdjQbdRgVs:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=wgIhRFnjqL4:ozdjQbdRgVs:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=wgIhRFnjqL4:ozdjQbdRgVs:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=wgIhRFnjqL4:ozdjQbdRgVs:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=wgIhRFnjqL4:ozdjQbdRgVs:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=wgIhRFnjqL4:ozdjQbdRgVs:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/1188668101618360386/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=1188668101618360386&amp;isPopup=true" title="2 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/1188668101618360386?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/1188668101618360386?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/02/333-sengaja-tidak-kuletak-tajuknya.html" title="333: sengaja tidak kuletak tajuknya kerana kosonglah selayaknya hatiku." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://img.youtube.com/vi/syibw5t_Km8/default.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>2</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;CkcERnc7cSp7ImA9WhBTF00.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-8071246048073005289</id><published>2013-02-13T04:13:00.001+08:00</published><updated>2013-02-13T04:13:27.909+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-02-13T04:13:27.909+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="siri ulasan buku." /><title>332: [siri ulasan buku] #31 - son complex karya kris williamson.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;a href="http://fixi.com.my/wp-content/uploads/soncomplex.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="400" src="http://fixi.com.my/wp-content/uploads/soncomplex.png" width="256" /&gt;&lt;/a&gt;Ada kenalanku beritahu yang aku harus segera habiskan baca mana-mana novel Fixi yang terbaru kerana dia hanya akan beli dan hadam novel tersebut berdasarkan ulasan dan usulanku. Son Complex karya Kris Williamson merupakan novel berbahasa Inggeris pertama terbitan FIXI di bawah &lt;i&gt;imprint&lt;/i&gt;&amp;nbsp;FIXI NOVO, diterbitkan bulan lepas dan merupakan novel yang paling pantas aku habiskan (aku selesai baca kurang dari tempoh 48 jam) setakat ini untuk tahun 2013.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Membaca sinopsis yang ada di &lt;a href="https://www.facebook.com/SonComplexNovel"&gt;laman Facebook&lt;/a&gt;-nya benar-benar membuat aku tergiur untuk segera habiskan, tetapi usai aku khatam novel setebal 248 halaman itu, apa yang aku boleh simpulkan adalah ia merupakan satu karya yang biasa-biasa saja tentang pencarian, tentang identiti, tentang konflik diri yang watak utama itu cari sendiri, tetapi gagal untuk mencari sebarang solusi yang berketepatan dan memuaskan hati dirinya dan juga pembaca.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Aaron, seorang lelaki berbangsa Inggeris berusia 23 tahun dari Amerika, merantau beribu-ribu kilometer jauhnya dan datang ke Malaysia dalam usaha untuk menjejaki ayahnya setelah dia kematian ibunya, hanya berbekalkan beberapa pucuk surat obskur yang ditinggalkan oleh mendiang ibunya. Ia ditulis dalam perspektif Aaron, makanya pembaca dibawa bersama untuk sama-sama keliru di tengah-tengah kota yang amat asing buat Aaron, dalam usaha Aaron mencari sekelumit maklumat daripada keluarga dan individu yang dia fikir boleh membantunya menjejaki siapakah ayahnya yang sebenar.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Aku nyaris tertipu sebenarnya tatkala melihat kulit depan novel ini. Ada siluet seseorang yang memakai topi dan memegang helmet, dan serta-merta mindaku melompat dan separa berharap ada babak menaiki jet pejuang (terus terbayang Tom Cruise dalam filem Top Gun) namun harapanku meleset kerana siluet lelaki itu adalah si Aaron dalam cubaannya untuk menyelami hidup seorang mat rempit (walaupun dia tidaklah memandu, sekadar membonceng). Apa-apapun, Son Complex berjaya membenarkan pembaca (khususnya yang memangnya berasal dari sini) seolah-olah merasai apa yang dirasai oleh seseorang yang berada di luar ruang-lingkup selesanya.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Jurang bahasa adalah antara permainan utama yang diketengahkan. Bahasa Malaysia Aaron nyata amatlah minumum, makanya timbul pelbagai senario lucu yang kita sendiri ambil mudah seperti memesan makanan di warung dan memberikan lokasi kepada pemandu teksi, tetapi mungkin sekali boleh membikin seorang bangsa asing berpeluh dahi (dan ketiak) apabila dirinya disalahertikan.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Jujurnya tiada apa yang menarik sangat akan novel Son Complex ini (yang mana judulnya aku kira diadaptasi daripada sebuah kelab yang dimasuki oleh Aaron, yang pada hemat aku novel ini lebih cocok dijudulkan sebagai 'The Journey' ataupun 'Being Foreign' berbanding judulnya yang aku fikir bukanlah suatu representasi &amp;nbsp;spesifik kepada perkisahan yang dipaparkan). Aaron mencari kebenaran tentang identiti ayah kandungnya di negara yang serba asing buatnya, dan dalam proses itu dia melalui pelbagai pengalaman yang mungkin menarik buatnya, tetapi tidaklah sedahsyat atau menarik mana bagi kebanyakan rakyat tempatan. Ada salah guna dadah, mat rempit, cebis-cebis informasi tentang kepentingan kuasa dan susun-atur politik tempatan, dan juga tempat-tempat makan sekitar Kuala Lumpur.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Aku kira perkaitan antara surat-surat peninggalan Nora (mendiang ibunya si Aaron itu) nyata tidak begitu kuat dan meyakinkan untuk dia datang dan terpanggil mencari ayah kandungnya. Ini adalah kerana walaupun aku sudah ulangbaca beberapa kali segmen surat-surat yang diutuskan itu, aku sepertinya tidak tergerak untuk kurius mahu tahu lebih lanjut. Semacam hampir tiada misteri yang wujud di situ. Aku agak kecewa di situ. Alangkah bagusnya kalau penulis merungkaikan misteri identiti sebenar (atau separa merungkaikannya) lewat surat-surat yang dibaca, didedahkan kepada para pembaca sepucuk demi sepucuk agar pembaca terus berteka-teki akan siapakah ayah kandung Aaron yang sebenarnya.&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LMzT_SWdC8w:c1UFjOLGi2s:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LMzT_SWdC8w:c1UFjOLGi2s:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=LMzT_SWdC8w:c1UFjOLGi2s:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LMzT_SWdC8w:c1UFjOLGi2s:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LMzT_SWdC8w:c1UFjOLGi2s:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=LMzT_SWdC8w:c1UFjOLGi2s:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LMzT_SWdC8w:c1UFjOLGi2s:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=LMzT_SWdC8w:c1UFjOLGi2s:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LMzT_SWdC8w:c1UFjOLGi2s:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=LMzT_SWdC8w:c1UFjOLGi2s:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=LMzT_SWdC8w:c1UFjOLGi2s:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/8071246048073005289/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=8071246048073005289&amp;isPopup=true" title="0 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/8071246048073005289?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/8071246048073005289?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/02/332-siri-ulasan-buku-31-son-complex.html" title="332: [siri ulasan buku] #31 - son complex karya kris williamson." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;DkQFSX04eip7ImA9WhNaGU0.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-1156062480414626783</id><published>2013-02-03T23:11:00.002+08:00</published><updated>2013-02-03T23:11:58.332+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-02-03T23:11:58.332+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="youtube." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="soal hati." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="nota pendek." /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="lagu." /><title>331: untuk kamu yang berada 1000 kilometer dari saya. ya, kamu!</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
ya. aku mungkin bodoh, dangkal dan jahil untuk terus-terusan mempunyai perasaan ini. tetapi percayalah bahawa hati ini tidak termampu untuk menolak, menidak dan menafikan apa yang terselit, terpalit, terpateri di dalam hatiku.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
ya, aku mungkin tidak akan dapat memilikimu, tetapi katakanlah aku bodoh, dangkal dan jahil untuk terus-terusan menunggu dan menyimpan perasaan ini buatmu.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
kerana hatiku tertinggal di dalam genggammu.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
itu aku berani jamin.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/Sw4N2waqT8c?rel=0" width="560"&gt;&lt;/iframe&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;jauh kau pergi beribu batu&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
ku harap lancar perjalananmu&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
jangan dilupa asal-usulmu&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
cuba kau renung ke dalam mataku&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
moga kau tembus pintu hatiku&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
bukti cintaku ada di situ&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
selama-lamanya&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
walau dah terputus jalannya&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
kau pergi&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
ku di sini tetap ada ikut sama&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
teguh kau pegang janjimu dulu&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
di tanah orang tunduk selalu&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
jangan dibuang budi ajarmu&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
bila kau rindu hangat kasihku&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
pejamkan saja harap bertemu&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
jauh pun mana aku di situ&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span style="color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
selama-lamanya&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
walau dah terputus jalannya&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
kau pergi&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="background-color: white; color: #333333; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;
ku di sini tetap ada ikut sama&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=fkbX3S3N7Vk:P_KItI1Zx10:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=fkbX3S3N7Vk:P_KItI1Zx10:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=fkbX3S3N7Vk:P_KItI1Zx10:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=fkbX3S3N7Vk:P_KItI1Zx10:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=fkbX3S3N7Vk:P_KItI1Zx10:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=fkbX3S3N7Vk:P_KItI1Zx10:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=fkbX3S3N7Vk:P_KItI1Zx10:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=fkbX3S3N7Vk:P_KItI1Zx10:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=fkbX3S3N7Vk:P_KItI1Zx10:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=fkbX3S3N7Vk:P_KItI1Zx10:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=fkbX3S3N7Vk:P_KItI1Zx10:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/1156062480414626783/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=1156062480414626783&amp;isPopup=true" title="0 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/1156062480414626783?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/1156062480414626783?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/02/331-untuk-kamu-yang-berada-1000.html" title="331: untuk kamu yang berada 1000 kilometer dari saya. ya, kamu!" /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://img.youtube.com/vi/Sw4N2waqT8c/default.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total></entry><entry gd:etag="W/&quot;CEEEQ3w6fyp7ImA9WhNaF04.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-6549063825259746070.post-831707069135307184</id><published>2013-02-01T23:30:00.000+08:00</published><updated>2013-02-01T23:30:02.217+08:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2013-02-01T23:30:02.217+08:00</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="perihal UNTUK SEPARA TUHAN." /><title>330: ahad ini aku ke sini.</title><content type="html">&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="https://fbcdn-sphotos-e-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash3/150061_10151189305842714_662572199_n.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="https://fbcdn-sphotos-e-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash3/150061_10151189305842714_662572199_n.jpg" width="230" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-6Jis_XrunYU/UQtEKbAVbLI/AAAAAAAACkI/CCVb75Agj3Y/s290/773762_335818943189779_179130900_o.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-6Jis_XrunYU/UQtEKbAVbLI/AAAAAAAACkI/CCVb75Agj3Y/s290/773762_335818943189779_179130900_o.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-6Jis_XrunYU/UQtEKbAVbLI/AAAAAAAACkI/CCVb75Agj3Y/s320/773762_335818943189779_179130900_o.png" width="195" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;!-- nuffnang --&gt;
&lt;script type="text/javascript"&gt; 
nuffnang_bid = "8245260e80f64c1cbd5bbd23b908375b";
&lt;/script&gt;
&lt;script type="text/javascript" src="http://synad2.nuffnang.com.my/j.js"&gt;&lt;/script&gt;
&lt;!-- nuffnang--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=B_UsNZJbxlY:QkrsICvhakg:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=B_UsNZJbxlY:QkrsICvhakg:-BTjWOF_DHI"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=B_UsNZJbxlY:QkrsICvhakg:-BTjWOF_DHI" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=B_UsNZJbxlY:QkrsICvhakg:7Q72WNTAKBA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=7Q72WNTAKBA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=B_UsNZJbxlY:QkrsICvhakg:F7zBnMyn0Lo"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=B_UsNZJbxlY:QkrsICvhakg:F7zBnMyn0Lo" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=B_UsNZJbxlY:QkrsICvhakg:V_sGLiPBpWU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=B_UsNZJbxlY:QkrsICvhakg:V_sGLiPBpWU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=B_UsNZJbxlY:QkrsICvhakg:qj6IDK7rITs"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?d=qj6IDK7rITs" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?a=B_UsNZJbxlY:QkrsICvhakg:gIN9vFwOqvQ"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/blogspot/ngomelsikit?i=B_UsNZJbxlY:QkrsICvhakg:gIN9vFwOqvQ" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;</content><link rel="replies" type="application/atom+xml" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/feeds/831707069135307184/comments/default" title="Catat Ulasan" /><link rel="replies" type="text/html" href="http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6549063825259746070&amp;postID=831707069135307184&amp;isPopup=true" title="0 Ulasan" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/831707069135307184?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/6549063825259746070/posts/default/831707069135307184?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://ngomelsikit.blogspot.com/2013/02/330-ahad-ini-aku-ke-sini.html" title="330: ahad ini aku ke sini." /><author><name>shandye.</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15644281524931097654</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="32" height="32" src="http://4.bp.blogspot.com/-09K-Pbn4bQA/TaUYwAQgHuI/AAAAAAAABFs/lawSZFOdkjQ/s220/evil.shandye85%2540gmail.com_d52bacd2.jpg" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/-6Jis_XrunYU/UQtEKbAVbLI/AAAAAAAACkI/CCVb75Agj3Y/s72-c/773762_335818943189779_179130900_o.png" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total></entry></feed>
