Sleepless (tiny angry vampire)

"I realized quickly when I knew I should, that the world was made up of this brotherhood of man"

2013-03-03T13:21:00.002+01:00

1. Evil meeting!
2. Evil high-fin!
3. Evil question!
4. Evil banning!
5. Evil everything!
6. Evil hen!
7. Evil Stonecutters' Song!
8. Evil thank you!
9. Evil law book!
10. Evil list of things to ruin, yay!
11. Evil FEMINAZIS!
12. Angry ~~Swedish~~ Horny Feminists!
13. (Dr) Evil Swedish Feminists!
14. Evil feminist fins everywhere!
15. Evil parody!
16. Evil lies!
17. Evil thank you 2!
18. Evil men's day!
19. Evil sarcasm!

"Rape me, rape me my friend, rape me, rape me again"

2012-12-28T12:40:00.001+01:00

2012 är snart över. Året då Inte Mycket Hände på den här bloggen på grund av Vissa Andra Saker Hände på andra ställen.

Januari
Året inleddes med att Sherlock säsong 2 hade premiär och de första veckorna på året dedikerades således här bloggen till allas vår favorite asexual addict i all sin bordeline personality disorder glory. Vi hade:

Sherlock halvnaken. Also known as Fan Service.

Sherlock as Heathcliff. Also known as John How Do You Not Jump Him Right Then And There?

Och så hade vi Sherlock and his ARCH NEMESIS..SES. Also known as I Can't Believe I Got Spoilt By The Daily Fucking Mail!

I januari blev det även ett bakslag för alla som oroas för att våldtäktsbegreppet håller på att utvidgas. *does Pylean Dance of Joy*

Och, för att avrunda januari, vem som läst det kan nånsin glömma Genusperspektiv - in my asshole!

Februari

Skrattade vi fortfarande så mycket åt Gynning-inlägget att vi inte hade tid att blogga. Tydligen.

Mars

En jämställdists syn på Slutwalk involverade, of all things, nazistuniformer.

Flest hits 2012 hade det här inlägget där jag copy & pastade in ett kommentarsfält om våldtäkt. Varför komponera egna inlägg alls, egentligen?

April

Jag recappar Supersizers, ett halvår innan Historieätarna blir en SVT-succe.

The Sun skriver om en kvinna som våldtagit en man. En bild säger mer än tusen idiotiska ord.

Maj

Blur och mitt 90-tal.

Den bästa artikel som någonsin skrivits.

Juni

Jag inleder en serie kallad Evil Swedish Feminists. Serien sträcker sig från juni till hela resten av året. Alla delar (hittills) finns här.

Augusti

Pär Ström skriver om Pirayakvinnor.

Oktober

Att kalla folk lättkränkta är en "feministisk härskarteknik" säger Pär Ström. Hmm. Låt oss titta lite närmare på det.

November

1. Skillnaden mellan Internethat och Internethån.

2. Skillnaden mellan först på bollen och först på bollen efter islamfientliga bloggen Gotiska Klubben.

Nästa år är det 2013 och jag firar 10 år med den här bloggen. Vad jag hoppas på 2013 är Sherlock säsong 3 - also known as fhsoehfuieywgfiwehfvsd - och absolut inga fler inlägg där våldtäkt beskrivs som nymfomani eller uthängningar av målsägande ses som a-okay av folk som annars brukar skrika om integritet.

"If you tolerate this, then your children will be next"

2012-12-13T18:27:00.001+01:00

Referens:

"Are you telling me that not only did you invent a secret plan to fight inflation, but now you don’t support it?"

2012-12-03T20:09:00.002+01:00

"It's one of those touchy-feely words that people throw around that don't really mean anything. You know, like "maternal" or "addiction.""

2012-11-15T19:55:00.004+01:00

“Integritetsombudsmannen” Pär Ströms försvar för uthängningen av Assanges anmälare är alltså fortfarande att det redan “fanns spritt på nätet” (han menar Flashback, som han även hänvisade till som sin källa i inlägget) och att han såg kvinnans namn på “en annan blogg” (han menar islamfientliga Gotiska Klubben, vilken var hans andra källa i inlägget).

Sen försöker han mena att feministerna ljuger när de säger att han var först med uthängningen. Let me explain to you how the internet works. Vad de menar är att bland de någorlunda stora bloggare som vill delta i debatten som sakliga icke-extremistiska bloggar, var det ingen annan som så snabbt och så ivrigt postade det (då) icke-officiella avslöjandet och skrek ut hennes namn och bild till sina tusentals läsare, kort efter att hoten och haten mot henne fullkomligt exploderat på nätet. Bara Pär.

Det var därför han fick sån massiv kritik att han fick ta bort inlägget. Det är därför bloggvärlden tänker på integritetsombudsmannen som en av de första som hängde ut hennes identitet. Och det var inte, som Ström tycks vilja hävda, bara ett oj, litet misstag, ojoj, exakt som sådana som enligt Ström feminister gör JÄTTEOFTA men som INGEN minsann drar upp flera år senare, snyft (*host* män är djur *hosthost*). Hur orättvist han tydligen fortfarande själv än tycker detta är.

"That's the way I like it and I never get bored"

2012-11-08T19:02:00.001+01:00

Alla som inte klev in på internetarenan typ igår vet en sak: Det är skillnad på internethån och internethat.

Man skulle kunna säga att internet har sitt eget peer review system. Det innebär att det inte går att skriva grova dumheter eller felaktigheter på Internet utan att få mothugg, ofta i form av hån, av sina internetpeers. Det är därför Internet klarar sig utan censurering, utan att förbjuda anonymisering eller alla andra internetovänliga krav debattörer och tyckare ibland kommer med för att komma till rätta med det så kallade näthatet. Men internet har redan ett system, ett peer review system, och när det funkar så funkar det.

En regel är att ju mer provocerande alternativt omedvetet löjeväckande du skriver (tänk Ulf Brunnberg om "feminist-tv", Pär Ström om vita män behöver ta plats med samma självförtroende som "färgade queer-tjejer", och Marcus Birro) desto större risk för ganska omfattande internethån.

Pär Ström har själv aldrig skyggat för att i fräna ordalag kritisera motståndaren. Han ber Gudrun Schyman ”sluta älta ditt manshat” och postar ”humoristiska” bilder där hon sitter uppflugen på en räkmacka (bilden verkar dock ha deletats nu) för att hånfullt illustrera en felaktig tes han har (att alla män alltid ”glider fram på räkmackor i livet”). När han citerar ur en ironiskt menad debattartikel som om han på allvar tror att feminister vill förbjuda män att bevista offentliga parker utan skriftligt tillstånd från kvinnor, när han först kallar feminister de mest lättkränkta i universum bara för att sedan kalla det för härskarteknik att utmåla andra som kränkta, när han antyder att det finns samband mellan genusdagis och massmördande terrorister, när han utan belägg frågar sig om en psyksjuks kvinnas mord på en man kunde beror på att hon "inspirerats av det feministiska manshatet", när han postade namn och bild på en av kvinnorna som anmält Assange i en tid då hoten mot henne haglade, så har han bemötts med såväl kritik som hån från Internet, det har han alldeles rätt i. Det är så systemet funkar.

Anledningen att så få saker bemöts seriöst jämfört med hur mycket vi lollar åt dumheter, är för att det är en sån effektiv metod. Sockpuppets, dvs att skapa en pseud online enbart för att hylla eller attackera sig själv med målet att få "medhåll" eller vinna sympatier, är ett mycket mer vanligt fenomen än man antagligen kan ana. Men det som alla sockpuppets har gemensamt är att de aldrig används för att attackerar sig själv genom internethån. Man ser aldrig en sockpuppet göra ett roligt och träffande internetmeme eller ironisk hashtag om sig själv.

Anledning till det är att just internethån, pointing&laughing-fenomenet, är ett så otroligt bra vapen mot dumheter. Inget sprids fortare än ett riktigt roligt internetmeme. Det är också mycket svårt att försvara sig mot välgjorda pointing&laughing-attacker. Att sura över att ens citat sprids och klistras in i olika skämtsammanhang, ”bra sagt dan”, får en mest att framstå som ohumoristisk och censurkramare.

Låt mig vara tydlig: Att hånas är INTE KUL. Att skriva något som en stor del av internet skrattar ut är jättejobbigt. Men det är något man måste acceptera om man ska debattera online. Att kunna point&laugh åt saker man uppfattar som dumma är hela anledningen att Internet funkar. Utan detta system skulle Internet bli en soap box för ett antal Big Name Bloggers att sprida sina åsikter oemotsagt.

Så att hånas är absolut inte kul, men det är en accepterad form av internetkritik. Däremot är det inte accepterat att låta hånet gå över till någon av följande saker: Hot, dödshot, trakasserier, hatiska kommentarer, förolämpningar av någons utseende, alla former av kontakt eller försök till kontakt utanför internet.

Att gå och ta över en pubträff som jämställdister ordnat specifikt i syfte att träffa och prata med varandra = inte ok. Att skicka förtäckta hot om att Ström borde stoppas från att säga sina åsikter = inte ok. Att skämta om Pär Ströms utseende = inte ok, samt dagisbeteende. Att bemöta hans beslut att trycka en T-shirt i Sverige 2012 med meddelandet att även vita har rätt att leva, med gapskratt = tja, hur ska man annars bemöta sådant? Gråta? Och ja, när många människor gapskrattar i stor grupp inger det en mobbmentalitet-känsla.

Det här är problemet med peer review systemet: De som inte kan skilja på hån och hat. De som av någon anledning inte kan hålla sig från att gå över gränsen från acceptabel pointing & laughing till att kalla Ström för utvecklingsstörd, skratta åt hans utseende, insinuera att han borde tystas, eller regelrätta hot, och som tycks tro att det är ok bara för att de är på ”rätt” sida. Vilket det alltså inte är. Systemet fungerar heller inte när någon mobiliserar sina internetminions, dvs när en stor grupp hånar (i.e "dogpiling") något som inte är särskilt dumt bara för att en bloggare sagt åt dem att gör det.

Men alla vi andra måste skilja mellan hån och hat. Lika lite som man vill vara en sådan där idiot som sitter och hotar folk eller kastar sexistiska och rasistiska kommentarer efter dem bara för att de har en annan åsikt, lika lite vill man bli en sån som vill montera ned det självmodererande system som internet är byggt på.

"Psycho for sex and glue"

2012-10-18T20:22:00.001+02:00

Att Pär Ström först nu noterat att feminister sen några år tillbaka använt ordet "backlash" för den tid vi lever i, vilket följde på den feministiska renässans som skedde under 90-talet (vilket i sin tur var en reaktion på 80-talets backlash) är med tanke på hans vanliga researchnivå inte väldigt överraskande, men att han och hans läsare tror den kommer utmynna i "feminismens död" är givetvis roande (det är antagligen tvärtom).

"Feminismens död" har ju förutspåtts av önsketänkare fler gånger under historiens gång än någon orkar räkna. Senast idag deklarerade Daily Mail under rubriken "The death of feminism? One in three women say it's 'too aggressive' towards men and they don't need it any more!" att för "den genomsnittliga moderna kvinnan" är feminismen död. Detta baserar tidningen på en undersökning som ett nätforum för mammor kallat Netmums har gjort. Av de 1300 av Netmums läsare som fyllde i enkäten svarade:

1 av 7 kallar sig för feminist
2 av 5 vill "fira könens olikheter" snarare än att vara jämställda med män
17% anser att feminismen är för aggressiv, förtrycker män och har tappat synen på mäns och kvinnor "naturliga roller"
69% anser att feminismens största kamp numera är att "reinstate the value of motherhood"

Iden att 1300 personer på ett nätforum för mammor inte representerar gruppen "kvinnor" tycks inte ha slagit några av de tidningar som glatt basunerade ut studiens resultat timmar efter att det publicerats. Undersökningen är vad man skulle kunna kalla en "field day" för en tabloid. Daily Mails rubrik har vi redan sett, några andra är "Girls say feminism has lost the point" (The Sun), "Just one in seven Women describe themselves as a feminist" (The Telegraph), "Feminism is over...say Women" (Daily Express).

Netmums egen analys av resultatet av sin enkät är det mest intressanta av allt, och väcker minst sagt funderingar. För det första använder de resultatet av sin enkät för att marknadsföra en "ny" form av feminism - som de kallar "FeMEnism". Vilket jag tror handlar om individuella val. Eller nåt. På frågan "Vilka av dessa aktiviteter är det acceptabelt att en FeMEnist gör" ingick iallfall alternativ som "baka cupcakes" och "använda lösögonfransar".

Det följs av några förklaringar till Netmums resultat av Netmums grundare Siobhan Freegard, som bland annat förklarar att "moderna kvinnor ser helt enkelt inte män som "fienden".

"Modern women simply don’t view men as ‘the enemy’ – instead men are their partners, their fathers, their brothers and their sons to be loved and cherished. And it’s clear there is no longer a ‘battle of the sexes’ but a coming together of the sexes to make society work for everyone in it."

I sin analys av sin egen undersökning förklarar Netmums också att:

"Young women reported the urgent need for change after claiming old-fashioned Feminism placed too much pressure on women. A worrying 70 per cent felt far too much is expected of women today, with unprecedented stress to be ‘red hot lovers, domestic goddesses, climb the career ladder and look like supermodels.’"

Japp. För att säga till kvinnor att de måste vara "heta i sängen, experter på hushållssysslor plus se ut som supermodeller", är ju verkligen feminismen i ett nötskal. Tänk vad mycket lättare allt var innan den där feminismen kom och krävde att kvinnor skall vara superbra i sängen och superbra i köket och supersnygga att se på! Vilket får en att fundera på hur frågorna i enkäten var utformade.

Men hur mycket man än känner för att headdeaska över den syn på vad feminism är som framkommer i enkäten, så är det samtidigt inte väldigt överraskande. Även om undersökningen i säg inte är särskilt representativ (När t ex Girlguiding UK undersökte flickor 16-21 år kom de fram till att de generellt har en positiv syn på feminism där 60% säger att feminismen handlar om strävan efter ett jämställt samhälle bara 14% ansåg att den inte längre var relevant) så känns den heller inte väldigt överraskande. Det är helt enkelt inte speciellt svårt att tro att Netmums läsare svarat precis så.

Även om jag nog kan lova att om ordet "FeMEnism" faktiskt får fäste och blir det "nya" valet av feministisk inriktning för den yngre generationen, så kommer jag äta upp min laptop.

"Be a white man, take credit."

2012-10-14T12:04:00.003+02:00

PS. Här kan man läsa om FB-gruppen "12 year old sluts."

1. Evil meeting!
2. Evil high-fin!
3. Evil question!
4. Evil banning!
5. Evil everything!
6. Evil hen!
7. Evil Stonecutters' Song!
8. Evil thank you!
9. Evil law book!
10. Evil list of things to ruin, yay!
11. Evil FEMINAZIS!
12. Angry ~~Swedish~~ Horny Feminists!
13. (Dr) Evil Swedish Feminists!
14. Evil feminist fins everywhere!
15. Evil parody!
16. Evil lies!

"She's on the highest dose of prozac a woman can take, she likes to pop her pain pills with every little ache"

2012-10-08T19:18:00.000+02:00

"With the lights out it's less dangerous, here we are now, entertain us"

2012-10-06T12:32:00.000+02:00

Sverige – de lättkränktas paradis på jorden. Har man inte verkliga problem så får man uppfinna några lyxproblem.
Kränk, kränktare, kränktast. Jag tror jag är kränkt, när jag tänker efter. Var kan jag anmäla?
--Pär Ström 2011 (om "kränkta" fotbollskvinnor)

Varför utmålas hela tiden män som inte tycker som feministerna, utan står upp för sina rättigheter, som kränkta? Jag tycker det luktar härskarteknik.
--Pär Ström 2012 (om "kränkta" män)

Pär Ström och hans läsare är just nu arga över att de kallas kränkta när de lyfter mansfrågor. Vilket man kan förstå. Det ironiska är givetvis att ingenstans har feminister under åren kallats för kränkta eller lättkränkta mer än i Genusnytts kommentarsfält.

(Förr i tiden, dvs för nåt år sen eller så, så var nämligen kränkt ett ord som många debattörer gärna gav till följande grupper: feminister, invandrare, hbt-personer. Men efter FB-gruppen Vita Kränkta Mäns intåg på internetarenan visade det sig dock att detta ord inte alls var lika roligt att använda längre, iallafall inte när det användes mot dem själva. Det visade sig nu t o m vara en härskarteknik.)

Nå. Har då Pär Ström och hans läsare själva någonsin själva i svepande ordalag kallat sina meningsmotståndare kränkta, eller något liknande epitet?

Pär Ström utser Veckans Genushjälte baserat på att denne definierat feminismen som "ett ojämställt ord som grundar sig i nåt slags kränkhetsmani."

Angående en familj som anmält att deras son inte fick ha tärnljus i luciatåget pga att han är pojke kommenterar Ström: "Egentligen tycker jag reaktionen och anmälan är utomordentligt larvig. Men, mot bakgrund av den av feministerna inledda tävlingen i grenen “vem är mest lättkränkt i universum....”"

Angående några kränkta fotbollskvinnor skriver Ström i vad som känns som något raljerande ordalag: "Sverige – de lättkränktas paradis på jorden. Har man inte verkliga problem så får man uppfinna några lyxproblem."

Jag antar att det i just dessa fall inte kan anses vara härskarteknik att använda ordet kränkt i nedlåtande ordalag, eftersom Pär Ström själv gör det. Andra saker som man lätt skulle kunna tro var exempel på härskarteknik är att till exempel beskriva sina meningsmotståndare som så upprörda att de "börjar frusta så det kommer rök ur öronen" eller gamla välbeprövade knepet att be dem sluta "älta" och "get a life", men nej, inte heller dessa ju vara exempel på härskarteknik eftersom Pär Ström utan problem använder dem.

Ett ganska snarlikt ord till att kalla sina meningsmotståndare kränkta är ju att kalla dem "offerkofta". Man skulle kunna tänka sig att "offerkofta" är en ändå tydligare härskarteknik än "kränkt". Fast sen ser man att Pär Ström inte har några problem med att kalla sina meningsmotståndare offerkofta när de lyfter kvinnofrågor. Och då kan det ju inte vara en härskarteknik, eller hur?

Att prata om att det är jobbigt ta det största ansvaret för hem och barn är att ta sig "offerkoftan". --Pär Ström 2011

Att ta upp bilden av män som ridderliga och kvinnor som barnföderskor är att ta på kvinnor "offerkoftan". --Pär Ström 2012

Under rubriken "Krönikör har tröttnat på offerkoftor" beskriver Pär Ström sina meningsmotståndare: "Gnällande har utvecklats till en konstart i den högre skolan, och vissa har det som yrke. Inte minst feminister." --Pär Ström 2011

Att ta upp hur kvinnor drabbas av finanskrisen är "väldigt mycket offerkofta". --Pär Ström 2012

Och att i en seriös debatt anse att Breiviks främsta mål var den nordiska statsfeminismen är att t o m "frossa i offerkoftan". --Pär Ström 2012

"I've got cocaine in my brain and it feels just fine"

2012-09-14T14:11:00.001+02:00

För de som vill att Scum-manifestet ska bli verklighet – dvs att vi som samhälle ska röra oss mot en syn på könen som säger att de är så olika att man i princip kan eliminera vissa oönskade mänskliga drag genom att eliminera könet – är det förstås jättekul att det kom en studie som slår fast att män och kvinnors personligheter skiljer sig åt så mycket att man kan ”prata om dem nästan som olika arter”.

Andra tycker det är så kul att de går händelserna lite för snabbt och lite för okritiskt i förväg och utropar att studien bevisar att feministernas syn på könen som "en social konstruktion" därmed är fel fel fel!

Nu är det dock inte vad studien faktiskt säger.

Efter att deltagarna besvarat formulär om sin personlighet, slår studien fast att personligheten skiljer sig åt mellan könen. Studien slår också fast är att män är dominanta, mer vaksamma och (vigilance) och regel-medvetna samt mindre känslomässiga. Kvinnor är varma, inlevelsefulla, uppmärksam på andra, och mer känslomässiga. Resultaten stämmer väl överens med den i samhället redan genomsyrade synen på skillnaderna i personlighet mellan könen. Det studien inte slår fast är huruvida skillnaderna är nedärvda eller socialt konstruerade.

Vi människor påverkas av de sociala förväntningar som finns på oss, vilket många studier har konstaterat, se till exempel The Gender Delusion av Cordelia Fine. Det som feminismen i allmänhet menar när den säger att ”könen är till stor del en social konstruktion” är inte att skillnaderna inte finns, utan att de till en del (men ingen vet hur stor) är socialt betingade, snarare än nedärvda i våra gener.

Sådana socialt betingade skillnader är högst verkliga och, med tanke på hur viktiga den sociala gemenskapen är för människan, mycket starka. Men de är också mycket annorlunda än rent genetiskt betingade skillnader. Feminismens syfte med att säga att könsskillnader när det gäller inre egenskaper är socialt konstruerade är inte at förneka dem, som många slentriansmässigt tycks tro, utan att säga att de är kopplade till det sociala arvet och har anpassats med vår sociala struktur.

Poängen med att vara försiktig med att slå fast att de könsskillnader vi ser omkring oss är ofrånkomliga och Sanna är naturligtvis den effekt det får om det inte stämmer. Poängen är att man måste vara försiktig med att skapa könsroller som kan komma att förtrycka eller begränsa ena eller båda könen. Risken är också att de som tjänar på att vissa könsskillnader anses biologiska driver det helt enkelt för sin egen agendas skull, inte för att de är så väldigt måna om vetenskaplighet. Och många könsskillnader som tidigare ansetts genetiska och oföränderliga, har uppenbarligen inte varit det.

Så när exempelvis Genusnytt, lite för snabbt och lite för okritiskt, basunerar ut att en ny studie (den är från förra årsskiftet, men whatever) säger att män är Dominanta och Aggressiva och kvinnor är Varma och Inkännande, och sedan genast drar den egenhändiga slutsaten att detta handlar om nedärvda, oföränderliga personlighetsskillnader, visar man dels att man delvis styrs av den egna agendan snarare än vad forskningen faktiskt strikt säger, och dels att man inte ser några som helst problem med att utan fullständigt underlag kategorisera in män som dominanta och kvinnor som mjuka och varma.

Som någon som vill förändra synen på män och manlighet och befria män från begränsande könsroll (alla är ju överens om att den är mycket mer begränsande och mer negativ än den kvinnliga) skulle i alla fall jag vara mycket mer restriktiv i mina slutsatser, om det verkligen var mitt mål.

"Time to put something between me and the sun, when the talking is over it's time to get a gun"

2012-09-01T10:35:00.000+02:00

"We expect women to tiptoe around this uncontrollable male sexuality. We tell them to watch how they dress, lest they wake the beast. We tell them "some guys can't control themselves"--not won't, but can't. We tell them to be careful what they start, because they'll be expected to finish it. Hell, way too often we outright tell them that they have no right to withdraw consent once sex has started.

Men aren't rollercoasters. They aren't werewolves. They aren't walking penises. They're people. They make decisions. Let's stop talking about "he couldn't stop himself" and start talking about "he decided not to stop." Men deserve that dignity, and the responsibility that comes with it."

--Alltid lika fantastiska Pervocracy

Män är människor. De kan fatta beslut. De förtjänar att vi slutar säga "han kunde inte kontrollera sig" och börjar säga "han bestämde sig för att inte kontrollera sig". De våldtar inte på grund av att de är män. Så varför låter vi alla victim-blaming, rape-shaming män och kvinnor prata som om de gör det?

Jag har inga åsikter om rättsfallet Assange. Allvarligt talat. Den enda åsikt jag har är att så länge någon inte är dömd är den som att betrakta som oskyldig. Vad jag har åsikter om är fallet Assange.

Vad jag har åsikter om är vissa av Assangeförsvararna. Eller "försvarare". För frasen "Med vänner som de behöver man inga fiender" har aldrig känts mer relevant än i det här fallet.

Vad har vi? Jo, vi har en sida som säger "han begick inget brott." Man kunde tycka det bästa vore om rättsväsendet kunde fått tillfälle att säga det med, med tanke på att vi inte lever i en värld där twitterdomstolar räknas, men ok. De säger också att Assange riskerar saker som ingen annan i hans situation skulle riskera. Också helt ok.

Sedan har vi den andra sidan av försvarare. Den som säger "det han gjorde var inget brott." Ni ser skillnaden. De som menar att han gjorde visserligen de här sakerna men det var inte fel för det är inte fel i ögonen på de som sitter på twitter och dömer, oh, och det var inte våldtäkt för de hade SEX! Frivilligt! Ni hör! Och för att hon uppvisade klara symptom på att ha gillat honom innan hon anklagade honom. The nerve! Och för att när hon vaknade efter att han trängt in i henne utan kondom när hon sov så reagerade hon inte med att börja, typ, gallskrika. Om DET vore brottsligt skulle vi ju alla vara brottslingar haha! Och våldtäkt måste förresten innehålla våld, det tycker ALLA (utanför Evil Feminist Sweden's gränser) so there!!1! Att inte övriga Assangesupportrar bitchslappar dessa "försvarare" till världens ände är det märkligaste i den här historien.

Om man söker på Assange på twitter är det två ord som sticker ut. Ett är condom. Som i "i Sverige är det brottsligt att ha sex utan kondom". Det andra är consensual. Som i "kvinnorna hade frivilligt sex med Assange."

Att de hade frivilligt sex tycks vara den enskilt viktigaste informationen i hela det här fallet. Att det år 2012 inte är förbjudet för kvinnor att vilja ha sex med en man, samt att samtycke till sex inte är ett samtycke till precis alla former av sex som en av partnerna sonika bestämmer att han/hon vill ha, eller hur ofta, eller hur många gånger, verkar inte lika viktigt.

Assanges advokat satte väl lite ribban när han i Herald Sun skrev att "Statements by the two female “victims” that there was no fear or violence would stop a rape charge in any western country dead in its tracks. Rape is a crime of violence." Labourpolitikern Tony Benn skiljer på non-consensual sex och våldtäkt. Assange hade visserligen non-consensual sex, men han våldtog inte. Parlamentsledamoten George Galloway trycker på att kvinnorna minsann hade frivillig sex med Assange under kvällen, och anser att Assange visade "bad manners" när han trängde in i en av de målsägande medan hon sov, men våldtäkt, nej, det är det inte:

"I mean not everybody needs to be asked prior to each insertion. Some people believe that when you go to bed with somebody, take off your clothes, and have sex with them and then fall asleep, you're already in the sex game with them."

Sanningen är den att man har all rätt att dra tillbaka sitt samtycke när som helst. Det är inte en fråga om vad lagen säger eller inte säger. Oavsett hur svårt det är att bedöma juridisk är det fortfarande sant: Man har rätt att dra tillbaka sitt samtycke till sex. Vad förväntas man göra när ingen i rummet plötsligt vill ha sex med en, ens för en kort stund? Man slutar ha sex med de som är i rummet.

Sanningen är att man inte får trycka in en kroppsdel i någon som sover, om inte den personen gett sitt samtycke till det. Den sista delen av den meningen är till för alla idioter som dumtriumferande berättar hur de tydligen enligt svensk lag våldtagit sin fru en massa gånger och vice versa, eftersom de gärna väcker varandra med sex. Återigen tycks dessa personer glömma att samtycke är nyckeln.

När slutade vi se samtycke som nyckeln till övergrepp/inte övergrepp?

Sanningen är också att man inte får sticka in sin penis i någon utan skydd när de bett en att använda skydd. Det är ett övergrepp där det även skiljer sig lite om det begås mot en man av en kvinna som säger att hon äter p-piller, än om det begås mot en kvinna av en man som säger att han kommer använda kondom samt mot en man av en annan man. En man som har sex med en kvinna han tror använder p-piller men som inte gör det riskerar att bli pappa. Det är ett fruktansvärt övergrepp mot honom, och det är ett brott. Men några dödliga könssjukdomar kan han inte ha oroat sig för innan, så redan där finns en gradskillnad. En kvinna som bett en man använda kondom vilket han struntar i utsätter kvinnan för tre saker som inte ingår i föregående fall: 1, risken att behöva gå igenom en abort 2, risken att behöva gå igenom en graviditet 3, risken för könssjukdom.

Ska det krävas att män bli gravida innan de ska ta den typen av våldshandling (utan inslag av faktiskt våld) på allvar?

Män är människor. De kan fatta beslut. De förtjänar att vi slutar säga "han kunde inte kontrollera sig" och börjar säga "han bestämde sig för att inte kontrollera sig". De våldtar inte på grund av att de är män.

Alla håller förstås inte med mig om det. Det finns de som hävdar biologi som orsak till våldtäkt. När vissa pratar om hur det bara finns en skiljelinje mellan synen på könsskillnader, ”i praktiken är det miljön som är viktig” och ”i praktiken är det både arv och miljö som är viktiga”, så missar de naturligtvis alla de som anser att "i praktiken kan alla skillnader vi ser mellan män och kvinnor hänvisas helt eller delvis till att kvinnor präglats att ta hand om barn och män präglats att gå ut och döda bufflar och våra inre egenskaper är så beroende av vilket kön vi har att vi måste sluta försöka göra något åt könsskillnaderna i samhället för hallå, vad taskigt mot moder natur och mot oss som gillar det som det är".

Den här stridsgränsen dras alltså inte mellan "enbart miljö" vs "arv och miljö i skön blandning". Skillnaden ligger i "biologiska könsskillnader finns" och "biologiska könsskillnader som berör våra allra innersta egenskaper, vilka vi är, vad som gör oss till de individuella personer vi är, finns och påverkar oss så mycket att jag utan problem kan dra mina egna slutsatser om just människors inre egenskaper närhelst jag vill och jag tänker lära mina barn likadant". Det är de, de som drar de biologiska könsskillnaderna så långt de kan sträckas utan att brista, utan att se faran, visheten i att vara återhållsam i just detta minfält, som är de som skapar misandrin här ovan. Det är inte vi, vi som ser faran med att omfamnar prat om biologiska könsskillnader så okritiskt att man till slut även menar att vi inte kan förvänta oss lägsta formen av mänsklig anständighet av just gruppen män.

"Rape me, rape me, my friend"

2012-08-26T14:37:00.000+02:00

http://www.facebook.com/TheTypicalFeminist4ever

"Do you know the enemy?"

2012-08-24T20:42:00.001+02:00

"The man who raped me wasn’t a bad guy. He was in his early thirties, a well-liked and well-respected member of a social circle of which I am no longer a part, a fun-loving, left-leaning chap who was friends with a number of strong, feminist women I admired. I was nineteen. I admired him too.

One night, a group of my friends held a big party in a hotel. Afterwards, a few of the older guests, including this man, invited me up to the room they had rented. I knew that some drinking and kissing and groping might happen. I started to feel ill, and asked if It would be alright if I went to sleep in the room - and I felt safe, because other people were still there. I wasn’t planning to have sex with this man or with anyone else that night, but if I had been, that wouldn’t have made it okay for him to push his penis inside me without a condom or my consent.

The next thing I remember is waking up to find myself being penetrated, and realising that my body wasn’t doing what I told it to. Either I was being held down or - more likely - I was too sick to move. I’ve never been great at drinking, which is why I don’t really do it any more, but this feeling was more profound, and to this day I don’t know if somebody put something in my drink that night. I was horrified at the way his face looked, fucking me, contorted and sweating. My head span. I couldn’t move. I was frightened, but he was already inside me, and I decided it was simplest to turn my face away and let him finish. When he did, I crawled to the corner of the enormous bed and lay there until the sun came up."

Det är så Laurie Penny beskriver sin egen - en av många - orapporterade våldtäkt. Jag vill sprida det inlägget vidare. Därför att vi fortfarande, vad än juridiken sakligt säger, är ett samhälle befolkat av sexualfientliga, sexualkonservativa människor som styrda av sina egna helt känslobaserade, irrationella skäl anser att våldtäkt måste innehålla våld, att offer måste reagera på ett visst sätt, och att en trevlig person som du beundrar och frivilligt följt med någonstans för att prata, hångla eller ha sex med, inte kan våldta.

"I got rid of all Colin Firth movies in case they consider them erotica."

2012-08-17T11:38:00.001+02:00

"When he catches his breath, when he starts to get dressed, you're wiping the stains off of you chest"

2012-08-15T13:59:00.003+02:00

Genusnytt: "Likhetsfeminism och genusteori handlar om att förneka att det finns några biologiska könsskillnaderna i muskelmassa och muskelbyggning. Därför skriver jag nu ett långt inlägg om detta. Förklara er, feminister!"

Svar:

Kära Genusnytt,

Hugs & kisses /Dr Evil Swedish Feminists

"You both kicked off your shoes, man, I dig those rhythm and blues"

2012-08-15T13:33:00.001+02:00

“Sann jämställdhet kan bara byggas på Sanningens Grund.” Det är undertiteln på Pär Ströms senaste bok där han för fram åsikten att feminister sprider myter om män och kvinnor som ej är baserade på faktan, och att journalister och debattörer för dessa myter vidare utan att vara tillräckligt kritiska till vad feminister säger.
I veckan handlade Genusnytt om ett ökande antal ensamstående mammor som lever lyxliv på det underhåll de lyckats lura av en stackars man genom att bli gravid efter ett oskyddat one-night-stand. Japp. “Fler och fler” unga brittiska kvinnor vill inte jobba och utnyttjar därför sin livmoder för “enkla pengar” genom att ha oskyddat sex med en stackars rik man för att sedan kunna leva “gourmetliv” på underhållsbidraget, citerar Genusnytt. Han fortsätter sen under rubriken "mer om gold diggers" med att berätta att män som går arbetslösa skiljer sig ihögre utsträckning ju längre arbetslösheten varar.

Pär Ström, som alltså har skrivit en hel bok om hur journalister och debattörer inte är tillräckligt källkritiska när de sprider vidare uppgifter ifrån feministiskt håll (men själv dock bevisligen har mycket svårt att leva upp till denna enkla devis) har en Daily Mail-artikel som enda källa för sitt inlägg och då denna inte innehåller några studier, några expertutlåtanden, några siffror eller överhuvudtaget några belägg för att stödja teorin om dessa “pirayakvinnor” som nu ökar i antal, så går det heller inte att vare sig bemöta eller kontrollera den.

Artikeln skrattades också ut av Internet när den publicerade. Förutom, alltså, av Pär Ström och hans läsare.

"Now, more than ever, we need the Jedi!"

2012-07-26T19:04:00.001+02:00

Jag har en vän. Han är född samma år som mig, 1977. Hans partner har varit hemma sedan deras barns födsel och då de delar på föräldraledigheten och halva tiden har gått är det nu hans tur att vara hemma och hennes tur att gå tillbaka till jobbet. Hans partner – en nära vän till mig – berättar att folk uppträder med förvåning när de får höra hur länge han kommer vara hemma, alltså lika länge som hon varit. ”Va, är han hemma så länge?! Fixar han det?” frågar de. Och förstås ”tycker han inte det är svårt att vara borta från jobbet så länge?" Äldre kvinnor reagerar oftare negativt, och ifrågasätter oftare varför inte hon vill vara hemma hela ledigheten. En del reagerar som om han borde få ett pris för att han är man och ensam kan ta hand om sitt eget barn.

Och det kan kännas frustrerande, för dem båda, men det är ju så när man är pionjär inom något område. Folks reaktioner. Så är det för alla som bryter mark. Saken är bara den att när min pappa var föräldraledig med mig och the twin för 35 år sedan fick han och mamma precis samma reaktioner. Det var 1977.

Kvinnorörelsen definierade det som ett privilegium att ha obestritt tillträde till den offentliga sfären, att kunna försörja sig själv och att både kunna bilda familj och ändå behålla en ekonomisk självständighet. Därför lever vi i Sverige idag på grund av kvinnorörelsen i ett samhälle där de flesta kvinnor inte slutar jobba när de gifter sig och skaffar barn, där s.k spousal alimony (eller ”mummy welfare” som den amerikanska mansrättsrörelsen så charmigt har valt att kalla det) knappt existerar, där kvinnor fortfarande bryter ny mark inom den offentliga sfären och där män har möjlighet att vara hemma med barnen på samma villkor som kvinnorna.

Mansrättsrörelsen har å sin sida definierat det som ett (kvinnligt) privilegium att kunna vara hemma på heltid, att inte behöva arbeta, att ha huvudansvaret för barnens mentala och fysiska överlevnad samt fatta de dagliga vardagsbesluten (”relationsmakten” som de kallar det) och att slippa ansvaret för familjeförsörjningen. De ser alltså på detta ”kvinnliga privilegier” på samma sätt som kvinnorörelsen gör på motsatsen, men trots det har vi ännu inte sett män, ledda av nyss nämnda mansrättsrörelse, skapa en proteströrelsen där de bryter mark i den privata sfären på samma sätt som kvinnor gjort i den offentliga. Vi har ännu inte sett någon stor gräsrotsrörelse där män slår sig in inom det egna hemmets väggar och slutar jobba för att ta hand om hemmet på heltid och bli ekonomiskt beroende av sin partner.

Kanske det är så att män inte strävar efter detta "privilegium." Kanske de istället kräver det som kvinnorörelsen kräver, en politik där barnomsorg och föräldraförsäkring gör det möjligt att bilda familj utan att automatiskt tappa möjligheten att göra karriär. Istället för en ökning av att kalla saker för "kvinnliga privilegier" som inte är privilegier så kommer förhoppningsvis - och jag tror det blir så - vi se en ökning av feminismens fortsatta strävan göra fördelningen mellan omvårdnadsbördan och försörjningsbördan så jämställd som den kan bli mellan könen, att männen är hemma mer med sina barn än de är idag och kvinnor fortsätter bryta mark i offentliga sfären.

Fler och fler män är hemma med barnen. Idag är det mer accepterat av såväl samhället som av partnern för män att vilja det. Det växelvisa boendet (när barnen efter en skilsmässa bor lika mycket hos mamman som pappan) har ökat explosionsartat i Sverige.

Att fler män tar ut föräldraledighet beror på att feminismen varit stark och har tryckt på utvecklingen men också att vi har en familjepolitik som inte tvingar de män som vill vara hemma med barnen att avsluta sitt yrkesliv. Vi tror att det är bra, dels för att människor inte ska tvingas in i förutbestämda ”val” i livet enbart på grund av sitt kön, och dels för att vi vet vad denna traditionella könsfördelning gör. Vi vet att det gör att män som blir arbetslösa drabbas dubbelt och vi vet att kvinnor har svårt att klara sig om det blir en skilsmässa, särskilt som de fortfarande har huvudansvaret för barnen, kanske t o m så svårt att de inte ser det som en möjlig utväg.

Jag tror inte på en kvotering av föräldraförsäkringen. Jag tror att familjer har olika förutsättningar och behöver fatta det beslutet själva. Vad jag däremot tror på är att vi aldrig ska sluta arbeta för ett samhälle där män och kvinnor delar lika på föräldraansvaret. Jag tror på att ständigt lyfta debatten om varför pappor inte är hemma lika mycket som mammor idag. Jag tror på att peta i den här frågan varje tillfälle som ges. Jag tror på samhällsdebatt – även hetsig, hårdordad sådan – och på att diskutera och argumentera tills man är blå i ansiktet. Därför skrämmer det mig när folk vill stoppa debatten. Det skrämmer mig när folk säger att varje försök att debattera den sneda fördelningen av föräldraledighet och huvudansvar för barnen är att komma med ”pekpinnar” och att ”inte låta familjer bestämma själva”. Det finns till och med de som anser att varje försök att skapa debatt om mäns låga uttag av föräldraledighet är ”mansfientligt” och att det ”skuldbelägger” män. Och jag tänker alltid, ”hur vill de förändra samhället, då?” Även om jag tillhör kvoteringsmotståndarna så har jag mindre gemensamt med de som kallar varje försök att lyfta debatten som ”OMG skuldbeläggning!!!” än med kvoteringsförespråkarna. För jag kan bara dra slutsatsen att de, personerna som inte vill ha den här debatten, egentligen inte vill förändra samhället.

Varför förstår jag inte riktigt. Det är väldigt sällan jag hör någon av dem säga att det är bra att pappor inte är hemma med sina barn lika mycket som mammor eller att det är bra att kvinnor inte jobbar lika mycket som män. Snarare kan man höra dem vara frustrerade över att män tilldelats rollen som mindre viktig förälder och att de har så dålig relation med sina barn och att män jobbar mer än kvinnor. Man hör dem också uttrycka frustration över att bland annat nedvärderingen av papparollen leder till att män sällan vinner vårdnadstvister. Men att uttrycka frustration över något i samma stund som vad som upplevs som en rättighet tas ifrån män är inte detsamma som att faktiskt arbeta för en förändring.

Jag tror inte heller att så många av dem tror att män av någon anledning inte skulle klara av uppgiften att ta hand om barnen lika bra som kvinnor. Det finns säkert de som anser att män har nån gen som gör dem oförmögna att ta hand om sin avkomma, men de flesta vet ju att män bevisligen klarar det lika bra som kvinnor. Vad jag tror är att de inte ser likheten mellan det de kallar "propaganda" som drivs av feminister på kvällstidningarnas debattsidor, och ”propagandan” som genomsyrar samhället vi lever i varje dag. För vad är egentligen skillnaden på att diskutera familjers sneda fördelning av föräldraledigheten och vilja påtala problemen med och anledningen till detta, och den bild av kvinnan som den omvårdande föräldern och mannen som familjeförsörjaren som vi möter varje dag i samhället? Ändå kallas den ena synen på föräldraskapet för pekpinnedebatt som vill styra familjers ”fria val”, medan den andra gör det inte.

Varje gång en ledarsida suckar över feminister som vill bestämma över familjers huvud blir jag så fruktanvärt irriterar. Jag blir arg för att vi båda är kvoteringsmotståndare, för att jag måste tillhöra deras sida av just den debatten när jag helst vill stå så långt bort från dem som det överhuvudtaget är möjligt. Varje gång någon bloggare som är emot kvotering präktigt berättar hur man inte ska ge familjer moraaaaliska peeeekpinnar och hur man minsann skuldbelägga de stackars männen genom att påpeka att de inte tar ut den tid med sina barn som getts dem, vill jag gömma huvudet i händerna av genans av att vi båda delar åsikt i kvoteringsfrågan.

Och visst, ibland blir jag också irriterad av att det tar sån tid. Ibland blir jag ledsen å min väns vägnar, han som år 2012 måste tvingas vara pionjär i en kamp som min pappas generation borde ha avklarat. Ibland blir jag också otålig. Men det är ju så, att vilja förändra samhället med enbart ord som vapen.

"Sing a song of six-pence for your sake, and drink a bottle full of rye"

2012-07-13T12:24:00.000+02:00

"The pay-me girl's had enough of the bleeps"

2012-07-08T19:46:00.000+02:00

London. There was...

...the most amazing balcony view over the Thames...

...mojitos off Oxford Street...

...daiquaris and chocolate fondue in small cocktail bar i Soho...

...M&S's take-away wine-glasses with a plastic lid that never fail to crack me up...

...long, lazy mornings in the local book store...

...Carluccio's superior coffee...

...and there was also Starbucks wifi, tapas and sangria in West India Quays, watching The Shard opening light show with all our neighbours, CERN press thingie on BBC, the noisy party boat going up and down the Thames outside our window every night booming out Whitney, Katy Perry and, eh, James Brown's I Feel Good, Wimbledon final at The Parlour, and my bedroom/kitchen that I spent ten minutes giggling over every night.

You can't say London welcomed us with a lot of sun this time but it's really our own fault for not checking that it was Wimbledon this week.

"It's a helping hand that makes you feel wonderfully bland"

2012-07-01T12:03:00.000+02:00

"I gave up caffeine so I've been going to bed at 5.30"

2012-06-28T12:15:00.002+02:00

1. Evil meeting!
2. Evil high-fin!
3. Evil question!
4. Evil banning!
5. Evil everything!
6. Evil hen!
7. Evil Stonecutters' Song!
8. Evil thank you!
9. Evil law book!

"You people have stood in my way long enough. I'm going to clown college!"

2012-06-21T15:12:00.002+02:00

1. Evil meeting!
2. Evil high-fin!
3. Evil question!
4. Evil banning!
5. Evil everything!
6. Evil hen!
7. Evil Stonecutters' Song!
8. Evil thank you!

"Well, excuse me for having enormous flaws that I don't work on!"

2012-06-20T21:16:00.002+02:00

1. Evil meeting!
2. Evil high-fin!
3. Evil question!
4. Evil banning!
5. Evil everything!
6. Evil hen!
7. Evil Stonecutters' Song!

"We'll go to a place that's quiet and dry and talk about precious things."

2012-06-14T20:22:00.000+02:00

1. Evil meeting!
2. Evil high-fin!
3. Evil question!
4. Evil banning!
5. Evil everything!
6. Evil hen!