Gustavs aktieblogg

Moving to Substack

noreply@blogger.com (Gustav) — Mon, 02 Feb 2026 16:49:00 +0000

I just wanted to let you know that I'm moving to Substack. New articles will be posted there.

If you'd like to follow my Substack profile or Substack "blog", please do so.

Thank you for reading and commenting over the years! I hope that by moving, I will receive more comments and be able to have more discussions and learn more. Also, it will be easier to follow the blog by email.

I hope to see you there!

Best regards,

Gustav

Year of change: More is less (risk)?

noreply@blogger.com (Gustav) — Sun, 04 Jan 2026 15:44:00 +0000

First, how did 2025 go? Not great, actually. The result was a decline of 3.8 percent in SEK. I am not happy with that. However, currency movements was a major factor and Swedish based Global funds didn't have a particularly good year either. But owning stocks in Indonesia certainly hasn't helped. Indonesia was a real drag on the portfolio - the combination of stock price and currency movements was a small disaster.

The stocks in local currency

AS Company 45% +4% yield
Primeserv +24% +6% yield
RFM Corp +22% + 10% yield
Argent +19% +4% yield
Karooooo +1% +2% yield
Champion Pacific -8% +1% yield
Ekadharma -13% +5% yield
Ultrajaya -20% +3% yield
Arwana -23% +8% yield

Currency movements

ZAR to SEK -5%
EUR to SEK -6%
USD to SEK -17%

PHP to SEK -18%
IDR to SEK -19%

But the year has been good in the long term, despite a poor return. I am really happy to have found my investment style: global, concentrated, deep-value investing in undiscovered stocks with rock-solid balance sheets. I have confidence in my nine holdings and am looking forward to a stronger 2026.

I demand more

2025 was a year of change. I evolved and will demand more. More is less risk. More focus. More value. Cheapness is good. Extreme cheapness is best: No-analyst stocks, but no-brainers if you just care to look at P/E, EV/EBITDA, FCF-yield and their large cash piles. No trigger or catalyst is needed if the valuation is more than right. A CAGR of 12–15% from each holding should be possible; a stable 5–10% might be nice, but it's not good enough. As a rule of thumb I aim to own stocks that are cheap, even if they double!

During the year, I sold companies where the quality or valuation was not right compared to the other parts of the portfolio. Price and potential are the most important factors. It's that simple. A company should be significantly undervalued to be worth owning. I demand greater undervaluation than before! This requires more monitoring. Are good returns still possible with reasonably defensive assumptions?

The bulk of the portfolio is value/deep value, but there are also some stronger growth elements (e.g. Karooooo). In this case, the mispricing is real if you consider their market position as a leader in South Africa and believe they could succeed in Asia and Europe while South Africa continues to grow. I expect growth. But it's important to note that this is not "new" or "extraordinary" growth, just continued growth. And growth at a very reasonable price.

The labels

I own Deep Value. That's stocks that could double in value and still be considered cheap. These make up the bulk of the portfolio (eight out of nine stocks). I also own GARP-like stocks, but I prefer GAVRP (growth at a very reasonable price). I am now also a focused, concentrated investor. That's what I learnt in 2025, or rather, what I have gradually evolved into. I'm not that interested in "buy and hold", unless the company and its valuation still justify a purchase. I discovered that this style suits me.

If you read the history of the blog, you will see that I found my investment strategy in spring 2021. I look for small companies, cheap companies with low free float. What happened in 2025 was the next step. More focus and even more value. However, the next step could be easier to misstep, but that's a risk I am willing to take!

The changes

The changes are real this year. Simplified it's just increases in Argent, Primeserv, RFM (really fat pitches). And I sold things that was more expensive or where quality was lacking.

Companies > from 14 to 9. Due to quality and/or valuation.
Portfolio size > outsized bets is OK.
Some favorites, long term holdings were sold.

I sold K2LT, Uni-Charm Indonesia, Delfi, Sarantis and Century Pacific. The hardest thing was selling long-time favorites due to a lack of potential. I really like Century Pacific. It's has decent long-term potential, and is a "safe" bet outside the classic investor box. But is that enough? Can it match the valuation of Argent, Primeserv and RFM? No - actually, not at all. One reason is having a market cap of +2 billion USD. Even if it is traded in the Philippines, it's less likely to be a hidden gem. I chose to go down the less well-trodden path for more value!

I have simply discovered how unique companies like Argent, Primeserv and RFM are (as well as the other six, perhaps). It's not just about discovery; it's about deciding to go for it. That's the big change. Both time and opportunities are limited. The portfolio has become more unique and cheaper. It's more extreme in terms of market cap and especially value. Therefore, there is less risk. That's my strong belief. Well, that's the biggest change. I have stronger beliefs. I don't know why, but I decided to "go for it". Wish me luck!

This is the portfolio for 2026:

Deep dive: Argent Industrial

noreply@blogger.com (Gustav) — Tue, 09 Dec 2025 17:33:00 +0000

This is the current portfolio. The most recent change is that I have sold Century Pacific. It's a very good company, but it somewhat lacks potential. Instead, I have once again increased my holding in Argent, PMV and RFM. I simply think these three stocks have greater potential (more value/deep value), even though I still like Century Pacific and will follow them.

Looking at the portfolio, one company stands out in particular (yes, that's Argent). Therefore, it's time for a deep dive. First, here are some basic facts:

Name: Argent Industrial
Ticker: JSE:ART
Stock exchange: JSE, Johannesburg
Traded via: Pareto, Avanza and SEB (all Nordic/Swedish brokers). Old-time telephone orders. Also available via Saxo (Europe) and Fidelity (US). Note: Avoid the OTC listing, no liquidity!
Price: ZAR 33
Market cap: 100m USD
Listed since 1994

Two simple takes

The simple take is that it is cheap, actually dirt cheap, and growing. To summarize:

Argent is trading at P/E 6, EV/EBITDA 3, P/B 0,9, has +30% of its market cap in cash and a FCF-yield of +16%. 5-year CAGR is around 10% for revenue and 27% for EPS. It could double and still be cheap. That's why it is my largest holding!

Another simple take is that, despite being dirt cheap, it performs better than relevant peers!

They trade 5-10x cheaper than its popular Swedish counterparts. But unlike them, has a large net cash pile and a more stable track record. The key is that they have expanded outside South Africa (mainly to UK) and that the foreign parts, with higher margins, now carry more weight and are growing faster. In Sweden you pay a popularity premium, but with Argent, you get a European/global company with higher quality, at a deep South African small-cap discount. As they grow and perform, the discount may partly disappear. Until then, you get dividends and buybacks.

What does Argent do?

They are a serial acquirer*, or conglomerate, in manufacturing. Everything revolves around heavy products, steel and metal, etc. Basically, steel trading is their legacy business, but they are increasingly moving towards products with higher added value and better margins. To some extent, this involves products that are needed regardless of the economic cycle, such as safety products and many products are subject to regulatory requirements. Examples of what they do include: safety gates, fences, fireplaces, ladders, doors, fuel tanks, aircraft refueling machines and products for railway tracks. Heavy and boring - but often necessary!

Diversification is important, and because the company has more than 20 companies in different niches, some of the cyclicality disappears. In any case, it evens out. Even more important is that a large part of the revenue and profit comes from outside South Africa. Since 2016, they have been actively buying companies in Europe, especially in the UK, and some pandemic purchases were really smart. Today, South Africa accounts for about 30% of profits and the rest of the world for 70%. This is a change that has taken place gradually and is likely to continue. In recent years, they have made some typical acquisitions in the UK. You can read about the companies they own here. One exciting thing is that they are developing electric vehicles for refuelling aircraft. Overall, the fuel part of Argent has a clear connection to airports and defence, where there are likely to be reasonable barriers to entry.

* One could argue that they are not a serial acquirer, as there can be quite some time between each acquisition. They are more like a infrequent acquirer, or selective acquirer. Nothing wrong with that! Being a serial acquirer seems like a stressful life and comes with a compulsion to always buy.

The numbers

Over the past 3–10 years, sales growth has typically been in the range of 3–10 percent, while profit growth has been in the range of 10–30 percent. The track record is good and stable. One thing to consider is that the business wasn't affected that much by the pandemic (it's not that cyclical after all?), and buybacks and diversification away from South Africa have also had an effect (for both margins and currency). The buybacks have been substantial, with the share count reduced by around 40 percent since 2018.

From Fiscal AI you have these set of numbers:

P/E 6
P/B 0.9
EV/EBITDA <3
ROE 5 and 3 year: about 15 percent
Revenue CAGR 10 year: 5 percent
Revenue CAGR 5 year: 10 percent
Revenue CAGR 3 year: 2,7 percent
EPS CAGR 10 year: 31 percent
EPS CAGR 5 year: 28 percent
EPS CAGR 3 year: 13 percent
FCF Yield +16%
Net cash: 31 percent of marketcap

For the latest 3 years, there is a slowdown, but I don't think recent report for September 2025 is included (no slowdown there).

Why cheap, what can be changed?

To start with: The history before 2017 is not actually that good. They made a strategic shift that is still underway, which is simply: More foreign income and higher-margin business. This marks a departure from the legacy steel business and the historically South African focus, rather than a global one. Regarding what can be changed, we have to remember that the big change already happened about 2017. After that, there has been continued change (that the market might have missed to grasp). There are many acquisition targets in, for example, the UK, and they are buying really small companies really cheap. To do this, 30% of market cap is in cash. So far, they are buying companies with low investment needs (they are selective), which generates strong cash flows. The key is simply that the successful expansion abroad continues. They have also started to grow in Europe (outside the UK) and in Canada. But they are taking cautious steps, which should be seen as positive.

Some South African funds have begun to discover the company; there are more now than a year ago, but still not many. And hardly any foreign funds own the company. However, some foreign niche investors have found their way there, we can call them "pioneers", and I am thinking of a Texas-based American value investor who bought 5% of the company a few years ago. And for some time now, a British value fund has been the largest owner, with 30% of the company. But the company is largely unknown among the broad investor community.

With more acquisitions, a longer history and higher margins, more people may become aware of the "new Argent", both funds and private investors. What is currently perceived as a South African low-margin company is and will become more of a global high-margin company. When the market perceives this change, valuation may change. In the future, they may also be listed on another stock exchange, e.g. AIM/London. Although it is not certain that this would increase the valuation, it would make them more accessible to a broader investor base. More global trading, if, for example, IBKR were to allow trading in South Africa, would also change interest in the company. But the big thing is that sooner or later, the company may become interesting to international funds once it has grown to a slightly larger size. With continued growth, this could happen.

Outlook

In their latest report they gave this outlook, that sounds quite promising (let's hope for some good acquisitions in the future!):

"Our international order book remains strong. Domestic operations are robust with potential for further recovery. Attractive opportunities exist to allocate capital to strategic acquisitions further enhancing the group’s footprint. Argent Industrial is therefore well-positioned to deliver satisfactory results in FY2026 and into the long-term"

Risks

Here are some risks:

Currency. With most of its revenue in GBP and listed in ZAR, a stronger ZAR hits the company.
Small market cap. No well-known funds in the company. But some good local funds own it, and the value fund is great, which is important!
The South African part has political risk. High dependence on developments in the UK (and to a lesser extent South Africa).
Cyclical elements. But much less than one might think.
Low liquidity in the share. Management own shares but could own more (not a family owned company),
Acquisitions always carry risks, even when purchased cheap. Some parts of the business may be affected by changing trends. I don't agree, but some people may think there is an obsolescence risk.
Not owning enough of them (no, just kidding!). But for my part, confirmation bias is a real risk! If you own a company for a while (from 2022) and like them, and they perform well, you might be biased.

Target price?

Hard to say. But if they trade at 100 rand instead of today's 33 rand, it's still cheap. And a Swedish "serial acquirer multiple" would be a lot higher than that. A thought experiment: If they used their cash reserves and new cash flows to buy three or four companies over the next two years, this would generate good profit growth at fairly low risk. The money is already there. Another slightly more provocative example: they could perhaps distribute 10-15% in yield (of today's profits) if they really maximized the dividend, and to this could be added 25% in an extra dividend from their cash pile if they choose to not buy anything. They could also add a "Swedish serial acquirer debt" despite this, and use that for a large extra dividend or to buy companies. But I really like that they are NOT taking financial risks, and buying companies from their own cash-pile is both underrated and unusual. If you listen: continue exactly as you do! I think many serial acquirers are all too familiar, and comfortable, with (high) debt!

You can for fun compare Argent with, for example, Teqnion and Volati, and then you'll see that Argent (in my eyes) wins such a comparison by a mile. Better history, better figures, higher stability, at an extremely low valuation and net cash instead of medium-high multiples and a fairly high level of debt. Management think differently about risk, debt, acquisitions and cyclicality. And if a dividend investor were to assess these three companies based on both dividend, but preferably "dividend capacity" (my example above), they would, if they were rational choose Argent.

But the best thing about the case is (hopefully) low downside, as 30% of the market cap is in cash and the P/E ratio is very low. You very rarely find companies with the same fine track record and low valuation. I would say that they stand out on a global scale: a company of high quality that could double and still be cheap – that's why Argent is my largest holding! I have looked at thousands of companies in the latest years (not deep, but still) and I think this is as much of a hidden gem as it gets. But who knows! This is just my opinion. Any opinion on Argent?

Concentration, risks and portfolio sizing

noreply@blogger.com (Gustav) — Sat, 06 Sep 2025 14:28:00 +0000

First, a small portfolio update. Until Q2 the portfolio is -9 percent, and YTD it is -9,5 percent, both measured in SEK. Currency movements, a stronger SEK, have hurt the result a lot, but it's at least a stable result. I have sold Uni-Charm Indonesia, since I now consider them to be of too low quality (they aren't profitable enough, Q2 took a turn for the worse). I also decided that I only want to own independent companies. This was not a good investment at all, as you can guess, but I hope I have learned some lessons.

Increases have been made in Argent Industrial, Primeserv and RFM. The money comes primarily from Uni-Charm, but I have reduced my holding in AS a little bit, just for the sake of increasing in those three. They have P/E:s of 6-9, EV/EBITDA of 2,9 to 3,8 and the FCF-yields range between 15-18%. I have also increased my holding in Karooooo a little bit (reinvested dividends). Perhaps too many changes going on this year, but the theme of them is consistent, so lets move on to the subject of today: concentration!

The reasons for concentration
This year, I have become much more focused. I have reduced my portfolio from 14 stocks to 10. There are reasons for that, hopefully good ones! One simple reason is that the really fat pitches, unique opportunities on a global scale, are rare. If you find one of these, you should go for it! Bold words, but when the upside is significant and the downside is low, and you think you understand the business well, you should size big! Time and opportunities are both limited.

The large holdings have significant long-term potential, of course. But, more importantly, there are no major risks. They have net cash or very low debt, business and competition risks are low, and the valuation risks are not high (very important). Hopefully, the worst-case scenario will not be that bad (although unknown risks always exist). To summarize my thinking: Exceptional opportunities are rare, and my high-conviction holdings are low-risk stocks. Taking "high risks" with low-risk stocks is OK!

Three buckets and limits
As I see things now, the number of stocks in my portfolio should be about 8–14, most probably 10-12. The actual number depend on what I find and if I chose to invest in more markets (thinking of Japan). In theory, a normal share is almost 10%, but in practice it's smaller, since I prefer to invest heavily in my high-conviction holdings.

I usually categorize my holdings into three buckets:

Small: 4–5%
Core: 7–8%
High conviction: 12–25% (max is 33%)*.

The bar is set at 4%. If I'm not comfortable owning that percentage in a company, I shouldn't own it at all. I want to be able to keep track of what I own, not have too many stocks to follow and be as updated and sure as I can be about them. Is the thesis intact? Is there any new information? Is the weighting OK? I want to make fewer, better-informed decisions. As for the small or core holdings, some things are holding me back. I like the companies a lot, but they are somewhat riskier, have more uncertainties or just don't offer as good growth or low valuations.

*The limits are for buying. If a small holding decreases to 3%, I should either increase it or sell it. But if a high-conviction holding increases to 26%, I will not automatically reduce it. However, if it increases to 34%, I will automatically reduce it to 33%. I hope this will reduce my risk of confirmation bias, no buying when I already have 25%.

The maximum limit? Why stop so "early"?

I mentioned rare opportunities at the beginning, so why not invest 40% or 45% of your portfolio in one of these? Well:

Confirmation bias. I have to limit myself. If I allowed myself to invest more, I would be influenced by the time, money, and effort I put into these stocks. I am already affected, but the effects would be more severe. Put simply, I might be more and more wrong without being able to see it.
The unknown is still there. Even if I quit my daytime job and devoted all my time and effort to following just three companies (the so called best ones), I still wouldn't be safe. Anything can happen in any company. There are things I don't know, I can't know, or anyone can know. The only way to protect yourself against catastrophic events is to diversify a bit more. I want to sleep well.
The last one isn't about risks, but I look at many markets and ideas. That way, I will certainly come up with several ideas worthy of being high-conviction holdings. If I only invested in one or two markets, I might run out of ideas, but when the pool is 10,000 companies, there will be more than 4 worthy of 10+ percent in your portfolio. But perhaps not if the pool is just 500–1,000 stocks. (I also strongly believe that owning stocks in different stable countries is safer than just one).

These three reasons explain why 33% is my maximum limit, even if the company is the cheapest and most exceptional stock opportunity that I can find in the world. Again, these are big words, and I talk about best in the world according to my strategy (the chance that the stocks really are, is very slim).

What worst case are we talking about?

A common way of thinking is that a stock might lose 50% in a bad year. This could happen to your largest holding. Let's say it does. If you have 20% of it, you will lose 10% overnight. If you have 40%, you would lose 20%. It's a really bad year, but it's something you can recover from. So why am I afraid? Well, two things.

A bad year is one thing, but permanent loss of capital keeps me awake at night. What makes me afraid is if the 20% holding goes to zero. Or if the 40% one does. It's very uncommon, especially if we are talking about well researched high quality companies. But it could happen if you're really, really unlucky. The issue is that I invest in small, rare often little-known stocks that on the surface almost seem too good to be true. The research is thorough, and the quality is definitively high but it's still impossible to be 100% certain.
Losses are harder to recover from. If you lose 20%, you have to regain 25% to break even, but if you lose 40%, you have to regain 67%. Mathematically, it is important to limit your losses.

Opinions?

I think it is logical and it might suit me to be a bit more concentrated. It is also highly individual. However, there could be some problems with my thinking. Having fewer stocks is less fun. You could become narrow-minded. And ten to twelve is a really small number if you invest in many markets. There are often almost equally good opportunities, and choosing one and rejecting the other could be too drastic.

What is your opinion on the portfolio sizing? Is a portfolio of 10-12 stocks a good middle ground, where you bet big on your "best ideas" but still are diversified? Are there effective ways to minimise the risks of confirmation bias and unknown events besides diversification? I guess a clear selling discipline and a critical mindset could be important. Do you have any thoughts on the matter?

Update 25/11/2025: After much thought, I have decided to increase the maximum to 33%, with no purchases after 25%. The changes are highlighted in bold. I know this involves more risk than before, but I am comfortable with it (it has been an evolving process this year).

Portfolio changes

noreply@blogger.com (Gustav) — Fri, 30 May 2025 14:58:00 +0000

I have been more active than usual this year, so it's time to provide an update on my portfolio and share some thoughts on the changes. If you follow me on Twitter/X, this won't be news to you, but it's good to document the changes in a more structured way. This blog functions like a diary, and most importantly, I hope to receive comments, even though I know that blogs are a bit out of fashion nowadays.

The portfolio is shown above, and now some comments on the changes:

The selling

K2 LT

As explained in these tweets, I have sold out. In short, the reasons are increased competition and corporate governance issues. The catalyst was the delayed annual general meeting, which suggests that they may lack active owners. With hindsight, perhaps the company was too small, but the main mistake was overestimating the 'moat'. Nevertheless, I believe that you can hold this company and perform well. It's a nice, inexpensive, non-cyclical company, but I decided to invest in even nicer and/or cheaper companies instead.

Sarantis

I also sold Sarantis, which was a harder decision. The reason was the valuation. I can certainly own slightly pricey stocks, but I decided this was a bit too much. Century Pacific and Karooooo are also a bit pricey, but they are constantly growing their revenue in double digits. Sarantis is very good and stable, and certainly not expensive in a broader context (i.e. Walmart and P&G), but I just think there are better options in the portfolio, for example, Ultrajaya (Consumer) and AS Company (Greece). The bar is high for companies trading at or above a P/E ratio of 20. And it should be.

The buying

Ultrajaya

I increased my position earlier this spring and again more recently. It's a market leader whose share price has dropped by around 30% this year. Having owned the stock since 2017, I think now could be a good time to increase my holding, but who knows?

They are buying back shares and are trading at a P/E of 12.5 and EV/EBITDA of 7.7 (TTM). For 2027, it's a P/E of 7.5, and EV/EBITDA of 4.3, and a FCF-yield of 13.5% (based on reasonable estimates). This may be as cheap as it gets for a strong consumer company. If Buffett were to buy something in Indonesia, this would be a strong candidate. Milk consumption is low but increasing, and their market share and brand strength is high. They are diversified and, most importantly, vertically integrated. I have thought a lot about consumer companies and I really like that aspect. I considered buying back Kri-Kri, but decided to invest more in Ultrajaya instead.

Arwana

I recently made a small increase. They are also cheap and are buying back shares. It's trading at a P/E of 10 and an EV/EBITDA of 6 (TTM). Arwana and Ultrajaya are the highest quality companies I can find in Indonesia. The reason I don't own more in Arwana is that, unusually for the companies I own, they are quite affected by external factors: Import restrictions and gas price subsidies. Nevertheless, I believe they have a moat and their competitors are certainly more affected.

Uni-Charm Indonesia

I made a small increase earlier. Extremely cheap, but it could be artificially cheap. However, it's rare to see a P/E of 10, an EV/EBITDA of 1, cash per share of 420, and a stock price of 565. I decided to increase my holding, well aware of the value trap risks. I'm following Indonesian forums closely on this one and the jury is still out. It's notable that some Indonesian local investors have been skeptical from the start (link), and everything is on the table (sell, hold or increase) depending on future reports. As always, but even more so in this case. If I sell, it will be because the quality is too low, that market share or margins deteriorate.

Karooooo

I believe in Karooooo and think they are on the right track. I've been thinking a lot about corporate governance, risk and culture - something I did even before buying the stock in 2021. I did reduce my holdings last summer, but I have increased my holding this spring. It may seem illogical for anyone who calls themselves a value investor to own stocks trading at a P/E of over 30. But my answer is simple: This company is unique. Fast forward five years and you will (probably) see strong, profitable growth, with Asia playing a much bigger role. They differentiate themselves and have clear economies of scale. See the tweets from this spring and the more recent ones for more info about my view.

AS Company

It is also a company on the right track. The clarifications they made about their investments in the hospitality sector were important. Otherwise, there was a real risk of diworsification (in the sense of Peter Lynch). Notably, this is the only European stock I own. It's a rare combination of a strong history, good momentum, a very strong balance sheet and a low valuation, not to mention buybacks and high dividends. I think it's quite cheap given its quality, and it's an attractive value stock that's unknown but stable.

Portfolio risks?

Overall, the portfolio has a bias towards emerging markets, so I might perhaps try to find holdings that, over time, reduce that exposure. But I'm not sure. You should allocate most of your portfolio to your best ideas. I certainly find the best ones in Indonesia, the Philippines, South Africa, Singapore and Greece. It's difficult to invest in things you don't believe in just for the sake of diversification and managing portfolio risk. However, I do set 'caps' at country level. And Argent Industrial, a significant holding, is essentially a UK company. And I do look at some companies in Japan right now.

I also think the risks are reduced due to the nature of the businesses. Most are non-cyclical; only Argent, Arwana and Ekadharma have cyclical elements, and a large proportion are consumer staples. All companies have very strong balance sheets; the median company has net cash equivalent to 1.5x EBITDA. If you look at the portfolio this way (the picture below), you could argue that the risks are actually low. Valuations are overall low but Karooooo and Century Pacific "distort" the P/E ratio (the only ones above P/E 13).

Another observation is that there is a bit more concentration than before. I decided to do it this way since I am getting to know my holdings better, although I may still miss something. And with higher concentration, it's more important than ever to find ways to reduce the risk of confirmation bias.

What do you think about the portfolio and the changes?

Q1 2025: AI - a gamechanger for exotic investing?

noreply@blogger.com (Gustav) — Sun, 06 Apr 2025 09:12:00 +0000

As you can imagine, the quarter was not great. I am down 11 percent in SEK for Q1 2025. The only change in the portfolio is an increase in RFM Corp. There is a lot to be said about presidents, tariffs, currency movements and predictability, but I will not. The only thing I will say is this: If you own companies with low valuation, strong financials, high profitability, operating in somewhat non-cyclical sectors - you will probably do well over time!

So, let's move on to today's topic: AI and exotic investments.

My new process

AI is something I have been learning more about over the last few months. I am starting to use AI in my investment process, and it has actually been a game changer. For me, investing in small, obscure companies means no company reports. You are on your own. Well, not anymore. I think AI, and the one I use most is Grok, is excellent at producing "company reports".

My process is now:

Finding company ideas: FinChat screener, fund holdings, other investors.
Quick impression of the company: FinChat (numbers), corporateinformation (quality, stability), Financial Times (graphs), Simply Wall street (what stands out).
Mini-research: Ask i e Grok about: Market, moat, competition and possible red flags.

Once this quick process is done, the classic research begins. Now we are talking about hours, days, weeks or months. With the help of AI or not. But there is no obvious reason to pass on the company.

The big change?

It all starts with the company, as before. I think I can judge whether it is a good company to invest in (valuation, quality, history, etc.) or not. The big problem for me is judging the market and the "surroundings". This is much easier now. And AI also helps to look deeper into the company.

The effects could be this:

For Large cap investors: None! You just read the reports as before. Pick one of the 10-20 reports out there and make up your own mind.
For no-coverage investors like me, there is the gamechanger. AI, like Grok, almost give coverage. In practice: I might feel more comfortable, or at least being able to process, much more unknown small caps in regions like Indonesia and Japan. Getting a grip on the surroundings (everything outside the company) really helps. You can also create decent "company reports".

Of course, AI tools cannot be trusted. But they will help, and they are already surprisingly good at digging up facts and painting a picture of a company's place in the broader market. For me, a simple search on moat, market share and uniqueness could replace 25-50 Google searches. In the same time you will "analyze" 5-10x more companies. And most importantly: You can quickly eliminate companies that do not fit your style or criteria.

I mostly use Grok, I think the results are better for analyzing companies than for Chat GPT. But the really interesting question is. Where will these tools be in 3-5 years? Comprehensive reports I guess.

What is your edge?

When almost all information is available regarding all companies. What is your advantage? It is not in deep research if AI can do that (and will evolve). If the majority of companies go from unknown to known (due to AI), is this perhaps a reason to change your investment style?

Here is my suggestion. Your advantage in a world of information and analysis is to be able to buy companies that funds cannot. To go the extra mile, to look at small companies, to look at markets that others reject, and to use the broker that gives you the most access. There will still be hurdles and obstacles, and perhaps "Home Bias" is the most popular one.

My edge is being able to buy small obscure companies (courage and mindset). The advantage is thinking outside the investment box. Another effect could be that knowing something very well will always be an edge, i.e. things that AI fails to observe, gets wrong, and companies that simply screen horribly.

To summarize, my edge is:

Not having so much money - being able to buy companies that funds cannot touch (a fact).
Looking at smaller companies that are a bit hard to buy (a mindset).
Looking at markets that are a bit hard to reach. This is both a mindset, getting away from home bias and a practical thing (finding the brokers with the greatest reach).

For Sweden, the last one is quite simple. I think Swedish brokers have the best reach in Europe, almost. At least if you are comfortable with the old way of placing orders by phone. It's just a shame that more Swedes don't use their advantage. Living in Sweden is a double-edged sword: since investing is popular, it's hard to find hidden gems locally, and almost all companies are already well covered. You can't find both quality and cheapness. But it is easy to escape!

Opinions?

What do you think? Do you use AI in investing? And what is your edge, today and tomorrow?

Q4 2024: Results, three M's and demographics

noreply@blogger.com (Gustav) — Fri, 03 Jan 2025 10:22:00 +0000

Results for 2024

The portfolio had a great year. The performance was +39.9%, which is explained by a combination of growth and revaluation and some currency movements. My result is measured in SEK, so a weaker SEK had a positive effect. Overall, the big and simple explanation is that my larger holdings did very well. I don't see this as the new normal and I am cautiously pessimistic about 2025. The top five performers for 2024 were Karooooo (+85%), Argent (+82%), Century Pacific (+35%), Sarantis (+31%) and RFM (+29%) excluding dividends. The only detractors were Ekadharma (-14%), Uni-Charm (-24%) and Delfi (-30%). The portfolio at the time of writing is shown above.

A few holdings, namely Century Pacific and Karooooo, are now reasonably valued or perhaps a little stretched, at least for a Graham-inspired investor (trading above 20-25x P/E). I still own them because of their excellent quality combined with growth (Century) and strong growth (Karooooo). However, I think a P/E below 15 is to be expected when looking 3 years ahead, at least for Karooooo. As for Century, I may be laughed at by saying this, but it's hard to find non-cyclical companies of the same quality, even if you look at all the listed companies in the world. Nevertheless, I'm thinking of reducing my holding a little, despite some tax implications.

Most of the portfolio consists of cheap or very cheap non-cyclical companies, despite higher share prices. The median P/E is 14, the median EV/EBITDA is 8 and, importantly, the FCF yield is around 10%. All but one of the companies has net cash. At the portfolio level, the 10-year CAGR is around +8% for sales and +20% for EPS. Future growth is important, but overall, I think I have high quality companies with some growth and reasonable valuations. Now let us move on to today's topic.

Demographics: Always important for consumer companies?

If you like boring defensive companies, as I do, I think demographics are an underrated thing to look at as a long-term investor. For consumer companies and local based companies, demographics could be critical. Ok, I know that "what company at what valuation" is the most important and what you invest in. But in the long term, the market in which the company operates, and structural changes should not be neglected. Focus Compounding used to say something like "the market in which a company operates makes up about 50% of the investment" (if I got that right, I am not sure).

Let us take a quick look at ASEAN (Indonesia and the Philippines), Germany and the USA and try to "predict" the changes that will occur by 2030 and 2040. Let's look at the number of people and GDP, with OECD and Population pyramid as sources.

Indonesia

2024: 283m GDP: 1 400
2030: 296m
2040: 312m GDP: 4 000

Philippines

2024: 116m GDP: 471
2030: 121m
2040: 130m GDP: 1400

Germany

2024: 85m GDP: 4 700
2030: 83m
2040: 80m GDP: 5 300

2024: 345m GDP: 29 100
2030: 355m
2040: 370m GDP: 32 000

Sweden (my home country)

2024: 11m GDP: 610
2030: 11m
2040: 11m GDP: 800

Put simply, a consumer related domestic-focused company in Indonesia or the Philippines should, all things being equal, have a better future than one in Germany, the US, or Sweden. At least if they can capitalize on a country with more and richer people. This is a simplistic and uncertain idea, but still, at least demographics is the most "certain" of the long-term predictions. It's also interesting to note that the US has quite good demographics compared to most of Europe.

The three M:s, and a D?

I listened to a Swedish podcast some time ago, I can't remember which one, but there was an interesting rule of thumb: you should always be aware of changes in the market, market share and margins when you invest.

Market growth: How much will the market grow in 5-10 years? I usually look at some market growth reports. I e telematics (Karooooo) is growing about 15-20% per year and the Indonesian tape consumption not so much. A growing market is good (all other things being equal), but only a start. There are two more M's. The demographic changes if one of many things that affect whether the market is growing or not.
Market share: Will the company gain, maintain or lose market share? When a market is growing, the market leaders, which I usually invest in, will sometimes have declining market shares. It's nice with market growh but it also attracts competitors. You could also argue that the simple measure of market share isn't enough, and that relative market share is the most important measure. For example: If the market leaders have 25, 21 and 19% respectively, it's not a big difference. But if the leader has 12% and the next company has 2%, the leader could be in a much stronger position, and there is more of the market to take from weaker competitors.
Margins: If a company must lower its price to maintain market share, this is very important. Changes in margins should be monitored. If a company can't protect its margins (moat anyone?), it won't benefit from a growing market or larger market share, at least not in a sustainable way.

The best case is a company that benefits from all three M's. They operate in a growing market, they gain market share and can increase their margins over time.

Now let us go back to the beginning of this article. You might want to start with these three M(usketeers) and add a D('artagnan). As you might have guessed, D stands for demographics. It will in some way affect market growth for any business, at least consumer businesses. But it could go much deeper than that if you think about it. With big demographic and GDP growth, the nation may have more international recognition, its currency may be stronger, more and richer local investors will put more money into the local stock market, and more foreign investors will be attracted. It will become a bigger and more recognized country, which could have a knock-on effect on its stock market.

As a long-term investor, the three M's are what you should focus on in any investment. But as a bonus, if you are a long-term buy-and-hold investor, you should at least think about demographics.

Q3 2024: Assuming the worst?

noreply@blogger.com (Gustav) — Sat, 26 Oct 2024 09:19:00 +0000

This update has been slightly delayed due to personal reasons. I've had some health issues, but I'm significantly better now. With the worst behind me, I'll try to translate my recent experiences into some stock-related thoughts. Of course, there are general lessons - that what really matters is family, friends/colleagues and personal relationships, not your stock portfolio. But others are much better at writing about this and expressing “life advice” so I'll stop there and move on to today's theme.

First, a brief update for the portfolio. For Q3 the portfolio is up about 32 percent and YTD it's up over 35 percent. I have increased my holding in Argent and added Primeserv is a new holding. Hopefully this is a portfolio that will survive and will be able to cope with most things that could happen. Valuations are overall low and the market positions strong. The financials (balance sheets) are extremely strong.

Take the “worst case” into account? Yes.

An important question is how much you should consider a "worst case scenario", in life, and in your investments. How healthy is it to almost assume the worst? Maybe I find it unusually easy to think negatively and see risks, but uncertainty is incredibly difficult to deal with, at least when you "know" that something is wrong, but you don't know what. Just as a stock has a trading halt, in some sense life is "halted" until everything has been explained. When it comes to health it is understandable, but the obvious risk is being too negative in stock choices and that some degree of uncertainty or lack of information could be accepted.

But my view is still that you really, every day of the week, should have the "worst case" with you and not turn a blind eye to difficult outcomes. Although it does not happen often, the consequence is great, and you must be prepared for the worst to happen. For my part, there are mainly three things that I think are extremely important to keep track of and that will dampen all worst-case outcomes in your investments:

Only own financially strong companies. Setting limits such as a maximum of 1 x EBITDA in debt may sound nitpicky, and nowadays I can probably allow 1.5 x EBITDA even if it takes a lot. But it removes a huge amount of risk to think that way. And the fact that management does not work with debt says a lot about their overall risk tolerance. Cyclicals and debt are an especially toxic combination, a bit like Bonnie and Clyde, and some high-flying companies are just waiting to be caught, sooner or later.
Don’t own companies in dictatorships or hybrid regimes. No matter how good or financially strong the company is, anything can happen in these types of countries. If a company has its main operations there, or are listed there, I am not comfortable owning them. The company does not fully control its own future, the power is rather with the regime. That’s unpredictable, at least for me.
The most obvious risk is price related. Ok, this is not like the others really “permanent loss of capital” but a 70% loss requires a 233% gain. My view is that the valuation always should make sense in a 2-3 year time horizon and not depend on agressive future growth after that. You can’t rely on something that is uncertain and lies far ahead. Avoid excessive, lofty, valuations at all costs - even if that means that you avoid some future winners! A focus on non-cyclicals is also important since the products will be needed even in bad times.

You should take worst case into account, but not focus on that outcome alone. It’s easy to get a bit “paranoid”, ant then it’s hard to be a long-time investor if all you see is risks.

To be concrete, a worst case in a stock context (and for the world) is that China attacks Taiwan, through a blockade or something even more direct. The world economy will then be hit extremely hard and the effect would be the financial crisis 2.0 but worse. Some reading on the subject can be found in Rhodiums report, the Book Wealth War and Wisdom, as well as an article on market performance during years of war. I definitely think you should keep in mind that this can happen. Hopefully it won't, and maybe it’s unlikely, but you have to be prepared for it and own companies that could survive even such an event.

Survival is priority one

Just as people's health, when it comes down to it, is the most important thing, companies should think the same. Companies are quite an interesting creation. Unlike humans, they can in theory have an almost "eternal life", as long as they do not take great risks or get lost. There are listed companies with a history that stretches several hundred years and "still is going strong". The common denominator for such companies should be low risk-taking, sound owners and sound finances, combined with products that give value of some kind. Family companies are probably more often than other survivors.

To get a little "quasi"-philosophical, you should think about the purpose of each company you hold, and what is their first priority. I like companies that have the "mindset" that survival always comes first, and that they never compromise on that point and take unnecessary risks. An example of a company I own says this in their latest call:

If Karooooo doesn't make transformational acquisitions, why isn't the balance sheet leveraged? I don't think that's really our DNA. I mean one can get into very clever financial engineering where you start, but I don't believe we need to do that. And I'm quite prudent. If we look, we've been a public company as Cartrack before [JSE ]. We've always run a very clean balance sheet. I believe you only get debt if it's absolutely necessary. And we might have a few rainy days and we want to be well positioned. When COVID came, we continued growing. We weren't worried about the balance sheet. So we never know what's around the corner. And we don't want to be where, when the banks knock at our door, then we start panicking. We'd rather be -- we're very comfortable to remain in a net cash position as opposed to net -- in a debt position. However, we're not scared of debt, if it makes absolute sense. But I don't think we need to do it just to leverage our balance sheet so that we can engineer our balance sheet.

A healthy view, I would say. Perhaps this approach is a very good balance? That net cash is a normal situation (and 13 out of 15 companies in my portfolio have that) but that in certain situations you can be prepared to take on some debt if a special opportunity should arise, but only then. I could be too afraid of debt and too paranoid. Yes, It’s all about striking the right balance, but I really like companies, and leaders that see no debt (low risk) as the normal and desirable condition.

It should finally be noted that companies really think differently on this point. An example is Teqnion that thinks and talks a lot about survival but allows debt up to 2,5 EBITDA. Well, that’s quite normal, I know, and many companies allow more. But I am still much more comfortable owning companies like Argent, being about 5 times cheaper is one reason, but another reason is that they operate with net cash and use their (growing) cash pile for acquisitions instead of debt. Perhaps I am too cautious and defensive but still: net cash is king, not in every situation, but certainly in a crisis. Margin of safety is important in terms of valuation, but crucial in terms of debt.

Q2 2024 and how to value stocks?

noreply@blogger.com (Gustav) — Sun, 04 Aug 2024 08:06:00 +0000

Note! This post is written in Swedish. For a simple and decent translation, use translate to the upper right, or right-click. Feel free to comment in any language.

Fortföljen har första halvåret gått upp 13 procent vilket jag är nöjd med. I skrivande stund (4 augusti) är portföljen upp 23 procent. Värderingarna är fortfarande rimliga och mycket låga i vissa fall. Snittbolaget har ungefär P/E 13, EV/EBITDA 6, är skuldfritt, och har både utdelning och hyfsad tillväxt.

Förändringar

Förändringarna som gjorts under kvartalet är få, ett mindre köp i Argent är allt. Men efter kvartalet har jag minskat i Italtile, köpt ett nytt bolag, minskat i Karooooo och ökat svagt i Argent. För Italtile är det enkelt. Det finns en osäkerhet i verksamheten och framtidsutsikterna, som beskrivs bra i denna tweet. Det stora är att konkurrensen har ökat samt att det är oklart hur "gas cliff" kan klaras av 2026.

Karooooo förtjänar en närmare kommentar, se gärna vad jag skrev på X. I stora drag handlar det om att VD:n skulle sälja 30% av innehavet och jag tyckte att formerna för det var oklara. Lite dålig kommunikation och brist på information, eller brist på förståelse från min sida. Jag tycker det är svårt att minska på sånt som egentligen inte slår på resultat eller vinst. Men för mig gav det oklara upplägget sett till försäljningens storlek en osäkerhet. Han backade sedan och sköt upp försäljningen.

Kvartalets fundering: Hur se på värdering? Titta tre år framåt?

Kvartalets fundering är hur man bäst (subjektivt) kan göra för att värdera aktier. Har funderat en del under året och min enkla tanke är att försöka se vad värderingen är tre år ut och utifrån det avgöra om bolaget är köpvärt eller inte. Givetvis tittar jag på vad bolaget är värderat till idag, men jag försöker att dra en realistisk linje några år ut för att se vad det landar på, t.ex. för 2026 års helårsvinst. På så sätt har lite mer snabbväxande bolag en chans att se billigare ut. För att "dra ut linjen" kan historiken ge viss ledning, men också prognoser på sidor som marketscreener, och framförallt vad man själv tror, eller snarare gissar, kommer att hända.

Värderingen 3 år framåt kombineras med synen på bolagets kvalitet och risker/osäkerhet. Givetvis är ett bolag av högre kvalitet värt att betala mer för. Ett mått på kvaliteten är god historik, hög ROE, ROA, nettokassa, hög lönsamhet, konkurrensfördelar, familjeägande etc. Vilka stora risker som finns inom de kommande tre åren ska också vägas in. Jag vill att värderingen åtminstone ska vara ok. Helst superbillig. Men det får inte vara dyrt. Såklart är det en högst subjektiv uppfattning men: Vad tror jag värderingen är på 2026 års av mig gissade årsvinst är en högst relevant fråga om jag ska äga bolaget 2024.

Enkla tumregler är att P/E 20 tre år framåt alltid är för mycket och att allt över P/E 15 ofta också är det eller åtminstone inte ska ha hög vikt. Av skatteskäl, om ett bolag har köpts i vanlig depå, kan jag tillåta något högre värdering eftersom förändringar kostar.

Här är ett exempel på en sådan, ej uppdaterad värderingstabell (obs, bara exempel).

Vad tror ni om detta sätt att tänka? Givetvis kan man stanna vid att bara titta på dagens värdering. Men om ett P/E (med viss sannolikhet) kommer gå från 25 till 14, från 7 till 3, eller från 12 till 11 på tre år, är högst relevant för en långsiktig investerare. Det är visserligen svårt att ha en stark åsikt, men jag tror det är värt att göra kvalificerade gissningar. Och förändringar bör främst göras utifrån den här framtida bilden. Frågan blir: Hur påverkar det som hänt i ett bolag vad värderingen är mot årsvinsten om 2-3 år? Här kan man rensa bort en en del brus. Noterbart är att vissa bolag troligen värderas mer mot en av de tre parametrarna än andra (t.ex. om något är extrembilligt mot bokfört värde kan det spela mest roll). Och är det för svårt att gissa, då går det bort, för jag vill äga hyfsat förutsägbara bolag.

Man kan också försöka lyfta blicken längre, t.ex. 5-10 år. Men det blir ännu svårare och jag kan tycka att om värderingen inte ser rimlig eller låg ut ens 3 år framåt, då är det ett starkt skäl till att inte äga bolaget alls. Värderingsrisken är för stor. Framtiden är ju osäker och aktier är en svår sak. Det man kan göra för att skydda nedsidan är att alltid äga tillräckligt billiga bolag. För att avgöra graden av billighet tror jag en viss framåtblick är klokt (då jag ju har en investeringshorisont som är +3 år). Jag tror det är ett sätt att komma bort från spekulation och lättare avgöra såväl förändringar i portföljen som portföljvikter. Vad tror du?

Aktuell portfölj

Så här ser portföljen ut i dagsläget:

Q1 2024 - on the right track?

noreply@blogger.com (Gustav) — Fri, 29 Mar 2024 10:15:00 +0000

Note! This post is written in Swedish. For a simple and decent translation, use translate to the upper right, or right-click. Feel free to comment in any language.

Resultatet för Q1 2024 blev +15,2 procent, vilket jag är mycket nöjd med.

Man kan se detta som en viss revansch och en smärre återhämtning efter ett svagt 2023, även man alltid ska lyfta blicken, tänka långsiktigt och fundera framåt. Men åtminstone finns nu förutsättningarna för ett okey årsresultat eftersom värderingarna fortfarande inte är särskilt höga, trots en del uppgångar.

Förändringar i portföljen

En sak har gjorts: Jag har minskat i Italtile och ökat i Argent (nämnt på X/Twitter).

Visserligen är FCF yield extremt bra i Italtile och bolaget har en mycket hög kvalitet, Men jag är något rädd att den sydafrikanska konsumenten är och förblir pressad. Argent har också hög kvalitet men är väsentligt billigare, har mycket lägre landsrisk, samt starkare tillväxt. Överlag är det svårt att hitta bolag med Argents kvalitet till den värderingen, oavsett var i världen man tittar.

Sydafrika är ett ämne i sig, vilket jag får skriva om en annan gång. Men de bolag som finns och lyckas i svåra miljöer kan vara väldigt starka och konkurrensen är ofta mindre.

Tre trevliga trender

Återköp är aktuellt i flera av mina bolag, t.ex. i Argent, Arwana, AS Company och Karooooo. Det är intressant att jämföra de olika uppläggen för återköpsprogrammen och Arwana har det kanske mest genomtänkta. Att så många återköper beror nog på tre saker: Bolagen har stora kassor, de anser att aktierna är undervärderade och har bestämt sig för att göra något åt det.

Utdelning är en annan småtrevlig trend. Återigen är det bolagens kassor, låga skuldsättning och framförallt goda (fria) kassaflöden som är orsaken. Jag tittar inte på utdelningen i sig utan ser god utdelningsförmåga som ett plus även om jag helst vill se goda investerings- och tillväxtmöjligheter. Men utan tvekan kommer 2024 kommer att bli ett bra utdelningsår för portföljen.

Den sista lilla trenden är att vissa favoritfonder köper in bolag jag äger. Så är fallet i Century Pacific och Karooooo, vilket är grymt roligt. Till 100% är det subjektivt, men ändå: Förhoppningsvis säger det att kvaliteten i bolagen jag äger håller och att jag inte är helt fel ute.

Hänt i bolagen

För Delfi funderar jag på om kakaopriserna riskerar att slå hårt framöver, det är lite synd att de är råvaruberoende. Men lika snabbt som priser går upp kan de vända tillbaka, något som t.ex. hände för fraktpriserna för några år sedan. Jag tror det är fel läge att sälja Delfi nu även om marginalerna kommer ta stryk.

Century Pacific, Ultrajaya, Argent och Sarantis har utvecklats väl kursmässigt och särskilt de två senare framstår ändå som högst prisvärda.

Aktuell portfölj

Så här ser portföljen ut nu:

2023 review and thoughts about the future

noreply@blogger.com (Gustav) — Sun, 31 Dec 2023 10:02:00 +0000

Note! This post is written in swedish. For a simple and decent translation, use translate to the upper right, or right-click and choose your language. Feel free to comment in any language.

2023 blev ett trögt år. Det har inte gått som jag tänkt mig, även om det inte är någon fullständig katastrof. Jag vill inte ta stora risker och portföljen påminner till viss del om en hedgefond med värdefokus. Resultatet blev -4,2 procent och det är jag inte nöjd med. Tidigare års historik finns här.

Förändringarna under året är att jag sålt Micro-Mechanics (allt). Jag har köpt in Argent och Delfi (nytt). Ökningar har skett i Karooooo och minskningar har skett i Century Pacific och Italtile.

Varför gick det som det gick?

Några besvikelser, tillika förklaringar, finns såklart. Valutan har för det första påverkat, jag mäter ju resultatet i SEK. Att äga utländska aktier har inte varit gynnsamt, åtminstone i det korta loppet. Men jag tror fortsatt på att välja de bästa bolagen jag kan hitta och att vara tung i SEK tror jag i någon mening är mer än risk än chans långsiktigt.

Vissa bolag med hög vikt har inte levererat. Arwana Citramulia är det jag främst tänker på. Den enkla förklaringen är troligen att de påverkats av Kinas dåliga fastighetsmarknad, som gett export. Se kommentaren här som bör syfta på just Arwana. Jag trodde (felaktigt) att import inte var ett större hot, även om det lär stämma under normala år. En annan simpel förklaring är att alla stjärnor stod rätt 2022 så att det blev ett tufft jämförelseår.

Noterbart är också att mina försäljningar har adderat tveksamt eller motsatt värde även om det kanske varit rätt ut riskperspektiv. Jag ska nog vara ännu mindre aktiv och tänka till en extra vända innan jag säljer. Det som jag egentligen är nöjd med är att jag vågade öka i Karooooo på låga nivåer. Till sist så ska resultatet utläsas som att jag är en allt mer konservativ och global värdeinvesterare som är väldigt defensiv.

Vad tror jag framåt?

Vad tror jag då framåt, finns skäl till att jag ska förändra hur jag investerar? Nja, det som har hänt är att stora bolag har rusat, vilket gett mest effekt i index. Den amerikanska börsen är väldigt dyr när det kommer till storbolag och Schiller P/E och värde har gått dåligt. Det jag tror på är att leta billiga bolag, globalt, med hög kvalitet, låg finansiell risk och stark marknadsposition. Det kommer löna sig vissa år, inte andra.

Ta som exempel ett bolag som Argent Industrial där du får hög utdelning, viss tillväxt och låg skuldsättning till under P/E 4 och EV/EBITDA 2. Varför ska jag inte äga det? Och läs gärna vad Pengolin Asia fund skriver om Ultrajaya, eller ASEAN i stort. Det är uppenbart att man får mer värde än index och vanliga fonder. Tittar man bredare kan man hitta billiga bolag, mycket billigare bolag än annars, till hög eller högre kvalitet än här. Men jag tror fortsatt att vissa länder, som Kazakstan och China/Hong-Kong innebär onödiga risker och att aktieägarvärde, låg risk och diktaturer är en svår eller omöjlig kombination. Förutom att avkastningen statistiskt är högre i demokratier kan det i ur ett geopolitiskt perspektiv vara viktigt att inte skruva upp riskerna i ett extra osäkert världsläge.

Jag tänker hålla fast i min strategi. Den största förändringen skedde 2021 då jag kom fram till hur jag ska försöka slå index. Kanske ska jag fundera lite till på om jag har för hög eller låg risk (i olika perspektiv) och vilka kvalitets- och tillväxtkomponenter som ska finnas i bolagen. Men det är för tidigt att ge upp och jag ser detta i ett flerårsperspektiv där 2022 klart visade på poängerna. Låt oss åtminstone återkomma till frågan i januari nästa år och året efter det. Tanken är att ständigt försöka bli en bättre investerare, även om det inte alltid känns så.

Aktuell portfölj

Den förändring jag gjort sedan senaste genomgång är att öka i Argent och minska i Italtile. Med den här uppsättningen hoppas jag på ett bättre 2024. Vi får se hur det går!

Book review: Quality First Investing

noreply@blogger.com (Gustav) — Sat, 16 Dec 2023 09:34:00 +0000

As you might notice. I am writing this post in english, and that also applies future posts. It's not my natural language, so the linguistic quality, if any, will not be as high as before, but the posts will be more accessible and could reach a wider audience (I hope there could be one!).

Now to today's topic. I have read Quality First Investing: A checklist approach to finding and sitting tight in multibaggers by Björn Fahlén.

In short

It has been a very pleasant read and a thought-provoking reading experience. My review can in no way do the book justice. My simple message is therefore: Buy the book, read it, and you will most certainly develop as an investor. It is a great resource for making and evolving your own checklist and finding your strategy as well as your strengths and weaknesses. For me, it is a must-read.

I put this book in the same category as One Up on Wall Street and Why Moat Matters, the books I have re-read most times. They all have the qualities of a timeless subject, a large scope and practical approach. The purpose is in some way to be used as a tool, checklist and encyclopedia, and I must say that it works very well. They all succeed in being comprehensive but concise and fall into the "easy to read but hard to digest" category (in a positive way). The books all make you think deeper than before.

A more detailed look

The approach is long-term investing in quality companies (as you would have guessed). It is divided in the following chapters, where the first three are of paramount importance:

People tenets
Business tenets
Financial tenets
Bringing it all together
Appendix

For people tenets some takeaways/quotes/nuggets are that "great management teams deliver positive surprises and bad ones negative surprises". That is so true, and I immediately have some companies that come to mind here. And business passion is extremely important. The question really is: "Is this person going to dedicate his or her life to make something extraordinary happen?". When it comes to ownership: "Controlling owners typically avoid excessive leverage and use retained earnings rather than serial equity offerings to grow. Also, independent thinking is easier in companies with dominant shareholders, as they typically focus on the long term with respect for a strong corporate culture".

Examples of questions to ask: How long have the CEO and senior management worked together? Is there a differentiation strategy, aiming at product leadership, customer experience or being a low-cost provider? Is the capital allocation sound and has acquisitions created value for shareholders? Are good and bad news communicated with the same degree of regularity and are the same "story" and key metrics used? Is compensation to management reasonable measured against total shareholder return?

For business tenets, some takeaways are that "If you don't understand the competitive environment and don't have a clear sense of how the business will engage customers, create value and consistently deliver that value at a profit, you won't succeed as an investor. The key is to identify the factors that will produce future earnings and be able to make a reliable forecast of them." And when it comes to recurring revenue, something to look for are when "...the customer is renting the product, not owning it" or when "...the product is consumed daily or weekly by customers and will need to be purchased again quickly, no matter how the economy is doing". And "History shows that many of the best-performing investments are found in slower growing industries powered by long-term tail winds".

Examples of questions to ask: Does the business have scalability and recurring revenue? Does the business have embedded optionality? An asset-light model? Long term tailwinds? Does the business operate in a slow-changing market with long product cycles? Is there limited competition and risk for disruption? Do the products provide unique and desired benefits to customers? Is there a moat? Are the products for the greater good?

For financial tenets, the takeaways for margins are that "An improvement in margins requires lower cost and/or higher prices for the company's products. Steady growth in profit margins over a number of years is a strong indication that the company is doing well". And "...a high gross margin is the best defense against inflation". For growth "...sales growth is a good representation of a company's ability to take market share and/or partipicate in a growing industry. And EPS growth is an indication of a company's ability to increase earnings - whether through better sales, good control of expenses or a combination thereof". And "you should generally avoid the most aggressive growth companies as they are the most vulnerable to overvaluation, multiple fade, and competitive business pressures".

Examples of questions to ask: Has ROA consistently been above the industry average? Is the average ROE at least 20% for the past five years? Does ROE appear unsustainably high? Is operating margin (EBIT) above the industry average? Has Net Profit Margin been positive over the past 10 years? Have EPS increased in each of the past five years? Have EPS grown at an extreme rate over the last three years? Is the company in good financial condition and is the quality of the company's earnings high?

When bringing it all together there is a very interesting discussion about patience, compounding, time and valuation. Stocks are also divided into three buckets, long term compounders, emerging compounders and deep value special situations. This chapter summarizes the book and philosophy well.

How will I use the book?

As a background you are very welcome to read my own short investing checklist (use translate). My checklist is still something I will follow but it will certainly develop over time and the book has given valuable insights that will take time to digest. This is what I will work further on and some that I will start doing immediately:

When evaluating companies, I will always have people, business and financials in mind.
I will read the book regularly to add knowledge and remind myself of all perspectives. That's especially useful when it comes to my weaker spots.
In my case, people tenets is something that I must evolve. I might have looked too much on "static" numbers like free float, family owned yes/no etc. and too little on the actual owners, motives, long term goals and signs of true passion. I have to question more and dig a bit deeper.
I will try to climb up some steps on the quality ladder when choosing companies. I might have a tendency to sometimes buying very cheap companies, still of decent quality, but definetly value first, high quality second (referring to the title of the book)
Certainly I will look more at business scalability to be able to catch more multibaggers. I will try to shift my perspective from not only 3-5 years, but to 10+ years, even if that's a hard thing to do.
I will think more about the rate of change in the industry and product cycles in a "moat" context. I do like timeless products (referring to this blog post), but will link that perspective more to the moat.
I will use the book for adding new red flags and reasons not to invest in certain companies.

And some highly subjective "additions" and discussion points

Investing is a personal subject. When reading the book, I couldn't help to think of some things which I emphasize, but that are not covered as much in the book. I can, perhaps, take the time to add what I also look at in more detail. This is no flaw in the book, just some discussion points, personal flavor, and (highly) subjective additions that I use, and will continue to use, in my investing process.

Country risk/democracy? I look a lot at country risk, both in revenue and from a listing perspective. As a global investor, seeing other investors sometimes going to risky geographies or taking unwanted or unknown risks, I know this is always important. It may fall under "regulatory risk" and overall risks mentioned in the book but you can argue that it goes even deeper. Also, you could argue that a country level could be included in the ESG-discussions, even if that's not standard practice. Some, again subjective, thoughts can be found in the blogposts, Ok countries to invest in and ESG on a country level and thoughts on China (use translate). And it is not only about risk. In fact, it is very interesting that democracies tend to have better stock market returns, as recent studies suggests.
Demography as a megatrend? The question is if demography in one way is the most important megatrend, being more certain and simpler than some of the others. I have put a lot of weight on this one (being a fan of Hans Rosling). Demography serves as a positive background for my investments in ASEAN companies. These markets are also a bit underrated for other reasons. I cover these subjects in Right view on the world when you invest? (use translate).
Local moats or global? The question is always whether a company should or shouldn't expand abroad. I own some local Indonesian/Philippine consumer stocks. And yes, the risk is higher being in just one market, but it also makes sense staying in your country (where you are superstrong). At least if that growth is enough (I hope that is the case of my Southeast Asian stocks). In some sense, all competitive advantages are local, and it is, at least for some type of businesses, not an easy discussion if global, or "just" local competitive advantages, is something to strive for.

And finally, being a bit theoretical. Growth in revenue and earnings is normally what counts. But could a "growth company" sometimes, in very unusual, deep value situations be a non-growth company in revenue? For more thoughts on this subject, fellow blogger Framtidsinvesteringen has a good post (use translate).

Summary

I can highly recommend the book and the approach to investing it describes. As I said before, my simple message is: Buy the book, read it, and you will most certainly develop as an investor. It is a great resource for making and evolving your own checklist and finding your strategy as well as your strengths and weaknesses. For me, it is a must-read.

Portföljuppdatering höst 2023

noreply@blogger.com (Gustav) — Sat, 07 Oct 2023 13:11:00 +0000

Idag är det dags för en portföljuppdatering. Portföljen består av 14 bolag, de flesta icke-cykliska och många finns, kanske lite otippat, i Indonesien. Även Filippinerna, Sydafrika, Singapore och kakel väger tungt. Alla bolag har relativt låg free float, låg bolagsstorlek och låg värdering. Samtliga har också en mycket låg skuldsättning vilket sänker risken och säger något om ledningens syn på risk. Se gärna inlägget om min strategi.

Sedan sist har jag köpt in två bolag: Champion Pacific och Delfi, mer om det nedan. Jag har sålt Micro-Mechanics. Detta beror på att jag inte vill äga ett bolag med relativt stor andel av försäljningen i Kina, i en politiskt känslig verksamhet (halvledare). Till det kommer risk för VD-byte. Visst, de är globala med verksamhet även i Kina, men risken är för stor för mig, särskilt när Kina rör sig åt fel håll.

Century Pacific (13 procent)

Superstarkt konsumentbolag i Filippinerna. Går från sina tre M (marine, meat, milk) till fler delar som kokosvatten. växtbaserat kött, växtbaserad fisk och djurmat. De dominerar de lokala butikshyllorna, har en smart och välutbildad ägarfamilj, hög innovationstakt och hållbar profil. Farligt att säga kanske, men jag ser bolaget som en lågriskinvestering mot emerging markets. Noterbart är att Grandeur Peak nyligen har köpt in sig.

Filippinerna är en i mina ögon underskattad story och deras medelklass förväntas växa starkt framöver. Riskerna är främst politiska, dels om Kina/Taiwan hettar till och dels om Bong Bong Marcos driver landet i fel riktning. Sen är värderingen inte direkt låg, men motsvarande kvalitetsbolag i väst kostar mycket mer. Jag har ändå minskat något i dem sedan sist av två skäl, dels är bolaget inte uppenbart billigt och dels vill jag inte ha alltför hög portföljandel i Filippinerna.

Info: 28 PHP, P/E 20 (TTM), EV/EBITDA 13, 1 850 m USD (smallcap). Free Float 34%
Mitt inköpsår: 2020. Fonder som äger: Tundra, Fidelity, Templeton, Grandeur Peak
Megatrend: Ökad filippinsk medelklass, nyttiga produkter

Arwana Citramulia (10 procent)

Indonesiskt kakelbolag med starka lokala konkurrensfördelar. Extremt fin historik, hög direktavkastning, skuldfritt och ROE över 30%. Kakel är något som den växande medelklassen troligen vill ha mer av, på grund av högre bygg- och levnadsstandard. Risker finns i form av kinesisk import. Ett problem är stor energiåtgång vid tillverkningen, vilket kan leda till minskade marginaler vid höga energipriser samt vissa frågetecken för hållbarheten. Men produkterna håller extremt länge, vilket ändå måste vara hållbarhet i ordets rätta bemärkelse (!).

De senaste rapporterna har inte varit så bra, men en simpel förklaring är svåra jämförelsetal. För intresserade finns en bra intervju med management. Det jag tar med mig från den är att kinesisk import kanske inte är ett så stort hot som man kan tro. Marginalerna bör också bli bättre över tid då de satsar på mer högmarginalkakel, och tillverkningskostnaderna går stadigt ner på grund av nya effektivare anläggningar (även om det finns en gräns). Noterbart är att Swedbank Robur EM köpt in sig.

Info: 740 IDR, P/E 11 (TTM), EV/EBITDA 7,5, 370m USD (smallcap). Free Float 47%
Mitt inköpsår: 2021. Fonder som äger: Grandeur Peak, Fidelity, Swedbank Robur EM
Megatrend: Badrum och inredning i Indonesien (ökad medelklass)

Karooooo (10 procent)

Mitt mest teknikinriktade bolag. På ytan ett svårt SaaS-bolag med USA-listning, kort historik, HQ i Singapore och stor försäljning i Sydafrika. Men gräver man djupare finns ett världsledande SaaS-bolag med fin historik och låg värdering som rider på en megatrend. Telematik/Fleet Management har icke-cykliska inslag och ger stora besparingar i tid och pengar. De satsar på att växa i Asien, särskilt Singapore, Indonesien och Filippinerna - där Coca-Cola Filippinerna kan vara en stark referenskund.

Detta är ett bolag där du får både stark tillväxt och utdelning. Historiskt växer försäljningen med 15-20% men de värderas som ett tråkigt bolag. Visst är jag rädd för ökad konkurrens, men det finns ett fåtal större spelare och hela branschen växte fram i Sydafrika. Vanliga affärssystem är inte tillräckligt bra och har ett annat syfte. Bilarnas egna lösningar är också för begränsade, samt kopplade just till det egna bilmärket. Tesen i caset är att bolaget är annorlunda om fem år. Idag står Sydafrika för 75% av intäkterna, om fem år är det mycket lägre. Ökad skalbarhet kommer också visa sig. Jag har ökat.

Info: 22 USD , P/E 20 (TTM), EV/EBITDA 8, 670m USD (smallcap). Free Float 25%
Mitt inköpsår: 2021. Fonder som äger: BMO, Saltlight
Megatrend: Uppkopplade bilar/telematik/fleet management

Ekadharma (8 procent).

Ett av portföljens billigaste bolag, ca 5 i EV/EBITDA, för en långsamt växande marknadsledare. Jag ser tejp som en hyfsat intressant förbrukningsvara eftersom den liksom banker når många branscher: bygg, förpackning, industri, livsmedel och biltillverkning. Småtråkigt bolag som inte har den starkaste försäljningstillväxten, men värderingen kompenserar. Det bolag som jag ägt längst tid!

En underskattad detalj med bolaget är att det handlas i nivå med bokfört värde, vilket till 60-70% är mark och fastigheter. Jag äger inga direkta fastighetsbolag men i detta och AS Company kan man nästan säga att man får fastigheterna "på köpet". Risken är att inga fonder är inne, men jag tror att det beror på bolagets storlek och låga free float. Risken är också att huvudverksamheten - tejpen - får ökad konkurrens och att marginaler och försäljning går ner. Förädlingsvärdet är kanske inte så stort och varumärket spelar kanske mindre roll, men bolaget har som helhet riktigt stora värden.

Info: 252 IDR (split), P/E 13 (TTM), EV/EBITDA 5, 60m USD (microcap). Free Float 19%
Mitt inköpsår: 2017. Fonder som äger: -
Megatrend: Indonesisk tillväxt, mot många olika sektorer

Ultrajaya (8 procent)
Indonesiskt Buffett-bolag som bevakas av få analytiker. Konsumentprodukter och etta i sina nischer: Mjölk, te och ost. Oavsett hur många Oatly som noteras i väst är vanlig mjölk på frammarsch i Indonesien (se sid 9) och nivån på mjölkdrickandet är låg jämfört med grannländerna. De gynnas av att satsa på lokal, färsk, mjölk genom mindre importberoende än konkurrenterna. Viktigt är att de är innovativa och satsar på nya och hälsosamma produkter, och te-delen är en favorit: Teh Kotah är klar marknadsledare. Samarbetet med Kraft och japanska te-bolag säger något om styrkan i bolaget.

Info: 1 720 IDR, P/E 18 (TTM), EV/EBITDA 12, 1100m USD (smallcap). Free Float 20%
Mitt inköpsår: 2017. Fonder som äger: Grandeur Peak, Fidelity
Megatrend: Mjölk och te i Indonesien (ökad medelklass)

Italtile (8 procent)

Extremt stabilt kakel-bolag, låga skulder, äger sina fastigheter, har "hela kedjan" och är en demografisk vinnare. Trots svåra jämförelsetal på grund av Corona-doping har de levererat stabila siffror. Kakel är en tidlös produkt och bolaget har en riktigt stark marknadsposition i Sydafrika och växer i södra och östra Afrika. Är tillsammans med Arwana ett av två starka kakelbolag i portföljen.

Jag har minskat i dem, framförallt för att vikten var hög och att jag ville köpa in två nya bolag. Sydafrika har också sina problem, elbrist drabbar såväl konsumenter som företag. Men bolaget är starkt, och man kan inte tänka sig att konkurrenterna rusar in, åtminstone till Sydafrika.

Info: 108 ZAR, P/E ca 10 (TTM), EV/EBITDA 5,5, 750 m USD (smallcap), Free Float 31%,
Mitt inköpsår: 2019. Fonder som äger: Grandeur Peak, Swedbank Robur Small Cap EM
Megatrend: Badrum och inredning i Afrika.

RFM (7 procent)
Mitt andra filippinska bolag sysslar med vardagslyx i olika former. De dominerar inom pasta, glass och mjöl. Framförallt glass-delen är intressant då den är ett joint venture med Unilever med hög marknadsandel. Konsumtionen borde öka i takt med ökad medelklass. Pasta är intressant nog inte vardagsmat utan något som äts t.ex. vid födelsedagar och nyår.

Värderingen är låg, sett till historiken, stabiliteten och marknadspositionen. Jag äger mycket hellre detta bolag än de dyrare alternativ man hittar här i väst. Ingen snabbväxare, men kompletterar Century Pacific bra genom att vara tråkigare och billigare. Bolaget går lite trögt och troligen är glassdelen juvelen i kronan, som håller uppe marginalerna.

Info: 3 PHP, P/E 11 (TTM), EV/EBITDA 5,5 180m USD (microcap). Free Float 48%
Mitt inköpsår: 2021. Fonder som äger: Fidelity
Megatrend: Glass och pasta i Filippinerna (ökad medelklass)

Delfi (5 procent)

Hidden Champion, ledande chokladbolag i Indonesien, listat i Singapore. Icke-cykliskt och det är högst sannolikt att chokladkonsumtionen kommer öka i takt med ökat välstånd. På sikt är de kanske också en uppköpskandidat för större spelare. Mycket intressant är att dessa beskrivit marknaden som en kamp mellan David och Goliat, och att Delfi är svåra att slå. Konkurrensfördelen är att de har "satt smaken" för choklad medan multinationella företag knappast lär anpassa sina produkter till en lokal marknad.

Info: 1,21 SGD, P/E 11 (TTM), EV/EBITDA 6, 560 m USD (smallcap). Free Float 46%
Mitt inköpsår: 2023. Fonder som äger: Swedbank Robur EM, Fidelity, Squad
Megatrend: Ökad indonesisk konsumtion

Argent Industrial (5 procent)

Sydafrikanskt litet konglomerat inom tillverkning. Riktigt billigt bolag med låga skulder. Värderas ungefär som ett Sydafrikanskt okänt skräpbolag men är ett allt mer globalt bolag med god och växande kvalitet. Jag gillar att de har en stor andel av sin försäljning och vinst i UK vilket ger en valutadiversifiering. Noterbart är att alla sydafrikanska bolag jag äger har någon form av valutahedge.

Riskerna är de eventuellt cykliska inslagen. Men de har många bolag i många olika branscher, allt från flygplanstankning till kaminer och persienner. Jag uppfattar ändå att de inte är för cykliska för att äga utan är starka i smala nischer och att värdeskapande pågår. Se analyser av bolaget här. Jag har ökat då jag ser stora värden i detta bolag.

Info: 160 ZAR, P/E 4 (TTM), EV/EBITDA 2, 46 m USD (nanocap). Free Float 54%
Mitt inköpsår: 2022. Fonder som äger: Inga välkända
Megatrend: -

AS Company (5 procent)

Grekiskt leksaksbolag med låg värdering och lång historik. Risker är demografisk motvind (färre barn) och att cirka 60% av inköpen görs i Kina/Hong-Kong. Men leksaker globalt ligger på 70-75% och detta är inte politiskt känslig verksamhet. AS är inget megatrends-bolag, utan ett klassiskt värdecase. De har ca 19 miljoner Euro i "cash and short term investments" mot ca 30 miljoner Euro i börsvärde. Verksamheten värderas lågt, ja riktigt lågt, trots att den är icke-cyklisk.

Något att fundera på är diversifieringen mot hotell på Kreta. Nog kan det tyckas vara märkligt men man kan också se det som ett oförändrat värdecase, bara att kassa och obligationer till viss del byts mot hotell, som kan ge kassaflöden. Och mark på Kreta har alltid sitt värde. Men här finns ändå ett frågetecken för ledningen. Och Squad och 3K är bra fondbolag, men de äger flera bolag i Grekland där corporate governance eller ägare kan vara åt det tveksamma hållet. Fondägande är inte den tydliga "ok-stämpel" som det många gånger annars är. Men jag tycker att den låga värderingen kompenserar för riskerna. Läs mer om bolaget hos framtidsinvesteringen.

Info: 2,3 Eur, P/E 12 (TTM), EV/EBITDA 3, 32m USD (nanocap). Free Float 36%.
Mitt inköpsår 2022, Fonder som äger: 3K (en grekisk värdefond), Squad
Megatrend: -

Champion Pacific (5 procent)

Läkemedelsförpackningsbolag som likt Uni-Charm har japanska huvudägare. Mycket billigt och ett indirekt sätt att nå den indonesiska läkemedelsbranschen. Inte en tillväxtraket på något sätt utan ett värdecase med en värdering man sällan hittar hos icke-cykliska bolag. Läs mer hos Framtidsinvesteringen om bolaget. De har andra förpackningar också, men läkemedelsdelen är störst och viktigast. Risken är att inga fonder är där, men det beror på storleken och låg free float.

Info: 450 IDR, P/E 8 (TTM), EV/EBITDA 2,7, 28 m USD (nano). Free Float 15%
Mitt inköpsår: 2023. Fonder som äger: -
Megatrend: Läkemedel i Indonesien

K2 LT (4 procent)

Portföljens minsting, sett till marketcap. Det bolag som är mest oprövat, men jag tycker det är lovande. Kremering är också en väldigt säker och icke-cyklisk verksamhet, som globalt vinner mark, så även i Litauen.

Problemet är att konkurrensen ökar i grundverksamheten kremering; Dels på västkusten (Klaipeda) men också i Vilnius. Även om man är störst och har bästa läget är den utvecklingen inte bra. Man får se kremeringsdelen som en kassako, en långsamt växande sådan. Min tro är att tillväxt försvinner av konkurrensen, inte att den verksamheten faller ihop. Marknaden växer ju i stort. Men det blir ännu viktigare hur de andra tillväxtsatsningarna presterar, och då tänker jag på lokalerna för begravningar (kapell-verksamheten). Se senaste presentationen.

Info: 25 Eur, P/E 15 (TTM), EV/EBITDA 12, 8m USD (nano). Free Float 45%
Mitt inköpsår: 2021. Fonder som äger: Inga välkända
Megatrend: Ökad andel kremering och högre dödstal pga demografin

Sarantis (4 procent)

Ett grekiskt/östeuropeiskt Procter & Gamble eller Reckit Benckiser. Marknadsledande för hushållsprodukter, smink, hudvård etc. Billigt och lång historik. Tråkigare och mer stabilt än Kri-Kri. Gör förvärv då och då, men köper aldrig dyrt. Ett värde-investmentbolag med defensiv profil. Bredden i satsningarna är ganska stor, från lyxig kosmetika till soppåsar. Just den sistnämnda delen kan man fundera på, kommer framtida soplösningar och standarder vara ett hot? Som helhet ändå ett defensivt, och billigt östeuropa-case.

Info: 7,15 Eur, P/E 9 (TTM), EV/EBITDA 9, 535 m USD (smallcap). Free Float 36%
Mitt inköpsår: 2023. Fonder som äger: Swedbank Robur EM, Fidelity, Grandeur Peak, Wasatch
Megatrend: -

Uni-charm Indonesia (4 procent)

Indonesiens ledande bolag inom blöjor och bindor. Tänk Pampers/Libero/Essity i Indonesien så är du hyfsat hemma. Jag kommer följa konkurrenssituationen noga eftersom Kimberly-Clark förvärvat en konkurrent. Min tveksamhet är att bolaget inte är familjeägt utan ett noterat dotterbolag till japanska Uni-Charm. Och de tappar marknadsandelar. Men värderingen är riktigt låg och framtiden borde vara ljus, kan man tycka, men de behöver stabilisera marknadsandelen. Bolaget påminner om Champion Pacific, då ägandet till stor del är japanskt.

Info: 1 200 IDR, P/E 13 (TTM), EV/EBITDA 4, 320m USD (microcap). Free Float 18%
Mitt inköpsår: 2020. Fonder som äger: Swedbank Robur Small Cap EM, Fidelity
Megatrend: Personlig hygien i Indonesien (ökad medelklass).

Synpunkter?

Vad tror du om denna portfölj? Tråkigt och stabilt även om det är exotiskt? Är det något som du är tveksam till, eller flera? Och känner du till något ytterligare bolag som borde passa i denna samling?

Rätt bild av världen när du investerar?

noreply@blogger.com (Gustav) — Sun, 11 Jun 2023 08:22:00 +0000

I samband med min jakt på globala investeringar stöter jag ibland på olika missförstånd. Och jag har säkert massor med missuppfattningar själv ska sägas. Men här är tre aha-upplevelser jag vill jag dela med mig av som gäller geografi, demografi och demokrati! I samtliga fall får man en lite för positiv bild av västvärlden.

Viktigast är alltid att hitta bra och billiga bolag, men det här tror jag är bra att ha med sig i bakhuvudet om man investerar globalt och på lång sikt.

1. Hur ser världen ut geografiskt?

Det största, vanligaste och enklaste missförståndet är geografiskt. Tittar du på en vanlig karta får du faktiskt fel bild av världen eftersom den har ett "norr-bias" som kraftigt överdriver Europas, Nordens, Ryssland och Kanada/USA:s storlek. Ju längre bort från ekvatorn desto mer fel blir det. Regioner som Afrika och Sydostasien, som ligger nära ekvatorn är mycket större än vad en vanlig världskarta ger sken av. En jordglob har andra proportioner än en vanlig, utplattad, världskarta.

Några bra källor:

Mercator misconceptions (Visual Capitalist)
Equal earth map
True size of

Testa gärna att lägga in Indonesien, Brasilien eller något afrikanskt land i Europa via True Size of så ser du något annat än du brukar. En positiv bieffekt av att använda rätt geografisk karta är att det ryska hotet bokstavligt blir mindre än innan. För egen del så är en av poängerna att t.ex. Indonesien och Filippinerna är underskattade marknader, bland annat för att länderna är större än man tror. Och som boende i Sverige är det lätt att överskatta landets betydelse, åtminstone geografiskt.

Poängen: Norra delarna av världen är mindre än man tror! Mycket mindre.

2. Hur ser världen ut demografiskt?

Västvärlden är mindre än vad man kan tro sett till befolkning, åtminstone i framtiden. Redan idag lever 60% i Asien. Men skillnaden blir tydligare om man snabbspolar till år 2040. Man kan såklart ifrågasätta framtidsspaningar som dessa men demografiska förändringar brukar vara ganska säkra.

Roslings bok Factfullness pratar han om världens pinkod. Den är då boken skrevs 1-1-1-4, dvs en miljard i Amerika, en i Europa, en i Afrika och fyra i Asien. Men går man till 2040 är den istället 1-1-2-5. En miljard fler i Afrika och Asien alltså. Detta är vad som kan komma att driva den framtida tillväxten, särskilt om vi pratar om konsumentbolag.

Några bra källor är:

I Asien och Afrika blir man inte bara många fler utan också mycket rikare. Se gärna min gamla genomgång om var medelklassens tillväxt sker. Enligt Fundsmiths uppgifter (förhoppningsvis fortfarande aktuella) ökar konsumtionen på det här sättet:

8,1 procent per år i Asien,
4,4 procent per år i Afrika
4 procent per år i Mellanöstern
1,5 procent per år i Sydamerika
1 procent i Europa
0,6 procent per år i Nordamerika

Då är det kanske inte europeiska eller amerikanska konsumentbolag man i första hand ska satsa på, på lång sikt? För mig lockar faktiskt länder som Indonesien och Filippinerna mer. Visst kommer europeiska och amerikanska bolag också fånga medelklassens tillväxt. Men i lika hög grad? Jag är tveksam.

Poängen: Demografiska tillväxten och medelklassens tillväxt sker främst i Asien och Afrika.

3. Vilka länder är demokratier?

Demokratiindex är en mycket bra källa, jag har i alla fall inte hittat någon bättre. Den kan gärna kombineras med andra perspektiv som korruptionsindex och frihetsindex.

Intressant är att länder som Indonesien och Filippinerna har varit demokratiskt gröna i nästan 20 år, kanske mer. Man kan därför inte klumpa ihop dessa länder med Kina, Ryssland, Mellanöstern eller Turkiet oavsett hur mycket det skrivs om problem i dessa länder. Och att ett land som Botswana är mindre auktoritärt än Polen och Belgien förvånar nog de flesta.

Felaktigheten ligger i att många tror att demokrati är ett västerländskt fenomen och sedan blir värre ju längre bort man kommer. En annan tydlig felaktighet är att Kina och Ryssland ses som lika illa medan verkligenheten är att Kina är mycket värre när det kommer till auktoritärt styre. Undviker man Ryssland borde man i stor utsträckning också undvika Kina.

Poängen: ASEAN är till stor del demografiska länder och afrikanska länder kan vara mindre auktoritära än Europeiska. Kina är ännu värre än Ryssland.

Indirekta fastighetsbolag - bättre än vanliga?

noreply@blogger.com (Gustav) — Sun, 14 May 2023 09:24:00 +0000

Jag är inte någon fastighetsinvesterare. Men om man får fastigheter på köpet, eller med rabatt, i något annat typ av bolag så kan det vara en bra deal. Jag ser fastigheter som en ibland underskattad del av bokfört värde. Precis som nettokassa och andra finansiella tillgångar ibland glöms bort kan samma sak ibland gälla fastigheter.

Vanliga fastighetsbolag går bort

Skälen till att jag sedan en längre tid inte äger vanliga fastighetsbolag är:

Ofta skuldsatta bolag från början. Räntor kostar.
Tillväxt kräver oftast mer lån. Expansion kostar.
Du har redan tillräckligt med fastigheter om du äger ditt boende.

Som jag varit på innan tycker jag det är jättekonstigt att så många svenska småsparare gillar högt belånade fastighetsbolag. De kommer med uppenbara risker, se som ett tydligt exempel Valueteddys utmärkta genomgång av SBB. Och äger du ditt boende kan du från början redan ha hög, kanske för hög, fastighetsexponering. Men jag säger inte alltid nej. Skulle det finnas något lågt skuldsatt fastighetsbolag eller väldigt nischat, så ja, kanske. Men det vanliga, populära och av slentrian högbelånade går bort för mig.

Jag äger ändå fyra fastighetsrelaterade bolag. Men gemensamt för dem är att fastighetsägandet inte riktigt är huvudverksamheten men ändå står för en hyfsad del av tillgångar, värde eller framtida tillväxt. Och det handlar inte heller om klassiska månadshyresgäster utan hotell (AS Company), eget ägande av försäljningslokaler (Italtile) samt lokaler för begravningar (K2 LT). Men låt oss titta på det kanske tydligaste exemplet på undervärdering, Ekadharma, där mycket värde finns i den mark de äger.

Ekadharma: Fastigheter på köpet?

Här köper du Indonesiens ledande tejpbolag och får på köpet kassa, mark och byggnader i nivå med bokfört värde. Det tycker jag är helt okey. Vi tar några enkla siffror: Ekadharma har enligt senaste årsrapporten (2022)

Cash: 382 Billion IDR
Landrights: 332 Billion IDR
Buildings: 110 Billon IDR

Förutom detta finns t.ex. maskiner, bilar, tejp på lager etc. Men om vi bara summerar detta ovan blir det 824 Billion IDR, cirka 57 million USD. Vad handlas bolaget till på börsen? Jo, 65 million USD. Dvs, du får en lönsam och stabil tejprörelse nästan gratis, eller fastigheterna nästan gratis. Viktigt är att tejprörelsen inte på något sätt är dålig, snarare tvärtom: de vinner kontinuerligt utmärkelser (top brand awards) och var åtminstone för 10 år sedan störst i Indonesien - och de har växt försäljningen sedan dess. De är som minst ett av de ledande bolagen. Tejp är också diversifierat mot många delar av ekonomin och en förbrukningsvara viket bör ge hyfsat stabila kassaflöden, även om en koppling finns till råvarupriser.

Ekadharma handlas till P/E 12 och knappa 4 procents direktavkastning, vilket inte är uppseendeväckande. Men med Price/Book på 0,9 är de mycket billiga sett ur det perspektivet och det bokförda värdet har ökat under många år. En delförklaring är att kassan fyllts på med pengar från den relativt lågt värderade tejpverksamheten, men värdeökning på fastigheterna är en ännu större förklaring. Kanske beror den på något så simpelt som urbanisering? Marken beskrivs på sid 50-55 och även på hemsidan (klicka på details). Se även gärna sid 66 i senaste årsredovisningen:

"The Company owns parcels of landrights in various big cities in Indonesia with Building Use Rights (HGB) for a period of 20 until 30 years and will expire between 2023 and 2050. Management believes that there will be no difficulty in the extension of the landrights since all of the landrights were acquired legally and supported by sufficient evidence of ownership."

Så man får alltså med mark på (tejp)köpet, i större städer, i världens 4:e folkrikaste land. Där pågår en inflyttning till städerna och befolkningen blir fler och rikare. Nog är det inte självklart att äga mark i Indonesien, men varför inte om man får den billigt? Se gärna marketscreeners översikt. Bolaget påminner lite om Australiensiska Ridley, där mark för gamla saltanläggningar och nedlagda kvarnar hamnade centralt när städerna växte. Sen är det inte självklart eller möjligt att marken ska eller kan användas till annat, den är ju en del av verksamheten, men det här kan ge ett skydd på nedsidan och bolaget sitter ändå på stora värden, utan skulder.

Summering

Ekadharma tycker jag är ett tydligt exempel på ett bolag med dolda värden. Du hittar inte så ofta detta i så många västerländska bolag eller i större indonesiska bolag för den delen. Ett kul case angående dolda värden och Indonesien är förresten Media Nusantara, som ägs av Tundra fonder, väl beskrivet här (på svenska).

Såklart kan mindre bolag på mindre bevakade marknader också komma med större risker. I Ekadharma finns inte fonderna där (se ägarbild sid 57 i årsredovisningen) och insynsägandet är stort, kanske för stort. Men det här är en variant av klassisk värdeinvestering, med reservation för att jag missat något. Vad tror du generellt om att hitta dolda värden i form av fastigheter eller annat? Och kan du tänka dig att äga fastighetsbolag? Indirekta fastighetsbolag eller vanliga i så fall? Jag vet vad jag väljer!

Ps) När vi ändå pratar fastigheter: Ett lite udda fastighetsbolag jag ibland kikar på är belgiska Texaf. Men nej, jag tror Indonesien som land är bättre och säkrare. Någonstans blir det för exotiskt, även för mig! Innovative Industrial Properties, nämnt av 8:e underverket är ett nischat USA-bolag med ovanligt lite skulder, och bra på siffrorna, men det är nog inte riktigt någon bransch för mig och jag har ännu lättare att hitta värde på Jakartabörsen.

Valsoia - liten italiensk livsmedelsgigant?

noreply@blogger.com (Gustav) — Sun, 23 Apr 2023 07:50:00 +0000

Valsoia är ett italienskt litet men starkt livsmedelsbolag med inriktning på sojaprodukter. Det mesta säljs inom Europa och handlar om dryck, yoghurt, glass, efterrätter, växtbaserat kött etc. De säljer under egna varumärket Valsoia men distribuerar också åt andra. Enkelt utryckt är de ett italienskt vegan-bolag med visst hälsofokus även om efterrätter och glass är med på agendan. Med tanke på att de även säljer havredryck kan de, med god vilja, beskrivas som ett lönsamt Oatly.

Se hemsidan, senaste presentation och corporateinformation (bra överblick). Bolaget är grundat 1990 och börsnoterat sedan 2006.

Är de tillräckligt intressanta?

För att avgöra om det kan vara en intressant investering för mig kollar jag bland annat på historik, lönsamhet och ägarbild. Se hela min checklista här.

Historik

Revenue, tillväxt 1% per år senaste 10 åren
Revenue, tillväxt 3% per år senaste 5 åren
Revenue, tillväxt 10% per år senaste 3 åren
Vinst, tillväxt, 6% per år senaste 10 åren
Vinst, tillväxt, 2,5% per år senaste 5 åren
Vinst, tillväxt 3% per år senaste 3 åren
ROE, senaste 5 åren 10%
ROE, rullande 12: 10%
Nettokassa över lång tid

Bolaget är något stillastående när det kommer till vinst, även om försäljningen ökar. Lönsamheten är ok, men inte mer. Starka finanser. Justerat för kassa bör lönsamheten vara något högre.

Ägarbild

Stort insynsägande. Ca 25% av aktierna är ute på marknaden. En del fonder äger, men inga jag känner igen.

Ocykliskt?

Ja, livsmedel är verkligen icke-cykliskt.

Marknadsandel och konkurrensfördelar

De är överlag riktigt starka i Italien, tittar man på sidan 8 i presentationen syns detta:

En viss moat (ekonomisk vallgrav) lär troligen finnas i distribution och varumärke, åtminstone i Italien. Sen kan man kan ifrågasätta vilken (över)lönsamhet detta ger, varumärket är kanske inte super-premium utan något man bara känner igen? Och hur ska man växa utanför Italien? Håller varumärket där? Jag ser inte någon tydlig strategi för t.ex. Sverige där de finns överallt såväl hos LIDL som hos ICA. Eller så är just det strategin, att vara överallt! Kanske är det mer åt budget än premium?

Jag reagerar lite på att de distribuerar Oreo frukostflingor. När ett bolag sysslar med "health and wellbeing" krockar det lite med att leverera det ohälsosammaste man kan komma på till frukost. Visst, de distribuerar bara, men den lilla hälsogloria de försöker att få riskerar att hamna på sned.

Megatrend?

Konsumtion i väst är i stort inte någon större tillväxtbransch snarare blir Asiens medelklass fler och rikare. Men genom vegantrenden, att växtbaserad mat kan växa med ca 10% per år, finns såklart goda tillväxtmöjligheter.

Summering

Jag får bilden av ett icke-cykliskt, litet familjeägt långsamt växande bolag med god historik, i en växande marknad. Svagheten är att de kanske inte leder eller fångar marknadens tillväxt. Och framtida tillväxt lär nog mest komma utanför Italien, där de är svagare. Det är ändå ett bolag jag skulle kunna tänka mig att äga - till rätt pris. Men det ska vara riktigt billigt då en ganska svag vinsttillväxt drar ner helhetsbetyget något.

Är de tillräckligt billiga?

Här är frågan hur värderingen är i dagsläget samt om man blickar framåt t.ex. 2-3 år.

Nuvarande värdering är:

Price/Book 1,25,
EV/EBITDA 7,5
Price/Earnings 13.
Utdelning cirka 4%

På prognoserna på marketscreener värderas det på 2024 års vinst till

Price/Book 1,1,
EV/EBITDA 5
Price/Earnings 10.
Utdelning cirka 4%.

Detta är billigt och Valsioa är ett tydligt värdecase. Frågan är ändå om man skulle vilja ha ännu lägre värdering för att köpa? Jag har också Century Pacific, RFM och andra bolag i portföljen där jag ser antingen större tillväxtmöjligheter eller ännu lägre värdering. Valsoia skulle kunna vara ett europeiskt komplement. Nedsidan tror jag är tillräckligt liten, men jag är osäker på om uppsidan är tillräckligt stor. Jag avstår tillsvidare, men kommer ändå följa bolaget. Frågetecknet är om de lyckas utanför Italien och om varumärket håller i konkurrensen.

Vad tror du om detta bolag?

Q1 2023

noreply@blogger.com (Gustav) — Mon, 03 Apr 2023 16:33:00 +0000

Q1 2023 gick portföljen + 0,8%, mätt i SEK. Det är inget fantastiskt resultat, men i alla fall stabilt. Nog är det tydligt att jag inte hängt med i den allmänna börsuppgången. Mer om det sen. Portföljen har gått från 13 till 15 bolag. Men jag har inga problem med att diversifiera lite mer, när jag hittar likvärdiga alternativ och fler bolag som jag vill äga.

Förändringar

Som nämnt i tidigare inlägg så har jag gjort dessa förändringar:

Minskningar

Century Pacific
Italtile
Karooooo (maginellt)

Skälet till att jag minskade i dessa bolag är framförallt hög portföljandel, jag måste ju minska i något för att köpa något annat. Då är det naturligt att minska lite i de största. I fallet Century Pacific spelar värderingen in, de är inte jättebilliga, även om jag ändå tycker de är prisvärda.

Ökningar

Delfi (nytt)
Champion Pacific (nytt)

Singapore-listade Delfi har en i mitt tycke svårslagen mix av låg värdering, starka varumärken och starka marknadsandelar. De är en "Hidden Champion". För att vara det ledande chokladbolaget i ett tillväxtland (Indonesien) tycker jag de handlas för lågt. Risken ligger i lageruppbyggnad, men de tar höjd för ökad försäljning, samt att en brasiliansk segsliten skattetvist kan ge en negativ engångseffekt. Bland annat Framtidsinvesteringen har skrivit om bolaget och flera bra fonder äger bolaget, t.ex. Swedbank Robur Small Cap EM.

Indonesiska Champion Pacific är ett extremt billigt läkemedelsförpackningsbolag, väl beskrivet i Framtidsinvesteringens blogginlägg. Jag gillar den låga värderingen, starka huvudägarna och att man indirekt får en exponering mot den indonesiska läkemedelsbranschens tillväxt. Det ska sägas att bolaget är mycket litet och något svårhandlat vilket troligtvis är en förklaring till den låga värderingen. Men de är liksom Delfi en Hidden Champion, vilket stämmer väl med namnet!

För defensiv?

Sett till årets utveckling funderar jag som i tidigare inlägg på om jag är defensiv. Borde jag gå mot lite högre tillväxt, för att få en bättre utveckling? Ta mer risk? Kanske, men jag har så svårt att köpa till högre värderingar. Det är också väldigt logiskt att vara på den del av marknaden som historiskt presterat bäst. Möjligtvis ska jag justera portföljen lite mer åt billig tillväxt snarare än nästan stillastående värdecase. Men jag ogillar alltid värderingsrisker.

En reflektion är också att när jag har höga krav på allt: värdering, icke-cyklisk verksamhet, insynsägande och låg skuldsättning, så försvinner naturligtvis väldigt många bolag. För många? Men jag måste ju använda ett extremt filter när jag jobbar med ett extremt stort urval (jag investerar ju på många möjliga marknader). Landsexponeringen blir annorlunda än för många, finns risken där istället? Nja, alla länder är demokratier och jag tror inte det är vare sig säkrare eller bättre att köpa motsvarande väst-bolag till säg 2-3x högre värdering.

Men det är ingen självklar fråga hur man gör. Det kan vara så att jag tittar för mycket på låg nedsida och för lite på hög uppsida. Men jag trivs å andra sidan med det och ändringen av strategin 2021 (hur ska jag slå index) är ändå ganska färsk. Och jag är bekväm med portföljens landsrisk och anser att Indonesien och Filippinerna är underskattade investeringsländer, precis som Sydafrika och Singapore.

Portföljfördelning

Så här ser portföljen ut per den sista mars.

Vad tror du om denna portfölj? Alla synpunkter välkomna!

Investera i tidlösa produkter?

noreply@blogger.com (Gustav) — Sun, 19 Feb 2023 09:58:00 +0000

Jag vill hellre äga gammal teknik än ny teknik, även om jag vet att det låter mossigt och bakåtsträvande.

Karooooo och Micro-Mechanics är det jag har mot ny teknik. I fallet Karooooo tycker jag värderingen, sett mot tillväxt och lönsamhet, är låg. Och Micro-Mechanics är ett höglönsamt kvalitetsbolag med "hackor- och spadar- exponering" mot halvledarindustrin. Dessa två står för cirka 13 procent av portföljen. Låt oss prata om något tråkigare, dvs de andra 87 procenten :)

Teknikrisk, capex och moderisk?

Den stora tyngdpunkten i min portfölj är tidlösa produkter, t.ex. är 25 procent mot kakel. Det finns en stor poäng i att äga det som inte förändras: lägre risk. När saker förändras långsammare kan bolag som tagit sig till toppen sitta säkrare. Ny teknik-bolag riskerar i högre grad att bli obsoleta och frånsprungna. "The disruptor will one day be disrupted". Högst osäker på vem som sagt det, men det passar bra i sammanhanget.

En annan högst konkret risk, som hänger ihop med risken att bli obsolet, är att det alltid måste satsas pengar på att hänga med i teknikutvecklingen. Visst sker det teknikutveckling överallt, men mjöl och kakel är på en annan nivå än SaaS och e-handel. Bara för att fortsatt erbjuda samma produkt som konkurrenterna går det åt pengar.

En annan risk är att ny teknik ganska snabbt blir gammal teknik, en aktierelaterad "moderisk". Ett tag var järnvägsbolag det senaste, sedan telekom. Går det att vara lika långsiktig i något som förändras? Kommer SaaS vara populärt lika lång tid som Excel-prognoserna gäller? Risken är att bolagen i fråga har en (ny) ägarbas som precis som produkterna, kan vara flyktiga. Om man hårdrar det: Ny teknik-bolag lämpar sig sämre för långsiktiga investeringar och buy and hold, på grund av en osäkerare framtid. Det är lätt att man tittar för mycket på ökad demand och glömmer ökad supply och teknikrisk.

Hur lång tid har produkterna funnits?

Ett alternativ till att blicka framåt är att blicka bakåt. I min portfölj finns dessa produkter och tjänster med en lång historia:

Mjöl har funnits 15 000 före Kristus
Mjölk kan dateras till 8 000 före Kristus.
Stålprodukter tillverkas 1 800 före Kristus.
Pasta kom till ca 1500 före Kristus
Kakel/keramiska plattor började tillverkas ca 1000 före Kristus.
Kremering i Litauen - funnits sedan 1400-talet.
Glass uppfanns på 1600-talet.
Choklad introducerades i Indonesien på 1700-talet.
Mjölk i Indonesien - infördes kring 1800-talet.
Konserver - funnits sedan 1800-talet.
Plastleksaker kom på 1800-talet.
Plastförpackningar kom på 1800-talet
Tejp, kom också på 1800-talet.
Transistorn kom på 1950-talet, apropå halvledare.
Fleet-management, telematik i Sydafrika, början av 2000-talet.

I mångt och mycket är min portfölj en 1800-talsportfölj, eller äldre, sett till produkterna! :) Man kan säga att jag, oftast, söker det som inte förändras snarare än förändring. Tidigare år har jag nog fokuserat för mycket på "megatrender" och då är det lätt att gå vilse och hamna i alltför heta bolag.

Hur gamla är bolagen i portföljen?

Nu ska inte det inte överdrivas, men det är ändå en intressant faktor hur länge bolagen man äger har funnits. Det intressanta är att det som först kanske framstår som okända, konstiga, exotiska bolag snarare är högst beprövade lokala champions med lång historik. Dessa år grundades bolagen:

Delfi Ltd ca 1950
RFM Food 1958
Ultrajaya 1960
Italtile 1969
Sarantis ca 1970
Argent Industrial 1972
Champion Pacific 1975
Century Pacific 1978
Ekadharma 1981
AS Company 1990
Micro-Mechanics 1993
Arwana Citramulia 1995
Uni-Charm Indonesia 1997
Karooooo/Cartrack 2004
K2 LT 2008

Trots att bolagen är ganska små så är de ofta rutinerade och beprövade. Historiken i närtid är såklart viktigare än det som hände för 10, 20, 30 år sedan. Men överlag: rutinerade små familjebolag, sånt gillar jag! Jag tror att det sänker risken och alla bolag har bevisat sig. De kanske inte är lika tidlösa som produkterna, men i alla fall beprövade! Den uppmärksamme läsare ser för övrigt också att Delfi och Champion Pacific är nya innehav (mer om det sen).

Hur gör du?

Hur ser du på gammal och ny teknik? Försöker du satsa på tidlösa produkter som funnits länge? Och är bolagens historik viktig?

Resultat 2022

noreply@blogger.com (Gustav) — Wed, 11 Jan 2023 17:07:00 +0000

För 2022 gick portföljen -6 procent, mätt i SEK. Jag är nöjd med en så pass stabil utveckling, även om en hel del av det positiva resultatet är valutaeffekter. Men en del av strategin är just att inte bara ha pengar i Sverige/Norden/Europa utan att sprida riskerna. Främsta orsaken till resultatet är att jag ägt billiga, finansiellt starka bolag, som oftast är icke-cykliska.

Som jämförelse har Stockholmsbörsen gått cirka minus 25 procent. Swedbank Robur Small Cap Emerging Markets -4 procent och Tundra -10 procent. Grandeur Peaks fonder har haft ett tufft år och flera är -30 procent, även om det är räknat i dollar.

Förändringar under året

Försäljningar har gjorts i Kri-Kri Milk (allt) och Micro-Mechanics (betydande minskning). Köp har gjort i Argent, AS Company och Sarantis. Därutöver har under året några mindre ökningar och minskningar skett i portföljbolagen, men detta är de betydande affärerna.

Flerårsöversikt

Såhär ser min portföljutveckling ut de senaste åren. Notera att det skett en strategiförändring våren 2021 då jag blev mer defensiv och jag hittade investeringsstilen fullt ut (förhoppningsvis).

2022: - 6
2021: + 16
2020: - 11,5
2019: + 22
2018: - 6,4
2017: + 25,3
2016: + 26,9
2015: + 14,2
2014: + 24,7
2013: + 14,3
2012: + 9,3
2011: - 7,4

Positionering och tankar om 2023

Som jag skrev på Twitter: Jag vet inte hur börsen går nästa år, men jag vet att jag äger billiga, ocykliska och finansiellt starka bolag. Ocykliskt och billigt bör funka i alla lägen, särskilt om det kombineras med med diversifiering på flera regioner. Ungefär så tänker jag. Risken är väl att jag är för defensiv och inte hänger med i en eventuell uppgång. Senaste förändringen nu i januari är att jag minskat en del i Century Pacific och Italtile och svagt i Karooooo, för att köpa in två nya riktigt billiga bolag (mer om det sen).

Det jag landat i är globala småbolag med starkt värdefokus, och att finkamma de delar av marknaderna som fonderna oftast brukar undvika (på grund av låg likviditet). Det är uppenbart att det, trots nedgångarna, finns mycket mer av icke-cykliskt värde på de marknader jag tittar på, jämfört med Sverige/Norden/USA. Flera av mina senaste köp har görs till värdering under EV/EBITDA 2,5 och till låga P/E-tal. För att slå in öppna dörrar (och Inwido-fönster) så kan det vara farligt att köpa europeiskt cykliskt för att det ser billigt ut. Skillnaden mellan billigt cykliskt och billigt icke-cykliskt kan vara stor, åtminstone om en riktig lågkonjunktur står för dörren.

Ska man gissa något kan valutarörelser spela roll 2023, likaså geopolitiska risker. Där ligger min största risk, att Indonesien och Filippinerna finns nära Kina och man vet aldrig vad Kina hittar på. Men oavsett, det är helt skilda världar att investera i Kina/HK jämfört med något som påverkas av Kina. Förutsett att det inte blir alltför jobbigt geopolitiskt är ASEAN/Sydostasien en region som borde ha en väldigt ljus framtid. Åtminstone jämfört med ett Europa med motvind på krigs-, energi-, demografi-, och kanske också byråkratifronten. Sen gillar jag såklart inte att Indonesien tagit ett steg åt det icke-liberala hållet, men jag både hoppas och tror att de fortfarande kommer att räknas som en demokrati i nästa mätning av demokratiindex (och worst case är att de blir en hybrid-regim, inte att de fakto blir en auktoritär stat). Det absolut viktigaste är fungerande val och att personer faktiskt byts ut (jfr Putin, Xi och Erdogan).

Till sist tror jag inte man vinner så mycket på att spekulera i makro utan bör hålla sig till mikro. Det är delvis därför jag köper icke-cykliskt för att slippa ha en åsikt, och för att cykliskt är svårare. Och något så enkelt som att äga riktigt billiga bolag innebär också en låg grad av spekulation (i framtida tillväxt). Nej, jag tror att mina bolag i snitt kommer klara sig hyfsat väl. Och gör de inte det så borde det åtminstone ha gått värre för många andra bolag. Men vi får se, det är svårt att sia om vad som händer nästa år. Och i år. Men billigt och icke-cykliskt brukar i alla fall innebära låg nedsida.

Sålt Kri-Kri, köpt Sarantis

noreply@blogger.com (Gustav) — Sun, 18 Dec 2022 09:39:00 +0000

Det är jobbigt att sälja bolag. Man hoppas att det vänder, men till slut får man agera på en osäkerhet som blir för stor. Jag får också en känsla av att vara kortsiktig när jag säljer, men i vissa lägen ska man agera. Ett exempel är när man tycker det blivit för dyrt eller för osäkert för att äga. Jag vill alltid kunna räkna, förstå och känna mig trygg i att nedsidan är liten. Antingen kan en kurs som rusat eller vinst som rasat göra att ett bolag blir för dyrt, även om det alltid är en bedömningsfråga som inte är lätt!

Problemen jag såg: Svag marginal och pricing power?

När jag köpte Kri-Kri var det ett P/E-15 bolag med god tillväxt. Tillväxten finns fortfarande där, men marginalerna har åkt ner i källaren på grund av inflation och andra kostnadsökningar. Jag tyckte det var svårt att veta vilken marginal de kommer ha framöver, långsiktigt. Om den fortsatt är som Q1-Q3 2022 är de dyra. Med ca P/E 50 (TTM) så måste man verkligen tro på marginalförbättring för att värderingen ska bli rimlig. Och för marginalförbättring krävs antingen sänkta inputpriser eller att prishöjningar ger positiv effekt.

De har pratat om att föra vidare kostnadsökningarna i pressmeddelandena till Q1 och Q2 rapporterna, och det har införts i omgångar. Men sedan, i Q3 rapporten byter de fot och säger att de högst medvetet väljer att inte föra vidare kostnaderna vidare för att gynna konsumenter, mjölkbönder, etc. Detta gjorde mig förvirrad. De har gjort prishöjningar, men effekten har uteblivit och de kommer inte göra fler höjningar! Jag gillade inte heller tystnaden om OEM-export-kontrakten, vilket ändå är en stor del. Hur illa är det där och hur illa kan det bli? Utan en snabb återhämtning är bolaget dyrt och i dagsläget är glassdelen den enda som tjänar pengar. Den här raden tyckte jag förtjänade en närmare kommentar:

Jag sålde. Eftersom jag inte såg någon förbättringstrend under året samt information om att de slutar höja priserna blev jag för osäker på när och om marginalerna skulle komma tillbaka. Till saken hör att inget annat bolag i portföljen har tappat i den här omfattningen. Ett delproblem kunde möjligen vara att de tillverkar åt andra, vilket skillnaden mellan glassens och yoghurtens stabilitet tyder på.

Ny information!

Ganska snart efter att jag sålt kom de ut ut med ny information i samband med en icke-annonserad investerarpresentation. Den gjorde mig förvånad. Där säger de att marginalerna 2023 nästan kan återhämta sig till 2021 års nivå. Ser man på! Så kan det vara, men jag är ändå fortsatt lite tveksam till om det verkligen blir så, eller ja, jag förstår faktiskt inte varför det ska bli så.

Om priserna inte höjs och 2023 påminner om 2022 ser jag inte den stora skillnaden i resultat, förutom en del prishöjningar som ju hittills inte bitit. Men jag kan ha fel! Och oavsett utfall har jag svårt att följa med och förstå bolaget, eller åtminstone deras kommunikation. T.ex. så talas det i presentationen om fyra gjorda prishöjningar, medan bara tre kommunicerats tidigare såvitt jag kan se. Antingen missade de att upplysa om den fjärde i 9-månadersrapporten och efterföljande information, eller så har de höjt trots att de sagt att de inte skulle höja.

Min osäkerhet kvarstår efter denna nya information och jag väljer att inte köpa tillbaka aktierna. Men jag kommer fortsatt att följa bolaget och kommer marginalerna tillbaka utan att kursen sticker iväg är de en köpkandidat igen. Men faktiskt lite mindre än innan. Jag tycker att ledningens kommunikation inte har varit klockren (eller så ligger felet hos mig, det ska inte uteslutas). Men jag vill äga bolag jag förstår väl och där jag hänger med i svängarna och det gör jag i dagsläget inte i Kri-Kri.

Varför jag köpte Sarantis?

Sarantis har stabila konsumentvaror och starka varumärken. Jag förstår Sarantis kommunikation mycket mer och de har tappat mindre i marginal. De har mer pricing power (?), mer av stabilitet, fortsatt låg värdering. Jag tycker att de påminner något om ett östeuropeiskt Reckit Benckiser och Procter & Gamble, men såklart mycket mindre, med andra geografier, familjeägt och lägre skuldsättning. De har en diversifiering på fler produkter/kategorier och finns på många marknader. Sarantis är snäppet tråkigare och stabilare än Kri-Kri, i alla fall så som Kri-Kri ser ut just nu.

Lärdomar

Det stora tappet för Kri-Kri som kom Q1 2022 borde jag kanske reagerat snabbare på. En dålig rapport kan jag se förbi, kanske några. Men en katastrofrapport som går emot allt jag förväntat mig, då kan man agera. Eller så finns det ett mått av kortsiktighet att man ska våga äga bolag ännu längre, det är dubbelt. Men jag kan aldrig äga ifall jag inte förstår eller om värderingen inte ser rimlig ut, mot min aktuella uppfattning av vinsten. Egentligen oavsett skäl och oavsett vad ledningen säger eller kommer att säga.

Jag vill inte byta bolag ofta. Men ibland kommer det ske och det är alltid svårt med tajming. När det ser orimligt dyrt ut kommer jag att sälja (det blir spekulation att behålla). Det är jag trygg med. Men jag ska vara ännu noggrannare i att förstå, inte bara bolaget utan bolagets kommunikation, hur ledningen tänker. Förstår man inte den ökar risken att man kliver snett och det är svårt att vara så långsiktig som man vill.

Har jag en för defensiv portfölj?

noreply@blogger.com (Gustav) — Sun, 20 Nov 2022 09:33:00 +0000

Vi börjar med en kort uppdatering av utvecklingen. Portföljen har hittills i år gått minus 6,8 procent. Enda förändringen sedan sist är en liten minskning i Micro-Mechanics. Jag är fortsatt nöjd med portföljens utveckling, men det är ganska tydligt att den överpresterar i sämre tider men inte hänger med på samma sätt i börsrusningar. Kort och gott är det en defensiv portfölj.

Månadens fundering blir: Är jag för försiktig och är portföljen för defensiv? Om du har en lågrisk-hedgefond är ju risken uppenbar att du missar många uppgångar. Och långsiktigt finns fler bra dagar än dåliga på börsen, är det då farligt att inte hänga med i samma takt på dem? Nej, jag tror mig ha skäl att för egen del ändå köra riktigt defensivt. Låt oss gå igenom varför och hur jag tänker!

Lättare att välja defensiva bolag?

Personligen har jag lättare att hitta icke-förlorare än riktigt stora vinnare. För att fånga stora vinnare krävs ofta bolag som växer extremt snabbt och har hög en värdering. Man ska vara mer på tårna och ha koll på trender och förändringar och bolagen kan lätt halveras om momentum i verksamheten avtar. Jag vill snarare äga det som förändras i långsam takt eller inte alls. Billiga tråkiga bolag snarare än roliga, de ska gneta på, kanske inte så snabbt, men däremot stabilt.

För att fånga stora vinnare tror jag också du ska ha riktigt många bolag, eftersom vinnarna är få till antalet. Tex lägga ut en bombmatta, och att 1 av 10 eller 1 av 50 blev fantastiska. Och du ska vara bekväm med att ett fåtal vinnare utgör en mycket stor del av portföljen. Och jag satsar inte på bolag som ska gå 5x-10x på 5-10 år, utan snarare 1-3x med låg risk. Varje bolag har en uppsida och en nedsida och mitt fokus är alltmer på låg nedsida. Stora vinnare ska inte behöva kompensera för stora förlorare.

Statistiskt är small cap value bästa sektorn

Tittar man på portfoliovisualizer och testar olika tidsperioder (från 1972 - 2022) går small cap value ofta bättre än small cap growth. Och small cap value går överlag bättre än large cap value. Och i rapporten Liquidity as an investment style framgår ett tydligt budskap: Bäst är små bolag, billiga bolag och de med låg omsättning (låg likviditet).

Jag vill leta på den bästa delen av marknaden och det är, långsiktigt, value snarare än growth. Se gärna det tidigare blogginlägget "Value vs Growth? Och farligt att titta för mycket på sales?" som faktiskt skrevs när dyra bolag fortfarande var i ropet.

Matematiskt viktigt att begränsa förlusterna

Det borde generellt vara viktigt att undvika stora nedgångar. En matematisk effekt finns ju där 10% nedgång kräver 11% uppgång, 20% kräver 25% och 40% nedgång kräver hela 67% uppgång för att komma tillbaka till ruta ett. Den här bilden från Compounding Quality säger mycket.

Om t.ex. en fantastisk teknikfond som åkt på mycket stryk är upp 50-100 procent så ska man alltid ställa sig frågan, från vad? Samma gäller uppgångar på 30-40 procent för utbombade aktier. Det är sällan, men jag tycker att referensen till den gamla fabeln haren och sköldpaddan är på sin plats just nu.

Summering

Vad tror ni om detta? Satsar du på en defensiv eller offensiv portfölj? Ska du slå index i bättre eller sämre tider, eller både och! Jag har, sedan senvåren 2021, gått "all in" ett defensivt synsätt. Sedan har jag i portföljen en del tillväxtbolag, men de måste ändå gå in under "value" genom att vara rimligt eller lågt värderade.

Var med i en podd

noreply@blogger.com (Gustav) — Sun, 16 Oct 2022 07:39:00 +0000

Under veckan var jag med i Placerapodden. Såklart lite nervöst och ovant men också kul och jag tror att budskapet gick fram även om tiden (ca 30 minuter) alltid är en begränsning.

Det hela gäller investeringsfilosofin, vilka bolag som finns i portföljen och varför jag landat i globala värdebolag. Egentligen är det ju rätt enkelt, åtminstone i teorin: hitta billiga små bolag, gärna familjebolag, i demokratier, med låg risk och ocykliska inslag. Och söker man då bredare än bara i Sverige/Norden/USA och går mot mindre populära marknader finns många fler alternativ. Och det kan alltid vara bra att ha i bakhuvudet vilka typer av bolag som statistiskt fungerat bäst.

Har lagt ut på Twitter, där man också kan hitta en grafisk översikt av alla bolagen, men skriver även här ifall någon tänkbar lyssnare/läsare har missat.

Och väcker podden frågor så är det bara att starta en diskussion i kommentarsfältet här! Hoppas ni gillar podden och ett särskilt tack till Karl Lans och Ludvig Lönngård som intervjuade!

Portföljgenomgång

noreply@blogger.com (Gustav) — Sun, 02 Oct 2022 07:46:00 +0000

Idag är det dags för en portföljuppdatering. Den består av 13 bolag och 2 riktiga värdecase har tillkommit under sommaren. Ocykliska konsumentvaror, som mat och dryck, dominerar och majoriteten av bolagen finns i Indonesien och Filippinerna, men även Sydafrika och Singapore väger tungt. Alla bolag har låg free float, låg bolagsstorlek och en relativt låg värdering, vilket är mitt sätt att försöka slå index. Se även inlägget om min strategi och en färsk intervju.

Och några korta ord om resultatet: YTD är det minus 6,9 procent, mätt i SEK till och med 1 oktober. Det är jag ändå hyfsat nöjd med i dessa svåra tider, även om det gått extra svagt på slutet. Nu till aktuell portfölj.

Century Pacific (14 procent)

Superstarkt konsumentbolag i Filippinerna. Går från sina tre M (marine, meat, milk) till fler delar som kokosvatten och har även lanserat växtbaserat kött. Nytt sedan sist är växtbaserad fisk och djurmat. De dominerar de lokala butikshyllorna, har en smart och välutbildad ägarfamilj, hög innovationstakt och hållbar profil (är t.ex. plastneutrala). Farligt att säga kanske, men jag ser bolaget som en lågriskinvestering mot emerging markets och ett basinnehav.

Filippinerna är också en i mina ögon underskattad story och deras medelklass förväntas växa starkt framöver. Riskerna är väl främst politiska, dels om Kina/Taiwan hettar till och dels om Bong Bong Marcos driver landet i fel riktning. Sen är värderingen inte direkt låg, men jag tycker bolaget har många kvaliteter och bör klara av såväl goda som dåliga tider.

Info: 22,5 PHP, P/E 17 (TTM), EV/EBITDA 11,5, 1 360 m USD (smallcap). Free Float 31%
Mitt inköpsår: 2020. Fonder som äger: Tundra, Fidelity, Templeton
Megatrend: Ökad filippinsk medelklass, nyttiga produkter

Italtile (13 procent)

Extremt stabilt kakel-bolag, låga skulder, äger sina fastighetern, har "hela kedjan" och är en demografisk vinnare. Trots svåra jämförelsetal på grund av Corona-doping har de levererat stabila siffror. Kakel är en tidlös produkt och bolaget har en riktigt stark marknadsposition i Sydafrika och växer i södra och östra Afrika. Tillsammans med Arwana ett av två starka kakelbolag i portföljen.

Info: 141 ZAR, P/E 10 (TTM), EV/EBITDA 6,3, 950 m USD (smallcap), Free Float 32%,
Mitt inköpsår: 2019. Fonder som äger: Grandeur Peak, Swedbank Robur Small Cap EM
Megatrend: Badrum och inredning i Afrika.

Arwana Citramulia (12 procent)

Indonesiskt kakelbolag med starka lokala konkurrensfördelar. Extremt fin historik: Vinsttillväxt 36% per år de senaste 5 åren, 4 procents direktavkastning, inga skulder, ROE över 30% etc. Kakel är något som den framväxande medelklassen troligen vill ha mer av, på grund av högre bygg- och levnadsstandard.

Risker finns i form av att marknadsförutsättningarna kan ändras (importtullar för kinesiska konkurrenter). Ett problem med kakel är stor energiåtgång vid tillverkningen, vilket kan leda till minskade marginaler vid höga energipriser samt vissa frågetecken för hållbarheten. Men produkterna håller extremt länge, vilket ändå måste vara hållbart i ordets rätta bemärkelse (!).

Info: 890 IDR, P/E 12 (TTM), EV/EBITDA 7,5, 425 m USD (smallcap). Free Float 47%
Mitt inköpsår: 2021. Fonder som äger: Grandeur Peak, Fidelity
Megatrend: Badrum och inredning i Indonesien (ökad medelklass)

Ekadharma (11 procent).

Ett av portföljens billigaste bolag, drygt 4 i EV/EBITDA, för en långsamt växande marknadsledare. Jag ser tejp som en hyfsat intressant förbrukningsvara eftersom den liksom banker når många branscher: bygg, förpackning, industri, livsmedel och biltillverkning. Småtråkigt bolag som inte har den starkaste försäljningstillväxten, men värderingen kompenserar. Det bolag som jag ägt längst tid!

En underskattad detalj med bolaget är att det handlas i nivå med bokfört värde, vilket till 60-70% är mark och fastigheter. Jag äger inga fastighetsbolag, förutom detta, där man nästan kan säga att man antingen får fastigheterna eller en vinstdrivande tejpverksamhet "på köpet". Risken är att fonder inte är inne, men jag tror att det har att göra med bolagets storlek och låga free float.

Info: 284 IDR (split), P/E 10 (TTM), EV/EBITDA 4,6, 65m USD (microcap). Free Float 21%
Mitt inköpsår: 2017. Fonder som äger: -
Megatrend: Indonesisk tillväxt, mot många olika sektorer

Karooooo (9 procent)

Mitt mest teknikinriktade bolag. På ytan ett småknepigt SaaS-bolag med färsk USA-listning, kort historik, huvudkontor i Singapore och ca 70% av försäljningen i Sydafrika. Men gräver man djupare finns ett världsledande SaaS-bolag med fin historik och ganska låg värdering. Branschen förväntas växa med 18 procent per år enligt bolaget. Såklart finns teknikrisker och de är långt ifrån ensamma även om de dominerar på vissa marknader.

De satsar på att växa Asien, särskilt Indonesien och Filippinerna och där kan Coca-Cola i Filippinerna vara en stark referenskund. Telematik/Fleet Management har ocykliska inslag och leder såväl till besparingar som insamling av stora mängder data. Här finns en politisk dimension där Karooooo kan ha en klar fördel mot kinesiska aktörer (där data kan gå till Kinesiska staten). Poängen är att de kanske inte kommer möta så stark kinesisk konkurrens i demokratiska länder i Asien/Afrika/Europa, vilket är de marknader de satsar på!

Data

Info: 23.8 USD , P/E 23 (TTM), EV/EBITDA 11, 770m USD (smallcap). Free Float 21%
Mitt inköpsår: 2021. Fonder som äger: BMO, Saltlight
Megatrend: Uppkopplade bilar/telematik/fleet management

RFM (9 procent)
Mitt andra filippinska bolag sysslar med vardagslyx i olika former. De dominerar inom pasta, glass och mjöl. Framförallt glass-delen är intressant då den är ett joint venture med Unilever och har hög marknadsandel (tänk GB i Sverige), Konsumtionen borde öka i takt med ökad medelklass. Pasta är, intressant nog, inte vardagsmat utan något som äts t.ex. vid födelsedagar och nyår.

Värderingen är riktigt låg, särskilt sett till historiken, stabiliteten och marknadspositionen. Jag äger mycket hellre detta bolag än de dyrare alternativ man hittar här i väst. Ingen snabbväxare, men kompletterar Century Pacific bra genom att vara ännu tråkigare och billigare.

Info: 3,85 PHP, P/E 10 (TTM), EV/EBITDA 4,9 220m USD (microcap). Free Float 29%
Mitt inköpsår: 2021. Fonder som äger: Fidelity
Megatrend: Glass och pasta i Filippinerna (ökad medelklass)

Ultrajaya (6 procent)
Indonesiskt Buffett-bolag som bevakas av noll analytiker. Konsumentprodukter och etta i sina nischer: Mjölk, te och ost. Oavsett hur många Oatly som noteras i väst är vanlig mjölk på frammarsch i Indonesien (se sid 9) och nivån på mjölkdrickandet är låg jämfört med grannländerna. Och de gynnas av att de satsar på lokal, färsk, mjölk och blir mindre importberoende än konkurrenterna. Viktigt är att de är innovativa och satsar på nya och hälsosamma produkter, och te-delen är en favorit.

Info: 1 390 IDR, P/E 12 (TTM), EV/EBITDA 8, 950m USD (smallcap). Free Float 31%
Mitt inköpsår: 2017. Fonder som äger: Grandeur Peak, Fidelity
Megatrend: Mjölk och te i Indonesien (ökad medelklass)

Micro-Mechanics (5 procent)

Hidden Champion som tillverkar "hackor och spadar" i halvledarbranschen. Ser dem som ett bolag med hög utdelningsförmåga, hög lönsamhet, och en extremt tydlig megatrend i ryggen. Gillar att de är globala, relativt okända, och att produkterna förbrukas (= återkommande efterfrågan).

Har minskat under sommaren, och det ganska mycket. Orsaken är framförallt värderingen, men också att de har en relativt hög andel av försäljningen i Kina, vilket jag ser som en risk. Någonstans finns det också en teknikrisk i produkterna. Allt sammantaget är jag mer bekväm med en lägre andel men de är fortfarande ett bolag jag vill äga.

Info: 3 SGD, P/E 22 (TTM), EV/EBITDA 12,5, 300 m USD (microcap). Free Float 31%.
Mitt inköpsår 2018, Fonder som äger: Inga välkända
Megatrend: IoT, elbilar, digitalisering

AS Company (4 procent) NYTT!

Grekiskt leksaksbolag med väldigt låg värdering. Har en lång historik av både tillväxt och lönsamhet och verkar i en relativt ocyklisk bransch. Nackdelen är demografin, leksaker till småbarn gynnas inte av lågt barnafödande, men här kan tillväxten till fler länder kompensera. Inget megatrends-bolag, utan ett riktigt klassiskt värdecase. Läs mer om bolaget hos framtidsinvesteringen.

Info: 2 Eur, P/E 10 (TTM), EV/EBITDA 2,1, 27m USD (nanocap). Free Float 35%.
Mitt inköpsår 2022, Fonder som äger: 3K (en grekisk värdefond), Squad
Megatrend: -

K2 LT (4 procent)

Portföljens minsting, sett till marketcap. Det bolag som är mest oprövat, men jag tycker det är lovande. Kremering är också en väldigt säker och ocyklisk verkamhet, som globalt vinner mark, så även i Litauen. Problemet är att de har fått konkurrens i landet (se min korta kommentar här). Även om de inte längre är ett monopol-bolag har de geografiska konkurrensfördelar och är den starkaste spelaren inom landet. Jag kommer bevaka hur mycket konkurrensen påverkar dem, samt hur deras satsning på diversifering slår ut.

Info: 26 Eur, P/E 8 (TTM), EV/EBITDA 5,7, 8m USD (nano). Free Float 58%
Mitt inköpsår: 2021. Fonder som äger: Inga välkända
Megatrend: Ökad andel kremering och högre dödstal pga demografin

Uni-charm Indonesia (4 procent)

Indonesiens ledande bolag inom blöjor och bindor. Tänk Papers/Libero i Indonesien så är du hyfsat hemma. Jag kommer följa konkurrenssituationen noga eftersom Kimberly-Clark förvärvat en konkurrent. Noterbart är att Grandeur Peak köpt in sig i bolaget, och sedan sålt. Min stora tveksamhet är att bolaget inte är familjeägt utan ett noterat dotterbolag till japanska Uni-Charm. Men värderingen är riktigt låg och framtiden borde vara ljus, kan man tycka.

Info: 1 130 IDR, P/E 13 (TTM), EV/EBITDA 3,7, 300m USD (microcap). Free Float 20%
Mitt inköpsår: 2020. Fonder som äger: Swedbank Robur Small Cap EM, Fidelity
Megatrend: Personlig hygien i Indonesien (ökad medelklass).

Kri-Kri Milk (3 procent)

Grekisk Yoghurt- och glasstillverkare. Plus på nyttiga produkter och att skillnaden mellan Greek-style och äkta grekisk över tid kan bli tydligare från EU:s håll. Livsmedel bör i grunden vara stabilt och de är en av få stora OEM-tillverkare, dvs de tillverkar yoghurt åt andra. I och med att grekisk yoghurt ger ett högre pris än kopior är konkurrensen geografiskt begränsad.

Jag har sålt en hel del i Kri-Kri. Problemet är att momentum i försäljning/vinst/marginaler är svag och det har fått mig att ifrågasätta deras förhandlingsposition mot sina OEM-kunder. I vilken grad tar de smällen? I vilken grad kan de föra kostnader vidare? Kan såklart mest vara en tidsfråga innan prishöjningar får effekt, men jag minskade på osäkerheten. Andra konsumentbolag har sett mycket stabilare ut och jag ökade i dem istället.

Info: 5.12 EUR, P/E 15 (TTM), EV/EBITDA 9,3, 160m USD (microcap). Free Float 27%
Mitt inköpsår: 2019. Fonder som äger: Grandeur Peak, Squad, 3K, Fidelity
Megatrend: Grekisk Yoghurt vinner mark mot Greek-style, nyttiga produkter

Argent Industrial (3 procent) NYTT!

Sydafrikanskt litet konglomerat som överraskar. För det första är det överraskande billigt, både sett till P/E och P/B. Och för det andra är det mycket mindre sydafrikanskt än man kan tro. De har en hyfsat stor del av försäljning och vinst i USA och UK, vilket ger en geografisk (valuta)diversifiering.

Riskerna är de eventuellt cykliska inslagen, samt situationen i UK just nu. Men de har många bolag i många olika branscher, allt från flygplanstankning, kaminer och persienner. Uppfattar ändå att de inte är för cykliska för att äga utan att de är starka i smala nischer. Jag gillar också spridningen på ZA/USA/UK och att bolaget på grund av listning i Johannesburg och liten storlek eventuellt kan gå under radarn. Se analyser av bolaget här.

Info: 130 ZAR, P/E 4 (TTM), EV/EBITDA 2,3, 47 m USD (nanocap). Free Float 47%
Mitt inköpsår: 2022. Fonder som äger: Inga välkända
Megatrend: -

Synpunkter?

Vad tror du om denna portfölj? I alla fall hittills i år har den varit mindre riskfylld än man kan tro och den har klarat sig i sammanhanget bra. Är det något bolag du tycker sticker ut, positivt eller negativt? Och känner du till något ytterligare bolag som borde passa i denna samling?

Diversifiering och geopolitik

noreply@blogger.com (Gustav) — Sun, 28 Aug 2022 07:36:00 +0000

Idag blir det en fundering om diversifiering och geopolitiska risker. Se det som en slags uppdatering av det jag funderade på inför 2022, att detta möjligen kunde vara geopolitikens år. Sen, och det vill jag betona, är jag ungefär 0% Nostradamus och jag vet att tankarna är amatörmässiga. Men ämnet är intressant och i värsta fall också viktigt. Låt oss idag fokusera på diversifiering ur lite olika perspektiv!

Bolagsrisken en utgångspunkt

Jag har kommit till slutsatsen att det är väldigt svårt att veta vad som kan drabba ett bolag oavsett hur mycket du läser på. Något oväntat kan alltid hända, som du inte kan läsa dig till. Detta bör man vara ödmjuk inför och jag tror det är bättre att äga några fler bolag - särskilt när vi talar om nischade småbolag, som ibland är åt det exotiska hållet. Jag har nyligen köpt två värdecase och upp till 15-20 bolag tror jag mig kunna bevaka tillräckligt.

I osäkrare tider tror jag det är extra viktigt att inte sitta med alltför riskfyllda bolag, för stora bolagsvikter eller exponeringar till ett enda farligt land eller region. Diversifiering kan också vara mentalt smart genom minska risken för confirmation bias. Nog är det svårt att hålla sig neutral med 2-3 bolag som du lägger all tid på. Många misslyckas, och det är definitivt inget jag skulle klara av.

Visst är det alltid de enskilda bolagen som räknas, men jag har även börjat tänka totalportfölj och snittbolag, t.ex. att de senaste förändringarna sänkt snittvärderingen i portföljen. Jag ska försöka få till ett inlägg om hur mitt snittbolag ser ut! Sen måste man se diversifiering i ett större perspektiv. Är utbudet 30 000 aktier är vare sig 10 eller 20 småbolag överdrivet diversifierat, eller ett indexkramande. Poängen är att jag nog gärna vill ha lite lägre bolagsrisker i dessa ovanligt osäkra tider. Allt kan hända.

Geopolitikens år(tionde) - undvik diktaturer?

2022 har verkligen varit geopolitikens år, och det är inte slut än. Jag tror att det fortsatt är viktigt att undvika större Kina-exponering och innehav i andra diktaturer. Överlag kan det bli en större uppdelning av världen, och även om det inte landar i WWIII så kan ett fullskaligt ekonomiskt krig med Kina och Ryssland i allians inte uteslutas. Taiwan är fortsatt en fråga att bevaka, t.ex. via detta Twitterkonto (även om det är alarmistiskt) och SR:s konflikt. Jag ör orolig att Kina inte ger sig utan förr eller senare kör en blockad, invasion eller något annat heljobbigt. Nu kanske jag överdriver, men 2020-talet är inte helt olikt 1930-talet med auktoritära regimer på frammarsch. Det är viktigt att investeringarna görs på rätt sida av den framtida historien när världen går åt en tudelning.

Precis som jag inte köper aktier i Ryssland skulle jag, åtminstone som västerlänning, vara väldigt försiktig med kinesiska bolag och aktier i Hong-Kong. Att undvika diktaturer är ett enkelt sätt att sänka risken. Sen är det inte 100% svart eller vitt. Jag investerar t.ex. själv i demokratier med anmärkningar, som Filippinerna, och Indonesien, och det finns givetvis saker att kritisera dem för.

Europa, och Sverige, kan ha hög risk?

Jag tror att de som har en mycket hög nordisk eller europeisk andel i sin portfölj möjligen tar en större risk än de tänker på. I alla fall i korta perspektivet och om särskilt om man äger cykliskt. Tyskland, och fler länder, kan stanna upp helt på grund av energibrist, höga energipriser och inflation (höga räntor). Kostnaden för idiotiska beslut, som att lägga ner kärnkraft och göra sig beroende av diktaturer för sin energiförsörjning, kan visa sig vara mycket hög. Energikriser och lågkonjunkturer går ofta hand i hand.

Sett till Sverige är nog tyvärr de punkter jag tog upp i inlägget om att Sverige går i riktning Sydafrika knappast mindre aktuella idag. Elbristen och otryggheten har accelererat, och det finns inga snabba lösningar. Stora elstöd kan t.ex. driva på inflationen. Viktigt att komma ihåg är också valutarisker. Om Europa, Sverige inkluderat, backar finns inget som hindrar att USD t.ex. kostar 15 kronor framöver. Valutor är inte automatiskt ett nollsummespel och Sverige är inte automatiskt säkert. Och vi har inte sett en klassisk lågkonjunktur på länge. Ser man en fin 10-årsgraf i börsdata, och köper cykliskt eller dyrt finns risken att framtiden inte alls är lika fin som grafen.

Allt detta hänger ihop med den ovan nämnda diversifieringen. Jag tror det är smart, viktigt och framförallt riskminimerande att inte bara hålla sig till den snäva svenska och europeiska spelplanen. Bara det att inkludera energiproducerande länder som Kanada och USA är en väg att gå. Men om man gör det till höga värderingar får man värderingsrisken istället. För egen del tror vissa länder och regioner "under radarn" kan klara sig bättre, jag har t.ex. en hel del i Indonesien och Sydafrika. Såklart är det för att jag hittat billiga, starka och hyfsat ocykliska bolag där, men det ger också en välkommen riskspridning bort från ett ovanligt riskfyllt Europa och ett populärt USA med höga värderingar.

Allt kokar ändå ner till värdering...?

Sen kanske man inte ska fundera så mycket på det man inte kan göra något åt, och fokusera på bolagen istället, såklart, och vara lite mer optimist än domedagsprofet. Att lägga tid på makro och oro är sällan konstruktivt. Men jag tror ändå det är nyttigt att ha med sig "worst case" för de bolag man äger, och att tänka att regioner, länder och valutor kan drabbas olika hårt. Men ja, det kan mycket väl vara att göra det onödigt svårt för sig :) Köper man bra och billiga bolag brukar det mesta lösa sig. Och ja, en del svenska bolag har globala intäkter även om de oftast är nordiska/europeiska.

Det finns hur mycket som helst att säga om ämnet, men sett till börsen tror jag ändå på detta medskick: Välj billiga, starka, lågt skuldsatta småbolag, med stort insynsägande, i rätt länder, och sprid riskerna. Tänk globalt och handla inte bara lokalt. Var bolagen har sina intäkter kan spela mycket större roll nu än vad det gjort historiskt.

Sommaruppdatering

noreply@blogger.com (Gustav) — Sun, 21 Aug 2022 08:48:00 +0000

Från 1 januari till 20 augusti har portföljen gått minus 2 procent. Jag är fortsatt nöjd med den stabila utvecklingen, även om valutaförändringar har gjort sitt till resultatet. Under sommaren har jag gjort en del förändringar, så det är dags att beskriva dem. I korthet har jag gått åt lite mer diversifiering, vilket kommer fördjupas i ett annat inlägg. Portföljen är nu uppe på 13 bolag istället för 11.

Minskningar

Micro-Mechanics. Jag har nämnt detta innan, men har minskat ytterligare. Jag vill äga mer i billigare bolag och de har gått från ett stort till ett av de mindre innehaven. Förutom värderingen gillar jag inte att de har en relativt stor andel av försäljningen i Kina, och att den har ökat (jag ser Kina-exponering som en risk).

Kri-Kri Milk, har jag minskat i, som nämnt innan. Rapporten gjorde mig tveksam till deras pricing power och förhandlingsstyrka. Det dåliga resultatet i Q1 kan vara en tillfällig effekt och prishöjningar kan kompensera framöver, men frågan är om de gör det fullt ut. Frågetecknet är om bolaget kanske inte var så starkt som jag trodde, och på grund av den osäkerheten vill jag ha en lägre andel.

K2 LT minskade jag i på grund av en negativ nyhet. I den senaste rapporten nämndes att de fått konkurrens i landet, vilket jag hoppats inte skulle komma. Jag har svårt att bedöma hur stor effekt det får och K2 LT har fortfarande det klart bästa geografiska läget mitt i landet, nära de stora städerna, medan konkurrensen finns på västkusten. Jag tolkar det som att transportkostnaderna spelar roll i branschen, till och med stor roll (jfr denna svenska rapport sid 37, 41-42).

Till saken hör att K2 LT 2018-2019 som jag tolkar det försökte bygga en ny anläggning i Vilnius, men sålde marken igen (= fick inte tillstånd?) så det är svårt att bygga, särskilt i bra lägen. Men de har gått från ett geografiskt monopol till lokala konkurrensfördelar, vilket gör caset sämre, oklart hur mycket. Men det är positivt att de börjat diversifiera sig och inte enbart består av kremering utan har fler ben.

Noterbart är att jag fortsatt äger Micro-Mechanics, Kri-Kri och K2 LT. Jag har inte sålt av helt, utan minskat mitt innehav.

Ökningar och nyköp

RFM. Jag har ökat en hel del i dem och ser ocykliskt värde och en stark marknadsposition inom glass, mjöl och pasta. De bör kunna föra vidare kostnadsökningar till kunderna, dvs har pricing power. Jag har läst på om Filippinerna och även om jag inte gillar Bongbong Marcus är landet tillräckligt bra för att jag ska äga bolag där. Jag tror inte att de kommer att sälja ut sig till Kina, utan i så fall snarare balansera mellan supermakterna och befolkningen är klart positiv till USA. Noterbart är att Filippinerna inte haft en recession sedan 1998 och är stabilare än man kan tro.

Ett skäl till att jag vågar ha min relativt höga andel i Filippinerna är att jag läst på om landet i sommar, bland annat. via denna bok.

Arwana Citramulia har jag ökat i. De är ett bolag som i mitt tycke är en god kombination av tillväxt och värde. Noterbart är att starka kakelbolag står för en hyfsat stor andel av portföljen (Italtile och Arwana).

Karooooo. Har ökat lite grann då jag tycker de är för billiga (sett till EV/EBITDA) för att vara ett världsledande SaaS-bolag på en jättemarknad. Jag gillar deras satsning på att växa i Asien och Coca-Cola i Filippinerna kan vara en viktig referenskund. Förhoppningen är att asiatisk och europeisk tillväxt över tid kommer få ner deras höga andel Sydafrika och minska valutarisken. Övriga satsningar kan också börja bära frukt och nu särredovisas för första gången Carzuka och Karooooo Logistics.

Något jag inte tänkt så mycket på innan är en positiv politisk dimension i bolaget, de sysslar ju med att samla data. Här har de en klar fördel mot kinesiska aktörer, där data riskerar att slussas vidare direkt till Kinesiska staten. Poängen är att de kanske inte kommer möta så stark kinesisk konkurrens i demokratiska länder i Asien/Afrika/Europa, vilket kan vara viktigt!

Två nya riktigt billiga småbolag har köpts in, ett i Europa och ett i Afrika. Här talar vi värdecase med låga multiplar. Återkommer med närmare beskrivningar i samband med en större portföljgenomgång.