Lina

Sverige runt: dag 48

2012-03-20T18:35:00.002+01:00

Dag 48: Järvoken-Mellan Abelvattnet och Ropenbleriken, 15 km.

Äta sig glad. Är det detsamma som att tröstäta? Om det är det är det just vad jag har gjort (jisses, fyra det i samma mening;) För att bli lite lättare till mods har jag just "lyxfikat", digestivekex med brieost.

Lyckokänslan över det braiga föret blev kortvarig (måste erkänna att jag hoppats på att det skull hålla i sig mer än ett par dagar)och över vädret ännu kortare, enbart igår eftermiddag.

I natt har det snöat. Idag har det......snöat. Förutom en stund mitt på dagen då det regnade istället. Den som tror att jag börjar vara leds på vädret tror helt rätt. Jag börjar på att vara helt sjukt leds, känns som om att jag haft så många dagar med dåligt väder att jag enbart ska ha bra framför mig. Men så verkar det inte bli.. Vi kämpade oss fram i sugande snö, 15 km senare mellan Abelvattnet och Ropenbleriken slog vi läger. Varken jag eller Vega hade då någon lust att gå vidare. Hon har kämpat så galet bra idag, i början av turen tog hon sig inte fram över huvudtaget i sånt här före, men idag har jag bara bahövt hjälpa henne i ett par uppförsbackar! Jag har bara ett ord att säga om nysnö. Usch! Den suger fast skidor, pulkor och stavar. Sätter sig som klister på allt den kommer åt. Nu eldar jag för fullt, allt det som blivit blött omvandlar därför tältet till en ångbastu. Att få Vega torr är vissa dagar ett heltidsarbete.

Idag provade jag något nytt. Vegas pulka suger sig inte bara fast i snön. Den suger fast snön också. Provade därför att smörja in den med "rapid glide" tror att det fungerade rätt så bra.

Igår när jag lade mig trodde jag verkligen att jag skulle få en fin dag (mannen jag träffade sa att den skulle bli som den var igår eftermiddag), rent vädermässigt har den varit värdelös. Rent naturupplevelsemässigt har den inte heller varit särskilt bra. I sånt här väder ser man inte mycket.. Men däremot fick jag se något så fantastiskt som en järv igår! När det började skymma igår var jag på Järvoken (mycket passande namn;), ca 150 meter framför mig kom det fram ett mörkt, kutryggigt lite "smålufsande" djur som var mindre än en räv. Den såg inte mig först, så jag kunde stå och kolla på den i flera minuter innan den upptäckte oss (Vega är inte så uppmärksam av sig så hon såg den inte överhuvudtaget). Att ett så pass litet djur kan ha så stora fötter, den skulle aldrig få bli barbiedocka tänker jag.. En tanke till, lita inte på de du möter säger om väder och avstånd. Stämmer aldrig.

Sverige runt: dag 46-47

2012-03-19T21:33:00.001+01:00

Dag 46: Remdalens början-Daningen (Norge), 26 km.
Det första jag såg när jag tittade ut i morse var blå himmel! När hände det senast?! Kan inte med ord beskriva hur glad jag blev, kanske kanske har det äntligen vänt nu :)
I natt var det kallare mot vad det varit på länge, så snön var hård och fin att åka på. Det var skare överallt förutom dit snön drivit under natten (snöade i natt). Hela förmiddagen hade jag det helt vindstilla. Att skida genom Remdalen fram till gränsen längs "Norgefararleden" var jättevackert! Framme vid gränsen lunchade jag, hann inte mer än plocka fram maten ur väskan förrän det började blåsa.. Så kan det vara..
Från gränsen orienterade jag mig sedan genom björkskogen fram till Harvasstua, att orientera genom skog tar lite längre tid (i alla fall för mig), då jag måste "tänka om" kursen när det kommer träd i vägen. Framme vid Harvasstua letade jag mig upp genom ytterligare en björkskog till Daningen, men denna gång hade jag turen att komma på ett skoterspår :) 200 höjdmeter skulle vi upp, Vega kämpade på hur bra som helst, hon har verkligen blivit både starkare och tjurigare. Var glad att vi kom upp till vattnet som vädret slog om till snöfall vid 17.00, bara sådär slog vädret om från blå molnfri himmel till grå himmel och snöfall.. För tanken att börja med att gå uppför i vad som kunde bli djupsnö kändes långt ifrån lockande.

Remdalen

Vår skugga

Snön kan se ut på så många olika sätt.

Hade kanske lite väl hög fart nedför backen.. Då är det inte lätt att se alla träd :)

Dag 47:Daningen-Järvoken, 36 km.
Grått men uppehåll ute när jag packade ihop lägret. Efter en stunds skidande sprack det upp lite grann, så över Daningen hade jag en himmel över mig som var en del blå, samt en hel den vind. När jag sen kom till svenska Daningen (även kallad Daarnege) började det blåsa än mer samt snöa. Snön riktigt slog i sidan och det kändes nästan som om den letade sig in överallt. Vädret har minst sagt varit växlande idag och fort har det gått mellan ändringarna. Galet fort tom!
Jag började som sagt dagen med att gå över Daningen till Bliehrehke, därefter följde jag ån över gränsen till Daarnege som jag gick över till Daarnegenjohke. Jag följde sedan Daarnegenjohke ner till Nedre Vapstsjön som jag sedan gick över till Bleriken som jag också gick rakt över från väst till öst. Sedan gick jag en bit längs landsvägen till jag kom till Övre Vapstsjön som jag gick över och sedan gick jag rakt norrut till och över Järvoken.
Vid 14.00 idag var jag vid Nedre Vapstsjön, på vad som kändes mindre än en minut försvann alla moln och jag fick blå himmel! Lycka! Ytterligare ett par timmar senare försvann all vind. Jag fick alltså ett helt perfekt väder! Som jag längtat :) Vid 19.00 hann jag bara sätta upp tältet så var himlen helt full av moln igen och det började snöa.
När jag gick längs vägen träffade jag på en man som jag passade på att fråga om hur läget är med snöisarna häromkring. De jag ska över ska det inte vara någon fara med fick jag veta, tur :) När jag visade kartan min tänkta rutt framöver visade det sig att just den sträckan är utstakad, för det är en privat skoterled. Ibland har man tur :) Så nu kommer jag ha nån dag spårat framför mig.

Nästan blå himmel på Daningen..

Sikten försämras..

Men så vart allt bra!

Solen på väg ner, är på Övre Vapstsjön

Sverige runt: dag 43-46

2012-03-17T19:39:00.001+01:00

Dag 43: Vilodag
Pappa kom upp igår och idag fyllde han 60 år. Den firade vi med massa gott i stugan (på gränsen till för mycket sötsaker, chips odyl). Vi åkte också runt lite kring Stora Blåsjön och kollade. På kvällen åkte vi till hotellet i Gäddede och åt jättegod tvårättersmiddag. Tråkigt att inte Julia kom upp, hade varit så kul att träffa lillasyster lite grann. Men snart är jag ju klar med turen och då ses vi! ;)

Dag 44: Stora Blåsjön-norr om Leipikvattnet, 24 km.
Stora Blåsjön, eller Stora Blåssjön som byn egentligen borde heta bjöd på just blåst hela dagen, men även massa snöblandat regn. Min första tanke när jag gjorde turplanen var att jag skulle gå över fjället till Leipikvattnet, men som vädret och föret var som det var följde jag vägen istället. Dessutom kändes det lite onödigt att slita ut sig i "onödan", som vädret var så pass dåligt skulle jag ändå inte få se något av landskapet. Pulkan är ju dessutom extra tung nu som den är nyfylld med proviant.

Dag 45: Leipikvattnet-Remdalens början, 37 km.
Nu har vädret äntligen ändrats till det bättre! Solen har lyst på mig i flera timmar idag, så härligt! Vädret har inte varit rakt igenom bra, men idag var det inte solminuter jag hade utan soltimmar! Självklart blåste det på rätt bra över Stekenjokk, hörde av någon att det är en av de blåsigaste platserna vi har i Sverige.. Men jag hade sikt och det är det viktigaste, var bara under en timme som sikten var lite sämre. Sjukt hur snabbt vädret ändras på fjället, det gick från helt blå himmel med sol till grå himmel på mindre än en minut kändes det som. Men det vände sen tillbaka till sol igen!
Jag har följt skoterleden som går parallellt med själva Stekenjokkvägen. Den var hård och fin och gå på nästan överallt! Leipikvattnet ligger på ca 470 möh, därifrån ska man sedan stiga till Stekenjokks högsta punkt som ligger på ca 880 möh. Stigningen är minst sagt seg och långdragen.
Nu har jag slagit läger på en höjd av ca 700 möh vid Remdalens början. Ville bort från "blåshålet" innan jag slog läger ifall det skulle blåsa upp på riktigt. I början av veckan hade medelvinden legat på 34 m/s fick jag höra, vad byarna hamnade på vet jag inte. Men något jag vet med säkerhet är att det inte är något jag vill hamna i! Nu ligger jag i skydd av Faasoevaartoe bland några björkar.
Träffade tre supertrevliga norrmän idag, Vega verkade stormförtjust i dem, trodde att en bouvier skulle vara lite reserverad.. Inte denna donna iaf. Alltid lika skoj att träffa trevligt folk, något jag verkligen fått göra under turens gång :)

just det, nu är jag inte längre i Jämtland..

Dagen verkar minst sagt lovande..

De trevliga norrmännen vid Stekenjokks topp.

Sverige runt: dag 42

2012-03-14T18:21:00.002+01:00

Dag 42: Jormlien-Stora Blåsjön, 17 km.
Etapp 3 är nu färdigskidad! Den har varit regnig, snöig och blåsig. Inte en enda dag med direkt bra väder. Knappt en dag med uppehållsväder. Inte en enda heldag i alla fall. Men vi klarade den :)
Totalt har jag nu skidat 535 km (plus många kilometer fram och tillbaka när jag gått dubbla vändor med pulkorna..)
4 etapper återstår, jag bara hoppas att de ska bjuda på bättre väder. Vädret är inte man kan styra över, så att hänga läpp över det hjälper inte. Jag hade stora förhoppningar om idag. När jag vaknade såg det nästan ut som om det skulle spricka upp och bli en strålande dag. Som ni säkert nu förstår blev det inte helt så. Jag hade uppehåll fram till klockan 13.00. Därefter började det kräksnöa och det gör det fortfarande. Skoterleden som jag skulle följa verkade helt ospårad. Så efter nån kilometer vek jag av ut på vägen istället, jag hade sen tänkt skida över Stor-Blåsjön. Den tanken fick jag också släppa som den är täckt av stora isblock. Fick senare höra att det var den senaste stormen som orsakat det. Säkert det i kombination med att den är reglerad tänker jag. Hade jag följt leden som jag tänkt hela vägen och sen åkt över sjön hade jag mest troligt inte tagit mig fram idag, kanske inte heller imorgon, för det är minst sagt kopiösa mängder snö som kommit. Skulle jag inte vara framme imorgon, skulle jag missa pappas födelsedag. Alltså var jag helt enkelt tvungen att komma fram idag. För pappas 60 årsdag vill jag ju inte missa. Julia kommer upp imorgon, vi ska bo tillsammans i en stuga här i Stora Blåsjön. Vilka lyxfasoner jag vant mig till, inomhus varje natt. Hur ska detta sluta?! ;) Det känns bra att ha en extra vilodag imorgon, för mina fötter är fortfarande inte helt glada. Det ena skavsåret ersätter det andra.
Nu hoppas jag att vädret ska stabilisera sig så att jag kan skida över Stekenjokk på fredag. Om vädret inte blir bättre så får jag dra om rutten lite. 44 m/s blåste det vid Stekenjokk häromnatten, alltså medelvinden! Helt sjukt och ett sådant väder vill jag inte hamna mitt i, nej, då är det nog bättre att göra en krok.
Inte en bild har jag tagit på hela dagen. Fanns inget direkt att fota kände jag. Klart, jag har ju världens vackraste som tursällskap. Så visst hade jag något att fotografera egentligen. Men nu blev det inte så.

Sverige runt: dag 41

2012-03-13T22:00:00.000+01:00

Dag 41: Björkvattnet-Jormlien, 37 km.

Är glad att jag bodde inne i natt. Jäklar vad det har stormat! Det var så att jag trodde att hustaket skulle lyfta ett tag. Så när klockan ringde i morse var det bara att ställa om den och somna om. Ute var det fortfarande full storm, helt vitt som det snöade också. Träffade en man som bott i pensionsålder som bott i Björkvattnet hela sitt liv, enligt honom har vädret aldrig varit så dåligt som det varit de senaste dagarna.
Vid 11.00 mojnade vinden och vi kunde börja gå. Vinden kom och gick under hela dagen, likaså snön. Snön vräkte ner mellan varven! Samma man som jag nämnde ovan avrådde å det starkaste att skida leden över Kvarnbergsvattnet, som isen på sjön är extremt dålig på många ställen och på andra är det öppet vatten. Som sikten var så dålig idag kunde jag lätt komma av leden och hamna i en vak. Istället har jag fått skida längs vägen, det blev lite av en omväg. Men säkerheten går före allt och vägen kändes inte helt som en bilväg så det var inte så farligt. Mötte 6 fordon på hela dagen :) Först följde jag vägen mot Lindbergsgården, sen vek jag av norut till Tunnsjö (tog alltså en tur genom Norge:). Från Tunnsjö vek jag av österut till Viken, det var så mycket snö på leden, de senaste dygnens nederbörd gjorde den knädjup, så från Viken skidade jag också längs en väg upp till Jormlien. Framme i Jormlien tog jag in på Fjällgården. Så det blev en till natt inne på raken. Skönt. Så ikväll har jag både duschat och bastat, så nu är jag fräsch igen ;) Vega verkar supernöjd med att få vara inne.
Igår blev jag omkörd av en plogbil, samma man (och plogbil) körde om mig idag. Men idag stannade han och gav mig en energidryck. Han sa att han tänkt göra det igår när han såg mig, för jag hade visst sett så trött ut när jag kom upp för en backe. (De sista två kilometerna från Sågen till Björkvattnet gick jag längs vägen).
Idag har det varit en sån dag det inte är helt lätt att veta hur mycket kläder man ska ha på sig, som vädrets ändras hela tiden. Men äntligen har jag fått se lite sol igen! De stunderna var inte långa, men de var där! Välbehövliga var de solminuterna, har börjats känns som det finns gränser för hur länge man kan leva på hoppet att vädret ska ändras till det bättre.
Några centimeter med snö kom det totalt under dagen. Det gillar inte mina korta stighudar längre, snö alltså. De har blivit i behov av impregnering. All snö fastnar under dem och bygger upp höga styltor. Men jag hade på dem och balanserade uppför backarna och åkte ute på platten och nedför.

På väg in i Norge.

På väg in i Sverige

Sverige runt: dag 40

2012-03-12T17:59:00.001+01:00

Dag 40: Fisktjärnen-Björkvattnet, 8 km.

Det var nog en himla tur att jag kom fram till Fisktjärnen (som visade sig heta Mittitjärnen) igår, för på platsen jag slog upp tältet på var väldigt skyddad. Just där kände jag knappt av vinden (några ruskningar bara), men bara 50 m längre bort kändes vinden desto mer. Där kunde jag knappt stå upprätt.
I morse ringde jag runt en massa och har nu bestämt mig, jag ska byta pulka. Med pappas hjälp kommer jag att från och med helgen ha en annan pulka. Tack pappa för all hjälp! :*
Jag kom alltså igång lite senare, men det hade jag nog fått göra hursomhelst som det blåste så på morgonen, vid 10 hade vinden mojnat lite så vi började gå. Under natten hade det snöat. Mycket. Minst ett par dm, temperaturen har legat runt nollan hela dagen och kräksnöandet har hållit i sig. Trots att vi kämpade på för allt vad vi var värda jag och Vega kom vi ändå "bara" 8 km. Ska egentligen inte säga bara, för det känns inte som bara, vill inte förminska vår insats idag ;)
På många ställen var snön så djup att den räckte till knäna (när jag hade skidorna på mig..). Jag gick längs led hela dagen. Men det märktes inte. Från Mittitjärnen till Björkvattnet är det mest bara nedför. Men när det är så mycket nysnö får jag ta i lika mycket ändå. Vega med för den delen, hon har verkligen kämpat på, men när snön blir för djup tar hon sig inte framåt. Då får jag gå dubbla vändor. Men det märks att hon har blivit starkare, i början av turen la hon sig ner för minsta tyngdmotstånd. Nu tar hon verkligen i! På många ställen kan hon gå i mina spår trots att det är tungt, det gjorde hon inte för en månad sen. En sak hon måste träna lite mer på det är att få stopp i nedförsbackar, alltså stanna i tid. Idag så körde (läs gick) jag nerför en slänt, Vega satt av efter i full galopp (hon startade lite efter) och den farten höll hon tills det tog stopp. I min pulka. Hon är en liten pajas ibland, eller hon kan iaf se ut som en. Så kollar hon upp ruskar på sig och kollar på mig med en blick som verkar säga, stod du där? Eller när hon ser att jag har det tungt (de gånger hon går lös) då kan hon börja springa omkring mig och lattja som för att få mig på bättre humör.
Jag har världens bästa hund <3
Det ska snöa hela natten och hela morgondagen. Så nu funderar jag på att dra om rutten lite och gå en sträcka (runda Kvarnbergsvattnet) längs vägen istället. Kanske att det även blir väg från Viken till Jormlien också istället för skoterleden. Det är i alla fall vad de som bor här rekommenderar. För att pulsa i ännu djupare snö har jag ingen lust med. Det tar så mycket men ger desto mindre. Jag har redan ändrat om rutten lite redan nu, jag skidade till Björkvattnet och tog in på vandrarhemmet här då ännu starkare vind har utlovats till natten.

Idag har jag kollat lite på hur vädret har varit de här första 40 dagarna. "Dåligt" väder är det väder som väger över. Men en dag med bra väder är värd så mycket mer och inget dåligt väder kan hålla i sig för alltid! Förr eller senare vänder det alltid!

Jag och världens bästa.

Vega, regndressen är ovärderlig dagar som dessa.

Grå dag.

Djup snö.

Nästan så att man kan se på pulkan hur mycket det har snöat under dagen.

Vega sitter och väntar medan jag hämtar den andra pulkan.

Sverige runt: dag 39

2012-03-11T20:24:00.001+01:00

Dag 39: Gäddede-Fisktjärnen, 24 km

Att gradera dagar efter hur jobbiga de har varit är inte lätt, det är många parametrar som ska vägas in. Dagsform, väder, sträckning osv. Men hur jag än skulle gradera denna dag måste jag säga att den har varit helt hemsk. Eller inga dagar är helt hemska egentligen, som alla dagar har sina ljuspunkter. Dagens ljuspunkter har varit: När jag stannade för att luncha såg jag att jag hade en matlåda med gårdagens middag till lunch, något jag helt glömt bort. En glad överraskning helt enkelt! Vega har varit helt fantastiskt duktig idag och verkligen kämpat på trots riktigt skitväder och extremt tungt före. Trevligt att få vara med delar av familjen under morgonen! Har fått fina och uppmuntrande mail, sms och telefonsamtal, det är alltid upplyftande! Pulkan har gått på rött köl hela dagen. Om man väl börjar tänka positivt finns det mycket att vara glad över :) Jag är glad att jag gått längs skoterled idag, för föret har som sagt varit väldigt tungt, (även längs leden). Igår kom jättemycket snö och idag har det regnat hela dagen. Då det började blåsa hårt så fort jag lämnade skogen efter Gäddede, gjorde regnet ont. Det piskade i ansiktet som vi hade motvind. Usch! Hade äkta klabbsnö som satte sig fast över allt, tur att Vega har overall så att vi inte får det så blött i tältet.
Jag började inte gå från Gäddede idag förrän nån gång efter 11 (blev tillbaka skjutsad efter en trevlig vistelse i Rolandstorp tillsammans med min syster Emelie med familj samt Sandra och Andreas, Tack!), men vi kom ändå 24 km och till den plats jag tänkt och hoppats på. Vid vindskyddet vid Fisktjärnen (Har gått längs leden från Gäddede till Björkvattnet hela dagen), kändes bäst att ha något sådant som backup då hård vind har utlovas under natten, eller snarare att vara nere i skogsterräng istället för kalfjäll känns bra. Tyvärr verkar den hålla i sig hela dagen imorgon också.
Regnet smattrar mot tältduken, men jag har det varmt och skönt i tältet!
Tack alla som hjälper till att hålla mitt humör uppe! Utan alla era uppmuntrande ord vore det omöjligt att vara ute! Ni är guld värda!

Minst sagt grå dag..

Sverige runt: dag 38

2012-03-10T20:37:00.000+01:00

Idag har lösningen äntligen kommit! Från och med nu kommer pulkan aldrig mer kunna hamna på fel köl! Det tackar jag Tryggve Johansson för! Han har konstruerat en ställning som kommer att ligga ovanpå pulkan med skidor på sidorna. Imorgon fortsätter jag, regn och rusk utlovas av både yr och SMHI för minst en vecka framöver. Enligt SMHI kan vindbyarna komma upp i styrkor på över 30m/s.. Jag hoppas på att denna vilodag har gjort susen!

Pulkan testas i olika lutningar.

Två bråkpojkar som också hjälpte till.

Pappa och Tryggve, tack för all hjälp idag!

Sverige runt: dag 37

2012-03-09T18:21:00.001+01:00

Dag 37: Mellan Skrite och Spåime-Gäddede, 26 km.
Vaknade till regn och rusk. Riktigt skitväder. Att packa ihop lägret är inte så roligt där det blåser rätt så hårt och snöblandat regn vräker ner. Efter en del bök var pulkorna iaf packade och vi kunde börja röra på oss. Vinden var som sagt hård, men jag hade den iaf i ryggen. (Som vanligt) fick vi börja med att gå uppför, benen är fortfarande lite möra.. Jag tyckte sikten var dålig igår, men idag var den än sämre. Jag såg absolut ingenting (igår var det ingen nederbörd), hade ingenting att ta sikte på så långa sträckor gick jag med GPS:en framför mig precis hela tiden, då jag insåg att jag vek av för mycket åt sidorna när jag försökte gå rakt fram. Inga referenspunkter syntes till, inga stenar, inga träd, nej ingenting alls fanns att ta sikte på. Jag har ingen inbyggd kompass, det är då ett som är säkert. Den nya snön gjorde föret sjukt tungt och strävt till att börja med. Vid lunchtid ändrades föret, snön ändrades till klabbsnö. Allt blev sjukt tungt. Det snöblandade regnet gick över till rent regn och både nederbörden och vindstyrkan tilltog.Vid Käringberget var vindstyrkan väldigt hård, hade svårt att stå still och pulkan ville inte hålla sig på rätt köl trots de nya skaklarna, sjukt frustrerande. Innan har det varit jobbigt när den tippat, men ändå gått bra på nåt vis, men när vinden är hård och det regnar småspik är det inte det minsta roligt. Snö/regn och blåst gör att snön/vattnet letar sig in precis överallt..
Jag sicksackade mellan fjällen längs gränsen till jag kom ner till Murunäset. Hade det inte varit för den fina skogsåkningen på väg ner ditt, hade den här dagen varit hemsk från början till slut. Hade lite tur då det gick en privat skoterled sista biten ner från fjället som jag kunde följa. Är glad att jag och Vega tog i allt vad vi kunde idag så att vi tog oss fram, som vi nu "åkt in" en dag kan jag vila hela dagen imorgon då vädret ska vara ännu sämre. Skönt med en dag inne efter en dag med nederbörd från början till slut.
En dag som denna hade jag ingen lust att plocka fram kameran, det enda jag tog kort på var snön som fastnade underskidorna. Idag har det varit lite lurigt att åka utför. Först var snön sträv som sandpapper och sen med styltor under fötterna, kunder det när som helst ta tvärnit och det gjorde det också..

Ikväll (och imorgon) ska jag vara i Rolandstorp tillsammans med Emelie med familj, samt Sandra och Andreas. Trevligt! Tack P-O för skjutsen upp till er stuga!

Sverige runt: Dag 36

2012-03-08T20:17:00.001+01:00

Dag 36: Lite ovanför Skottland-Mellan Skrite och Spåime, 25 km.
Tror att både jag och Vega vaknade med trötta ben idag. Gårdagens stigning känns minst sagt i både rumpa och lår, men stigningen var dessvärre inte klar.. Vi började dagen med ca 280 höjdmeter stigning till och förbi Skaalngetjeenth, tog ett tag innan benen var med på noterna ;) Vega har kämpat på bra idag, precis som igår! Hon är stark som en oxe! :)

Från Skaalngetjeenth gick jag vidare norrut, väster om Njeerevaerie, Bierniekliehpie , Tjelmethskliehpie och Sjkrihtie. Idag var det väldigt svårorienterat, jag hade ingen som helst sikt fram till klockan 16.00. Jag tog därför hjälp av GPSen, utan den hadeet varit extremt svårt. nga fjäll, inga konturer, egentligen ingenting syntes till: Jag som hade hoppats på att få se penningkejsen, det får helt enkelt bli en annan gång.. Men kl 16.00 sprack det upp och det mesta av dimman lättade. Då var jag vid Bierniekliehpie, där trodde jag att jag skulle få det platt och fint. Så var det inte helt, såg lite ut som om någon dumpat stora grushögar lite varstans :) Det satt också igång att blåsa när jag var där, så jag tänkte att det var bäst att skida på så att jag kom till ett mer skyddat ställe ifall vinden skulle tillta. Det gjorde att jag passerade den tänkta nattlägerplatsen, det var nog bra även ur en annan vädersynpunkt, det ska from i morgon komma jättemycket snö. Att jag skidade på längre ökar mina chanser att ta mig hela vägen fram till Gäddede senast lördag så att jag får träffa Emelie och barnen.

Just nu känns det som nästan all min utrustning har gått sönder på ett eller annat sätt, idag var det min ena bindnings tur... Tur att jag hade med en extra i reserv. Får upp en till bygel till Gäddede, känns säkrast ifall den andra också får för sig att ge vika.

Lyxfrukost :)

Vega har fått syn på något..

..det verkar vara en skylt.

Statlig mark, hmm..

hmm.. är det någon skillnad verkar Vega tänka.

En bild på sikten..

Så mycket lättare allt kändes när vädret ändrades.

trasig bindning.

Vega på väg att checka in.

Skönt att få lägga sig.

Sverige runt: dag 35

2012-03-07T19:26:00.001+01:00

Dag 35: Valsjöbyn-lite ovanför Skottland, 15 km.
Nu har vädret ändrats igen, nu är det blåst som gäller. När jag började dagen med att skida längs Rengen mot Valsjöbyn var det minst sagt bitit. Skönt att jag i stort sett bara behövde skida i skogslandskap idag:) Idag var första dagen med de nya skaklarna. Det blev inte så bra som jag hade hoppats (pulkan kan ändå välta), men de kan i vart fall inte knäckas. Jag kände mig lite som en ardenner eller nordsvensk eller något i den stilen idag när jag gick genom skogen. Skaklarna lät som de gör på "skogshästar" och jag hade det ungefär lika tungt. Istort sett varje gång jag har och ska fylla på depå får jag börja med att gå uppför. Först skulle jag upp 100 höjdmeter innan jag tog mig till Gunnarvattnet och vid Gunnarvattnet väntade ytterligare 320 höjdmeter. Det känns i lår och rumpa vill jag lova..
I backen ner mot Gunnarvattnet fick jag ett litet problem, längst fram på dessa nya skaklar sitter fästet man sätter i höftbältet fast i en läderbit. På ena sidan gick läderbiten sönder. Alltså hade jag inget att sätta fast mig själv i, eller jag fick göra en provisorisk lösning med mittstången. Framme i Gunnarvattnet hade jag sån tur att träffade ett jättetrevligt par, Bertil och Irja Jonsson. Medan Bertil fixade ett nytt fäste åt mig (han fick börja med att använda en rondell för att få bort det gamla som det lädret var nitat, för att sen ordna med en nu läderbit som han sen skruvade fast), bjöd Irja på fika. Det finns så många trevliga människor! Tack snälla ni!
Det verkar som om det ska bli en del snö nu i den närmsta framtiden, det har redan börjat snöa. Men vi har det iaf varmt, gott och torrt i tältet! Hade egentligen tänkt att gå en bit till idag, men som det blåser så kändes det bättre att stanna i skogen, vinden ruskar tältduken, uppe på kalfjället skulle nog hela tältet ruskas. Minst.

Ett stort grattis till mamma som fyller år idag! Kram

De nya skaklarna, robusta och rejäla ;)

Skottland

Tack vare Net1 kan jag idag uppdatera direkt från tältet :)
Aprilhäxan av Majgull Axelsson. Mycket bra bok!

Sverige runt: dag 34

2012-03-06T20:09:00.000+01:00

Jag har varit kvar i Valsjöbyn hela dagen, vädret har varit strålande så jag har varit ute en hel del. Men tagit det lugnt, tänkte att mina fötter skulle få vila upp sig lite. De är inte helt glada just nu, inte överdrivet ledsna heller iofs. Har fått blåsor mitt på "trampdynan" på båda fötterna. Men de känns faktiskt mycket bättre efter bara en dag utan pjäxor :) Förutom att vila har jag ätit, pappa skickade med "lite" extra gott utöver "depåvarorna", bla en 2 kilos hushållsost :) Ja, jag kommer då inte svälta inom den närmsta framtiden iaf. Men frågan är hur jag ska få plats med allt när jag skidar vidare imorgon. Ett förslag jag fått är att fästa osten på sidan av pulkan som tippskydd, men jag vet inte om jag tror helt på den idén ;) Allt som var blött har nu torkat och är nedpackat, hoppas på att vädret tänker vara på min sida nu så att jag kommer till Gäddede till helgen. För då får jag träffa Emelie och barnen. Med andra ord hoppas jag på att yr har fel, för dem utlovar massa snö hela veckan. Typiskt i så fall, just som föret blivit bra.. På ett sätt känns det som om det vore bra ifall jag skulle ha skidat idag när vädret varit så bra, men när jag ser smhi's klass 1 varning för natten känns det bra att vara inne :)

Sverige runt: dag 24-33

2012-03-06T03:10:00.002+01:00

Så, nu är det dags att uppdatera bloggen igen. Är nu framme i Valsjöbyn, det betyder att min andra etapp nu är färdig! Denna etapp har varit betydligt tyngre än den första, har haft mycket sämre väder och det har gjort föret mycket tyngre. Men nu är vi framme vid vårt andra delmål! Nedan kommer ett långt inlägg om dagarna från Skalstugan.

Dag 24: Skalstugan-Melen, 23 km
Äntligen har vädret ändrats! Jag är äntligen i rörelse igen!!! Som sagt är personerna i Skalstugan bara helt fantastiska. Tack vare att Sten drog upp ett spår till mig hela vägen till Melen gick det helt kanonbra att komma hela vägen fram :) Att inte behöva lägga någon tid på orientering gör att det går snabbare att ta sig fram och likaså färdiga spår. Terrängen var lättåkt, antingen gick det uppför eller nerför och däremellan helt platt. Med andra ord var det inte en massa småbumpar överallt. Det gjorde att vi var framme vid Melen redan klockan 16.00. Där blev jag sen hämtad av Gunnar Nilsson som körde mig till Kallsedet, där han och Kersti har sin husvagn. De hade ordnat en säng åt mig på campingen = ännu en natt i säng ;) Vi börjar på att vara bortskämda både jag och Vega.. Pizza fick vi till middag. Gott! Margaretha dök upp här med som gubben i lådan, hon hade med sig både plättar och pannkakor. Jag kan inte säga det för många gånger, det finns så många helt underbara människor! Varma, öppna och vänliga :) Paret som driver campingen här i Kallsedet var också jättetrevliga och gav mig ett varmt välkomnande.
Vädret var bra hela dagen, jag hade till och med sol vid några tillfällen under dagen! Jag blir så glad av sol. Alla dagar med dåligt väder blir som "bortblåsta" och glömda så fort det blir bra väder igen. Allt är också så mycket lättare när vädret är bra.
Kan sammanfatta dagen med att den varit helt topp från början till slut.

Fin fina spår från Skalstugan.

Hela vägen till Melen :)

Lunchpaus för oss båda :)

Mycket snö, veckan innan 70 cm, nu 120..

Nedre Rensjöån

"Hej Lina, Jag hann inte steka dom själv. Tur att coopen finns. Maggan"

Dag 25: Melen-Strådalsälven, 11 km.
Sov gott i natt, men för lite. Vega väckte mig redan för 06.00. Hon ville ut, jaha tänkte jag, hon måste väl få gå ut då. Men jag blev allt lite irriterad när jag upptäckte anledningen till varför hon ville gå ut. Hon ville äta snö. För vatten det duger inte åt Vega längre, det är bara snö hon vill ha. Hon hade vatten stående inne hos oss, men nej. Vatten vill hon inte dricka, får aldrig i henne vatten längre. Men snö...
Gunnar skjutsade mig tillbaka så jag att jag kunde fortsätta att gå där jag slutade. Började med att gå över sjöar, Äsingen, Rödsjön och Stortjärnen. Det var platt och fint ;) Föret var däremot lite småtungt, men inte överdrivet dåligt. Därefter hade jag hoppats på att hitta stigen som går till Strådalen, det gjorde jag inte. Efter att ha lämnat sjöarna kom vi in i skogen, där var det tyngre att gå. Vega hade svårt att ta sig fram, så flera gånger under dagen fick jag gå med hennes pulka. Det är inte helt lätt att orientera i skogsterräng, såna gånger är det skönt att plocka fram GPSen och gå efter den. Först trycka ut en way-point och sen är det bara följa kompassnålen. Lite som en "magisk-kompass", man kan aldrig komma ur kurs som den hela tiden sätter upp en ny kurs om man går för långt åt nåt håll. Att gå i granskog är jobbigt. Snön var lös och träden står täta. På några ställen gick det ganska brant uppför, då hade jag bara ett att välja på. Ta av skidorna och gå till fots, för när jag skulle saxa hakade jag bara fast i träden, men utan skidorna sjönk jag. Då är det bara ett alternativ kvar. Att krypa.
Vädret har varit bra även idag! Jag fick pannkaka till middag, lycka :)

Ur Vegas synvinkel

skog och brant, jobbig kombination

inte helt lätt att orientera

Pannkaka, tack Maggan!

Dag 26: Strådalsälven.-Strådalsälven, 10 km.
Vilken tung dag! Jag som i mitt stilla sinne tänkt att idag blir en lättsam dag, skulle ju i stort sett bara följa en älv. Isen låg fint på Strådalsälven så jag kunde utan problem gå på den. Men det är så mycket snö! Det snöade hela förmiddagen. Vi gick för allt vad vi var värda, men efter tre timmar hade jag kommit tre kilometer. Några passager längs älven var lite svårframkomliga. De var på de ställen där det var "nivåskillnader", då var det bara att kämpa sig upp på land, många sidor var branta. Men det gick :) Vega hade det tungt i snön, hon fick mer eller mindre simma fram. Ibland kopplade jag ihop hennes skaklar med min pulka så att jag kunde hjälpa henne men hon fick fortfarande gå med den själv. Ibland fick jag helt enkelt gå dubbelt, gå fram med en pulka för att sen gå tillbaka och hämta den andra.
Längs strådalsälven verkar det vara full rulle, såg verkligen hur mycket spår som helst! Ren, älg, hare, räv tillhörde några av de spåren. Just som jag tänker, "de här spåren ser verkligen färska ut" får jag se en älgko med två kalvar alldeles framför mig. Jag ropar till så att de ska försvinna "Hey, jag är en människa, men ni behöver inte vara rädda jag är vegetarian, men jag skulle uppskatta om ni kunde flytta lite på er". De gjorde som de blev tillsagda.

Matte, kommer du snart?!

Dag 27: Strådalsälven-Binnan, 16 km.
I morse vaknade jag till ljudet av regndroppar mot regnduken. Trött kollade jag på klockan som visade nästan 08.00. Jag hade alltså "försovit" mig. Klockan hade varit på snooze sen 07.00. Har varit lite trött de senaste dagarna, eller seg snarare. Hade iaf tur för just som jag skulle packa ihop lägret blev det uppehåll i regnandet! Jag hann få på mig skidorna och skida några meter ner till älven. Då började det snöa ett härligt snöblandat regn. Föret som var gjorde att jag inte tog mig framåt, min pulka bara välte och Vega tog sig inte framåt då snön var för djup. Jag fick alltså gå i två omgångar, först fram med en pulka sen gå tillbaka och hämta den andra. Det var så tungt, visste inte vad jag skulle göra. Till slut skrek jag bara rakt ut. Tro det eller ej, men det löste inga som helst problem. Med den sinnesstämningen som infann sig i min kropp blir det heller inte lättare. Jag fick alltså tänka om, sa till mig själv att le och försöka tänka glada positiva tankar. Det gick sådär. Så jag pluggade i musik i öronen, i vanliga fall försöker jag undvika att lyssna på musik. Känner att den gör mig mindre "närvarande" i naturen. För mycket av naturupplevelser sitter i hörseln, eller alla sinnen är viktiga för en komplett naturupplevelse. Efter två timmar hade vi kommit en kilometer. Helt sjukt tungt. Men vi tog oss iaf framåt! Efter ett tag kom jag upp på lite höjd ungefär vid Bijjie Klockar, där blev föret bättre (hårdare) och Vega kunde åter gå med sin egen pulka. Idag fick jag se något helt galet vackert, ja rentav magiskt. Alldeles framför oss lyfte 38 ripor och flög iväg. Efter det vände mitt humör på riktigt.
Sen gick jag över ett pass och fick åka nerför till Binnan, härligt! Vädret har varit växlande hela dagen, har haft sol, vind, regn, snö, var för sig och allt på samma gång. Men så är det att vara till fjälls. Forrest Gumps mamma hade lika göra kunnat gjort en liknelse med fjällvädret som med en chokladask. Hur som helst är det svårt att klä sig dessa dagar, antingen känner man sig för varm eller för kall.
Väl framme vid Binnan står 4 älgar, bara att ropa samma sak idag som igår. Vega tyckte hennes matte var tråkig som inte lät henne gå fram och hälsa, för de såg så spännande ut. Motvilligt (var iaf vad hennes kroppsspråk sa) gick hon ända vid min sida trots att hon var lös. Det är en duktig fröken jag har :) Hennes overall gick sönder idag, så på kvällen när jag satt i tältet fick jag sy. Nästan hela ena bakbenet hade rivits upp. Tror lagningen blev bra.

Dag 28: Binnan-vägen vid Holdern, 16km
Sitter i tältet. Genomblöt. Det har regnat precis hela dagen. Mycket. Men i tältet har jag det minst sagt jättevarmt, har båda köken igång i hopp om att få allt torrt. Vilken dag det varit. Den hade en hård start, bara det att packa ihop lägret i regn är ju som det är. Började med att följa Binnan, det var lättare sagt än gjort. Min pulka bara välte, tog mig ingenstans. 200m = 1 timma. Visste inte vad jag skulle göra och gråten kändes inte långt borta. Men det hjälper ju inte, det enda man kan göra att intala sig att det snart blir bättre och på andra sätt hålla modet uppe. På min kartan såg det ut som om Binnan skulle ringla sig fram på relativ platt terräng, det gör den inte. På några ställen var jag tvungen att kravla mig upp, verkligen kravla för det var så brant. Men lyckokänslan som infann sig när jag väl kom upp var stor. Öster om Binnan var det ganska fint att gå, flera myrar. Hittade ett gammalt skoterspår som jag sedan följde. Vid det såg jag några spår som jag tror kan ha tillhört en varg. Steglängen var större än Vegas och tassavtrycken liknade hennes. Det är en bra bit till närmsta bebyggelse och vad skulle en ensam hund göra där? Skoterföraren kan måste ha kört skoter några gånger tidigare tror jag, för den hade kört ett minst sagt brant parti ner till Gaunviken. Det var så brant att jag fick vinscha ner en pulka i taget och sen lyfta ner Vega. Jag tog mig ner först (efter pulkorna så klart) sen fick jag ropa fram Vega till kanten och då kunde jag sträcka mig upp och nå henne. Tur att vi varit på många toppturer tillsammans med tricksiga partier och att hon är van att bli buren. När kommit ner på isen (Torrön) tog jag ut en kompasskurs till Skataudden och skidade över vattnet och sen längs med strandkanten till Edevik. Att gå på is i dåligt väder är inte det roligaste, finns nästan inget att vila ögonen på, så det är bara att hålla farten uppe. Från Edevik följde jag vägen. Hade tänkt att skida längs Holdern, men hittade inget bra ställe att ta mig ut på den, så istället gick jag längs vägen som går längs med Holdern till Långnäset.

Dag 29: Vägen vid Holdern- Björkvattsån, 17 km.
Även idag vaknade jag till ljudet av regn. Inte allt för uppmuntrande. Inte alls faktiskt. Men men, jag vet att allt känns bättre bara man kommer upp och igång. De första kilometerna flöt på bra, inga som helst problem (längs plogad väg). Men efter att ha kommit ut på vägen som leder till Långnäset blev det värre, den var oplogad och ojämn. Det gillade inte min pulka, så det välte, välte och välte. Sa jag att den välte? Jag kan inte beskriva med ord den frustration som uppstår inom mig när det blir så, jag tar mig inte 15 meter förrän pulkan ligger på sidan. Den blir måna tippningar på några kilometer. Någon som vet hur man då ska göra för att hålla humöret uppe? Efter ett tag hittade jag iaf något som liknade en lösning, jag kopplade fast mig i skaklarnas mittparti istället, då kom jag längre mellan vältstoppen. När jag sen kom ut på Jävsjön gick allt bara bra igen, den låg så fint platt och slät:) Lycka! Att regnet fortfarande envisades med att hålla på var inte så kul, men jag tog mig framåt de 7 km över isen utan problem iaf! Jag skidade sen in vid Björkvasselva/Björkvattsån som leder till Björkvattnet. Just som jag kommit ut på ån ändrades vädret. Till det sämre... Det började kräksnöa. Föret ändrades till sådant som gör att det nästan är omöjligt att ta sig fram, snön fastnar på allt; stavar, skidor, pulkor och allt börjar väga bly.
Jag har en fundering, liggunderlag med "struktur" är väl egentligen bara något skräp? Det är vad jag använder (samt ett uppblåsbart med dun i kalla dagar) och i varje liten hålighet fastnar vatten som är jättesvårt att få bort. Förutom med sovsäcken då som så fint suger åt sig allt.

Ingen sikt på Jävsjön

Men mitt på sjön stod en gran, precis på gränsen.

Snön blev minst sagt tung.

Dag 30: Björkvattsån-Björkvattsån, 4 km
Vilken dag. Snöandet höll i sig hela natten, så på den genomvåta snön la det sig nästan 3 dm nysnö. Vega kunde inte dra sin pulka en meter idag och min bara välter. Jag fick alltså gå fram med en pulka och sen gå tillbaka och hämta den andra. Jag började gå kl 09 och gick i stort sett non-stop till klockan 17, på den tiden tog jag mig hela 4 km! Tjohoo!!! Har verkligen kommit in i en period då allt går lite "trögre". Mina skaklar gick av, det blir så när pulkan välter. Men lagningen blev så bra att de inte ens ser knäckta ut, jag sågade till ett rakt snitt, sen stack jag ner dem i nya bågar.
Terrängen har bitvis varit riktigt eländig idag. Skogen längs ån är tät och terrängen mycket kuperad. Det snöade hela förmiddagen, men jag hade nån liten timme med bra väder under eftermiddagen. Det var bra! Fick höra fågelkvitter för första gången idag! Våren är här:)
Allt jag har har blivit blött nu, sabla väder.
Igår var det som att vara med på gympan på skolan igen, kändes som jag hade ett härligt "cirkelpass", enda problemet var att jag aldrig fick byta station, jag var fast vid stationen att trampa på tjockmattan, fast nu med extra vikter. Men idag hade tjockmatten bytts ut mot klister. Jag kan inte styra över vädret, jag kan bara ta det för vad det är och göra det bästa av situationen.

Med rätt verktyg kan man fixa det mesta ;)

Tung terräng

Men vädret började bli bättre!

Mycket tungt att gå här..

Min lilla tokhöna

Dag 31: björkvattsån-Grubbdalsån, 30 km.
Vilken dag! Äntligen har det vänt! :) Vaknade upp till en vacker soluppgång på en helt blå himmel! Vädret har varit strålande precis hela dagen! Lite vind mitt på dagen och på kvällen, men vad gör det när solen lyser?! De första 3 kilometerna till Björkvattnet gick trögt, men väl ute på Björkvattnet ändrades föret till riktigt skarföre, så över vattnet gick det bara fint :) På andra sidan väntade 180 höjdmeter stigning. Vega har kämpat på bra hela dagen och har inte behövt hjälp en gång under hela dagen! Vi gick upp mellan Aallejegaejsie och Stååhte, helt galet vackert! Det har det varit hela dagen. Kom på mig själv flera gånger under dagen med att bara le av allt det vackra. Vi kom upp till Aallejegaejsienjaevrie, gick vidare till Guevtelesjaevrie och därifrån följde jag ån som leder till Grubbdalen. Dagen har varit MAGISK! Något bättre ord kan jag inte hitta, det är så vackert både vädret och naturen! För en sån här dag, kan jag ta många dagar med dåligt väder! Idag har jag och Vega varit på tur i en månad, hjälp vad tiden går fort.

Äntligen kunde jag hänga sovsäcken på luftning.

Man vet aldrig i förväg vems vägar man ska korsa

upp upp upp

två ripor sitter där uppe.

Dag 32: Grubbdalsån- Lill-kingen, 25 km.
Dagen började grå. Dimman låg tät så sikten var i stort sett obefintlig. Fick börja med att leta mig upp ca 80 höjdmeter från ån, för igår slog jag läger vid ett "vattenfall" som jag "körde fast vid" igår. Sen väntade brant och isig utförsåkning. Vi tog det så lugnt vi kunde, så det gick i stort sett smärtfritt :) Sen väntade flack fin åkning genom fjällbjörkskog. När jag kommit ner så pass lättade dimman och hela himlen sprack upp och blev alldeles blå. Frosten på alla träden började glittra, kändes helt magiskt. Lite som jag var med i Narnia och att jag när som helst skulle få se lejonet. Grubbdalen är verkligen en mycket vacker dal!
När jag sen kom till den plats där Arvattsån rinner ut i Grubbdalsån blev terrängen tricksigare och mer svårorienterad. Efter en del letande i skogen som kom hittade jag stigen som leder till Höberg, (hade inte funnit den stigen om det inte varit för att det fanns ett gammalt skoterspår på den). Väl framme i Höberg fanns färska skoterspår som jag sedan kunde följa till Lill-Kingen. Hade tänkt att skida direkt till norra änden av Lill-kingen, men jag valde att skida några extra kilometer istället för att böka en massa i den täta granskogen.
Dagen har varit helt underbar! Sol och vindstilla i galet vackert landskap!

Fjällbjörkskog

Dimman lättar

fjäll börjar titta fram

Här var stigen som ledde till Höberg bred.

Nattens lägerplats vid Lill-Kingen.

Dag 33: Lill-Kingen-Valsjöbyn, 17 km.
Även idag fick jag en dag med strålande väder! Jag började med att skida över Lill-Kingen, sen över halva Stor-Kingen. Från Stor-Kingen "genade" jag över till Lilltjärnen, inte helt lätt i tät skog, men det gick bra. Sen skidade jag över Stortjärnen och sen bort till Skogsjön. Där väntade Maren! Så himla roligt och mysigt att träffa henne igen! Jag blev så glad! Hon hade med sig lunch till mig ockå, jag fick frukt och grönt, ägg och bröd, samt kaka hon bakat! Vi satt där i solen och hade det gott en stund innan vi tillsammans skidade ner till Rengen, där jag mötte upp Rune och Birgitta som jag får bo hos i natt och imorgon natt. Jag kan verkligen inte säga det för många gånger, det finns så många vänliga, öppna och varma människor! På kvällen kom Olle hit som hjälpte mig att fixa till pulkan samt lite annat. Nu ska jag prova en annan typ av skaklar, några som är lite mer styva. Rune och Birgitta för husrum! Tack Olle för all hjälp! Tack Valsjöbua för de nya ullsulorna! Tack Maren för att du stannade kvar en extra dag så att jag fick träffa dig!

Tät skog mellan Stor-Kingen och Lilltjärnen

Lyxlunch

Jag och Maren

Sverige runt: dag 23

2012-02-24T16:18:00.000+01:00

Fjällväder, vilket uttryck egentligen. Vad är egentligen fjällväder? Det måste vara alla vädertyper, helst på samma gång. Att spå vädret till fjälls är inte lätt. Det är frustrerande. I morse snöade det och blåste jättemycket. Enligt yr.no och smhi.se skulle vädret här runt Skalstugan vara riktigt dåligt hela dagen, med mycket hård vind. Som vädret såg ut när jag åt frukost trodde jag på dem. Det skulle jag inte ha gjort, eftermiddagen har bjudit på vackert väder. Hade jag börjat gå just som vädret blev bättre hade jag kommit en bra bit på väg idag. Men så blev det alltså inte, men jag ska inte klaga. Jag är på ett helt fantastiskt ställe. Människorna här är de mest underbara, hur trevliga som helst! Det bästa med att vara ute så här kan tänkas vara att jag har fått träffa så otroligt trevliga, snälla och fina människor! Det gör man inte alls på samma sätt i vardagen. Då träffar man de man håller kär och alla som är främmande är just främmande. De man träffar på när man är ute som jag är nu är öppna, varma, trevliga, listan kan egentligen göras hur lång som helst. MEN bara positiva ord kan användas. Vilken mat jag ätit här sen, lyx på hög nivå! Galet gott :) Frågan är om jag ens kommer att kunna skida vidare efter att ha fått i mig så mycket god och vällagad mat?! Middagen igår, trerätters, hittar inga ord till att beskriva den. Den avslutades iaf med prinsessbakelser till den nya prinsessans ära. Supertrevligt. Sen frukosten idag, ojojoj. Det fanns tom min absoluta favoriträtt på buffébordet. Pannkaka! Det fick jag även äta till lunch. Så, som höres kan jag inte klaga. Men när man har blivit grundlurad som jag har blivit av vädret är det inte bara roligt. Dagarna som jag inte tagit mig en meter på läggs bara på hög. Men imorgon, då kommer jag att vara mer laddad än någonsin och hoppas på att ta mig hela vägen fram till väg 336. Tack Elisabeth "Lisa" med personal för ert varma mottagande här i Skalstugan! Ni är fantastiska!

Sverige runt: dag 22

2012-02-23T14:47:00.002+01:00

Dag 22: längs leden till Skalstugan väster om Storflon-Skalstugan, 8 km.
Vaknade i morse till ljudet av regndroppar mot tältduken, en sak kan jag lova, det finns många ljud som är behagligare att vakna till än det ljudet. Speciellt som det spelade i samma orkester som vinden. Mycket snö hade kommit under natten och tövädret gjorde det tungt att gå. När det är lika jobbigt att gå nerför som uppför är det något som inte helt stämmer. Men vi kämpade på jag och Vega, min pulka välte *flera. Men det är bara att hålla humöret uppe ändå. Okej, jag erkänner en och annan svordom kom genom min mun. Men det hjälper inte. Då är det bättre att bara stanna upp, titta omkring sig. För även om det faller snöblandat regn och det blåser för fullt, så har naturen alltid något vackert att bjuda på! (när blev jag så positiv av mig?)

Det var mest nerför fram till Skalsvattnet, (ett vatten som är lika format som en sko som Italien skulle jag vilja påstå). Sen hade jag en kilometer som var i stort sett platt (bl a över vattnet). Sen kom en stigning på 80 höjdmeter, sen skulle jag ner lika mycket. Efter det kom jag fram till Skalstugan. Där har jag och Vega tagit in på hotellet. Klockan 18 ska jag äta middag här, vilken lyx att äta något annat än frystorkat! Sen så har jag duschat, så SKÖNT! Nu känns allt bättre och jag hoppas på bättre väder imorgon.

Solen gör iaf sitt bästa för att titta fram..

En minst sagt grå dag.

Klabbsnö....

Blöta dagar är det overall och tossor som gäller (det fungerar faktiskt bra:)

TYPISKT..

Sverige runt: dag 12-21

2012-02-22T20:21:00.000+01:00

Sitter nu i tältet har äntligen kommit igång igen. Imorgon hoppas jag på att passera Skalstugan.

Dag 12-15: stugan Storvallen

En dags vila blev tre. Kändes välbehövligt, men hade hoppats på att jag skulle ha kunnat kommit iväg en dag tidigare. Hade iaf det väldigt trevligt med pappa och Julia! De kilon jag tappade första etappen hamnade nog på plats igen efter de dagarna ;) Dagarna ägnades till att äta, sova, läsa och spela spel.

Dag16: Storvallen- Skurdalssjön, 12 km.

Vilken start på andra etappen. Har kommit galna mängder snö de senaste dygnen. Efter 1 timme och 20 min hade jag tagit mig ca 700 m. Då är det inte helt lätt att hålla motivationen uppe. Jag sjönk ner till knäna i djupsnön, trots att jag hade skidor på fötterna! Det var kopiösa mängder snö, Vega hade inte ens chans att ta sig framåt med sin pulka. Jag fick alltså gå två rundor, men som sagt. Jag tog mig knappt fram..

Men efter att ha kommit upp på lite höjd hade mycket av snön blåst av och resten packats, gick det mycket bättre att gå. Vega kunde åter gå med sin pulka! Resten av vägen fram till Storlien gick utan några som helst problem! Väl framme i Storlien tog det lite tid då jag hade tänkt köpa nya batterier till min klocka, dock utan framgång.. När jag sen skulle upp på fjället mot Åhlens stugan valde jag att gå skoterleden istället för skidleden. Hade ingen lust att simma något mer i lössnö. Efter att ha traskat de ca 150 höjdmetrarna upp var jag äntligen framme i vindskyddet och kunde luncha! Efter att ha ätit vek jag av på leden till Skurdalssjön. Tanken var att jag skulle gå till norra änden av sjön, men som det började blåsa så pass tänkte jag att det var bäst att stanna bland träden.

Dag 17-18, Vindskyddet vid Skurdalssjön.

Det var nog tur att jag stannade där jag var. Då vinden bara tilltog i styrka flyttade jag in i vindskyddet. Det blåste rejält under dag 17, vinden mojnade något under kvällen så jag hade stora förhoppningar om dag 18... Tur att jag hade med mig några böcker så att det inte blev allt för trist. Dag 18 blåste det mindre. Men det var totalt noll sikt, jag såg knappt skidspetsarna. Tog ut en kompasskurs gick en liten bit, men känslan sa mig att det inte var någon bra idé att ge sig ut på en okänd sjö i sådana förhållanden. Med hjälp av GPS:en hittade jag tillbaka till vindskyddet som jag som tur var sparat som en "way-point". På kvällen fick jag oväntat besök, pappa var orolig då han inte hört något från mig (måste blivit något fel med mina meddelanden från SPOT:en). Han ringde nån han kände i Storlien som kom upp för att titta till mig. Jag blev så paff av att se någon där att jag inte ens tänkte på att bjuda dem på något.

Barnen från Frostmofjället är hur som helst bra som ljudbok och passar perfekt instängda dagar.

Dag 19: Skurdalssjöns sydliga ände till den norra, 5 km (14 km)

Vinden hade äntligen lugnat sig och sikten var tillfredställande bra! Men de mängder snö som kommit de senaste dygnen låg verkligen och väntade på mig och Vega ute på isen.
Att ta sig över isen tog långt mycket längre tid mot vad jag räknat med, då det blev så tungt för Vega att gå i all nysnö fick jag helt enkelt gå en kilometer, gå tillbaka och hämta hennes pulka och så höll jag på till jag tagit mig till andra sidan. Den sista kilometern kunde hon gå med pulkan själv :)
Min pulka envisades med att tippa, 57 gånger hann jag räkna till bara över sjön. Alltså på platt underlag. Kan bero på att jag packat om all packning i backar, hade allt löst (i packpåsar) i pulkan innan.
Efter att ha kommit fram till andra sidan började det blåsa, vinden bara bara tilltog i styrka för var minut kändes det som och himlen såg oroväckande ut. All sikt försvann. Jag började därför bygga upp en lämur. Snön var inte tacksa att arbetas med. Först var jag tvungen att skotta bort nästan en halvmeter med nysnö innan jag kunde göra block av den hårdare snön. Vinden bara fortsatte att öka i styrka. När muren väl var uppe var det bara att slå upp tältet och fixa med allt som vanligt. Är glad att jag tagit i i överkant vad gäller mat och bensin! Så det går ingen nöd på oss, vi kan inte alls jämföra oss med barnen från Frostmofjället ;)

Dag 20: Skurdalssjöns norra ände.

Vilken natt! Vinden har minst sagt varit stark. Vissa stunder tog den i så pass att det kändes som om hela tältet skulle lyfta med både mig och Vega i. Mycket snö har kommit också. Viden höll i sig hela dagen, enda skillnaden var att den ändrat riktning. Alltså var jag tvungen att bygga till muren. Vinden gör inte bara att tältduken fladdrar, nej den slår verkligen i hela tältet!

torka.

och mysa..

Dag 21: Skurdalssjöns norra ände - längs leden till Skalstugan väster om Storflon, 19 km.

Idag var vädret äntligen bättre! Vilken lycka! Jag och Vega kunde alltså fortsätta vår tur :) All blåst har gjort underlaget hårt och fast så det var inga problem att ta sig fram. Vi började med att gå till Hästryggtjärnarna, där kom täckningen på mobilen tillbaka (äntligen, har haft många dagar utan). På väg upp mot Hästryggtjärnarna började det spricka upp och väl där uppe tittade solen fram! Sen rundade vi Flatrun (818 möh) och skråade sen ner till Rensjösätern. Lite märkligt med ett rosa jaktslott mitt ute i ingenstans. Där hakade vi på leden som går upp till Ugglan, där vi vek av på leden till Skalstugan. En led som till stor del inte längre finns, en sån gång är det skönt att ha GPS:en att gå efter. Som längst var det över en kilometer utan tillstymmelse till ledkryss.
Vinden har kommit tillbaka. Hoppas den ger med sig snart.

lämuren

sämre väder på väg in..

Sverige runt: dag 6-11

2012-02-13T19:34:00.002+01:00

Första etappen är nu klar! Grövelsjön-Storvallen. Nu är jag i stugan och har fått fylla på depåerna! Nu väntar ett dygn med vila:)

Dag6: Hamra-Gröndalen/skårnja, 19km.
Vaknade tidigt, redan halv sju, och började fixa och dona i riktigt lugnt tempo. Härligt. Dagen bjöd på helt magiskt väder! Det var så galet vackert att jag glömde ta bilder. Var bara så hänförd av allt det vackra. Snön gnistrade på både mark och träd. -15 grader, helt vindstilla och inte ett moln på himlen. Jag började skida längs nordic ski leden från Hamra till Fjällnäs ca 7 km. Brant uppför till att börja med, alltså var det bara att plocka av sig skidorna och traska uppför med pjäxorna. Först fick jag gå med min pulka därefter Vegas. Väl uppe på fjället var det MAGISKT! Så vackert att jag glömde att pulkan var tung och precis allt annat.
Framme i Fjällnäs följde jag leden som går till Hyddsjön. Just som jag kom till den ändrades vädret och det blev molnigt och mildare.
Idag var det så bra väder att jag kunde skida utan skaljacka hela dagen!
Precis innan Malmagsvålen (vindskydd) träffade jag på ett trevligt skidsällskap. De lunchade jag med sedan. Trevligt.
Efter lunchpausen skidade jag vidare till Gröndalen/Skrånja. Men när jag kom till Tännån inträffade en liten incident. Det vill säga, mina skacklar gick av. Tur att jag plockat med mig långa packremmar, stripes och silvertejp. Det fick fungera för stunden. Men det är inte det roligaste sättet att skida på, uppför och på platten går det bra. Men nerför... Noll styrning och kontroll.
Vega är bara för underbar! Hon har verkligen kommit in i det här med pulkdragning nu! Älskar den jycken. Hon är bara bäst! Tror hon gillar att dra, för svansen är på topp hela dagarna. Sen när tältet har slagits upp ligger hon nöjd och sover till nästa dag. Alltså sover hon som oftast mellan 17.00 och ca 09.00 när vi går vidare.

Min lagning av skacklarna

Bara att plåstra om trycksåren.

Dag7: Gröndalen/skårnja-500m innan ån som går mellan Hyddsjön och Biskopsjön rinner över svenska gränsen, 14 km.
Tur att jag har pappa som hjälper mig att fixa och dona. Han har ordnat så att jag kommer få nya skacklar bara jag når Sylarnas fjällstation. Tack Alf för det! En riktig räddning.
Min lagning av skacklarna fungerade den första milen idag. Sen gick den upp. Bestämde mig för att lägga skacklarna på pulkan och enbart ha packremmar. Vädret var som igår, klart och fint fram till lunch, sen molnigt och svårt att se konturer. Jag gick alltså längs leden fram till Hyddsjön (8 km) därefter väntade obanad terräng på riktigt. Första delen av leden var relativ lättgådd, många skotrar hade kört där, men där leden börjar gå upp väster om Grönvålen tunnades spåren av skoterspår ut. Efter "toppen" syntes inte ett skoterspår till. Tur att snön var hård och fin att gå på ändå fram till Hyddsjön. Vd Hyddsjön tog alltså ledkryssen slut, efter att ha lunchat där går jag över sjön. När jag kommit över sjön insåg att det är supersvårt att bedöma avstånd när man saknar referenspunkter. Hade ingen som helst koll på hur pass långt borta de olika fjällsidorna var. Såg inte vart marken gick upp eller ner, inga som helst konturer syntes till. Tur att jag bara skulle gå längs en å/älv (vad skillnaden nu är mellan de två?) för det är det ju lätt att orientera sig efter. Jag slog sedan läger längs den ån/älven på norska sidan gränsen. Under dagen tänkte jag mycket på vad lite som ska till för att jag ska känna riktig lycka när jag är ute, det krävs alltså mer för att saker och ting ska kännas perfekt när jag är i hemmamiljö. Är det bara för mig som det är så?

Dag8: 500m innan ån som går mellan Hyddsjön och Biskopsjön rinner över svenska gränsen- 4 km norr om Syldammen, 19 km.
Natten var relativ mild och helt vindstilla, lite nederbörd i form av snö bjöd den på. Efter att ha packat ihop lägret gick jag de resterande höjdmetrarna, sikten var sämre idag. Om det var svårt att se konturer igår så var det än svårare idag. Kunde aldrig se om det skulle gå uppför eller nerför för mig. Men det gick hur som helst bra. När jag nått Biskopsjön började det gå utför. Jag följde Biskopån ner till Sylsjön. Jätterolig körning, för den slingrade så fint att det var lite som att åka karusell eller nåt ditåt :) Helt mitt i vad som kändes som ingenting stötte jag på en pilgrimsvandringsskylt som det stod Biskopån på. Jaha, då är jag på rätt väg då tänkte jag. Efter att ha passerat Biskopstugan kom jag fram till sylsjön där jag lunchade. Därefter skidade jag över sylsjön där den är som bredast, fint före på isen. Väl framme på andra sidan sjön kom jag på leden som går mot Sylarna åt ena hållet och Helags åt andra. Följde leden mot Sylarna en bit, sen var det dags att slå läger. Efter att ha fått upp tältet var det dags att börja smälta snö till matlagningen. Då började köket strula. Jag kan inte längre pumpa upp trycket i tanken. Hålla på att jävlas med det är inte kul när man fått självsprickor i tummarna (så går det nr man går utan vantar..) en och en halv timme fick jag hålla på innan jag lyckades få till det.

Inte helt nöjd över mitt val av bok.. Större delen av den är skriven på gammal svenska.

Frystorkat.

Ledsen tumme.

Dag9: 4 km norr om Syldammen-Sylarnas fjällstation, 15 km.
Ännu en helt vindstilla natt. Inte bara bra för kondensen i tältet. Men vilken morgon! En helt perfekt sådan, så vackert att se solen gå upp över fjällen! Har ni inte testat på det kan jag starkt rekommendera det!
Jag började att gå uppför mot Ekorrdalen, just som jag nådde den slog vädret om. Snabbt gick det och sikten försvann helt. Gick två kilometer platt fram till vindskyddet. Där åt jag lunch och bäddade ner Vega. För de som varit i ekorrpasset vet hur stigningen ser ut när man ska till Sylarna. Vega fick alltså ligga nerbäddad medan jag gick upp med min pulka de första och brantaste 150 höjdmetrarna. Sen gick jag ner och hämtade Vega och hennes pulka. När jag kom tillbaka till den plats där min pulka väntade började det blåsa. Rätt ordentligt. Jag ringde därför Martin för att få en mer uppdaterad väderleksprognos. Den sa att det skulle blåsa en del. Övervägde att vända tillbaka till vindskyddet, men Martin sa att Anton var på Sylarna och skulle det bli för illa skulle han kunna komma och hjälpa mig. Jag gick därför vidare. Vinden tilltog, när vi närmade oss själva passet var vinden så stark att det var svårt att gå framåt för både Vega och mig. I kasten var vinden så stark att både Vega och jag blåste omkull, det var dramatiskt där ett tag, för Vega drogs iväg en bit med si pulka. Jag fick därför gå den sista biten och hålla i hennes skacklar så att det inte skulle hända igen. För att förtydliga, vi hade motvind. När vi kommit över själva passet var vindriktningen lite mer behaglig eller vad man ska kalla den. Inte rakt i ansiktet längre. Att åka nerför utan riktiga skacklar är ingen enkel match, de som var trasiga hade jag fäst på min pulka, de vassa ändarna fick peka framåt (ville inte riskera att Vega skulle springa in i nån av dem). Att ha skacklarna så var ingen hit, de fastnade i snön så att det tog tvärnit för mig, jag kastades bakåt och fick ena skackeldelen i ryggen. Tur att den inte slog i ryggraden utan bara en "mjukdel" fick ett fint sår och svällde upp över det området. Samma sak hände igen men den gången fick jag skackeln på axeln, ett stort fint blåmärke resulterade det i. Jag blev påkörd av pulkan mm mm. Det gick alltså inte bra och det drog ut på tiden. Vinden tilltog i styrka. Snön som yrde i luften fastnade på Vega. Så när det var ca ett par kilometer kvar till Sylstationen ringde jag Martin som kontaktade Anton. Ett stort tack till Anton som körde ut och hämtade mig och Vega med skoter! Skulle ha tagit lååång tid för oss att ta oss den sista biten utan honom. TACK!

Både järv- och fjällrävspår!

Vädret kan ändras snabbt..

Uppför backen ska vi! Vindskyddet ses där framme, backen likaså.

Dag10: Sylarnas fjällstation- Blåhammarens fjällstation, 19 km.
För att det inte skulle räknas som "fusk" att bli hämtad med skoter bestämde jag mig för att skida tillbaka halvvägs dit vi hämtades upp det första jag gjorde efter att ha ätit frukost och kommit i ordning. Sov för övrigt som en prinsessa i natt. Helt sjukt vad jag och Vega sovit hårt. Helst ville jag bara ligga kvar, de senaste dagarnas uppförsbackar har tagit på krafterna. Är trött i lår, vader och rumpa.
När jag var tillbaka till Sylstationen började jag skida mot Blåhammaren. Föret var minst sagt tungt. Hade kommit snö under natten och snöade även på morgonen okej även när jag skidade. ändes som jag inte tog mig någonstans. Jag satt liksom fast, jag tänkte flera gånger att det var som att gå i en förpackning turkiskyoghurt. Jag började med att gå till Enkälens vindskydd (10 km), först en det en bit nerför, sen går det uppför och de sista tre kilometerna går nerför. De sista 3 km tog nästan två timmar, så bra var föret.. Jag var så trött att när jag väl var framme där att jag började se på andra alternativ till rutter övervägde tom att stanna kvar i Enkälen. Men efter att ha ätit lite kom modet tillbaka. Så jag bestämde mig för att gå vidare till Blåhammaren. 280 höjdmeter kvar, bara att bita ihop och kötta på. Föret var tungt och blåsten höll i sig, prognosen sa att den skulle ligga runt 10 m/s hela dagen. När klockan närmade sig sex var det som om någon satt locket på yoghurtburken jag gick i. Det blev alltså mörkt. Riktigt mörkt.. När det var ca 600 meter kvar till stationen blev jag uppmött av en man med skoter, Magnus, han var där och fixade med vattnet. Han erbjöd skjuts, det tog emot men jag tackade nej. Han fick däremot ta Vegas pulka. Tur att Vega haft på sig sin overall och sina tossor idag. Annars hade groteska mängder snö fastnat på henne.
På kvällen fick jag duscha, härligt värre! Har däremot inte borstat håret än. Det börjar märkas.. Upptäckte många nya sår på kroppen när jag duschade, skavsår på fötterna, trycksår på höfterna, självsprickor på tummarna, såret på ryggen, en massa blåmärken osv. Tror också att jag gått ner en del i vikt.

Vad jag sett under större delen av dagen..

Dag11: Blåhammarens fjällstation-Storvallen, 14 km.
I morse hade jag tur, för det visade sig att Magnus skulle ner med en kälke till Storulvån. Jag åkte med honom ner och åt frukost där, lyx:) Sen åkte vi tillbaka till Blåhammaren. Jag packade ihop det sista och började sen åka mot Gräsliden och sen vidare till Storvallen. Vädret som var så perfekt i morse blev allt sämre under dagen. Det snöade och blåste. Men vilken lycka att få åka nerför med skacklar! Men det var inte bara att bara åka. För underlaget var lurigt, hårt sen mjukt sen skare och skare som brister.. Men det gick bra:) Vega är en så kämpe! Nysnö betyder att det är tungt att åka. Tar lång tid att åka bara en kilometer. I Storvallen mötte jag upp Julia och pappa. Mys:) De har båda ordnat så mycket för mig. De hade också med sig mina nya stighudar, tack Åsnes för dem! Resten av turen kommer jag att ha ett annat friluftskök också. Då det jag använt hittills inte verkar vara helt att lita på. Från och med nu kommer jag att använda mig av ett Trangiakök med bensinbrännare.
Gott att äta annat än frystorkat. Tack Julia för maten:)

Hejdå Blåhammaren, tack för titten.

Sverige runt: första dagarna

2012-02-07T20:08:00.002+01:00

Dags för första blogginlägget för turen. De tekniska prylarna har inte mått så bra av kylan. Allt som inte får plats i sportbhn laddas ur..

Vill börja med att säga tack för all peppning! Så fint att komma i täckningsområde och få ett sms eller liknande!

Dag1: Grövelsjön-Hävlingen, 15 km.

Man kan verkligen säga att man får börja i uppförsbacke och den var minst sagt kylig. Jag började med att gå upp mot Jakobshöjden lite över 200 höjdmeters stigning. Det kändes vill jag lova, för några 40 kilo väger inte min pulka, nej nej, vikten landade på närmare 60 kilo. Blev alltså till att dra upp sin egen vikt. Härligt. Bara att tänka på mottot vi hade i fjell og bre, att gå på fjälltoppar ger sexy-fjällkroppar. Skämt å sido gick det bra. Kylan gick det också bra med, tur att jag införskaffat en luftvärmare. Det var -22 grader kallt när vi startade. Men vilken underbar dag! Inte ett moln på en klarblå himmel, så galet vackert!

Vega verkade lite leds/trött mot slutet av dagen så jag kopplade ihop pulkorna och gick med båda över Hävlingen, det gick bra. Känns ingen större skillnad när det är platt.

På kvällen/natten var temperaturen runt -30 grader. Men vi frös inte. Vega hade på sig sin fleecedress och var nerbäddad. Kändes bra att jag hade med mig mycket extra bränsle så¨att jag kunde brassa på ordentligt och få fin värme i tältet (så länge köket var igång.).

Dörren till Grövelsjöns fjällstation

Startklara

På G :)

Luftvärmeväxlaren

På väg uppför.

Strålande dag.

Köket värmer bra i tältet.

Dag2: Klacken-Rogenstugorna, 15 km.

Både jag och Vega sov bra första natten i tältet. Bra med varm sovsäck :) Vega fick låna en underställströja att ha på sig utöver fleecedressen och sen en dunjacka på det. Så inte heller hon frös. Ett panband hade hon över öronen också.

Min karta är 1:100 000, värdelöst. Inte en bumb syns till. Det enda som är säkert är att det bara är sjöar som är platta. Dagens etapp var istort sett helt platt. Först över Hävlingen, sen över Klacken, Nedre Grötsjön, Bredåsjön och Rogen. Några av partiera mellan sjöarna var lite tunga. Men det gick egentligen bara bra.

Blev lite leds däremot (kan skyllas på att jag var lite hungrig..) när jag kom fram till Rogenstugorna, där jag hoppats på att få sova inomhus då temperaturen var ännu kallare än första dagen. Kommer in i en hall, möts av en skylt som det står så här på: "Välkommen! Stugan är stängd efter säsongen. Säkerhetsrummet står öppet när du behöver logi. Var sparsam med ved när du övernattar". En liten detalj bara. Rogenstugorna saknar säkerhetsrum. (Eller de har såklart hallen, men den saknar spis). Jag sov i hallen. Hade ingen lust att börja fixa med tältet när det var så kallt. -34 grader på natten..

Dagen var trots kylan väldigt bra, klart vackert väder och sol! Lycka!

Dag3: Rogenstugorna-Dalstenshån.

Sjön Rogen är lång. väldigt lång. Ibland känns det som man inte kommer framåt när man går helt platt. Ruskmarkeringen där var förresten inte uppsatt än, inte ett spår syntes till mot Rödviken, bortsett från järvspår. När jag kommit lite över halvvägs över isen dök Per Roger upp, han är naturbevakare i Rogenreservatet. Han sa att han inte sett några myskoxspår efter leden. Skönt tänkte jag, för en sån vill jag nog inte möta. De kan säkert vara snälla, men varför chansa?

Sen fanns det spår att åka i resten av vägen. När jag kom till Skedbrostugan bäddade jag ner Vega och lunchade själv (hon åt också men snabbare är jag).

Temperaturen steg snabbt under dagen. Vid Skedbrostugan låg den på -12 grader. Med mildvädret kom vinden. Blåste på rätt bra när jag kom till Dalstenshån. Så jag byggde en lämur för att det inte skulle ruska så i tältet. Sen visste jag inte heller hur mycket det skulle tänkas blåsa under natten, bäst att ta det säkra före det osäkra. Det var nog bra, för vinden tog i rätt bra under natten.

Det finns mycket som värmer ens inre när det är kallt ute, mina tankar kretsade kring det under dagen. Har inte lyssna så mycket på musik hittills, tycker jag blir mndre obs på min omgivning när jag gör det. Det är så vacker natur, är så glad att vädret varit så klart och att jag haft god sikt så att jag får se så mycket :)

Dag4: Dalstenshån-slutet av björkskogen på Rödfjället, 8 km.
Idag blev det inte långt gått. Var tunggått utav bara den. Snön sög fast både skidor och pulka kändes det som. Snön som kom under natten hade lagt igen alla spår. Tyckte jag gick och gick men tog mig ingenstans. Har börjat få skavsår, fick stanna och fixa med de innan dem blev värre. Kändes mycket bättre efter omläggning. Fick gå med långa stighudar hela dagen trots att det var relativt platt. Eller platt enligt kartan, i verkligeheten går det som en berg- och dalbana.
Allt handlar om inställning och det gäller att hålla sig positiv. Det går bra tycker jag, man kan välja att vara arg och sur när det går uppför eller helt enkelt bli glad när man klarat en backe :)

Vega var tvungen att gå i sin regndress idag, nysnö fastnar så i hennes päls. Vädret varierade under dagen, på morgonen var det en del vind, den mojnade under dagen så att det blev helt vindstilla. Kom däremot tillbaka utefter eftermiddagen. Det snöade lite på förmiddagen. Solen tittade fram nu och då, jag blir lika glad varje gång den gör det. När jag var framme vid Broktjärnskojan kom Per Roger föbi, det var tur. Han körde i backen upp mot Rödfjället åt mig så att jag fick spår. Men trots spår tog varken jag eller Vega oss upp. Eller det gjorde jag, men inte med skidor. Var tvungen att ta av mig skidorna och gå med alla fyra. Spåren var lösa. Det var tungt. Gick lite över halva vägen innan jag slog läger. Kunde ha gått längre, men som det blåste en del kändes det dumt att riskera att behöva tälta på kalfjället. Fick gå två omgångar, gick först med Vegas pulka som är lättare och sen kämpade jag mig upp med min. Kändes så bra när jag väl kom upp. 120 höjdmeter är tungt när man drar på sin egen vikt.. Vilket avslut på dagen sen, en helt underbar solnedgång över fjällen :) Då kändes det helt klart värt det. Sen lös månen så klart att ingen pannlampa behövdes ute, det gillas.

Så kan det gå när terrängen är ojämn.

Solnedgång

Dag5, slutet av björkskogen på Rödfjället-Hamra, 17 km.

Jag fick göra som igår med pulkorna för att ta mig upp de resterande höjdmetrarna. Alltså gå på alla fyra och gå med en åt gången. Vega fick springa lös upp. Kändes så bra när vi passerat den brantaste sträckan och det börjades flackas ut. Vega fick då gå med sin pulka själv. Uppe på fjället syntes inte ett spår från någon skoter till. Så det var tungt att gå, Vega sjönk en hel del bitvis. Hon är en kämpe. Jag gick alltså över Rödfjället, sen följde jag leden ner till den ostligaste liften. Där gick jag in på kafeet och åt pannkaka. Det var bra, för det har inte gått så bra med maten för mig som jag önskat. Svårt att få i mig så mycket som jag borde. Sen så älskar jag ju pannkaka också :) Sen skidade jag längs Tännån. Redan i morse hade jag bestämt mig för att bo inne i natt. Allt har blivit blött av kondens i tältet. Har inte kunnat vädra sovsäcken något som det snöat lite varje morgon eller blåst så pass att jag varit rädd att den skulle försvinna för mig. Så nu är jag i Hamra. Hyr en liten (okej, en 6bäddars) lägenhet med egen bastu. Lyx! Dyr var den inte heller, 350 kronor för en natt. Så nu är jag som en ny människa :)

Den helt sjukt branta backen..

Pannkaka :)

Imorgon börjar jag skida!

2012-02-02T21:07:00.001+01:00

Framme i Grövelsjön. Imorgon börjar jag skida. Har ätit upp mig ordentligt idag. Pappa körde ner mig, vi stannade i Sveg för att luncha. Vi åt dagens, jag fick vegetarisk ärtsoppa och vad brukar serveras till ärtsoppa? Pannkaka så klart, så jag fick min favoriträtt. Lycka :) Jag, pappa, Vega och Dixie ska bo på STF fjällstation Grövelsjön i natt. Middagen åt vi alltså där. Mycket gott, de var så snälla att ordna speciell mat till mig. Vi hade inte förbeställt som vi inte visste när vi skulle komma ner. Men kockarna i köket gjorde iordning en vegetarisk rätt till mig. Mycket gott! Sen vart det god dessert!

Med hjälp av SPOTen kommer jag kunna visa vart jag befinner mig. Den skickar meddelanden via sateliter och fungerar alltså även där jag inte har mobiltäckning. Apropå täckning satt jag med internet hela vägen hemifrån och hit, modemet från Net1 har fungerat jättebra. Får se vad den tycker om kylan. Vi har några riktigt kalla dagar framför oss...

Vill ni se vart jag är så klicka på fliken ovan som heter "Här är jag nu", den positionen uppdateras dagligen :)

I Bilen på väg till Grövelsjön

Trött Dixie

Finns det hjärterum finns det stjärterum

God mat, började med sallad och gott bröd

Huvudrätten, bara för mig.

Pappa

Var visst lite glupsk när det var dags för dessert..

Sista fixet innan turen..

2012-02-01T22:23:00.000+01:00

Imorgon skjutsar pappa ner mig till Grövelsjön. En sak är säker, det finns grejer att fixa med in i det sista. Nu fixar jag med musik och ljudböcker. Fick en omgång torkad frukt färdig idag också! Det är en sån sak som sätter guldkant på tillvaron (chokladmousse räknas också till den kategorin, samt mycket annat i matväg:) Jag har kollat igenom pulkorna idag en sista gång och kollat igenom depålådorna. Och ja, lite nervös är jag allt. Men mest förväntansfull. Enligt yr.no blir det en klar och kall start på turen. Men jag och Vega är rustade för rysskylan :D För att komma riktigt i stämning så där i början av turen har jag därför laddat ner barnen ifrån Frostmofjället som ljudbok. Kanske ska jag höra på den redan imorgon i bilen.
Jag fick hjälp av pappa idag att såga och putsa till bambupinnar att ha till tältet. Fina grejer :)
På fredag börjar turen på riktigt!

Så här blev frukten Julia hjälpte mig att torka:

Frukten innan torkning

Frukten i mattorken

Frukt under torkning

Frukten efter torkning

Blir inte mycket kvar efter några timmar i torken :)

Nytt startdatum, Sverige-Runt

2012-01-31T13:57:00.000+01:00

På grund av logistiska skäl skjuts starten på min tur upp ett par dagar. Så starten blir fredag den 3 februari istället för onsdag den första.
Så här ser den övergripande planen ut för skiddelen:
Start: Grövelsjön
Depå1: Efter ca 12 dagar, Storlien
Depå2: Efter ca 26 dagar, Valsjöbyn
Depå3: Efter ca 33 dagar, Stora Blåsjön
Depå4: Efter ca 46 dagar, Kåtaviken
Depå5: Efter ca 59 dagar, Pieskehaure
Depå6: Efter ca 79 dagar, Riksgränsen
Mål: Efter ca 93 dagar, Kilpisjärvi (Finland)

De första depålådorna skickades igår:)

Jag har alltså delat upp min tur i 7 etapper/delar. Varje del går mellan två depåer.
För att lyxa till det lite extra under turen kommer jag att ha med torkad frukt. Frukten har jag fått hjälp av Julia att torka. Tack Julia för all hjälp <3

Pulkorna är färdigpackade! Nu står de i hallen och väntar på att bli dragna. Så här såg det ut när jag och Vega var ute och provdrog dem. Vega med den gamla Fjellpulken som fått nytt kapell och jag med min Segebadenpulka.

Men under provåkningen gick tyvärr toppfästet på ena stighuden sönder. Att hitta ett nytt är inte det lättaste, men jag hoppas på att få ett nytt från åsnes innan torsdag.

Pappa har hjälpt mig att modifiera min pulka. Han har fäst två öglor bak som jag kan fästa Vegas pulka i. Tack snälla pappa för all hjälp <3

Nio dagar kvar...

2012-01-23T16:35:00.001+01:00

Dags för en liten uppdatering så här i slutet av förberedelse fasen. Alla förberedelser har gått bra och enligt planen. Bortsett från en liten förkylning som jag hoppas ska vara borta snart.
Det är 9 dagar kvar till mitt och Vegas äventyr, eller tur som vi valt att kalla det börjar.
De sista tossorna blev färdigsydda i helgen, nu har hon 100 stycken. Kommer nog behövas så många, de är ganska svårt att få dem att sitta kvar när det är mycket snö och de slits på asfalt. Jag har även sytt ett par fotpåsar/lägerskor till mig själv. Jag tejpade sömmarna på mina fotpåsar och de verkar ha gjort susen. Jag fyllde dem med vatten och inte en droppe läckte ut, så nu hoppas jag att inte en droppe läcker in heller :) Vill någon ha mönstret, säg till :)

Mina fotpåsar och Vegas tossor :)

All min mat är färdigpaketerad och uppdelad i kartonger som ska skickas till de olika depåställena.
Många plastpåsar har fyllts och mycket mat har fördelats. Tur att jag fått bra hjälp hemifrån! Utan familjen hade det inte varit möjligt, det hade i alla fall varit svårare, för mig att ge mig ut på denna tur.

På fredag ska jag hämta all hundmat till Vega. Med hjälp och samråd av ejra djurklinik har jag bestämt mig för att Vega ska få äta ett Hill's foder. Hon kommer att få äta deras Performance foder och deras prescription diet burkmat i tillägg. Kommer att skriva mer om fodret längre fram.
Sen ska jag införskaffa det sista som saknas för mig på apoteket. Det är lite olika salvor/krämer och tabletter som behövs. Mycket kan hända och de gäller att vara förberedd på allt!

Idag fyllde jag och Vega våra pulkor och begav oss ut på en tur här hemma. Snön var djup och bar dåligt. Men min kämpe Vega klagade inte för det. Hon hade ca 20 kilo i sin pulka, jag hade ca 50 kilo. Med stighudar gick det väldigt bra. Utan vart det lite baktungt. Vi båda drog alltså mer än vad vi kommer att göra huvudparten av turen. Vi gick inte så långt däremot, ca 8 km, förkylningen jag haft har inte lagt sig helt än. Så jag tänker att det är bäst att ta det lugnt tills den gjort det. Dixie var också med, men hon fick gå lös. Tror hon kommer sakna mig och Vega när vi är ute, vi kommer sakna henne.

En bild på skägget. Från och med torsdag blir det skäggfritt för en tid framöver. För mycket snö och is fastnar i det för att det ska vara bra för henne.

Några av depåkartongerna..

Nya kapellet, SuperVega och Dixie.

Har du tänkt att bara stå där?! I så fall kan jag lika gärna gå förbi.

Min skugga.

Vackra Dixie.

Det var verkligen en helt fantastisk vinterdag idag <3

Lite äldre bild från en härlig tur i Edsåsdalen

Jag och mina kämpar :)

Tre veckor kvar..

2012-01-11T23:11:00.000+01:00

Förberedelserna flyter på bra. I det senaste har den mesta förberedelsetiden lagts på blodpudding. Kan låta märkligt att en vegetarian skriver så. Men den är såklart inte till mig :) Nej, den är till min lilla blodpuddingsälskande fyrbenta vän, Vega. Margareta Gråberg har gjort flera kilo blodpudding som jag nu torkar till Vega. Prefekt för henne att ha med på turen.

Blodpudding i mattorken

Med Julias hjälp har jag packat maten i kartonger till de olika depåställena. Jag har börjat "träna" på att dricka olja och alger. Ingen höjdare, men det fungerar.
I helgen var jag i Storlien och skidade, det var härligt! Vädret var väldigt varierande, allt från sjuka mängder nederbörd (snö), vind, kyla, icke-kyla osv. Åkte både i och utanför spåren, första åket för året med skejtskidorna i spår. Underbart och Vega är så duktig! Jag, Dixie och Vega skidade också upp till Åhlensstugan.
Imorgon ska jag ta med pulkan (Segebaden), tältet (Nammatj 2, Hilleberg), köket (Hiker+, Optimus)
till Trillevallen där jag ska tura lite. Sen blir det till att hämta en ny symaskin, måste sy fler sockar/skor till Vega. Eventuellt ska jag sy nya fotpåsar, antingen det eller laga de jag har. Finns det tid efter det blir det att portionera upp mer mat. Luncherna samt middagarna är färdiga. Det drar ihop sig, som sagt är det nu bara tre veckor kvar :)

Skidtur i tungt före i mörkret

2012-01-04T21:31:00.000+01:00

Idag har det snöat precis hela dan, nysnö är den snö som är sämst för Vega. Inte bara det att den idag var knädjup, den fastnar helt galet mycket i Vegas päls. Dixie klarar sig mycket bättre. Vega hade inte sin overall på sig idag, men hon skulle ha behövt det. Däremot hade hon tossor på tassarna och det fungerade super! Men stackarn fick tillslut svårt att gå, det växte på i snabbare takt än jag hann dra bort det.
Var aldrig ute idag på dan, så pannlampan fick lysa min väg. Vet är så mysigt att åka genom skogen, när det är mörkt tycker jag. Snön vräkte ner, så det kändes ännu mörkare än i vanliga fall. Jag kunde bara se nån liten meter framför mig. 4 timmar var jag iaf ute, föret var tungt.

Fördelning av maten till depåerna

2012-01-04T14:11:00.001+01:00

Hur fördelningen av maten kommer se ut under turen är nu bestämd. Gjorde en tabell över det, Tyvärr delade sig tabellen mitt itu. Men det som står högst upp till vänster gäller även på den andra raden :) Imorgon kommer maten till mig, då ska den ompaketeras och läggas i lådor för respektive depåställe (Grövelsjön, Storlien, Valsjöbyn, Stora Blåsjön, Kåtaviken, Pieskehaure och Riksgränsen). Som mest kommer jag alltså ha ca 15 kg mat i pulkan plus vikten på utrustningen.