Vägen Tillbaka

Söndag

2015-01-11T13:55:00.001-08:00

Underbara älskade syster, tack för att du finns, och för att just DU är MIN syster!

Du betyder allt för mig! Inte bara i stunder som denna, utan alltid!

Att alltid ha nån att kunna ringa och prata med, mitt i natten om så vore. Det känns jättebra! Tack! ❤️

Fjärde advent

2014-12-21T14:18:00.001-08:00

Det är söndag, årets mörkaste dag. Helgen före jul. Fylld med sorg och saknad. Djupa tankar om det som är, och det man inte längre har. Om vänner och familj. Om känslor och saknad. Om ångest och rädsla.

Ibland måste man känna. Inte bara le och va glad.

Ikväll tänker jag, och imorgon är det en annan dag.

Lördag

2014-06-07T17:42:00.001-07:00

Ligger hemma i soffan, i min egna lägenhet.

Jag känner mig ensam. Inte för att jag är själv här. Känner mig bara väldigt ensam och utstött.

Mår skit faktiskt.

Jag vet att jag har blivit en börda.

Säkert jätte tråkig att umgås med då jag är så begränsad i vad jag kan göra just nu. Men jag sitter ju inte fast!

Slut.

I do feel fine, do i?

2014-03-22T17:45:00.001-07:00

A picture says more than a thousand words. I just let it speak for itself.

Söndag

2014-01-19T11:23:00.001-08:00

Nu var det längesen sist!

Sitter i bilen påväg till Umeå, för imorgon är det ettårskontroll.

Den tionde var det ju ett år sedan jag transplanterades, så nu ett år tillbaka hade kampen för överlevnad börjat på riktigt.

Ett nytt immunförsvar, ny blodgrupp och en ny chans i livet. Och än så länge verkar det ju funka bra!

Det var ett tag sen vi gjorde nåt benmärgsprov nu, så det ska bli väldigt spännande att se hur det går för dom nya cellerna! Om det "gamla jag" är borta för gott nu?!

Hoppas det!

Känner att 2014 måste bli mitt år, för jag orkar inte med fler motgångar nu!

Har förövrigt börjat med hormonplåster nu, en kombination av östrogen och gulkroppshormon.

Eftersom min kropp inte längre producerar det själv så är det ett måste för att slippa alla klimakteriebesvär som jag har dragits med sen i somras.

Saknar min faster..

Världens stoltaste moster!

2013-11-10T12:07:00.000-08:00

Tydligen så blev mitt inlägg aldrig publicerat den 11e, så det kommer nu istället!

Över en månad med förvärkar och sammandragningar, riktiga värkar och latensfas sedan i Torsdags. Men ÄNTLIGEN så är han här, mosters älskade lilla prins! Han är världens finaste och jag älskar honom så otroligt redan!!

"Jag har blivit moster åt en liten prins. Hos honom är allt så väldigt smått, det är knappt man kan förstå hur han ska kunna krypa och gå."
Jag kommer alltid finnas här för dig, liten som stor. Att få vara med när du upptäcker livet, att få höra dig skratta och få se dig le. Att få vara med när du säger ditt första ord, fira din första födelsedag, när du trillar och slår ditt knä, när du tappar din första tand.
Ja oavsett vad livet att erbjuda för dig så kommer jag ALLTID ATT FINNAS HÄR FÖR DIG!
Moster älskar dig prinsen!!! <3

Onsdag

2013-11-06T14:28:00.001-08:00

Kian har fått dagisplats och jag har fått bältros, plus att vi från igårkväll har fått flytta hem till mamma och pappa medans de försöker få bukt med den hemska lukten som funnits/finns under diskhon i köket. Så idag började dom förhoppningsvis att riva köksgolvet för att få reda på vad orsaken till lukten är.

Hoppas iaf att det går fort så att vi kan få flytta hem igen jag och Kian.

Sovdags, godnatt.

Fredag

2013-10-25T06:26:00.001-07:00

Idag har jag varit i Umeå och träffat min transplantationsansvariga läkare, Cecilia.

Har oxå blodtappats och fått influensavaccin. Hon tyckte oxå att det vore bra om resterande i min familj (förutom Kian) oxå vaccinerade sig för min skull. Det är självklart valfritt, men det vore bra för min skull.

Benmärg, chimärism och ryggmärgsprov ser alla bra ut!

I benmärgen hittas ingen lymfom, och mindre än 1% utav min egen benmärg. Toppenbra alltså!

Fortfarande gvh i munnen, lite mer i ögonen och nytillkommet (förmodligen) i underlivet. Men ska först och främst få remiss till kvinnokliniken i Östersund för att få utskrivet hormoner.

Eftersom all den starka behandlingen har tagit död på min hormontillförsel och med detta min mens, så behöver jag nu äta hormontillskott.

Underbart tycker jag! Så slipper jag mina "klimakterie besvär"! (;

Snart är det dags för ettårskontroll, den 10 januari är det ett år sedan transplantationen, ett år sedan jag fick en ny chans till livet.

Och det går inte att med ord förklara hur mkt tacksamhet och lycka jag känner inför den kvinna i Tyskland som förmodligen/förhoppningsvis har räddat mitt liv!

Men jag ska försöka, jag ska försöka skriva ner alla de underbara känslor jag känner på papper, för jag vill ju på nåt sätt (även om det blir i minsta laget) tacka denna underbara människa som gett mig liv!

Men hur gör man det?? Hur ska man kunna tacka den som räddat ens liv?!

Nu är det snart jul, och i år ska jag minsan njuta av allt vad den har att erbjuda!

Det ska bli mängder av mat och massor av skoterturer och korvgrillning!

Pimpelfiske, snöbollskrig och pepparkaksbak. Kort sagt, så ska jag ta i lite extra i år, och ta igen det jag missade ifjol!

365 dagar av ångest

2013-10-18T14:34:00.001-07:00

Idag för ett år sedan hade jag precis fått reda på att min leukemi var tillbaka för tredje gången, och att om jag inte påbörjade behandling omgående så skulle jag vara död innom tre månader.

Det slog ganska hårt kan jag tala om!

Som ett knytnävslag i magen, så att man varken kan andas eller prata.

Kort, en av de absolut värsta dagarna i mitt liv!

Det känns så otroligt konstigt att idag sitta hemma i min lägenhet, och må bra.

Att jag för bara ett år sedan satt i Umeå, på Hematologen, i en sjukhussäng, med världens dödsångest!

Det är fullkomligt omöjligt att föreställa sig den rädsla man känner när man som mamma till en 5 månader liten son, och blott 22 år gammal får höra att man kanske aldrig får se sin son växa upp.

Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, det var om möjligt tusen gånger värre än alla de andra gångerna jag fått cancerbesked.

Men här sitter jag idag, vid liv och det är jag så jävla glad över!!!

Lilla K ligger inne i sovrummet, och inatt ska jag hålla om honom extra hårt, och hoppas att 2014 blir mitt år!

En sorgens dag

2013-10-15T13:06:00.001-07:00

Förevigat älskad och föralltid saknad!

Jag önskar att du kunde vara här, så kunde vi ha fått fira din dag tillsammansed dig!

Vi skulle alla samlas i ditt fina hus, som inte alls skulle ligga ute för försäljning.

Vi skulle alla skratta tillsammans, och vara lyckliga tillsammans. Hela familjen!

Vi skulle fira din födelsedag, och jag skulle kunna fråga dig om saker som bara du kan svara på. För ja, det finns sådana frågor!

Det finns sånt som jag bara pratade med dig om, och frågade dig om.

Vem ska nu svara? Vem ska svara på mina frågor utan svar?

Utan smärta och utan sorg flyger du nu fri, men du kommer alltid fattas oss.

Grattis på födelsedagen, våran evigt älskade Faster! ❤️

Torsdag

2013-07-18T06:40:00.001-07:00

Sitter på vardagsrummsgolvet i tandsbyn och går igenom lite gamla sms, blandannat från faster.

Hittade ett från den 22a januari, och kan fortfarande komma ihåg när jag läste det.

Då orkade jag inte svara och idag kan jag inte svara.

Även fast det gör sjukt ont att läsa och minnas, så känns det ändå bra på nåt vis.

Hej min fina! Jag hör att du kämpar, varför kom våra liv att handla om att överleva och inte om att leva. Jag gör något som hjälper mig igenom lite lättare, jag har ett mantra jag upprepar i huvudet. Det handlar om sedan när jag är frisk. Typ du skulle kunna se dig o Kian när du följer honom till hans första skoldag. Du har klänning o långt hår, han håller dig hårt i handen och är spänd på det som väntar. Det glittrar i hans mörkbrunaögon och den fina ryggsäcken han valt själv hänger på ryggen. Vi måste se framåt för att orka. Puss o kram o all kärlek o styrka till dig/ Liselotte

Du fattas oss! ❤

Söndag

2013-07-07T16:00:00.001-07:00

IT-cyten blev hemma i Östersund i onsdags, de hade vattenskada på mottagningen så dom hade fått flyttat in allting på avdelningen.

Reception, undersökningsrum, väntrum, benmärgsrum, läkarrum och allt annat.

Så det va ganska trångt kan man säga!

De tog iaf de resterande proverna så nu väntar vi med spänning på alla svaren.

Benmärgen och chimärism är väl det som är mest intressant egentligen. Och med lite tur får vi svar om ca10 dagar!

Just nu är jag hemma, V är här och ska väl egentligen umgås med Kian, men istället sitter han i soffan och tittar på tv eller pratar med pappa.

Istället för att sätta sig på golvet och leka med Kian så ropar han på honom eller går efter honom och sparkar hans leksaker till honom. Så jag förstår att Kian inte är intresserad av att vara med honom!

Tänker inte försöka prata med honom eller komma med förslag heller. Han lyssnar nu ändå inte.

Igår var vi och grattade min farmor på hennes födelsedag, jättemysigt hade vi!

Och imorgon ska jag och Kian tillbaka dit och sova över, för på tisdag ska vi till Sundsvall och träffa några av våra älskade majmammor med barn!

Som jag längtar!!

Tisdag

2013-07-02T13:51:00.001-07:00

Nu sitter vi äntligen i bilen påväg hem från Umeå, och sexmånaderskontrollen är klar. Så nu är det bara att vänta på provsvaren.

Har varken haft lust eller ork att skriva. De senaste veckorna har varit jobbiga.

Begravningen av min faster var fin, men så otroligt jobbigt! Att man nu måste fortsätta leva. Att vardagen måste fundera är ju extra viktigt nu när jag har Kian oxå. Men det har oxå hjälpt mig, han hjälper mig att hålla humöret uppe.

Vissa dagar går det bra och andra vill jag bara ligga i sängen och aldrig mer kliva upp. Men jag tror det är normalt efter en förlust.

Vi var ner på Barn3 och hälsade på C oxå. I måndags fick de reda på att lilla I inte kommer klara sig..

Metastaserna är för många och tumören i hans mage är för stor.

Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att förlora sitt barn. Det bästa man har!!

Det är så jävla orättvist!!!

Giveforward.com !!

Lördag

2013-06-08T12:05:00.001-07:00

Jag fattar överhuvudtaget inte hur man får gå runt och kalla sig själv pappa när man ALDRIG har bidragit med någonting som barnet behöver. INGENTING!!

Och om man dessutom bara har träffat sitt ettåriga barn högst 10 gånger!!!

Spermadonator är mer passande då tycker jag. Om ens det!!!

Fullständigt vidrigt beteende, enligt mig!!!!!

Och nu ska han helt plötsligt komma och kräva enmassa saker igenom olika myndigheter. Jag blir faan illamående!!!

Jävla idiot till människa!!!

Lördag

2013-06-01T12:38:00.001-07:00

I söndags den 26e maj, på morsdag gick min älskade faster bort efter en tids sjukdom.

Vi trodde alla att hon iaf skulle få sommaren hemma, att hon skulle få vara hemma med nära&kära och må så bra som det bara var möjligt. Men så blev det tyvärr inte.

Fredagen innan var jag mamma och kian in och hälsade på hos henne medan vi väntade på mina provsvar.

Sista gången vi träffades, pratade och kramades. Om jag bara hade vetat!!

Det gör så ont att tänka på det, att jag aldrig mer ska få se dig, röra dig, prata med dig, fråga dig om alla möjliga olika saker som bara du kunde svara på!

Att du inte längre är med oss.

Jag är så fruktansvärt ledsen att jag inte han in, att jag inte var med och fick ta adjö..

Att några få minuter kan gå så fort, och spela så stor roll. Det är inte rättvist!!!

I julas, när jag va som sämst mins jag att vi pratade om just det här, att det kunde hända. Men inte kunde jag väl tro att det som vi båda oroade oss över och var så rädd för skulle ske. Inte nu!!

Vi kom överens om att inte tänka så långt framåt, inte planera nåt utan ta var dag som den kom, och leva för dagen.

Att försöka se saker, oavsett vad, från den ljusa sidan. Och det ska jag försöka fortsätta med, även fast det just nu är väldigt svårt!!

Vi visste ju alla hur det låg till, hur läget var. Men man kan ändå inte ge upp tanken om att det skulle/kunde ske ett mirakel!

Att vi skulle få ha dig kvar, du älskade!

Hos mig kommer du alltid finnas kvar, jag kommer aldrig låta dig bli glömd!

I mina minnen, lyckliga och sorgsna lever du kvar.

Du var så vacker, även på slutet.

Jag vet att du var där, du hade lämnat ditt skal, din kropp. Men du var fortfarande där tillsammans med oss, här, tillsammans med oss.

Jag kysste din kind och höll din hand, som fortfarande var varm. På nåt konstigt vis så kändes det som att du fortfarande var där. Kanske inte kroppsligt, men du var där.

Inte i den utmärglade, sjuka, förbrukade och oigenkännliga kropp som låg där, utan som den underbara, vackra, fantastiska, roliga, smarta själ som du va.

Det som var du.

Du finns nu bara kvar i våra minnen, men där kommer du föralltid att stanna!

Du är alltid med mig faster, jag älskar dig!!!!!!! ❤

Ensamheten, den gör ont!!

Onsdag

2013-05-01T08:48:00.001-07:00

Nu var det ett bra tag sen det blev nåt skrivet här.
Vi har fått svar på tremånaders proverna, och de hittade inga egna B-celler alls, varken i benmärgen, blodet eller ryggmärgsvätskan. Några T-celler, ca 3-4%. Men det spelade mindre roll eftersom det är B-cellerna som varit sjuka.
Såklart så vore det bästa om donatorn tagit över helt, men det har ju bara gått tre månader så man kanske inte får förvänta sig allt för stora framsteg. Huvudsaken är ju faktiskt att de i nuläget inte hittar någon leukemi.
Nu har jag oxå bytt blodgrupp, så nu är jag inte längre A+ utan B-.
Jag och donatorn är alltså genetiskt lika nu (;

I fredags var vi på läkarbesök i Umeå, prover och provsvar som vanligt.
Den här veckan var det meningen att vi skulle få vara hemma, men eftersom donatorcellerna har bestämt sig för att äta upp alla mina trombocyter (ITP) så är vi nu påväg upp ändå.
Igår skulle jag ha fått IT-CYT, men eftersom trombocyterna sjunkit från 27 i fredags till 4 i måndags så blev det inställt. Stick gränsen ligger på minst 50.

Efter måndagens provsvar fick jag en påse trombocyter, och normalt så stiger dom minst 25 på en påse, men efter gårdagens prover fick vi veta att de bara hade stigit till 6. Inte normalt alltså.
Så då fick jag en antikroppsbehandling, som ska hjälpa kroppen att behålla de få trombocyter som finns.
Och innan dess hade jag fått en påse till så värdet hade stigit till 16, bara för att förebygga akuta blödningar.
Antagligen så är dom förbrukade nu, alltså väldigt låga igen. Men det får vi veta imorgon.

Med så låga trombocyter vore det livsfarligt om jag skulle börja blöda nånstans.
Näsblod eller en blödning inne i kroppen är vanligt, och skulle jag ex. börja blöda näsblod så skulle vi inte kunna få stopp på det. Det skulle blöda tills allt blod tagit slut.
Därför sparade de en påse trombocyter på sjukhuset, så att det fanns att ge ifall att.
Eftersom jag måste ha strålade blodprodukter och Östersund inte har tillgång till det så måste dom skickas ifrån Umeå, och det görs ju inte i en handvändning.

Men nu är vi iaf påväg upp till ume, och imorgon ska jag få ännu en antikroppsbehandling och sen får vi förhoppningsvis åka hem!

Torsdag

2013-04-18T06:48:00.000-07:00

I måndags var vi i Umeå på tremånaderskontroll. Prover, röntgen, tandläkare och benmärgsprov. Och den här gången gjorde jag det utan sövning, för första gången nånsin!
Jag hade ju dormicum, men endå. Ganska så stolt faktiskt!
Så nu väntar vi på provsvar.

Igår blev prinsen 11 månader, storkillen!
Bara en månad kvar till årsdagen!

Torsdag

2013-04-11T03:34:00.001-07:00

Nu är vi Påväg hem igen.
Det blev bara en påse trombocyter igår kväll för att de ville se hur de tog sig, om de skulle komma igång själva eller om jag behövde den andra påsen oxå.
Idag var dom uppe på 25 så Cecilia tyckte att vi skulle avvakta till på söndag och se om dom stigit eller sjunkit.
Det är ju tremånaders kontroll på måndag, med röntgen, tandläkare och benmärgsprov.

De kommer oxå att vilja kontrollera järnmängden i kroppen, för efter alla transfusioner så är det mest troligt så att man har en övermängd av järn, och det är inte bra för varken hjärta, lever, mjälte och kroppen i övrigt.
Så då kommer dom vilja speeda på mitt blodvärde så att det åtminstone är på 120, vilket betyder att jag nog kommer att måsta ta sprutor under en tid.
Och sedan så tappar dom mig på blod.
Inte det roligaste kanske..

Onsdag

2013-04-10T09:04:00.001-07:00

Alldeles strax framme i Umeå. Det blev lite tidigare än tänkt för trombocyterna var så låga att de inte ville vänta till imorgon för påfyllning.
De låg på 13 imorse, vanligt värde ligger runt 150-300. Så det är väl förståligt.

Så nu ska vi checka in på hotellet, upp på avdelningen och tanka två påsar trombisar och sen åka och handla nån middag.

Torsdag

2013-04-04T14:57:00.001-07:00

"Att vara ensam och bortglömd, ignorerad och i vägen. Att inte vara till någon nytta, gnällig och desperat. T N W T L."

Nothing that makes any sence.

Kunde jag gå tillbaka, hade jag gjort annorlunda!

Måndag

2013-04-01T14:22:00.001-07:00

Nu är påskhelgen över, imorgon är det sövning och it-cyt.
Inget jag är nervös över, jag måste ju ha gjort några hundra nu. Man vänjer sig, och jag tycker att det känns tryggt att få göra som vi brukar.
En kort propofol sövning med ett snabbt stick, ett prov och cyt. Narkosen vet ju vad dom gör.

Och så har jag ju min lyckoamulett runt halsen, som säkerhet. Hittills har den ju funkat bra!

Jag hoppas att proverna fortfarande är bra oxå.

Fredag

2013-03-29T05:24:00.001-07:00

Den här veckans Umeå besök gick oxå som förväntat, förutom att jag nog har börjat få lite GVH.
Värdena håller sig bra. HB var 108, trombocyterna 72 och neutrofila 1,3.
Så det finns inget att klaga på, plus att det är mina egna trombocyter! Alltså den nya märgen som kommit igång att producera själv!
Förra torsdagen var dom nere på 32, i måndags 50 och nu igår var dom 72. Så det är ju super!
Trombocyterna brukar man få vänta länge på efter en transplantation säger Cecilia.
Och det känns jättebra!

Så trots lite GVH så lyckades jag tjata mig till lite påsklov nästa vecka! Så då behöver vi inte åka upp till Umeå, förutsatt att det inte blir nåt mer.
Riktigt lov blir det ju förstås inte. På tisdag är det prover och sövning med ny cyt i ryggen, sen prover på torsdag igen. Fast på hemmaplan!
Det gör stor skillnad!

Förra torsdagen (21) tog Kian sina första steg helt själv! Mammas duktiga kille!!
10 månader och går redan, helt sjukt!
Han är så underbar min son. Igår när vi kom hem så ville han ha pusskalas med sin mamma, vilket såklart var mkt uppskattat! (:

Glad påsk!

Tisdag

2013-03-26T17:46:00.001-07:00

Jag hatar att tycka synd om mig själv och erkänner väl egentligen aldrig att jag mår dåligt, psykiskt.
Att man känner sig ensam och oälskad.
Så arg på all orättvisa och vill inte vara där jag är nu.
Vart hade jag varit om det här aldrig hänt mig? Om jag aldrig blivit sjuk, utan varit en helt vanlig 22 årig tjej?
Det är så mkt jag vill, så mkt som jag gått miste om och saknar.
Saker som jag kanske skulle haft nu om det inte vore för den här förbannade sjukdomen?!
Jag vet att det är meningslöst att tänka så och att jag ska vara lycklig över allt de jag faktiskt har, så varför kan jag inte vara det?
Varför kan jag inte få alla dessa tankar ur huvudet? Varför fungerar det inte längre att stoppa undan dom?
Är ryggsäcken full nu?

Avundsjuka, lämna mig ifred!

Fredag

2013-03-22T15:19:00.001-07:00

We dont wish for the easy stuff, we wish for the big stuff. Things that are ambitious and out of reach.

Det finns så mkt som man ska göra, som man förväntas göra. Och så finns det de man inte ska göra.
Så mkt man vill göra men inte vågar, mkt man gör fast man vet att det är nåt man kommer få ångra efteråt.
Jag har viljan, viljan att göra saker, att inte göra saker. Men det är svårt. Svårt att säga det man vill säga, när man vill säga det. Men det är oxå svårt att inte säga saker som man vet att man inte borde säga.

Att hålla saker inom sig en längre tid är aldrig bra. Ändå gör man det.

Tisdag

2013-03-19T04:51:00.001-07:00

Tänk vad tiden går, och hur mkt som kan hända på bara några månader.
Orättvisa, ilska, sorg, ensamhet och ångest är bara några av de känslor som finns samlade och sparade i ryggsäcken.

Men du mitt hjärta, du är kärlek!