Detta sker främst på två sätt;

• Vi vill bli större, och vi vill bli fler. Vårt mål är att samla alla som vill skriva om brädspel under samma tak. Är du bra på att skriva och har koll på spel, eller har du kanske bara en jättebra idé,så är du välkommen att höra av dig. Vi söker både efter personer som vill skriva kontinuerligt liksom dig som bara vill skriva ett enstaka inlägg. Vårt må lär att kunna publicera något nytt varje dag. Skicka ett epost till någon av oss om du är intresserad.
• Vi har nu kommit fram till att det är dags att flytta bloggen,och låta den stå på egna ben. Den nya adressen är: http://bradspelsbloggen.se. Glöm inte heller att uppdatera ditt RSS-flöde, här är det nya: http://bradspelsbloggen.se/?feed=rrs2.

På temat två, så har vi också två saker som vi behöver hjälp med.

• Hitta alla fel (på den nya bloggen) som uppkommit i flytten, samt hjälp oss att hitta allt som står på engelska på sidan, så att vi kan få en helt fungerande och fin blogg.
• På några av loggorna till bloggen står nu “Herrnsdorf och Braun”,något som rimmar illa med vårt mål att bli fler. Vi behöver byta ut det, men vi vet inte mot vad. Hjälp oss gärna med förslag.

Annars så kommer vi fortsätta som vanligt, med undantaget att vi riskerar att växa. Vi hoppas ni kan leva med det!

More »

Kortinformation

Gjort av: Bernd Brunnhofer
Publicerat av: Rio Grande Games
Ca pris: 350 kronor
Antal spelare enligt lådan: 2-4
Antal spelare i verkligheten: 2-4
Speltid enligt lådan: 60 minuter
Speltid i verkligheten, första gången: 80 minuter
Speltid i verkligheten, när man kan spelet: 60 minuter
Tid från att man tar fram lådan tills man kan börja spela: 3 minuter
Antal knarkpåsar som vi använder:5
Spelet i en mening: Samla och spendera resurser
För vem: För familjen
När: När du egentligen tänkt att spela Settlers, men vill spela något annat

Statistiken

En siffra mellan 1 och 6 i följande kategorier:
Slump: ¤¤¤¤5¤
Spelarinteraktion: ¤2¤¤¤¤
Tröskel: 1¤¤¤¤¤
Euro: ¤¤¤¤¤6
Ameri: 1¤¤¤¤¤
Krig: 1¤¤¤¤¤

Fasta rubriker

Fluff:
Varje era har sina utmaningar. Stenåldern formades av behovet av jordbruk, förädling av användbara resurser och av att bygga enkla hyddor. Civilisationen tar form och sprider sig och handel startar och växer. Dessutom behövs traditionella förmågor som jakt för att föda den växande befolkningen.

Målet för spelarna är att bemästra dessa utmaningar. Det finns flera sätt att göra det, så alla kan nå målen på sitt eget sätt.

Komponenter och utseende
Man skulle kunna säga att spelet är överproducerat. Resurserna som följer med spelet ser ut som de resurser de representerar (trä, lera, sten och guld). Det finns dessutom tärningar i trä, kort av bra kvalité och pappbrickor som representerar hyddor, verktyg och mat. På toppen av det så medföljer en tärningskopp av läder.

Boxen delas av i fyra med ett inlägg som är praktiskt för den som använder zip-lock-påsar, som för övrigt följer med spelet.

Med i spelet följer en vacker, livfull spelplan målat av Michael Menzel (som också gjort planen till Pillars of the Earth). Allt i spelet håller en enhetlig stil och ser dessutom väldigt snyggt ut.

Hur spelar man?

Spelet är vad man brukar kalla “worker placement”. Varje person sätter ut en eller flera personer samtidigt på ett speciellt område. Sedan får nästa person sätta ut personer på ett valfritt område så länge det finns plats ledigt. När alla satt ut alla personer så utför man den handling som associeras med den platsen man satt ut personerna på. På slutet av rundan ska man sedan föda sin befolkning.

Till sin hjälp har man ett antal personer att sätta ut (från början 5 stycken). Vissa platser finns det bara plats för en spelare, medan på andra ställen finns det plats för flera. De platser som finns tillgängliga för en spelare är kärlekshyddan, där man får fler personer (fråga mig inte hur), verktygsmakaren som gör att man kommer ha bättre chans att optimera resurshanteringen och fältet som ger mat varje runda.

Dessutom finns det för placering av olika civilisationskort, som ger en speciell fördel och bonuspoäng i slutet av spelet och byggnader där man kan få fler poäng. Och såklart finns det olika ställen där man samlar resurser.

När man sedan utför de olika områdena så tar man det som är associerat med området. I fallet med resursområdena så slår man det antalet som man har arbetare där, så har man tre arbetare i skogen slår man tre sexsidiga tärningar och summerar ihop hur många prickar man får. För var tredje prick man får man ett trä. Detta nummer är olika för olika resurser. Man kan öka på detta nummer genom att använda sina verktyg. För att man ska kunna ta civilisationskorten måste man offra ett antal resurser beroende var det befinner sig. På byggnaderna offrar man resurser för att få poäng. Det är det mest effektiva sättet att få poäng på.

I slutet på rundan måste man föda befolkningen; en mat för varje person som man har. Saknar man mat kan man ersätta det med resurser (som är svårare att få tag på) eller få minuspoäng.

Spelet tar slut när antingen en av högarna med byggnader tar slut eller att man inte kan fylla på med fler civilisationskort.

Vad tycker jag?

Spelet härstammar ur den europeiska skolan, där mekanik är viktigare än tema. Kosmetiken i spelet är förvisso övertygande, med vackra målningar och bra komponenter, men stämningen att man befinner sig på stenåldern finns inte. Det känns helt enkelt mekaniskt. Detta är inget som jag har något att invända emot så länge spelet är bra. Något som är bra är att spelets utseende inte är i vägen för dess funktion.

Reglerna till spelet är bra och det råder sällan några tveksamheter om några frågor. Den innehåller exempel som förklarar vidare och på sidan av regelboken finns det ledord som gör att man lätt hittar rätt regel. Det är ett ganska lätt spel att förklara och passar därför bra att introducera nya personer till hobbyn.

Spelet innehåller slumpmoment, men det är inte tärningar som är den största källan, utan mer hur civilisationskorten kommer upp. Det är egentligen inget som jag har problem med då jag gillar spel med lite slump i sig; det tillför spänning.

Min största kritik är att det sällan finns riktigt hårda beslut att ta. Förvisso kommer den personen med bäst taktik vinna spelet, men hur man lägger upp det under själva spelet är inte lika viktigt. Resurser behöver man för att göra en rad olika saker, men man kan spara det från runda till runda; samma sak med mat. Därför infinner sig inte riktigt spänningen som finns i många andra worker placement-spel.

Det är lite konstigt egentligen, men i Le Havre så gillar jag spelet för att man är så fri att testa olika saker, men inte riktigt så i Stone Age. Kanske beror det på att i Stone Age känns allt man gör som lite samma sak. Det finns olika typer av resurser, men i grunden används de på likadant sätt. Det gör också att spelet känns lite repetitivt, något som inte är något större problem då det inte är så långt.

I stort gillar jag spelet och tycker det är ett bra hantverk, men jag är aldrig riktigt exalterad av att spela det. Det känns helt enkelt för simpelt för min smak. Men om du vill ha ett lättspelat och spännande spel är detta ett bra köp.

Liknande spel
Spelet har ofta fått epitetet Agricola light, något som jag inte riktigt håller med om. För min del är spelet mer likt Pillars of the Earth än Agricola. Detta är dock mycket simplare.

Om man tänker på de klassiska introduktionsspelen så är Settler of Catan det som det mest liknande; man slår tärningar, får resurser som man sedan använder.

More »

Gjort av: Thomas Lehmann
Publicerat i Sverige av: Rio Grande Games
Ca pris: 350
Antal spelare enligt lådan: 2-4
Antal spelare i verkligheten: 2-4
Speltid enligt lådan: 30-60 minuter
Speltid i verkligheten, första gången: 60-120 minuter
Speltid i verkligheten, när man kan spelet: 30-60 minuter
Tid från att man tar fram lådan tills man kan börja spela: 3 minuter
Antal knarkpåsar som vi använder: 1
Spelet i en mening: Puerto Rico, fast som kortspel i rymden
För vem: Gamers
När: När man har en stund över

Slump: ¤2¤¤¤¤
Spelarinteraktion: 1¤¤¤¤¤
Tröskel: ¤¤3¤¤¤
Hur mycket man behöver tänka: ¤¤¤¤5¤
Hur väl integrerat är fluffet: ¤2¤¤¤¤

Fluff:

Du är i rymden och i den finns det planeter som kan hjälpa dig i din jakt på VP. Av dessa skall du välja de som passar dig och din situation bäst, och ta över dessa. Detta sker antingen genom att köpa planeterna i fråga, eller helt enkelt på det gamla vanliga sättet: ha ihjäl den lokala befolkningen.

Planeter, och även utforskningar du gör, ger dig olika val som (nästan) alla har att göra med handel av de fyra varorna Novelty, Rare Elements, Genes och Alien Technology. Ditt mål är att bygga det rikaste och mäktigaste rymdimperiet.

Eller så kan man helt enkelt säga som det är; det är Puerto Rico, fast i rymden och med kort istället för bruna pluppar.

Produktkvalité

Korten, som är i Magic-storleken, håller bra kvalitet, och tålde de spel vi gjorde innan de fick plastfickor utan skråmor. Förutom korten finns i lådan även markörer som används för att räkna VP, och dessa i bra kvalité för att vara pappbrickor, men känns ändå billiga just för att de är pappbrickor.

Det är lite svårt att komma över den första känslan när man öppnar lådan av att det är väldigt tomt där. Förutom ca 150 kort, finns några markörer, regler och en reklambroschyr. Och väldigt mycket luft.

Innehållet i lådan, exklusive regler och referensblad.

Illustrationer och layout

Detta är ett spel där väldigt mycket tid lagts på layouten, ur ett spelbarhetsperspektiv, och det märks. På korten finns ett ikonbaserat referenssystem som klarar sig nästan helt på egen hand. Endast vid ett fåtal tillfällen behövs text på korten, även om den finns där som extra hjälp på fler kort.

Detta fungerar riktigt bra efter ett par spel, och snabbar upp spelet, och då främst översikten. Detta har dock skett på bekostnad av de första spelen, och spelets tröskel är väldigt hög, med ett ständigt refererande till referensbladet.

De första spelen blir det mycket att ta in.

Och ännu lite till...

Om man ser bortanför spelbarhet som enda paragraf, så har ikonsystemet brister i snygghet, men det är inget man tänker på när man väl spelar.

Kortens illustrationer håller bra kvalité rakt igenom, och de håller ihop spelet på ett bra sätt. Dock finns, med några få undantag, inga bilder som sticker ut, utan bilderna passar bra in i det generella SF-facket, utan att direkt tillföra något nytt.

Ett exempel på varje sorts kort i leken.

Poängräkningsplupparna som medföljer brister lite i jämförelse med det i övrigt väldigt tydliga ikonsystemet, genom att endast skilja i valör genom storleken på själva pluppen. Layouten är endast av estetiskt art. I sammanhanget spelar detta mindre roll, men det hade kanske varit smart att välja ett motiv som inte så tydligt led av att plupparna skurits snett.

Poängräkningspluppar

Regler och referensblad som medföljer är mycket bra utformade, och tydliga och lätta att förstå,även om det som tidigare nämnts är mycket att ta in på samma gång.

Grundmekaniker och Flow of play

Varje spelare har ett antal kort (7 på 3-4 spelare, 9 på 2 spelare) som representerar faser i spelet. Varje runda väljer varje spelare samtidigt ett av dessa kort (2 på 2 spelare), och det är faserna som hör ihop med de spelade korten som spelas. Faserna aktiveras i nummerordning (varje fas har ett nummer) och sker endast en gång per runda, oavsett hur många som spelade likadana faskort. På varje kort finns en bonus som tillfaller de som spelade kortet. Spelar flera personer samma faskort aktiveras alltså inte flera likadana faser, utan alla spelarna får istället en bonus i den fasen.

Faskorten

De olika faserna är:

1. Explore - kolla på kort från leken och välj några av dem (till denna fas finns två kort, med olika bonusar)
2. Develop - här spelas developmentkort ut från handen. Dessa betalas med kort från handen. De ger olika bonusar till spelaren som spelar ut dem.
3. Settle - Spela ut planeter, dessa behövs för att producera varor,men vissa har också liknande funktion som developmentkorten. Dessa betalas  också med kort från handen, men kan även i vissa fall betalas med militärmakt, då man istället för att slänga kort från handen, måste ha en viss summa militärmakt på de kort man spelat ut (se Expedition Force här nedan för ett exempel), för att kunna ta över den nya planeten.
4. Consume - Här konsumerar man varor för antingen pengar (nya kort till handen) eller VP. Även här finns två olika kort, som ger olika bonusar. Det ena av dessa bonusarna tillåter spelaren som lade det kortet att sälja varor till bättre priser, i en tradefas som sker endast för den spelaren.
5. Produce - Här läggs nya varor (kort med baksidan upp från drahögen) på de planeter som kan producera varor. Vilken sorts vara det är avgörs av planeten som varan ligger på.

Handlingen som utförs i varje fas är ganska enkel, och för att ta reda på vad man gör i en fas så kollar man först på faskortet som är spelat, för att ta reda på vilken grundhandling som skall göras. Om man själv spelade ut kortet får an också en bonus,som läggs till och/eller modifierar grundhandligen. Därefter kollar man på alla andra utspelade kort man har framför sig. Alla symboler som finns bakom siffran som hör till den aktuella fasen gäller, och ger även de  antingen en modifikation på grundhanlingen, eller små extrahandlingar (i stil med att dra ett kort).

Ett exempel:

I Explore-fasen får man dra kort. Grundhandlingen (uppe i det högra hörnet på det vänstra kortet) gör att man får dra 2 kort och behålla ett. Bonusen (de röda siffrorna, samt symbolen bakom 1:an, och texten i rutan, på det vänstra kortet) gör att man får dra ytterliggare ett kort och behålla ytterliggare ett kort. Har man även Expedition Force utspelad så räknar man även med dess extrakort att dra (symbolen bakom 1:an). Sammanlagt, om man spelade Explorekortet, och har Expedition Force utspelad får man alltså dra 4 kort och behålla 2.

Notera även att symbolen bakom 3:an på Expedition Force, ger spelaren som har kortet +1 i militär. Detta används istället för att slänga kort när man tar över planeter.

Rundans slut

När alla faserna är spelade, kollar man först om man har fler än tio kort på handen, har man det får man slänga ner till tio kort. Därefter kollar man för att se om spelet är slut. Är det slut så räknas poäng, och den med mest poäng vinner. Är det inte det så gör man en ny runda.

Spelet tar slut antingen när alla VP-pluppar är slut (det finns 12 per spelare) eller när en spelare har minst 12 kort utspelade framför sig.

Interaktion

I princip så är det ingen interaktion alls mellan spelarna. Det finns undantag, som att vissa kort låter en exempelvis dra kort om man är den som producerar mest av en sorts vara den rundan och likande saker. I stort sett så handlar interaktionen om att sätta ett slut på spelet, och den interaktionen som finns handlar om att så snart som möjligt kunna avsluta spelet med mest poäng.

Tid och downtime

Det är inte mycket downtime i spelet, och det som finns handlar om att folk ibland kan tänka lite länga när faskorten skall väljas. I övrigt flyter det på bra.

Omspelbarhet

Jag har spelet detta ett tiotal gånger nu, och först nu börjar jag inse djupet som finns i detta spel. Jag tror att man kan spela etta länge och fortfarande utforska nya taktiker. Det är definitivt ett spel som man behöver träna för att bli bättre, och att det känns som att den träningen är tillräckligt hårt för att ge många roliga spel.

Likanande spel

Har går det inte att inte nämna Puerto Rico och San Juan, som är tydliga inspirationskällor till detta spel.

Vad tycker då jag?

Detta är ett spel som likt Dominion faller i kategorin “korta spel med mycket tänka” likväl som i kategorin “bra på både två spelare och fler”, och endast detta göt att det automatiskt hamnar högt upp på min tycka om-lista. Att jag tycker mycket om Puerto Rico skadar inte heller, och inte heller det faktum att det är lätt att ta med sig (om man bara lämnar lådan hemma).

Spelet utvecklas mycket ju mer man spelar det, vilket är bra om man spelar det ofta med samma personer, men dåligt i det avseendet att det lätt kan bli så att man hamnar på olika nivåer om man spelar med folk som spelat det olika mycket än en själv. Då jag har tillgång till folk att spela med som spelar detta lika mycket som jag, så är det för mig inget problem, men ändå värt att tänka på.

Detta är ett av de spel jag spelar mest nu, och jag ser fram emot varje gång.

Vad tycker då du?

Vad tycker du som läser detta om formatet på recensionerna? Tar de upp det du vill veta? Är de lagom djupgående? Saknar du någonting?

Skriv så lyssnar vi!

More »

Space Alert (3x simulatorträning, 1x riktigt uppdrag)
Det där med samarbetsspel är något ganska nytt för mig. Jag har förvisso spelat Lord of the Rings och Shadows over Camelot förr, men det är inte förrän jag spelade Pandemic som jag verkligen föll för den här typen av spel. Som ni kanske förstår är Space Alert just en sådan typ av spel. Man är en besättning på ett skepp (av typen Sitting Duck) och ska styra skeppet genom att ge ordrar liknande RoboRally. Under uppdraget ska man lyssna på en CD-skiva, försöka koordinera varandras handlingar under stark press och förhoppningsvis överleva. Det är troligen bland de mest unika spelupplevelser som jag varit med om och tidspressen gör att fel kommer begås.

Le Havre (1x)
Jag hade inte särskilt höga förväntningar på Le Havre. Agricola är ett bra spel, men inget som verkligen gör mig exalterad, men det gjorde detta. Det är ett ekonomiskt spel där man varje runda kan välja att antingen ta någon av de olika varor som ackumuleras eller att flytta sin arbetare till en byggnad där den kan utföra den handlingen som finns där. Man kan bygga båtar, förädla råvaror, bygga byggnader och mycket annat. Det som var fascinerande i spelet var att allt var så öppet och det fanns stora möjligheter att välja olika typer av strategier.

Small World (2x)
Det senaste Days of Wonder-spelet har talats tidigare i bloggen. I grunden är man en ras/förmågakombination som man väljer, som sedan ska ut på erövringar, vilket görs till största delen utan slump. Efter det så tar man hem poäng för rasens erövringar. När man känner att rasen gjort sitt kan man låta den förfalla och rundan man gör det får man inte erövra, men man får fortfarande poäng för den och man kan nästa runda välja en ny ras/förmågakombination. Jag hade inte så stora förväntningar på detta spel, men det var förvånansvärt enkelt och roligt.

Tack till karel_danek, Grimwold, Werbaer, garyjames, MarkKaufmann och Bayushi Sezaru för bilderna.

More »

GothCon för oss betyder en chans att få testa nyheter i brädspelsvärlden, eftersom att brädspelsbaren där brukar innehålla mycket nytt. Tyvärr var det inte så i år, varför vet vi inte, men det ledde i alla fall till att vi inte kunde lägga upp vårt spelande riktigt som vi tänkt oss (sitta i cafét och ockupera ett bort hela konventet).  Spel fick vi hur som helst spelat.

Sett i stora drag så gick konventet för oss i co-op-spelens tecken;

Pandemic (5 gånger)
Ett co-op som spelas på trekvart, är enkelt att komma in i och som ändå lyckas hålla uppe spänningen under hela spelet. Detta var den största upptäckten under konventet, mycket för att det höll att spelas så mycket under så pass kort tid. Nu är det bara att vänta på expansionen, så att vi får bio-terrorister!

Mutant Chronicles: Kampen om citadellet (4 gånger)
En klassiker som  Sabina är för ung för att ha spelat när det begav sig, men som hon tog igen nu under konventet, tillsammans med några nostalgiska 30-plusare.

Space Alert (3 totorials och en riktig match)
Detta spelades under ett pass (5 timmar), vilket kan tyckas som mycket för ett spel som bara tar 10 minuter att spela (plus 10 minuter för resolutionsfas), men maken till mängd av regler för såpass kortspeltid harjag aldrig sett.  Trots detta är det mycket kaos, vilket inte är så konstigt, med tanke på att spelet är ett realtids-co-op-spel drivet av en cd-skiva, där alla måste ha kolla på ungefär hur mycket saker som hellst på samma gång, och dessutom kordinera sig och se till att alla gör rätt sak på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Att det är såpass anorlunda, och stressigt, gör att jag inte kan säga att jag efter fyra spel ännu har full koll på hur spelet fungerar, men jag hade roligt och tror på spelet, även om det är lite oförlåtande  mot misstag (ett kort som låg fel förstårde hela vårt sista spel) och nybörjare (eftersom att det är en så hög tröskel för att börja spela (bra))

Ghost Stories (1 gång)
Ett spel som handlar om att försvara en kinesisk by mot reinkarnationen av den läskige Wu-Fang. Spelarna spelar ett gäng präster (taoister) som exorsistar (eller vad det nu heter) spöken på löpande band. Vi hade innan hört att detta spel skulle vara otroligt svårt att klara, och vi blev därför lite besvikna när det inte alls va en så stor utmaning. Vi kom dock på att vi spelade lite fel, och att det fanns en erata vi missat, men efter att ha spelet det två gånger på två spelare med rätt regler, så hänger den känslan kvar. Jag tror dock att detta löser sig med fler spelare och en högre svårighetsgrad.

Spelet är dock otroligt snyggt, och väldigt trevligt att spela, så det skall definitivt få några chanser till.

Vi fick även spelat lite andra spel som vi inte spelat förr:

Race for the galaxy: the gathering storm
Denna expansion är köpt, men bara spelad en gång, så mer lär komma om den. Kort kan sägas att det som främst tillförs är en spelare till, något att göra med alienkorten, samt brickor i samma stil som “longest road” i Settlers, altså kriterier som man kan uppnå för att få poäng. Spontant kändes spelet betydligt mer komplett med denna expansion, och den käns värd sina pengar,även om den likt orginalspelet känns som väldigt lite för pengarna.

Kugghjulsspelet
Vet inte alls vad detta spel hette, men det var abstrakt, och gick ut på att man skulle koppla ihop sina kugghjul med ett annat kugghjul innan motståndaren lyckades göra samma sak. Man förlorade även om man inte kunde snurra sina kugghjul i slutet av sin runda.

Att namnet är bortglömt känns dock inte som en förlust.

Micro Mutants: Evolution
X-bugs i ny version som är lika bra som originalet, och den perfekta blandingen av dexterity och strategi att spela sena kvällar, eller efter tunga spel. Spelmattan som följde med var dock i behov av en strykning, och aningen för liten att spela på.

Mer djupgående recensioner kommer när vi hunnit sätta oss in i spelen lite närmare, och som avslutning en påminnelse om att sista anmälningsdag till lincon är nu på torsdag, tydligen flyttad till den förste maj, så missa inte den.

More »

Dessutom håller jag i turneringen i RoboRally och alla som inte anmält sig är ändå välkomna att delta och kanske spela ett parti (kanske med mig).

Jag hoppas få spela följande spel:
Le Havre
Age of Conan
Diamonds Club
Ghost Stories
Planet Steam
Roll through the ages
Galactic Emperor
Castle for all seasons
Valdora
MotoGrandPrix
Small World

Har du något av dem, så är du välkommen att ta med det. Nästa vecka kommer jag med en uppdatering av de spel jag spelat.

Uppdatering:
Kalla mig konstig om ni vill, men jag kommer fira min födelsedag på GothCon. Det är som någon sa till mig att man ska göra något roligt på sin födelsedag.

More »

Boende
De flesta konvent i Sverige har så kallad konventsstandard på boendet. Det innebär att man sover i sovsalar (allt från lärosalar till gymnastiksalar). Ha med dig luftmadrass och sovsäck och om du har möjlighet kudde. Du kommer dessutom nästan garanterat att sova i samma sal som en som snarkar, så ifall du är lättstörd bör du antingen se till att hitta andra alternativ till boende (vandrarhem eller kompisar) eller skaffa öronproppar. Jag rekommenderar generellt sett inte att skippa sovandet helt, eftersom det inte är bra för kroppen och man kommer att vara trött dagen efter.

Arrangemang
Många konvent har en mängd olika arrangemang som man kan ställa upp i. Spelar man figurspel eller rollspel ska man i möjligaste mån försöka förhandsboka de arrangemangen. Däremot är det sällan nödvändigt ifall man som jag primärt spelar brädspel. Det brukar alltid finnas plats över för oss brädspelare. Skulle man inte ha plats på arrangemanget man vill delta i finns det andra möjligheter att spela brädspel. Brädspelbarer har ofta en mängd olika spel att låna ut till besökare och det är många besökare som också tar med spel. Tänk dock på att det sällan är en vettig idé att lära sig ett spel på plats direkt från regelboken; lär dig utav de som kan spelet. Det finns gott om spel, så om du har trångt i packningen undvik att ta med dig spel.

Äta
Ta dig tid att äta mat under konventet, för man mår mycket bättre då och kan vara piggare då man verkligen spelar. Själv brukar jag äta ute antingen på pizzeria eller på restaurang någon dag under ett konvent. Jag tycker det är skönt att komma ifrån området och äta i lugn och ro. På konvent är det ofta ganska mycket folk på liten yta, vilket gör att jag blir stressad av att få i mig maten och det innebär att man får trängas. Det är härligt med lite miljöombyte då och då. Maten på konvent består ofta av baguetter och fryspizza. Inget fel i det om man ska ha i sig något snabbt mellan arrangemang, men inget heller något som är vettigt i längden. Själv har jag ofta med mig frukt, nötter, choklad och något att dricka då jag spelar spel, för att kunna ha något att sätta i sig då man spelar. Det håller koncentrationen uppe på spelet också.

Vad ska man ta med sig?
Här är en checklista på vad som är bra att ha med sig på ett konvent:
Luftmadrass + Pump + Sovsäck + Kudde
Kläder (underkläder, strumpor, T-shirts och en extra tröja)
Badhanduk, toalettartiklar
Toapapper
Huvudvärkstabletter

More »

I mitt jobb har jag möjlighet att lyssna en del på min mp3-spelare och jag lyssnar på musik, radio, ljudböcker, men framför allt podcasts. För den som är oinvigd i det, så är podcasts nerladdade radioprogram och de finns inom alla möjliga kategorier. Av naturliga skäl så lyssnar jag mest på sådana som handlar om brädspel, så jag kommer nedan att lista de fem som jag tror har störst allmänt intresse.

Hur får jag då reda på vilka podcasts som finns tillgängliga? Det finns ett antal olika sätt, men jag har två huvudsätt att få reda på det; genom att gå in på sidan BoardGamePodcasts, som listar en mängd olika podcasts. Ett annat sätt som jag använder är att kolla på guilds på Boardgamegeek.

Så här kommer fem podcasts:

Hemsida: www.thespiel.net RSS: Prenumerera
Kommer ut: varannan vecka
Tagline: A show about games and the people who love them

The Spiel kombinerar professionalitet med en massa entusiasm för brädspelande och har en rad olika genomtänkta segment i programmet. Vanligtvis så har de någon typ av tema med programmet som är löst kopplat till vad de snackar om och införlivar det i sina segment. Exempel på segment är: Truckloads of goober, som fokuserar på spelkomponenter, notes from the OCD om ordning och reda på spelsamlingen och Game Sommelier där en av programledarna får ett uppdrag och ska passa in spel till det.

Hemsida: onboardgames.net RSS: Prenumerera
Kommer ut: Någorlunda regelbundet
Tagline: Are you on board?

Medan The Spiel har mycket om speciella spel, så satsar OBG på att ha diskussion kring olika teman i en runda bordet-diskussion. I de flesta fall fungerar det väldigt bra, men tyvärr så har tempot blivit sämre de senaste gångerna och ibland känns det som om de flummar för mycket. Dessutom har de en hel del recensioner av spel.

Hemsida: www.thedicetower.com RSS: Prenumerera
Kommer ut: Varannan vecka
Tagline: Real men play board games

Troligtvis den största och mest inflytelserika av alla podcast inom brädspelsvärlden och har en del välgjorda segment. Är också den mest internationella av dem som nämns här med gästpratare från en rad olika länder. De försöker ha ett helhetsgrepp över hela genren, vilket gör att det ibland känns lite spretigt. Vissa delar är bra och andra mindre bra, men som helhet tycker jag att programmet blivit bättre med tiden då programledarna blivit rappare och kortare. Det kanske mest familjevänliga av alla podcasts här.

Hemsida: www.thegamescape.co.uk RSS: Prenumerera
Kommer ut: Då och då
Tagline: Three Brittish blokes who blather about boardgames

Tre grabber från England som såklart snackar om brädspel och liknande. Ett väldigt personligt program, med en massa banter talk och härliga rapporter från sessioner. Generellt tycker jag att det är kanske lite för dålig rotation på spelen som gruppen spelar, men det gör inte så mycket för att det märks att det finns en genuin passion för spelande.

Hemsida: boardgamebabylon.libsyn.com RSS: Prenumerera
Kommer ut: Någorlunda regelbundet
Tagline: A podcast about designer boardgames among other things

De andra podcastsen som beskrivits har varit grupper av personer, men BB är oftast en person, Eric Burgess. För de som sysslat med radio vet hur svårt detta är, men han klarar det fenomenalt. I programmet finns det ingen klar tråd om hur programmet är uppbyggt utan det ändras från gång till gång och det funkar faktiskt bra.

Det finns också en hel andra som jag lyssnar på och som jag gillar, men detta är ett urval av bra podcasts. Vad tycker ni? Har ni andra favoriter?

More »

Till artikeln

More »

I måndags då jag slog upp min morgontidning så upptäckte jag en artikel om brädspel på datorn. Författaren av artikeln menar att brädspel och då även datorspel passar bäst i sin ursprungsform. För även om jag kanske inte spelar samma spel som han, så kan jag nog inget annat än hålla med. Brädspel är bäst tillsammans med andra spelare i ett rum. Det är något härligt med att fysiskt kunna ta i komponenterna, att kunna titta motståndaren i ögonen istället för på en skärm. Jag gillar verkligen det analoga i att spela brädspel, utan tekniska apparater.

Detta är trots att det är samma beslut bakom och jag tror säkert att man kan få sin fix genom att spela brädspel på datorn eller konsoler, men det är som sagt inte samma känsla för mig. Det finns dock ett spel som jag spelar regelbundet via datorn och det är Phoenicia; ett auktionsspel med mycket räknande. Och jag kan förstå att det kan finnas skäl till att spela på datorn ifall det är väldigt pilliga spel, eller spel med mycket räknande.

Om man spelar mot andra spelare online så möter man för det mesta på ganska hårt motstånd, för om man spelar mycket på datorn så hinner man med fler spel (enligt uppskattningar från podcasten Boardgames to go så hinner man med ungefär 3 spel på samma tid) och dessutom så är man mer flexibel vid vilken tid man spelar. Detta kan vara både bra och dåligt, då det är trevligt att möta bra motstånd, men det kan förstöras om man spelar samma spel med sin spelgrupp, då man befinner sig på olika strategiska nivåer.

Det finns ytterligare ett skäl för mig att spela spel på datorn och detta kan låta lite tragiskt, men det finns vissa spel man aldrig får till spelbordet. Det kanske tar för lång tid att spela att det inte finns möjlighet att göra det, eller man är den enda i spelgruppen som gillar att spela spelet.

More »