Café Naive

Ny blogg

2011-11-25T01:50:00.000+01:00

Nu är den så gott som klar, så jag tillkännager nya bloggadressen nu. =P Det är några saker som strular fortfarande, men i det stora hela är den färdig att börja användas! http://flutterby.blogg.se/

Café Naive kommer finnas kvar, men slumrande. Den har hängt med sedan 2006 och sett likadan ut dessutom och nu kände jag att det var dags för förnyelse. =) Snälla följ med, allihopa!

Blogg.se har en del störiga funktioner, eller brist på funktioner kan man kanske kalla det. Det går till exempel inte att bläddra bakåt när man nått slutet av en sida. (Min blogg visar 10 inlägg per "sida".) Nä, istället får man då gå och titta på månad för månad, alternativt kategori för kategori. Nu de senaste dagarna har dock något hänt så den funktionen inte finns i de enskilda kategorierna fast koden ligger där... Vi får se vad blogg.se svarar på det.

Expert Trick Dog

2011-11-13T18:09:00.001+01:00

Den finaste aussie-killen!

Det kommer inte synas om man slår upp oss via SKK, men vi är stolta ändå! ;) (Många människor lägger väldigt stor vikt vid "riktiga" titlar för att sätta ett värde på en hund och att det liksom bara är elittävlan som påvisar en duktig hund, typ). Loke och jag har tilldelats Expert Trick Dog-titeln av Kyra Sundance. Vi har alla titlar upp till Expert nu, så alltså även Novice, Intermediate och Advanced. Nu ska vi satsa på Champion-titeln, som är den högsta! =)

På Do More With Your Dog kan ni beskåda oss på listan med title holders, under respektive svårighetsgrad. Ganska bra reklam för Lokes uppfödare också, eftersom kennelnamnet också står med. ;D

The sky is the limit!!

Första helgen på hundtrimsutbildningen avklarad

2011-11-08T22:27:00.000+01:00

Jag hoppade på utbildningen lite i sista minuten kan man säga, två veckor innan start. Jag älskar att ha en hund som jag mer eller mindre bara behöver spola av med slangen och furminate:a emellanåt, att bara kamma hundar är inte min grej. Den mer kreativa sidan med faktiska rasfrisyrer finner jag desto mer tilltalande. =) Jag ser detta som ett komplement till övrig hundverksamhet i framtiden. Första tillfället gick hur som helst av stapeln denna helg och jag dokumenterade förstås den mer praktiska delen. Bilderna får under inga omständigheter återpubliceras någon annanstans utan min tillåtelse.

Ett gäng glada hundar inväntar bad och fön.

Lilla Hallon blev "min" hund.

Tovutredning med "balsamspray" på hundarna först.

Efter en ordentlig dusch får man gå igenom pälsen igen.


En fönad och borstad sida respektive den ogjorda sidan. ;P

Nyduschade chihuahuan Liam.

Det blev även lite ansande på ett par hundar. Den här var för hårig i ansiktet. =P

Lugnt och fint. Det märktes att hunden var van också.

Nakenhund?

Lite lugnande signaler med det nyrakade ansiktet. Måste ha varit lite jobbigt att vi alla stod samlade och glodde.

Duschad Hallon lät sig tålmodigt kammas igenom på nytt.

Pudeln Sibbe får vattnet slungat ur pälsen. Funderar på att använda den fönen till mitt eget hår också...

Han blev sedan nerrakad i bara farten.

Hundarna fick många pauser för att det inte skulle bli för påfrestande på trimbordet. Den här filuren var dock en gäst och inte ett övningsobjekt. ;)

Hur gullig kan man bli??

Och här är Hallon torr och klar och har tagit några ärevarv genom lokalen!

Blev fler kort under helgen, men det här var de jag orkade redigera för webben. ;P

Loke fyller 3 år!

2011-11-01T23:09:00.001+01:00

Tänk att det redan gått så många år! =)

Dagen till ära fick han en "bakelse" som bestod av en skiva bröd med laxpastej på och som grädde på moset toppades hela härligheten med några av de finaste bitar oxfilé. ;) Hur bortskämd kan man vara? I födelsedagspresent fick han en Dog Turbo, för att gnugga geniknölarna. ;)


Han väntade snällt på ett varsågod. Och det är bergfast. Han tar inte på "vaselin", "varsemos" eller andra liknande ord. Han tänker inte ihjäl sig på maten framför sig heller, för snålvattnet börjar inte rinna medan han väntar på sitt varsågod. Det är inget förbud, det är ett arbete att utföra som det mesta annat och det är ju kul. ;)

Dagen till ära blev det också utflykt till Hundöarna. Tyvärr var det en hund som flög på Loke när vi var där och det blev en ganska dålig upplevelse, även om det inte var en riktig blodig hundfight liksom. >=( Vi fortsatte leka bara vi istället. Löv är nästan lika kul som snö!

Vilda lövdansen.

Tjoho!! Löven ska dö!!

Shoot Magazine

2011-10-15T12:13:00.000+02:00

Ny fototidning kommer snart att se dagens ljus. Börja prenumerera nu, lite goa erbjudanden med! Emelie är jätteduktig, det är ett magiskt ljus i hennes bilder. =) Att testa med 3 nummer kan ju vara en bra start.

På gång

2011-09-28T00:27:00.000+02:00

Det är grejer på gång för bloggens del, så jag har svårt att motivera mig att skriva någonting för tillfället. ;)

Tänk om man kunde vara en sådan där bloggare som bloggar varje dag, till och med flera gånger om dagen. När jag tänker på det känner jag genast att "men va, vem tusan vill gå in och läsa min blogg flera gånger om dagen, hur intressant kan det vara att följa någon annans liv??".

Strax därefter inser jag också att det är ju vad jag själv gör, jag följer flera bloggar som jag kikar in på varje dag och hoppas att de har uppdaterat med något. Vissa bloggare känner jag, andra har man bara snubblat över och funnit intressanta. Och dessa som bloggar flera gånger om dagen skriver ju ibland bara att "nu ska jag iväg på det ena eller det andra, det ska bli jättekul". Ändå fortsätter man följa. =P Galenskap!

Loke har gjort mentalbeskrivningen

2011-09-06T22:54:00.003+02:00

Äntligen kom han med. Förra året var det hopplöst, det var fullbokat och reservlistorna långa. Samma verkade gälla i år, men plötsligt fick han plats. Illa nog var det just samma helg som jag hade instruktörsutbildning och min make hade sångjobb. Jag velade mycket fram och tillbaka, jag ville verkligen inte släppa platsen nu när vi kommit med, men hade inte heller lust att behöva ta igen mer på utbildningen (har redan missat en helg då jag var på Emily Larlhams seminarium här i Stockholm istället). Den helgen kan jag ta igen i år, men skulle jag ha missat nu i helgen så skulle det vara först nästa år jag kan ta igen det (man hoppar på en annan kurs) och innan man har allt avklarat på utbildningen så står man utan certifiering. Jag orkar inte dra ut på det onödigt länge, vill ha det avklarat. Till slut löste det sig ändå med att Karro kunde gå mentalbeskrivningen med Loke och de är ju vana vid varandra sedan länge nu. =) På sätt och vis tror jag till och med att det var bättre att Karro gjorde det, då jag är mycket ljudkänslig och reagerar ofta ganska kraftigt på oljud = eventuellt hade detta kunnat påverka Loke i onödan.

Underbara fina

Beskrivningen är som det låter en beskrivning, det läggs inget värde i det så att säga. Vad som är önskvärt är nog mycket upp till en själv att bestämma, men det viktigaste i beskrivningen verkar för alla vara skott - är min hund skottfast eller inte? Ingen vill ha en hund som inte pallar det. I andra fall kan det nog se olika ut. Loke är ju ingen galen kampare över kamptrasor till exempel, vilket inte gör mig något, det räcker gott för mig med den nivå han har. Och att han blir skrämd när något plötsligt far upp är sunt, likaså att han inte litar på de skumma figurerna i skogen och låter dem veta det osv - jag skulle inte vilja att han litade blint på allt folk och fä det om det hände något i "verkliga livet". Det viktiga är ju hur han hanterar något som hänt, att han inte hyser något agg när han förstår att spökena var snälla och att han inte blir knäckt av saker som sker.
Vilket han inte blev. =) Här kommer momenten, med lite input från Karro som upplevde det med honom:

1a. KONTAKT Hälsning: 4 Tar kontakt själv eller besvarar kontaktförsök.

(Loke går fram och lägger hakan i knät på testledaren med viftande svans).

1b. KONTAKT: Samarbete: 4 Följer med villigt. Engagerar sig i testledaren.

(Loke går villigt med testledaren och lyssnar på kommandon).

1c. KONTAKT Hantering: 4 Accepterar. Svarar med kontaktbeteende.

(Loke sätter sig ner och gäspar testledaren rätt upp i ansiktet).

2a. LEK 1 Leklust: 4 Startar snabbt, leker aktivt.

(Loke kampar villigt och energiskt)

2b. LEK 1 Gripande: 3 Griper tveksamt eller med framtänderna.

(Loke vill inte tävla om kamptrasan om man inte visar tydligt att man bara leker genom att skaka den).

2c. LEK 1 Gripande och dragkamp: 3 Griper, drar emot, men släpper och tar om.

(När testledaren står stilla med trasan släpper Loke omedelbart, vill inte tjafsa om trasan. Men när man leker och drar i trasan är han på igen!)

Moment 3: En trasa far fram i zickzack över marken för att simulera ett litet djur som flyr eller liknande.

3a. Förföljande: 3 Startar eller springer långsamt. Kan öka farten. Fullföljer. (Andra omgången) 1 Startar inte/når ej fram till ett hjul.

(Loke blir förvånad när jag släpper honom och står och tittar på mig länge innan han beslutar sig för att dundra efter föremålet)

3b. Gripande: 2 Griper inte, nosar på föremålet. (Andra omgången) 1 Nonchalerar föremålet. Alt. springer inte fram.

(Loke tappar intresset när han hunnit ikapp föremålet)

Moment 4: Här beskrivs hur hunden beter sig då det inte händer något runt den. Under tre minuter ska hundägaren stå stilla med hunden kopplad.

4 AKTIVITET: 2 Är uppmärksam och lugn - står, sitter eller ligger.

(Loke ligger blickstilla under hela tiden och tittar upp på mig ibland som för å säga "ska du bara stå där länge till?")

Moment 5: En figurant i någon pösig och bylsig klädnad hukar omkring en bit bort i skogen och beter sig skumt, kastar en leksak upp i luften med jämna mellanrum och sedan gömmer den sig.

5a. AVST. LEK Intresse: 3 Intresserad, följer figuranten utan avbrott.

(Loke spänner omedelbart blicken i figuranten så fort han ser den)

5b. AVST. LEK Hot/Agg.: 2 Visar enstaka hotbeteenden (1-2) under momentets första del.

(Loke boffar lågmält)

5c. AVST. LEK Nyfikenhet: 1 Går inte fram till figuranten inom tid.

(När Loke släpps vill han inte gå fram, han går istället och pinkar på en buske...)

5d. AVST. LEK Leklust: 1 Visar inget intresse.

(Loke vill inte komma och leka med figuranten)

5e. AVST. LEK Samarbete: 1 Visar inget intresse.

(Loke hälsar glatt på figuranten när han väl får se att hon inte är farlig, men han är inte intresserad av vidare kontakt)

Moment 6: I detta moment utsätts hunden för en visuell överraskning genom att en uppstoppad overall plötsligt dras upp framför den.

6a. ÖVERRASKN. Rädsla: 2 Hukar sig och stannar.

6b. ÖVVERRASKN. Hot/agg: 2 Visar enstaka hotbeteenden.

(Loke boffar till)

6c. ÖVERRASKN. Nyfikenhet: 4 Går fram till overallen när föraren gått halva avståndet.

(Loke går själv fram när jag gått halva avståndet. Han blir mer och mer självsäker och tillslut vill han ta med sig en bit av Dumpe hem som souvenir och börjar slita i dumpes skrev - the crowd goes wild och Loke spexar)

6d. ÖVERRASKN. Kvarstående rädsla: 1 Ingen tempoförändring eller undanmanöver.

(Vi går fram och tillbaks förbi Dumpe några gånger för att se om Loke är rädd för honom, ICKE!)

6e. ÖVERRASKN. Kvarstående intresse: 2 Stannar upp. Luktar eller tittar på overallen vid 1 tillfälle.

(Loke blir mer nyfiken på Dumpe ju fler gånger vi passerar honom, nu inte av rädsla utan ren nyfikenhet)

Moment 7: I detta moment utsätts hunden för en överraskning i form av skrammel. Det är en kedja som dras på korrugerad plåt.

7a. LJUDKÄNSL. Rädsla: 1 Stannar inte eller kort stopp.

(Loke hoppar till precis som vilken annan hund som blir skrämd av oljud, men gör ingen big deal av det)

7b. LJUDKÄNSL. Nyfikenhet: 5 Går fram till skramlet utan hjälp.

(När jag stannar upp och vänder mig mot skramlet helt passivt så går Loke själv fram till min sida, han tittar på mitt ansikte en gång sen bulldosar han fram och nosar på skramlet, tävlingsledaren beordrar mig att berömma min hund! Loke börjar spexa genom att hoppa över "agilityhindret", the crowd goes wild :)))

7c. LJUDKÄNSL. Kvarstående rädsla: 1 Ingen tempoförändring eller undanmanöver.

(Vi går förbi skramlet några gånger, Loke undrar varför men hakar på ändå. Hittar inget att va rädd för.)

7d. LJUDKÄNSL. Kvarstående intresse: 1 Visar inget intresse.

Moment 8: I detta moment avser man att beskriva hundens reaktion inför hotfulla rörliga föremål som långsamt närmar sig hunden. Två människor är utklädda till spöken, de har vit beklädnad från topp till tå. Ögon och mun är kraftigt svart markerade, vilket bidrar till att hunden känner ett hot.

8a. SPÖKEN Hot/agg: 3 Visar flera hotbeteenden under längre tid.

(Loke blir rädd för spökena, han känner sig trängd och vill stå bakom mig och boffa)

8b. SPÖKEN Kontroll: 4 Kontrollerar och/eller handlar mot båda spökena. Kortare avbrott.

(Loke märker att spökena inte stannar upp trots att han varnar med skall, då backar han bort ifrån spökena och börjar morra. Testledaren kopplar loss Loke som ställer sig en bit bort och morrar för sig själv)

8c. SPÖKEN Rädsla: 3 Uppehåller sig i huvudsak framför eller bredvid förare. Växlar mellan flyktstart och kontroll.

(Loke kommer ibland fram bredvid mig och morrar som för å säga "dom där kan man inte lita på Karro" och ibland går han en bit bort och morrar. Aldrig att han försöker gå fram mot dem på något aggressivt sätt..)

8d. SPÖKEN Nyfikenhet: 2 Går fram till fig. när föraren talar med fig. och lockar på hunden.

(När jag snackar med enda spöket och sticker in Lokes namn en gång så släpper Loke direkt alla hämningar och kommer fram)

8e. SPÖKEN Kontakt: 5 Intensivt kontaktbeteende mot figuranten.

(Loke blir galet lycklig när han märker att det inte är något spöke utan en trevlig man bakom huvan. Han hoppar och pussas och piper om vartannat, the crowd goes wild och Loke spexar. Loke blir lika glad när han får hälsa på nästa spöke och alla levde lyckliga i alla sina dagar )

Moment 9: I moment 2 beskrevs hundens leklust. Hunden har nu utsatts för upplevelser som kan ha påverkat den i olika riktningar. Det är därför av intresse att åter se hur leklysten hunden är.

9a. LEK 2 Leklust: 4 Startar snabbt, leker aktivt.

(Loke blir lycklig av att se kamptrasan igen! Han leker och stojar med mig och testledaren)

9b. LEK 2 Gripande: 4 Griper direkt med hela munnen.

(Faktum är att Loke är mer intensiv i leken nu än i början av testet.)

Moment 10: Här kollar man på hundens reaktion i samband medskottlossning. (Avståndet var cirka 10-15m)

10. SKOTT: 1 Visar ingen berördhet. Snabb kontroll och sedan helt oberörd.

(Loke leker som aldrig förr, svarar med ryckning på öronen när skotten avfyras men fortsätter leka som om inget hänt. Sedan står vi stilla med skott, Loke ligger ner och kollar på mig hela tiden under samtliga skott.)

När testet är över säger både testledare och snubben som för protokollet att det är den trevligaste aussien de träffat och att han krossat alla fördomarna mot aussie i mh-test. Får även kommentarer på att han är så lydig och bra löstränad, kommer direkt när man säger till honom och samarbetar konstant genom hela testet.

Jag tycker att Loke gjorde ett jättebra MH. =) Inga problem med skott, inga problem att chilla när det inte hände något, hanterade alla skrämmande saker utan kvarstående rädslor, kan jobba och engagera sig i även främmande människor osv. Det är surt att jag inte fick uppleva det själv, men jag får glädjas över att det (till största delen) är jag som har haft hand om honom sedan han var valp och format honom till den han är, utöver det genetiska och biologiska.

Terje Hellesø manipulerar bilder

2011-09-05T00:06:00.000+02:00

Denna kända naturfotograf har nu erkänt att han fuskat och manipulerat bilder. Han har sedan slutet av 1980-talet varit ett stort namn inom svensk naturfotografi. Han håller dessutom i kurser och workshops. Terje Hellesøs uppgifter om möten med en stor mängd lodjur på kort tid i Mullsjö ifrågasattes av jaktvårdskonsulenten Gunnar Glöersen på Jägareförbundet och en debatt drog igång på bland annat Flashback forum och Fotosidan. De djur som var med på bilderna kunde återfinnas i bildbanker på internet.

Ja, det är ju skandal förstås, men enormt upprörd känner jag inte att jag blir. Värre är det nog för hans familj och vänner och andra i hans närhet. Min främsta tanke när jag hörde det var snarare vad det är som driver en så ansedd fotograf att göra så. Han hade ju redan ett stort namn och inget att bevisa så att säga. =/

Sno nu inte mitt lodjur, Terje Hellesø. ;P Denna kissemiss fångade jag på bild på Skansen för ett par veckor sedan.

Bröllop

2011-08-28T12:00:00.001+02:00

Just ja, jag har glömt att berätta att jag har gift mig. ;) Den 20 augusti ringade jag och Love varandra i det fantastiskt vackra Österviks kapell i Värmland. Festen efteråt skedde i Kristinehamns hembygdsgård och i det stora hela var det en fin och lyckad dag. Fler bilder (och säkert en del av det inspelade materialet) kommer längre fram.

Älskade Love. Min vän, mitt stöd, min make.

Vår fotograf var söta Emma Bertilsson! Bor ni i Värmland och söker en fotograf, så kontakta henne! ;)

Play-date

2011-08-27T14:44:00.000+02:00

Vi började gårdagen med en härlig promenad i Judarskogen. Störigt nog är det många som släpper sina hundar lösa där, fast det är ett naturreservat och det alltid är förbjudet. Jag talar här inte om hundar som snällt går bredvid husse och matte även utan koppel, utan det är gott om människor som släpper sina hundar och inte har någon som helst inkallning på dem. Eftersom jag inte vill att hundar kommer fram till Loke hux flux när vi koppelpromenerar, så ja, jag blir mycket irriterad. Vi tog oss igenom utan missöden, men det vore ju trevligare att kunna gå omkring utan att behöva speja efter andras hundar hela tiden.

Sedan bar det av in till söder för att träffa Loves systers valp Dahlia för första gången. Jag låter bilderna tala för sig själva. Klassisk jaktlek, den ena jagar den andra en stund och sedan byts det av. ;)

Värmland

2011-07-19T21:03:00.000+02:00

Finaste skogarna finns där. ;) Husse och hund njuter av omgivningarna. (Matte också, men hon står ju jämt bakom kameran.)

Bildbomb från hundöarna

2011-07-11T20:22:00.001+02:00

I söndags besökte vi hundöarna och stannade länge och väl. Det var gott om hundar! Framförallt hundar som Loke äntligen hade större utbyte av - andra vallhundar. ;) Loke tycker att jaktlekar är roligast och fort ska det gå. Man ska turas om att jaga och bli jagad i rasande tempo. Denna dag var det en till aussie där, en hane, som var ungefär halvåret äldre än Loke, och en border collie. Det var dessa han hade allra roligast med, även om han sin vana trogen försöker gå och hälsa på alla som dyker upp - och ibland får han en käftsmäll från någon som inte var på humör att vara så social. 9_9

Vallaren kryper ihop. Ja, det var nog det närmaste får vi kom den dagen...

Tossig aussie.

Trippande kaxpelle.

Är det en svans eller vimpel i gräset? ;P

Fort ska det gå!!

Fröna yr i bartassedansen.

Livsfarliga hanhundar, detta. ;P

Flygande hundar.

Flaggorna på topp!

Efter en sådan intensiv lekstund krävs fika och avkoppling på närmaste fik. De bjöd på en skål vatten åt Loke.

Dagen fortsatte sedan vidare till ett hundbad där Loke fick svalka sig och obsessa en del över änderna som simmade omkring. ;) Allt som allt en härligt aktiv utflykt på fyra timmar.

Porträttfotografering

2011-06-28T17:02:00.001+02:00

När körsbärsblommen i Kungsträdgården i Stockholm var nästan över så hade jag en porträttfotografering med mezzosopranen Jenny där. Jenny planerar att göra sig en hemsida och ville ha bilder till den. Planen från början var att vi skulle ha fotograferat när blomningen pågick för fullt, men saker kom emellan och det fick skjutas upp. Nu hann vi ju tack och lov med, även om det var lite fattigare med blom än det annars skulle ha varit. Bättre lycka nästa år, kanske. ;) Det här är några av korten som valdes ut.

Kallt var det också, men det låtsades vi inte om.

Och så lite tuffare look. ;)

Mamma Molly

2011-06-28T16:03:00.000+02:00

Idag föddes Mollys ungar. =) Jag hade räknat med att det skulle ske först till helgen tidigast, men icke... Imorse satte det igång. Fyra till synes välskapta kattungar har fötts och har nu diat hela dagen. Molly har mycket starka modersinstinkter och tyckte INTE om att jag var jobbig nog att vilja väga kattungarna. De väger alla omkring 100 gram hur som helst och det verkar vara två honor och två hanar. En spännande tid väntar. Loke är så intresserad av de pipande små sakerna att han håller på att gå upp i atomer. Vi kommer inte att behålla någon av kattungarna, så är ni intresserade av att bli med katt kan ni maila.

Rasspecial - Australian shepherd!

2011-06-17T20:00:00.012+02:00

Ja, vad annars? ;P

I rasstandarden kan vi bland annat läsa följande om Australian shepherd:

Helhetsintryck:

Rasen skall vara en intelligent arbetshund med utpräglad vakt- och vallningsinstinkt, en god kamrat och ha kraft att arbeta en hel dag. Den skall vara välbalanserad, något längre än hög och av medelstorlek. Hanhundens kroppskonstitution skall ha en maskulin framtoning utan att för den skull vara grov. Tiken skall ge ett feminint intryck utan att vara finlemmad. Färgerna är många och färgteckningen mycket individuell. Rasen skall vara uppmärksam och livlig, smidig och vig, solid och muskulös utan att vara klumpig.

Uppförande och karaktär:

Rasen skall vara intelligent, aktiv och med jämnt humör. Den skall vara vänlig och sällan grälsjuk. Den kan vara något reserverad mot främlingar.

I slutet av detta inlägg ska jag skriva mina egna intryck när det gäller min egen aussie. Loke på bilden ovan är en blue merle med vitt och tan. =)

Historik

Man är inte helt klar över aussiens ursprung, då den har utvecklats som vallhund beroende på varierande behov hos djurägare världen över. Australien har inte så mycket med Australian shepherd att göra – Tyskland, Spanien och Storbritannien omnämns på olika sätt i rasens historia, likaså USA.

Hur blev då Australian shepherd en del av rasnamnet? Dingon sägs vara ursprunget till de flesta raser som hör Australien till. Alla andra raser har på något sätt tagits till landet med ett ursprung någon annanstans i världen och har sedan utvecklats tillsammans med inhemska raser för att fylla de behov som fanns. Den så kallade Smithfield-hunden ska ha varit en av dem och även ”the Barb", en hund som liknande Queensland Blue Heeler. De vallhundarna kan man finna information om redan från 1800-talet i australienska böcker. Den större och kraftigare Coulien, som kom från England, ska också ha tagits till Australien under det århundradet. Man tror att de haft inflytande på den typ som Australian shepherd sedan kom att få. Andra hundar som man tror har haft inflytande på rasen är Pyreneisk vallhund och Catalansk vallhund, som baskerna hade med sig till Australien. Tvärtemot vad de flesta tror, så tas inte Border collien upp som en ras som influerat aussien. Det man tror är sannolikt är att rasen har utvecklats i USA från hundar som blivit medförda från Australien, samt från olika delar av Europa då jordbrukare tog med sig sina hundar när de emigrerade till Amerika. Det var främst i de västra och nordvästra delarna av USA som man tror rasen utvecklades, för där var gårdarna små och det behövdes en allround-hund som kunde göra allt det som en anställd dräng annars skulle ha gjort. Det av lades således på vallningsförmåga, vaktinstinkt och förmågan att kunna arbeta självständigt och lösa problem. Det fanns före 1945 inte något specifikt rasnamn som Australian shepherd, eftersom de hundar man hittade såg så olika ut och kallades för flera olika namn, som Spanish shepherds, California shepherds och pastor dog. Före 1945 vet man inte heller om det fanns några direkta avelsåtgärder som var ämnade till att utveckla en specifik ras, men man har hittat en benämning på en rastyp som liknar det vi kallar Australian shepherd idag. Att man valde att kalla rasen Australian shepherd tror man bland annat beror på att exempelvis baskiska herdar använde dem och att de arbetade med får från Australien, samt att det fanns en slags positiv bild av landet Australien.

Man behöver inte gräva länge i informationen om Australian shepherds innan namnet Jay Sisler dyker upp. De flesta har nog sett eller hört talas om ”Jay Sisler and his performing dogs”. Han var själv inte någon uppfödare av rasen, men han fick under åren några kullar från sina aussies och dessa spreds över USA i och med Jays uppträdanden. Läser man en bok om rasen, så dyker troligtvis Jay Sislers namn upp och tack vare honom växte intresset för rasen (i USA).

Jay Sisler

Eftersom farmarna inte hade möjlighet att hålla sig med flera hundar för olika funktioner på gården, så krävdes en mångsidig hund och detta ord beskrivs ofta aussien med. Hunden var tvungen att klara av att arbeta med olika slags djur och varierande situationer. I vallningstävlingarna idag testas vilka hundar som klarar av att framgångsrikt valla både anka, nöt och får på samma dag. Mångsidigheten har också gjort att rasen börjat bli populär inom flera andra områden och det blir vanligare att att se rasen inom lydnad och agility. Idag pratar man om den som en brukshund snarare än vallhund, för den kan vara lika nöjd att hålla på med andra aktiviteter, som ovan nämnda. Det finns Australian shepherds som även är blindhundar, räddningshundar , assistanshundar och håller på med sök och spår. (Loke själv har fått många att le när han praktiserat på äldreboenden.) Australian shepherd börjar även bli intressant i utställningsringen för sina många intressanta färger på både päls och ögon. Som med i princip alla raser ser vissa det som positivt medan andra är rädda för att aveln ska gå åt fel håll och rasens specifika egenskaper försvinna till förmån för utseende. Det var så sent som 1990 som Australian shepherd kom till Sverige, men först 1993 registrerades de första individerna i SKK.

Hälsa

Australian shepherd anses vara en ”relativt frisk ras”. Som med andra stora hundar kan de få höftledsdysplasi och en del ögonproblem förekommer. Något att ha i åtanke är att aussies (liksom collies) är överkänsliga mot vissa bedövningsmedel och en del andra preparat – de kan till och med dö. Som jag förstått det gäller det inte alla aussies, utan det krävs att hunden är bärare av en defekt gen kallad MDR1. Den innebär att exempelvis ivermektin och en lång rad andra substanser går igenom hjärnblodbarriären och orsakar kramper, koma och många gånger död. Det går inte att se på sin hund om den är bärare, utan det kan endast fastställas genom DNA-test. Jag har hittills inte träffat någon veterinär som inte är medveten om detta och idag finns det oftast andra preparat att använda istället

Vallaren

Bild från http://home.comcast.net/~out1rider/page12.html.

En Australian shepherd ska kunna valla stora hjordar får och kor mellan vinter och sommarbete samt att flytta på boskap i trånga utrymmen som boskapsrännor och fållor. Australian shepherd hör till gruppen kroppsvallande raser och är en ”loose-eyed breed”. De jobbar upprätt och nära valldjuren men anpassar sig för att kontrollera alla typer av boskap effektivt. De är uppskattade för sin förmåga att hantera boskap i trånga utrymmen. En Australian shepherd är kraftfull och intensiv och kan lätt läras att anpassa tryck och avstånd som passar den boskap de vallar. Den kroppsvallande stilen innehåller bland annat pendlingar, bett och/eller ett auktoritärt skall, men även eye om det verkligen behövs för att kontrollera boskapen. Vid pendling rör sig hunden mjukt och markvinnande från sida till sida bakom djuren för att hålla dem i rörelse och under kontroll. De kan arbeta på detta sätt i timmar. Bett används på motvilliga och utmanande djur. Helst ser man en hund som på ett naturligt sätt använder bett både i nos och hasor för att få ett djur tillbaka in i flocken. Skallet kan användas vid förflyttning eller i en utmanande situation. Där bett är till för enskilda djur, så kan skallet fungera för att påverka en hel flock om den exempelvis blivit stående i en trång boskapsränna. Den är som sagt en kroppsvallare och således loose-eyed, så aussien använder föredragsvis sin auktoritet och närvaro för att flytta boskap. Blir de utmanade så kan de dock använda sig av eye.

Vallande aussies.

Färg och utseende

Godkända färger för Australian shepherd är: Blue merle, red merle, röd(brun) och svart – med eller utan vita tecken och tan. (Loke är en blue merle med vitt och tan.) Den opigmenterade hud som ger vit krage ska inte nå längre bak än till manken. Vitt får förekomma på halsen, som del av eller som hel krage, som bläs, på nospartiets nedre del samt på bröst och ben. Det vita på huvudet skall inte dominera och ögonen skall omges av färg och pigment.

Svart med eller utan vitt/tan. Från Illustrated breed standard

Röd med vitt och tan (red tri). Från iNetGiant.

Red merle. Från Las Rocosa.

Red merle med vitt och tan. Från aussiemonster.

En red med vitt och en red merle med vitt och tan. Från Kreivis.

En red merle med vitt och tan och en blue merle med tan. Från Nosvis.

Red merle och blue merle, båda med vitt och tan. Från ASHGI.

Blue merle med vitt. Från Fairoaks Aussies.

När det gäller svansen så föds det blandkullar. Vissa aussies, som Loke, föds med en hellång svans medan andra föds med halvsvansar eller stubbsvans. I många länder är det fortfarande vanligt att man kuperar svansarna på aussies så alla får stubbsvansar. I USA får inte okuperade hundar ställas ut. Många från framförallt USA som ser klippen med Loke på Youtube skickar mig meddelanden där de kungör att jag inte har en Australian shepherd i och med att han har hellång svans och aussies föds med enbart stubbsvans. 9_9 Joråsåatte... ”Must be a border collie mix or something”.

Ögonen kan se ut nästan hur som helst på en Australian shepherd och de är mycket fascinerande att studera. Indianerna kallade aussien för ”ghost eye” på grund av de ofta märkliga ögonfärgerna. Man har sett aussies med gyllene, citrongula och bärnstensfärgade ögon, ljus- eller mörkbruna, gröna, orange och blå. Ibland verkar mörka individer ha nästan svarta ögon. Det är inte ovanligt med ett blått och ett brunt öga på samma individ, eller att ögonen på samma individ är både blå och bruna. Ibland är det enstaka fläckar av en annan färg i ögat, eller så kan ögonen vara marmorerade, ha flera nyanser av samma färg, eller vara ”splittade” – två färger upptar varsin halva av ögat symmetriskt. Det är inte enbart merle som kan få blå ögon, utan det är en recessiv gen inom rasen som framkallar blå ögon även hos solitt färgade hundar. Man vet inte den exakta genetiken bakom det, för det är troligtvis många gener som tillsammans påverkar ögonfärgen.

Lokes ögon. Han har lite blått i sitt bruna öga och lite brunt i sitt blå öga. Det bruna i det blå ögat är en betydligt mörkare brun än vad hans bruna öga är. Han har även olika blå och bruna skiftningar i respektive öga.

1. Denna svarta aussie med bara lite vitt har blå, nästan vita ögon. 2. Detta är en blue merle som har mörkt bärnstensfärgade ögon. Man ser också tydliga fläckar av mörkare brunt i ögonen. 3. Denna blue merle har olika nyanser av brunt på sina ögon och det mörkare ögat är marmorerat med blått. Från ASHGI.

4. Den här valpen har grönaktiga ögon, vilket ska vara vanligare hos red och red merle. 5. Denna aussie har ljust bärnstensfärgade ögon. 6. Det här är en så kallad sable merle, vilket inte är en godkänd färg. Hans ögon är varg-gula. Från ASHGI.

7 + 8. Båda hundar uppvisar så kallade "split eyes", där ögonen alltså är symmetriskt tvåfärgade. 9. Ett tydligare exempel på det som kallas marmorering. Från ASHGI.

Vitt

Vitt (eller brist på pigment) är problematiskt inom rasen och överdrivet mycket vitt kan leda till flera defekter, som dövhet, synproblem och ögondefekter. Det finns flera orsaker till vithet, men den man främst hör talas om är parandet av två merles vilket ger homozygota merles i en kull. Merlegenen är semiletal, helt enkelt inte alltid dödlig som letala gener är. Det är inte tillåtet att para två merles med varandra just för att det kan producera homozygota merles som nästan alltid får stora problem.

Detta är en homozygot merle. En stor del av irisen saknas. Från ASHGI.

Detta är också en homozygot merle. Den lider av microopthalmia - onormalt små ögon. Det kan se olika ut från individ till individ, hos vissa är båda ögonen mindre, eller så kan ett öga var mindre. Från ASHGI.

Denna homozygota merle har inga ögon alls, så kallad anopthalmia. Från ASHGI.

Den här hunden har en "sprucken" pupill. Synförmågan varierar hos individerna, men det är vanligt att de åtminstone är mycket ljuskänsliga. Även brunögda kan råka ut för det. Från ASHGI.

Mitt intryck av min Australian shepherd

Någon utpräglad vaktinstinkt och reservation mot människor har jag inte märkt av hos Loke. I lägenhet ingenting, när vi flyttade till kvarnen på landet och han således fick en ”gård”, så märkte vi pyttelite vakt på det sättet att han gav skall när någon kom. Vilket ju faktiskt var välkommet. Annars inget mer. Reserverad mot människor är han definitivt inte, man blir nästan sårad ibland över hur enkelt han verkar kunna byta matte. =P Men Loke fick också vänja sig tidigt vid att det sprang flera olika människor i lägenheten och passade honom när han var valp. Jag hade föreläsningar några timmar i veckan, så han hade många valpvakter som kelade med honom. ;) Han blir mycket glad när det kommer besök och han har gjort bra ifrån sig på sin terapihundspraktik. Vi har testat en gång när han var 6 månader om det fanns något intresse för fåren hos hans uppfödare. Det fanns det, men mer än så vet vi inte... En god kamrat är Loke absolut, han är med i vått och torrt, gråter man så sätter han sig bredvid och lägger huvudet i knät eller på ens axel om man sitter på golvet och han låter sig kramas. Arbetsnarkoman är han definitivt och kan köra på 4 timmar i sträck med exmpelvis lydnadsträning (it has been done). Absolut inget jag rekommenderar att göra ofta, men rent tekniskt så finns kapaciteten där så att säga... Just Loke är utseendemässigt nog inte en aussie som följer rasstandarden kanonbra, men jag vet inte för jag har inte ställt ut honom. Jag kan tänka mig att han inte har tillräckligt med ”maskulin framtoning”. Grälsjuk är han inte heller, däremot pratglad. ;) Han pratar MYCKET. Det är knorranden och morranden, ”moff”-ljud, (i brist på annat att kalla det), pipanden i varierande längd och höjd... Han har även börjat sjunga (yla) emellanåt. Han sätter faktiskt igång sig själv genom att hoppa eller bita på sin pipleksak, jag vet inte varför, men han verkar göra det medvetet. =P Man har aldrig tråkigt med en Australian shepherd.
När jag nu sitter här med en aussie så kanske det förvånar många om jag säger att min favoritras alltid varit irländsk varghund? ;) Men som jag skrev i ett inlägg för ett tag sedan så skaffade jag hund utifrån vad jag faktiskt ville göra och inte efter vad jag tyckte var ”sött” eller ”snyggt”. Och en varghund har helt klart begränsningar arbetsmässigt, även om de är snygga. Nu är det dock svårt att föreställa sig att man skulle ha en annan ras än aussie! Men troligtvis kommer det ju faktiskt bli så, eftersom jag vill ha en mindre hund också och det kommer inte bli en ”mini-aussie”. ;P

Mina läsare

2011-06-07T12:13:00.004+02:00

Senaste tiden har jag fått lite feedback från mina läsare. Det tycker jag är jättekul! Jag har en räknare som ger mig statistik över hur många som besöker bloggen, men någon personligare info än så får jag inte från den och det är därför svårt för mig att veta om jag skriver något intressant eller om folk bara råkar glida in här och sedan drar vidare. =P

Nu verkar jag trots allt ha i alla fall en liten skara som följer bloggen och då blir jag ju desto mer motiverad att uppdatera oftare. Men då kommer vi till det stora problemet - jag har svårt att bara ordbajsa om ditten och datten, jag vill gärna ha något särskilt att säga när jag bloggar.

Så hjälp mig nu, läsare! Vad vill ni att jag ska skriva om? Ge mig inspiration!

De senaste påhittigheterna

2011-05-19T13:44:00.003+02:00

Jag tar sådan tid på mig att göra videos. =P Men men, till slut dyker de upp, som nu. ;) Här är en del av det senaste vi haft för oss den senaste tiden. Jag rekommenderar att kolla på filmen i helskärmsläge, för filmen blir så väldigt liten när den anpassas till bloggens bredd.

Cesar Millan och alfarullningar

2011-05-16T16:47:00.004+02:00

Loke och Speja leker. Speja gillade att kullerbytta över på rygg och socka till Loke på hakan med tassarna.

Jag följer en del hundforum på nätet och är ju själv sajtvärd för Klickerträning iFokus, ett forum där det hittills varit rakt igenom trevlig stämning. Vanligt på forum är ju dock att det lätt blir hätskt - och särskilt när det kommer till något så laddat som hunduppfostran verkar det. Jag läste idag ett inlägg där trådskaparen hade sett ett avsnitt där Cesar lägger ner en pitbull och kallar dem gladiatorer. (Avsnittet med pitbullen Emily). Trådskaparen skrev att den kunde se lättnaden hunden fick efter "rullningen" (så kallad alfarullning). Den här "lättnaden" får man se ca 1 minut in i klippet. Notera att han har gjort nylonkopplet till en snara (kalla det strypkoppel om det känns bättre, men hela konceptet med strypkoppel är en snara) kring halsen där det är som känsligast - en nylonsnara lossar inte upp sig automatiskt när trycket släpper, utan Cesar måste själv lätta på snaran. Är hunden lättad över att någon sagt åt den att bli calm/submissive? Eller kippar den efter andan? Notera hur Cesar håller kopplet spänt alldeles nära halsen strax innan Emily slaknar på backen och då släpper han och lossar upp öglan lite.

Trådskaparen skrev att flera inne på hundforumet ju är emot "alfarullningar" och att hon reagerat på att Cesar sade att hundar gör detta med varandra och att det ju stämmer när man tänker efter, trådskaparen hade sett det i verkligheten.
Själv har jag aldrig sett detta hos fungerande hundar, men liknande i dysfunktionella vargflockar (vargar i fångenskap). Det jag däremot ser ganska frekvent är hundar som aktivt fjäskar för andra genom att bland annat lägga sig på rygg, komma underifrån och slicka i mungiporna m.m. Ska man prata varg, vilket fortfarande är så populärt i hundsammanhang, så brukar det räcka med blott en säker kroppshållning från någon i föräldraparet för att det frivilliga fjäskandet ska sätta igång hos övriga. Men en väl fungerade (vild) vargflock har få dispyter och visar snarare mer tolerans än dominans. Sammanhållningen i flocken är viktig för dess överlevnad och om hane 1 och hona 1 ständig skulle "trycka ner sina underordnade" (som ju i en vild vargflock är avkommor som de investerat sina gener i) så skulle troligtvis vargarna utvandra från flocken i stor grad. Hundflockar ses sällan vara uppbyggda lika tajt som en vargflock. Det är oftare lösare grupperingar och de parar sig hur som helst och är inte enbart förunnat ett föräldrapar. Jag kan rekommendera Freddy Worm Christiansen, en beteendebiolog som studerat vargar och hundar i över 35 år.

Hur som helst, för att återgå till det jag läste på forumet. Trådskaparen undrade varför vi som är emot alfarullningar är emot en sådan naturlig sak och jag tänkte ta upp här det jag tog upp där. Det var även ett Millan-fan som kom med det vanliga påpekandet att Cesar ju jobbar med problemhundar "vilket ingen tycks förstå", hundar som skulle dö utan honom...

För det första. Cesar jobbar med alla sorters "hundproblem", inte bara problemhundar med avancerade problem. Hundar som inte gillar att bli borstade eller drar i kopplet tar han sig ju också an - med samma tillvägagångssätt. Bara för att Cesar sänds på TV betyder det inte att hans sätt är enda sättet att träna ("rehabilitera") hund, eller ens bästa. TV har lite med verkligheten att göra.

Jag skulle själv aldrig rekommendera någon att göra så, även om det skulle funka. Man riskerar mycket på att hota ett djur som man avser ha en hållbar relation till. I bästa fall förstod hunden att matte gjorde detta obehagliga med mig för att jag hoppade mot den andra hunden, jag vill inte att hon ska bli obehaglig mot mig igen så jag låter bli att göra så (en relation jag själv inte skulle vilja ha till min hund). Mer troligt är att hunden kopplar ihop obehaget med dig uteslutande, med resultatet att den undviker dig, vill inte att du tar på den, försöker försvara sig i framtiden osv - alternativt kopplar ihop andra hundar=obehagligt och problemet kvarstår/förvärras. Ska man använda sig av bestraffning på detta sätt så krävs det att man är alldeles exakt för att det ska kunna funka och ge önskat resultat och att straffet är tillräckligt hårt för att det inte ska hända igen. Annars måste du istället ta i ännu mer nästa gång och alltså bli ännu mer obehaglig. Det är inget magiskt med en hund på Cesars show som ser foglig ut efter en dust med honom. Vid det laget har hunden översköljts av det den tycker är obehagligt/ogillar (låt oss fortsatt säga andra hundar på promenad) samt Cesars "psykologi" med att dra åt en snara kring halsen där det är som känsligast, nedtryckningar i marken närhelst (hur ska hunden veta vad saken gäller direkt) främlingen i kopplet (Cesar) känner för det och fasthållning där tills man är "avslappnad/undergiven". Vare sig det handlar om en hund eller människa - utsätt en varelse för en stress av den kalibern och den kommer att stänga av till slut. Med vad som verkar vara ett stiligt "calm/submissive"-resultat i TV-rutan.

En hund som ligger på sidan är inte per default undergiven. Eller lugn.

Sedan finns det ju otroligt många hundtränare runtom i världen som lyckas rehabilitera hundar med aggressionsproblem och det Cesar kallar "red zone", (samt också lära hundar att gå fint i kopplet =P), utan att någonsin göra en alfarullning, hänga i kopplet eller "dominera" hunden. Bara genom att använda sig av inlärningspsykologi som är konstaterad att den fungerar, (positiv förstärkning/negativ bestraffning), grundad i forskning och styrd av etik. Exempelvis kan vi ta Sophia Yins klipp med counter conditioning av en Jack Russell terrier som skulle avlivas för att den var aggressiv mot barn och hundar. Den tänder till otroligt lätt när hon först börjar jobba med hunden, det räcker med att hon blåser den i ansiktet för att den ska gå till attack. Sophia Yin utbildade sig till veterinär och blev färdig 1993, men då hon ute på fältet snabbt upptäckte att fler djur avlivades på grund av beteendeproblem snarare än medicinska problem, så skaffade hon sig även en Master's in Animal Science med betoning på djurs beteenden (hennes CV finns online).

Cesars "metod" skulle istället gått ut på att trycka till denna hund tills den blev "calm/submissive", genom att utsätta den för det den reagerar mot och då göra det obehagligt för den. Hade han blåst på hunden så hade han sedan tryckt ner den när den reagerade, eller kört in handen/foten i magtrakten där inga ben skyddar, alternativt hängt hunden i strypsnaran för att "dominera den" och visa vem som är packleader. Kanske hade det gett samma önskade resultat som för Sophia Yin: hunden slutar attackera. (Jag tror inte det, inte hållbart i längden i alla fall, men vi säger att det funkade för evigt nu). Men. Vad känns i magtrakten som det mest korrekta sättet att behandla en levande varelse? Vad känns etiskt korrekt? Vilket verkar mest säkert för alla inblandade?

Här dominerar Molly Loke och tar över ledarskapet. ;P

På hundöarna

2011-05-16T16:11:00.003+02:00

Loke är en riktig "splittare" märkte jag vid senaste tillfället på hundöarna. Av en ren slump träffade vi bland annat Lokes syster Mellie där samtidigt. Mellie vill inte ha vilken hund som helst inpå sig och säger ifrån mycket skarpt och kunde rentav bli rätt grinig. Plus att det var några andra hundar där också där det ibland började bli lite för grinigt. Loke ska springa emellan hela tiden när det blir för spänt, alla ska vara sams och leka. =P

Lokes syster Mellie i förgrunden.

Den här lilla tjejen på 12 veckor hette Tyra.

Krokushund.

Klickerträning

2011-05-05T19:48:00.004+02:00

I en månad har jag hållit tyst medan det jobbats med sajten, men nu får jag äntligen tala om den. Klickerträning iFokus, med mig som sajtvärd, har lanserats och det är fritt fram för vem som helst att vara med nu, inte bara inbjudna. =)

Det var någon som kommenterade sidans existens med att det "ju är ett så litet ämne, finns det material att skriva om?". Håller ni med om det?

Emily Larlham var här

2011-04-22T20:00:00.015+02:00

Jag filmade inte så mycket under helgen, men här är en liten video med en del av det material jag hade i alla fall.

Jag har tidigare nämnt här på bloggen att Emily Larlham skulle komma till Sverige. Jag var naturligtvis snabb med att boka en plats när hon upplyste mig om det och i helgen som var så besökte hon äntligen Stockholm. =) Tyvärr hade hon blivit sjuk och det märktes att hon inte orkade fokusera helt på seminariet. Det betyder dock inte att det var bortkastade pengar, för jag är mycket nöjd. För den som är intresserad av klickerträning är det en riktig dröm att lyssna på Emily. Det var också kul att det verkade som att alla deltagarna redan var insatta och tränade mycket med sina hundar. Flera hade adopterade hundar från utlandet.

En stor del av seminariet var praktiskt inriktat på tricks. Bland annat fick hundarna öva på spontanitet och kreativitet genom lekarna "101 saker att göra med ett objekt" och "101 saker att göra utan ett objekt". Enkla lekar som kort går ut på att alla initiativ hunden tar förtjänar klick/belöning. På kortet är det hunden Trish som används som demo-hund. Allt hon gjorde med hinken tjänade hon på - titta på den, nosa på den, sticka ner huvudet i den, putta den etc. Jag har lekt dessa lekar med Loke förut, men det skadar aldrig att upprepa dem.

Emily pratade också om så kallade "default behaviours". Att lära in att den kopplade hunden exempelvis alltid ska lägga sig ner (om man inte sagt något annat) om man sätter sig i en stol, att den alltid låter bli mat på bordet och liknande. En annan viktig sak var att bygga upp en stor variation av betingade sekundära förstärkare. Jag orkar inte gå igenom det på bloggen, men lite av det visas i videon jag klippt ihop om helgen.

Bakdelskontroll, som är särskilt bra att hundarna kan om man vill göra komplicerade tricks för freestyle och annat, fick vi också öva på. Jag gjorde det redan när Loke var valp, men sedan har det liksom glömts bort lite längs vägen och han är dessutom mer benägen att svänga åt det ena hållet än det andra= dåligt. Jag måste ta upp detta i träningen igen.

Rasmus' lilla YipYap

Något Emily inte demonstrerade, men pratade om, var att bygga lugn i sin hund. Detta är högst aktuellt för mig och jag hade gärna sett ett helt seminarium där vi bara pratade om sådant. ;) Sista dagen bad jag även Emily om lite personliga råd för mig och Loke om just att bygga lugn och jag fick en stund ensam med henne. Jag har en smart hund och är inte en tillräckligt bra tränare än, så jag har gjort felet att jag snarare fått det till ett trick från Lokes sida, att låtsas vara lugn så att säga. Ställer vi oss för att vänta på bussen eller något, så lägger han sig och kanske ser ganska passiv ut, men i själva verket är han mycket aktiv och inte avslappnad, väntandes på att belöningarna ska komma eller något ska hända. 9_9 Han försökte lura Emily också och hon genomskådade honom. Nu gäller det bland annat att belöna de där exakta ögonblicken då han inte tänker på godis, när han börjar "dagdrömma" eller vad man ska säga. =P Och ingen klicker i den träningen. Hinner han se att jag är på väg med en godis är det försent. Emily pratade också länge om Premack-principen på seminariet och den verkar fantastisk om man lyckas... Principen går kort ut på att ett mer troligt beteende förstärker ett mindre troligt beteende. Ett mer troligt beteende görs beroende av ett mindre troligt beteende (du kommer bara få äta glass om du först äter upp broccolin). Eller en hamster som alltid vill rymma ur buren (mer åtråvärt) kan förstärkas att klättra upp i handen (mindre åtråvärt) genom att erbjuda handen som det enda sättet att komma ut ur buren. Premack kan ge den starkaste inkallningen någonsin om man får till det. =) Emily pratade också om att tänka utanför ramarna när man löser problembeteenden och liknande. Om en hund är reaktiv mot människor med hattar, så kör inte bara counter conditioning, utan träna in hattar som en sekundär förstärkare. Exempelvis.

En stor del av seminariet handlade givetvis om tricks! Hon pratade om targets och hur man kan använda i princip alla delar av sin kropp som target och gick igenom hur man gör baklängeskedjor, som jag nu äntligen förstod vitsen med!

Loke fick vara demo-hund några gånger. =)
Bilden tillhör Mickan

Emily är otroligt trevlig. Det var inte ett hårt ord mot hundarna under seminariet och aldrig tappade hon tålamodet. Intrycket hon gett på YouTube var med andra ord inte falskt. Jag är glad att jag äntligen fick träffa henne, efter att ha korresponderat över mail då och då under ett par års tid, även om jag önskar att jag kunnat umgås med henne mer. Det verkar som om Emily trivdes väldigt bra i Sverige också och har fått flera nya vänner efter den här resan. =) Jag hann även byta några ord med Rasmus från R+ och beundra Mickan och en av hennes hundar på avstånd, blev aldrig av att jag gick fram och sade något. ;P

Jag har velat lära Loke att "strutta", men inte vetat hur jag ska lära in det, så i slutet av seminariet när Emily bad oss komma med egna förslag på vad vi ville göra, så bad jag henne visa "strutta" eller "prancing", då. Loke fick vara demo-hund och det räckte med bara ett par klick så hade han börjat förstå. =) Jag är stolt över Loke, han skötte sig bra trots alla störningar.

Jag glömmer alltid att ta av mig glasögonen...

Hjärtformad bokeh

2011-04-06T16:00:00.005+02:00

I skyltfönstret i bakgrunden hade affären sådan där "julbelysning". Mycket tacksamt för bokeh-effekt. OBS alltså att hjärtformen inte är photoshop:ad, utan det ser ut så på det faktiska kortet.

Kärleken till min hund är så stor att den smittar av sig på mina kort! ;)

Häromkvällen var jag i Gamla stan i Stockholm och hade Loke med mig. Jag hade tänkt ta lite kvällsbilder i de gamla kvarteren, men det blev istället att jag testade att jobba med formad bokeh. Vanligtvis tänker man oftast på de där suddiga rundlarna man ser i bakgrunden på porträttfoton med kort skärpedjup och det är mycket vackert och eftersträvansvärt för just det. Man kan dock göra betydligt mer med bokeh, bland annat hjärtformad då, som på dessa fotografier. Gör det desto mer kreativt och roligt!

"Ska du fota länge till, matte?"

Loke tittar ut över det spännande myllret av människor i Gamla stan.

Finaste kvällshunden.
.

En glimt av vår

2011-03-19T22:48:00.002+01:00

I ett par dagar hade vi vårljus och värme. Förhoppningsvis är det strax tillbaka.

Emily Larlham kommer till Sverige 2

2011-03-15T20:51:00.005+01:00

Schemat är klart för seminariet med Emily Larlham! Det finns ett fåtal platser kvar - intresserade kan ta kontakt med R+. Jag ser fram emot de här dagarna SÅ mycket! Även om vi kan en del av de här sakerna, så tror jag att det kommer vara otroligt lärorika dagar. =)

Dag 1
Doggie Improv -Warm up: 101 things to do with an object, 101 things to do without an object, then discuss. Learning how to learn.

Positive Interrupter -How to interrupt a dog’ s unwanted behavior without using punishment, and how to get sustained attention and interest.

Default Behaviors –How to train ‘situational cues’ or ‘default behaviors’ / Example: When on leash and owner sits in a chair, lie down unless told specifically what to do. Default leave it, stay behind a visual barrier and more.

Canine Communication -Using voice, touch, body language and reinforcement to communicate. How to incorporate calming signals into training.

Building a calm foundation -A calm dog is a thinking dog. How to build calmness. For use with reactive dogs, as well as competition dogs.

Advanced Targeting -Sustained targeting, targeting with unusual body parts. When and how to apply targeting.

Handling exercises -How to condition handling and how to use handling in training. Handling games for shy and reactive dogs. Chin rests.

Motivational Games -Building drive. Capturing and building attention and focus.

Problem solving -Thinking outside the box for solutions to new ways of training tricks, or solving unwanted behavior. Example: Dog reactive to people in hats -don’t just use counter conditioning, build hats as a conditioned reinforcer!

Question and Answer

Dag 2
Building a bank of Conditioned Reinforcers -How to condition a large variety of secondary reinforcers.

How to make behaviors reinforcing in themselves -Using a behavior that is a conditioned reinforcer to reinforce a behavior chain. Example: A retrieve can reinforce heelwork.

Variety -It’s not about how long you train but WHAT you train in each session.

Setting a training plan -and sticking to it! -How to not get stuck on the same level of reinforcement, working on multiple behaviors. Cross training. Moving onto a variable schedule quickly!

Crazy Tricks Lab! -Coming up with crazy ideas and making them a reality.

Rear end awareness -How to teach rear end awareness, and apply it to teaching tricks and heelwork.

Back Chaining -Using back chaining for competitions, tricks, and more.

Using Premack -To build focus on handler, build the strongest recall possible.

Generalizing -Generalizing behaviors to the rest of the world, not just your living room.

Question and Answer

Smygtitt på bröllopsklänningen

2011-02-27T17:41:00.005+01:00

Till sommaren gifter vi oss! =) Trots att vi kommer att ha en förhållandevis liten och enkel tillställning, så är det så himla mycket som ska fixas. Bara en sådan sak som vad man ska ha på sig visade sig bli en stor grej. Alla förväntade sig att jag skulle ha något "ovanligt", något otypiskt för bröllop, kanske något medeltida eller liknande, typ. Absolut inte något vitt. Ledsen att göra er besvikna. ;) Visserligen är det inte en bländvit klänning, men den faller ändå under kategorin av "olika nyanser av vitt". =P
Vi har letat i flera månader! Vi hittade också en klänning som var mer eller mindre exakt vad jag ville ha. Begagnad hängde den och samlade damm i en vintagelada ute på landet. Härligt gedigen broderad spets, jag älskar det! Tyvärr passade den inte bra på flera olika plan, så vi fick överge den. Visst hittade vi liknande i bröllopsbutikerna, men då talade vi summor från 15000 och uppåt och de gick inte att hyra. Inte ett alternativ för bara en dag av ens liv. Jakten fortsatte. Alla klänningar verkade vara översållade av gnistrande stenar och annat som jag ogillar. Och baraxlade klänningar verkar generellt vara i ropet, vilket jag inte gör mig särskilt bra i.
Förra veckan gjorde vi ett sista desperat besök i en affär vi tidigare missat. De säljer uteslutande klänningar från ett danskt märke. Där hittade vi slutligen en klänning som kändes bra. Inte på långa vägar mitt ideal, (tidigt 1900-tal, liknande denna: Vintage collection eller denna), men den är fin och satt bra och priset var oslagbart. Vi hade turen att just den enda klänning som dög var på rea. Vi hade inte ens kunnat köpa tyg till en egensydd klänning för det priset kan jag säga. =) Helt klart ekonomiskt försvarbart för vår tajta bröllopsbudget. Ni får givetvis inte se den, men jag publicerar en liten detaljbild till er nyfikna. (Klänningen är inplastad och väl skyddad från fällande hundar och katter, därav det lite konstiga skimret på delar av kortet.)

Lite spets får jag trots allt! Och blingblinget är åtminstone diskret. Det är faktiskt en riktigt söt klänning. =) Hoppas jag också kan se lite söt ut på Dagen.
.
.
.