Perfekt, jag ropar till när det är fixat!

Men jag kan ändå inte hjälpa att undra; de tillåter avstängning av funktionen – kommer vi inte missa den största målgruppen av offentliga organisationer eller större företag som krampaktigt håller fast vid ett decennium gamla webbläsare? Att vårt liv ändå inte kommer bli bättre då kunderna oftast sitter i gamla versioner?

While the benefits of upgrading are numerous, we recognize that some organizations and individuals may want to opt-out and set their own upgrade pace.

Men ändå, grattis till de som inte vet, kan eller bryr sig om att uppdatera det viktigaste programmet de har installerat! Nu ska vi bara bli av med version 7 också …

 Att sitta i ett fikarum och lyssna på varför robotar är bättre än äpplen är en sak. Men att försöka göra det till en filosofi eller ett personligt uppdrag att ständigt motarbeta eller spydigt dräpa ur sig kommentarer om saken är något helt annat. Har du inte tänkt på att du kanske har fel? Att dina åsikter inte alls stämmer överens med mina idéer vad som fungerar för just mig?

Det pratas väldigt mycket teknik nu för tiden. Det talas om äpplen, robotar och flygande fönster. För vissa är diskussionen en kamp och något som känns som ett försvarstal varför man inte köpte konkurrentens dito.

Tyvärr utspelar sig denna smått löjliga debatten inte bara i fikarum, på sociala medier eller över en öl på krogen. Den pågår i beslutande kretsar om vad som ska fungera för vilka eller vilka enheter som ska tillåtas och varför.

Personligen tror jag på plattformsoberoende. Att vad du än använder för pryl så är det ändå bara en front till det du vill komma åt bakom. Det kommer inte spela någon roll att du kramar ditt äpple eller spelar flipper med din pingvin, det kommer fortfarande te sig exakt likadant som att du tittade in genom fönstret.

Jag känner också att det måste komma ett nytt tänk. Ett tänk på vem som ska använda utrustningen för att skapa sin egen nytta. Ett fokus på användaren, inte funktionen är vägen vi ska gå. Om du ska köpa in något som påverkar mängder av människor så måste du alltid sätta dem i fokus. Vad vill de? Hur hjälper detta deras uppgift? Kan vi förenkla för dem? Hur ser vi till att de kommer gå härifrån med ett leende för att allt bara fungerar?

Så ser det nästan aldrig ut idag.

Jag hörde en mening någonstans som har fastnat så hårt att jag hela tiden använder den så fort någon försöker sig på den banala diskussionen ovan:

“Vad jag vill ha är digital ergonomi, därför passar denna produkten bättre för mig. Vad som sedan passar dig är ingenting jag vet något om.” 

Så skit i att jämföra äpplen, robotar och fönster, men ännu mer – se till att öppna ögonen och se helheten. Det som inte passar dig passar kanske mig eller han där borta. Ditt ytterst personliga perspektiv är oftast värdelöst i det stora hela. Sluta lås in mig i en miljö som aldrig kommer fungera för mig, ge mig frihet att välja och jag kommer ge dig underverk.

- Mitt bud, på min pryl?, är så klart det priset som jag sätter i min annons, det är inte där för syns skull. Jag är öppen för prutning, om inget annat nämns, men du får ju i så fall berätta vad du är villig att betala – inte vad jag vill gå ner i för pris. Mitt största intresse med Blocket är att bli av med en pryl i utbyte mot så mycket kontanter som möjligt.

- Nej, jag är inte intresserad av din gamla farsas skinnpaj, ett fiskespö eller en musse pigg-klockradio. Jag försöker bli av med prylar, inte samla på mig fler. Själv samlar jag på papper med (ofta) döda gubbar/gummor som kan användas i butiker i utbyte mot andra prylar.

Låt oss nu göra affärer.

Jag kämpar vidare!

En ungefärlig lösning, efter lite googlande, hittades på CSS-Tricks. En snabb modifikation senare så var det löst.

Så här gör du Facebooks Like Box och Twitter Follow Button responsive:

.fb_iframe_widget iframe[style], iframe[style].twitter-follow-button { width: 100% !important; }

Håll till godo.

(Förresten, responsive på svenska – vad säger ni? Använda responsivt(?)/tillgängligt/mottagligt eller vad? Svårt att hitta ett bra ord…)

Det började den 28 oktober …

Vinden tjöt ute och min lås-knapp hade slutat fungera på min iPhone 3GS. Dags att göra slag i saken tänkte jag. Det är dags att byta upp sig.

Ringde Tre, som för en gångs skull var hjälpsamma och snabba, och bad om en slutfaktura. Öppnade min laptop och surfade in på telia.se. Ett par minuter senare var nytt abonnemang, ny telefon och ett nummer hade bytt operatör.

Direkt fick jag bekräftelse att numret bytte operatör, bekräftelse på min beställning hos Telia och det var dags att korka upp fredagswhiskeyn.

Onsdagen den 2 november …

I natt byter numret operatör. Ingen telefon eller sim-kort i sikte. Kontaktar den otroligt trevliga och hjälpsamma kundtjänsten som berättar att den är på väg. Efter att jag förklarat att mitt nummer är samma som jag skulle få koden att hämta ut telefonen med så sätter han även upp en bevakning och mailar mig trackingnummer direkt när den är skickad.

Torsdagen den 3 november …

Jag får mail från trevlige herrn på kundtjänst att det enbart är att tralla ned till Telia om jag inte får sim-kortet innan jag får telefonen.

Helgen går och måndagen kommer

Äntligen är telefonen på gång, även om en liten stad kallad Ånge ligger i vägen. Att vara utan mobil är, konstigt nog, krångligare än vad man tror.

Tisdagen den 8 november …

Dagen kommer gå till världshistorien som en av de konstigaste någonsin. Passar på att hämta mobilen på lunchen och smsar, med iMessage som tack och lov inte kräver en operatör, sambon att återkomma om sim-kortet hade kommit. Det hade det inte. Efter jobbet var det alltså direkt till lokala Teliabutiken som gällde. Vad som hade hänt var:

• iPhonen hade anlänt utan problem
• Beställning på nummerflytt fanns inte någonstans
• Numret fanns i något slags digitalt vakuum
• Ett abonnemang fanns inte att hitta på namnet “Andreas Johansson”

Kontentan: Står med en telefon, utan abonnemang och utan sim.

Enkel match att fixa tyckte jag. Men killen i butiken tyckte inte det. Eftersom jag redan hade fått mobilen så kunde inte han lägga till ett abonnemang och simkort. Alltså, tyckte han, att jag skulle kontakta kundtjänst via telefon.

Notera att jag vid detta laget blev lite paff. Svaret blev kort: – Hur ska jag kontakta kundtjänst utan telefon med ett nummer som svävar i det blå någonstans på gränsen till det digitala helvetet? Han höll motvilligt med.

Jag fortsatte med en mindre monolog att jag bytte operatör för att slippa detta, att vårt förhållande trots mina förhoppningar inte alls började speciellt bra och att han borde lösa problemet – inte stå och skyffla över ansvar på någon annan i en telefon någonstans i skåne.

- Nåväl, avslutade jag, eftersom jag inte är registrerad eller att det står något om varken mig, mitt nummer eller vad som beställts i ert register. Då borde jag alltså ha gjort årets klipp? En ny iPhone 4S för ynka 495 spänn! Jag tar och ställer mig här utanför och säljer den till högstbjudande och fixar om processen direkt efteråt!

Men killen tyckte detta var en lite väl bra deal. Han kontaktade en annan person i butiken och på två magiska sekunder hade ett sim-kort, flyttat nummer och en ursäkt landad i min famn och jag var på väg ut från butiken.

Det är ett under vad man måste kämpa för att bli nöjd med hela telefondelen av sitt liv …

Dokumenterade det hela via Twitter under tiden i butiken, från min jobbtelefon. Mystiskt att han inte noterade den när jag snackade om att jag inte kunde ringa ;)

Ber om ursäkt för stavfelen, en HTC Wildfire är ingen mobil som går att skriva på.