Internet är ett fantastiskt medium, men det är viktigt att aldrig stjäla av andra. Jag angav en gång en källa fel här på bloggen och fick en surpuppa till fotograf på halsen som krävde massor med pengar. Jag hade hänvisat till hemsidan, men glömt att nämna hans namn. Ett klantigt fel. Men sällan har jag blivit så förolämpad förut. Ursäkter och ett erbjudande att publicera en offentlig ursäkt föll platta. Och dyrt blev det – fastän fotot egentligen var licensfritt. Det är förstås typiskt att sånt alltid händer mig. Det finns så otroligt många bloggar som inte anger källa för fem öre. Många är inte medvetna om upphovsrätt – eller struntar i det. Men de åker aldrig dit. Jag anger källa och åker dit ändå.

Jag tycker i alla fall att det är roligt när man som hobbyfotograf kan dela med sig av fina bilder. På det viset är Internet i det stora hela för mig mer gemenskap än en systematisk jakt på fel eller utnyttjande av andras arbeten.

I dag är inte bara ättikan utan synonymordboken min bästa vän. Jag pysslar med ett ganska roligt projekt, där jag sammanställer positiva och negativa svenska ord. Där får man sig verkligen en tankeställare vad gäller det egna ordförrådet. Vad få ord man svänger sig med i vanliga fall. Här ska det bli ändring.

Det var länge sedan jag var där uppe i trakterna, med kameran i högsta hugg för att få korn på något gammalt industritorn som står här och var som skelett efter en svunnen tid. Hoppas jag har tur och har vägarna förbi den forna kol-och stålregionen lite senare i år.

Så här ska det i alla fall se ut.

Sascha var duktig pojke och åt för två i går.

Det har blivit väldigt mycket internationell mat på senaste tiden. Kvällens middag bestod av Ostfondue med extra vitlök och massor med vitt vin som fick koka in ordentligt. Jag bara älskar den rätten. Min första kontakt med ostfoundue var genom Kalle Anka. Ni vet när Kalle, Långben och gänget åker till Schweiz och köper falska gökur och trasslar in sig i klibbiga osttrådar. Ja, redan då tyckte jag att ostfondue verkade spännande.

Hmmm … bestod inte mitt nyårslöfte delvis i att äta mer lokal mat? Hehe, bra då att jag bokat bord på beryktade Hofbräuhaus på min födelsedag om någon vecka. Då ska det banne mig firas på äkta bayerskt vis! Ein Prosit der Gemütlichkeit, säger jag bara!

Jag låg som vanligt vid Oscarsgalan och försökte tvinga mig själv att vara vaken. Självklart lyckades jag pina mig igenom den pinsamma röda-mattan-tortyren, där pinsamma reportrar ställer ytliga och pinsamma frågor. När hela festligheten drog igång vid tre på morgonen slocknade jag som ett värmeljus. Lite snopet har jag fått ta igen allt på Youtube i dag.

Jag tror att svenska och tyska reportrar är precis lika fruktansvärda på röda matten i L.A. Jag var nära att dö flera gånger, t.ex. när Sandra Bullock tvingas prata tyska eftersom hon ju bodde i Nürnberg tills hon var 18. Lite irriterat sade hon något i stil med ”Gå och borsta tänderna!”.

”Din nominering betyder ju i princip att Tyskland har chans att få en Oscar”, plågade reportern lilla, söta Frau Bullock. Sedan avslutades pinan med att hon fick motta några påsar Gummibärchen. Jag tror jag dör. Jag har alltid hatat när kändisar måste outa sig som annan nationalitet eller prata på andra språk. Jag minns när Pearl Jam blev intervjuade av någon korkad TV-brud för massor av år sedan. ”Jam heter sylt på svenska, kan du säga sylt?” Gaaah! Prata om deras yrke istället!

Men Christoph Waltz har verkligen förtjänat sin Oscar. Vilken toppeninsats han gjorde i filmen. Han som tidigare mest är känd från lite halvbra tyska TV-serier. Respekt säger jag bara.

Efter att ha njutig av äkta vår ett litet tag kom bakslaget i förrgår: All jäkla snö kom tillbaka.

Lite uppsnoffsat för det stora kalaset.

Massor med mat.

Massor med kramar och presenter vid 12-slagen (och lite show-off à la Karin).

En jättefin fest, men jag är fortfarande väldigt trött och hängig. Ska jobba lite på kvällen, men sedan går vi nog ut och hittar på något gott att äta. Syra-bas-balansen lägger jag åt sidan i dag. Pizza med extra ost känns mer rätt!

Därför är klockan 12 och jag befinner mig i sängen med frukostbricka. Bara tanken på att gå utanför dörren är ångestladdad. Istället pysslar jag med att lära mig tycka om honung. I dag stod de nyinköpta sorterna vildblomshonung och bergsblomshonung  på tur.

Det är nämligen så att jag har mäktiga aversioner vad gäller honung. Jag förknippar honung enbart med äckligt honungsvatten som man som barn fick att dricka när man hade hosta. Jag bara ryser när jag tänker på den där otäcka koppen med klibbigt, sötsliskigt vatten. Jag har därför alltid undvikit honung så gott jag har kunnat.

Men egentligen är det ju både gott och nyttigt och perfekt om man vill söta utan socker. Sascha dricker mjölk med honung, brer honung på mackan, sötar teet med det osv osv. Därför har jag börjat testa igenom olika sorter. De flytande fungerar bäst. De där sega sorterna som man måste sleva ur burken får mig nästan att spy. Så till dagens test: Bergsblomssorten fungerade inte alls, den smakar exakt som honungsvattnet gjorde på sin tid. Huga! Vildblomshonungen låg på gränsen med en eftersmak som tyvärr tangerar honungsvatten även den.

Efter många försök måste jag säga att den enda honungen jag kan säga att jag tycker om är akaciehonung som jag köpte för ett tag sedan. Den är lättare i smaken än alla andra och smakar faktiskt jättegott (särskilt på naturyoghurt). Resten ger jag upp.

Dings – kan användas för allt man inte vet vad det heter, t.ex. ”der Dings-Mann” eller ”die Dings-Frau”. Hos vilken tandläkare går du? Han i det där dings-huset du vet. Finns även i kombinationen Dingsbums och Bumsdings. Det är bara att köra på: ”Kan du fylla i det här Dingsbums”, ”Jag ska bara hämta barnen från Dings”, ”Det var någon Dings-Geschichte” … och så där. Ett perfekt ord att stoppa in precis överallt där man har lite halvdålig aning.

Echt – Också ett toppenord. Beyder som adjektiv ”helt” eller ”jätte-”: „das ist echt cool“, ”du bist echt hübsch”, ”meine Eltern sind echt nervig”. Används också ensamt som fråga: „Echt?“ och betyder ”Är det sant?”.

Geil –  Betyder egentligen …. ehem … kåt, men används även för att uttrycka att något är toppen/häftigt/snyggt/coolt och liknande. I kombinationen med sau förstärks betydelsen. Här några exempel: „Ein geiler Typ“, „Eine geile Wohnung“„Gestern war so geil“, „Ein saugeiles Kleid“, ”Einfach geil”.

Helt enkelt lite kuriosa för er som läser tyska. Ett tips: Glöm skoltyskans Affengeil och Rattenscharf. Är inte så coolt i verkligheten som det låter i textboksdialogerna!

Förresten: Ser ni ordboken på bilden? Den har följt mig sedan 1991 och är extremt användbar – inte bara vad gäller att slå upp tyska ord. När jag skrivit klart det här ska jag nämligen använda den till att dunka i väggen. Vägg i vägg med mitt kontor befinner sig grannarna som sjunger Robbie Williams varenda kväll. På senare tid har de gått över till att skrika och flabba på en ljudnivå jag inte ens var med om i Umeås studentkorridorer. Jag har rätt hög smärtgräns, men det här har nått extrema dimensioner. Därför får bitchen i mig komma fram. Ja, echt!

Kriminalhauptkommissar Korbinian Hofer

Kriminalhauptkommissar Christian Lind

Och hjälpande handen Polizeiobermeister Michael „Michi“ Mohr

Mord, kidnappning, bedrägeri … tänk vad mycket brott som sker i lilla Rosenheim bland kossor och alptoppar.

I går kväll var det minsann svärsonen som var mördaren, vilket jag visste på en gång fastän jag bara tittade med ett halvt öga (Raclette är väldigt kladdigt och kräver mycket uppmärksamhet).

Sedan myste vi lite när Helmut Schmidt dissade Guido Westerwelle i en TV-debatt. Jag är världens största Helmut Schmidt-fan. Varje ord är extremt genomtänkt och vid snart 92 års ålder har han samlat på sig så mycket erfarenhet och visdomar att han lätt skulle kunna bossa över die Bundesregierung med vänstern.

Nu måste jag väl säga till nordtyskarnas försvar att det bara är nere i Bayern man korvar omkring (rumwursteln). Och inte så konstigt: Här säger man ju ofta lite skämtsamt att man inte gärna åker norr om den Weißwurstäquator. I Bayern är man ju galen i sin Weißwurst, den traditionella vita korven som man bara ska äta innan klockan 12 på dagen. Den vita korvens ekvator är helt enkelt en kulturgräns mellan Bayern och övriga Tyskland. Alla som kommer norr om denna ekvator kallas Saupreißn. Preiß var ursprungligen bajrarnas benämning på någon som kom från Preussen. I dag inkluderar ordet helt enkelt alla som inte kommer från Bayern. Med ett Sau framför skapas en lite nervärderande betydelse. Man säger ju också t.ex. Sauwetter när det är skitväder. 

Nog om detta. Nu ska jag korva vidare med min översättning!

Foto: © Christine Braune/ pixelio