Designtankar

Flash mob-hyllning till Michael Jackson

noreply@blogger.com (Mikael) — Thu, 09 Jul 2009 07:24:00 +0000

Bounce stod bakom en dansperformance i går kväll. Först på Sergels Torg och sedan på Centralstationen där jag såg dem. Vi var rätt många som stod i värmen och väntade. Eller var vi det? Fler och fler anslöt sig till koreografin och halvvägs in i numret såg det ut som nästan alla nere på golvet var med i showen. Mycket maffigt!

Efter en minut var det över. Oväntat kort, men ändå imponerande att de hann repetera in det på ett par timmar med drygt hundra frivilliga.

När man ser dokumentation från såna här improviserade och oväntade händelser, så kallade flash mobs, är det nästan roligast att se ansiktsuttrycken hos de överraskade åskådarna. Men av de som inte deltog i själva dansen var det nog få som inte visste att något skulle hända. det var rätt många mobilkameror uppe. Och trapporna var fulla av fans redan en halvtimme före start.

Andra kul exempel på flash mobs:
→ Halva NY Grand Central Station fryser till i 5 minuter
→ 50 kunder fastnar i mataffären
→ Do-Re-Mi på Belgisk tågstation
→ Åka tunnelbana utan byxor
→ Förklaring av flash mob-fenomenet efter ett försök i Stockholm

Sök på 'Flash Mob' så hittar du fler, inklusive några i Stockholm.

Michael Jackson visualiserad

noreply@blogger.com (Mikael) — Tue, 07 Jul 2009 18:10:00 +0000

I skrivande stund hålls minnesstund för Michael Jackson, och den direktsänds på nätet. Jag har Thriller på vinyl så uppenbarligen lyssnade jag på honom då, men har annars inget speciell relation till hans musik. För att få en bild av hur stor han var kollar jag in New York Times interaktiva graf över Michael Jackson’s Billboard Rankings Over Time(*) som Information Aesthetics tipsade om härom dagen.

Mer Michael Jackson-visualisering: White Glove Tracking var ett projekt som använde frivilliga för att märka upp Jacksons vita handske i hans banbrytande premiärframförande av Billie Jean. Det skapade en enorm datamängd som kan användas för intressanta visualiseringsexperiment.

För övrigt fick jag ett tips om att du kan se en MJ-relaterad happening i centrala Stockholm i morgon, mellan 17 och 18 på Drottninggatan och Centralstationen.

--
*) Kul detalj: Statistikprogrammakarna REvolution Computing undrar hur NYT fick fram resultatet så snabbt och får reda på att det är deras egen mjukvara som används. Det är ungefär som de gånger jag tipsat gamla kollegor på Propellerhead om ny musik: "Jodå, visst känner vi till dem, de använder Reason".

Pecha Kucha - grym prioriteringsövning

noreply@blogger.com (Mikael) — Mon, 06 Jul 2009 16:41:00 +0000

Jag höll en Pecha Kucha om Watchmen härom veckan. Det var en grym övning i att prioritera.

Pecha Kucha-formatet innebär att presentatören har 20 bilder på sig som automatiskt byts efter 20 sekunder, vilket ger en presentationslängd på 6 min 40 sek. Om bara presentatören brinner för ämnet så ska det mycket till för att tappa publikens intresse på den tiden.

Men det korta formatet kräver naturligtvis en hel del förberedelser om det ska bli bra.

Själv började jag med en mindmap med ungefär vilka teman jag ville ta upp, och några tidiga idéer om vilka bilder som vore bra att underbygga och illustrera dem. (Ganska tacksamt med ett seriealbum som ämne eftersom bilderna redan fanns där.)

Sen handlade det om att skära. Bara 20 bilder innebär att antalet teman måste begränsas. 20 sekunder per bild begränsar vad man hinner säga på varje tema eller bild - och för den delen vad åhörarna hinner uppfatta i bildväg. Jag hade med några nyckelrepliker i pratbubblor, men det är tveksamt om någon som inte läst serien hinner med att läsa dem.

Det finns mycket att säga om Watchmen men i det här fallet nöjde jag mig med en-tre bilder på temana:
- introduktion inklusive historisk relevans
- kort om ramhandlingen
- den rika kontrafaktiska historieskrivningen
- produktionen - manus och storyboards
- hur Watchmen utforskar seriemediets gränser (6 bilder)
- Alan Moore (vs Hollywood)
- Dave Gibbons + hollywood + filmen

När bilderna fanns på plats i rätt ordning spelade jag in mig själv fyra gånger i rad, med lite små ändringar emellan, och lyssnade igenom var det flöt på bra (eller inte alls).

Jag upptäckte att det ofta var, säg, 5 saker jag ville säga till en bild, där jag bara hann med 4,5 vilket ledde till att jag kom igång lite sent till nästa bild. I de flesta fallen strök jag den sista detaljen eller arbetade om flödet så att jag höll mig till samma historia över två bilder så att bytet inte spelade så stor roll.

Sen spelade jag in en bra femte version som jag lyssnade igenom några gånger dagen därpå. Tryggt med en presentation man hinner träna igenom i sin helhet flera gånger.

Framförandet gick bra och inspirerade delar av publiken både till läsning och att testa formatet själva. Vilket var tanken, vi har pratat om det ett tag, men jag var först ut.

Kvällen innan hade jag genrepat inför mor. Det gick också bra, men jag tror hon missuppfattade var svårigheten låg: "Får man se bilderna innan man börjar?"

--

Garr Reynolds, som jag skrev om härom veckan, tipsar om fler Pecha Kucha-tips.

Scott Berkun om attention and sex i en Lightning-session, vilket är ett ännu kortare föredragsformat.

Lotta om det goda samtalet

noreply@blogger.com (Mikael) — Mon, 15 Jun 2009 21:43:00 +0000

Min gamla kollega Charlotte Lundgren är nu färdig doktor i samtalsanalys och diskuterade sin forskning i P1 Språket häromdagen (mp3 här) .

I den samarbetsgrupp hon analyserat handlar det goda samtalet om att vara smidig genom att:

fundera över kollegornas förkunskaper och anpassa innehåll och framförande till det, och
inte öppna samtal med att slå fast sin ståndpunkt.

Hon problematiserar också den gängse positiva bilden av effektiv mötesteknik:
"Tvärtom! Det är bra att låta samtal få ta tid".

Jag inser att det tyvärr är alldeles för länge sedan jag pratade med Lotta. Men jag passerar ju Linköping ibland, så jag kan ju försöka vara smidig och anpassa reseschemat.

Garr Reynolds på From Business To Buttons

noreply@blogger.com (Mikael) — Thu, 11 Jun 2009 07:40:00 +0000

Jag ville verkligen se Garr Reynolds keynote på From Business To Buttons, men sluttampen på projektet gör att jag inte hinner vara med i Malmö. I stället gör jag lite rutinarbete medan jag lyssnar/tittar på livesändningen från konferensen.

Kollegorna har satt upp en webbkamera och sänder webbteve via Bambuser. Garr Renolds föreläsning ligger redan uppe. Han börjar prata efter ca 17 min.

Du kan också följa konferensen på Twitter: sida och kanal.

Det var en föreläsning full av publikinteraktion. När jag började skriva fick han publiken att rita av varandra och i slutet lärde han dem säga simplicity is not simple på japanska.

Några anteckningar om att göra bra presentationer:

Learning from design:
1)It's not about the tools - it's about the ideas
pptpresentationer i standardformat => designade som frukostflingpaket

2) Start in analogy mode
visar upp enkelt häfte med rutor för storyboards

3) Take a risk!
beginner's mind: many possibilities
expert: few

4) Put yourself in their shoes
historia om läsvinkel på vikter i styrketräningsmaskinerna
Japan: Hara hachi bu (eat only until 80% full)

5) Tell stories
It's not about the thing it's about the experience/ the story of the thing
Bill Buxtons cykel eller hans MTB-cykelpass

Reklam för Made to Stick
egenskaper hos Sticky Stories: simoplicity, unexpectedness, concreteness, credibility, emotion, story

6) Embrace simplicity
Maximum effect with minimum means
Boktips: John Maeda: Simplicity
"subtracting the obvious, adding the meaningful"
"Simplicity is not simple"

Du kan följa konferensen på flera sätt:
Twitter: sida och kanal
Webbvideo: Bambuser

Garr Reynolds blogg: Presentation Zen

Dramaturgi är att plantera frön

noreply@blogger.com (Mikael) — Fri, 05 Jun 2009 18:07:00 +0000

Apropå Schyfferts föreställning, som jag fortfarande kan dissekera på lunchrasterna, kommer jag att tänka på ett par andra dramaturgiskt lysande föreläsningar jag sett.

Ett dramaturgiskt knep för att få till en bra föreställning är att plantera detaljer tidigt som sedan återkommer, gärna i ett annat ljus, senare under showen. Det berättade trollkonstnären Tom Stone i frågestunden efter en föreläsning på en kurs om god och dålig vetenskap som jag gick för några år sedan.

Själva föreläsningen handlade om hur magiker lurar folk med hjälp av kunskap om hur vår varseblivning fungerar.

Han menade att bra trolleri kan handla om att bara plocka fram en sak och visa upp den och sen tycker publiken att det är fantastiskt. Det behöver inte vara märkvärdigare än så. Till och med om man bara tar av sig skon och håller upp den så applåderar publiken lydigt om man gör det på rätt sätt.

Som en del av förställningen förklarade han delar av ett mynttrick för oss (trollkarlar får tydligen förklara trick de själva hittat på). Det var fascinerande att se vilken medveten design som låg bakom rörelseschemat. Han utgick från kunskap om kognitiv psykologi: uppmärksamheten riktas mer mot rörelser som går uppåt eller mot betraktaren. Alltså kan trollkonstnären samtidigt smussla med saker i den andra rörelseriktningen utan att vi märker det.

Alldeles före paus erbjöd han sig att visa tricket i repris, nu när vi visste hur det gick till. Och vi kunde faktiskt hänga med rätt bra den här gången eftersom vi visste precis var vi skulle titta. Jag minns inte om han körde det lite långsammare också men efter ett tag började jag känna att det var lite förutsägbart och slappnade av. Det var ett ganska långt nummer, så lite onödigt var det kanske att upprepa hela. Men det var förmodligen helt medvetet - åskådare som inte är på sin vakt kan man kollra bort lite extra.

Det kom nämligen en liten oväntad knorr på slutet som vände alltihop. Ingen förstod hur det gick till, men plötsligt stod karln där med skon i handen.

Vi tyckte naturligtvis att det var... fantastiskt!

Och fortfarande idag - fem år senare - minns jag huvudpoängerna i hans föreläsning. Snacka om att lyckad dramaturgi hjälper till att få berättelser att fastna.

--

Tom Stone bloggar, inte bara om sina tricks, utan också lite om webbdesign.

Computer Sweden om användbarhet

noreply@blogger.com (Mikael) — Tue, 02 Jun 2009 20:29:00 +0000

Jag var citerad i dagens Computer Sweden: Användbarhet höjer varumärke. Lite smickrande, även om kolumnen inte säger så mycket nytt.

Att användbarhetsarbete borde komma in tidigt i projekten är något vi vetat ett par decennier vid det här laget. Och mitt uttalande är hämtat från en artikel jag skrev 2001.

Men kanske är det här inledningen på en serie artiklar från Computer Sweden som regelbundet talar om användbarhet. Det har de inte haft på några år. Och det till synes självklara kan behöva upprepas för nya läsargenerationer:

designinsatser från användbarhetmänniskor kan rädda din produkt
användningskvalitet måste genomsyra ditt projekt, inte klistras på i slutet
syftet med satsningen måste styra hur du utformar IT-produkten
du vet inte om designen fungerar förrän du testat den på riktiga användare

Några insiktsfulla artiklar och konkreta tips kring de ämnena i landets ledande tidning för systemutvecklare vore nåt att se fram emot!

Ett slag i magen är bästa försvarstal

noreply@blogger.com (Mikael) — Sat, 30 May 2009 21:50:00 +0000

Henrik Schyffert var riktigt bra, rolig och tankeväckande i sitt försvarstal för 90-talet på TV förra veckan. Jag är mycket nöjd med att det var det enda teveprogrammet jag såg (på teve) den här månaden. Förutom direktsändningen, som avnjöts hemma hos bror, så har jag nu sett hela föreställningar på SVT Play ytterligare en gång samt sista halvtimmen ytterligare tre-fyra gånger.

Dramaturgiskt var det lysande: flera planterade detaljer utspridda som återkommer i helt annat ljus senare under föreställningen. Det känns verkligen i magen när han kommer fram till höjdpunkten. Vilken intensiv konstpaus!

Jag är djupt imponerad av det eleganta sättet han vrider humorn för att säga seriösa saker. Bland annat om att göra uppror men till slut ändå bli precis som sina föräldrar. Hans analys om varför 90-talshumorn blev som den blev verkar också trovärdig.

Metaforen om att välja humordörren eller allvarsdörren kan man nog använda på andra områden: "Om man aldrig går in genom en dörr, så till slut får man nog aldrig upp den [...] och låter man den vara tillräckligt länge då kommer dörren bara att försvinna."

En sista lysande ironi kostar han på sig när han avslutar showen precis på det sätt han tidigt förutspått att han skulle avsluta på. ...eller inte.

--

Jag noterar att jag skrev hela texten ovan utan ett enda "ironiskt citattecken". Men så brukar jag hävda att jag snarare tillhör den sardoniska generationen.

Handduksdagen

noreply@blogger.com (Mikael) — Mon, 25 May 2009 08:16:00 +0000

Idag är det Towel Day till minne av Douglas Adams.

Handdukar är ett av de mest användbara föremålen man kan ha med sig, vilket beskrivs i Liftarens guide till galaxen, (via Wikipedia):

A towel, it says, is about the most massively useful thing an interstellar hitchhiker can have. Partly it has great practical value. You can wrap it around you for warmth as you bound across the cold moons of Jaglan Beta; you can lie on it on the brilliant marble-sanded beaches of Santraginus V, inhaling the heady sea vapors; you can sleep under it beneath the stars which shine so redly on the desert world of Kakrafoon; use it to sail a miniraft down the slow heavy River Moth; wet it for use in hand-to-hand-combat; wrap it round your head to ward off noxious fumes or avoid the gaze of the Ravenous Bugblatter Beast of Traal (such a mind-boggingly stupid animal, it assumes that if you can't see it, it can't see you); you can wave your towel in emergencies as a distress signal, and of course dry yourself off with it if it still seems to be clean enough.

Som tur var hade jag träningsväskan på jobbet, så det vara bara att gräva fram en ren handduk och bära med sig hela dagen. Nu är jag redo att tackla vad som helst!

Tack till Martin för fotot.

→ Fler Douglas Adamscitat på bloggen.
→ Flickrfoton med andra firare
→ Svensk översättning av citatet ovan

Presentation Zen om perspektivbyte

noreply@blogger.com (Mikael) — Wed, 08 Apr 2009 14:11:00 +0000

Semesterkänslan är förbrukad och jag dök rakt ner i leveranshetsen i stället. Men lite avkoppling kanske finns på Garr Reynolds blogg Presentation Zen? Den ska man i alla fall läsa om man vill bli bättre på att hålla presentationer. Alltid inspirerande och lärorikt.

Alldeles innan jag åkte tipsade han om en En typografistödd berättelse med en twist, väl värd sina 100 sekunder.

Senaste inlägget handlar om den gamla lärdomen att sätta sig i användarens situation och hur lätt det är att hitta exempel i vardagen där det blir uppenbart att man inte riktigt gjort det. Och hur viktigt det är som designer att hålla utkik efter, och lära sig av sådana exempel.* Han illustrerar med ett besök på gymmet där en enkel typografimiss gjorde det omöjligt att se hur mycket vikt som benpressmaskinen är inställd på. Always ask: What's it like from their point of view?.

Garr Reynolds kommer till Business To Buttons i juni om du vill höra honom live. Spara 200 € genom att registrera dig den här veckan, sen höjs priset.

--
*) Ett enkelt sätt att upptäcka designproblem är att byta miljö och jag kommer i ett par kommande inlägg uppmärksamma märkliga designlösningar från min utlandssemester.

Normala månader kör vi som vanligt, men...

noreply@blogger.com (Mikael) — Mon, 23 Mar 2009 17:24:00 +0000

Det har varit fullt upp ett tag, vilket som vanligt påverkar publiceringstakten. Nu sticker jag i alla fall på (om inte välförtjänt så åtminstone) välbehövlig semester och inväntar april då jag infinner mig med nya intryck och inlägg.

Dagens spam: Kort hållbarhet

noreply@blogger.com (Mikael) — Tue, 17 Mar 2009 16:16:00 +0000

Härom dagen fick jag många brev från olika läkare. Ett i raden var från Dr Venkata Decca och hade rubriken Open this mail in two hours!

Eftersom jag inte hann läsa brevet innan dess kunde jag slänga det oläst. Kanske en ny typ av regel för spamfiltret förresten: släng alla brev jag ändå inte hinner läsa. Över 300 på Gmejl just nu, men det är mest bacon, dvs mejlinglistor och sånt som man själv valt men aldrig hinner läsa.

"Venkata Decca" ger för övrigt inga träffar alls på Google, vilket nästan är en bedrift. Jag tror någon behöver spamma henom med info om sökmotoroptimering!

Begreppet bacon sågs senast i Tommy Sundströms betraktelse över fulla inkorgar/RSS-flöden/...

Vill du slippa avgift - tryck på valfri knapp!

noreply@blogger.com (Mikael) — Mon, 23 Feb 2009 22:48:00 +0000

Min gamla tjockteve dog obönhörligt härom veckan och jag har ingen brådska att ersätta den så jag tänkte avanmäla mitt innehav hos Radiotjänst. Jag har inget emot att betala tv-avgift. Det lilla jag tittar på är från public service och jag betalar gärna för att slippa reklamen. Men nu har jag läst på och jag har inte längre något som definieras som tv-mottagare hemma.

Jag gruvade mig lite inför samtalet, man har ju hört rykten om att de ska vara så besvärliga. Men istället blev jag glatt överraskad av Radiotjänst telefonservice.

Min ursprungliga plats i kön var 26 och jag beredde mig på en lång väntan. Inte har de väl någon armé av tjänstvilliga telefonister som står beredda att hjälpa till att minska deras inkomster? Men efter bara 6-8 minuter var jag var framme.

Och själva ärendet var avklarat på nolltid. Bara att tala om mitt ärende och uppge personnummer så var det klart. Bekräftelse kommer per post. Inget husförhör, bara ett effektivt telefonsamtal.

De lär till och med hinna stoppa min autogirodragning på avgiften som ska betalas på fredag!

En positiv känsla att minnas när jag så småningom köper ny teve igen. Fast anmälan av teveinnehav är naturligtvis extremt enkelt att göra på deras webbplats, så då behöver jag inte stå i telefonkö alls.

Kul var deras oväntade valfrihet i talsvaret: "Tryck valfri siffra mellan 0 och 9". Eller häng kvar... Oklart vad skillnaden är. Kanske är det bara för att man ska ha något att göra medan man väntar? Eller kanske var det ett frö till slumpgeneratorn som valde ut hissmusiken åt mig?

Det kändes i alla fall okaraktäristiskt anarkistiskt att trycka på vilken knapp som helst. Sprider lite avslappnad attityd. Jämför det med till exempel Fortum Gas som, förmodligen på goda grunder, har ett mycket målinriktat talsvar: "Känner du gaslukt - tryck 1!"

Djuraffärskärlek och så vidare

noreply@blogger.com (Mikael) — Sun, 22 Feb 2009 22:27:00 +0000

DN tipsade (inte på nätet?) om att Pet Shop Boys är på gång med nytt. De fick karriäromfattande pris på the Brits-galan och uppträdde med ett magnifikt meddley där de blandade gammalt och nytt.

Dessutom kan man tjuvlyssna på den kommande singeln Love etc. Musik att bli glad till!

Those were the days! Eller som en anonym dörrklottrare uttryckte sig på replokaldörren hos Lyp Te när det begav sig: "Jag vill åckso vara häftiga [sic!], gå natur och gilla Pet Shop Boys!"

--
Ytterligare några släpp som jag ser fram emot framöver: U2, Depeche Mode, Thåström (på turné), Morrissey (kommer hit i juni). Lägg till det Freddie Wadling och David Byrne som är på turné med album de släppt för inte så länge sedan. Det är mycket nu för de gamla 80-talshjältarna.

Laibach vs Bach

noreply@blogger.com (Mikael) — Sun, 15 Feb 2009 00:08:00 +0000

Inte trodde jag att jag skulle se Laibach på scen sådär tio år efter jag slutade intressera mig för dem. Men förra skivan, Volk, var inte så dum. Och att de skulle till Uppsala för att spela Bach lät det som ett experiment värt att bevittna.

Det var intressant blandning av folk i publiken. Klassiskt intresserade varvat med ungdomar klädda som Hitlerjugend. Jag hann lyssna in mig en del på albumet men hade ändå svårt att veta vad jag skulle förvänta mig. Arrangörernas information hjälpte inte heller genom att fokusera på vilka länder bandet understundom varit förbjudna att uppträda i.

Nu blev det ett framträdande ganska likt skivan. Drömskt och avigt om vartannat. Jag kom att tänka på The Drop av Brian Eno. Där försökte han åstadkomma musik som lät som resultatet av att förklara jazz för en utomjording utan att spela upp exempel (och dessutom inte vara så bra på att förklara). Kanske lyckades inte heller Bach riktigt förmedla sina intentioner till Laibach, notskrift till trots? Men skönt meditativt var det.

Favoritspår sedan tidigare Contrapunctus 3 och 13, men också nr 4 växte i livetappning. Tyvärr blev det inga extranummer. Sällan har salongsljuset tänts så snabbt efter en konsert.

De omtalade videoprojektionerna var snygga, men inte alls så spektakulära som tidningarna gjort gällande. Men kanske satt vi bara för långt bak?

→ Laibach KunstDerFuge på Spotify
→ Laibach om KunstDerFuge

→ DN inför Sverigebesöket
→ DN recenserar Göteborgskonserten
→ Laibach: Opus Dei/Life Is Life och Leben Heißt Leben (YouTube-nostalgi)

SAP - Sätt Alla Parametrar!

noreply@blogger.com (Mikael) — Mon, 02 Feb 2009 09:48:00 +0000

Härom dagen tillkännagavs att försäkringskassan ~~stoppar~~ saktar ner sin SAP-satsning. Och det är väl inte undra på efter alla skriverier det senaste året om havererade tidplaner.

SAP är ju erkänt komplext, inte nog med att de i grundutförande har ett smått obegripligt gränssnitt. De har otroligt många parametrar att skruva på också.

Mitt favoritexempel är när jag för några år sedan skulle tidrapportera efter fem veckors semester. Jag loggade in, hamnade på innevarande vecka och var därför tvungen att bläddra tillbaka för att anteckna vilka konton jag hade använt före semestern. Därefter bläddrade jag framåt till aktuell vecka. Men där tog det stopp - jag fick skumma felmeddelanden innan jag kom fram till rätt vecka.

Jag var tvungen att logga ut och sen in igen för att kunna göra min tidrapport. Det visade sig när jag lusläste hjälptexten att det finns en gräns för hur många gånger man får byta vecka i programmet.

You want to scroll forward one period but have already reached the upper limit defined in your profile for the number of times you are permitted to scroll forwards.

If you want to scroll further, you must call the time sheet again and enter a different key date.

Det fanns alltså en gräns definierad i min profil! Det gäller ju att förhindra de anställda från att sitta och nöjesbläddra bland sina egna tidrapporter! Helt otroligt!

Någon har funderat ut att en sådan gräns behövs. Dessutom gjort det möjligt att ändra den. Och därefter har någon annan satt ett så lågt värde att man inte kan tidrapportera efter fem veckors semester. (Men det kanske är här produktivitetsvinsterna ligger?) Med såna möjligheter att göra detaljerade inställningar, är det då konstigt att det blir komplicerat att införa SAP i en verksamhet?

SAP och andra standardsystem innebär inte döden för användbarheten, men nog får man gråa hår när man funderar på varför de behöver göra ett system med så många inställningsmöjligheter!

--
Vill du ha ett verktyg för att prioritera vilka funktioner som leder till önskvärda effekter? Ännu finns det några platser kvar på inUse kurs i effektkartläggning 18-19 februari i Stockholm. Läs mer och anmäl dig!

Flashback: uppskjuten tillfredställelse

noreply@blogger.com (Mikael) — Sun, 01 Feb 2009 22:11:00 +0000

"Framgången för e-handel är uppskjuten tillfredsställelse." Jag tror det var Kevin Kelly som svarade på en publikfråga efter en dragning på SIME för några år sedan. Kunderna gör sin beställning och känner sig nöjda. Några dagar senare får de paketet och blir nöjda en gång till.

Jag tänkte på det för ett par månader sedan, när jag fick ett tjockt kuvert från USA. Det tog ett tag innan jag kom på att det handlade om Eno & Byrnes skiva. Men den hade jag köpt digitalt redan i augusti och lyssnat flitigt på. Jag hade alltså inte saknat plastbiten och glömt att jag beställt den.

Jag tänkte på det igen när Freddie Wadlings nya skiva The Dark Flower/Den mörka blomman låg på hallmattan i torsdags. Men här väntade jag mer ivrigt, eftersom jag sett de goda recensionerna i tidningarna.

DN skriver uppskattande om Sveriges bästa rockröst:

Som en kvittrande fågel och snarkande farbror och skrockande hob. Som en packad kabaretartist på villovägar "six feet under". Och han gör det så fingertoppsförsiktigt som ingen annan kan, knappt ens Tom Waits. Jag tycker han sjunger bättre än på evigheter.

Efter några genomlyssningar kan jag bara hålla med. Döm själv, The Dark Flower ligger redan på Spotify.

--
Jag försökte googla efter lämpligt Kelly-citat, men hittade i stället en möjligtvis relaterad, nio år gammal artikel av Malcolm Gladwell om Clicks And Mortar, där han, apropå Kellys New Rules for the New Economy, förutspår en framtid som åtminstone är halvvägs här:

There may soon come a time when a customer from Northampton could order some shirts on LandsEnd.com at the height of the Christmas rush, knowing that the retailer's computer could survey its stock, assess its warehouse capabilities, "ping" a network of thousands of trucks it has at its disposal, look up how many other orders are going to his neck of the woods, check in with his local Kozmo or Webvan, and tell him, right then and there, precisely what time it could deliver those shirts to him that evening or the next morning. It's not hard to imagine, under such a system, that Lands' End's sales would soar; the gap between the instant gratification of a real store and the delayed gratification of a virtual store would narrow even further. It would be a revolution of sorts, a revolution of satellites, probability models, people in headsets, cell phones, truckers, logistics experts, bar codes, deals with the local cheese factory, and--oh yes, the Internet.

Avancerad logistik! Jag har inte kollat in så många av projekten från 24-timmarsövningen i affärsutveckling härom veckan, kanske finns embryot till den beskrivna tjänsten bland dem?

--

CD-skivor tillhör dock inte framtiden och den retroinspirerade förpackningen av Den mörka blomman upplyser ironiskt nostalgiskt om att den kan spelas på både mono- och nyare stereogrammofoner. :-)

Dagsaktuella spam - från presidenten?

noreply@blogger.com (Mikael) — Wed, 21 Jan 2009 22:50:00 +0000

Det gäller ju att vara angelägen och aktuell om man ska få ut sitt budskap. Så dagens fyra brev märkta Re: Message from President kändes ju riktigt relevanta nu när Obama tillträtt.

Synd bara att innehållet inte var så intressant. Jag uppfattade faktiskt inte ens vad avsändaren sålde eftersom jag blockerar bilder från misstänkta mejl. Men jag har på känn att frakten ordnar sig för deras kunder:

We ship Worldwide! To all countries! To all destinations!

Ett klassiskt retoriskt tretal, snyggt! Och apropå Obama, våra retorikkonsulter gav tummen upp för hans installationstal.

Joel Spolsky: "Lyssna inte på mig!"

noreply@blogger.com (Mikael) — Wed, 14 Jan 2009 22:23:00 +0000

Joel Spolsky har vaknat upp mitt i en sedelärande historia om att beställa funktioner.

[I said] “Who on earth approved that feature?” and walked down the hall to the FogBugz team to beg them not to do it.
...
And there, on the video, I had to watch myself listening to Babak explaining the timesheet reporting plug-in, and the record shows that I appeared to understand what was being said to me, and, I’m afraid to admit, I appear to have given my tacit approval to the feature.

AHEM.

In my defense, usually what happens is that the thing is described to me in general, vague terms and it sounds great, and I say, “sounds great!” and then I see the thing a little bit closer, and it’s awful, and by this time, I’ve forgotten about the time I said it sounds great. Just assume I have amnesia or something. [...]

Även om han själv verkar tolka det som annalkande demens skulle hans problem kunna avhjälpas med två enkla metoder.

Protoyper
Det är naturligtvis lättare att ta ställning till konkreta förslag. Så använd prototyper eller storyboards för att illustrera användningen i stället för bara textuellt beskrivna krav. Man måste driva sina idéer tillräckligt långt för att kunna värdera dem.

Observera
Den andra metoden handlar om att observera faktisk användning, inte bara lyssna på synpunkter. Joel fortsätter

The solution, of course, is what I’ve been saying all along. STOP FRIGGIN’ LISTENING TO ME. I don’t know what I’m talking about.

Och även om så vore fallet är det svårt att ta fram all tyst kunskap som verksamhetskunniga tar för självklar, eller att hålla sig på rätt nivå så de beskriver faktiska handlingar i stället för önskade eller förenklade handlingar. Därför behöver man titta på verklig användning, inte bara prata om det.

Det är inte alla intressenter som har samma självinsikt som Joel, men så är han ju också författare till Joel on Software, en bok som förklarar gränssnittsdesign för programmerare, numera med uppföljaren More Joel On Software. Det är också namnet på hans blogg. Rekommenderas.

Packing my Mackmyra

noreply@blogger.com (Mikael) — Sun, 11 Jan 2009 22:39:00 +0000

Mackmyra är duktiga på att bygga sitt varumärke med hjälp av kringupplevelser. [Infoga skämt om 'User Experience' i betydelsen 'missbrukarupplevelse' här.]

Det behövs eftersom det tar minst tre år innan produkten är klar. Det har också tagit tio år att få tillräckliga volymer för att kunna ha en ständig utgåva på Systemet.

Efter ett par års tvekan köpte jag och far, tillsammans med några andra, varsitt fat Mackmyra i höstas. En av de första kringaktiviteterna för fatägare är att själva vara med vid fatfyllningen.

Det börjar med att man får bära sin egen tunna från lagret till destilleriet där man själv spikar fast en mässingsetikett. (Effektfull Whisky? - jo, det är några InUsekollegor med som delägare.)

Därefter fotograferas alla fat för fatets egen webbsida på Mackmyras kundwebbplats. Det är också sista chansen att posera med tunnan innan man får bära bort den till lokalen där fatet ska fyllas. Det är inte tillåtet att ta foton där (på grund av risk för gnistbildning) men efter ombyte till labbrockar och mössor är man välkommen att titta på. Minnesvärt, även om de handfasta momenten kändes mer högtidliga än att bevittna tankning av whisky genom bensinmacksmunstycken.

Nu dröjer det minst tre år innan vi får hämta ut våra flaskor men vi fick naturligtvis provsmaka destillatet och det var klart njutbart redan före lagring. Nästa steg är en årlig provsmakning tillsammas med kunnig personal för att kunna avgöra när det är dags att tappa fatet på innehåll.

Det ska bli en spännande resa! Kundupplevelsen har i alla fall hittills varit väldigt speciell.

--
Se också: Unpacking my Mackmyra

Underbart omständligt ambivalent Imre

noreply@blogger.com (Mikael) — Thu, 08 Jan 2009 22:23:00 +0000

Imre Kertész är underbart omständlig(*) i Den engelska flaggan (sid 47)

Jag växte upp i en musikalisk miljö - för så vitt jag över huvud taget kan kalla min barndomsmiljö en musikalisk miljö, vilket jag inte kan göra alls, ty min barndomsmiljö kan kallas vad som helst utom musikalisk [...] Kort sagt, i musikaliskt hänseende växte jag upp i en miljö som var lika inskränkt som i alla andra hänseenden, men detta lämnade inte min smak helt opåverkad.

Boken är en underhållande bagatell, åtminstone jämfört med favoriten Mannen utan öde, men innehåller en samma eleganta objektiva distans till de skildrade händelserna som samtidigt ökar mitt intresse som läsare. Märklig berättarteknik.

→ DN om Den engelska flaggan.

*) Googlesökning på svenska sidor ger omständlig 17 400 och omständig 28 200 träffar. Detta trots att omständlig är ett ord du måste stava rätt. Mormor berättade det för mig när jag var liten, du får fråga språkrådet i stället.

Ta hand om 24-timmarswebben!

noreply@blogger.com (Mikael) — Mon, 22 Dec 2008 10:39:00 +0000

Verva, verket för förvaltningsutveckling, läggs ner vid nyår och det är ännu inte klart vad som kommer att hända med vägledningen 24-timmarswebben. Det verkar finnas risk att den faller mellan stolarna och försvinner när vervas webbplatser stängs vid nyår.

Och det är många som är kritiska att döma av Computer Sweden idag: Verva lämnas att självdö.

Peter Krantz har sett till att Vägledningen åtminstone finns tillgänglig efter årsskiftet på eutveckling.se. Men det är ett privat initiativ och inget som kan hålla i längden. Om det ska finnas något oficiellt regelverk om användbarhet och tillgänglighet att hänvisa till i framtiden är det dags att agera nu.

Jens Wedin har startat en namninsamling om vägledningens framtid. Skriv på den!

Passa på att tanka hem saker innan de försvinner:
→ Vägledningen 24-timmarswebben och senaste tryckta upplagan som pdf.
→ Rapport om användbarhetsarbete på sju myndigheter

För övrigt noterar jag att mitt gamla projekt, lagrummet.se tas över av Domstolsverket.

Hinner inte leverera till jul

noreply@blogger.com (Mikael) — Sun, 21 Dec 2008 22:52:00 +0000

Så här års finns det saker som är viktigare än andra. Och Bokus gör det enkelt att förstå konsekvenserna av att gapa efter mycket. Bra lösning, utifrån enkel målgruppsanalys.

Notera att bilden är några dagar gammal, idag är det nog helt kört att få böckerna före jul. Och när jag kontrollerar nu står det mycket riktigt på var och varannan bok på sajten att den inte hinner fram.

Nu måste jag bara komma ihåg att beställa Borges och orangutangerna [adlibris, bokus] (ursprungligen rekommenderad av Stefan Geens) vid något senare senare tillfälle.

De andra böckerna i listan är skrivna av mina favoritförfattare Italo Calvino (trilogin Våra förfäder i ny pocketupplaga) och Bohumil Hrabal (En alltför högljudd ensamhet är briljant, Breven till Dubenka kände jag inte till).

Så ledighetsläsningen verkar till synes vara räddad. Böckerna kom som företagspaket i onsdags. Tyvärr var jag inte hemma då så de kunde inte leverera. Och någon avi har jag inte fått. Lagom efter stängningsdags i fredags lyckades jag dock ta reda på var paketet befinner sig (inte på mitt närmaste postombud av nån anledning), så jag hoppas hinna hämta ut det före jul.

Kom ihåg att byta lorem ipsum-texten

noreply@blogger.com (Mikael) — Sat, 13 Dec 2008 12:10:00 +0000

Om jag får tid nån dag borde jag rensa datorn och göra nåt av alla roliga skärmdumpar med designexempel.

Här skulle det till exempel kunna stå lite text om när jag sökte lånelöfte i våras och hamnade på en för tidigt sjösatt sida mitt i flödet.

--
→ Lorem ipsum-generator
→ Lipsum.com - historik och generator
→ Generator med alternativ för esperanto och morse
→ Fler har glömt byta: googlesökning på lorem ipsum ger 7 miljoner träffar
→ Adaptive Path: Death to Lorem Ipsum & Other Adventures in Content

Dagens spam: Hög prioritet från mig

noreply@blogger.com (Mikael) — Wed, 10 Dec 2008 15:48:00 +0000

De senaste veckorna passerar mängder med skräpbrev företagsfiltret med bilder och allt. Visserligen är viagratabletterna lite suddiga men ändå. Till en början trodde jag att det var så simpelt som att spammarna hade markerat brevet med high importance och de därför slinker igenom. Fullt så enkelt var det naturligtvis inte som tur var. Men nästan.

Så småningom noterade jag att min mejladress ofta är både avsändare och mottagare. Och det är naturligtvis en betrodd kontakt som man inte vill blockera. Men hur mycket massmejl kan en spammare egentligen skicka om de måste modifiera avsändaren för varje brev?

Det är på plats med en varning till de av mina kollegor som har som GTD-strategi att mejla sig själva med att-göra-saker: Se upp med skräpposten innan ni får medicinskåpet fullt!

Härom dagen kom för övrigt ett mejl från vår leverantör där de skriver om problemet och vad de tänker göra åt det. Bilderna i deras brev blockeras däremot i webbmejlen. Det är humor.