Syftet är att i en ekonomisk förening bygga upp ett kapital bland annat som används för ägarinflytande i bolag som verkar inom ramen för Djurgården alliansförening.

Utan att vara ekonomiskt kunnig så förstår jag att grundtanken är att med hjälp av pengar så man kan öka inflytandet över skötseln (större delaktighet i de rörelsedrivande bolagen inom föreningen), samt att skjuta till pengar i alla avseende som medlemmarna i DIFST beslutar demokratiskt om. Pengarna kan således användas till mycket och inom flera föreningar inom DIF men hockeyn och fotbollen ligger väl närmast.

2 000 i inträdesavgift och sedan 600 i medlemsavgift per år får man smeta upp. Man får skicka in mer men det är en röst per person som gäller.

Vi gillar detta initiativ starkt och överlåter utförligare presentation till DIFST själva, de huserar just nu på: http://difst.wordpress.com/

Inom kort kommer de dock att finnas på www.difsupporterstrust.se

Ett infomöte kommer också hållas:

—–

Vi nås också av rapporter att DIF har förlorat ute på Bosön mot BP med 2-0. Vi misstänker att anledningen lär vara att inte vi var där och hejade men kan också vara så att vårt försvar fick mindre tid än vanligt att sköta uppspel pga bättre motstånd. Vi får återkomma om dagens insats. Enligt direktrapporten så var DIF bättre men BP hetare och vann något ologiskt.

Det kunde slutat med buande, ruttna frukter mot spelare och styrelsemedlemmar men istället hördes ”SM-guld SM-guld” över solna när matchen var över.

DIF började piggt och spelet såg till stora delar ut som det har gjort i tidigare matcher. Det glädjande är att DIF vårdar bollen lika fint trots att motståndet har växt. Från låg superettanivå, till bra sådan, och nu mot ett lag som spelade ut oss, kom före i tabellen förra året. Ja, dom släppte inte in ett enda mål mot oss om jag minns rätt.

Lyyski fortstatte styra och ställa men var möjligen inte lika stensäker som tidigare. Några indianare men kanske inget vi ska lägga för mycket vikt på?

Hellqvist fick chansen från start och vi tyckte han förvaltade den möjligheten med beröm. Bra löpningar och speluppfattning. Det är bara närkampspelet som behöver förbättras men vi tror att vinterträningen har gjort honom gott och att det kommer ju längre säsongen lider.

Joel Perovuo gjorde en bra match, tog initiativ framåt i banan och drev på.

Milic stod för en väldigt fin framspelning till Youseffs 1-0.

Youseff själv blandade och gav. Han brände en straff på ett miserabelt sätt. Sjukt lättläst. I övrigt stod han för en gedigen insats, kryddad med 2 mål och en fixad straff, den som Jonson satte.

Jag är fascinerad. Jag erkänner att när det var som tyngt i höstas så var Herr Youseff den största hackkycklingen och syndabocken i min bod. Herregud vad jag ondgjorde mig, men nu är det bara hands down. Lyftet han gjorde de sista omgångarna sitter i. Riktigt bländande passningar. Mjuka, mycket väl avvägda. En nedtagning på mittplan i full fart genom att skicka fram ena tån och suga ner bollen, utan att tappa fart, var ett att matchens mest tekniskt fulländade nummer.

Stundtals var det rätt seg match, men DIF vårdar boll riktigt fint. Det slås mycket få chansbollar. Det prövades en del nya roller idag, ibland var det dåligt snack och taffliga missförstånd men inga jättemissar.

Gefles två mål var riktigt granna, otagbara nja, inte första i alla fall… men Dembo får godkänt. Bra pondus i luften.

Han stod för en utrusning men glömde att bollen inte studsar på underlaget och kom in som tvåa i situationen och smällde ner Gefleanfallaren. Jag trodde på rött kort men han slapp varning helt konstigt nog.

I motståndaranfallet såg vi Micke Dahlberg i sin nya klubb och farhågorna att han skulle göra mål mot oss var stora. Dahlberg var dock helt osynlig och stod på egen hand för dagens största påminnelse om fjolårets sorgliga DIF.

Slutsats: I år tar vi minst 4 poäng mot Gefle!

En månad till premiär och således en månad kvar av staden Göteborgs existens. Ni har väl ordnat era resor?

Nyss hemkommen från Skytteholm och efter att ha amputerat några tår kommer här några konstateranden från matchen.

Första halvlek var småmysig. DIF kan passa bollen, det har man visat i två matcher. Nu är det dags att börja skjuta lite i kommande matcher.

Finnarna där bak går från klarhet till klarhet. Finnarna på mitten springer fortfarande runt och söker identitet på mitten. Visar dock prov på fina fötter stundtals.

Vaihos placering på Giffarnas mål var tveksam. Dock fler i laget som ska lastas för det målet.

För andra matchen i rad ser DIF till att en stenhård boll träffar domaren. Underhållning på hög nivå.

Danilo Ks debut var klart godkänd. Väljer han att spela med just Danilo på ryggen framöver kan vi nog lura i både en och annan talangscout att han är Brasse.

Tifot i anslutning till andra halvlek värmde. Undrar om kameramännen bredvid var lika nöjda över att hamna mitt i den värsta röken?

Bloggen är dock lite besviken över att fabriken (eller vad dom som tänder bengaler nu heter) inte tände på huset bredvid också (se bild). Hade nog höjt effekten avsevärt plus att man eldat upp en liten bit av Solna. Alltid trevligt.

Prince Ikpe Ekongs inhopp kändes väldigt 2009. Virrigt spel och ständigt i sidled eller bakåt. Förutom några lobbpassningar framåt a la Johan Arneng då.

Det här inlägget hade blivit mycket längre (och förmodligen bättre) om inte undertecknad lyckats radera bort all text lagom till publicering.

Bara att önska typ en halv startelva från DIF lycka till.

Ett ”lycka till” skänker vi på bloggen även till svenska forwards. Blir fint att se Jani Lyyski ta ner Zlatan (eller annan lämplig forward om Zlatan fortsätter strejka) på jorden.

Hur har den första tiden i Djurgården varit?
Överlag har första tiden varit mycket bra! Som alltid då man byter klubb tar det ett tag att anpassa sig till ett nytt spelsätt, nya lag kamrater, normer, regler och så vidare. Men alla spelarna och ledarna har gjort ett bra jobb då de slussat in oss nya.

Har det varit en stor omställning mot hur det var i Finland och vad är det i så fall som skiljer?
Eftersom vi är många nya spelare har mycket fokus legat på spelidé/spelsätt. Den taktiska biten har således tagit mera tid än jag är van vid. I övrigt har det varit en tung period fysiskt vilket jag tror de flesta spelare i norden upplever så här års.

Det är mycket som händer i ditt fotbollsliv just nu. För ett par veckor sedan fick du ta på dig den finländska landslagströjan för första gången i livet, hur kändes det?
Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Att representera sitt land kändes mycket hedrande.

Och hur tyckte du att det gick?
Det gick okey. Många nya intryck samt mycket information att suga in. Men som alltid finns det utrymme till förbättring. Jag spelade 90 minuter och för att vara debuten gick det väl hyfsat.

Som jag har förstått det fanns det flera klubbar inblandade i kampen om din underskrift. Vad fick dig att skriva på för just Djurgården av alla lag?
Helheten. Det ordet beskriver bäst varför jag valde DIF. Enorm potential i klubben, utrymme för individuell utveckling, Stockholm, intresset/publiken samt tydliga visioner om framtiden. Lägg även till att jag är övertygad om att DIF inom en snar framtid kommer vara ett topplag i Sverige igen och ja… Efter mitt första samtal med DIF hade jag redan bestämt mig.

Kanske var det en fördel att Daniel Sjölund fanns i klubben. Jag har förstått att du och ”Daja” är bra vänner. Vilken förhistoria finns till den vänskapen?
”Daja” och jag lärde känna varandra i när vi var runt 11 år gamla. Efter det umgicks vi mycket ofta på fritiden, spelade fotboll ihop, bodde ihop på olika läger och ja.. Vi trivdes och trivs jäkligt bra tillsammans helt enkelt.

Tror du att ditt beslut att skriva på för Djurgården fick honom att ta rätt beslut och stanna?
Jag tror Daja tog sitt beslut utifrån vad han själv kände att var det bästa beslutet. Om jag var en del av det beslutet vill jag inte spekulera i.

Alla jag pratar med säger att du är en stark karaktär och ledare som står upp när det blåser. Ser du själv som en sådan person?
Det glädjer mig att höra dessa omdömen. Det enda jag kan konstatera är att jag är väldigt trygg i mig själv, uttrycker gärna mina åsikter och kommer alltid stå upp för mina lagkamrater och min förening.

Du agerade vice-kapten i VPS redan under din första säsong och jag vet att ditt namn har nämnts i diskussionerna på diverse forum när årets kapten ska utses. Är du ett möjligt kaptensämne redan till i år för Djurgården?
Det är lite för tidigt att svara på denna fråga. Att bära kaptensbindeln är ett hedersamt uppdrag. Bindeln skall bäras av den spelare som har förmågan att få människor i sin närhet att känna sig trygga samt prestera på fotbollsplanen. Vem denna person är får framtiden utvisa.

Vi på DIFBloggen önskar all lycka till Jani Lyyski och hoppas att han växer ut till den ledare som Djurgården så väl behöver.

Vi var väldigt framförallt nyfikna på hur det finska låset skulle fungera, hur Sjölunds skulle hantera sin roll som mitt-mitt och Kennedy Igboananike sin roll på topp. Har han utvecklas sedan sin senaste sejour här?

Första halvlek

De första minuterna såg ut som förra säsongen. DIF hängde inte med, det var virrigt och motståndarna skapade några halvchanser.  Men det blev som tur var inte mål i baken direkt och efter ett tag blev DIF varma i kläderna och började ta för sig.

Det blev snabbt tydligt hur mycket Lyyski tog för sig på plan. Från hans position som vänster mittback så styrde han backlinjen högerut, ropade vilka löpningar och åt vilket håll Gustavsson utanför honom skulle göra. Detta var för övrigt alltid åt vänster. Hans röst hördes även när backlinjen hade puttat upp bollen till Daja, för det mesta gick allt genom honom i början.

Lyyski, Kaptensämne?

Dajas passningsalternativ ökade successivt, från att ha haft svårt i början till att enklare få ut bollen till Christer Youseff som kändes som förstahandsadressen.

DIF första riktigt fina intention snappade vi upp när Toivio från sin plats som höger mittback skickade iväg en mycket väl avvägd kross över till Youseff (något vi fick se ytterligare några gånger!) som efter lite trassel gjorde sin gubbe, spelade in till Kennedy i mitten, som drev ner mot höger kortlinje och nådde tillbaka till Youseff  som i sin tur sköt via Kennedy i utsidan av stolpen.

Strax efter klev vår älskade skäggiga fältherre Mattias Jonson in i mitten och mörsade upp 1-0 i bortre krysset och jag var nästan på väg in på planen.

Fantastiskt vackert, och strax efteråt så, mer eller mindre, kopierade Petter Gustavsson bedriften och slog in 2-0. Det målet såg dock mera tagbart ut och gick in via målvakten och stolpen.

Kasper Hämäläinen hade bud på trean med ett sånt där skott som går i insidan av stolpen och snurrar längs med hela mållinjen och sedan till inspark på andra sidan målet. Jävligt nära alltså.

3-0 kom när Youseff, som stod för en riktigt bra match med många mycket svåra och smarta passningar, nådde in till Kennedy  med just en sån. Kennedy satte sedan enkelt dit en spark som nog snarare kan liknas vid en tåpaj.

Degerfors hade ingenting. Dembo hade en lugn och helt prickfri match. Några nerplockade hörnor, något bra utkast.

Till slut kunde vi konstatera tre framåt efter 45. Kennedy hann även med en lobb i stolpen och Kebba en härligt ovårdad tackling som gladde publiken. Han lyckades märkligt nog slippa undan en varning.

Andra halvlek

Utan byten så satte DIF full fart framåt igen och Jonson tryckte in 2 till!

Fyran på hörna (och ljudet när bollen möter Jonsons panna är fantastiskt, kan man lyssna på om och om igen).

Femman ett friläge efter ytterliggare en magisk passning av Youseff och skott via huvudet på målvakten in.

Annat som höjde humöret denna lördagseftermiddag var att 8:an i Degerfors såg ut som Anders Svensson och efter en utebliven frispark såg han ut att vara nära till tårarna. Mycket underhållande.

Lite senare fick domaren ett stenhårt motlägg rakt i huvudet. Svarade med att göra wash out-tecken för att testa om balansen fanns kvar.

Ayuba kom in och avslutade förnedringen genom att sno en usel passning i deras backlinje och dunka in 6-0 i bortre. DIF kontrollerade halvleken fullständigt, trillade boll och dominerade. Troligt bollinnehav på 65,7 %.

Epilog

Exakt hur DIF spelade tvistade vi om. Var det renodlat 4-3-3 eller mera 4-2-3-1? Vi landade i att de sannolikt prövade flera spelsätt för att slippa känna oss korkade. Det lir som visades upp flöt i alla fall på med beröm godkänt vilket är det som spelar roll!

Nej, man ska inte dra för stora växlar av detta. Framförallt inte drabbas av Solna-hybris. Vi nöjer oss med att konstatera att det såg riktigt jävla bra ut. Målsättningen 10:a känns inte helt omöjlig utifrån detta.

Degerfors var väl rätt kassa, hem till gruvan och skäms.

Målen DIF – Degerfors

För intervjuer skickar vi er till DIF.tv!

När Djurgår’n imorrn tar sig an Degerfors på Bosön är det inte längre någon diskussion, matchen är tveklöst lagets viktigaste på hela decenniet!

DIFbloggen har givetvis smörat till sig ackreditering till Bosön och kommer leverera vår syn på händelserna.

Vi är givetvis nyfikna på vad Wass och Banda vill med DIF och om vi redan nu kan få se embryot till detta. Fokus kommer också att ligga på våra nyförvärv.

I startelvan återfinns alla fyra finnar, ser så här lyder den enligt dif.se

Touray
Ceesay, Toivio, Lyyski, Gustafsson
Perovuo, Sjölund, Hämäläinen
Jonson, Kennedy, Youssef

Bänk: Matwiejew (mv), Hellquist, Ayuba, Haginge. Zak Eklund (junior)

Motståndet Degerfors är ett lag som väcker mycket stor avsky hos oss. Det finns flera orsaker till detta, dels den där hemska höstdagen för 18 år sen, men framförallt av att de har mage att stjäla och snylta på VÅR förkortning D.I.F.

Som lök på laxen så tror vi även att de kommer från Värmland…

(Vi på DIFbloggen vill passa på att starkt rekomendera följande: deras kommungubbar tar en paus från järnverket, möts på Sibylla och fabulerar ihop en koppling till Arne Hegerfors, och döper om både staden och laget till Hegerfors. Det finns nämligen så många H.I.F så ett till kommer inte spela roll)

Säsongen 2009 var en fisko för Degerfors, till vår glädje åkte de ur Superettan och återfinns i år i Division 1 norra. Vad de vill få ut av att komma till storstan och spela mot DIF skiter vi i, men vi ser gärna att de åker hem med en förlust.

Imorn kör vi! En och en halv månad till Allsvenskan!

Foto: Bildbyrån

Vad är hemligheten?
Eller snarare, vad är skillnaden mellan den här upplagan av Djurgården och förra säsongens.
15 spelare från då är med nu.
Två av tre tränare hängde också med till den här säsongen.
Så varför går det så mycket bättre nu än då?
Varför gick det inte så här bra förra vintern?
Det lätta och mest populistiska svaret är förstås att guldmakaren, Hårde Hardy is back!
Men, nej.
Riktigt så enkelt är det inte.

Det mer smärtsamma svaret för alla (inklusive mig) som älskar artister som Fredrik Bremberg är att det krävdes ett avsked för att resten av gänget skulle lyfta sig.
Det hade varit intressant att se den här upplagan av Djurgården kompletterad med Linkan.
Hans gudabenådade händer skulle definitivt inte göra bort sig.
Det gör de aldrig.
Men, han var lite felanvänd de sista säsongerna.
Det lades en sjuk tyngd på Linkans axlar.
Han fick ensam, utan att någon la det medvetet på honom, bära ansvaret för att det skulle göras poäng.
Men det blev lite för bekvämt, för både spelare och tränare, att ha poängmaskinen där.
Vilket inte gynnade någon.
Utan Linkan har klyschan ” nu tvingas alla kliva fram ” blivit verklighet.
Ibland är det bra att tvingas ta ansvar, att tvingas dela bördan så att man till slut svetsas samman till den lagmaskin som krävs för att ta mer än enstaka segrar.

Men det finns såklart fler orsaker till att Djurgården har lyft, kolla in min intervju med Tomas Montén så ser ni vad han som varit med mitt i a-lagssmeten de senaste tre säsongerna radar upp för förklaringar.
En ganska vardagstråkig, men ack så viktig förklaring är bredden.
Bredden med spets kanske man ska säga.
Den som Djurgården fått när fler tvingades kliva fram men också den bredd med spets som Hardy krävde och såg framför sig när han valde bort en defensiv fjärdekedja och istället valde att satsa på naturligt offensiva och energigivande spelare som Marcus Krüger, Patrik Cehlin, Daniel Brodin och Tim Eriksson med flera.

Djurgårdens fjärde kedja ska inte vara något andningshål som spelar noll-noll medan resten återhämtar sig.
Djurgårdens fjärdeline ska öka farten, mala på och mala ner motståndarna vilket i sig ger energi till resten av det egna laget.
Djurgårdens fjärdekedja har gjort att spelarna nu själva talar om en lagmaskin.
Man kan säga mycket om Hardy och visst kan man undra hur hans ”gamla ” hockey från torpedtiden (fast han själv hatar det ordet) fortfarande kan fungera.
På försäsongen var jag hyfsat tveksam.
Efter att ha sett Djurgården köra rakt in och fastna som ett kladdigt tuggumi i Brynäs betongförsvar i matchen i Östervåla måste jag erkänna att jag undrade hur fan detta skulle gå.
Hur lättläst var inte Djurgården?
Typ.

Men Hardy, Montén och Johansson såg faran.
De såg problemet och har fortsatt att utveckla den gamla guldhockeyn till en modern variant.
En mer svårläst upplaga av Hardys hockey.
– Vi såg själva där mot Brynäs att vi fastnade. Sedan dess har vi tagit fram alternativ som spelarna ska använda om vi känner att det andra laget tror sig ha läst oss. Vi har sett till att vi har fler alternativ att välja mellan, när de försöker stänga till, sa Montén när jag pratade med honom häromdagen.

Ibland funkar det inte, som mot Linköping häromdagen.
Men, det finns fortfarande tid att finslipa detaljerna, och spelet funkar uppenbarligen väldigt bra mestadels.
Sedan passar Hardys hårda offensiva spel de spelare som finns i dagens Djurgården väldigt väl.
Det räcker väl med att säga Jimmie Ölvestad så förstår ni.
Och juniorerna.
Hardy har från dag ett kört mantrat ” juniorerna är uppsidan med det här” som ett mantra.

Är det något Hardy är bra på så är det att ta tillvara den härliga ös-på-energi som juniorerna tar med sig upp i seniorvärlden.
Den kör-på- anda som andra försöker tona ner till förmån för styrspel, ser Hardy som en tillgång och uppmuntrar spelarna att behålla och utveckla.
Allt för att ge energi till lagmaskinen Djurgården.
Jag är osäker på hur långt det räcker.
Men det känns som det kan bli en kul vår för blåränderna.

/Marie Hallman

Den 30 december smällde den sportsliga ledningen av ett smatterband av finländska värvningar. Tre spelare presenterades på hemsidan under några minuter och de som följde händelseförloppet vid diverse forum satt förundrade med öppen mun. Få känner till något om nyförvärven, så jag bestämde mig för att försöka fixa några intervjuer med finländarna.  Förste man till rakning är Kasper Hämäläinen.

Hur kommer det sig att det blev just Djurgården?
Den största orsaken till varför jag valde Djurgårdens var för att de har visat ett stort intresse för mig och dessutom har jag bara hört bra saker om klubben. Jag tyckte att Allsvenskan skulle vara ett steg framåt i min karriär.

Fanns det intresse från andra klubbar?
Det fanns lite intresse från andra klubbar men inget var så påtagligt som Djurgårdens. Allt hände relativt snabbt med Djurgården och jag ville direkt från början av januari spela med min nya klubb, så att jag hinner vänja mig med lagkamraterna.

Vad hade du för uppfattning av Djurgården innan du kom hit? Och vilken inställning har du till svensk fotboll rent allmänt?
Vi spelade med TPS några gånger mot Djurgården och därför kände jag till en del om klubben. Jag visste att Djurgården var en stor klubb och att det är Stockholms stolthet. Svenska ligan har lite bättre kvalitet på spelnivån och när det gäller fans och åskådarantal ligger Finland långt efter. Fastän vi i TPS hade ligans bästa fans och flest åskådare.

Hur har första tiden i klubben varit? Har tränarna gjort ett bra intryck och har allt fungerat bra runt om kring?
Alla har varit mycket trevliga och klubben har gjort ett bra intryck på mig. Tränaren ”Lelle” är mycket social och vill gärna tala med spelarna och frågar efter deras åsikter. Jag flyttade in i en lägenhet den elfte januari så det har gått fort att lösa delar av den sociala biten också.

Påverkades valet av klubb av att Djurgården värvat flera finländare?
De finländska spelarna har varit till stor hjälp så här långt. Vi umgås ganska mycket och vi har i sällskap tittat på lägenhet, fixat abonnemang och sådant.

Få känner till dig här i Sverige, men jag har hört att du var en extrem talang i tonåren. Du var i väg och provtränade med flertalet klubbar. Du bröt sedan benet, hur kom det att påverka din karriär?
När jag var i tonåren så reste jag runt ganska mycket. Jag provtränade med Ajax, Udinese, Roma, Lazio, Siena och Vicenza. Visst bromsade skadan upp karriären, eftersom jag var borta nästan två år från fotbollsplanen och jag måste verkligen jobba hårt för att nå upp till nivån som jag hade då.

Avslutningsvis. För att nå upp till din fulla potential krävs det att du hittar din position på planen antar jag. Som jag har förstått det så har du spelat på lite olika positioner under din karriär. Vilken ser du som din favoritposition?
Jag spelade som yttermittfältare i fem år hos Tps, men förra året spelade jag nästan hela säsongen som innermittfältare, vilket passar mig allra bäst.

Vi på DIFBloggen tackar Kasper Hämäläinen för hans medverkan och hoppas innerligt att han får sitt stora genombrott i den blårandiga tröjan.