Fleecelabs

Fastnade framför Wilson Miners snack från Build. Fastnade är ordet.

plindberg — Sun, 12 Feb 2012 00:19:10 +0100

Fastnade framför Wilson Miners snack från Build. Fastnade är ordet.

Därför måste vi diskutera hur vi bygger CSS

plindberg — Sat, 11 Feb 2012 16:58:00 +0100

Jag tror det är nödvändigt att omvärdera hur vi skriver CSS. Vi har kommit till en punkt då det är dags att fråga oss vad som kännetecknar välbyggd CSS.

Historien såhär långt har utmärkts av att det är ett nytt område och att det har varit tumultartat med buggiga webbläsare och standarder som utvecklats parallellt med att de använts. De diskussioner som förts fram tills nu om hur man bör bygga HTML och CSS har varit nödvändiga, men det är dags för en ny diskussion.

Om vi tittar på programmering – alltså utveckling av mjukvara – så befann man sig vid slutet av 80- och början av 90-talet där CSS befinner sig nu. Då var tiden mogen att bena ut hur man bör bygga mjukvara; hur man bör organisera sin kod, hur man bör dela upp den i tydliga delar och hur dessa bör samspela, hur man namnger moduler, objekt, funktioner och variabler.

Nu skiljer sig CSS från mjukvaruutveckling i många avseenden men bland orsakerna till att diskussionen var nödvändig då finns mycket gemensamt. Tydlighet, möjlighet att orientera sig i koden, kvalité, underhållbarhet, prestanda – alla är mål som var viktiga för programmering då och som är viktiga för CSS-utveckling nu.

Tydlighet betyder att koden är lätt att förstå i enskilda stycken – i direktiven för en enskild selektor i CSS fall, att man förstår utvecklarens intentioner och vad enskilda direktiv betyder.

Orienterbarhet betyder att koden är förståelig som helhet. Att man förstår hur den är organiserad, var man hittar vilka saker och var man ska lägga till ny kod.

Kvalité handlar om att hålla nere antalet buggar och om att kunna göra förändringar utan överraskningar.

Underhållbarhet handlar om att hålla koden i schack över tid och att det inte tar längre tid och därmed kostar mer att arbeta med koden ju längre projektet lever. Det handlar om att frisera bort kod som inte längre behövs, om att organisera om så att mängden kod hålls nere i takt med att sajten vidareutvecklas.

Till sist prestanda, som både har att göra med att hålla nere storleken på koden och se till att den är organiserad på ett sätt som möjliggör effektiv laddning av webbläsaren.

Det var dessa tankar jag var inne på när jag frågade om det inte är dags att omvärdera semantisk HTML. Och jag hoppas kunna få mer klarhet i mina tankar framöver. Jag skulle gärna höra era tips om bra läsning om detta och tankar om ämnet i allmänhet.

Jag avslutar med två citat som jag tycker passar in här. Inte från programmerare utan från designers.

Först Ellen Lupton ur boken Thinking with type om Karl Gerstner som i sin bok Designing programmes från 1964 presenterade ett manifest för systemorienterad design: ”Gerstner defined a design ’programme’ as a set of rules for constructing a range of visual solutions. Connecting his methodology with the new field of computer programming, Gerstner presented examples of computer-generated patterns that were made by mathematically describing visual elements and combining them according to simple rules.”

Och Massimo och Lella Vignelli ur boken Design is one: ”We believe that design should be: [1] Semantically correct. In other words, search for the real meaning and the correct signs that connote the object you are working with. [2] Syntactically consistent. Every detail must be consistent to itself and the whole. No borrowed elements. The language is one and every detail should speak the same language. [3] Pragmatically understandable. Otherwise, design is a failure, no matter how beautiful it is. Design is not art, design should express its meaning and that should be universally understandable.”

Steve Souders konstaterar att webbprestandans gyllene regel gäller än

plindberg — Sat, 11 Feb 2012 10:42:21 +0100

Steve Souders konstaterar att webbprestandans gyllene regel gäller än:

80–90% av tiden som det tar att ladda en webbsida spenderas i webbläsaren. Fortfarande efter fem år.

Guardians Oliver Burkeman läser boken The progress principle

plindberg — Sat, 11 Feb 2012 09:23:00 +0100

Guardians Oliver Burkeman läser boken The progress principle:

Att sätta upp ett ambitiöst mål och föreställa sig det i sin helhet kan vara förlamande. För att lyckas ska du inte dra upp en totalplan för hur du ska uppnå det. Du ska göra två saker. Bryta ned det i en handfull små, snabba mål. Och uppmärksamma när du klarar av dem: starta en ”hargjortlista” vid sidan av din (korta) attgöralista. (Författarna bakom boken är psykologerna Teresa Amabile och Steven Kramer.)

Motsatsen till lek, enligt barn

plindberg — Mon, 06 Feb 2012 20:05:53 +0100

Frågan om vad barn ser som motsatsen till lek tycker jag är intressant.

Förra våren fick jag en handfull rapporter via Facebook och häromdagen bad jag återigen folk fråga barn i sin omgivning, nu via Twitter.

Här en sammanställning med de vanligaste svaren först.

Att ha tråkigt, långtråkigt. Att vila, ta det lugnt. Att jobba. Att plocka undan. Att vänta. Att göra ingenting. Att läsa bok. Att sova. Att klättra i ekar.

Jag är fortsatt intresserad, så tweeta mig gärna.

Besök en välsorterad tidningsbutik, titta på omslagen, bläddra igenom några magasin, läs lite. Du...

plindberg — Sat, 04 Feb 2012 15:02:14 +0100

Besök en välsorterad tidningsbutik, titta på omslagen, bläddra igenom några magasin, läs lite. Du kommer garanterat snappa upp flera nya idéer och lära dig om gryende trender.

Det är ett av många tips ur Tom Kelleys bok The ten faces of innovation – och förmodligen det som fastnat bäst hos mig.

Jag gillar tanken på tidningsbutiken som en outsinlig källa till idéer att korsbefrukta med sina egna. Att gå in och plocka titlar nästan på måfå för att se vilka nya idéer de ska ge mig.

James Gleick snackar om sin bok The information

plindberg — Sun, 29 Jan 2012 16:57:55 +0100

James Gleick snackar om sin bok The information:

Engagerande drygt timslång konversation om vad information är och vilken betydelse de teknologier som uppstått kring dem har haft för vår kultur. Från när författaren besökte brittiska Royal Society of Arts.

Boken The universal traveler av Don Koberg och Jim Bagnall

plindberg — Sun, 29 Jan 2012 12:07:00 +0100

Boken The universal traveler av Don Koberg och Jim Bagnall:

Nyfiken på denna bok av två arkitekturprofessorer. Dess undertitel är ”a soft-systems guide to creativity, problem solving and the process of reaching goals” och den är upplagd som en reseguide. (Via Good.)

Johan & Nyströms Monsun Malabar hotar samma kafferosteris Yirgacheffe som mitt favoritkaffe....

plindberg — Wed, 25 Jan 2012 09:19:22 +0100

Johan & Nyströms Monsun Malabar hotar samma kafferosteris Yirgacheffe som mitt favoritkaffe. Monsunlagrat!

Tiramisu – mot dåsiga eftermiddagar I söndags gjorde jag...

swant — Mon, 23 Jan 2012 20:28:20 +0100

Tiramisu – mot dåsiga eftermiddagar

I söndags gjorde jag äntligen för första gången Tiramisu. Jag har alltid uppskattat denna rätt de gånger jag beställt den på restaurant eller bjudits på den hemma hos vänner.

Recept på menumo.

Dags att omvärdera semantisk HTML?

plindberg — Tue, 17 Jan 2012 20:35:00 +0100

(Här följer några tweets som jag postade ikväll om något som jag funderat på den sista tiden. Därav den fragmentariska texten.)

Jag har börjat ifrågasätta idén med semantisk HTML. Inte själva markupen utan grejen med semantiska CSS-klasser.

Jag tror mer på att namnge CSS-klasser med koppling till det visuella, hur det faktiskt ser ut.

För underhållningsbar CSS i ett icketrivialt projekt har man misslyckats om enda sättet att orientera sig är via Inspect element.

Semantisk HTML var en nödvändig reaktion mot inline-stilar, tabeller för layout och annat. Men det är inte svaret på underhållningsbar CSS.

Jag tycker OOCSS är det mest lovande inom CSS för underhållningsbarhet (bland annat). Många riktigt bra idéer där. http://oocss.org/

(Jag fick en fråga från @upperdog_se om det verkligen blir lättare att underhålla med klassnamn som ”green_menu” och ”big_heading” om färger och storlekar ändras. Mitt svar fortsätter.)

Det är inte så hårdraget jag menar med visuell koppling. Och jag menar inte heller att helt bortse från det semantiska.

Semantisk HTML så som det praktiseras förutsätter att du har selektorer med flera element. Typ ”.blog-post .comments .name”.

I ett komplext projekt blir det mycket sådant. Ändringar i markup-struktur slår brett och du har låg grad av återanvändning.

Med OOCSS undviker du långa selektorer och tänker i stället objekt. Behåller man semantiken blir det typ ”.blog-comment-name”.

Där har man gjort en stor vinst bara genom att bryta ned det i objekt med specifika namn som består av objekt. Mer begripligt.

Men för öka återanvändning är det ofrånkomligt att blanda in det visuella, för det är vad CSS beskriver.

Att utveckla underhållningsbara system kräver tydlighet i namngivning & hur saker hänger ihop, samt att hålla nere duplicering.

Och där är CSS inget undantag. Jag kan inte se att det kan lösas på något annat sätt.

Paul Graham: Vilka problem önskar du att någon annan skulle lösa?

plindberg — Sun, 15 Jan 2012 13:13:00 +0100

Paul Graham: Vilka problem önskar du att någon annan skulle lösa?:

Fråga dig det, skriver han. För om du bara frågar dig vilka du skulle kunna lösa ser du inte de idéer som verkar olösbara. Det är dem som andra skulle kunna betala dig för.

Fleecelabs kanon

plindberg — Wed, 11 Jan 2012 17:16:00 +0100

Följande böcker tycker vi som företagare inom mjukvara att man ska ha läst. Det här är inte bara bra böcker utan sådana som påtagligt har format oss och som vi ständigt återkommer till. Vår kanon.

Extreme programming explained, Kent Beck,
The elements of typographic style, Robert Bringhurst,
The visual display of quantitative information, Edward Tufte,
Made to stick, Chip Heath och Dan Heath,
Getting things done, David Allen,
Don’t make me think, Steve Krug,
The pragmatic programmer, Andrew Hunt och David Thomas,
Refactoring, Martin Fowler.

Med tiden kommer vi skriva något om varje bok. Vi kommer också lägga till fler böcker när vi kan enas om vilka ytterligare som kvalificerar sig. Men dessa åtta är vi säkra på.

Pingis-/konferensbord i teak från James Perse

plindberg — Tue, 10 Jan 2012 11:36:22 +0100

Pingis-/konferensbord i teak från James Perse:

Missa inte den utdragbara lådan på bild två.

"This time, [Charles and Ray Eames] wouldn’t design the look of the chair first. They would never..."

plindberg — Fri, 06 Jan 2012 23:44:22 +0100

“This time, [Charles and Ray Eames] wouldn’t design the look of the chair first. They would never make that mistake again. They would let the design flow from the learning. That meant knowing who they were serving. In Charles’s words, it was always about being a good host to their guests.”

- Från dokumentären Eames: the architect and the painter

Intressant intervju med en av Zaarly-grundarna på Mixergy

plindberg — Fri, 06 Jan 2012 20:57:26 +0100

Intressant intervju med en av Zaarly-grundarna på Mixergy:

Zaarly är en hyperlokal marknadsplats där man dels kan annonsera att man behöver tjänster utförda och dels erbjuda sina tjänster och få alerts när någon behöver dem. Oerhört intressant att höra från Bo Fishback som är en av grundarna av en tjänst som inte än är ett år gammal men har haft en explosiv tillväxt.

Apropå typsnitt för kod: här ett mysigt från Font Bureau,...

plindberg — Tue, 03 Jan 2012 11:54:00 +0100

Apropå typsnitt för kod: här ett mysigt från Font Bureau, inspirerat av skrivmaskinen IBM Prestige från 1950-talet. Det heter Alix FB och finns på FontShop.

Hur tänker programmerare?

plindberg — Sat, 03 Dec 2011 12:42:00 +0100

Simon Winter skrev på Twitter att han skulle vilja läsa om hur programmerare tänker ”när de bygger upp digital infrastruktur”. Jag försökte svara på Twitter men tyckte det blev svårbegripligt. Då kom jag att tänka på följande text jag skrev häromåret.

”Vi börjar med ingenting. Men vi behöver en soffa. Det ska vara en tresits- och den ska vara grå. Vips! Vi har ett objekt och det är en soffa och den är grå och den är tresits- och den finns i vårt ingenting.

”Men vi behöver också ett rum. Ett rum kan innehålla soffan. Frågar jag rummet vad det innehåller får jag svaret soffan.

”Vad ska vi ha mer? Ett soffbord? Då får vi göra soffan till ett slags föremål och säga att rummet i stället kan innehålla föremål. Och soffbordet: det är också ett föremål och därmed kan vi ha det i vårt rum. Vilka föremål finns i rummet? Soffan och soffbordet!

”Sedan behöver vi dig. Du är spelaren. Du är i rummet. Men du är inte ett av föremålen. Som spelare är du i ett rum och rummet innehåller föremål. Du kan fråga rummet vad det innehåller och du får veta att det finns en soffa och att det finns ett soffbord. Vill du sitta på soffan? Då måste vi först ordna så att du som spelare kan sitta på föremål. Och kanske att föremål kan bli suttna på. Om en annan spelare kommer in i rummet så kan rummet berätta att där finns ett soffbord och en soffa; och soffan kan berätta att den är grå, tresits- och att den är sutten på av en spelare (du).

”Kommer in i rummet förresten – vart då ifrån? Från ett angränsande rum? Så rum har alltså angränsande rum. Hur många då? För enkelhets skull kan vi säga fyra – ett i varje väderstreck. Norrut från rummet med soffan och soffbordet finns ett angränsande rum. Går du dit finner vi att det innehåller en spis. En spis är ett föremål och kan således finnas i ett rum. Kan den bli sutten på? Ja, förvisso. Men viktigare är att den kan sättas på och stängas av. Frågar du spisen kan den svara huruvida den är på eller av. Hade vi bara en kaffepanna kunde du göra kaffe.”

Jag skrev det här när jag funderade på att delta i National novel writing month förra året och ville se hur många ord jag kunde pressa ur mig per dag (det krävs ett snitt på 1667 stycken). Då kom alla möjliga texter ur mina fingrar. Även följande stycke som också passar här.

”Kod. Hela dagarna skriver jag kod. Och kod är text på sätt och vis. Den kommunicerar med maskinen och instruerar vad den ska göra. Men i ännu högre grad kommunicerar den med de människor som läser den. Den måste förstås: intentionerna bakom, syftet som ska uppnås. Den måste också vara syntaktiskt och semantiskt korrekt; den måste förstås av maskinen – ingen tvetydighet. Och för att det ska bli bra måste den vara ordnad på ett logiskt satt; rätt sak på rätt plats – och bara på en plats, inga upprepningar. Men det är inget krav maskinen ställer utan en förutsättning för att koden ska kunna leva. Man måste kunna arbeta med den under lång tid och varje gång man återvänder till ett stycke kod måste man begripa varför den ser ut som den gör och hur den hänger ihop med allt annat.”

(Simon sammanställde sina svar och reflekterade vidare.)

"For me, writing music is listening to music. I don’t think of it, I listen to it. In other words,..."

plindberg — Sat, 26 Nov 2011 09:38:00 +0100

“For me, writing music is listening to music. I don’t think of it, I listen to it. In other words, it’s already there. It’s not something that has to be imagined, it has to be written down. […] I’d begin by hearing very little, very little. I hear something, and I’ve trained myself to follow the sound, follow the thought of the sound, to follow the sound of the sound. And eventually, I’ll hear what it is.”

- Philip Glass (i dokumentären Glass: a portrait of Philip in twelve parts)

Därför la vi ned Trimlabb

plindberg — Sat, 19 Nov 2011 14:36:00 +0100

Vi fick en fråga om varför vi la ned Trimlabb, en tjänst vi lanserade våren 2010 där vi erbjöd hjälp att utröna varför en sajt är långsam och vad man behöver göra åt det. Här är vårt svar.

Kort sagt så var anledningen att vi la ned Trimlabb att vi inte kunde bevisa att det fanns en marknad för det i det format vi tänkte oss.

Den ursprungliga idén kom efter att vi jobbat fokuserat med webbprestanda inom ett stort webbprojekt. Då hade vi inte hört något alls om det här i Sverige. Vi insåg att svårigheten i att förbättra webbprestanda låg huvudsakligen i att kartlägga eller profilera sajten och hitta problemen. Själva åtgärderna var därefter i många fall väldigt straight forward. Detta i kombination med att arbetet kan göras helt på distans gjorde att vi fick idén att paketera det som en tjänst. Vi tänkte att vi rentav kunde göra arbetet och sedan ta kontakt med en presumtiv kund och säga att vi kapat si och så många sekunder av deras laddtid och att vi för ett bra pris kunde ge dem instruktioner.

Vi fick som du skriver mycket uppmärksamhet. Vi genomförde 40–50 ”provtrimningar” om jag minns rätt. Det var något vi erbjöd gratis och där vi berättade vilken förbättringspotential vi kunde se. Men vi sålde inget. Det vi erbjöd var en rapport där vi beskrev problemen och hur de skulle åtgärdas. Men vi upplevde inget intresse av det, inte ens i de fall där vi kunde visa att vi skulle kunna kapa laddtiden med över 80 procent. Det intresse vi såg var att anlita oss som konsulter och genomföra förbättringarna.

Vår själva grundpremiss var att webbprestanda består till en stor del av analys och att det arbetet är svårt att på förhand säga hur lång tid det tar. Där hade vi ett fastpriserbjudande där de sedan fick genomföra åtgärderna själva, vilket vore lätt att uppskatta kostnaden av utifrån vår rapport. Den här grundpremissen misslyckades vi helt att sälja in.

Att ägna oss åt detta som konsulter intresserade oss inte särskilt. Vi kunde absolut tänka oss att hålla kurser/workshops om detta och att i enstaka fall gå in som konsulter. Men huvudidén var att sälja kartläggningar och rapporter, dvs att produktifiera vår kunskap.

Sedan var själva sättet vi testade marknaden galet. Vi erbjöd något gratis och fick många napp, men det vilseledde oss att tro att marknaden fanns. Vi fick lära oss att det är svårt att identifiera en marknad utan att ta betalt.