Fleecelabs

"There are directors who think they have to provoke people to get the best work out of them. […] I..."

plindberg — Sun, 09 Jan 2022 11:44:41 +0100

“There are directors who think they have to provoke people to get the best work out of them. […] I try to create a very loose set, filled with jokes and concentration. It sounds surprising, but the two things go together nicely.”

- Sidney Lumet, Making movies

Ett försök att definiera kollaboration

plindberg — Sat, 06 Nov 2021 17:10:44 +0100

När en grupp formulerar ett mål,
organiserar sig för att nå det,
drar nytta av varandras olika perspektiv‚
löpande följer upp för att omformulera målet
– utifrån lärdomar och skiftande omständigheter,
tills de anser att målet är nått.
(30 dec 2017)

Att jobba efter den ultradianska rytmen

plindberg — Tue, 23 Jun 2015 15:57:58 +0200

Sömncyklerna kände jag till sedan länge. Alltså att sömnen utgörs av ett antal 90–120 minuter långa cykler med fem olika stadier.

För något år sedan intresserade jag mig för tupplurar. Då lärde jag mig att det förutom dessa finns längre sömncykler som fortsätter även under ens vakna tid. Dessa cykler påverkar andelen djupsömn och REM-sömn. En lång tupplur (dvs en hel cykel) skulle på tidiga förmiddagen utgöras av mestadels REM-sömn medan den omkring tvåtiden skulle utgöras av lika delar REM- och djupsömn.

Nu har jag läst att de 90–120 minuter långa cyklerna fortsätter även i vaket tillstånd. Stressforskaren Dan Hasson skriver:

[…] faktum är att man i normala fall har liknande uppmärksamhets- eller prestationscykler över dagen. Hjärnan mäktar således med att vara aktiv cirka 90–120 minuter och går sedan mer eller mindre automatiskt in i en återhämtningsfas.

Såväl dessa cykler som sömncyklerna kallas ”ultradianska rytmer” (jämför med den cirkadianska, dvs dygnsrytmen).

Hasson skriver om att anpassa sitt arbete efter de ultradianska rytmerna. Han föreslår att man delar upp arbetet i 90–120 minuter långa pass och lär sig att se de signaler som tyder på att det är dags för en paus. Sådana kan vara att energin sjunker, ens humör förändras, att man får svårare att koncentrera sig eller att man känner sig hungrig.

Jag forskade vidare och hittade bland annat en artikel där det föreslås att man börjar med att dels införa ett dagligt 60–90 minuters oavbrutet arbetspass och dels att man planerar in två eller tre pauser för återhämtning.

Artikelförfattaren Tony Schwartz har också skrivit en bok om sättet vi arbetar på. I samband med att den gavs ut höll han en timslång föreläsning hos Google som är väldigt sevärd.

I både föreläsningen och den nämnda artikeln hänvisar Schwartz till forskning från 1993 som studerade hur framgångsrika violinister och pianister lägger upp sina övningspass. I en artikel i New York Times från häromveckan skriver han:

K. Anders Ericsson concluded that the optimal amount of time to devote to highly focused work is no more than 4.5 hours a day. He also found that any given period of work should be limited to no more than 90 minutes.

Det här ligger nära något jag funderat på: hur mycket arbete är det rimligt för en utvecklare att förvänta sig att prestera per arbetsdag? Det vill säga ”highly focused work” och inte den sortens distraherade arbete som pågår i kontorslandskap världen över. Jag ska forska vidare, men det känns inte orimligt att det skulle röra sig om tre pass om 90 minuter, dvs 4,5 timmar, plus pauser däremellan.

En bra intro till hur man ska se på sin testsvit

plindberg — Tue, 21 Apr 2015 12:15:40 +0200

En bra intro till hur man ska se på sin testsvit:

”The guidelines, on their own, will frustrate developers who don’t also have the goal of improving code.”

En ny bok i Fleecelabs kanon

plindberg — Wed, 28 Jan 2015 18:30:00 +0100

För tre år sedan sammanställde vi vår kanon, en samling böcker som påtagligt har format oss, som vi ofta återkommer till i vårt arbete med att skapa mjukvara.

Nu har en till bok nått den status som krävs för att kvalificera till denna lista. Alltså inte enbart en läsvärd bok utan en som förändrat hur vi förhåller oss till någon aspekt av vårt arbete.

Med Crucial conversations har vi nio böcker. Det är en bok om hur det fungerar när människors olika mål och intressen hamnar i konflikt och hur man tillsammans kan finna lösningar.

Här är hela listan:

Extreme programming explained, Kent Beck;
The elements of typographic style, Robert Bringhurst;
The visual display of quantitative information, Edward Tufte;
Made to stick, Chip Heath och Dan Heath;
Getting things done, David Allen;
Don’t make me think, Steve Krug;
The pragmatic programmer, Andrew Hunt och David Thomas;
Refactoring, Martin Fowler;
Crucial conversations, Kerry Patterson, Joseph Grenny, Ron McMillan, Al Switzler.

Borde verkligen alla lära sig programmera?

plindberg — Sun, 02 Jun 2013 13:01:00 +0200

Jag är inte säker på vad man menar när man säger att alla borde lära sig programmera.

Kan man inte lika gärna säga att alla borde bli strängfysiker eller poeter?

Det är nog flera separata spår hos de som förespråkar att alla bör lära sig programmera.

Ett är att vi möter så mycket mjukvara i vår tillvaro och att vi därför bör veta något om hur den konstrueras.

Ett annat är att man genom att kunna programmera får verktyg att rent allmänt lösa problem.

Ytterligare ett är att det bör läras ut i grundskolan eftersom vi så gott som varje minut är i kontakt med mjukvara.

Men visst vore det fantastiskt om programmering vore lika givet på mellanstadiet som trä- eller syslöjd, eller bild.

Att lära ut programmering i mellanstadiet tror jag skulle bli bättre på en högre abstraktionsnivå än vad jag tror de flesta tänker sig.

Alltså att ha ett bibliotek av komponenter som man kan koppla ihop på olika sätt, skapa flöden emellan och på så sätt bygga något.

Det är den förmågan jag värderar högst i programmering, den att se komponenter med särskilda syften samverka för att lösa ett problem.

Det och att kunna röra sig mellan abstraktionsnivåer och konstruera enkla och tydliga modeller oavsett höjd.

Programmering är unikt i det avseendet att kod är så abstrakt skapande. Jag vet inget annat som liknar det.

Man skapar i huvudet. Man kan förvisso rita boxar och streck för att göra sina tankar tydligare men det är i huvudet det sker.

Man måste bestämma sig för hur olika delar i ett system ska samverka och hur deras roller skiljer sig. Och vilket namn varje del ska ha.

Sedan skapar man kod från sina tankar.

Och för att andra ska förstå hänger det ytterst på att de läser koden och skapar sig en mental bild. Då är det viktigt att man varit tydlig i sin modell och namngivning.

Att jag nämnde strängteori var ingen slump. Tycker att många teoretiska fysiker är bra på att förklara det komplexa med målande liknelser.

Som Brian Greenes myror på en trädgårdsslang för att förklara dimensioner bortom de tre vi är bekanta vid.

Inom programmering använder man dock alldeles för ofta helt artificiella modeller, där man i stället borde använda fantasin.

Säg att jag beskriver ett system som en hamburgerbar: vi har kassor, varje med en kö och personen i kassan ropar beställningen till köket.

Sådana modeller är tyvärr rätt sällsynta inom professionell programmering.

Om man ser på programmering som digitalt skapande med verktyg som någon annan skapat. Är det då kritiskt att förstå hur de har skapats?

Kanske spelar det ingen roll för min förmåga att använda dem.

Kanske handlar det inte om programmering i sig utan om att använda digitala verktyg på en nivå som innebär en avgörande skillnad.

Jag skrev det ovanstående på Twitter i går kväll (här i en annan ordning, lätt redigerat). Några responser:

Elia Mörling pekade på att man när man lär sig programmering lär sig ”logik, planering, tänka i processer, förenkla komplexitet”.

Fredrick Rybarczyk visste inte något annat som i samma grad hjälper till att utveckla dessa färdigheter och nämnde också att det ”fördjupar insikterna om kommunikationens villkor”.

Martin Palacios kände igen sig i ”idébygget”, med ”abstraktionslager och tydlighet”.

Min gräns går nog någonstans innan det Fredrick pratar om med programmering som en ”enabling skill” i paritet med att kunna läsa och skriva. Om det är så borde vi i en framtid se betydande klasskillnader mellan de som kan och de som inte kan programmera. Det är jag osäker på.

Däremot har jag inte svårt att tänka mig klasskillnader som följd av att vissa grupper nått en mycket högre nivå i att behärska digitala verktyg. Då är frågan om den bästa vägen dit – eller den enda – går via att lära sig programmera.

Se också Claes Magnussons inlägg med många kommentarer på Facebook.

"The value of a product is the number of problems it can solve divided by the amount of complexity..."

plindberg — Sat, 01 Jun 2013 11:32:00 +0200

“The value of a product is the number of problems it can solve divided by the amount of complexity the user needs to keep in their head to use it.”

- Adam Wiggins i en intressant text om Herokus värderingar

"When you hit a wrong note, it’s the next note that makes it good or bad."

plindberg — Sat, 25 May 2013 11:59:24 +0200

“When you hit a wrong note, it’s the next note that makes it good or bad.”

- Miles Davis

"But among the On High Alert group, there was a twist. Those who were warned of an interruption that..."

plindberg — Mon, 06 May 2013 08:47:05 +0200

“But among the On High Alert group, there was a twist. Those who were warned of an interruption that never came improved by a whopping 43 percent, and even outperformed the control test takers who were left alone. This unexpected, counterintuitive finding requires further research, but Dr. Peer thinks there’s a simple explanation: participants learned from their experience, and their brains adapted. Somehow, it seems, they marshaled extra brain power to steel themselves against interruption, or perhaps the potential for interruptions served as a kind of deadline that helped them focus even better.”

- Bob Sullivan och Hugh Thompson i en artikel i New York Times

Intressant bok om alkoholhaltiga drycker: Drick! av Alf Tumble

plindberg — Wed, 24 Apr 2013 19:42:00 +0200

Intressant bok om alkoholhaltiga drycker: Drick! av Alf Tumble:

Många ögonöppnare, inte minst för att vara ett område som är så bekant (även om jag inte kan så mycket om det). Sällsynt också med en så inspirerande bok. Många saker jag vill testa nu, allra först lättsaltade chips till champagne.

Satsa på mycket snack och lite verkstad!

plindberg — Fri, 12 Apr 2013 09:25:00 +0200

Idéer är värdelösa. Ni har hört det förut. Allt som spelar roll är execution. Att genomföra en idé och lyckas är vad som räknas.

Skitsnack.

Japp, det är skitsnack. Och varför? Det betyder ingenting.

De som säger att idéer är värdelösa och genomförande allt vill ha sagt en av två saker. Antingen vill de uppmuntra dig att ta tag i idéerna och inte spekulera så mycket. Men mer troligt är att de vill markera att de till skillnad från dig hör till gruppen som inte snackar utan hänger i verkstaden.

Uttrycket i sig betyder ingenting. Att skilja på att snacka om idéer och att genomföra dem är meningslöst. För ingen kan peka ut var exakt gränsen går mellan att snacka och att göra.

Idéer måste diskuteras oavbrutet. När man säger att idéer är värdelösa och genomförande det enda som spelar roll så ger man sken av att man bara ska hålla klaffen och börja bygga. Som att en rimlig proportion vore 1% snack och 99% bygg. Jag skulle säga det omvända är mer sant. Mycket snack och lite verkstad är faktiskt ett riktigt bra mål.

Börja fånga upp alla idéer du får. Skriv ned dem kort. Ha dem på en lång lista som du går igenom då och då. Fundera och diskutera och skriv lite till.

När du funderar och diskuterar en idé så ställ frågor som de följande.

Vad vore det enklaste man kunde bygga som ändå skulle utgöra ett värde för människor?
Vilka specifika grupper skulle använda produkten?
Vilka är egentligen deras problem och behov?
Hur skulle man nå ut till dem?
Av vem skulle man ta betalt, när och hur mycket?
Hur skulle de som använder produkten kunna bidra till att sprida den till fler?
Vad finns det för andra produkter som fyller det här behovet?
Vad finns det för andra helt olika produkter som man skulle kunna lära av när man bygger denna?
Vad skulle det kosta att ta fram produkten och att underhålla den?

När du ger idéer den sortens uppmärksamhet blir de mer konkreta. Plötsligt ser du en idé som känns mogen att ta tag i. Då är det dags för execution! Och mycket mer snack.

"1. Laga bara mat på råvaror som du förstår dig på. 2. Lär dig hitta rätt balans mellan råvara och..."

plindberg — Sun, 07 Apr 2013 13:25:47 +0200

“1. Laga bara mat på råvaror som du förstår dig på. 2. Lär dig hitta rätt balans mellan råvara och salt innan du använder andra kryddor. 3. Köp och använd köksutrustning som fungerar för dig och din familj. 4. När du bjuder på mat, bjud då generöst eller inte alls. 5. Genom att bjuda på mat du tycker om bjuder du också lite på dig själv.”

- Mathias Dahlgrens råd till hemmakockar, ur Icon nr 5, 2012.

Intressant artikel om barn och skärmar av Hanna Rosin i The Atlantic

plindberg — Sun, 24 Mar 2013 08:57:37 +0100

Intressant artikel om barn och skärmar av Hanna Rosin i The Atlantic:

Är det alltid bättre att läsa en bok eller vara ute och leka än att spendera tid vid en skärm? Du har säkert ett reflexmässigt svar på den frågan men läs den här artikeln och fundera över saken.

Lean analytics av Alistair Croll och Benjamin Yoskovitz

plindberg — Tue, 19 Mar 2013 12:05:00 +0100

Lean analytics av Alistair Croll och Benjamin Yoskovitz:

Den här boken verkar väldigt intressant. Jag uppfattar den som en annan vinkel på Lean Startup och Customer Development, fokuserad på att i varje skede i företagets utveckling mäta och förbättra en sak. För en utmärkt introduktion, se den här dragningen (ca 1 tim).

För lite fredagsfeeling kollar ni bara på Dan Harmon från XOXO-konferensen.

plindberg — Fri, 08 Feb 2013 16:48:29 +0100

För lite fredagsfeeling kollar ni bara på Dan Harmon från XOXO-konferensen.

Så skrev vi vårt manifest

plindberg — Thu, 07 Feb 2013 23:10:00 +0100

Vi har haft ett break på några månader.

Efter ett drygt årslångt uppdrag för TV4 ville vi ägna tid åt att utveckla appar. Vi ville friska upp oss på Apples SDK och lära oss om iOS-plattformen och App Store. Men framförallt jobba med egna idéer.

Snart gör vi oss redo för nya konsultuppdrag. Men innan dess ville vi profilera oss tydligare. Vi ville göra om vår sajt så man får en uppfattning av vad vi kan bidra med i ett utvecklingsprojekt.

Allra helst ville vi skriva ett manifest.

Vi gillar manifest. Ser vi ett kan vi inte låta bli att läsa det. Bra manifest är grundade i viktiga lärdomar, de markerar vad som kännetecknar och särskiljer avsändaren. Men att skriva ett eget kändes för ambitiöst. Och att skriva saker tar ofta lång tid för oss och mycket energi.

Så vi siktade på trädtopparna. Inget manifest, bara en kort beskrivning av vad vi kan hjälpa till med.

Vi startade efter nyår, parallellt med våra app-projekt. Vi diskuterade och letade inspiration, hittade på olika övningar där vi funderade och skrev på varsin kant och sedan diskuterade igen. Hur slutresultatet skulle se ut lät vi bli att fundera på. Vi ville bara lirka fram en insikt hos oss själva om vad det är man får när man anlitar oss.

Det visade sig bli något av det mest givande vi gjort – att gå till botten med vilka vi är och vad vi står för.

En övning visade sig vara oerhört viktig för resultatet. Och den skulle vi rekommendera alla konsultbyråer att göra.

Det började med att vi på designbyrån Sagmeister & Walsh sajt hittade en sektion med frågor och svar. Det var frågor tagna från ett otal tidningsintervjuer med Stefan Sagmeister och Jessica Walsh, ihopplockade under olika kategorier. Ett utmärkt sätt att ge en rätt rik bild av dem och något vi tänkte vi kunde ta efter.

Vi gick igenom samtliga frågor och samlade de vi tyckte kunde formuleras om och ställas till oss själva. Det gav idéer till ytterligare frågor. Sedan besvarade vi dem på varsin kant.

Vilka råd skulle ni ge en utvecklare i början av sin karriär som konsult?
Hur skulle ni beskriva ett lyckat uppdrag? Hur skulle projektet se ut? Hur skulle uppdragsgivarens och era roller se ut?
Ni är inne på ert åttonde år som konsultbyrå. Hur har ni förändrats under den här tiden? Hur har uppdragen och uppdragsgivarna sett ut och hur har er roll utvecklats?
När ska man anlita Fleecelabs och inte någon av de större konsultbyråerna?
Ni är bara två personer, dessutom med 50 mil mellan er. Hur kommer det sig? Varför vill ni ha det så? Vilka fördelar och nackdelar ger det er? Och vad skulle krävas för att ni skulle vilja växa?

Totalt blev det 24 frågor.

Att jämföra våra svar var enormt intressant. På vissa ställen var vi väldigt samstämda, på andra hade vi tänkt på helt olika saker. Och vi tyckte oss skönja återkommande teman som kanske skulle kunna utgöra ett manifest.

Vi beslöt oss för att var för sig gå igenom våra anteckningar från diskussionerna och välja ut saker som skulle kunna bli punkter i ett manifest. Det var också enormt givande, eftersom det tvingade oss att plocka fram det som är heligt för oss, de principer och vanor som verkligen skulle kännas fel att avvika från.

När vi jämförde våra listor såg vi att sex av punkterna var identiska – således givna kandidater. Resten diskuterade vi en vända till och valde sedan ut de vi kände absolut starkast för. Det blev elva.

Då återstod att formulera dem. Vi valde att begränsa oss till 280 tecken per punkt (två tweets längd) för att vi inte skulle spendera för mycket tid.

Det tog ett par vändor av formulering och omformulering, men till slut hade vi ett manifest som kändes ohajpat och ärligt. Vårt mål var att det skulle kännas som egna lärdomar från många års praktik snarare än något vi tuggat om från böcker vi läst.

Och det tycker vi att vi lyckats med: 11 saker vi lärt oss är kritiska för att lyckas med utvecklingsprojekt.

"Always design a thing by considering it in its next larger context – a chair in a room, a room in a..."

plindberg — Mon, 28 Jan 2013 15:38:00 +0100

“Always design a thing by considering it in its next larger context – a chair in a room, a room in a house, a house in an environment, an environment in a city plan.”

- Eliel Saarinen, arkitekt, i Time den 2 juli 1956.

Sommarläsning: The songlines

plindberg — Fri, 10 Aug 2012 15:16:52 +0200

Sista sommarboken! Förmodligen den svåraste att beskriva av de sju vi gett bort de senaste veckorna. Titeln syftar på hur Australiens ursprungsbefolkning använde sånger för att orientera sig på vandringar.

Även om boken inte ska tas för en fackbok – Chatwin själv kämpade med vad han skulle kalla det men fann det enklare att kalla det fiktion – så är det enormt fascinerande läsning.

Försten att hojta på Twitter med hashtaggen #drömspår kammar hem boken.

Sommarläsning: Analog in, digital out

plindberg — Fri, 03 Aug 2012 13:24:15 +0200

Sjätte och näst sista sommarboken är Brendan Dawes Analog in, digital out – en bok full av inspirerande små projekt som korsar gränsen mellan det digitala och det analoga. Via denna uppradning av okonventionella, lekfulla experiment visar Dawes hur han ser på både interaktionsdesign och designprocessen. Enormt underhållande och intressant.

Försten att hojta på Twitter med hashtaggen #flippflopp kammar hem boken.

Nästa fredag kl 13.30 ger vi bort sommarens sista bok.

"A great chef has the following five attributes. First, they take their work very seriously and..."

plindberg — Tue, 31 Jul 2012 05:59:00 +0200

“A great chef has the following five attributes. First, they take their work very seriously and consistently perform on the highest level. Second, they aspire to improve their skills. Third is cleanliness. If the restaurant isn’t clean, the food isn’t going to taste good. The fourth attribute is impatience. They are better leaders than collaborators. They’re stubborn and insist on having it their way. And, finally, a great chef is passionate. Jiro has all of these attributes. He’s a perfectionist.”

- Matskribenten Masuhiro Yamamoto i dokumentären Jiro dreams of sushi