Men, hur ska det då fungera? Yu-Luns lösning är en slags toppmonterad skyttel som bordar tåget och slussar ner passagerarna i kupén. Skytteln följer med tåget till efterföljande station, där den stannar och byts ut mot en ny som står parkerad vid perrongen.

Ja, kolla videon så förstår du.

Det här är en riktigt spännande lösning. Jag gissar att passagerare som åker kortare sträckor kan stanna kvar i den övre skytteln och långväga resenärer kliver ner i en bekvämare kupé på det stora tåget. Mycket smart.

YouTube: How to board a train that doesn’t stop (via Swissmiss)

Undrar hur många potentiella kunder som vänder vid första anblicken? För visst känns det nästan lönlöst att försöka hitta något gott att svalka sig med. Nej, en sån här bild skapar verkligen inte det sug som jag tror att GB glace hoppas åstadkomma.

Förmodligen har fler återförsäljare samma problem. Det är ju ganska förståeligt att alla inte kan föra hela sortimentet, speciellt inte under lågsäsong.

Borde inte GB kunnat identifierat detta och erbjuda en bättre lösning?

Dagens möjlighet: Vad sägs om en “tom” skylt där de olika glassarna kan placeras fritt (självhäftande eller magneter), försäljarna lägger enkelt till eller tar bort produkter beroende på efterfrågan och tillgång. Om bilderna dessutom finns tillgängliga i olika storlekar kan de själva forma kartan och lyfta fram olika glassar efter behov.

Varsågod GB, den bjuder jag på :)

Första kampanjen är att placera små bokmärken med varningar i böcker med dålig eller föråldrad information på t.ex. bibliotek och skolor.

WARNING: This book may be hazardous to the web!

Mycket bra och insiktsfull idé. På detta vis kommer de i kontakt med helt rätt målgrupp, kunskapstörstande nybörjare utan koll. Inte de navelskådande standardistas som läser samma redundanta blogginlägg skrivna av andra redan frälsta utvecklare.

Bra drag, lycka till!

WaSP Street Team: getting the message out everywhere, together

Om du inte sett videon tidigare rekommenderar jag verkligen en visning. Stop-motion på en whiteboardtavla. Vackert.

YouTube: Minilogue/Hitchhikers Choice
Kristofer Ström (Ljudbilden)

På Google-maps baserade minkarta.se kan personer skapa och recensera platser som görs sökbara via en karta. Hittills har Ted valt att lyfta fram sushirestauranger (sushikartan.se) och WiFi-caféer (wifikartan.se), men jag tror det snart kommer bli möjligt att lägga till och betygsätta nästan vilka platser som helst.

Styrkan ligger i enkelheten och möjligheten att skapa nischade nätverk. När tekniken är på plats kan det faktiskt rullas ut hur många kartsidor som helst. Vad tror du t.ex. om shoppingkartan, ölkartan, klubbkartan eller kanske romantisk-plats-för-en-dejt-kartan. Ja… ni fattar.

Smarta sökningar med genvägar till specifika platser och områden (wifikartan.se/stockholm/slussen) kombinerat med klassiska communityfunktioner (minkarta.se/ted_valentin) visar potentialen och jag tror att minkarta.se kan bli sveriges första(?) framgångsrika geo-sociala nätverk.

De bästa lösningarna kommer inte helt oväntat när eleverna börjar ifrågasätta briefen och angriper det faktiska problemet. Mycket sevärt.

The dumbest smartest design problem (via PSFK).

Kassapersonalen har nämligen själva ritat små ikoner för streckkoder och en pil för riktningen, direkt på bandet. En väldigt elegant lösning som med enkelhet kan kopieras av andra handlare.

Jag satt kvar en stund och studerade de efterföljande kunderna. Ingen missade budskapet. Visserligen har väl de flesta vid det här laget vant sig vid att vända koderna åt samma håll, men jag noterade att några faktiskt vred sina burkar och flaskor efter att ha upptäckt ikonerna. En bild säger, som bekant, mer än tusen ord. Dessutom blir du påmind så fort något placeras på bandet.

För övrigt så kände jag mig även tvungen att stödköpa en flaska Oxford Landing efter mitt tidigare inlägg om delbara vinetiketter. Design = ekonomi.

För ett år sedan gjorde jag en prototyp till ett mobilt anteckningsverktyg i ett projektarbete på Uppsala Universitet. Nu börjar det dyka upp kommersiella lösningar som närmar sig min vision. Sakta men säkert.

Jag har precis börjat testa nya Evernote, som har potential att bli ett noteringsverktyg på sterioder. Efter att funnits i en Windowsversion i många år, bestämde sig utvecklarna att bredda produkten och skapa fler möjligheter att samla och synkronisera data. Evernote stöder numera ett antal inmatningsmetoder; via webbläsaren, programvara (OS X & Windows), mobil klient (Windows Mobile) och e-post.

Det som fick mig intresserad är en OCR-funktion som jag har stora förhoppningar på. Det innebär helt enkelt att Evernote tyder och indexerar texter i bilder, så dessa blir sökbara.

Nedanstående testbilder är tagna med iPhones halvtaskiga kamera och e-postade till Evernote (klicka för att förstora). Textigenkänningen funkar faktiskt helt okej, de gulmarkerade rutorna är träffar på sökta ord i Evernotes webbversion.

Det finns en hel del bra tänk med hur Evernote beter sig och det ska bli riktigt spännande att följa utvecklingen framöver. Du kan se mer av gränssnittet och hur det fungerar i deras introduktionsfilm.

Vill du prova själv? Evernote testas just nu i en privat betaversion och jag har 10 6 inbjudningar kvar att dela ut, skriv en kommentar så bjuder jag in dig. Först till kvarn!

Evernote: remember everything

De behöver, uppenbarligen, vara ganska hårda typer. Ryktet säger att många som rekryteras till Oshiya är misslyckade sumobrottare?

Faschinerande.

YouTube: Crazy japanese train loaders (tack Mattias G)

Nyttan kan verkligen ifrågasättas, men jag har svårt att motså en så fantastiskt okomplicerad formulärdesign. Tjusigt.

Down for everyone or just me?