En avkopplande 3-veckorssemester betyder kanske därför inte samma sak för mig som för de flesta andra? Det blev en del simning, snorkling, fridykning, crosskörning och så givetvis en massa löpning. Någonstans emellan detta klämde jag in lite sol och bad,jul, nyår, fotografering, god mat och umgänge med vänner

Lite bilder av sol och värme kanske livar upp i vintermörkret, det gör det för mig i alla fall!

Bilderna hittar du här!

Att åka hit är lite som att åka på en all-inclusive charterresa. Det kräver lite jobb att ta sig hit men väl här finns dock allt man skulle kunna önska sig + lite till (som t.ex minigolf).

Idag gick jag och Per klart en fridykningskurs hos Apnea Total. Det var kul att testa gränserna lite under kursen och på bara två dagar kan jag nu fridyka ner till 20 meter…och känner att jag definitivt kan gå djupare.

När kroppen börjar ropa efter luft och man fortfarande är på väg neråt så krävs det lite viljestyrka att fortsätta. När man sedan når 20 metersmarkeringen gäller det att behålla lugnet och fortsätta vara avslappnad när man börjar simma uppåt igen. Man märker dock ganska snabbt att man har mer luft i sig än man tror och att det mest är huvudet som sätter sig i vägen. Kursledaren Luca var mycket trevlig och kursen rekommenderas för den som gillar att testa sig själv lite.

Efter kursen hyrde jag en liten kawasaki 140cc och gav mig tillsammans med Per och hans flickvän ut och utforskade ön lite. Med hojen fick man även en underbar off-road hjälm vars tryck jag funderar på att överföra till min egen hjälm hemma.

Middagen idag bestod av ångkokt fisk, kycklingspett, vitlöksbröd, en lime-shake samt lite annat smått och gott. Imorgon blir det lite mer hoj, lite snorkling och säkert massa god mat.

Kort sagt flyr jag vardagen ganska rejält just nu.

Fler bilder och kanske någon videosnutt kommer!

Och just det. God jul!

Bildspel

[View with PicLens]

 

Lördagen var en mycket tung dag. De annars så vackra höstfärgerna och den underbara lukten av löv kändes mest som ett slag i ansiktet. Den annalkande vintern känns evig.

Trots att denna tid på året återkommer varje år så är det inget man vänjer sig vid. Och trots att man vet, vet, vet att dagen åter kommer då solen värmer, då snön smälter, då fåglarna börjar kvittra, då grönskan återvänder och då ljuset vinner kampen över mörkret, så kan man inte hjälpa att känna en nästan paralyserande känsla av hopplöshet och dysterhet. Dagen för vinterförvaring av hojen har kommit.

Sörj med oss.

Brunton tillsammans med Primus bjöd alltså in mig och Roberto på en liten testkväll där vi fick klämma och känna på lite produktnyheter samt imundiga lite godsaker och dryck.

Renata

På den här kvällen var även Renata Chlumska, ”den hemliga svenska kvinnan som ska till rymden” som någon sa (inte så hemlig längre med andra ord), inbjuden att hålla föredrag om sin bestigning av Mount Everest och sitt Around America Adventure. Mount Everest i all ära, jag är själv inte så lockad av att klättra upp för ett blåsigt berg och riskera både det ena och det andra, men att paddla och cykla runt de 48 norra starerna i USA är verkligen något jag tycker var häftigt. Snacka om att man måste samla tankarna om man ska kunna planera och genomföra en sån grej -själv dessutom!

Bland nyheterna var som sagt Bruntons mobila solpaneler och Primus nya OmniFuel gjort i titan och därmed lättare än tidigare. Primus har även sett till att den där lilla mojen över brännaren inte kan lossna, vilket de fixade redan på förra versionen av köket. Men som sagt, nu finns det en ännu lättare variant vilket killarna på bloggen fjäderlätt borde uppskatta

Förutom arrangörerna var det et 20-tal mat-, multisport och friluftsbloggare närvarande. Kolleger med andra ord som jag gärna velat veta mer om.

Brunton

Allt i allt en väldigt lyckad och uppskattad kväll!

Och mat var något vi hade väldigt gott om…det är den första vandring jag gjort där ett sex-pack coca-cola var en del av provianten

Fredag kväll tog vi oss med buss till Hemfosa och ett vindskydd som ligger precis vid Transjön. Där går etapp 5:3 till Paradiset. Här började något som kan liknas vid en orgie i matkonsumtion. Vi öppnade starkt med hamburgare grillade i tackjärn (ni som vandrat tidigare vet att detta vanligtvis inte räknas i vandringsutrustning då den väger en hel del). Till detta serverades rödvin samt coca-cola och en lagomt hälsosam mängd grillad halloumi.

Lördagen inleddes med att Per stekte pannkakor, givetvis på den medtagna gjutjärnspannan. Till detta kunde man välja på allt från fruktsoppa till vetekakor med mjukost eller sylt. Och givetvis kaffe som bryggdes i den medtagna kaffepressen.

(Sen gick vi en bit, c:a 7 km)

Trots att lunchen enligt matsedeln ”bara” skulle bestå av färskpasta med pesto lyckades den överträffa sig själv med råge då Mette hittade kantareller. Tillsammans med lite grillad chorizo blev det helt plötsligt ännu en lyxmåltid som sköljdes ner av iskall coca-cola.

(Sen gick vi ännu en bit…en ganska lång bit, säkert runt 1.3 mil)

Till middagen drog vi på stort. De 2 kg älgstek som Mette hade med sig var givetvis den kulinariska höjdpunkten. Dock tätt följt av handpressad (eller gaffelpressad) potatismos med grädde och diverse kryddor, två (!) sortes svampsås gjord på dagsfärska kantareller samt resterande burkar coca-cola. Älgköttet var så perfekt grillat av Mette att man knappt kunde hålla sig från att liksom utsvultna vargar bara gapa och svälja.Vi höll det hela civiliserat men åt så stora mängder kött att de tänkta efterrätterna fick avblåsas (chokladkaka samt hajkbananer). Den medtagna litern mjölk fick istället användas i kaffet…

Login för natten blev en nybyggd stuga med kamin vilket vi tyckte följde lyx-temat för resan alldeles förträffligt. Efter en varm och skön natt var det så äntligen dags för frukost! Det gick dock inte ner så mycket då magen fortfarande kämpade febrilt med gårdagens intag av kött.

(Sen gick vi till Lida, kallt var det)

Luchen intogs på Lida friluftsgård och bestod av den utomordentliga gulash-soppan som serveras på Lida friluftsgård. De sista kilometrarna hem gick fort och där planerades kvällens middag som bestod av grillade kebabbspett, lite halloumi, ris och chilensk pebré. Helgen rundades fint av med filmtittning på storbildskärm.  Det är inte svårt när det är lätt

Ha det bäst!

Bilder från vandringen hittar du här!

Sist jag skrev var vi i Albanien. Vilket nu känns som en hel livstid sen. Lustigt det där, hur tiden bara…går.

Vägen hem tog oss genom Makedonien, Bulgarien, Rumänien, Ungern, Slovakien och slutligen Polen. Ett inlägg som täckte allt detta skulle bli en mindre bok. Så för den här gången får det bli en liten sammanställning av de många intryck som resan genom Europa lämnade.
En av sakerna vi fick se är hur mycket levnadsstandarden skiljer sig åt mellan de olika länderna. Europa förknippas nog av många med välstånd och hög levnadsstandard. Vi såg inte den extrema fattigdomen som man ofta stöter på i exempelvis Kambodja eller Laos. Men bara runt knuten finns fattigdomen och människor som får kämpa hårt för att överleva. Vi körde genom otaliga byar och samhällen där vägarna mest används av häst och vagn. Nu betyder inte detta att alla lever i misär och elände. Tvärtom fick vi berättat för oss (av en Rumänsk hotellarbetare) att många väljer att leva som man gjorde förr av tradition trots att de inte behöver göra det rent ekonomiskt. Hur det nu än är med det så får man se mycket man inte väntat sig när man färdas genom Europas länder på småvägar.

De sista dagarna på resan blev intensiva med mycket körning då vi, på grund av att vi blev sjuka i Rumänien, fick ont om tid. Vi tror det var maten på pizza/bar/hostelet vi sov på som var boven. Tips: Ser ett ställe sunkigt ut så är det troligtvis det. Vi körde 55 mil på en dag vilket för oss är som att springa ett maraton. I och med att vi var ute i sista sekunden fick vi ingen hytt på färjan från Gdansk till Nynäshamn utan det fick bli en favorit i repris och sova på golvet

Mer om resan, och många fler bilder, kommer under hösten och vintern då berättelser om sommar, sol och äventyr gör sig allra bäst! Nu hägrar nästa resa i horisonten. Indien. Ett nytt mål och en ny dröm att sikta mot. Härligt

Bildspel

[View with PicLens]

 

Camino de Santiago är en pilgrimsled som är 80 mil lång och vandrarna har nu vandrat de första milen till Roncesvalles i norra Spanien. Sex veckor är vandringen beräknad att ta och det ska verkligen bli kul att få följa dem på deras blogg!

Lycka till och vårda fötterna väl säger jag!

John, Emmely och Nisse

Den här texten har ingenting med motorcyklar att göra som mycket annat på sidan nuförtiden, men sidan handlar ju om att fly vardagen och det är värt att berätta om.

Vanligtvis har vi varit uppe och fiskat i Juli månad, då det är som mest mygg, knott och brännmya (svea), men i år kom vi upp lite senare och fantastiskt nog fanns det knappt en enda mygga. Eller brännmya heller för den delen. Brännmya är som knott, fast bara ett par tiondelars millimeter små, och de kryper genom kläder och struntar helt i att man har på sig myggmedel. När de biter så svider och bränner det, och när de svärmar runt huvudet på en så finns det inget sätt att bli av med dem.

John och jag körde med en kajak på taket till norrland på fredagen och kom fram på fredagskvällen till Dabbnäs där våra kära vänner Helén, Christer, Svenne, Pia mfl satt och kalasade på en grillmiddag. Den vedeldade badtunnan var fylld med vatten och kaminen brann för fullt. När alla ätit fick det helt enkelt bli ett dopp och några kalla öl.

Det var kanonväder för fiske på lördagsmorgonen och vi drog snabbt iväg och fiskade vid mitt favoritställe; där Daimaån möter Saxån. Vad det är som gör att fisken biter eller snarare inte biter på våra flugar vet nog ingen, men ibland nappar det flera gånger i tät följd och ibland är det helt dött. Denna dagen bjöd inte på mycket liv. Några små-öringar blev det men inget mer. Söndagen bjöd också på fiskeväder och vi fiskade på samma ställe. Precis när vi började äta bullens pilsnerkorv till lunch kom ett trevligt och oväntat möte. Det var ägarna av borgafjälls hotell som var ute på tur. Det bjöds på kaffe och berättades historier och var väldigt trevligt. Här brukar man inte möta mycket människor annars.

Dagen därpå flyttade vi oss till övre delen av saxån där vi förut sett att det funnits stor fisk. Egentligen finns det stor fisk överallt men de är inte alltid så sugna på våra flugor; en italienare vi träffade hade dagen innan fått en öring på tre kilo -fast med wobbler och spinnspö.

Ån blir bredare direkt efter dammen vid Borgasjön och eftersom att vattenståndet var så högt så hade det bildats en ganska stor sjö. Vi tog Johns kajak och paddlade ut en bit, men jag måste erkänna att jag först var skeptisk till att flugfiska två personer i en kanot. Allt gick jättebra och vi såg flera vak men det blev inte mer än några nafs den dagen.

När vi hade fått i oss kaffet och någon macka på måndagen så paddlade vi ut igen. Denna gång med lite mer tur på fisk-fronten men inte på väderfronten. Det blåste ganska mycket och vi paddlade runt och fiskade av flera ställen som såg bra ut. Vinden mojnade till slut och en sån där magisk femtonminuters-lucka infann sig. Plötsligt kom det fram flygfän och fisken började vaka försiktigt överallt. Då small det till i mitt spö och jag kunde veva in en mat-fisk. Vi hade några hugg till, men vi fick inte upp någon mer fisk förrän senare på dagen då vi paddlat ner en bra bit till ett lite mer strömt område. Just när vi skulle till att vända tillbaka pga blåsten så högg det igen. Det var en till öring i mat-storlek så nu hade vi nog med fisk för att vi skulle kunna äta den.

Det blev dags för middag och dags att tända en brasa. Ved skulle införskaffas och vi tog därför en promenad med yxan med oss. Plötsligt insåg vi att stället var fullt med både sork och lämmel, och vi lyckades (”råkade”) faktiskt fånga en lämmel. Om någon sett en arg katt så kan de kanske förstå hur en arg lämmel kan se ut. Jag visste inte att något så litet och sött kunde låta så ondskefullt. Men vi släppte såklart ut lämmeln i naturen igen och den verkade glad.

Summa sumarum så får man sig alltid en tankeställare när man åker upp till norrland och får ”vara sig själv för en stund”. Det kan vara roligt att leka med tanken att någon gång pröva på att bo där ett tag, men jag undrar om man skulle sakna vännerna (för att inte säga mobiltelefontäckning) efter ett tag.

Det blev totalt under ett kilo fisk och resan kostade ca 4000kr för två personer inklusive mat, dryck och bensin, så ett kilopris på öringen på runt 4000kr/kg får väl anses som ett kap. Vill man bara ha fisk så kan man gå till affärn, men vill man njuta av ren luft, tystnad och gott vatten så rekommenderas ett besök i Borgafjäll eller norrland i allmännhet.

Bildspel

[View with PicLens]

 

P.s.

För den som är intresserad av motorcykeläventyr så kan jag avslöja att vi jobbar för fullt med materialet från Europaresan.

Om allt hade varit i sin ordning så hade alltså detta blogginlägg handlat om just Makedonien. Och sedan hade det kommit ett till blogginlägg (med fantastiska bilder som vanligt) som hade handlat om Bulgarien. Jag själv och Jenny har tjatat och kommit med tips och idéer om dessa och följande blogginlägg men har insett att Roberto är på semester -eller rättare sagt: han strejkar!

Nu är vi i norra Rumänien och har hittils spenderat åtta dagar i detta fantastiskt vackra land (med vägar som inte finns på GPS:en och utan vägar som finns med i GPS:en) på väg västerut till Ungern och gulasch-soppan.

Vi kan bara hoppas att Roberto kommer tillbaka från sin strejk snart så att vi får läsa fler av hans inlägg och se fler av hans fina bilder!

/Jonas och Jenny

Det är billigt att resa runt i Albanien och det finns, trots vad våra kartor visar, mycket att titta på. Från västkustens sandstränder till bergens skogar och floder. Skicket på vägarna varierar men är generellt väldigt bra. Det byggs och fixas precis överallt och inom ett par år kommer det att se väldigt annorlunda ut. Vill man åka off-road finns det hur mycket vägar / stigar / mark som helst att åka på och vi rekommenderar lätt att man åker hit. Dock med eget fordon då det i princip inte finns några allmänna färdmedel.

Bensinen är billigast hittills på resan och kostar c:a 160 lek / liter vilket motsvarar runt 11 kr. I Grekland låg bensinen på 1.7 Euro / liter. Just det, Grekland! Höjdpunkten (förutom den goda maten och de underbara vägarna) var Meteora med dess kloster på bergstopparna.

Nu ska jag dricka lite te, ta ett dopp i sjön och se hur lång tid övriga resenärer har tänkt sova egentligen

Bildspel

[View with PicLens]