I skrivande stund sitter jag och läser om metadata och hur otroligt viktigt det är att implementera den i sina bilder, åtminstone som fotograf. Jag har alltid lagd in de nödvändigaste delarna av metadata i mina bilder som kontaktinformation och copy right, men ju mer fullständig man är desto lättare är det att hitta arbetet eller upphovsmannen.

Du som ännu inte vet vad metadata innebär tror säkert jag pladdrar en massa goja, men så här ligger det till i korta drag: metadata är information som läggs till i en bild, vilken bild som helst. Det kan vara en av Dina semesterbilder Du tog med familjens kompaktkamera eller jobbfoton från Ditt senaste event. Om det gäller privata semesterbilder kan Du lägga till metadata för att enkelt navigera bland tusen- och åter tusentals bilder. Ord som, ”Mallorca”, ”strand”, ”mamma”, ”pappa”, ”Margerita” och ”sol” kan vara några nyckelord. När Du fem år senare får en förfrågan av en vän, om vad Du drack när Du hade sommarlov, skriver Du helt enkelt in något av sökorden och så listas alla bilder med det valda nyckelordet upp.

Om Du däremot plåtade ett event för ett stort företag och de ser tillbaka på bilder Du tagit fem år tidigare så har de med största sannolikhet glömt vad Du heter. Då kollar de upp informationen i metadatan och vips, där står allt du fyllt i som namn, adress, hemsida, telefonnummer, alla viktiga uppgifter för att sedan kunna nå dig och erbjuda dig nytt jobb. Smidigt men framförallt går det fort att lägga in metadata när du väl lärt dig var du ska fylla i diverse uppgifter.

Det är här jag befinner mig, litteraturen hjälper en på traven men jag ser framförallt fram emot nästa lektion där vi går djupare in på metadata och dess vikt. Troligtvis får jag omstrukturera hela mitt bibliotek med bilder.

Andra bloggar om: adobe bridge, copy right, metadata

Till dagens lektion hade vi i uppgift att ta ett porträtt med kort skärpedjup. Min tolkning och slutprodukt av läxan ser Du ovan, ett bidrag som jag lyckligtvis är nöjd med. Fokus ligger på en liten del av gitarrens hals medan Rebecca, tjejen i bakgrunden, är suddig. Med andra ord har jag skapat en bild med kort skärpedjup.

Andra bloggar om: fokus, kort skärpedjup, porträtt

Studierna på Berghs vägleder mig ut till en tryggare men framförallt roligare framtid. Varje gång en ny kurs introduceras inom mitt fotoprogram blir som barn på nytt. Glädjeämnen strömmar genom kroppen och jag känner eufori, det här är precis det jag vill lära mig. Jag tror ärligt talat inte utbildningen kunde bli bättre skräddarsydd än den är idag. Ord från en treveckorsstudent, men ack lika viktiga som någon annans.

I mitt förra inlägg skrev jag att jag eventuellt kommer publicera min läxa som bestod av att göra ett beskrivande självporträtt. Eftersom jag fått så trevligt tjat via kommentarer ska jag låta mig påverkas och lyssna. Jag vågar lägga upp min läxa, självporträtt som jag annars räds för. Med tjat och gnäll tror jag man ofta kan uppnå det man drömmer om. Nu tänker jag främst på arbetslivet men det kan i viss mån stämma in på privatlivet med. Vad jag ville visa i det här fotot är (förutom mig själv) pianot, halsbandet och kavajen. Pianot har länge varit en del av mitt liv liksom musiken. Jag har tagit pianolektioner i flera år och värdesätter all sorts musik som är något genomtänkt och musikalisk. Halsbandet är tänkt som symbol för surfkulturen, en kultur jag inspireras av och älskar när säsongen väl tillåter. Kavajen är som en sorts kontrast till som visar att jag har lätt att ta in nya intryck från alla möjliga håll och dömer väldigt sällan. Till skillnad från en mer casual och laid back miljö kan jag även anpassa mig till mer propra situationer.

Metaforerna är inte tydliga vid en första anblick men får man allting förklarat tror jag de flesta förstår vad jag menar. Det här är även något jag behöver jobba på, att kunna förmedla ett budskap i en bild utan att behöva förklara varenda bit och detalj. Den ska kunna prata för sig själv, ett berättande foto, men det är ju därför jag går den här utbildningen.

Senaste plåtningen höll till på Webhallen, den här gången en Modern Warfare 2 turnering. För tillfället sitter jag, dricker te och lyssnar till Kent samtidigt som jag redigerar bilderna som snart ska upp. En tankeväckare jag fick under lektionstid förra veckan var när vi fick frågan om det här verkligen var det vi ville göra resten av vårt liv. En del av mina kurskamrater svarade ja utan tvekan, andra ser utbildning som ett hjälpmedel för att utvecklas där de fastnat. Jag tror och hoppas verkligen det här är något jag vill fortsätta med ett bra tag framöver. Nu återstår bara att jag hittar min nisch och bildspråk så jag kan fokusera på mer specifika jobb.

Tidigare har jag inte jobbat särskilt mycket med bländaren när jag fotat med separat blixt utan försökte ställa in allt direkt i blixten. Under eventet experimenterade jag lite med bländaren och upptäckte att ordet kontroll fått en ny innebörd. Bländaren avgör hur mycket ljus från blixten som ska tas upp och hur mycket av det naturligt befintliga ljuset som ska filtreras, i stora drag. En väldigt nyttig upptäckt.

Tills på onsdag har vi fått i läxa att ta ett självporträtt som beskriver oss. En riktig utmaning för mig som är raka motsatsen till fotogenisk. Jag kan bara inte ta självporträtt men den här gången ska jag lyckas. Nu kanske jag får användning av min fjärrutlösare som jag köpte någon månad sedan. Den har legat i sin obrutna förpackning pinsamt länge utan användning. Dags att ta saken i egna händer och få det gjort. Har Du tur kanske jag lägger ut bilden på bloggen. Den som lever får se!

Andra bloggar om: modern warfare 2, självporträtt, webhallen

Reklam är en viktig del i businessvärlden. Ett sätt att tjäna pengar är att locka med någonting som fångar läsarens uppmärksamhet och då har företaget redan en potentiell kund. I det här fallet en gratis prenumeration. Idag tänkte jag bryta fototrenden och skriva ett inlägg om Tidningskungens kampanj där man får en gratis prenumeration på ”valfri” tidning om man skriver ett inlägg i sin blogg. Ett tips för Dig som driver en egen blogg och är sugen på någon ny blaska att bläddra igenom. Gratis är gott! Jag som gillar tidningar nappade självklart på idén. Min fototidningskvot är redan fylld sedan länge så jag planerar på att välja något nytt. Kan Du gissa vad?

För att inte bryta fotobloggandet totalt bifogar jag en bild från Venedig. Maskerna på bilden är av papier-maché och såldes överallt, var man än gick. En del var i plast, andra i läder. Det fanns lika stort utbud av masker som vatten runt ön. Dessvärre har min kreativa ådra fått en propp och jag vet inte alls hur jag ska redigera bilden för att väcka intresse. Det står liksom still. Har Du förslag på ett intressant redigeringsarbete är Du hjärtligt välkommen att meddela mig. För den som vill ger jag även tillåtelse att redigera bilden men då skulle jag uppskatta att få se det färdiga resultatet. Det kanske kommer en dag då jag återupptar fotot själv och ger den nytt liv.

Andra bloggar om: masker, papier-maché, tidningskungen, venedig

Ett tag sedan var jag med och tävlade om att vinna ett Tamron 70-300/4,0-5,6 macroobjektiv där man behövde motivera varför just en själv skulle bli vald. Jag hade turen att bli just den personen. Med en motivering på knackig engelska lyckades jag kamma hem första vinsten men eftersom jag inte hade räknat med att vinna var jag väldigt sen med att logga in på den aktuella sidan och svara på vinstmeddelandet. Tre veckor hade gått och jag frågade om det fortfarande fanns möjlighet att erhålla vinsten. Lyckligtvis fick jag svar nästa dag och det verkar som om privatpersonen som höll i tävlingen fortfarande har kvar objektivet och ska skicka det. Nu väntar jag spänt på leveransen och för första gången någonsin få leka med ett macroobjektiv. Du som undrar hur min motivering löd har tur, den finns kvar!

”In contrast to the most popular way to write a reason to win something, I would like to announce that my year of 2009 has been very rich, with ups and downs of course. Overall my interest for photography has grew to a new level where it has inspired me to purchase a used Digital SLR camera, no less than Nikon D300. It was a very expensive purchase but oh my it was worth it! I have developed in so many ways, even as a person thanks to my new hobby and I hope that one day it’ll turn into something I can make a living of.

I have been looking for macro-lenses for a while now, though only dreaming of them. I’ve been experimenting taking macro photos of plants and agriculture, and even though it can’t be compared to most of the good work that is published I am still proud of my pictures and development. One day I know I will have enough money to be my lens regardless. I can only hope that this serious answer will be found interesting and a possible winner

Untill then, happy new year,
Konrad Augustyniak”

Andra bloggar om: carolina wallin pérez, macroobjektiv, tävling

Idag var jag på min första kurs på Berghs. Visserligen var det en introduktion till Mac men det räknas ändå! Eftersom min brist inom Applekretsen inte får agera som en ursäkt vid framtida redigeringsarbeten på skolan, kände jag att det är bäst att lära sig ett helt nytt operativsystem. Jag har alltid använt PC i alla datorsammanhang men nu ska jag börja arbeta med Mac. Det vore inte helt fel att äga en egen heller.

Efter introduktionen känner jag mig lite stadigare på benen och ser verkligen fram emot att börja plugga. Det kommer bli en spännande resa med många nya erfarenheter och jag hoppas att min lilla investering kommer löna sig i slutändan. Jag är övertygad om att den kommer göra det.

Nu i lördags hade jag en kortare fotosession med frisören Emma. Fokus låg i att fånga hennes hår. Jag börjar inse att jag tycker om hår. En snygg frisyr går alltid hem hos mig. Hur som, själva plåtningen gick sådär, dels var det riktigt kallt och både jag, Emma och hennes väninna som följde med, tyckte inte det var alltför behagligt att stå ute och knäppa bilder. Vi hittade heller ingen spännande plats och fick använda snön som bakgrund. Det var inte den ultimata fotodagen men alla fotografer har sina nedgångar, det gäller bara att fortsätta. Nästa gång blir säkert mer lyckad!

Andra bloggar om: berghs, fotoutbildning, hårmodell, porträtt

Mitt första bröllopsuppdrag som hölls två lördagar sedan är bearbetat och klart. Först nu inser jag att fotografi innebär en stor del redigering och inte bara fotouppdrag ute på fältet. Åtminstone i mitt fall som frilansare. Jag redigerar helst mina egna bilder och tar även betalt för det jobbet istället för att skicka vidare mitt arbeta och behöva dela på vinsten. Av tre timmars fotografering på Rebecka och Niklas bröllop måste jag ha spenderat minst ett halvt dygn åt redigering framför datorn. Det ska bli spännande att se vad brudparet tycker om min färdiga produktion. Till dess får Du som läsare nöja dig med en bild ur kollektionen.

Andra bloggar om: bröllop, bröllopsfotograf, redigering

Att fotografera utomlands kan vara extra intressant eftersom man ser allting med nya och fräscha ögon. En turistort i Stockholm som exempelvis Gamla Stan kan vara en intressant plats för utlänningar och visst är det en vacker stadsdel, men hur ofta beger sig egentligen svenskar dit för att fotografera? Jag har gått där så många gånger att jag blivit blind för dess skönhet, därmed hittar jag heller inga intressanta motiv och får i slutändan inga intressanta bilder.

I helgen var jag i Venedig och fotograferade första dagen. Det var soligt ute och nästan bara turister på gatorna. Det första jag upptäckte när jag vandrade längs de smala gångarna var arkitekturens forntida skönhet. De flesta byggnaderna är bevarade och saknar nylig restaurering. Tillsammans med alla små kanaler som separerar kvarter och provins är Venedig en unik stad att beskåda. Bland folkskarorna ser man tusentals charmiga butiker som säljer allt ifrån papier-machémasker och muranoglas till märkeskläder och klockor av guld, dyrare än en svensk personbil.

I skrivande stund sitter jag fastspänd på en Boeing 737 med destination Skavsta men redigerar någon bild och publicerar det här inlägget efter lite sömn.

Andra bloggar om: foto, resa, turism, venedig

Det tog ett tag innan jag och Carolina Wallin Pérez kom fram till ett specifikt datum för en fotosession men tillslut prickade vi in en dag när båda hade tid. Det var i måndags, vid lunchtid som jag fick nöjet att fotografera Carolina och efter ett snabbt möte på centralen begav vi oss direkt mot Karlberg för att spana efter en plats som skulle fungera som bakgrund. Min vän, Kristina, tipsade mig om bron vid Karlberg och självklart nappade jag på idén. Efter några minuter på bron, i kylan, begav jag och Carolina oss ner under bron där det var en mörkare och grövre stämning. Intressant plats och till nästa fotosession har jag lärt mig att en sladd mellan kamera och blixt är ovärderligt.

Att fotografera en artist är egentligen som att fotografera vem som helst, vare sig det är din syster, vän eller en modell. Jag hade pinsamt nog fått för mig att personer som kämpat upp en sorts status eller kändisskap ska bete sig därefter, arrogant och snobbigt, precis som man ser på amerikanska dokusåpor från Hollywood. Jag kan endast utgå från Carolinas fall, men nu vet jag mer hur jag ska agera mot celebriteter i framtiden. Erfarenhet är guld värt!

Andra bloggar om: artistfoto, carolina wallin pérez, fota artist