Jag fortsätter knegandet med modell-för-en-dag-konceptet och måste erkänna att det går framåt. Tänka sig att jag har utvecklats. Det finns en del faktorer som jag själv är väldigt nöjd med inom min utveckling, även om de bara är en bråkdel av vad som syns på bild. För att fullborda perfektion, om det nu är möjligt, gäller det att behärska även de minsta detaljer. Ljussättningen kontrollerar jag med ett mycket större självförtroende, jag hanterar kunder mycket bättre och dessutom har jag blivit otroligt mer tidseffektiv. Självklart ska man inte stressa utan leverera en god och högkvalitativ produkt som kunden blir nöjd med, men klarar man av att göra det under en kortare tidsram är det ett stort kliv i rätt riktning. Det innebär i sin tur fler kunder som jag kan hantera, en positiv cirkel helt enkelt där alla är vinnare.

Fotot ovan är taget i JPEG och jag har inte redigerat det överhuvudtaget mer än att storleken är anpassad till bloggen. Annars har jag inte rört bilden i Photoshop alls. När vi arbetar på Stockholm Stylisterna får kunden sina bilder på en CD-skiva, på plats – direktbilder. Klara att skriva ut utan någon redigering, om kund inte önskar det så klart. Det gäller att kunna ta bra bilder redan från början i ett format kunden kan läsa på sin hemdator. Det schyssta med dagens digitalkameror är att de har en sorts bildomvandlare inbyggd i kamerahuset där jag själv kan välja om bilden ska vara i färg eller svartvitt, om den ska ha hög kontrast eller inte och så vidare. Väldigt grundläggande inställningar men ack så effektiva när man inte knäpper bilder i RAW.

Andra bloggar om: modell för en dag, stockholm stylisterna, svartvitt

I november ska vår årskull ställa ut bilder i stan, något jag tror kommer bli otroligt kul, men samtidigt axlar jag stress: jag vet inte vad jag ska ställa ut. Det finns så otroligt mycket att fota och nu när jag ”måste” ställa ut får jag en sorts nyttig push som får igång mig att börja fotografera. Så frågan återstår: vad ska jag fota?

Nu till ett mindre stressmoment. Det färdiga reportaget finner du i min portfolio men jag kommer även lägga upp bilderna titt som tätt här på bloggen. Bilden ovan är en av mina favoriter ur serien. Kompositionen faller mig väl i smak, liksom det smått suddiga flygplanet i bakgrunden. Aha, man fattar att det är en pilot! Att vinden blåste dagen vi fotograferade måste jag erkänna var ren tur, givetvis använde jag det till min fördel och placerade Isabel, piloten, i den riktning jag ville ha henne. Den knepiga biten var redigeringen i Photoshop eftersom jag ville få en lite mer kontrastrik svartvit bild men utan att förlora nyanser. Jag kom på en egen teknik som fungerade fruktansvärt bra – jag använde helt enkelt kurvor, och kurvor endast, men med den skillnaden att jag maskade av kurvorna i olika partier. Händer för sig, ansikte för sig, hår för sig. Ja, du greppar. Tidigare la jag bara på en enda kurva på hela bilden och kompromissade. Nu behöver jag inte kompromissa längre, jag gör precis som jag vill!

Andra bloggar om: flygreportage, portfolio, utställning

Äntligen, äntligen och äntligen! Flygreportaget är inte bara färdigt, det är utvärderat och kritiserat av lärarna på Berghs. En av skolans viktigaste läxor är slutligen över vilket i sin tur innebär nya spännande läxor att se fram emot. Lite ambitiöst men det är riktigt roligt att se hur ens utveckling går framåt tack vare undervisningen. Inte nog med det – vi ska även ha en slututställning i november månad där alla är inbjudna. Ja, det stämmer – Du kan också komma och träffa samtliga studenter inklusive självaste Fotograf Konrad, för att låta lite självgod.

Jag har producerat 13 bilder till flygreportaget som jag kommer lägga upp på bloggen allt eftersom, men känner du redan nu att du inte kan bärga dig finner du alla bilder publicerade i min portfolio. När bilderna väl blev utskriva frågade jag människor i min omgivning vad de tyckte och jag måste erkänna att jag fick väldigt blandad mottagelse. Det är himla spännande att få höra olika personers åsikter om sina bilder, särskilt när de skiljer så starkt som de gjort med dessa. Som jag brukar säga, smaken är som baken. Vem har egentligen rätt och fel när det handlar om smak?

Andra bloggar om: berghs, flygreportage, portfolio

Jag gav mig på ytterligare en bild i hopp om att finslipa detta, för mig, nya fenomen: cross-processing. En spännande teknik som jag lagt på nästan samtliga av mina bilder från flygreportaget – projektet vi ska redovisa på Berghs i övermorgon. Jag har inte riktigt gått fullt ut på alla bilder men mer om det senare när de dyker upp här på bloggen.

Det är fantastiskt roligt att se hur ens kunskaper i Photoshop har vuxit det senaste halvåret. Nu börjar mina bilder bli alltmer utskriftsvänliga men framförallt går arbetet mycket fortare och innehåller en högre kvalitet. Definitivt rätt riktning! På önskelistan står faktiskt en skrivare för att kunna kontrollera sina bilder direkt på arbetsplatsen (hemma) istället för att åka till skolan och skriva ut eller skicka in dem till Crimson. Ärligt talat tror jag inte att jag kommer införskaffa en skrivare den närmsta framtiden, först måste jag starta företaget.

Andra bloggar om: berghs, crimson, cross-processing

Jag har länge velat lära mig cross-processing, en teknik som har sina rötter i den analoga framkallningen i mörkrummet. Du som ännu inte vet vad jag menar har med störst sannolikhet inte kommit ifrån att se bilder redigerade med denna teknik. Modebilder använder sig ofta utav cross-processing som präglar våra reklamskyltar och modeblaskor. Jag har också upptäckt att många fotobloggare använder sig utav denna metod, något som antagligen börjar bli en trend. Kan en redigeringsteknik vara mode? Är det inne med cross-processing under 2000-talet? Jag har mina misstankar.

Min fotoblogg är absolut inte död även om jag inte har publicerat något nytt på en dryg månad eller två. Låt oss säga att jag haft sommaruppehåll. När vädergudarna inte förbannat oss har jag främst befunnit mig i vattnet och på stranden, gärna en med volleybollplan. Utöver mina soliga eskapader har jag jobbat en hel del, främst med foto, och även finputsat egna arbeten som ska upp på bloggen, men mer om det senare.

I ett försök att inte vara en outsider har jag provat cross-processing på min allra första bild. Skapelsen ser Du ovan och ärligt talat vill jag medge att jag är rätt nöjd med den. Jag ska definitivt försöka ge mig in i den här moderna världen och finputsa mina penslar i hopp om att åstadkomma något bättre, och därefter bättre igen.

Andra bloggar om: berghs, cross-processing, studio

Äntligen är sommaruppehållet över! Nu är det dags för nya tag och en fräsch start på höstterminen som ska bli minst lika spännande som vårens. Skolåret på Berghs har redan fått sig en ny start och inte nog med det, numera finns det en kortare intervju med mig på Berghs hemsida där jag svarar på lite frågor om mig själv, foto och skolan. Nya elever rekryteras till höstterminen och vi så kallade treor ska redovisa vår sommaruppgift och även ha utställning i stan. Ett händelserikt halvår minst sagt.

För att skramla ihop några bilder lite fort kan jag bjuda på de från Maines spelning i stan. Den här gången hela fyra stycken i ett och samma inlägg, som kompensation för ett längre avbrott! Väl på plats var det extra spännande att se deras skivor i försäljning, där jag fotograferat bilderna på omslaget, baksidan och bookletten.

Några veckor tidigare plåtade jag en tjej på Stockholm Stylisterna med annorlunda önskemål. Riktigt roligt att få prova på att fota något annat än samma gamla hederliga modell-för-en-dag-upplevelse som jag kör dag in och dag ut när jag väl är där. Inte nog med att jag får en tankeställare vad gäller pose, ljus och motiv – jag får även lära mig något under resan. Kanske har jag blivit för bekväm i mina rutiner på jobbet. Det blir ju bra men inte alls lika kreativt när jag fastnar i ett mönster. Jag ska sakta men säkert utveckla mina tekniker samtidigt som jag kan leverera en god slutprodukt till kunden, en metod som alla vinner på.

Andra bloggar om: berghs, konsert, maine, stockholm stylisterna

Till igår hade vi i klassen uppgift att göra en annons till Svenska Dagbladet där vi skulle göra reklam för oss själva om vår fotoutställning på Fotografiska i Stockholm. Givetvis bara för ”skoj skull”, hade det varit på riktigt vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Det är långt ifrån vem som helst som har chans att visa sina mästerverk på det nyöppnade museet Fotografiska. Har Du inte varit där än kan jag rekommendera det till alla fotointresserade med lite tid över.

Hur som, uppgiften var i syfte att träna bildkommunikation i samarbete med text. En ganska svår uppgift eftersom vi inte övat på att skriva bildtexter tidigare. Det innebar ju å andra sidan att läxan inte var någon betygsättande presentation utan mer som en övning. Det syntes tydligt på alla olika bidrag som jag och mina klasskamrater tog fram, där alltifrån längre uppsatser till nästan helsidesbilder utan text presenterades. Du kan läsa mitt bidrag här! Väldigt intressant och framförallt inspirerande för framtida projekt. Jag börjar inse att bildkommunikation kommer vara en av de viktigare kurserna jag går på. Nu börjar jag också förstå varför det är så svårt att diskutera kring bilder och varför den fotografiska utvecklingen går bakåt. Maktens människor uttrycker sig främst i text och tal, inte i bild. När vi dessutom präglas med skrift från unga dagar är det en självklarhet att vi blir duktigare på att uttrycka oss i det mediet. Detsamma går dessvärre inte att säga om bilder. Mer träning och bilddiskussion skulle nog ge en annan syn på det enstaka fotot i dagens samhälle.

Andra bloggar om: bildkommunikation, fotografiska, fotoutställning

Minns Du min första dag som fotoassistent? Det gör jag. Det var en härlig vårdag några veckor sedan, ute i naturen med trevliga människor från Inspire Magazine och Berghs. Jag lovade att lägga upp bilder från fotosessionen och om det ändå inte var jag som knäppte fotografierna är jag stolt över att kunna ha bidragit med en liten del – genom att hålla upp reflexskärmar. På vägen upptäckte jag nya möjligheter som jag kan föra vidare till egna projekt. Om Du vill utvecklas inom fotografin är det en tacksam fördel att få assistera en fotograf på uppdrag, man lär sig oerhört mycket.

Andra bloggar om: berghs, inspire magazine, fotoass

Sedan jag började med kursen ”Digitala Mörkrummet” på Berghs har jag fått en riktigt gedigen grund inom fotoredigering. Det handlar om att kunna leverera en färdig bild till konsumenten som är redo för olika sorters utskrifter som innehåller så mycket information som möjligt. Så mycket färginformation så att säga, nyanser istället för färgfläckar. Hittills har jag främst lagt fokus på att lära mig göra en bra redigering. Senare hoppas jag på att utvecklas vidare för att ha kunskapen att göra grymma kreativa redigeringar. Med kreativa redigeringar menar jag att kontrollera bilden precis som jag vill och experimentera med olika effekter och färgkontraster. Än så länge koncentrerar jag mig på att reproducera bilden som den såg ut på plats, men att göra det på ett sådant sätt att jag får ut det mesta utav fotot.

Det låter kanske lite flummigt när jag förklarar men ta bara en titt på bilderna ovan för att få en bättre förståelse. Den översta är redigerad för knappt ett år sedan där de mörka partierna inte innehåller några nyanser och är nästan totalt mättade. På den nedre bilden har jag däremot tillämpat kursens tekniker och fått med så mycket nyanser jag bara kan och ljusat upp den något. Den andra bilden innehåller med andra ord lite mer färginformation som går att avläsa på histogrammet men det är något jag inte tänker gå in på i skrivande stund. En vacker dag kan jag säkert dela med mig av mina kunskaper på ett mer pedagogiskt sätt.

Andra bloggar om: fotoredigering, photoshop, slussen, stockholm

Igår hade vi en flyttat portfoliolektion (vanligtvis pluggar jag på måndagar och onsdagar) där vi gick igenom två porträttbilder vi tagit. De skulle vara fotade med två olika slags ljussättningar och därifrån skulle vi få kritik av vår lärare. Som vanligt välkomnar jag alla konstruktiva meningar och tycker det är extra kul att se sitt eget foto med andra ögon. Det finns alltid något man inte lagt märke till eller tänkt på. Just bilden ovan är på Rebecca när hon sminkar sig och då valde jag att använda en kraftig ljuskälla underifrån. Vanligtvis är det inte särskilt charmigt att belysa underifrån men här fungerar det bra med hakpartiet och de skarpa skuggorna. Att sedan komposition är bra förstärker ju bilden ytterligare. Jag tänkte inte på det själv till min lärare sa det: linjerna på kaklet går rätt, klänningen i spegeln är perfekt beskuren, ljus på huvudmotivet i spegeln och en bra inramning med för- och bakgrund. Ju mer jag tänkte på det desto mer nöjd blev jag med bilden.

Jag har även fått lära mig att ett klassiskt porträtt är från ansiktet ner till bysten och ett amerikanskt porträtt är från ansiktet ner till låren. Tidigare placerade jag porträtt som en bild på en person och visst kan det tyckas vara porträtt även det, men det är inte de klassiska termerna. Ett foto på en person där man ser hela kroppen placeras snarare i facket helfigur. Man lär sig något varje dag!

Andra bloggar om: fotoläxa, porträtt, smink, spegel