(1) En av de viktigaste grundbultarna i Piratpartiets ideologi är varje människas rätt att själv göra sina livsval, så länge det inte går ut över någon annans samma rätt. Religiöst övertygades rätt till sin religion. Andras rätt att avstå. Viddes rätt att ha vilka grunder hon själv önskar när hon bestämmer vem hon ska gifta sig med.

(2) Det finns en svår balanspunkt här. Å ena sidan har vi alla rätt till vår religion, och jag tror att många religioner fört mycket positivt med sig både för de troende och för samhällena. Å andra sidan kan man inte komma ifrån att många religiösa grupper försöker hindra både sina medlemmar och andra från att själva bestämma hur de vill leva sina liv. Se till exempel Torbjörns berättelse om hans väg ur Jehovas vittnen (http://wester.me/internet-storsta-hotet-mot-extrema-rorelser). Frågan om tolerans mot intolerans är knivig, och det är inte en lätt fråga att hamna rätt i. Och trots ett olyckligt ordval är det väl ändå den frågan som ligger i botten av Viddes fem år gamla reflexion?

(3) Jag har inte sett filmen “Inte utan min dotter”, men skummat boken. Men framför allt minns jag sammanhangen kring när boken kom: Det kalla kriget hade just slutat, och det fanns ett märkligt “sug” i samhällsdebatten i västvärlden efter en ny, enkelt utpekbar fiende. Diverse högerkrafter i USA försökte lansera “muslimer” eller “islamism” som den nya fienden, men hade svårt att sälja in idén hos den stora allmänheten. Så kom boken, den blev en enorm försäljningssuccé, och snart blev det allmän accepterad visdom att islam och västerländsk kvinno/familjesyn inte gick att kombinera. Som strax gled över till att islam och västerländska värden i allmänhet inte gick att kombinera. Och sedan kom elfte september, och sedan vet vi ju hur det gick … Som många andra kommenterat här ovanför ger den ju inte någon speciellt representativ bild av muslimer. Så det är knappast den bästa bok att ta som utgångspunkt för diskussionen!

Som ateist rör det mig inte i ryggen att någon skriver “jag vill inte gifta mig med en kristen” men om jag vill skriva ett inflamerande inlägg så kan jag ju självkart inkludera mig själv i gruppen kristna eftersom man är född där man är och döpt.

Hade detta ens varit en diskussion om Vidde istället skrivit troende muslim?

Rätten att välja vilken tro man tar med sig mellan lakanen är trots allt viktigare än rätten att tro på vad man vill om vi skall gradera rättigheter.

När någon skriver att man måste ha förståelse, acceptans och respekt för andra åsikter så brukar det även innehålla ett men inte utanför min värdegrund. Någonstans sätter man alltid ner foten och säger detta är utanför vad jag kan med. Jag har förståelse för rasisten som ser hedersmord i tidningen upplever hotfulla ungdomsgäng på stan men jag har varken respekt eller acceptans för den trångsyntheten samtidigt som jag respekterar någons tro på en gud som enligt mig inte existerar samtidigt som jag inte har någon förståelse för denna.

Som avslutning tycker jag att du förlöjligar dig själv när du på klassiskt sätt säger att det är maktmissbruk och inte religion. Det är ett ofta återkommande argument att det är inte systemet som är fel det är individen. Systemet är det vi kan ändra på om vi vill ha en bättre värld.