Ögonblick i norr

Kolla ...

2009-11-11T21:46:00.003+01:00

.. vad iZac har köpt!

*****

Åh - det där måste du skriva ...

2009-11-10T09:40:00.000+01:00

.. i din blogg.

Det är yrkesjargongen som ibland tar sig lustiga uttryck. Den här gången var det:

"Jamen, då är mötet slut, och eftersom Amadeus ligger nere kan vi ju gå och testa Stina istället."

Bästa förklaringen från läsekretsen belönas.
Med äran.

*****

Vad har vi lärt oss

2009-11-09T22:52:00.003+01:00

Skolresa. Långt. Start i höga nord. Kiruna. Våren har exploderat. Det var en ovanligt märklig vår, vädermässigt. Högsommarvarmt i maj och snöfall dagarna före skolavslutningen.

Men nu är vi på väg. Med en lärare. På tåget söderut. Året är 1965. Vi har tagit realexamen. Och nu sitter vi på tåget. Spänningen finns förstås där. Vi fantiserar om vad vi kommer att få vara med om. Den långa tågresan ger många stunder till prat och diskussioner. Och trams, förstås. Vi är ju 15-16 år. Många av oss åker på den första resan utanför landets gränser. Till Berlin.

Lite oförberedda var vi nog. Mötet med beväpnade vakter på stationerna i det gråa öst. De stenhårda passkontrollerna, som genomförs med militärisk disciplin. De häpnadsväckande inspektionerna med speglar på skaft, som stacks under tåget för att kolla att ingen gömt sig där, inför överfarten, den sista etappen förbi muren och in till Västberlin. Muren hade byggts några år tidigare.

Vi kom till den största stad vi någonsin besökt. På ytan en välmående oas, omgiven av mörkret. Vi roade oss och besökte sevärdheter, muséer. Gick på restaurang, och släpptes även iväg på någon liten klubb, där vi faktiskt lyckades komma in. Att någon lärare vågade ta ansvaret för oss, ter sig helt overkligt.

Ett besök i öst gjordes också. Och skillnaderna blev uppenbara. Trist, grått, militäriskt och skrämmande. En måltid på en jätterestaurang i en mastodontbyggnad. Vaktavlösning vid ett monument utanför. Människor som inte såg glada ut. Propagandaskyltar på husfasaderna och flaggor ut genom fönstren. Den östtyska.

Vi reflekterade och diskuterade med varandra i klassen. Jag minns tydligt hur jag med ungdomlig idealism vid något tillfälle sade:
- Ja, är det någon som ska få bort den där muren, så är det vår generation.
De i klassen som hörde mig nickade och höll med.

1989 blev det verklighet. Den 09 november.

---

Flera gånger har jag besökt Berlin sedan dess och alltid med muren som en ful parentes rakt igenom stan. Tills i våras, då jag återvände och mötte något helt annat. Blomstrande, grönskande, med ett sprakande kulturliv, kreativitet och företagsamhet. Lugnt tempo trots stadens storlek. (Det är nog bara vår egen huvudstad som är stressens.)

Historien finns alltid där, i bakgrunden. Och den ska förstås inte glömmas.

Idag har muren fallit igen. Symboliskt. 20 år efteråt.

I Israel har man inget lärt.

*****

Andra bloggar om: Berlin

Se även Dokument utifrån. När muren föll.

Hopp

2009-11-09T08:24:00.003+01:00

Upplyftande rubrik på DN:s förstasida idag. Om några år kan man alltså se fram emot sin 55-årsdag. Igen!
Läser ivrigt och upptäcker rätt snart ...

...Jaha - jag förstod väl att det fanns en hake.

Förutsättningen är att man vantrivs på jobbet.
*****
Läs mer.

Tornedalsetnofolkpunk

2009-11-08T18:25:00.005+01:00

Vilken lördagkväll det blev. Jag visste inte vilka förväntningar jag skulle ha på Tornedalsfesten Galakonsert. Jo, så stod det på biljetten.

Efter diverse upplevelser på stan, de flesta unika förstagångsditon, och middagen på Kulturens Hus-restaurangen, så var det alltså dags att inta stora salen. Alla verkade känna alla i den elvahundrahövdade församlingen. Det vinkades och hälsades mellan bänkraderna. Många återseenden mellan släktingar och gamla kompisar.

Själv är jag ju inte tornedaling och var väl lite skeptisk. Vilket språk skulle talas? Skulle jag kunna hänga med?

Gruppen Jord drog igång det hela. Etno. Vackert, vemodigt till en början. Men snart var hela publiken igång. Gästspel av operasångerskan Carina Henriksson i en av låtarna.

Och just det där blandkonceptet hängde med resten av den långa konserten. Friska takter med oförutsedda och därmed intressanta experiment. USA-aktuella Willy Clay Band först själva, men snart nog med gäst Markus Fagervall. Sedan Markus ensam, med akustisk gitarr, som avlöstes av opera eller romanser med sopranen Carina Henriksson (Näktergalen från Lainio), ackompanjerad av dragspel. Jo - Sant! Respektlöst och överraskande med häftigt resultat.

Sedan blev det rajraj med RajRaj Band. Här blir det ännu mer respektlöst, roligt, svängigt och festligt. Och naturligtvis blandas tillslut alla artister i en slutlig pyttipanna av toner och melodier. Publiken var helnöjd och mina farhågor kom på skam. Mellansnacket var mest på svenska och det meän kieli som pratades kunde jag för det mesta förstå någotsånär. Dessutom hade jag tolk med mig.

Men ett är säkert: Vårt stora län rymmer mycket. Och det är väl inte så konstigt. Vi är ju Sveriges mest internationella, med landgräns till två andra nationer varav ett med en helt annan språkkultur. Här bjuds mångfald och här gäller det att ta för sig.

Det gjorde jag.

Mätta på upplevelser, avböjde vi vissa inviter att gå vidare till Invit, eller Bishops Arms. Istället var vi några som drog hem till oss och avslutade kvällen med champagne och lite god ost och kex.

*****

Här kan du läsa mer om artisterna:
Jord

Willy Clay Band

Raj Raj Band

Carina Henriksson

Markus Fagervall

---

Och när du lika är på gång med att lyssna till norrbottniskt, kan du ju fortsätta med Movits.

Andra bloggar om: Luleå, Musik, Norrbotten, Tornedalen, Kulturens Hus

Först nu

2009-11-08T12:00:00.000+01:00

Läser dagens DN. De har ett reportage om hur fabrikanterna fuskar med förpackningsstorlekar för att få kunderna att tro att de köper mer än de i verkligheten gör. Det handlar om kaffepaket, som plöstligt bara innehåller 450 gr, trots att paketstorleken är samma som för halvkilospaketen.

Med grumliga argument skyller fabrikanterna ifrån sig:
- Vi tog fram ny design och profil, och då blev flaskan 1,4 liter. Det ska vara lite mer festligt och högtidligt ...

Det ska nog vara en kommunikationsdirektör för att komma på något så urtöntigt. Probably the worst statement in the world. Och ölet är inget vidare heller.

Nåja. Det där knepet upptäckte jag för flera år sedan. Kul att jag var först.

Och jag undrar när vi får deciliterförpackningar av julmust.
Tänk så festligt och högtidligt det skulle bli.
*****
Andra bloggar om: Julmust, Carlsberg, Fusk, Töntar

Middag på Kulturens Hus. . .

2009-11-07T17:52:00.001+01:00

. . blev det också. Och Tornedalsfest.

(Usel bild, men härlig "fest".)

Staden väntar

2009-11-07T12:50:00.002+01:00

Nu vimsar jag iväg på stan. Ärenden och nöje. Kanske en vernissage, en fika, eller bara träffa kompisar.

Vi ser ju, som iZac brukar säga.
*****

Luleå 07nov kl 09.02, Stationsgatan

2009-11-07T09:31:00.003+01:00

*****

Andra bloggar om: Luleå

I vaccinationstider

2009-11-06T23:01:00.000+01:00

Här finns något att begrunda.

*****

Lösningen

2009-11-06T17:35:00.000+01:00

*****

Har jag kommit upp mig, eller gått ner mig

2009-11-06T11:14:00.000+01:00

Plötsligt reagerade jag över en liten siffra i "Knuff-rutan" här i min högerspalt. En liten 25:a, som är klickbar. Kunde förstås inte motstå.

Och där ståtar man på någon sorts hit-lista, tillsammans med Glamourprinsessan.

Jojo - det var som attans.
Eller .... !?

*****

Luleå 05 nov lunchtid

2009-11-05T11:42:00.001+01:00

Heja snön!

*****

Bloggträff

2009-11-05T07:45:00.005+01:00

Jo, minsann. Man får ta tillfället i flykten. Visserligen är vi ju näst bäst att blogga i Sverige, vi norrbottningar (relativt folkmängd^*), men det är ju rätt glest mellan oss.

Igår fick jag se en "misstänkt" bloggare på mitt lunchställe. Satt och spanade ett tag, men var inte riktigt säker.

När jag var klar att lämna stället, tog jag dock mod till mig och gick fram för att hälsa.
- Visst är det Bert, frågade hon vackert leende, innan jag ens hunnit sträcka fram handen.
- Jo, stammade jag.

Se det var en riktigt norrbottnisk bloggträff det.

*****

^*) Läs mer här.

Naturintresserad?

2009-11-04T07:30:00.000+01:00

Här kommer ett tips för onsdagskvällen. Skippa teven och gå och lyssna på en människa som berättar om en resa.

Teveprogram går i repris. Det gör inte människor.

Inte visste jag att Hans hade hunnit vara i Antarktis också i år. Senast jag träffade honom var, när han var på väg till Svalbard i juni.

En del människor hinner då med allt.

*****

Andra bloggar om: Luleå, Antarktis, Kulturens Hus

I min värld

2009-11-02T21:49:00.003+01:00

MMA har tydligen nått Sverige. För mig betyder förkortningen "Malmö". Det är nämligen stadsbenämningen i flygsammanhang. (Sturup, däremot, heter MMX.)

Men det var inte det jag skulle berätta om utan Mixed Martial Arts. Det låter väldigt storstilat. Något med konst. Kanske rent av kulturellt. Men det handlar om misshandel. Rå, fysisk, blodig och farlig misshandel. Förklädd till sport.

De korta inslag som visades i TV igår fick mig att må illa. Allt är tillåtet. Fula knep. Lömska slag. Sparkar. Även våld mot huvudet. Tills någon ger upp. Hur visar man det, om man är halvt medvetslös? Det kallas show och folk tjuter på läktarna. Beteendet är gravt sjukt. Folk som gillar det de ser bör nog söka hjälp. Snarast!

Nu vill något MMA-förbund söka anslutning till Riksidrottsförbundet. Förmodligen för att göra eländet mer rumsrent, och kanske få bidrag till sin blodiga verksamhet.

Jag säger bara det: Den dag det sker, kommer jag att sluta med allt stöd i alla former till idrottsrörelsen. Oavsett gren, oavsett verksamhet. Inte ett lott-öre från mig. Inte en tipsrad. Inga frivilliga bidrag till kollegers eller kompisars ungars idrottsutövande. Tokstopp blir det.

Jag hoppas att det finns något förnuft.
Någonstans.

---

Uppdatering: Jag inser nu att jag missuppfattat situationen igår. MMA är redan medlem i Riksidrottsförbundet. Det fick jag lära mig alldeles nyss där Sportnytt sände en intervju med RF:s ordförande. Hennes svar var bara undvikande, och måttet rågades när hon påstod att kampsporter har hjälpt många ungdomar att komma tillrätta med sina problem. Korkat uttalande i det här sammanhanget. Rent ointelligent. Finns det så okloka kvinnor?

*****

Andra bloggar om: MMA, Sport, Idrott, Idioti

Läs mer hos SVT

Bloggaren som ung

2009-11-02T19:15:00.002+01:00

Jag har bloggat länge. Väldigt länge. Till och med utan dator och utan internet.

Här en bloggpost från mars 1957, då jag gick i andra klass. Nör2d var min klass. (Tur att tvåan kom in där.)

*****

Töntarnas marknad

2009-11-01T14:15:00.000+01:00

Andra bloggar om: Reklam, Töntigheter, Språk, Fuskpäls

*****

Vaknar ...

2009-11-01T11:11:00.002+01:00

.. och tänker att jag ska stiga upp och pinka.

Har ju inte gjort det sen oktober.
*****

Omstart

2009-10-31T22:38:00.009+01:00

Dubbelhelg. Detta märkliga ord. Bara för att det är två röda dagar på varandra. Så är det till jul och påsk också, men de är inte särskilt dubbla.

Men kanske är den lite dubbel ändå. Jag tänker på att vi numera inkluderar en amerikansk genomkomersiell och enbart jubeldum sed, ihop med vår egen Alla helgons helg. En helg av stillhet och eftertanke. Fin. Var det tänkt. Kanske skulle vi lära våra barn den istället för skräck- och pumpatönterierna.

Efter en riktigt stressig halv arbetsfredag med i det närmaste panikslagna "oj - jag-måste-åka-till-Oagadougou-på-söndag-kunder", trodde jag lugnet skulle infinna sig. Den korta vägen hem från jobbet, efter lite övertidsjobb, visade allt annat. Staden var fullkomlig igenkorkad av shoppande pås- och paketbärare. Framför bankomaterna (Varför kan inte folk betala med kort?) rinlgade folk, som vore det dags för svininfluensavaccination. Det såg ut som gammelsovjetiska brödköer framför någon affär som just fått in två limpor.

Jag slinker in på blomsteraffären och får en kölapp med svindelhögt nummer. Men det går förvånansvärt effektivt, trots det.

Hemma och pustar i en kvart, innan det är dags att uppvakta 95-åringen. Går ner i garaget och kör iväg... Trodde du, va. Bilen suckar uppgivet och vägrar starta. Batteriet har behagat ladda ur. Som tur är finns två grannar där nere och kan med förenade krafter ge oss en puff. Bilen spinner igång med sin vanliga mjuka Audi-ton.
Nu är vi försenade. Batteritrubblet får vänta.

Planerna är att vi ska åka till stugan senare på eftermiddagen. Med en trilskande bil? Den startar med mycket stor tveksamhet och via macken, där vi köper ett nytt batteri, åker vi hem och packar stuggrejer. Jo - bilen startar med samma tveksamhet även denna gång, men tuffar på ända fram till lugnet. Med det nya batteriet i bagaget. Puh! Vi får fixa det imorgon.

---

Lördag förmiddag börjar det småregna. Jag ser en säl en bit ut från vår strand och fryser bara vid tanken på att vistas i vattnet. Den ser dock glad och lycklig ut, där den dyker längs säsongens första iskant 25 meter ut från stranden.

Jag håller mig inne ett tag till och sätter en surdeg. Det är nypremiär för säsongen. Det passar bäst på vinterhalvåret, tycker jag. Har hört att det blivit trendigt. Igen! Unga män står och bakar surdegslimpor i stugorna. Så är det. Själva grundsatsen började jag med i måndags.

Men sedan var det det där batteriet. Bäst att fixa det så fort som möjligt. Om det är någon gång jag är beredd att ta till verkligt plågsamma påtryckningsmedel, så är det när jag öppnar en motorhuv och skall fixa något. Jag riktigt ser bilkonstruktörens sadistiska hånleende, när han ser hur vi försöker lossa och lyfta ur det gamla batteriet.

Det är nödvändigt att demontera halva motorrummet för att man med böjd rygg ska kunna lyfta upp en 12-kilosklump ur ett hål, som egentligen är för litet. Det svärs inombords. Grannar kommer och följer skådespelet och ruskar på huvudet. Den konstruktör som står där och ler skulle få lida alla helvetets kval, plus en hel del mer. Because he's worth it. Långsamt och plågsamt skulle jag pressa ner honom i det där batterihålet tills han ligger där i botten. Sedan skulle jag pressa dit batteriet också och skruva fast det ovanpå honom, och stänga motorhuven.

Nåja - Nu går bilen igen. Ytterligare delar plockades ur. Gården såg ut som en bättre bilfabrik. Det nya batteriet kom på plats och bilen monterades ihop igen. Och lördagseftermiddagen kunde ägnas åt brödbak, bastu och en stoooor älgstek i ugnen. Allt samtidigt. Lugnet återställt.

I morgon blir en ny spännande dag.
*****

Försök lyfta ur en 20 cm bred 12-kilosklump ur ett hål som är 18 cm brett på bredaste stället. Det skapar oanade aggressioner. Instruktionsboken säger: Byt batteriet.

Mamma Ina fyller 95 idag

2009-10-30T18:07:00.005+01:00

Hon har firats med kaffekalas och presenter.

Hon gladdes åt de kort hon fått från vänner och bekanta i landet.

*****

Se på lilla Lennart

2009-10-29T22:45:00.005+01:00

Vilket röj! Ett hårt gympass för trumhinnorna. Härliga rytmer. Glädje och dans.

Vem är då Lennart?

Tja - det får du berätta.

*****

Andra bloggar om: Luleå, Musik, Konsert

Vykort i tiden

2009-10-28T22:04:00.007+01:00

Hej! Skickar ett foto taget från balkongen i tromsö. Idag besök på polaria ett marint upplevelsehus typ. Regn på fm men nu tittar solen fram. Ha det från a och m.

(MMS-meddelande vid lunchtid idag.)

-----

När jag besökte Tromsö i juni för att fira födelsedag, gick solen aldrig ner. Nu visar den sig bara en tumsbredd ovan fjällen i söder och från den 15 november är det polarnatt som råder. Det lär vara en alldeles särskild upplevelse. Eventuellt får jag också uppleva den. Planerar ett midvinterbesök i mørkertia, om möjlighet ges.

*****

I luften

2009-10-28T13:23:00.006+01:00

- Kan jag ta två Niklas på aset?

A. på mitt jobb, ställer en helt berättigad fråga.
Den här gången blev svaret ja.

*****

Urk

2009-10-27T11:14:00.000+01:00

Tänk vad man kan upptäcka spännande saker ibland.

Idag har jag till exempel upptäckt en källa, som jag inte visste fanns.
Nu vet jag.
Och vill helst inte upptäcka den mera.

*****

Andra bloggar om: Fenylalaninkällor