Dag 1
Efter en sjukt jobbig flygresa med många timmars försening redan från start så anlände vi till slut i hettan (38 grader varmt och sjukt fuktigt) i Kota Kinabalu på Borneos västkust. Checkade in på D’Borneo Hotel som var helt ok men inget extra. Jo, gratis wifi hade dom. Vårt bagage var försenat och dök upp först 8 timmar efter oss. Surt men Malaysia Airlines gjode så gott de kunde för att underlätta för oss. Jag hade under sista flighten från Kuala Lumpur drabbats av magsjuka och för första gången i livet fått använda en spypåse på planet. Tabletterna med Imodium låg i det försenade bagaget så vi gav oss ut för ett snabbt besök till närmaste varuhus där vi köpte svarta stora piller och små gröna piller. Spydde upp båda varianterna efter en kvart. Kul var det inte och jag hade god lust att ta första bästa JAS-plan hem till min säng på Östgötagatan. Annika spenderade kvällen med att kolla på film på datorn medan jag sov/bajsade/spydde om vartannat.

Dag 2
Tabletterna med Imodium hjälpte snabbt och jag var tillbaka till 70% kapacitet redan vid lunchtid. Vi tog oss bort till en resebyrå för att boka någon typ av utflykt. Det slutade med att vi valde en resa med tre dagar och två nätter i djungeln på andra sidan Borneo. 5 timmars bussresa lockade inte speciellt mycket i mitt lite osäkra tillstånd så vi valde flyget på 45 minuter istället. Air Asia var lågprisalternativet så det bokade vi. Fortsatte till ett varuhus där vi köpte lite nödvändig utrustning (hattar, långa byxor, pannlampa) och sen tog vi en öl vid vattnet medan solen gick ner vacket i sydkinesiska sjön. Efter ett stopp på hotellet hamnade vi på restaurangen Little Italy för middag. Mcket god mat och gratis wifi, en service man verkligen uppskattar när man vill göra research under resan.

Dag 3
Uppstigning kvart över fem för transport till flyget. Resan vi köpt av resebyrån inkluderade alla transfers så det var mycket smidigt på alla sätt. Tio över åtta landade vi i Sandakan på Borneos nordöstra kust och blev hämtade av S. I. Tours guide som tog oss och en handfull andra turister till Sepilok där vi besökte Sepilok Orang Utan Rehabilitation Center där vi fick se en kortare film om deras arbete och därefter gå ut i regnskogen till den första zonen där de matar orangutanger som är under rehabilitering på första nivån. Vi fick se två stycken och det var väl kul, men det kändes som att man var på zoo trots att detta var i regnskogen utan en massa staket. Inte riktigt som att se dem i det vilda på riktigt. Efter matningen av orangutangerna dök det upp en stor mängd makaker som kalasade på resterna.

Vi bussades sen vidare till båten som tog oss ut på havet och in i Kinabatangan river som är Malaysias näst längsta. Här spanade vi och vår mycket uppmärksamma guide efter djur och vi fick ganska snabbt se orangutanger högt uppe i träden, men tyvärr bara som hastigast och på långt håll. En krokodig modell större fick vi se på mycket nära håll. Den låg med öppet gap på flodbanken och gled efter en stund ner i det bruna vattnet utan ett ljud. Första stoppet på floden blev Abai Jungle Restaurant där vi fick lunch och en stunds vila.

Efter lunchen fortsatte vi upp till Kinabatangan Riverside Lodge där vi skulle bo. Detta var ett otroligt fint ställe. Mycket ombonat, snyggt och trevligt. Personalen var precis som vår guide mycket vänliga och tillmötesgående. Efter någon timmes fritid efter installationen i vårt lilla hus så fick vi sätta oss i en mindre båt för att åka ut på floden igen. Denna gång tillsammans med guiden Sam som tog oss med på en liten sidoflod som hette Menanggul River där vi fick närkontakt med ormar, apor, fåglar, ödlor och annat kul. När båtföraren körde in spetsen på båten under ett träd och Sam sa “titta upp” så sket jag nästan på mig. 1,5 meter rakt ovanför mig låg en fet jävla orm och vilade på en gren. Backa tack! Inte farlig, sa Sam. Skitsamma, sa jag. Dåre. Vi fick i alla fall se näsapor, men inte på så nära håll som man kunde önska. Dom var lite skygga men satt lite här och där i träden. Vi såg också två olika typer av makaker, bland annat den långsvansade. Dessa figurer var riktigt roliga. Bråkade som fan med varandra och lajade runt i träden som vildar. Inte ovanligt med hopp/fall på ett par tre meter när de tappade greppet vid sina vilda lekar. På vissa ställen satt de väldigt lågt och vi kom in med båten bara några meter under ett träd där det var ett 20-tal som satt och plockade löss på varandra. Det var bland annat en liten rackare som inte var mer än någon månad gammal. Urgullig kan man lugnt säga. Kvällen innebar återigen filmtittande för Annika och toktrötthet för mig som inte var i full form ännu.

Dag 4
Tidig uppstigning för en privat båttur på floden tillsammans med guiden Matt innan frukost. Han visade sig vara otroligt kunnig om fåglar och spottade en lång rad arter på långt håll, ofta utan kikare. Vi såg bland annat vitbukig havsörn, Mörk blåkråka (Dollarbird), purpurhäger, black hornbill, black-and-red broadbill, long-tailed parakeet, ägretthäger, rödryggad havsörn, menintingkungsfiskare. Vi besökte även en så kallad korvsjö som bildats när floden tagit en ny sträckning. Inne i sjön fick vi kaffe och kex. Kexen visade sig även vara utmärkta för att locka småfiskar till båten. Annika höll ner ett kex i vattnet och vips kokade vattnet av små fiskar som åt av kexet likt pirayor på en köttbit.

Åter till lodgen för att käka frukost och efter det åkte vi (återigen bara vi och guiden) till Gomantong-grottorna där vi fick se det vidrigaste på hela trippen. En öppen grotta med tusentals fladdermöss i taket och tusentals kackerlackor på golvet. I mitten låg en enorm hög (tänk Åreskutan i storlek) med fladdermusbajs. Mysigt? Luktade så in i helvete äckligt att jag ville börja spy igen. Annika hade jobbigast med kackerlackorna men vi bet ihop och gick ett varv i grottan. Kul att ha sett, men inget jag skulle rekommendera någon att åka till. Så spännande var det inte att lukta på bajs och höra att de som jobbar i grottan klättrar upp 90 meter på stegar för att få tag i de vita och svarta fågelbon som finns i taket. De är tydligen mycket värdefulla. Jaha.

Åter till lodgen för lunch och därefter ännu en tur på floden, denna gång söderut. Precis som tidigare så är Sam otroligt duktig på att hitta djur och pekar snabbt ut allt vi annars skulle ha missat. Den häftigaste grejen på eftermiddagsturen var naturligtvis den orangutang vi hittade i ett träd. Den satt där och käkade frukt i godan ro och brydde sig inte alls om att vi åkte fram med båten och fotade. Den fortsatte bara att proppa munnen full med frukt och såg väldigt avslappnad ut. Detta var tydligen inte så vanligt så vi är glada att vi fick tillfället att komma nära. Senare svände vi in på en liten biflod där vi fick se en massa apor, några nya fåglar och en krokodil. När krokodilen gled ner i vattnet så såg man på luftbubblorna hur den sakta gled mot vår båt. Relingen är bara 20-30 cm hög så Annika blev lite skraj innan Sam lugnade henne. Finns en kul film på detta :)

Middag vid lodgen och sen film och bok på rummet innan vi somnade mycket nöjda med våra dagar i djungeln.

Dag 5
Tidig frukost vid 07.00 och därefter norrut mot Sandakan med båt. Nu träffade vi ett annat svenskt par som också var på bröllopsresa, Lennart och Ellinor. De hade spenderat en natt uppe på lodgen och inte haft samma tur som vi med djurspottningar. På vägen längs floden hoppades vi nu kunna se elefanter och krokodiler men dagens guide Zul var en riktigt usel guide. Han valde att sätta sig längst bak och sova med lurar i öronen. Sjukt kass för det behövs verkligen en rutinerad guide om man ska hitta djuren. Inte ens efter våra påstötningar gjorde han annat än att sova. Tyvärr blir Zul det sista minnet av den här lilla utflykten men totalt sett är vi otroligt nöjda med både personal, innehåll och djur. Vi rekommenderar verkligen S. I. Tours för er som ska till detta område.

På väg till flygplatsen fick vi besöka ett tempel som var ganska ointressant. Det var relativt nybyggt och kändes väldigt plastigt. Efter lunchen på ett närbeläget hotell flög vi tillbaka till Kota Kinabalu (eller KK som alla säger här). Vi bestämde oss för att försöka få ett bra rum till skapligt billigt pris på ett av de mer exklusiva hotellen så när vi kom till lyxhotellet Shangri-La så skickade jag in Annika för att förhandla fram ett bra erbjudande på ett rum. Hon lyckades mycket väl och vi residerar nu i en av deras sviter med bröllopspaket och hela klabbet (vilket bla. innebar rosenblad över hela sängen). Allt detta till vanligt rumspris. Vilken fru man har! :) Vi har ätit en utsökt middag på deras italienska restaurang där allt var toppnotch.

I morrn väntar relax, sol och bad.

Hoppas ni har haft en fin midsommar där hemma!

Ett otroligt stort tack till alla er som gjorde vår dag helt perfekt. Alla gäster som kom och firade, alla som hjälpt oss med vigsel, båt, mat, musik, lokal, dansgolvsröj, liveband, toast-masteri, foto, barjobb och så vidare.

Här kommer lite länkar till olika folks bloggar, bilder och videoklipp för er som är intresserade. De “officiella” bilderna togs av vår kompis Jeroen och han kommer att posta några av dem på sin Flickr-sida lite senare. Håll utkik där.

Jeroens blogg: Annika och Henke har gift sig!
Hannas blogg: Herr & Fru Ismarker
Mickes Flickr: Bröllop - Annika & Henrik Ismarker (237 bilder)
Mickes Youtube: Jocke Berg - Utan dina andetag (live)
Pelle Ts Flickr: Mitt hjärta i din hand… (32 bilder)
Pelle Ts Flickr: @Ismarker - via mobilen (23 bilder)

Posta gärna fler länkar bland kommentarerna.

Nu åker vi till Borneo och Tioman Island på bröllopsresa.

Alla kärlek!

Eftersom vi gärna gör saker på vårt eget sätt så har vi skaffat oss ett familjevapen. Mest på skoj egentligen men jag tycker att det blev så enormt fint att jag ska använda det på alla mina underkläder, skjortor och blazrar. Ska be min skräddare att ordna detta snarast.

Så här ser vårt familjevapen ut.

Konstnären bakom detta mästerverk är vår vän Jocke Wallin. Stort och hjärtligt tack för din insats Wally!

Här är aktuell prognos för Långholmen på lördag. Lagom till vigseln blir det alltså sol.

Här är en video jag klippte ihop med material jag filmade med min nya Flip Ultra HD.

Highvalley Classic 2009 from Henrik Ismarker on Vimeo.

Kan bara säga som alla modebloggare: CRAVINGS!

Kolla vilket grymt bra väder det blir i Stockholm i helgen:

Om prognoserna håller i sig så blir det Highvalley Classic ute i Högdalen på lördag mellan 13 och 18. På Högdalstoppen finns det en 1000 meter lång asfalterad bana där det kommer att köras skateboard-race. Kommer nog att bli mycket trevligt att se och lyssna på. B.Y.O.B. gäller :)

Svalbard & Grönland 2008 - dag 1
Uppladdad till Flickr av henke

Här kommer bilder från första dagen på vår resa till Svalbard och Grönland som vi genomförde i september 2008.

Den började med en strapatsrik flygresa från Stockholm till Longyearbyen på Svalbard med stopp i Oslo och Tromsö. I Longyearbyen klev vi på expeditionsfartyget Professor Molchanov och åkte söder ut längs Svalbards västkust. Det var förresten mycket nära att vi missade flyget från Arlanda då planet vi skulle åka med gick sönder.

Här följer de dagboksanteckningar som vi gjorde ombord på båten.

Torsdag 2008-09-04 - dag 1
Uppstigning tio i fem och en väntande taxi kvart över. Anlände till Arlanda i god tid före avgången 07.00, checkade in och åt frukost innan vi gick till gaten och boardade. Inga problem någonstans, men det skulle snabbt bli ändring på det. Precis när planet skulle taxa ut meddelade kaptenen att han hade tråkiga nyheter. Planets horisontgyro var trasigt och skulle bytas. Detta skulle ta 40 minuter. Nu blev vi nervösa. Vi meddelade snabbt kabinpersonalen vår situation och att vi verkligen var tvugna att hinna med 09.55-planet från Oslo. En flygkoordinator från SAS kom ombord och började jobba för vår sak. Nu följde lång och nervös väntan. Skulle vi hinna om planet lagades på de utlovade 40 minutrarna eller skulle vi behöva byta plan? Vi försökte komma med 07.30-planet men fick negativt besked. Dels stod det planet för långt bort och dels skulle vi inte få med vårt bagage. Uteslutet alltså, för vem vill åka på polarexpedition i jeans och sneakers? Nu var våra två enda möjligheter att de hann laga planet i tid eller att vi fick byta till 08.00-planet. Återigen oviss väntan och vi pratade både med kabinpersonal och kaptenen om vår angelägenhet att komma fram i tid. Kaptenen meddelade att reservdelen var på väg fram och att bytet var en standardgrej som skulle gå snabbt. Han rekommenderade oss att avvakta. Ganska omgående efter detta kom flygkoordinatorn ombord igen och sa åt oss två att ta med vårt handbagage och rappa på. Nu började en språngmarsch tvärs genom hela Arlanda med tungt handbabage. Vi kom fram i tid för att hinna med 08.00-planet som var i det närmaste proppfullt. Vårt incheckade bagage hade samtidigt plockats ut från det trasiga planet och lastats på det nya planet. Detta kunde vi få 100% bekräftat av flygkoordinatorn. Morgonens första hjältinna var alltså denna enormt proffsiga och effektiva tjej. All vår tacksamhet till henne!

När vi väl landade i Oslo så hade vi 55 minuers marginal istället för kalkylerade en timme och 55 minuter. Vi fick ganska snabbt ut vårt bagage och Entourage-Loyd-kopian i SAS servicedisk i ankomsthallen var dagens hjälte nummer två. Vi sprang nu genom Gardemoen och hittade disken där man lämnade in specialbagage (vi hade varsin stor ryggsäck som inte kunde checkas in på vanligt sätt). Killen vid disken kunde inte göra mer än “som vanligt” så nu var ovissheten stor om vårt bagage skulle hinna komma med 09.55-planet. Återigen (f)rös vi till tanken att behöva spendera två veckor i Arktis i bara jeans och sneakers. Det viktigaste hade vi dock i handbagaget. Dvs. alla kameror och datorn. Vi fick köa oss igenom säkerhetskontrollen och sprang sedan mot gaten (som låg längst bort av alla så klart) för att försöka se om vårt bagage lastades på planet. Annika pratade med en mycket vänlig dam vid gaten som tog kontakt med markpersonalen som skulle kolla om ryggsäckarna redan var lastade. Vi kunde nämligen inte upptäcka dom när vi stod och glodde på de få kvarvarande bagagevagnarna. När allt var lastat såg vi en bagagekille krypa in i det främre lastrummet för att leta. Han kom ut efter en kort stund utan att ha hittat något. Efter att ha spenderat ett par minuter i det bakre lastrummet så hade han inget hundraprocentigt besked att ge. Han var 99,9% säker att han sett ett par ryggsäckar, fick vi veta via damen vid gaten. Inte mycket annat att göra än att kliva på planet och hålla tummarna. Fortfarande stor ovisshet alltså. Vi tänkte att man nog skulle kunna låna ihop en del utrustning av medpassagerarna, men vi var ändå väldigt glada att vi faktiskt satt på planet för nu skulle vi inte kunna missa båten. Efter mellanlandning i Tromsö så landade vi i Longyearbyen på Svalbard. Man fick kliva av direkt på plattan och jag ställde mig direkt och tittade på bagagekillarna som höll på och lasta av. Ännu ingen ryggsäck i sikte. När den första vagnen kom körande mot ankomsthallen så skymtade jag något som skulle kunna vara min ryggsäck och när den passerade mig så såg jag. DÄR VAR DEN! Yes! Fan va skönt det var att se den ligga där på vagnen. Annikas ryggsäck var också med och vi var helglada :)

Vid bagagebandet såg vi dagens första uppstoppade isbjörn. En guide tog emot oss och anvisade oss att lägga bagaget i en stor släpkärra och själva sätta oss på en buss som skulle ta oss in till byn. På vägen in mot byn berättade guiden lite om Svalbard och omgivningarna. Vi bromsade till som hastigast så att vi kunde på en skymt av det där stora fröarkivet som nyligen invigdes i en gammal gruva. Miljön in mot byn såg ut som ett gammalt förhistoriskt industriområde med skjul, nedlagd kol-linbana och annan industrinostalgi. Jag skulle gärna ha tagit en promenad för att fota allt detta, men det fanns ingen möjlighet. Väl inne i byn blev vi instruerade att samlas igen två och en halv timme senare (klockan fyra) för gemensam promenad mot skeppet som då skulle vara färdigt för nya gäster.

Vi promenerade runt lite i Longyearbyen och såg alla nybyggda hus. Det råder stor bostadsbrist där och de 2.400 bofasta har svårt att få tag i bra boende. Med anledniong av detta så byggs det en hel del nya hus runt om i byn. Vi promenerade ner till museumet och betalade 75 norska kronor för att bli insläppta. Det var obligatoriskt att ta av sig skorna och låna museumets Foppatofflor. Extremt fula men ganska sköna. Utställningen var riktigt fin och det fanns uppstoppade djur som var superfina. Efter museumet gick vi upp till det nordligaste av SAS Radisson-kedjans alla hotell och tog en öl. Även här fanns en uppstoppad isbjörn. När ölen var slut var det dags att promenera bort till Professor Molchanov och efter ID-kontroll i en liten stuga fick vi gå ombord och blev genast anvisade vår hytt, nummer 509. I hytten fanns vårt bagage och vi fick en introduktion till hytten av den trevliga kvinnan som ansvarade för vår våning.

Det första som hände på båten var att vi fick gå på ett välkomstmöte där den svenska guiden Olle och hans danska kollegor hälsade alla välkomna. Vi fick bubbel och någon slags ryskt bakverk som smakade apa. Medan vi lämnade Longyearbyen genomfördes den obligatoriska livbåtsövningen i full mundering med jätteflytväst och allt. Kvällen ägnade vi åt att äta middag (trerätters som skulle visa sig vara standard) och hänga uppe på bryggan med den ryska besättningen som körde båten söderut längs Svalbards västkust.

Först tar vi den nya bilden. Elefantbilden. Den har så många fantastiska ingredienser. Tanten på den främre elefanten har ett obetalbart ansiktsuttryck, till exempel.

Här är en annan favoritbild, Boy with pig.

Rodelbanan på Högdalstoppen
Uppladdad till Flickr av henke

1965 anlades en rodelbana på Högdalstoppen i Stockholm. 1991 utökades den till 550 meter för att sedan stängas helt 1994. Nu när Stockholm stad ska röja upp området (bla. bygga en stor skatepark) så ska resterna av rodelbanan rivas. Jag passade på att dokumentera den gamla banan.

Se mina 55 bilder på Flickr.