Tyvärr får jag göra rockstjärne-avresa från Göteborg och hinner inte prata med er efteråt. Det är inte på något sätt för att vara snorkig, men jag skall föreläsa om minnesteknik kl 13.15 i Jönköping och slutar tala ca kl 11, så schemat är tight. Men ändå! Ses vi där? I övrigt blir det föreläsningar om e-böcker, lättlästa böcker, pedagogiska resursbanker och databaser med mera. Helt garanterat en toppendag för alla besökare!

Programmen:

• Göteborg, 7 mars
• Skövde, 14 mars

1. Jag skulle se till att all teknik fungerar. Det låter alldeles självklart, men visst är det centralt att allt flyter. Till detta hör naturligtvis att se till att backupsystem finns, att lånedatorer finns för de som glömt sin hemma, att allt nätverksfix är i ordning och så vidare. Lyckligtvis visar forskningen att skolor får ordning på den här biten relativt snabbt.
2. Jag skulle involvera eleverna i ett källkritiskt träningsprogram långt innan de får sina datorer – kanske så långt som 2 år innan. Studier representerade i min forskningsöversikt visar att elever som fått träning i källkritik innan datorintroduktion har ett avsevärt mycket mognare sätt att hantera datorn i skolarbetet än andra.
3. Jag skulle involvera skolbibliotekarierna i satsningen så tidigt som möjligt och på så bred front som möjligt. Inte bara av det skälet att de är proffs på informationshantering, utan också för att de är märkligt duktiga på att vara på fötterna när det gäller sociala medier. Här tror jag lärarna ligger efter. Om detta har jag skrivit.
4. Jag skulle också försöka involvera föräldrarna i gemensamma temadagar, där en-till-en sätts i fokus. Forskning visar att en-till-en projekt flyter bättre när föräldrarna är med, troligen för att de sedan har bättre förståelse för elevens arbete hemma.
5. Forskningen visar att en-till-en stimulerar ”just-in-time” lärande, det vill säga, det blir möjligt att fånga intressanta lärosituationer ”i flykten”. Forskningen visar också att elevernas känsla av självstyrning och motivation kan öka tack vare en-till-en (men gör det inte nödvändigtvis). Därför är det viktigt att lärarna får lära sig en hel del om motivationens tre grundpelare, nämligen Autonomi, Bemästrande och Handlingar med meningsfullhet. Datoriseringen ger fantastiska möjligheter att stimulera motivation – om lärarna kan mer om dessa grundpelare skulle jag tro att en-till-en satsningar kan bli ännu mer lyckade.
6. Jag skulle involvera lärarna i utbildning som berör deras tekniska, didaktiska och ämnesmässiga kompetens. Detta resonemang samspelar med Puenteduras kompetensutvecklingsmodell. Naturligtvis behöver lärarna få den bästa kompetensutvecklingen i programvara. De behöver också få tillgång till nya didaktiska verktyg. Ett exempel är att lära sig utveckla Personliga lärnätverk (PLN) för sitt arbete. Den som är verksam i skolan kan säkert se mängder med andra didaktiska verktyg att odla. De behöver också få utveckla sina ämnesmässiga kunskaper. En lärare som undervisar i Franska med hjälp av skolböcker, har en typ av kompetens, medan undervisning som bygger på ungdomarnas prat med street-smarta ungdomar i paris via datorn kräver en annan ämnesmässig kompetens.
7. Till sist skulle jag göra allt för att ta vara på lärarnas personliga huvudbryn när det gäller en-till-en. Deras rädslor och deras oro. Forskningen visar att lärare, även i relativt etablerade en-till-en verksamheter, är upptagna i sina tankar med funderingar som: ”Hur skall jag klara av det här”? och ”Hur påverkas min undervisning nu”? och inte så mycket av frågor av typen ”Hur påverkar detta mina elevers möjligheter i framtiden”. Detta tyder på att skolan behöver ta vara på lärarans funderingar, huvudbryn och orosmoln, för att skapa ytterligare trygghet. Kommuner, skolledare och rektorer kan ha nog så goda intentioner när en-till-en implementeras, men det är de facto lärarna som driver utvecklingen.

Den som känner mig vet att jag inte gärna vill ta parti varken för eller emot datorisering i skolan, eftersom jag forskar i ämnet. Jag brukar med emfas påpeka att jag är helt säker på att datorisering innebär förändrade kvaliteter i kunskapsbildning – inte försämrade, inte förbättrade. Åtminstone vill jag påpeka detta inledningsvis, tills annat är bevisat. Problemet med Björklunds retorik är att han tar sin utgångspunkt i att allt måste vara som förr – inte bara i fråga om datorisering, utan också ifråga om annat: skolans struktur, lärarens roll, lärarens utbildning och elevens upplevelse av skolan.

Okunnighet är ett problem om man är utbildningsminister. Retoriken att först formulera sina sanningar, och sedan selektivt söka stöd för dem  utan att ta hänsyn till den unika skola Sverige har känns minst sagt besvärande. Jag vill inte påstå att allt Björklund gör eller säger är fel – men nog sjutton måste skolan få fortsätta vara rolig för eleverna? Nog måste kreativitet, experimentlusta och hänsynstagande till elevernas intressen kunna vara en del av svenskt skolväsende? Just nu känns det som att motsatsen är ett självändamål. Det är ett problem, om man är utbildningsminister.

Jag tänker större delen av tiden prata om min forskningsöversikt om en-till-en, dess resultat och vad den väcker för frågor. Jag kommer också svara på frågan jag alltid får, nämligen: ”Hur skulle du gjort om du skulle implementera en-till-en på en skola eller i en kommun?” Jag kan naturligvis bara svara från min horisont som forskare, utifrån de resultat jag fått fram. Ändå tror jag det kan vara intresse ute på fältet.

Men, jag tänker också tala om en annan sak, nämligen att forskning och praktik måste bli bättre på att möta varandra i skolan. Jag har upptäckt, och också själv bidragit till, att forskningen så att säga drar sig undan praktiken, och vill iaktta den från distans, med perspektiv. Det har sina värden, som naturligtvis kan motiveras med diverse vetenskapliga ideal. Praktikfältet bidrar också ofta till denna klyfta, med åberopande av den praktiska erfarenheten som främsta skäl, och med den goda viljan att förändra saker på en gång, utan att vänta på forskningens ofta långdragna process. Detta är mycket lätt att förstå – lärare är människor som drivs av goda intentioner – varför vänta med att göra pedagogik så bra som möjligt?

Min poäng är alltså att detta skapar en statisk relation mellan teori och praktik och onödiga spänningar mellan vetenskap och beprövad erfarenhet. Min upplevelse är att den accentueras onödigt hårt när det gäller just datorisering i skolan Visst måste vi från forskarvärlden kunna närma oss praktiken på ett mer ödmjukt sätt, aktivt finnas med i verksamheterna som beforskas, dra lärdomar och andas in det digitala kritstoffet? Och visst måste den beprövade erfarenheten, med en erfaren lärarkår som bas, kunna möta forskarsamhället över frågor som upplevs som DIREKT (och inte efter väntan) utvecklande för den egna praktiken? Jag tror det. Faktum är att jag är helt övertygad om det. Frågorna om datorisering och i synnerhet en-till-en skulle vinna otroligt många fler svar om vi lyckades mötas lite bättre. Om behovet av detta tänker jag också tala imorgon, och ge något litet exempel på hur det kan gå till.

Gymnasium: Deltagande i projektet ‘Knowledge qualities and interpretations of knowledge tasks in one-to-one projects’

Forskningen syftar till att bilda djupare förståelse av hur en-till-en påverkar gymnasieelevers sätt att tolka och genomföra kunskapsuppgifter. Forskningen avser också att analysera på vilket sätt eleverna organiserar sin kunskap när de arbetar med kunskapsbildning i en-till-en miljö.  Forskningsarbetet utmynnar så småningom i två artiklar publicerade i internationella tidskrifter, författade av undertecknad under handledning av professor Elsie Anderberg (Högskolan i Jönköping) och docent Thomas Karlsohn (Göteborgs Universitet). Dessutom erbjuder jag mig gärna att under arbetets gång återkoppla resultatet av forskningen till personalen på skolan, i syfte att problematisera, belysa och stimulera till vidare reflektioner kring er satsning kring en-till-en. För mer information, kontakta mig och skriv en rad eller två om Er satsning.

Grundskola och gymnasium: Studiebesök

Jag söker också grundskolor och gymnasium som är villiga att ta emot mig som gäst vid ett informellt studiebesök. En-till-en kan som bekant se väldigt olika ut, och bedrivas på många olika sätt. Därför önskar jag möjlighet att besöka just Din skola och vara med på en lektion, prata med eleverna några minuter och höra vad de säger om en-till-en, och hänga lite i lärarrummet. Här bedrivs ingen forskning – däremot bidrar mitt möte med Er till att jag får en bredare och bättre förankrad bild av 1-1 och dess olika uttryck, vilket jag ibland kan tycka saknas bland forskare. Givetvis diskuterar jag gärna innehållet i min senaste forskningsöversikt om en-till-en med personalen, om sådant går att synkronisera och är av intresse. Jag skulle vara väldigt glad om just Din skola ville ta emot mig under våren 2012. Kontakta mig gärna och berätta om Din skola, så hör jag av mig så snart som möjligt.

Som rubriken antyder – sprid gärna. Det pratas mycket om kraften i sociala medier – får vi se på lite muskler i skarpt läge nu måntro? Jag hoppas vi hörs!

Emellertid är halvtidsseminariet ett arbetsseminarium, i syfte att få blick på helheten i en halvfärdig avhandling, och att gemensamt hjälpa till att utveckla den. För ändamålet finns alltså ett manus om cirka 75 sidor, bestående av två artiklar och en kappatext/avsiktsförklaring.

För att tillfredsställa de som suktar efter materialet kan jag delvis länka ut materialet. Detta är de publicerade delarna.

Forskningsöversikten om en-till-en, med titeln: What is Our Current Understanding of One-to-One Computer Projects: A Systematic Narrative Research Review, finns tillgänglig via Science Direct i en förhandsversion. OBS att artikeln är in press, och i nuläget är texten alltså inte layoutad eller slutligt korrekturläst. Innehållet är dock detsamma. För att komma åt texten i sin helhet krävs att du ansluter via ett universitet, högskolebibliotek eller annan enhet som har tillgång till material från Science Direct. På grund av osäkerhet kring copyright-frågor ber jag dig ta den vägen till artikeln. Så snart artikeln är layoutad och korrekturläst kommer den bytas ut på nämnda länk. Artikeln kommer också i tryckt version i Educational Research Review.

Den teoretiska artikeln som landar i en utveckling av den stretchade världen, Towards a Phenomenological Understanding of Web 2.0 and Knowledge Formation finns att tillgå via Education Inquiry som open access. Bara att ladda ner som pdf således.

Där har vi två tredjedelar av efterfrågat manusmaterial. Väl bekomme.

Länk till seminariet här.

Workshopen tar bland annat upp följande:

• Den inre kören – få stämmorna att sjunga i harmoni
• Att hantera stress och utmaningar på ett givande sätt
• Värdet av inre och yttre motivation, och när respektive motivationstyp är rätt att använda
• De sex byggstenarna i varje effektivt förändringsarbete
• Konsten att koppla långsiktiga visioner till dagliga, praktiska och konkreta handlingar

Exakt vilka vägar workshopen tar vet jag inte, men jag är helt säker på att det kommer bli utmanande och kul! Om du vill veta mer, kontakta mig här eller via Delectare Föredrag och Kommunikation.

Lyssna gärna på klippet där jag pratar forskning om en-till-en, där jag försöker odla ett rationellt perspektiv på datorisering i skolan. Länk: Datorer i skolan – på gott och ont (klippet är 10 minuter långt).

Istället kan jag konstatera att förtroendet för Juholt är allvarligt skadat. Det finns nu två tänkbara scenarior. Det ena är att han medvetet har fuskat och agerat oetiskt, omoraliskt och kriminellt. Klantigt, omdömeslöst och klandervärt i rollen som politiker. En sådan politiker kan helt enkelt inte med trovärdighet driva ett politiskt arbete i socialdemokratisk anda, som väl skall andas någon slags solidaritet och lojalitet med medmänniskor. Det andra scenariot är att han faktiskt inte har haft en aning om vad han har skrivit på, trots att det skett upprepade gånger, trots att det handlar om stora summor pengar. I så fall är situationen lika illa: vi kan inte ha politiker som så nonchalant ingår avtal utan att över huvud taget vara intresserad av dess innebörd.

Dessutom får jag nog säga att jag blir besviken när Juholt inte är karl för sin politik och kan ställa upp i SVT:s partiledardebatt. Min tolkning är naturligtvis att den senaste tidens mediahändelser kring Juholt gjort honom ängslig för exponering. Det kan man förstå. Men att agera på ett sätt som gör Sverigedemokrater till vinnare i en tv-sänd partiledardebatt på grund av sin egen ängslan är egocentrerat och skamligt. Jag finner inget annat ord. Skamligt Juholt. Att dessutom, som ny partiledare, försöka köra över partiet med en skuggbudget som inte ligger i linje med partiets uttalade ambitioner, andas en syn på ledarskapet som enväldigt. Här uppstår också gliporna i Juholts politiska gärning. Du, Håkan Juholt är helt enkelt inte riktigt mogen för den politiska uppgift som ligger framför dig. Du står nu inför en väljarflykt. Fatta ett verkligt moget beslut och avgå, så snart som möjligt för att inte skada den framtida valrörelsen.

Andra om: Socialdemokraterna, Opinion, Juholt, Kriminalitet, Mediekritik ab1 svt sr1 ex dn1 svd1

Men, det är naturligtvis det som är poängen. Att få en yrkesroll belyst från ett annat håll, mera exakt från en doktorands perspektiv. Jag tänker hålla mig personlig och ge mina betraktelser. Ungefär så här bygger jag mitt resonemang på fredag:

Skolbibliotekarierna behövs mer än någonsin, i tider där digitalisering ”härjar” i skolan. Jag är i mångt och mycket en IT-romantiker, men jag kan också se att det ibland är svaret på en fråga vi aldrig egentligen ställt. I tider av en-till-en projekt (en dator per elev och lärare), läggs alltför mycket av arbetsuppgifterna som skall vila på bibliotekarier ut på annan personal på skolan. Skolbiblioteken håller inte öppet i samma utsträckning som tidigare. Detta är naturligtvis en ekonomisk fråga: digitalisering kostar pengar.

Nå, i en-till-en sammanhang har jag tidigare ivrat för att det finns fyra skäl till att bibliotekarierna är centrala knutpunkter. Här är några presenterade:

Centrala knutpunkter

Uppenbart är att bibliotekspersonal är proffs på att finna information. Enligt forskningsöversikt om en-till-en verksamhet (Fleischer, 2011) är informationssökning och informationsvärdering alltjämt en av hörnstenarna i en-till-en pedagogiken. Bibliotekarier har en betydande mängd utbildning i dessa frågor, som lärarkåren inte har. Det ligger också i bibliotekariens roll att snabbt kunna värdera nya informationstjänster och att vara nyfikna på dessa – något som lätt springer en med pedagogiska spörsmål upptagen lärarkår förbi. Emot detta kanske någon vill yttra att informationssökning numera är så pass lätt, att lärarna själva bör klara av denna bit. Måhända har informationssökning blivit allt lättare, men jag betvivlar lärares kompetens att genomföra djupare sökningar. Det är uppenbart att de allra flesta lärare klarar av en google-sökning med diverse tillhörande finesser, men hur står det till med sökningar i sociala medier eller i artikeldatabaser? Hur många lärare känner sig bekväma i att söka i Eric eller Academic Search Elite? Bibliotekarien har här också en fördel i det att de har en större överblick över ämnesområden och resurser än vad lärare möjligen kan ha. Ingen skugga faller här över lärarens kompetens – men för just detta ändamål är lärarutbildningen helt enkelt inte tillräckligt utvecklad, och därmed inte heller lärarnas kompetens.

Ett annat tungt vägande skäl att låta bibliotekarier komma in tidigt i processen, redan innan datorerna är på plats, är att eleverna får ett mognare förhållande till källkritik och ett bredare spektrum av sökbeteenden. Forskning visar (ex Warschauer, 2007) att skolklasser som blivit undervisade  i informationssökning och informationsvärdering av bibliotekspersonal 2 år innan datorer delats ut i en-till-en verksamheter med van hand söker i forskningsdatabaser, emedan andra jämngamla elever, utan denna träning, nöjer sig med sökningar i Bing och Google.

Ett tredje argument för att skolbibliotekarier är nyckelpersoner i en-till-en projekt, är att framgångsrika en-till-en projekt involverar intressenter från omvärlden (Fleischer, 2011). Här menar jag att bibliotekarierna kan utgöra en verklig resurs i sin möjlighet att närma sig föräldrarnas vuxenliv på ett helt annat sätt än lärarna. Lärarna förutsätts ju ha fokus på barnen (med all rätt, vilket blir en självuppfyllande profetia). Bibliotekarierna däremot, kan fokusera på träning och utbildning av både elever och föräldrar, utifrån de intressen som både förälder och barn har. Detta leder i sin tur till (Warschauer, 2007) ett större föräldrarengagemang i elevernas skolgång, vilket påverkar utfall av en-till-en projekt positivt. När föräldrarna är involverade i en-till-en projekt, exempelvis genom tematiska seminarier/utbildningar som bibliotekspersonal håller i, ökar också möjligheterna att föräldrarnas kontaktnät lockas in och blir en resurs i en-till-en verksamheter.

Ett fjärde skäl till att skolbibliotekarier är nyckelpersoner i en-till-en projekt har att göra med deltagande i sociala nätverk som en central del i lärandet. Det blåser en pedagogisk-ideologisk vind över världen, som betonar deltagande i sociala nätverk som en central del i lärandet på 2010-talet, där en nätverkande attityd (se gärna min bloggpost om detta) tycks vara en nyckel för framtiden. Här tycker jag mig se att bibliotekarier deltar mer aktivt och mer konstruktivt i exempelvis twitter och andra sociala nätverk. Naturligtvis finns det lärare som har en hög grad av aktivitet och intressen i sociala medier, men jag upplever ändå att bibliotekspersonal är mer på hugget när det gäller nya uttrycksformer än lärarkåren. Om lärarkåren konsumerar sociala medier, är bibliotekarierna mer deltagande, produktiva och ”på hugget”. Naturligtvis finns det gott om undantag från ovanstående, och vad jag vet finns inget vetenskapligt belägg för vad jag just påstått om saken, men det är ändock en välgrundad känsla jag får när jag möter, utbildar och debatterar med både skolpersonal och lärare i frågor om datorisering i skolan.

Nå, någon tycker kanske att det är att tafsa på lärarkårens domäner att låta skolbibliotekarier bli nyckelpersoner i en-till-en projekt. Well, det finns ingen yrkesgrupp som är så bra på ”läreriet” som just lärarna. Vi har i Sverige en mycket skicklig lärarkår, som alltjämt skall fortsätta låta den pedagogiska blicken svepa över allt som rör lärandet. Dock visar forskningen att lärarna tyvärr inte ensamma förmår att få en-till-en verksamheter att bli framgångsrika, hur fantastiska eldsjälar de än är. Det krävs mer. Det krävs begåvade träningsprogram, det krävs väl utformade strategier och policies för skolverksamheten och det krävs väl utvecklade kontakter med det omgivande samhället. I termer av detta är skolbibliotekarier nyckelpersoner i en-till-en projekt.

Tekniken, skolan och bibliotekariens kritiska förhållningssätt

Så, detta är alltså bakgrunden och skälen till att skolbibliotekarier är centrala i skolan. Vad är det då i skolan och utbildningsvärlden bibliotekarier behöver hålla ett extra öga på, som de behöver vara extra skickliga på?

Jag finner fyra tekniktrender, där skolbibliotekarier behöver vara duktiga. Dessa fyra är naturligtvis inte de enda, se det snarare som ett axplock.

För att möta behoven i skolan enligt ovan behöver bibliotekarier för det första vara de allra främsta proffsen på sociala medier. De måste förstå deras logik, och inse att de främst inte är platser för att fiska upp information, utan också platser att socialt uppehålla sig på. Därmed sätts medvaron med andra i fokus för informationshanteringen. Om detta kan man läsa i min artikel Towards a Phenomenological Understanding of Web 2.0 and Knowledge Formation. Lägg därtill, naturligtvis, en spetskompetens i traditionell informationssökning.

För det andra måste bibliotekarier förstå och också kritiskt förhålla sig till den mobilitet som är en trend inom utbildningsvärlden, och på så utgöra en motpol mot de krafter som lätt blir för ivriga. Med detta menar jag att det ivras för elevens ständiga tillgång till undervisningsmaterial, och tron på elevens förmåga att göra det bästa av den tillgängliga informationen. Här behöver bibliotekarien balansera bilden med djupgående kunskap om för- och nackdelar kring olika sätt att göra lärandet mobilt och lättillgängligt.

För det tredje behöver bibliotekarier få full kontroll över alla de källor till öppna lärresurser som finns, och, återigen, anlägga ett kritiskt perspektiv till dess användning. Här finns goda möjligheter för bibliotekarierna att vara ett fantastiskt stöd för lärare, elever och andra inblandade parter.

För det fjärde behöver bibliotekarier fortsätta slå ett slag för den sammanhållna läsningen. Det kommer alltfler rapporter om hur en-till-en projekt och annn digitalisering i skolan fragmentariserar läsandet. När det gäller bokdistribution blir det alltmer populärt med läsplattor; antingen renodlade sådana, eller i form av surfplattor. Bibliotekarierna är de som är bäst skickade att förstå hur de olika tekniska möjligheterna påverkar läsandet och förståelsen av information, relativt den använda tekniken.

Men egentligen handlar det inte så mycket om teknik

Frågan uppstår då huruvida bibliotekariens utmaningar i den digitaliserade skolan bara berör teknik? Inte alls. Jag skulle till och med säga att det allra minst handlar om teknik, trots att jag skrivit flödigt om det ovan. Det är snarare tre andra aspekter av tillvaron som bibliotekarierna, måhända tillsammans med teknikkunskap, behöver odla.

För det första blir det bibliotekariernas uppgift att stimulera till aktivitet, att gå från ord till handling i sina sökstrategier, eller vad som nu ligger för handen. Vi får inte glömma bort att en betydande del av diskursen kring en-till-en skolor berör en smula romantisk bild av att eleverna minsann är mer villiga att arbeta med sina skoluppgifter på fritiden. För att stimulera till detta behöver bibliotekarierna använda sig av en god pedagogik, de måste behärska den undervisande dimensionen i sitt arbete. Detta kopplar jag till bibliotekariens Logos.

För det andra behöver bibliotekarierna verka för dynamik hos berörda parter. Dynamik härstammar från trygghet i det man gör, utan trygghet blir individer statiska. Bibliotekarien verkar enklast för detta genom att behaga sina motparter – det vill säga att själva visa upp en personlighet som har vunnit allt på att anta ett dynamiskt förhållningssätt. På seminariet pratar vi om konkreta sätt att använda sig av sin personlighet för att stimulera just detta. Detta kopplar jag till bibliotekariens Ethos.

Sist men inte minst måste bibliotekarierna väcka nyfikenhet. After all, det är faktiskt nyfikenhet på det okända som driver allt lärande, så också i en-till-en projekt. Bibliotekarien gör detta genom att försöka nå ut och beröra – och detta med hjälp av sitt engagemang. Få saker får elever och andra kunskapstörstande så nyfikna som en handledande kraft som verkligen brinner för sitt yrke. På seminariet tittar vi på några metoder att nå just detta. Detta kopplar jag till bibliotekariens Pathos.

Så kommer mina 45 minuter se ut. För all del, se det nu inte som komplett och strunta i att komma. Tvärtom, det här är ramarna. Tillsammans kommer vi sedan fylla det hela med innehåll. För, vi ses väl på Skolbibliotek 2011, 14 oktober om eftermiddagen i ett höstklätt Stockholm?

Referenser

Fleischer, H. (2011). Towards a Phenomenological Understanding of Web 2.0 and Knowledge Formation. Education Inquiry, 2(3), 537-549

Fleischer, H. (2011). What Research Says About 1 To 1 Computer Programs: A Narrative Research Review. Under review.

Warschauer, M. (2007). Information Literacy in the Laptop Classroom. Teachers College Record, 109(11), 2511-2540.

Låt oss rekapitulera. Artikel 1 i avhandlingen är en narrativ systematisk forskningsöversikt som fokuserar på vad den ackumulerade kunskapen i peer reviewad forskning publicerad 2005-2010 berättar om en-till-en med utgångspunkt dels från lärare, dels från elever. Denna ligger nu på review.

Det intressanta och upplyftande, som inte varit självklart under hela processen, är att stretchadheten som begrepp (stretchad värld, stretchat kunskapsbegrepp), som jag utarbetar i artikel 2, publicerad i Education Inquiry (läs den gärna), kommer löpa som en röd tråd genom de kommande studierna. Syftet med artikel 3 är att med ett stretchat kunskapsbegrepp som grund undersöka kvaliteter i innehåll i kunskapsbildningen vid en kunskapsfråga/uppgift i en-till-en miljö i skolan relativt hur tolkningen av uppgiften har skett. Artikel 4 berör den stretchade livsvärldens signifikanta/kritiska villkor för lärande och kunskapsbildning som upplevd retrospektivt utifrån en kunskapsfråga/uppgift. Här fokuseras upplevda möjligheter och begränsningar i relationen arbetssätt och lärprocess. Artikel 3 och 4 kommer använda en-till-en miljö på gymnasie som utgångspunkt (vilken är ännu ej klart).

Vacker och Ståtlig

Många skolor satsar på 1:1 (en dator per elev). Oav- sett om din skola har många eller få datorer ställer digitaliseringen nya krav på informationskompetens. För att lyckas behöver biblioteket utvecklas till att bli en knutpunkt för elever, lärare och föräldrar.

• Aktuell forskning: bibliotekets roll för informations- och mediakompetens inför och efter införandet av 1:1!
• Bibliotekariens informationskompetens – grunden för kvalitativa elevarbeten
• Hur kan skolbiblioteket bidra till att föräldrarna stimulerar elevernas skolarbeten?

Håkan Fleischer, doktorand i pedagogik, Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping Håkan specialiserar sig på hur aktörerna i skolan – lärare, ledare och skolbibliotek – påverkas i sin profes- sion vid införande av 1:1.

Det blir garanterat intressant, och helt säkert dagsfärska tankar! Min förhoppning är att stimulera och sporra skolbibliotekens roll in i skolan, alltså inte enbart som en serviceenhet åt skolan, utan som en reell del i undervisningen.

Programmet i sin helhet verkar väldigt intressant, men dessvärre har jag bara möjlighet att vara med på eftermiddagen på fredagen. Dock hinner jag med att lyssna på talaren efter mig, Tomas Barth, som pratar på temat ”Så får du det viktigaste gjort – och tid över till annat!” Själv använder jag mitt GTD-system a la David Allen – men här ska vi få höra om något som kallas FOPPA-modellen. Ser fram emot det!

Turen tog oss bland annat till Finnekumla Kyrka och Torpa Stenhus.

På förslag från min gode vän Roland döper jag härmed bilden till:

Min värld efter en för stor flaska Chateau Briand – not stirred but very shaken

Bättre tag imorgon – här gäller att tänka bildberättelse.

Passar på att skriva ner några av alla intryck från resan till Australien under flighten hem. 20 timmar i flygplan måste ju fördrivas . Mest fokus på privatdelen här, jobbet är inte det sexigaste att skriva om egentligen. Bilder kommer säkert snart, men det är drygt 1000 foton att gå igenom innan, så det lär ta lite tid. Nå, det här är resan i stora drag:

Måndag
Lämnar jönköping. Tidigt, förväntansfullt. Flighter går bra, lite stressigt vid mellanlandning i Thailand, men hinner på last call. Hann inte äta i Köpenhamn som planerat men maten ombord var helt ok och vi anländer i perth dagen därpå, trötta men vid gott mod.

Tisdag
Ankomst Perth, eftermiddag. Marita möter upp, och det känns som om det var igår vi skildes åt sist. Hem till fantastisk lägenhet invid Swan river. Otroligt generöst av Marita och Torbjörn att erbjuda sviten. Torbjörn kommer hem och vi äter en bit, håller oss vakna för att minska jetlag-effekten. Trött men glad.

Onsdag
Ledig dag i perth innan konferensen startar. Sover ut, och åker och inhandlar förnödenheter på stort köpcentrum. Frun köper första paret skor. Får först lite panik när vi inte kan ta ut pengar, men det är maxbeloppet som slår i. Andas ut och tar ut lite mindre belopp. Registrering till konferensen på kvällen, koll på casinot – grymt – och liten promenad.

Torsdag
Första konferensdagen. Springer en halvmil utmed Swan River. Jag promenerar söderut, till Heirisson Island och träffar kängerur, går sedan upp på Hay street. Sedan tillbaka. Ser kängerur, pelikan, svart svan. Lagar middag åt konferensgäster på kvällen. Får besked om min första artikelpublikation.

Fredag
Promenerar söderut och tar färjan till Bellhouse Tower. Vackert! Promenerar upp via east Perth. På kvällen är det galamiddag för konferensgästerna, jag går och äter på casinots nudelbar, Noodle 88.

Lördag
Sista konferensdagen. Frun presenterar, förkyld, men det går bra. Hon är trött efteråt. Softar lite på altanen efter konferensen. Sedan vegetarisk middag med vinprovning på Swan Valley Cafe, mitt i vindistriktet. Oansenligt ställe på utsidan, men fantastiskt genuint och varmt! Vänner som är med: Nicki, som besökt oss i Sverige innan, Nickis vän Laura, Samt Joan och Vernon. Fantastiska människor! Bra trubadur, vi sjunger Beatles vid bordet. Duncan serverar vin, fullare än gästerna. Grymt!

Söndag
Heldagsutflykt! Brunch i south Perth. Vi åker vidare till Wild flower festival i Kings Park, jag fotar som en dåre. Vackert! Sedan vidare till Cottesloe beach där vi softar en del, dricker vin och bara har det mysigt. Sedan en kort tur till Freemantle i solnedgång. Avslutar med att hämta mat på indisk restaurang. Väntetid 20 min, så vi har förfest i bilen (Bottle Store vid Cottesloe har fått bistå med material, bland annat Wild turkey & dry. Smakade ve och gonorre).

Måndag
Resdag på väg till Monkey Mia, ca 87 mil. Stannar till vid the Pinnacle desert, blir helt häpen och hänförd över landskapet. Strax innan ankomst till Monkey Mia timar vi en fantastisk solnedgång. Äter en enkel burgare på puben i Monkey Mia Resort.

Tisdag
Monkey mia, fantastiskt ställe. Börjar dagen med delfinmatning, frun får mata delfinen Surprise! Hon blev överlycklig! Sedan kort proviantering: inser att jag behöver solglasögon och solhatt. Sedan katamarantur där vi kikar på havsorm, sköldpadda, sjöko (på väldigt långt håll), massor av delfiner. Kort test av snorkelutrustnimg på kvällen, mat från puben då restaurangen var fullsatt.

Onsdag
Resdag till Exmouth, drygt 60 mil. geocachar Monkey Mia innan avresa. Stannar till på shell Beach, helt otroligt. Diskuterar forskning och hittar några goda ideer. Efter ankomst till exmouth käkar vi grym middag på hotellet: för min del en lammcurry. För övrigt är en del av mackarna utmed vägen precis sådär charmigt ruffiga som man kan tänka sig. Hemsk mat på mackarna, vi fixade oftast eget.

Torsdag
Snorkling på Ningaloo reef. Tre dyk. Allt är absolut helt otroligt! Paradisstrand och nästan helt ensamma. Sätter upp ett basecamp, sedan i det blå. Otroligt djurliv under ytan, simmar med sköldpaddor och mängder av coola fiskar. Jag körde en barbeque på lamm på kvällen. Vi bestämmer att stanna ett dygn extra.

Fredag
Ännu en hård dag vid revet. Helt ensamma på stranden vid ankomst. Ser haj simma alldeles intill strandkanten. Slår upp basläger. 2 dyk denna dag. När vi går i ligger hajen och cirklar precis vid stället vi går i. Han gör oss sedan sällskap en stund när vi snorklar. Mäktigt! Sköldpaddor och massor färgglada fiskar. Åker sedan vidare och tittar på T-bone beach och kitesurfing. Sedan utkik över indiska oceanen från fyrtornet vid Exmouth, vi ser 4-5 knölvalar i vattnet utanför. Hem: jag kör en barbeque på t-benstek. 900 gram till två personer var lagom. Slaktaren i Exmouth har riktigt bra kött!

Lördag
Resdag ner mot Kalberri, som är mellanlandningsstation. Drygt 85 mil. Vi besöker Natures Window på vägen, så storslaget och meditativt att man blir alldeles stilla i själen. En brakmiddag i Kalberri, som avslutas med storslagen pubrunda där jag och professorn blir alldeles för på snusen. En tjej firar sin 30-årsdag, och vi blir bjudna på efterfest. Trots böner och till slut desperata löften om hasch till hos, avböjer vi. Grym dag! Åt en skaldjurspasta förresten, och dessert med bladguld. Restaurangägaren själv serverade, då han hade skickat hem sin personal. Finaler i Footie på tv.

Söndag
Resdag igen mot Perth, omkring 65 mil. Geocachar vid stranden till Indiska Oceanen, bedövande vackert. Besöker en nationalpark på vägen, och lyckas bli intervjuad i Australian Geographic. Artikel kommer om några månader.

Måndag
Hård shoppingdag som bringar mig något ur balans. Hittar dock fina presenter! Kvällen avslutas med besök på jazzklubbeb Perth Jazz Society, där jag avnjuter (?) musik och en rejäl portersteak som gjorde mig glad i hela ansiktet.

Tisdag
Utflyktsdag. Marita tar med oss till Wildlife Park där vi klappar kängerur och träffar koalor. Åker sedan vidare till vindistriktet och provar och handlar vin på Sitella Winery. Deras muscat samt deras portvin är gudomliga. Avnjuter en lunch med utsikt över vingårdens ägor, helt magiskt! Sedan vidare till vingården John Kosovitch. Också här finns ett riktigt bra portvin! Tar en snabb geocache i en park i Burswood där vi bor. Kvällen avslutas med mycket svår jazz på Ellington Jazz Club i Northbridge. Här dyker Joan och Vernon upp igen, och kollegor till Torbjörn. Lokalen avfolkas succesivt allt eftersom konserten fortlöper, det var som sagt….. Svår jazz.

Onsdag
Dags att resa hem. Packar det sista, blir lite stressad när mitt pass försvunnit. Löser sig dock. Allt kommer med i väskorna: presenter till Sverige, ingefärsvin vi fått med mera. Sedan gör vi ett besök på Curtin University och labbet för eye-tracking, där jag ju bidrar med en del i forskningen. Vi kör ett testbatteri på mig i labbet – kul, fast Katie i labbet tycker nog att jag är lite knäpp. Av artiklarna som produceras härifrån kommer jag i dagsläget vara medförfattare till två. Gillar forskningsinriktnigen skarpt. Sedan lunch, därefter flygplatsen. Vi hinner jobba lite till innan vi checkar in, frun går igenom en artikel med professor Falkmer i fiket, och vi diskuterar framtida gemensamma projekt. Sedan tårdrypande farväl, och äntrande av plan mot Köpenhamn, via Thailand.

Eftertext
Skriver detta på planet på väg mot Thailand. Australien är ett fantastiskt land med fantastiska människor. Stort tack till Nicki, Joan, Vernon, Katie och alla andra sköna vänner som gjort allt för att vi ska trivas. Tack till Mojje, som gjorde expressutryckning till mig med en kamera när min havererade dan innan avresa. Jag glömmer det inte, det var ett väldigt fint drag av dig! Det blev drygt 1000 bilder tagna. Ett stort tack till familjerna Gunnarsson och Samuelsson som hjälpt till med tillsyn av huset under resan. Fina vänner! Ett extra stort tack till Jens som tagit huvudansvar för huset under tiden vi varit borta, du är så otroligt snäll! Och, till sist, mitt varmaste tack till familjen Falkmer som med sin otroligt varma generositet gjort vistelsen i Perth till en upplevelse som egentligen inte låter sig beskrivas i ord. Utan er hade detta inte varit möjligt.

Min första artikel i avhandlingen med titel enligt rubrik är nu publicerad. Tidskriften är public access, så det är bara att ladda ner. http://t.co/fzmQ33W