Jag har valt påståendet ”Ensam är stark i alla tider”, och här är min före- och efterbild. Jag har velat isolera något som ser ut att klara sig i alla väder, jag har också velat accentuera delen ”i alla tider” med hjälp av bildbehandlingen. Min fråga till vännerna i cyberspace är – har bildbehandlingen gjort påståendet/rubriken ”Ensam är stark i alla tider” tydligare?

Före

Efter

Universitet

De här universiteten erbjuder resurser i form av texter, videor och föreläsningsserier.

1. MIT Open Courseware: En av de största OpenCourseWare-tillhandahållarna på nätet.
2. Princeton WebMedia: Gott om föreläsningar om bland annat politik, sjukvård, astronomi och annat.
3. Carnegie Mellon Open Learning Initiative: Här finner du material om kemi, biologi, programmering och annat.
4. Oxford Webcasts: Oxford – en av de mest prestigefyllda skolorna i världen. Få tillgång till deras högklassiga föreläsningar, symposium och diskussioner som hålls på campus.
5. JHSPH OpenCourseWare: För den som är intresserad av hälso- och sjukvård.
6. Utah State University: Inget stort universitet, men rejäl samling kurser i biologi och fysik bland annat.
7. Tufts OpenCourseWare: Kurser i veterinär medicin? här är resursen!
8. Webcast.Berkeley: Känt lärosäte som lägger ut videos från sina föreläsningar.
9. Notre Dame OpenCourseWare: Material för kunskaper inom ingenjörskonst, matematik, fysik och programmering.
10. UCI OpenCourseWare: Ingenjörsrelaterat, sjukvård och fysik.
11. UMass Boston OpenCourseWare: Även här finns toppenmaterial inom det mesta!
12. LearningSpace: Open University i Storbritannien som ger tillgång till ingenjörsrelaterade ämnen, teknik, vetenskapsteori och matematik.
13. ParisTech: Med basen i Paris bjuds du här på riktig geek-kunskap.
14. MIT World: Världskänt lärosäte där du får tillgång till MIT alumni och annat smått och gott från idel Nobelpristagare.

Föreläsningar

Enstaka föreläsningar från de allra bästa inom diverse områden.

1. iTunes U: Genom iTunes får du tillgång till en hel värld av föreläsningar och hela små kurser. Min favorit är en om Heideggers fenomenologi. Här finns mängder!
2. Forum Network: En PBS med föreläsningar om genetik, astronomi, neurovetenskap, fysik med mera.
3. TED: TED är videotjänsten framför alla – här kan man spendera många timmar och framför allt bli inspirerad. Alla upptänkliga ämnen avhandlas.
4. Lecture Fox: Här hittar du en god samling fria föreläsningar från universitet, allt relaterat till fysik, kemi, datorprogrammering eller matematik.
5. Free Science and Video Lectures Online: En blogg som helt enkelt samlar fria lectures – allt enligt namnet. Bör följas!
6. Videolectures.net: Det spelar inte så stor roll vad du letar efter, här hittar du 12,492 föreläsningar att välja på.
7. Pop!Tech: Fria föreläsningar i pop-förpackning.
8. Gel Conference: Presentationer från bland annat Nobelpristagare, visionärer och annat intressant folk.
9. MSRI Videos: Renodlad matematikkälla från  Mathematical Sciences Research Institute’s site.

Instruktioner

Ibland behöver man helt enkelt en instruktion. Hur gör man?

1. w3schools: Här finns instruktioner om att bygga websidor.
2. How-to-Geek: Hit går man om man känner att man behöver lära sig något som kan vara en smula nerdigt.
3. MuppetLabs: Lär dig programmeringstricks här.
4. NetTuts: idel guider om webben, såväl programmering som design.
5. Tweako: Teknikrelaterade guider, mycket hårdvara.

Mer utbildningsmedia

Videos, artiklar, interaktiv media.

1. Nobel Prize Media Player: Lyssna på  kända Nobelprisvinnartal.
2. NASA Multimedia: Rymdnördar hittar gott om material på NASAS välbyggda sida.
3. National Science Foundation: Gott om material av hög kvalitet.
4. National Geographic: Fantastisk media. Helt enkelt.
5. Discovery Channel: Här finns videos som både är roliga och som har högt utbildningsvärde. Sålla.
6. Nature: Kanske den mest kända vetenskapliga tidskriften i världen. Fantastiskt hög kvalitet på sitt material som kompletterar tidskriften.
7. LiveScience: Håll dig uppdaterad på Ditt vetenskapsområde, läs artiklar och kika på videos så att du vet vad som är absolut senast på forskningsfronten.
8. ResearchChannel: Tv-nätverk baserat på  University of Washington. Stor bredd.
9. BigThink: Extremt stor variation. Tja, varför inte?
10. Science 3.0: Häftigt ställe i form av online community där man delar vad man vet med andra för att lära kollaborativt. Riktigt kul idé!
11. Wikiversity: Allt från föreläsningar till kollaborativa communities – här finns det.

Fria kurser

Fria kurser finns så klart från andra håll än universitet.

1. NROC: The National Repository of Online Courses, or NROC, erbjuder matematikrelaterat material.
2. Sofia: Kurser om bland annat statistik, javaprogrammering och geografi.
3. PEOI: The Professional Education, Testing and Certification Organization International ger kurser inom bland annat biologi, botanik, elektronik och mycket annat.
4. Khan Academy: Om man behöver friska upp kunskaperna i skolämnena matematik och annat, kan man gå hit och få god starthjälp.
5. Connexions: Möjlighet att skapa sitt eget material och ta del av vad andra har skapat.
6. Academic Earth: Här samlas ”teasers” av material givet vid universitet. Tjuvtittare, här är stället för er.

Texter

Nedanstående material är i textform: artiklar, lektionsplaner och annat.

1. Google Scholar: Det ställe de flesta söker vetenskapliga artiklar på (om man inte är uppkopplad via ett universitet och har tillgång till andra databaser).
2. Fathom: Texter från Storbritannien-baserade kurser, exempelvis Cambridge.
3. PLoS: Samlingsplats med stor variation på textinnehåll.
4. Wolfram Math World: Som namnet avslöjar – texter som behandlar matematik.
5. OER Commons: Här finns mängder av lektoner och annat utbildningsmaterial för lärare. En botanisk trädgård att ströva i för den nyfikne pedagogen!

Väl medveten om just väckelsemöteskänslan det hade jag döpt föredraget till ”Om en-till-en är svaret, vad är då frågan?” just för att poängtera att vi ibland i teknikiver glömmer bort vad saker egentligen handlar om. En av teserna jag drev är att en-till-en skapar möjligheter till fler teachable moments. Det är upp till läraren att ta vara på dem, och därför blir också en-till-en en fråga om att skapa fler kvalitativa möten mellan elev och lärare (och ämnet), och inte en fråga om teknik. Jag avslutade med mina personliga reflektioner om vad jag utifrån min förståelse av forskningen skulle göra om jag implementerade en-till-en.

Föredraget blev ett av de mer omtalade på twitter, vilket var väldigt roligt! Efter mitt föredrag, och idel fantastiska men alltför korta möten, hastade jag iväg till Tänk Oms monter, för en liten intervju. En annorlunda miljö och situation för mig, men det gick alldeles utmärkt.

Jag bifogar min presentation som jag körde på mässan nedan. Frågor? Funderingar? Hör av er!

Ord

 Jag släpper mitt ord fritt
En blygsam gåva från mig, till den som tar åt sig, till den som blir berörd
Med självutlämnat mod lämnar jag dem att dansa i vinden, plågas av solen, dränkas av regnet

Om du kallar på dem, kommer de till dig
Om viljan och lusten finns, då väljer de dig
De nästlar sig in i ditt väsen, väver sig samman i ditt dig
Sedan avgör du, bara du, om du låter dem tystna
Eller om de blandas med din själ för att åter få besjunga världen

Ovanstående rader är inte skrivna i syfte att vara ett fullfjädrat poetiskt verk. Tvärtom – jag är smärtsamt medveten om naiviteten i texten. Vad jag istället vill peka på är något mycket enkelt: Vikten av att ha mod att leka med språk. Det är så lätt att glömma bort att språket faktiskt är den väsentligaste kontaktytan gentemot våra elever. Det är i språket mötet föds, det är genom språket jag som pedagog väcker engagemang,  lust och mod hos eleven. Ändå glömmer vi det så lätt. Naturligtvis måste jag vara fullfjädrat pedagogiskt skicklig i mitt ämne, men jag menar, att en väsentlig del av den pedagogiska gärningen alltså också ligger i att slipa sina ord, att våga leka med uttrycken.

Raderna ovan kom till mig när jag tog min morgonlöprunda, och då slog det mig också att en stor del av min lärargärning består i att fånga studenterna med just mina ord. Så dagens uppmaning är helt enkelt: Lek med språket, vare sig du undervisar unga eller gamla, och alldeles oavsett vilket ämne du undervisar i. Om det sedan handlar om att skapa poesi, skriva kåserier eller för sitt inre försöka höra hur föreläsningen hade låtit i Björn Ranelids, Marcus Birros eller Kristina Lugns tappning, är oväsentligt. Medvetenheten och leklusten är det centrala.

wikipedia

Wikis i skolan har främst fyra användningsområden (eller icke-användningsområden) enligt ny forskning, baserad på stickprov ur PBworks.com‘s samlade wikis som berör K-12-verksamheter (man har alltså undersökt enbart wikis som används i amerikanskt skolsystem). I 40% av fallen dör wikin efter att läraren har testat lite granna, efter tämligen få dagar. I 34% av fallen används wikin som ett sätt för läraren att samla resurser till sina elever. I 25% av fallen används wikin primärt individuellt av eleverna, för att samla alster i en digital portfolio. Endast i 1% av fallen används kraften i wiki för kollaborativ kunskapsproduktion.

PBworks.com hostade drygt 179.000 wikis vid tillfället för datainsamlingen, och ett sample på 1% gjordes. Ur dessa drygt 1.800 registrerade wikis identiferades 255 skolrelaterade dito som senare analyserades ett egenutvecklat mätinstrument. Läs hela artikeln The State of Wiki Usage in K-12 Schools i Educational Researcher.

Jag kör i alla fall på för fullt med projektet Knowledge Qualities and Interpretations of Knowledge Tasks in One-to-One Computer Projects i mer skarpt läge nu. I veckan träffade jag ungdomarna jag skall arbeta med, och kunde också för skolan berätta att jag kommer presentera forskningsresultaten på ECER i Cadiz, Spanien i september. Du som är forskare inom det utbildningsvetenskapliga fältet och ska dit – kom gärna och lyssna!

Jag brukar säga till mina studenter att de skall våga ge sig ut i nya marker. Nu står jag själv där. Jag har under 13 år drivit kursen Konsten att tala vid Högskolan i Jönköping. Sannolikt kommer jag inte ge den till kommande vår, och kanske aldrig mer. Jag har också byggt upp en kurs jag i grunden är väldigt stolt över: Dialog, coaching och personlig utveckling. Den kommer garanterat inte gå till hösten.

Det har varit fantastiskt, och det är väldigt svårt att släppa sina skötebarn – kanske då särskilt min retorikkurs. Nu verkar jag dock stå i läget att det är dags att pröva vingarna för nya utmaningar, vilket är alldeles fantastiskt roligt och en smula skrämmande (det okända är alltid lite läskigare än det kända). Jodå, jag blir kvar på högskolan, men med lite annat undervisningsinnehåll. Roligt och utmanande i huvudsak. Japp. Så är det. Så, det blir en gravöl för min kurs i retorik – den går precis just nu för – sannolikt – sista gången, åtminstone för ett tag.

För egen del tycker jag inte det är särskilt uppseendeväckande, däremot tämligen allvarligt. Det är inte så uppseendeväckande av det enkla skälet att läraryrket och lärarutbildningen konsekvent blivit baktalad från regeringens sida. Förr eller senare lyssnar folk, även om orden kommer från Folkpartiet. Försöken att höja lärarkårens status var alltså kontraproduktiva. Däremot är det allvarligt: vem skall undervisa våra barn framöver? Var någonstans gick det snett i värnandet om den svenska skolan? För att citera artikeln:

– Det här betyder att unga människor inte lockas av att bli lärare. De verkar resonera: Varför bli en dåligt betald mattelärare när jag kan bli en bättre betald civilingenjör? Detta är ett allvarligt samhällsproblem – inte minst för näringslivet, säger Eva-Lis Sirén.

Och jag har inget svar på frågan om varför man skall bli lärare när man kan studera lika länge och bli välbetald civilingenjör. Tydligt är väl att svaret inte handlar om pengar. En sak är jag dock är helt säker på, nämligen att lärare är proffs på att vara lärare. Politiker är – får vi anta – skickliga på politik. Misstaget begås emellertid när den gränsen konsekvent passeras på militäriskt nonchalant vis. Artikeln i DN är läsvärd och begrundansvärd.

Boken Laptops and Literacy utgör inget undantag. Så här beskriver Bokus verket:

The number of laptop computers in U.S. schools is growing at a rapid rate. This timely book analyzes the types of learning that take place in one-to-one wireless classrooms where all students use laptop computers. With a particular focus on students’ literacy practices, the text covers reading and writing, information use, and multimedia development. Featuring critical analysis and practical examples, this book is essential reading for everyone concerned with making effective use of new technology to meet the educational needs of culturally and linguistically diverse students. This book: looks at the literacy challenges of the 21st century and examines whether and how laptop use contributes to meeting them; draws on extensive research in schools that have implemented one-to-one computing and provides details from those that are successfully using technology to enhance learning; uses rich examples from urban, suburban, and rural areas, with children in regular classrooms as well as in ESL, gifted, and special education programs; and, provides details from schools that are successfully using technology to enhance learning.

Boken är visserligen från 2006, vilket betyder gammalt i en värld som snurrar allt fortare. Efter att ha läst färskare forskning, måste jag dock säga att den genomgång Warschauer gör i boken håller alltjämt. Kombinationen av kritisk analys och praktiska exempel gör att de allra flesta som intresserar sig för området får ut mycket av att läsa den. Jag rekommenderar den!

När universitetsstudenter talar om att läsa text på skärm (i studien är det främst läsning på datorskärm som avhandlas), utkristalliserar sig sex teman:

1. Den försvunna sidan, som handlar om att texten inte längre bebor  en yta som stimulerar flera sinnen vid läsningen. Läsning i bok är förknippat med en krispighet i pappret, en känsla av yta och volym (med möjligheter att bläddra för att skapa sig en orientering i texten), en doft och så vidare. Känslan av sidan (spatial orientering) är försvunnen enligt studenterna i studien, och ersätts istället med en temporal orientering, exempelvis i termer av en progress-bar eller en notering om vilken sida man står på (ex 2/21). Läsningen upplevs inte bli lika sensoriskt stimulerade.
2. Att ha men inte kunna hålla fast vid, som handlar om att studenterna noterar att den på papper skrivna texten kan ha, behandla och agera med som sin (eller någon annans), på ett annat vis än den elektroniska. Genom att göra fysiska hundöron, understrykningar och anteckningar bär den märken av historien på ett annat sätt än den elektroniska texten. Detta ansluter för övrigt till mina resultat i min artikel om den stretchade världen. Att tinget har en känsla av historicitet över sig tycks vara centralt för läsupplevelsen. Dessutom tycks studenterna notera att begreppet ”ut ur syn, ut ur sinn” är tillämpligt. Texten upplevs annorlunda och mindre påtagligt att den fysiska artefakten inte längre finns – men också, naturligtvis, som befriande ur andra aspekter.
3. Den ständigt närvarande skärmen, som handlar om att studenterna upplever sig kunna sugas in i boken lättare än skärmen. När de läser en fysisk bok, är de helt enkelt inte medvetna om boken i sig, de ”är” i texten. När de läser text på skärm upplever de dock att de ständigt tittar på själva skärmen – för att tala med Heidegger, så obstruerar skärmen läsupplevelsen. Den stör, den är påtaglig, och den finns där som en aspekt av läsupplevelsen, vilket boken i sig inte gör.
4. Att skaffa fokus för läsningen, som handlar om att det blir mer påtagligt för studenterna att de måste fokusera när de läser en text på skärm, och utvecklar strategier för det. Detta hänger samman med att de inte på samma vis ”sugs in i texten” som vid läsning av fysiska böcker.
5. Kroppen disciplineras, som beskriver hur studenterna plötsligen vid läsning av elektroniska alster (på datorskärm är värt att notera) blir medveten om att kroppsligheten är central vid läsning. Vid den här typen av läsning blir de begränsade i hur de kan hantera kroppen (var de kan sitta, vilka ställningar som är möjliga, vilket kan leda till svårigheter att genom kroppshantering komma i rätt stämning för rätt typ av läsning) – man kan säga att läsningen disciplinerar kroppen istället för tvärtom.
6. Att läsa för att hitta, som handlar om att läsningen på elektronisk skärm upplevs i hög utsträckning som ett målinriktat läsande. Nöjesläsning och läsning där man ”bara flyter med” i texten upplevs som studenterna som ovanligare än i böcker (även när det gäller facklitteratur). Istället blir läsningen målinriktat för att exempelvis söka svar på givna frågor.

Studien är klart intressant, inte minst i tider där läsplattor och iPads (nej, det är inte samma sak) sprids i skolorna. I princip kan tre hållningar till ovanstående forskningsresultat iakttas: Den första hållningen skulle kunna vara något i stil med en tillbakagång, där läsning på elektroniska artefakter upplevs som negativt. Detta tror jag naturligtvis inte är bra, och inte ens möjligt. En andra hållning skulle vara att obekymrat inte bry sig om den förändrade textläsningen, utan bara konstatera att tiderna förändras. Jag är rädd att det inte är helt ovanligt med en sådan uppfattning. En tredje, mer fruktbar hållning, skulle vara att ta ovanstående resultat på allvar, och i bredare studier undersöka elevers och studenters upplevelser av digitaliserad läsning, och sedan anpassa pedagogiken efter svaren. Exempelvis kan iPads och läsplattor undanröja en del av problemen som tas upp under temat Kroppen disciplineras.

Larkin (2011) visar nämligen i en pinfärsk studie att 1:2-lösningar (en dator på två elever) och 1:1,5-lösningar (hälften av klassen arbetar med varsin dator, den andra halvan blir instruerade i grupper, sedan sker byten), har två stora fördelar framför 1:1.

Den första fördelen Larkin (2011) tar upp är av ekonomisk karaktär. Hans forskning visar klart och tydligt att datorn används mycket mer intensivt i 1:2-lösningar, när de används. I somliga satsningar i studien har eleverna tillgång till datorn hela veckan, i andra endast 3 dagar per vecka. Studien visar att datorn används mer intensivt i klassrummet den tid den finns där, när eleverna är i 1:2-situationer. Omvänt kan sägas, att 1:1 datorerna i högre usträckning undviks att användas när de är tillgängliga. Detta gäller främst i situationer där eleverna inte har tillgång till datorn veckans alla dagar. Resonemanget är naturligtvis intressant för den som vill spara pengar på sin skola. Skolan får helt enkelt mer pedagogisk bang for the buck av 1:2-datorer.

Det andra huvudargumentet för 1:2 enligt Larkin (ibid.). är att eleverna samverkar mycket intensivare med varandra i sådana situationer. De lär sig mer kollaborativt och utvecklar på så vis sina färdigheter att arbeta i lag. Emedan 1:1 stimulerar produktion och motivation, visar det sig att den också motverkar samarbete i klassrummet:

During the periods of their use, the netbooks substantively  affected the social activity in three of the classrooms and affected the fourth classroom in a less significant way. Although the level of non-netbook social activity varied according to the task (e.g, individual reading activities, completion of tests, or group discussions) the level of social activity remained consistently and conspicuously low during all periods of netbook usage in class A (klass med 1:1 alla dagar i veckan, min anm) (Larkin, 2011, p. 116).

Vad man kan dra för växlar ur en enskild studie vet jag inte, och artikeln är behäftad med vissa metodologiska frågetecken. Resonemanget är emellertid intressant, eftersom det för in en central fråga: Påverkas den sociala dimensionen av klassrumsarbetet vid införande av 1:1 (svaret är givetvis JA), och hur skall eventuella obalanser som uppstår i såväl elevens som lärarens situation hanteras? I 1:1-klassrummet – som ju skapar avsevärt mycket mer självgående och motiverade elever, vilket ju är positivt – förskjuts exempelvis lärarens roll till att vara mer av en handledare och mindre ”traditionell” lärare. Om detta kan man tycka olika, sannolikt bland annat mot bakgrund av sin professionstrygghet. Själv tycker jag det är bra. Oavsett vad man tycker, måste såväl elevfrågorna (de om elevers sociala utveckling) som lärarfrågorna (de om yrkesrollen) tas tillvara vid satsningar på 1:1, 1:2 eller 1:1,5.

Referenser

Datorn i utbildningen. (2011). Framtidens lärande – Egen dator  Retrieved 2011-1-11, 2011, from http://www2.diu.se/framlar/egen-dator/

Fleischer, H. (in press). What is our current understanding of one-to-one computer projects: A systematic narrative research review. Educational Research Review. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.edurev.2011.11.004

Larkin, K. (2011). You use! I use! We use! Questioning the Orthodoxy of One-to-One Computing in Primary Schools. Journal of Research on Technology in Education, 44(2), 101-120.

Maine Learning Technology Initiative. (2010). About MLTI  Retrieved 2011-06-09, 2011, from http://www.maine.gov/mlti/about/index.shtml

The Worldbank Group. (2011). 1-to-1 educational computing initiatives around the world, from http://blogs.worldbank.org/edutech/node/558

Tyvärr får jag göra rockstjärne-avresa från Göteborg och hinner inte prata med er efteråt. Det är inte på något sätt för att vara snorkig, men jag skall föreläsa om minnesteknik kl 13.15 i Jönköping och slutar tala ca kl 11, så schemat är tight. Men ändå! Ses vi där? I övrigt blir det föreläsningar om e-böcker, lättlästa böcker, pedagogiska resursbanker och databaser med mera. Helt garanterat en toppendag för alla besökare!

Programmen:

• Göteborg, 7 mars
• Skövde, 14 mars

1. Jag skulle se till att all teknik fungerar. Det låter alldeles självklart, men visst är det centralt att allt flyter. Till detta hör naturligtvis att se till att backupsystem finns, att lånedatorer finns för de som glömt sin hemma, att allt nätverksfix är i ordning och så vidare. Lyckligtvis visar forskningen att skolor får ordning på den här biten relativt snabbt.
2. Jag skulle involvera eleverna i ett källkritiskt träningsprogram långt innan de får sina datorer – kanske så långt som 2 år innan. Studier representerade i min forskningsöversikt visar att elever som fått träning i källkritik innan datorintroduktion har ett avsevärt mycket mognare sätt att hantera datorn i skolarbetet än andra.
3. Jag skulle involvera skolbibliotekarierna i satsningen så tidigt som möjligt och på så bred front som möjligt. Inte bara av det skälet att de är proffs på informationshantering, utan också för att de är märkligt duktiga på att vara på fötterna när det gäller sociala medier. Här tror jag lärarna ligger efter. Om detta har jag skrivit.
4. Jag skulle också försöka involvera föräldrarna i gemensamma temadagar, där en-till-en sätts i fokus. Forskning visar att en-till-en projekt flyter bättre när föräldrarna är med, troligen för att de sedan har bättre förståelse för elevens arbete hemma.
5. Forskningen visar att en-till-en stimulerar ”just-in-time” lärande, det vill säga, det blir möjligt att fånga intressanta lärosituationer ”i flykten”. Forskningen visar också att elevernas känsla av självstyrning och motivation kan öka tack vare en-till-en (men gör det inte nödvändigtvis). Därför är det viktigt att lärarna får lära sig en hel del om motivationens tre grundpelare, nämligen Autonomi, Bemästrande och Handlingar med meningsfullhet. Datoriseringen ger fantastiska möjligheter att stimulera motivation – om lärarna kan mer om dessa grundpelare skulle jag tro att en-till-en satsningar kan bli ännu mer lyckade.
6. Jag skulle involvera lärarna i utbildning som berör deras tekniska, didaktiska och ämnesmässiga kompetens. Detta resonemang samspelar med Puenteduras kompetensutvecklingsmodell. Naturligtvis behöver lärarna få den bästa kompetensutvecklingen i programvara. De behöver också få tillgång till nya didaktiska verktyg. Ett exempel är att lära sig utveckla Personliga lärnätverk (PLN) för sitt arbete. Den som är verksam i skolan kan säkert se mängder med andra didaktiska verktyg att odla. De behöver också få utveckla sina ämnesmässiga kunskaper. En lärare som undervisar i Franska med hjälp av skolböcker, har en typ av kompetens, medan undervisning som bygger på ungdomarnas prat med street-smarta ungdomar i paris via datorn kräver en annan ämnesmässig kompetens.
7. Till sist skulle jag göra allt för att ta vara på lärarnas personliga huvudbryn när det gäller en-till-en. Deras rädslor och deras oro. Forskningen visar att lärare, även i relativt etablerade en-till-en verksamheter, är upptagna i sina tankar med funderingar som: ”Hur skall jag klara av det här”? och ”Hur påverkas min undervisning nu”? och inte så mycket av frågor av typen ”Hur påverkar detta mina elevers möjligheter i framtiden”. Detta tyder på att skolan behöver ta vara på lärarans funderingar, huvudbryn och orosmoln, för att skapa ytterligare trygghet. Kommuner, skolledare och rektorer kan ha nog så goda intentioner när en-till-en implementeras, men det är de facto lärarna som driver utvecklingen.

Den som känner mig vet att jag inte gärna vill ta parti varken för eller emot datorisering i skolan, eftersom jag forskar i ämnet. Jag brukar med emfas påpeka att jag är helt säker på att datorisering innebär förändrade kvaliteter i kunskapsbildning – inte försämrade, inte förbättrade. Åtminstone vill jag påpeka detta inledningsvis, tills annat är bevisat. Problemet med Björklunds retorik är att han tar sin utgångspunkt i att allt måste vara som förr – inte bara i fråga om datorisering, utan också ifråga om annat: skolans struktur, lärarens roll, lärarens utbildning och elevens upplevelse av skolan.

Okunnighet är ett problem om man är utbildningsminister. Retoriken att först formulera sina sanningar, och sedan selektivt söka stöd för dem  utan att ta hänsyn till den unika skola Sverige har känns minst sagt besvärande. Jag vill inte påstå att allt Björklund gör eller säger är fel – men nog sjutton måste skolan få fortsätta vara rolig för eleverna? Nog måste kreativitet, experimentlusta och hänsynstagande till elevernas intressen kunna vara en del av svenskt skolväsende? Just nu känns det som att motsatsen är ett självändamål. Det är ett problem, om man är utbildningsminister.

Jag tänker större delen av tiden prata om min forskningsöversikt om en-till-en, dess resultat och vad den väcker för frågor. Jag kommer också svara på frågan jag alltid får, nämligen: ”Hur skulle du gjort om du skulle implementera en-till-en på en skola eller i en kommun?” Jag kan naturligvis bara svara från min horisont som forskare, utifrån de resultat jag fått fram. Ändå tror jag det kan vara intresse ute på fältet.

Men, jag tänker också tala om en annan sak, nämligen att forskning och praktik måste bli bättre på att möta varandra i skolan. Jag har upptäckt, och också själv bidragit till, att forskningen så att säga drar sig undan praktiken, och vill iaktta den från distans, med perspektiv. Det har sina värden, som naturligtvis kan motiveras med diverse vetenskapliga ideal. Praktikfältet bidrar också ofta till denna klyfta, med åberopande av den praktiska erfarenheten som främsta skäl, och med den goda viljan att förändra saker på en gång, utan att vänta på forskningens ofta långdragna process. Detta är mycket lätt att förstå – lärare är människor som drivs av goda intentioner – varför vänta med att göra pedagogik så bra som möjligt?

Min poäng är alltså att detta skapar en statisk relation mellan teori och praktik och onödiga spänningar mellan vetenskap och beprövad erfarenhet. Min upplevelse är att den accentueras onödigt hårt när det gäller just datorisering i skolan Visst måste vi från forskarvärlden kunna närma oss praktiken på ett mer ödmjukt sätt, aktivt finnas med i verksamheterna som beforskas, dra lärdomar och andas in det digitala kritstoffet? Och visst måste den beprövade erfarenheten, med en erfaren lärarkår som bas, kunna möta forskarsamhället över frågor som upplevs som DIREKT (och inte efter väntan) utvecklande för den egna praktiken? Jag tror det. Faktum är att jag är helt övertygad om det. Frågorna om datorisering och i synnerhet en-till-en skulle vinna otroligt många fler svar om vi lyckades mötas lite bättre. Om behovet av detta tänker jag också tala imorgon, och ge något litet exempel på hur det kan gå till.

Gymnasium: Deltagande i projektet ‘Knowledge qualities and interpretations of knowledge tasks in one-to-one projects’

Forskningen syftar till att bilda djupare förståelse av hur en-till-en påverkar gymnasieelevers sätt att tolka och genomföra kunskapsuppgifter. Forskningen avser också att analysera på vilket sätt eleverna organiserar sin kunskap när de arbetar med kunskapsbildning i en-till-en miljö.  Forskningsarbetet utmynnar så småningom i två artiklar publicerade i internationella tidskrifter, författade av undertecknad under handledning av professor Elsie Anderberg (Högskolan i Jönköping) och docent Thomas Karlsohn (Göteborgs Universitet). Dessutom erbjuder jag mig gärna att under arbetets gång återkoppla resultatet av forskningen till personalen på skolan, i syfte att problematisera, belysa och stimulera till vidare reflektioner kring er satsning kring en-till-en. För mer information, kontakta mig och skriv en rad eller två om Er satsning.

Grundskola och gymnasium: Studiebesök

Jag söker också grundskolor och gymnasium som är villiga att ta emot mig som gäst vid ett informellt studiebesök. En-till-en kan som bekant se väldigt olika ut, och bedrivas på många olika sätt. Därför önskar jag möjlighet att besöka just Din skola och vara med på en lektion, prata med eleverna några minuter och höra vad de säger om en-till-en, och hänga lite i lärarrummet. Här bedrivs ingen forskning – däremot bidrar mitt möte med Er till att jag får en bredare och bättre förankrad bild av 1-1 och dess olika uttryck, vilket jag ibland kan tycka saknas bland forskare. Givetvis diskuterar jag gärna innehållet i min senaste forskningsöversikt om en-till-en med personalen, om sådant går att synkronisera och är av intresse. Jag skulle vara väldigt glad om just Din skola ville ta emot mig under våren 2012. Kontakta mig gärna och berätta om Din skola, så hör jag av mig så snart som möjligt.

Som rubriken antyder – sprid gärna. Det pratas mycket om kraften i sociala medier – får vi se på lite muskler i skarpt läge nu måntro? Jag hoppas vi hörs!

Emellertid är halvtidsseminariet ett arbetsseminarium, i syfte att få blick på helheten i en halvfärdig avhandling, och att gemensamt hjälpa till att utveckla den. För ändamålet finns alltså ett manus om cirka 75 sidor, bestående av två artiklar och en kappatext/avsiktsförklaring.

För att tillfredsställa de som suktar efter materialet kan jag delvis länka ut materialet. Detta är de publicerade delarna.

Forskningsöversikten om en-till-en, med titeln: What is Our Current Understanding of One-to-One Computer Projects: A Systematic Narrative Research Review, finns tillgänglig via Science Direct i en förhandsversion. OBS att artikeln är in press, och i nuläget är texten alltså inte layoutad eller slutligt korrekturläst. Innehållet är dock detsamma. För att komma åt texten i sin helhet krävs att du ansluter via ett universitet, högskolebibliotek eller annan enhet som har tillgång till material från Science Direct. På grund av osäkerhet kring copyright-frågor ber jag dig ta den vägen till artikeln. Så snart artikeln är layoutad och korrekturläst kommer den bytas ut på nämnda länk. Artikeln kommer också i tryckt version i Educational Research Review.

Den teoretiska artikeln som landar i en utveckling av den stretchade världen, Towards a Phenomenological Understanding of Web 2.0 and Knowledge Formation finns att tillgå via Education Inquiry som open access. Bara att ladda ner som pdf således.

Där har vi två tredjedelar av efterfrågat manusmaterial. Väl bekomme.

Länk till seminariet här.

Workshopen tar bland annat upp följande:

• Den inre kören – få stämmorna att sjunga i harmoni
• Att hantera stress och utmaningar på ett givande sätt
• Värdet av inre och yttre motivation, och när respektive motivationstyp är rätt att använda
• De sex byggstenarna i varje effektivt förändringsarbete
• Konsten att koppla långsiktiga visioner till dagliga, praktiska och konkreta handlingar

Exakt vilka vägar workshopen tar vet jag inte, men jag är helt säker på att det kommer bli utmanande och kul! Om du vill veta mer, kontakta mig här eller via Delectare Föredrag och Kommunikation.

Lyssna gärna på klippet där jag pratar forskning om en-till-en, där jag försöker odla ett rationellt perspektiv på datorisering i skolan. Länk: Datorer i skolan – på gott och ont (klippet är 10 minuter långt).

Istället kan jag konstatera att förtroendet för Juholt är allvarligt skadat. Det finns nu två tänkbara scenarior. Det ena är att han medvetet har fuskat och agerat oetiskt, omoraliskt och kriminellt. Klantigt, omdömeslöst och klandervärt i rollen som politiker. En sådan politiker kan helt enkelt inte med trovärdighet driva ett politiskt arbete i socialdemokratisk anda, som väl skall andas någon slags solidaritet och lojalitet med medmänniskor. Det andra scenariot är att han faktiskt inte har haft en aning om vad han har skrivit på, trots att det skett upprepade gånger, trots att det handlar om stora summor pengar. I så fall är situationen lika illa: vi kan inte ha politiker som så nonchalant ingår avtal utan att över huvud taget vara intresserad av dess innebörd.

Dessutom får jag nog säga att jag blir besviken när Juholt inte är karl för sin politik och kan ställa upp i SVT:s partiledardebatt. Min tolkning är naturligtvis att den senaste tidens mediahändelser kring Juholt gjort honom ängslig för exponering. Det kan man förstå. Men att agera på ett sätt som gör Sverigedemokrater till vinnare i en tv-sänd partiledardebatt på grund av sin egen ängslan är egocentrerat och skamligt. Jag finner inget annat ord. Skamligt Juholt. Att dessutom, som ny partiledare, försöka köra över partiet med en skuggbudget som inte ligger i linje med partiets uttalade ambitioner, andas en syn på ledarskapet som enväldigt. Här uppstår också gliporna i Juholts politiska gärning. Du, Håkan Juholt är helt enkelt inte riktigt mogen för den politiska uppgift som ligger framför dig. Du står nu inför en väljarflykt. Fatta ett verkligt moget beslut och avgå, så snart som möjligt för att inte skada den framtida valrörelsen.

Andra om: Socialdemokraterna, Opinion, Juholt, Kriminalitet, Mediekritik ab1 svt sr1 ex dn1 svd1

Men, det är naturligtvis det som är poängen. Att få en yrkesroll belyst från ett annat håll, mera exakt från en doktorands perspektiv. Jag tänker hålla mig personlig och ge mina betraktelser. Ungefär så här bygger jag mitt resonemang på fredag:

Skolbibliotekarierna behövs mer än någonsin, i tider där digitalisering ”härjar” i skolan. Jag är i mångt och mycket en IT-romantiker, men jag kan också se att det ibland är svaret på en fråga vi aldrig egentligen ställt. I tider av en-till-en projekt (en dator per elev och lärare), läggs alltför mycket av arbetsuppgifterna som skall vila på bibliotekarier ut på annan personal på skolan. Skolbiblioteken håller inte öppet i samma utsträckning som tidigare. Detta är naturligtvis en ekonomisk fråga: digitalisering kostar pengar.

Nå, i en-till-en sammanhang har jag tidigare ivrat för att det finns fyra skäl till att bibliotekarierna är centrala knutpunkter. Här är några presenterade:

Centrala knutpunkter

Uppenbart är att bibliotekspersonal är proffs på att finna information. Enligt forskningsöversikt om en-till-en verksamhet (Fleischer, 2011) är informationssökning och informationsvärdering alltjämt en av hörnstenarna i en-till-en pedagogiken. Bibliotekarier har en betydande mängd utbildning i dessa frågor, som lärarkåren inte har. Det ligger också i bibliotekariens roll att snabbt kunna värdera nya informationstjänster och att vara nyfikna på dessa – något som lätt springer en med pedagogiska spörsmål upptagen lärarkår förbi. Emot detta kanske någon vill yttra att informationssökning numera är så pass lätt, att lärarna själva bör klara av denna bit. Måhända har informationssökning blivit allt lättare, men jag betvivlar lärares kompetens att genomföra djupare sökningar. Det är uppenbart att de allra flesta lärare klarar av en google-sökning med diverse tillhörande finesser, men hur står det till med sökningar i sociala medier eller i artikeldatabaser? Hur många lärare känner sig bekväma i att söka i Eric eller Academic Search Elite? Bibliotekarien har här också en fördel i det att de har en större överblick över ämnesområden och resurser än vad lärare möjligen kan ha. Ingen skugga faller här över lärarens kompetens – men för just detta ändamål är lärarutbildningen helt enkelt inte tillräckligt utvecklad, och därmed inte heller lärarnas kompetens.

Ett annat tungt vägande skäl att låta bibliotekarier komma in tidigt i processen, redan innan datorerna är på plats, är att eleverna får ett mognare förhållande till källkritik och ett bredare spektrum av sökbeteenden. Forskning visar (ex Warschauer, 2007) att skolklasser som blivit undervisade  i informationssökning och informationsvärdering av bibliotekspersonal 2 år innan datorer delats ut i en-till-en verksamheter med van hand söker i forskningsdatabaser, emedan andra jämngamla elever, utan denna träning, nöjer sig med sökningar i Bing och Google.

Ett tredje argument för att skolbibliotekarier är nyckelpersoner i en-till-en projekt, är att framgångsrika en-till-en projekt involverar intressenter från omvärlden (Fleischer, 2011). Här menar jag att bibliotekarierna kan utgöra en verklig resurs i sin möjlighet att närma sig föräldrarnas vuxenliv på ett helt annat sätt än lärarna. Lärarna förutsätts ju ha fokus på barnen (med all rätt, vilket blir en självuppfyllande profetia). Bibliotekarierna däremot, kan fokusera på träning och utbildning av både elever och föräldrar, utifrån de intressen som både förälder och barn har. Detta leder i sin tur till (Warschauer, 2007) ett större föräldrarengagemang i elevernas skolgång, vilket påverkar utfall av en-till-en projekt positivt. När föräldrarna är involverade i en-till-en projekt, exempelvis genom tematiska seminarier/utbildningar som bibliotekspersonal håller i, ökar också möjligheterna att föräldrarnas kontaktnät lockas in och blir en resurs i en-till-en verksamheter.

Ett fjärde skäl till att skolbibliotekarier är nyckelpersoner i en-till-en projekt har att göra med deltagande i sociala nätverk som en central del i lärandet. Det blåser en pedagogisk-ideologisk vind över världen, som betonar deltagande i sociala nätverk som en central del i lärandet på 2010-talet, där en nätverkande attityd (se gärna min bloggpost om detta) tycks vara en nyckel för framtiden. Här tycker jag mig se att bibliotekarier deltar mer aktivt och mer konstruktivt i exempelvis twitter och andra sociala nätverk. Naturligtvis finns det lärare som har en hög grad av aktivitet och intressen i sociala medier, men jag upplever ändå att bibliotekspersonal är mer på hugget när det gäller nya uttrycksformer än lärarkåren. Om lärarkåren konsumerar sociala medier, är bibliotekarierna mer deltagande, produktiva och ”på hugget”. Naturligtvis finns det gott om undantag från ovanstående, och vad jag vet finns inget vetenskapligt belägg för vad jag just påstått om saken, men det är ändock en välgrundad känsla jag får när jag möter, utbildar och debatterar med både skolpersonal och lärare i frågor om datorisering i skolan.

Nå, någon tycker kanske att det är att tafsa på lärarkårens domäner att låta skolbibliotekarier bli nyckelpersoner i en-till-en projekt. Well, det finns ingen yrkesgrupp som är så bra på ”läreriet” som just lärarna. Vi har i Sverige en mycket skicklig lärarkår, som alltjämt skall fortsätta låta den pedagogiska blicken svepa över allt som rör lärandet. Dock visar forskningen att lärarna tyvärr inte ensamma förmår att få en-till-en verksamheter att bli framgångsrika, hur fantastiska eldsjälar de än är. Det krävs mer. Det krävs begåvade träningsprogram, det krävs väl utformade strategier och policies för skolverksamheten och det krävs väl utvecklade kontakter med det omgivande samhället. I termer av detta är skolbibliotekarier nyckelpersoner i en-till-en projekt.

Tekniken, skolan och bibliotekariens kritiska förhållningssätt

Så, detta är alltså bakgrunden och skälen till att skolbibliotekarier är centrala i skolan. Vad är det då i skolan och utbildningsvärlden bibliotekarier behöver hålla ett extra öga på, som de behöver vara extra skickliga på?

Jag finner fyra tekniktrender, där skolbibliotekarier behöver vara duktiga. Dessa fyra är naturligtvis inte de enda, se det snarare som ett axplock.

För att möta behoven i skolan enligt ovan behöver bibliotekarier för det första vara de allra främsta proffsen på sociala medier. De måste förstå deras logik, och inse att de främst inte är platser för att fiska upp information, utan också platser att socialt uppehålla sig på. Därmed sätts medvaron med andra i fokus för informationshanteringen. Om detta kan man läsa i min artikel Towards a Phenomenological Understanding of Web 2.0 and Knowledge Formation. Lägg därtill, naturligtvis, en spetskompetens i traditionell informationssökning.

För det andra måste bibliotekarier förstå och också kritiskt förhålla sig till den mobilitet som är en trend inom utbildningsvärlden, och på så utgöra en motpol mot de krafter som lätt blir för ivriga. Med detta menar jag att det ivras för elevens ständiga tillgång till undervisningsmaterial, och tron på elevens förmåga att göra det bästa av den tillgängliga informationen. Här behöver bibliotekarien balansera bilden med djupgående kunskap om för- och nackdelar kring olika sätt att göra lärandet mobilt och lättillgängligt.

För det tredje behöver bibliotekarier få full kontroll över alla de källor till öppna lärresurser som finns, och, återigen, anlägga ett kritiskt perspektiv till dess användning. Här finns goda möjligheter för bibliotekarierna att vara ett fantastiskt stöd för lärare, elever och andra inblandade parter.

För det fjärde behöver bibliotekarier fortsätta slå ett slag för den sammanhållna läsningen. Det kommer alltfler rapporter om hur en-till-en projekt och annn digitalisering i skolan fragmentariserar läsandet. När det gäller bokdistribution blir det alltmer populärt med läsplattor; antingen renodlade sådana, eller i form av surfplattor. Bibliotekarierna är de som är bäst skickade att förstå hur de olika tekniska möjligheterna påverkar läsandet och förståelsen av information, relativt den använda tekniken.

Men egentligen handlar det inte så mycket om teknik

Frågan uppstår då huruvida bibliotekariens utmaningar i den digitaliserade skolan bara berör teknik? Inte alls. Jag skulle till och med säga att det allra minst handlar om teknik, trots att jag skrivit flödigt om det ovan. Det är snarare tre andra aspekter av tillvaron som bibliotekarierna, måhända tillsammans med teknikkunskap, behöver odla.

För det första blir det bibliotekariernas uppgift att stimulera till aktivitet, att gå från ord till handling i sina sökstrategier, eller vad som nu ligger för handen. Vi får inte glömma bort att en betydande del av diskursen kring en-till-en skolor berör en smula romantisk bild av att eleverna minsann är mer villiga att arbeta med sina skoluppgifter på fritiden. För att stimulera till detta behöver bibliotekarierna använda sig av en god pedagogik, de måste behärska den undervisande dimensionen i sitt arbete. Detta kopplar jag till bibliotekariens Logos.

För det andra behöver bibliotekarierna verka för dynamik hos berörda parter. Dynamik härstammar från trygghet i det man gör, utan trygghet blir individer statiska. Bibliotekarien verkar enklast för detta genom att behaga sina motparter – det vill säga att själva visa upp en personlighet som har vunnit allt på att anta ett dynamiskt förhållningssätt. På seminariet pratar vi om konkreta sätt att använda sig av sin personlighet för att stimulera just detta. Detta kopplar jag till bibliotekariens Ethos.

Sist men inte minst måste bibliotekarierna väcka nyfikenhet. After all, det är faktiskt nyfikenhet på det okända som driver allt lärande, så också i en-till-en projekt. Bibliotekarien gör detta genom att försöka nå ut och beröra – och detta med hjälp av sitt engagemang. Få saker får elever och andra kunskapstörstande så nyfikna som en handledande kraft som verkligen brinner för sitt yrke. På seminariet tittar vi på några metoder att nå just detta. Detta kopplar jag till bibliotekariens Pathos.

Så kommer mina 45 minuter se ut. För all del, se det nu inte som komplett och strunta i att komma. Tvärtom, det här är ramarna. Tillsammans kommer vi sedan fylla det hela med innehåll. För, vi ses väl på Skolbibliotek 2011, 14 oktober om eftermiddagen i ett höstklätt Stockholm?

Referenser

Fleischer, H. (2011). Towards a Phenomenological Understanding of Web 2.0 and Knowledge Formation. Education Inquiry, 2(3), 537-549

Fleischer, H. (2011). What Research Says About 1 To 1 Computer Programs: A Narrative Research Review. Under review.

Warschauer, M. (2007). Information Literacy in the Laptop Classroom. Teachers College Record, 109(11), 2511-2540.