Det som krävs är att odla ett mod, en attityd till livet, och en förmåga att se det positiva i vad som händer, och att känna tacksamhet för vad livet ger, och inte ilska över vad livet tar ifrån en. Varje utmaning är en källa till förnyad styrka, och inte ett hot! Detta är den attityd vi som arbetar med människor – i utbildning eller i andra sammanhang – måste odla.

Ta en titt på den här killen som är motivational speaker, så förstår ni vad jag menar.  Det mesta är möjligt, men vi kanske inte ska ge upp efter ett försök, eller tio, eller hundra…

Igår hade jag just ett sådant tillfälle: När jag skulle föreläsa upptäckte jag att någon bokat om min sal. Salen var dubbelt så stor som planerat, vilket skapar eko, det fanns ingen dator eller projektor på plats (vilket det skulle göra), så mina slides gick inte visa. Sagt och gjort, bara att praktisera det jag kommer lära ut på mina lectures.

För det första gäller det att ha ett glasklart budskap. Det kan tyckas självklart, men är det ingalunda. För mig gäller det att kunna formulera ett budskap i twitterform, en mening, ett påstående, kärnan i budskapet som kan hamras in gång på gång. Det är inte bara så att det hjälper till att sälja ett budskap: Det får också publiken att återkoppla allt du säger till något de benfast känner till (genom att du är tydlig).  För det andra är det naturligtvis viktigt att bygga upp talet i en tydlig struktur. Förmågan att återupprepa det kärnfulla budskapet, och tydligt markera vilka argumenten är för att det håller, och att visa när du så att säga pratar om något annat (byter argument).

När man ger nakna presentationer är det också helt centralt att inte bara vara kunnig inom sitt område, man bör också signalera någon slags praktisk visdom i ämnet. Ett sätt att bygga upp detta är att kunna avsevärt mycket mer om ämnet än det man talar om. Vidare menar jag att man måste fundera mycket över vilken karaktär man visar upp – hur tas min image emot. Det låter sannolikt ytligt, men om din karaktär är tilltalande, och ditt budskap klockrent och stringent, går det hem i de flesta publiker. Lägg därtill att du som naken föreläsare (ja, egentligen i alla föreläsningssituationer) bör visa din välvilja mot publiken i så många lägen som det går. Det betyder att publiken aldrig ”enbart” kan vara åhörare. Nej, de måste snarare betraktas som deltagare i den kommunikativa dansen.

När man ger nakna presentationer är det helt centralt att också i förväg fundera över den reaktion man vill väcka hos publiken. Skall de bli glada? Upprörda? Diskussionslystna? Vilken känsla finns i maggropen när de går hem. Sedan gäller det att arbeta i riktning mot den känslan. Ett bra sätt att arbeta för att bygga upp känslor är att dramatisera med rösten. När du signalerar innehåll i talet som är riktat på ett visst sätt, sänk rösten, tala långsammare och låt orden sjunka in. Andra sätt att skapa känslor är att anknyta till personliga exempel. Ett tredje sätt är att använda retoriska figurer som sätter känslor i svängning. Ett bra sätt är att använda antiteser, klimax och hyperboler.

Egentligen är det retorikens elementa jag lär ut på detta seminarium, men ändå känns titeln angelägen. Man får helt enkelt lära sig att formulera ett slagkraftigt budskap, att på rätt sätt analysera och visa upp den karaktär och personlighet som behövs för att gå hem, samt att spela på känslor så att talet också skapar en förändringskraft och motivation hos publiken. Det är dags att vi – både presentatörer och lärare – slutar gömma oss bakom en vilja att förmedla så mycket information som möjligt via fullklottrade PowerPointbilder, och börjar ägna oss åt det som är helt centralt för vårt lärande: Att ge nakna presentationer, för att på så vis inbjuda till en lärande, kommunikativ dans.

Over and out.

Tekniken och programmen

RSS (Real Simple Syndicate) är ingen ny teknik, utan har använts länge för de som vill följa med bloggar och andra dynamiska hemsidor. Såväl Internet Explorer som den bättre Firefox har inbyggt stöd för att prenumerera på så kallade Rss-flöden. Poängen är att du följer ett antal sidor, och får information via din rss-läsare så fort sidan uppdateras, vilket innebär att du alltså inte själv behöver besöka alla sidor för att se om ny information finns. Rss-flödet på en blogg eller annan sida hittar man enklast genom att leta efter en länk till rss-flödet, eller att leta efter följande symbol:

När du trycker på denna, och får upp sidan, tillfrågas du om du vill prenumerera på flödet. I Firefox kallas det aktiva bokmärken, I Internet Explorer något liknande. Om du vill använda din webbläsare som rss-läsare, räcker det att du nu väljer att prenumerera. Klart! För att följa rss-flöden kan alltså webbläsaren användas.  Man kan också använda sitt e-postprogram i vissa fall, samt externa program. Det finns också tjänster på nätet, exempelvis Google reader, för att hålla reda på flöden. Det finns dock fördelar med att använda ett externt rss-program. Jag använder en smart kombination som följer.

På min mac på jobbet använder jag Netnewswire från företaget NewsGator. Här samlar jag alla mina flöden. När jag hittar något nytt flöde att prenumerera på (mer om hur du hittar och själv skapar intressanta flöden efter intresse nedan), klipper jag ut adressen när jag klickat på flödet, och går till programmet, klickar på subscribe, och sedan klart. Programmet bevakar nu sidan och meddelar när något nytt kommit.Som synes kan jag enkelt organisera vad jag bevakar i mappar.

Det fina med att använda program från Newsgator, är att man skapar ett konto på deras sajt när man installerar programmet, och därmed finns flödena också läsas från deras webbaserade nyhetsläsare. Om jag har läst ett inlägg på min Mac, blir inlägget markerat som läst även på webtjänsten. Jag har alltså full koll på vad som är obearbetat och inte, var jag än befinner mig. Nedan en bild på webbgränssnittet.

Som grädde på moset kan jag också använda mig av min iphone, Newsnetwire finns i en sådan version som fungerar ypperligt (om man uppdaterat Iphone till 2.0 så man har tillgång till app-store, men det har väl alla gjort vid det här laget). Om man använder windows-dator finns också program som samspelar med Newsgator, nämligen FeedDemon.

Hur används detta i forskningen?

Hur använder jag då detta i forskningen? Jo, på fyra sätt (minst). Det mest uppenbara sättet är att jag följer en del bloggar som behandlar mitt område. Att manuellt gå ut och besöka en blogg varje dag är kanske inget större arbete, men antalet intressanta bloggar fyller lätt på. Så, för det första följer jag KK-stiftelsens bloggar, samt ett gäng andra bloggar om webbpedagogik och e-learning. På bloggen letar du alltså reda på rss-flödet enligt ovan, och prenumererar. Klart.

För det andra prenumererar jag också på bloggsökningar på givna nyckelord, via exempelvis svenska bloggsökmotorn Knuff eller engelskspråkiga Twingly. Nedan har jag gjort en sökning på orden dator och pedagogik, och får möjlighet att prenumerera på ett flöde. Det betyder att varje gång en blogg – oavsett om jag prenumererar på just den bloggen eller inte – skriver ett inlägg som innehåller orden dator och pedagogik, får jag en notering om det. Om jag finner bloggen intressant, kan jag alltid välja att prenumerera på just den bloggen enligt ovan (den kan ju skriva annat intressant, som inte innehåller ovan nämnda ord).

För det tredje, och nu börjar det bli intressant, så börjar andra vanliga sidor – det vill säga inte bloggar – hålla sig med RSS-flöden. Exempelvis har Vetenskapsrådet två flöden, där nyheter om deras verksamhet skickas ut. Här kommer information om ansökningstider, medlemmar i styrelser med mera upp. En modernare form av nyhetsbrev, således.

För det fjärde, och det här är kanske mest aktuellt för forskare, använder jag flöden för att prenumerera på forskningsartiklar som är framsökta i Academic Search Elite. Vid Högskolan i Jönköping har vi tillgång till denna fulltextdatabas (liksom landets övriga universitet och högskolor), av forskningsartiklar från en nära nog enorm mängd tidskrifter. Vi har tillgång till dessa även när vi inte är vid högskolans datorer genom bibliotekets hemsida. När du söker fram databasen får du då ange det användarnamn och lösenord som du har vid datorerna på högskolan.

När jag gör en sökning, och ser att den är mitt i prick med intressanta artiklar, får jag möjlighet att prenumerera på just denna avgränsade sökning som ett rss-flöde. Det innebär, att så fort det i någon av världens mängder av vetenskapliga, peer-reviewade tidskrifter dyker upp en artikel som överrensstämmer med mina sökord, plingar det till i min rss-läsare! Närmast otroligt!! När du gör din sökning ser det ut så här:

Här blir det lite krångligt. Klicka på den orange symbolen för rss-flöde. Du får upp en bild som ser ut som följer:

Den inringade adressen (som du kan klicka på och få upp prenumerationsfrågan i Explorer resp Firefox) är den du klipper ut, och sedan klistrar in i ditt rss-program. Klart! När jag får noteringen i programmet, får jag också möjlighet att klicka på en länk, och får möjlighet att läsa eller skriva ut artikeln direkt.

Slutligen

Genom att använda rss-flöden kan jag vara uppdaterad med allt från privata bloggar i mitt område, till nyheter från nyckelorganisation och nya artiklar i en annan relativt svåröverskådlig publikationssfär. Jag har, genom att använda Newsgators program, alltid tillgång till dem. På min vanliga dator använder jag ett externt program, eftersom det ger mig lite mer finesser. När jag är på en dator på annan ort, loggar jag in och använder deras webbaserade läsare. Så enkelt är det! Håll till godo!

Filen finns också upplagd på sidan Resurser.

Tack vare sociala medier är det nu möjligt för lärare att bygga spännande och dynamiska PLN även utanför face-to-face situationer. Genom ett aktivt PLN får du som lärare tillgång till en stor mängd resurser, diskussioner, kunskap, ledarskapsstrategier och spännande sätt att implementera teknik i undervisningen. Problemet är att de allra flesta inte vet riktigt var de ska börja nätverka. Här kommer därför lite tips på utgångspunkter för den som vill börja bygga PLN på ett roligt och lättsamt sätt:

• Twitter: Plattform för mikrobloggande som gör det möjligt för utbildare från hela världen att kommunicera med 140 tecken eller mindre. Möjliggör att dela resurser, diskussioner kring ”best practice” och att samverka. För mer info om Twitter, se den här videon.

• Blogar: En fantastisk källa till information som tillåter utbildare att reflektera och diskutera om allehanda ämnen. Att börja blogga är lätt! Använd något av de vanligare verktygen  Blogger, WordPress, eller TypePad. För mer information, se gärna den här videon.
• RSS läsare: RSS står för ”Real Simple Syndication”. En RSS-läsare är ett verktyg som håller dig uppdaterad på innehållet på utbildningsbloggar, nyheter, wikis, podcasts på ett och samma ställe. Benom att prenumerera på RSS-flöden (feeds) skapar läraren ett individualiesrat flöde av information som kontinuerligt uppdaterar sig, och som är lätttillgängligt via program på datorn eller på telefonen. Om du som lärare skapar en blogg, har du också ett automatiskt eget RSS-flöde! Vanliga läsare för RSS är  Google Reader och RSSOwl. Även här finns en video att titta på.
• Wikis: En typ av websida som byggs i samverkan mellan intresseparter. Wikis uppmuntrar till informationsdelning och nätverkslärande. Låt dig inspireras av wikimodellerna på Educational Wikis och Wikis in Education. Kika gärna också på följande video.
• Sociala bokmärken: Ett sätt att lagra, organisera och dela bokmärken till läranderesurser online. En bra tjänst att börja med  Delicious, som också låter dig lägga till en beskrivning av resursen du sparar, och ger dig möjlighet att kategorisera och sätta etiketter på den. Lärare kan också gå med i grupper och få meddelande via e-post så snart det  har lagts in nya bokmärken i gruppen.  Mer om sociala bokmärken på denna video.
• Facebook: Ett välkänt socialt nätverk som inte bara låter folk hålla kontakt med familj och vänner, utan som också ger möjlighet att ta kontakt med och interagera med experter. På sidan  Facebook in Education finns mer information om hur du som lärare kan använda Facebook på bästa sätt.

Undersök, lek och ha roligt! Mitt tips till dig som är lärare och som vill prova: glöm gränserna mellan informellt och formellt lärande, var aktiv, dynamisk och samverkande, och få mängder av resurser, idéer, tankar och tips på hur du utvecklar din undervisning på bästa sätt.

Inlägget är inspirerat av A Principals reflections: A PLN Quickstart Guide.

Jag har tidigare sagt att Ipad inte är en läsplatta. Jag har byggt detta resonemang på att skärmen på traditionella läsplattor, som exempelvis min egna från Amazon, har en matt yta som man faktiskt kan läsa på i 6-8 timmar utan att bli mer trött i ögonen än om man läser en vanlig bok. Jag menade då att Ipads skärm inte lämpar sig för detta.  Kanske har jag ändå fel? Det verkar som att användningen av Ipad just som läsplatta exploderarar, och det kan inte vara utan orsak. Här tipsar jag gärna om 33 appar för läsande på Ipad.

Jag nu glädja mig åt att standards är öppna. På min Kindle kan jag läsa mina pdf-filer och wordfiler konverterade till Amazons egna format, och jag kan förstås handla böcker på Amazon. Det är jag väldigt nöjd med, utbudet är enormt. Skulle man vilja handla böcker hos andra är det dock tvärstopp, och jag kan inte heller låna böcker på biblioteket. Om jag nu förstått saken rätt, gör Ipads egna app detta möjligt, då den klarar att läsa epub-böcker. Så här skriver elib.se om Ipad:

Läsplatta: Ipad är egentligen inte en läsplatta utan en pekdator som man även kan läsa e-böcker på.
E-bokformat till Ipad via Elib: Ipad stödjer enligt uppgift Epub-formatet, vilket gör att då vi på Elib nu under vintern lanserar vattenmärkt Epub så kommer dessa förmodligen att gå att läsa på Ipad. Det är också beroende av vilken möjlighet man kommer att ha för att överföra sina egna filer. De e-böcker som Elib distribuerar för utlån kommer fortfarande att vara Adobe-krypterade och det är i dagsläget oklart om dessa kommer att fungera i Apple Ipad.
Mer information om Ipad hos amerikanska tillverkaren Apple.
Apple Ipad kommer troligen att finnas till försäljning i Sverige i slutet av 2010.

Och, som grädde på moset, Kindle finns också som app att använda på Ipad, så jag får det bästa av två världar på något vis. Lägg där till en mängd program som är specialiserade för att läsa allehanda typer av dokument.

Jag blev inspirerad, och inser att Ipad kanske är bra för att läsa e-böcker, och vettig att använda i skolmiljöer ändå. Jag tipsar er om 33 appar till Ipad för att läsa e-böcker, så får ni själva fälla avgörandet.

De äldre anger bland annat att Ipad används för underhållning, men också som en nyhetsresurs. Här stimuleras den äldres omvärldsbevakning och informella lärande. Läs mer på Future Changes.

Vad har då detta med multitasking och lärande att göra? Jo. Forskning visar att vi inte kan göra flera saker samtidigt. När vi multitaskar, byter vi helt enkelt uppmärksamhetsfokus mellan de olika uppgifter som ligger framför oss. Varje gång något nytt kallar på vår uppmärksamhet, exempelvis ett mail eller ett inlägg på twitter, eller en pling i rss-flödet, väcks samma reflex som när huggormen kommit lite för nära, dock på mindre dramatiskt sätt. En liten mängd adrenalin pumpas ut i kroppen.Det kan tyckas obetydligt, men många bäckar små…

Det är ett välkänt faktum i psykologiskt forskning att vi presterar mest under lagom dos av stress, eller stimuli. Om stimulansnivån är för låg, och vi exempelvis är  uttråkade, presterar vi dåligt. Om stimulansnivån är (för) hög, som exempelvis vid multitasking, blir prestationen också lidande. Lagom är bäst.

Därför kan sägas angående multitasking, att det KAN vara en god idé att multitaska, men sannolikt inte alls så ofta som vi tror. För att komma in i zonen där vi presterar maximalt måste vi helt enkelt ha rätt balans på adrenalinet i kroppen. Om vi är uttråkade, exempelvis på grund av rutinarbete, kan multitasking vara en bra strategi för att komma in i ”flow”. Det kan då vara okey att som strategi för att ”orka med” ha mailen igång, eller twitter, eller vad det nu är. Om stressnivån är för hög för att prestera vettigt, bör vi däremot minska på stimuli och stänga av exempelvis twitter och mail. Och, för den delen, kollegor som vill prata i dörröppningen.

Frågan om multitaskingens varande eller icke-varande i skolan tycks därför hänga samman med en kompetens läraren behöver besitta: att leda eleven till rätt nivå av stressorer. Läraren behöver i dessa multitaskande tider utveckla verktyg för att tillsammans med eleven nå insikt i hur starkt adrenalinpåslaget just för tillfället är. Därefter kan beslutet om multitasking eller ej fattas.

Läs vidare:

• Flexspan – Gör flera saker ineffektivt
• BBC – Is multitasking a myth?

Logiken är enkel: För att få bör du dela med dig. Till den som ger, skall vara givet så att säga. Att dela med sig av sitt undervisningsmaterial är en utmaning på flera sätt. Dels blir det utsatt för granskning av andra, vilket kan kännas obehagligt. Dels försvinner det kunskapsövertag/informationsövertag som man anser sig ha som lärare. Jag anser att om man har en sådan inställning som lärare, befinner man sig på ett sluttande plan. Vad menar jag med detta? Jo, på mitt seminarie ställde jag frågan om hur många i publiken som ansåg att vi befann oss i ett informationssamhälle. Samtliga räckte upp handen. Jag menar emellertid att vi inte gör det, om vi med en viss typ av samhälle avser vad det är som ger oss konkurrenskraft. För några hundra år sedan levde vi i ett kraft-samhälle. Den som levde nära en flod och kunde nyttja vattenkraft, eller helt enkelt hade många starka oxar, ägde konkurrensfördelar. Kraftsamhället dog ut över i stort sett en natt, när elektriciteten kom. Härpå följde informationssamhället, som alltså definieras av att den som har information, besitter konkurrenskraft. Jag vågar påstå att det inte längre förhåller sig på det sättet: tillgång till information  är inte längre nålsögat att passera igenom för att uppnå konkurrenskraft.

Jag menar att vi istället befinner oss i ett kollaborativt samhälle, där konkurrenskraft för lärare kan definieras som förmågan att kommunicera och bygga gemenskaper kring ämnesresurser, som upplevs som meningsfulla i det sammanhang eleverna befinner sig i. Och det är här öppna lärresurser kommer in. Som framtida lärare är det nödvändigt att laborera med detta: publicera dina lektioner, övningar, presentationer och annat och få tillgång till ett personligt nätverk av lärare som har samma intresseområden som du.

Det finns många källor till redan befintliga öppna lärresurser. Det mest kända exemplet i Sverige är Lektion.se. En engelskspråkig motsvarighet är TeacherTube, där lektionsplaner, övningar och undervisningsfilmer delas. Mitt egna favoritexempel är Itunes University. En fullständigt fantastisk tillgång av universitetskurser gratis tillgängliggjorda, direkt ned till min dator och/eller Iphone. Jag brukar också tipsa om Slideshare, som samlar och delar powerpoint/keynote presentationer inom vitt skilda ämnen.

När man skapar sina öppna lärresurser kan det hända att man vill licensiera det, det vill säga styra vad användaren får göra med materialet. På ytan kan detta tyckas strida mot öppenheten jag just propagerade för, men det finns en poäng. Som upphovsman kan det exempelvis vara en bra idé att tillåta spridning av materialet, men med hänvisning till dig som författare/producent. Poängen är att möjligheterna spridningen då kan leda till utökade kontakter i ditt personliga lärandenätverk kring ett givet undervisningsområde. Eller kanske vill du skydda ditt material från kommersiell spridning, men accepterar däremot privat bruk. Licensiering av öppna lärresurser sker lämpligen med Creative Commons, som kort sagt är en uppsättning symboler som kombineras för att tala om exakt vilka villkor som gäller för ditt producerade material. Bloggen Tankar om lärande har en utmärkt kort genomgång av de olika tillgängliga alternativen. Läs och begrunda. Det är inte särskilt svårt att dela med sig – via en enkel blogg är du snabbt igång (starta en blogg via exempelvis WordPress på fem minuter).

Först ett självporträtt

och så ett porträtt på Julius Bartok Ceasar

och till sist ett allra första makro-försök. Frun hittade den här killen mitt i snickrandet, vilket renderade en paus. Det var inte helt lätt handhållet. Men, krabaten fastnade på bild till slut!

För det första måste läraren bli aktiv i sitt umgänge med elever, och andra signifikanta personer i sin omgivning. Sinnebilden av fröken som sitter vid katedern och låter barnen komma fram med sina böcker i kö för att få hjälp, är för mig upplöst i atomer. Läraren måste vara aktiv i sin kommunikation med eleverna, förse dem med ständigt material, redan innan materialet är svar på en fråga. Att vara aktiv innebär också att våga prova nya idéer, och därmed – till många lärares fasa – överge gamla käpphästar (läraryrket ÄR ett käpphästyrke). Det hänger naturligtvis ihop med den andra attityden, att vara dynamisk. Som framgångsrik lärare måste man våga vara kortsiktig, och pröva nya idéer. Jag tror på fullaste allvar att den lärare som vet exakt vad som kommer hända om tre månader i undervisningen pga långsiktig planering, sannolikt lyckas sämre än den som låter vad som händer om tre månader bero på vad som händer de närmaste två veckorna, under förutsättning att undervisningen präglas av aktivitet/kreativitet. Detta resonemang kan tyckas provocerande till en början, men jag håller med ursprungsmannen – Troed Troedson – om detta till fullo. Den tredje attityden som måste odlas handlar om att samverkan är av godo. De allra flesta lärare skriver under på att de samverkar med sina kollegor. Handen på hjärtat, är inte detta på ett ganska ytligt dock? Jag menar att alla lärare aktivt och dynamiskt ständigt måste arbeta för att utöka sitt personliga lärande nätverk. Detta sker naturligtvis kollegialt, men också via nätet.

Varifrån kommer dessa nödvändiga attityder – aktivitet/kreativitet, dynamik och samverkande – ifrån? Det finns många infallsvinklar och många svar på den frågan. Eftersom jag skall relatera detta till lärande i digitala tider kommer jag uppehålla mig kring tre trender av många inom området: Att vi blir alltmer mobila, att lärresurser blir alltmer öppna och, som ett jordnära och praktiskt exempel, att e-boken kommer med stormsteg. Här ligger för övrigt Jönköpings Kommun långt framme, som har rullat ett projekt kring läsplattor under några års tid. Det här är naturligtvis enbart nedslag i den verklighet vi redan lever i. Jag anser dock att dessa tre, bland andra, trender utmanar läraryrket att anta just de tre angivna attityderna.Frågan är hur man då gör?

Ett vanligt svar är att starta en till en projekt, det vill säga en dator per elev och lärare. Eftersom jag forskar på just det här området, vill jag förhålla mig hyfsat neutral till fenomenet. Dock kan sägas, att enligt den forskningsöversikt jag nu skriver på är det tunnsått (med några undantag) med forskning som visar att de mätbara konsekvenserna, exempelvis i termer av betyg, över huvud taget finns. Däremot ökar elevers motivation med hjälp av datorer, och de blir duktigare på att skriva och att presentera. Nå, detta torde vara ganska självklara resultat av att ha en dator tillgänglig hela arbetsdagar, om man förväntas använda den. Forskningen visar också att lärarnas IT-kompetens ökar (vilket också torde vara självklart). Några intressanta forskningsrapporter visar däremot att skolans situering och förberedelser (varav aktivt attitydarbete är en komponent) är nycklar för att lyckas med en till en projekt. En intressant utvecklingslinje i USA, som ju är den här typen av projekts moderland, är att en hel del skolor nu lägger ned sina en till en projekt, av anledningen att det kostar en farlig massa pengar, och att skolan inte ser någon verklig nytta.De vill hellre satsa pengarna på duktiga lärare.

Så, teknik i klassrummet handlar inte alltid om teknik. Att möta samhällets trender och utveckling genom att starta ett en till en projekt är ingen lösning på hur frågan om hur skolan skall möta samhällets skilda krav. Det kan vara ett steg på vägen, men utan att odla personalens attityder i termer av aktivitet/kreativitet, dynamik och nätverksskapande är tekniken i klassrummet verkningslös, och kanske till och med hämmande. Om detta tänker jag tala på måndag och onsdag.

Vill du veta mer? Min fru har skrivit ett välformulerat blogginlägg om saken.

Dåligt och sömnigt väder brukar också betyda trolleri. Har ju helt växlat över till tankeläsning/mentalism, men ibland får man lust med vanliga småhyss, bara för att liksom leka lite. Hittade ett litet packettrick som jag roade mig med en stund:

Imorgon till Askim, för att ladda upp inför tisdagens konsert med Melody Gardot på Trädgården. Så jag ser fram emot det!

Dock – ett litet retoriktips så här på sommaren. Hans Rosling är ju ganska känd för sina presentationer på TED. Har du inte kikat, sök på hans namn där. Presentation Zen skrev ett intressant inlägg om hans senaste presentation på TED, och om hur han mixar analog teknik med digital dito för att skapa en reell känsla för proportioner mellan stora tal. Rätt spännande, och tänkvärt – kom ihåg, det är inte det flashiga folk minns, det är känslan du förmedlar! Läs artikeln om blandning av analogt och digitalt här.

Veckan som gått har varit fantastisk. Ni som följer min twitter vet att jag var och lyssnade på James Randi, en hjälte i min värld sedan 13-års åldern. Efter hans föreläsning om den skeptiska hållningen fick jag en mycket kort pratstund, där vi ändå hann att dryfta en god idé. Att vara 81 år och åka på världsturné, tycker jag är strongt! Läs mer om James’ arbete här.

Men, bara för att det snart är semester vilar inte retorikintresset. Här kommer två lästips. För ett tag sedan skrev jag ju ett blogginlägg på temat Vill du få mycket sagt? Säg lite. Hittade på Professionally Speaking ett blogginlägg på samma tema som var väldigt läsvärt: In presentations, less is more. Något att tänka på, inte minst i akademiska kretsar. För den som har ytterligare lite tid över i helgen eller i sommar och vill botanisera i retorik och presentationsteknik, rekommenderar jag utmärkta Six Minutes: A Public Speaking and Presentations Skills Blog.

Hepp – nu är det helg!

Why do people see faces in nature, interpret window stains as human figures, hear voices in random sounds generated by electronic devices or find conspiracies in the daily news? A proximate cause is the priming effect, in which our brain and senses are prepared to interpret stimuli according to an expected model. UFOlogists see a face on Mars. Religionists see the Virgin Mary on the side of a building. Paranormalists hear dead people speaking to them through a radio receiver. Conspiracy theorists think 9/11 was an inside job by the Bush administration. Is there a deeper ultimate cause for why people believe such weird things? There is. I call it “patternicity,” or the tendency to find meaningful patterns in meaningless noise.

Spännande. Läs hela artikeln på Scientific American.

Se också en video med författaren: The Pattern behind Self-deception

P.S Ikväll agerar en annan världskänd, kanske den mest kända, skeptiker på scen i Göteborg. Japp. Jag talar om James Randi. Kommer Du till Göteborg? I’ll be there.

Presentation Zen Design är den naturliga uppföljaren till Garr Reynolds nära nog klassiska Presentation Zen. Den är inte lika bra som första boken, men sätter fokus på just design-aspekten av PowerPoint-bilder. För mig som inte har ett väl utvecklat estetiskt öga är den dock guld värd.

Reynolds gör inledningsvis en sammanfattning av sin första bok, går igenom typografi, att kommunicera med färger, och hur man använder bilder och video på ett engagerande och känsloskapande sätt i sin presentation. Vidare talar han om vikten att ständigt förenkla, renodla och ge utrymme för tomma ytor i presentationen.  Jag är helt säker på att presentationer blir avsevärt mycket mer känslomässigt tilltalande och estetiska genom att följa synpunkterna i den här boken. Jag ger den 4 transitions av 5 möjliga.

Se också:

• Boken Presentation Zen
• Bloggen Presentation Zen

Jag kände att jag behövde en storyboard där jag kan rita och skapa en berättelse genom min presentation, så att en grovskiss är klar INNAN jag sätter mig vid datorn. Jag tänker mig att jag har fyra rutor per A4-sida, där jag också kan göra noteringar om exempelvis övergångar eller dylikt. Min tanke är att jag spiralbinder 30-40 ark i arbetsböcker för varje nytt projekt. På så vis kan man vara kreativ, slösa med papper, men ändå bevara de tidigaste idéerna. Således: manuellt, kreativt arbete med färgpenna och papper. Håll till godo: Storyboardmall för presentatörer!

Har också signat ett gig där arrangören har hyrt Pingstkyrkan. Sist Tommy Körberg var där, blev det lite rabalder, då han valde att säga några väl valda sanningar om kyrkan. Och för all del, jag har fått strikta restriktioner: Trots att det inte är pingstkyrkans medlemmar som är publik, får jag inte tala om sex, alkohol eller – så klart – religion.

Jag tror att jag ska prata lite om logik istället och ställa frågan hur det kommer sig att dessa böghatande, tungtalande idioter inte också följer de starka rekommendationerna i gamla testamentet om att stena alla som arbetar på helgodagen. Varför är det okey att förfölja och trakassera homosexuella, men inte att kasta en gasten i huvudet på en ung kvinna som arbetar extra på Ica under helgdagen? Det kan ju vara en ingång. Eller också inte.

Veckan har varit rejält tung – nu blir det lite soft i soffan med frun, Vetenskap och Folkvetts medlemstidning och bara liiiiite godis. Det är jag väl värd.

Ikväll, strax efter klockan 19, presenterar Apple sin nya Iphone. Enligt Aftonbladet skall telefonen få, förutom den (av mig i alla fall) efterlängtade multitaskingen följande uppdateringar:

• Bättre kamera och video – troligen med hd-kapacitet
• Bättre skärm
• Större minne
• Snabbare processor
• Snabbare mobil data

Utöver detta kommer nya Iphone levereras med Os 4.0, som innehåller mer än 100 utvecklingar av operativsystemet. Håkan säger mumma, poppar popcorn och tittar live på presentationen via denna länk. Eller här: Engadget, MacRumors, Gizmodo, Slashat (livesändning).

Utmärkta bloggen Speaking about Presenting har en intressant post om hur man skriver en presentationstitel som gör att folk flockas runt din session på exempelvis en konferens. Titlar som attraherar åhörare utlovar bland annat fördelar, det vill säga är av typen ”Lär dig tio knep som…”, lovar att berätta en god historia: ”hör hur man kan tjäna 1 miljon på 90 dagar”, använder sig av det magiska talet tre: ”tre typer av talhandlingar som får dig mer omtyckt”, väcker nyfikenhet och som – naturligtvis – visar på att frågan som tas upp är viktig.

Blogginlägget är utmärkt – läs det här!