En snabb information: Här kommer fullständig referens till ”min” (jag är medförfattare, men inte huvudförfattare) senaste artikel, som ligger utanför min avhandling (man måste ju ha intressant sidoforskning att ägna sig åt):

Ordqvist, A., Falkmer, M., Parsons, R., Leung, D., Fleischer H., Dahlman J., Girdler, S., Falkmer, T., (2013) Information and repetition change children’s visual strategies when viewing magic tricks with and without gaze cues. Perceptual and Motor Skills, 116, 1, 144-162,(DOI)10.2466/10.24.26.PMS.116.1.144-162.

Våga tala – vilka hjältar!

Igår körde jag fjärde sessionen på Våga Tala – träning och coaching för talängsliga. Vilka hjältar! De gjorde sina tredje framföranden. Första gången låg fokus på att bryta isen, att komma igång. Redan vid sitt andra framförande har samtliga utvecklat sig. Det tredje, som hölls igår, var litet annorlunda till sin karaktär: det var nämligen omöjligt att förbereda i förväg. Istället fick de en uppgift på plats, och endast tio minuter på sig att förbereda sig. I ett sådant läge tvingas de att använda en manusmetod som en del talängsliga normalt sett skyr som elden, nämligen att endast använda nyckelord. Det är alltid fantastiskt att se hur förvånade deltagarna blir över hur kommunikativa, kontaktsökande och bra talare de blir när de tvingas lämna det helt utskrivna manuset. Med en igångstartsträcka, plus den här insikten, är vi nu redo att höja svårighetsnivåerna ytterligare. Det är en verkligen gåva att få arbeta med detta, kanske är det det mest meningsfulla arbetet som Delectare föredrag & kommunikation ägnar sig åt. Mina adepter är verkligen modiga och arbetsvilliga, och jag är så stolt över dem! Jag har en verklig tjänsteförmån: Att umgås med hjältar.

Är igång med Våga Tala, en verksamhet jag driver i Delectare Föredrag och Kommunikation på uppdrag av Högskolan i Jönköping. Hade start i torsdags med ett nytt gäng, som alla lider av skräck inför att stå framför folk och prata. Vi tränar instrumentella färdigheter, får kontroll på Automatiska Negativa Tankar, lär oss avslappning och lite annat smått och gått. Vi feedbackar och tränar, slipar och är envisa, under gråt och tandagnissel, men också under skratt och förtjusning. Allt om vartannat. Det är så skönt att faktiskt, med erfarenheten i ryggen, VETA att samtliga kommer bli av med mycket av sin rädsla och skräck, under förutsättning att de lägger manken till och jobbar på ordentligt under de här veckorna vi träffas. Mer meningsfullt arbete får man leta efter!

Nästa vecka startar workshops i studieteknik på Högskolan i Jönköping. Tre kvällar omsätter vi modellen i praktiken. Ska bli riktigt kul!

Nyfiken på liknande seminarier? Läs mer och kontakta mig.

VIKTIG UPPDATERING: Jag har fått indikationer på att författaren också är med i utformningen av programmet Time To Know. Jag har inte möjlighet att kontrollera detta, men man bör ha detta i åtanke, och alltså ta de positiva forskningsresultaten med en grov nypa salt, och kanske tänka sig att de inte bär samma giltighet.

Studien (länk till pdf-version) tar sin utgångspunkt i att medelst mixed method undersöka effekterna av implementeringen av ett specifikt program för en-till-en, nämligen Time To Know. Programmets byggstenar är (tämligen summariskt):

* en infrastruktur som består av varsin dator för eleverna och lärarna
* Interaktiv undervisning
* Användande av en digital lärplattform
* Pedagogisk support av experter till lärarna
* Teknisk support

Modellen beskrivs i detalj på Time to Know.

Undersökningen är gjord på 476 elever i fjärde och femte klass, jämfört med kontrollgrupp. Resultat på prov har mätts, likaså har enkäter, intervjuer och observationer använts. Implementeringen av det specifika en-till-en programmet har bland annat haft följande effekter:

Time to Know (TK) eleverna fick signifikant högre resultat på matematikprov. De fick också signifikant förbättrade kunskaper i läsning. Eleverna i TK-programmet hade också betydligt mindre rapporterad ogiltig frånvaro: för eleverna i TK-programmet sjönk den med 29.2%. Mängden interaktion mellan elev och lärare var signifikant högre i TK-miljön: 40.3 interaktioner noterades i genomsnitt i experimentgruppen (TK), jämfört med 17.0 i genomsnitt för kontrollgruppen.

Några orsaker till detta tas upp i artikeln:
TK-gruppen uppmuntrade till mer självständigt lärande. Så kallad ”intellectual challenge teaching strategy” observerades i 67% av lektionerna i TK-gruppen, jämfört med 40% i kontrollgruppen. I TK-gruppen hade lärarna en större förmåga att justera sin undervisning som svar på elevernas framsteg och intressen i 83% av lektionerna, jämfört med bara 30% i kontrollgrupppen.

Författarna reserverar sig och säger att det behövs ytterligare forskning om huruvida det specifika TK-programmet påverkar andra aspecter av kunskaper och färdigheter, såsom kritiskt tänkande, förmåga till reflektion och ICT-literacy.

Referenser

Rosen, Y., & Beck-Hill, D. (2012). Intertwining Digital Content and a One-To-One Laptop Environment in Teaching and Learning: Lessons from the Time To Know Program. [Article]. Journal of Research on Technology in Education, 44(3), 225-241.

Använder du sociala medier privat eller i tjänst?

Jag använder Facebook, Blogg, Twitter och andra sociala medier helt privat. Min arbetsplats har en upprättad lista på personer/funktioner som använder sociala medier i tjänsten: jag finns inte med på denna.

Är du ändå inte påverkad av din arbetsplats riktlinjer?

Svaret är både ja och nej. Nej, därför att de föreskrifter om sociala medier som finns vid min arbetsplats är endast bindande för personer som har detta som tjänsteutövning. De tjänar som riktlinjer (främst för den ovane, om man skall förstå texten rätt) för den som använder sociala medier privat. Svaret är emellertid också ja, då privatliv och arbetsliv sammanvävs alltmer, inte minst tack vare sociala medier. Mitt arbete vid min arbetsplats består i att bedriva forskning i egenskap av doktorand om en-till-en, samt, i enstaka fall, ge undervisning. Det innebär att när jag uttalar mig om forskning om en-till-en samt om undervisning förlagd till min arbetsplats, bör jag vara extra nogsam att följa de riktlinjer som finns. Detta gäller även vid kommentarer av övrig verksamhet som bedrivs av min arbetsgivare.

Vad var det då som hände?

Det finns inga skäl att gå in på detta i detalj. I stort handlar frågan om att en person har reagerat negativt på en tweet som INTE berör vare sig min forskning, mina andra arbetsuppgifter eller min arbetsplats. Personen har därefter skickat allvarliga och direkt felaktiga anklagelser mot mig till min arbetsplats. Dessa anklagelser har sedan tagits tillbaka och erkänts som helt felaktiga i en dementi från personen i fråga, men dessvärre hann brevet skapa en del frågetecken, oro och debatt då det gick fem dagar emellan.

Kom igen, säg nu vem det var

Jag har ingen anledning till det – saken är utagerad. Alla kan göra fel, även denna person.

Varför togs då bloggen ned?

Tills saken var utagerad, bedömde jag det helt enkelt som vettigast att ta ned bloggen och undersöka hur (des)informationen spridits på arbetsplatsen. Jag fick också indikationer på att någon var orolig över diskussioner av min pågående forskning, och när det gäller den tar jag det säkra före det osäkra. Nu har jag kontroll över detta, och bloggen är åter tillbaka. (jag var också en smula sur).

Fick detta några konsekvenser för dig?

Ja. Vi har fått en god debatt på arbetsplatsen om vad tredje uppgiften i praktiken innebär för doktorander. Jag har, som ni vet, dessvärre tvingats ställa in föreläsningar om en-till-en, av samma skäl som jag tog ned bloggen. Idag har bilden klarnat, och det generella läget är att det kan anses som olämpligt att tala om forskning som är pågående och ännu inte fackgranskad. Jag är däremot uppmuntrad av min arbetsplats att fortsätta med den tredje uppgiften, i termer av forskning jag redan har publicerat. Således kan jag alltså tala (och skriva) offentligt om min artikel Towards a phenomenological understanding of web 2.0 and knowledge formation och forskningsöversikten What is our current understanding of one-to-one computer projects? Det pågående projektet om kunskapskvaliteter i en-till-en projekt får jag alltså vänta med att tala om offentligt. På det stora hela tycker jag det är rimligt, även om jag tycker det är viktigt att komma ut i verksamheter och försöka få forskningen att inspirera och kanske göra skillnad någonstans här i skolvärlden. Vill man veta mer om forskningsöversikten och det allmänna forskningsläget inom en-till-en går det alltså bra, vill man veta mer om det jag gör just nu får man alltså vänta. Jag får be om ursäkt till de arrangörer som förväntat sig föredrag om det allra senaste alltså.

Kommer det vara business as usual nu då?

Japp, bortsett från tal om pågående forskning och dess resultat. Min blogg är och kommer alltid förbli privat, likaså andra inspel på den sociala webben. Jag tänker fortsätta vara provokativ när det behövs för att skapa spänst i debatten, och jag står för mina åsikter. Någon gång kommer forskningsrelaterad info på bloggen, exempelvis då jag läst något jag tycker är spännande. Jag gör ändå anteckningar på det jag läser – varför inte dela det med Er? Sociala medier och ERA röster är viktigt för mig – för mig är det örat mot lärarkårens (och andra intressenters) synpunkter, tankar och idéer om IT och skola och andra spännande saker som jag är intresserad av, exempelvis foto och matlagning.

Det här börjar bli tjatigt, kan du va tyst nu?

Japp, det kan jag. Vi ses i cyberspace. Hej!

Implementeringen har fungerat väl på de tre skolorna, och datorn är en hub för användningen (som beskrivs som den klassiska, det vill säga att samla in information, artikulera kunskap, samla anteckningar och så vidare. Ungefärligen samma saker som står i min forskningsöversikt). Datorn är den hub varigenom allt annat arbeta kanaliseras: arbete med ipads, kameror, informationsdelning etcetera.

Författarna överväger skälen till denna lyckade implementering (trots att skolorna har mycket skilda socioekonomiska förutsättningar), och kommer fram till några saker. För det första har samtliga skolor i studien klara och tydliga mål och visioner för vad de vill åstadkomma med sin undervisning (inte med ICT i sig). Detta tror jag är en mycket väsentlig del av sanningen bakom en lyckad ICT-satsning: att den kretsar kring något som i sig inte har med ICT att göra. Det låter som en öppen dörr att slå in, men efter att ha sett mig om i skolsverige vet jag att så inte är fallet. För det andra har skolorna haft en konsekvent ledning, där mål och strategier (i enlighet med ovan) är levande i allt som görs och kommuniceras i samspel med personalen. För det tredje har man satsat ordentligt på professionsutveckling – dock är artikeln inte helt tydlig med vilken typ av kompetensutveckling man satsar på. För det fjärde har var och en av de lyckade skolorna minst en ”teacher champion” som förser personalen med modeller för hur ICT kan användas. Viktigt här var att se varje lärares behov och förmåga och supporta i enlighet med iden att göra små saker lätta att hantera, för att skapa lusten att utveckla sitt ICT-användande ytterligare.

Referens
Parr, J. M., & Ward, L. (2011). The Teacher’s Laptop as a Hub for Learning in the Classroom. Journal of Research on Technology in Education, 44(1), 53-73.

idag känns det kallt och kyligt. Bilden från Rudenstams gårdsbutik kändes passande.

För, det finns nämligen tre typer av  böcker om minnesteknik. För det första finns tricksböckerna. De som lär ut tekniker som är användbara på tävlingar i minnesteknik och som kan vara bra om man vill köra lite partytricks, men de ger inga relevanta och realistiska ”real-world-applikationer”. Här är den vetenskapliga relevansen för det man säljer väldigt låg, och i sådana böcker far man ofta med fraser som ”lär dig allt utan ansträngning”, ”från noll minne till mästarminne på 21 dagar” och liknande. I de här böckerna finns (trots allt) en hel del matnyttigt, men de är problematiska ur två perspektiv. För det första måste nybörjaren veta vad man skall sålla ut och vad man skall behålla. Om man inte har erfarenhet av det fenomen man studerar, hur skall man då veta? Det andra problemet är att vissa saker i minnestekniken – som är korrekta och är belagda sedan antiken – låter osannolika och blir lätt utkastade med badvattnet. Därför är det bra med referenser till studier som kan stärka trovärdigheten. I tricksböckerna saknas detta nästan alltid. Dessutom finns här väldigt mycket som är ren skräp och slöseri med pengar.

Den andra typen av böcker är de rent vetenskapliga texterna, som tar upp forskning med tillhörande fackspråk, och som helt lämnar läsaren åt att förstå hur en tillämpning av innehållet skall gå till. För de allra flesta läsare är detta slöseri med tid (om nu inte intresset är rent vetenskapligt förankrat förstås).

Den tredje typen av böcker är de som ställer sig mitt emellan – de som med vetenskapliga referenser förklarar hur praktiska minnesmetoder fungerar, och som pekar på tillämpningar och vetenskapliga stöd för desamma utanför den rena tricks- och tävlingssfären. De här böckerna är det ont om, men jag kan i alla fall rekommendera två:

Your Memory : How it Works and How to Improve it av Kenneth Higbee. Boken tar på ett sunt sätt upp 10 myter om minnet, och går sedan igenom hur minnet fungerar och är uppbyggt. Den talar sedan om hur minnestekniker fungerar, och vilka begränsningar de har (vilket ju stärker trovärdigheten). Bokens senare hälft går igenom de fyra största och vanligaste systemen att använda sig av i minnesteknik, hur de fungerar, hur väl de fungerar enligt forskningen, och förslag till vardaglig tillämpning. Ytterligare några mindre system presenteras på samma sätt, och boken avslutas sedan med implikationer för teknikerna när det gäller studier (och forskningsstöd som understödjer att de fungerar väl). Boken är från någonstans på 1980-talet, och det är väl det som möjligen talar något emot den – dock är den forskning som presenteras fortfarande korrekt och riktig.

Mnemonics for Study av Fiona McPherson. Även den här boken går igenom grunderna i de stora minnessystemen, kopplar dem väl till befintliga forskningsresultat, och lämnar helt tillämpningar av tricks-karaktär åt sidan och inriktar sig enbart på minnesteknik för studier. Boken avslutas med en mycket bra sammanställning över när respektive minnesteknik är rimlig att använda. Rekommenderas verkligen.

De här två böckerna använder jag mig mycket av när jag undervisar i minnesteknik och studieteknik. En liten not: Är inte kunskap något helt annat än att minnas utantill? Har den där Fleischer en gammelmodig syn på kunskap, där en lyckad elev är den som kan rabbla något utantill? Jo. Kunskap är något helt annat. Men för att föra resonemang, för att kunna reflektera, måste vi ha en bas att utgå från. Om vi bortsåg från det faktum att vi faktiskt behöver minnas en del saker i skolan för att komma vidare mot högre kunskapsbildning, då skulle vi inte komma så långt. Därmed inte sagt att traggel är slutmålet. Men om det faktiskt blir roligare OCH lättare för våra barn att minnas det vi lär, då får vi andra förutsättningar att bygga vidare.

Enligt Computer Sweden kommer nya luren sälja i 6 miljoner exemplar redan i helgen, och analytikerna menar att den nya telefonen bara kan vara ett skott rakt upp i krysset. Jag ser fram mot litet större skärm, tunnare skal, snabbare surf, iOs 6 med mera. Själv har jag gåshud inför lanseringen, och kommer följa den med lupp! Klockan 19 svensk tid börjar eventet. Du kan följa presentationen på följande tre svenska ställen:

• Slashat
• Allt om Mac
• IDG

Vill du läsa mer om förväntade egenskaper hos den nya luren, se någon av följande ställen:

• iPhone 5: Allt du behöver veta inför lanseringen!
• iPhone 5 kommer den 12 september – bekräftat
• iPhone 5 släpps troligen i butik den 21 september
• Är det så här nya iPhone 5 kommer att se ut?

Det spekuleras för övrigt också om huruvida Apple kommer släppa en ny iPad, i något mindre format. Detta är dock mer osäkert än presentationen av en ny iPhone. Så, poppa popcorn, klicka på länkarna ovan och bänka dig till kl 19!

• Offentlig föreläsning på Högskolan för lärande och kommunikation, 13 december på temat: ”Egen dator i skolan – ytsim eller djupdyk?”. Här ger jag en inblick i min senaste forskning om en-till-en (en dator per elev och lärare). Vad innehållet kommer att vara mer exakt vet jag ännu inte – det är ju det som är tjusningen med forskning: om man visste vad den bär med sig vore den kanske inte fullt så spännande.
• Kurs: Våga tala. Kör även under denna höst coaching för studenter vid Högskolan i Jönköping. Målgrupp är de som känner stark ängslan för att stå på scen och tala inför publik.
• Studieteknik. Även i år kör jag tre seminarier i studieteknik där studenter vid Högskolan i Jönköping är välkomna. Vi talar om en väl utprövad studiemodell som omfattar läs- och anteckningsteknik, minnesteknik och en hel del annat. Tre kvällar under veckorna 45, 46 och 47. Mer information via Knutpunkten Career Center.

I övrigt består jobben i konferensföredrag, nästa omgång blir i Cadiz, Spanien, 19 september om jag inte missminner mig. Sedan blir det någon skolutvecklingskonferens i Sverige också.

Artikeln är läsvärd, inte för att uttrycka en negativ ståndpunkt angående ICT i skolan. Den är där för att stanna. Men den pekar tydligt på att skolans bild av sig och sin verksamhet, dess värderingar och vidhängande praktiker måste förändras vid införandet av ICT för att den skall kunna användas på det fantastiska sätt som den faktiskt kan användas. Med en dåres envishet upprepar jag: ICT är inte svaret på en fråga om teknik.

Ladda ner/köp artikeln här: Using ICT for school purposes: Is there a student-school disconnect

Resultaten visar att intentionerna att använda web 2.0 i sin framtida undervisningspraktik hos lärarstudenter i slutpraktik är starkt relaterade till föreställningar om:

• värdet av teknikanvändningen i syfte att stimulera elevernas lärande och engagemang
• hur enkelt det är att använda
• teknikens förmåga att möta förväntningarna hos elever vana vid ‘digitalt leverne’
• lärarstudentens höga självförtroende (self-efficacy, jmf Bandura (1997)) i användningen
• dess förmåga att förse eleverna med möjligheter att bryta tids-rumsliga barriärer i sitt lärande
• anpassningsförmågan av innehållet efter ämne, intressen och ålder
• möjligheterna att få stöd/känna krav att använda web 2.0 bland kollegor och hos skolledning

På ett tydligt sätt ger artikeln en fingervisning om vilka aspekter som är centrala att arbeta med för lärarutbildningar, om man nu anser att web 2.0 är ett pedagogiskt verktyg värt att ägna intresse. Naturligtvis är det också centrala aspekter att bearbeta i all kompetensutveckling av befintlig skolpersonal, när satsningar på sociala medier skall göras. Läsvärd!

Referenser
Bandura, A. (1997). Self-efficacy: the exercise of control. Basingstoke: W. H. Freeman.
Sadaf, A., Newby, T. J., & Ertmer, P. A. (2012). Exploring pre-service teachers’ beliefs about using Web 2.0 technologies in K-12 classroom. Computers & Education, 59(3), 937-945.

Läs gärna också

Fleischer, H. (2011). Towards  a  Phenomenological  Understanding  of  Web  2.0  and  Knowledge  Formation. Education Inquiry, 2(3), 535-549.

Igår hade jag just ett sådant tillfälle: När jag skulle föreläsa upptäckte jag att någon bokat om min sal. Salen var dubbelt så stor som planerat, vilket skapar eko, det fanns ingen dator eller projektor på plats (vilket det skulle göra), så mina slides gick inte visa. Sagt och gjort, bara att praktisera det jag kommer lära ut på mina lectures.

För det första gäller det att ha ett glasklart budskap. Det kan tyckas självklart, men är det ingalunda. För mig gäller det att kunna formulera ett budskap i twitterform, en mening, ett påstående, kärnan i budskapet som kan hamras in gång på gång. Det är inte bara så att det hjälper till att sälja ett budskap: Det får också publiken att återkoppla allt du säger till något de benfast känner till (genom att du är tydlig).  För det andra är det naturligtvis viktigt att bygga upp talet i en tydlig struktur. Förmågan att återupprepa det kärnfulla budskapet, och tydligt markera vilka argumenten är för att det håller, och att visa när du så att säga pratar om något annat (byter argument).

När man ger nakna presentationer är det också helt centralt att inte bara vara kunnig inom sitt område, man bör också signalera någon slags praktisk visdom i ämnet. Ett sätt att bygga upp detta är att kunna avsevärt mycket mer om ämnet än det man talar om. Vidare menar jag att man måste fundera mycket över vilken karaktär man visar upp – hur tas min image emot. Det låter sannolikt ytligt, men om din karaktär är tilltalande, och ditt budskap klockrent och stringent, går det hem i de flesta publiker. Lägg därtill att du som naken föreläsare (ja, egentligen i alla föreläsningssituationer) bör visa din välvilja mot publiken i så många lägen som det går. Det betyder att publiken aldrig ”enbart” kan vara åhörare. Nej, de måste snarare betraktas som deltagare i den kommunikativa dansen.

När man ger nakna presentationer är det helt centralt att också i förväg fundera över den reaktion man vill väcka hos publiken. Skall de bli glada? Upprörda? Diskussionslystna? Vilken känsla finns i maggropen när de går hem. Sedan gäller det att arbeta i riktning mot den känslan. Ett bra sätt att arbeta för att bygga upp känslor är att dramatisera med rösten. När du signalerar innehåll i talet som är riktat på ett visst sätt, sänk rösten, tala långsammare och låt orden sjunka in. Andra sätt att skapa känslor är att anknyta till personliga exempel. Ett tredje sätt är att använda retoriska figurer som sätter känslor i svängning. Ett bra sätt är att använda antiteser, klimax och hyperboler.

Egentligen är det retorikens elementa jag lär ut på detta seminarium, men ändå känns titeln angelägen. Man får helt enkelt lära sig att formulera ett slagkraftigt budskap, att på rätt sätt analysera och visa upp den karaktär och personlighet som behövs för att gå hem, samt att spela på känslor så att talet också skapar en förändringskraft och motivation hos publiken. Det är dags att vi – både presentatörer och lärare – slutar gömma oss bakom en vilja att förmedla så mycket information som möjligt via fullklottrade PowerPointbilder, och börjar ägna oss åt det som är helt centralt för vårt lärande: Att ge nakna presentationer, för att på så vis inbjuda till en lärande, kommunikativ dans.

Over and out.

Här kommer länk till Guiden från Flexspan, samt en av de filmer den rekommenderar:

Idag håller jag femte föreläsningen på temat, denna gång på konferensen Blended Learning 2012 i Trollhättan. Extra fräckt är att övriga talare bland annat omfattar Alastair Creelman – sveriges superhjälte i kunskapsspridning om öppna lärresurser och hjärnan bakom The Corridor of Uncertainty, samt Andreas Ekström som skrivit den mycket intressanta Google-koden.

Extra skönt är också att det är sista giget innan sommaren. Hösten är redan fullbokad, vilket känns otroligt lyxigt. Här kommer min Slideshare för dagen:

Universitet

De här universiteten erbjuder resurser i form av texter, videor och föreläsningsserier.

1. MIT Open Courseware: En av de största OpenCourseWare-tillhandahållarna på nätet.
2. Princeton WebMedia: Gott om föreläsningar om bland annat politik, sjukvård, astronomi och annat.
3. Carnegie Mellon Open Learning Initiative: Här finner du material om kemi, biologi, programmering och annat.
4. Oxford Webcasts: Oxford – en av de mest prestigefyllda skolorna i världen. Få tillgång till deras högklassiga föreläsningar, symposium och diskussioner som hålls på campus.
5. JHSPH OpenCourseWare: För den som är intresserad av hälso- och sjukvård.
6. Utah State University: Inget stort universitet, men rejäl samling kurser i biologi och fysik bland annat.
7. Tufts OpenCourseWare: Kurser i veterinär medicin? här är resursen!
8. Webcast.Berkeley: Känt lärosäte som lägger ut videos från sina föreläsningar.
9. Notre Dame OpenCourseWare: Material för kunskaper inom ingenjörskonst, matematik, fysik och programmering.
10. UCI OpenCourseWare: Ingenjörsrelaterat, sjukvård och fysik.
11. UMass Boston OpenCourseWare: Även här finns toppenmaterial inom det mesta!
12. LearningSpace: Open University i Storbritannien som ger tillgång till ingenjörsrelaterade ämnen, teknik, vetenskapsteori och matematik.
13. ParisTech: Med basen i Paris bjuds du här på riktig geek-kunskap.
14. MIT World: Världskänt lärosäte där du får tillgång till MIT alumni och annat smått och gott från idel Nobelpristagare.

Föreläsningar

Enstaka föreläsningar från de allra bästa inom diverse områden.

1. iTunes U: Genom iTunes får du tillgång till en hel värld av föreläsningar och hela små kurser. Min favorit är en om Heideggers fenomenologi. Här finns mängder!
2. Forum Network: En PBS med föreläsningar om genetik, astronomi, neurovetenskap, fysik med mera.
3. TED: TED är videotjänsten framför alla – här kan man spendera många timmar och framför allt bli inspirerad. Alla upptänkliga ämnen avhandlas.
4. Lecture Fox: Här hittar du en god samling fria föreläsningar från universitet, allt relaterat till fysik, kemi, datorprogrammering eller matematik.
5. Free Science and Video Lectures Online: En blogg som helt enkelt samlar fria lectures – allt enligt namnet. Bör följas!
6. Videolectures.net: Det spelar inte så stor roll vad du letar efter, här hittar du 12,492 föreläsningar att välja på.
7. Pop!Tech: Fria föreläsningar i pop-förpackning.
8. Gel Conference: Presentationer från bland annat Nobelpristagare, visionärer och annat intressant folk.
9. MSRI Videos: Renodlad matematikkälla från  Mathematical Sciences Research Institute’s site.

Instruktioner

Ibland behöver man helt enkelt en instruktion. Hur gör man?

1. w3schools: Här finns instruktioner om att bygga websidor.
2. How-to-Geek: Hit går man om man känner att man behöver lära sig något som kan vara en smula nerdigt.
3. MuppetLabs: Lär dig programmeringstricks här.
4. NetTuts: idel guider om webben, såväl programmering som design.
5. Tweako: Teknikrelaterade guider, mycket hårdvara.

Mer utbildningsmedia

Videos, artiklar, interaktiv media.

1. Nobel Prize Media Player: Lyssna på  kända Nobelprisvinnartal.
2. NASA Multimedia: Rymdnördar hittar gott om material på NASAS välbyggda sida.
3. National Science Foundation: Gott om material av hög kvalitet.
4. National Geographic: Fantastisk media. Helt enkelt.
5. Discovery Channel: Här finns videos som både är roliga och som har högt utbildningsvärde. Sålla.
6. Nature: Kanske den mest kända vetenskapliga tidskriften i världen. Fantastiskt hög kvalitet på sitt material som kompletterar tidskriften.
7. LiveScience: Håll dig uppdaterad på Ditt vetenskapsområde, läs artiklar och kika på videos så att du vet vad som är absolut senast på forskningsfronten.
8. ResearchChannel: Tv-nätverk baserat på  University of Washington. Stor bredd.
9. BigThink: Extremt stor variation. Tja, varför inte?
10. Science 3.0: Häftigt ställe i form av online community där man delar vad man vet med andra för att lära kollaborativt. Riktigt kul idé!
11. Wikiversity: Allt från föreläsningar till kollaborativa communities – här finns det.

Fria kurser

Fria kurser finns så klart från andra håll än universitet.

1. NROC: The National Repository of Online Courses, or NROC, erbjuder matematikrelaterat material.
2. Sofia: Kurser om bland annat statistik, javaprogrammering och geografi.
3. PEOI: The Professional Education, Testing and Certification Organization International ger kurser inom bland annat biologi, botanik, elektronik och mycket annat.
4. Khan Academy: Om man behöver friska upp kunskaperna i skolämnena matematik och annat, kan man gå hit och få god starthjälp.
5. Connexions: Möjlighet att skapa sitt eget material och ta del av vad andra har skapat.
6. Academic Earth: Här samlas ”teasers” av material givet vid universitet. Tjuvtittare, här är stället för er.

Texter

Nedanstående material är i textform: artiklar, lektionsplaner och annat.

1. Google Scholar: Det ställe de flesta söker vetenskapliga artiklar på (om man inte är uppkopplad via ett universitet och har tillgång till andra databaser).
2. Fathom: Texter från Storbritannien-baserade kurser, exempelvis Cambridge.
3. PLoS: Samlingsplats med stor variation på textinnehåll.
4. Wolfram Math World: Som namnet avslöjar – texter som behandlar matematik.
5. OER Commons: Här finns mängder av lektoner och annat utbildningsmaterial för lärare. En botanisk trädgård att ströva i för den nyfikne pedagogen!

Väl medveten om just väckelsemöteskänslan det hade jag döpt föredraget till ”Om en-till-en är svaret, vad är då frågan?” just för att poängtera att vi ibland i teknikiver glömmer bort vad saker egentligen handlar om. En av teserna jag drev är att en-till-en skapar möjligheter till fler teachable moments. Det är upp till läraren att ta vara på dem, och därför blir också en-till-en en fråga om att skapa fler kvalitativa möten mellan elev och lärare (och ämnet), och inte en fråga om teknik. Jag avslutade med mina personliga reflektioner om vad jag utifrån min förståelse av forskningen skulle göra om jag implementerade en-till-en.

Föredraget blev ett av de mer omtalade på twitter, vilket var väldigt roligt! Efter mitt föredrag, och idel fantastiska men alltför korta möten, hastade jag iväg till Tänk Oms monter, för en liten intervju. En annorlunda miljö och situation för mig, men det gick alldeles utmärkt.

Jag bifogar min presentation som jag körde på mässan nedan. Frågor? Funderingar? Hör av er!

Ord

 Jag släpper mitt ord fritt
En blygsam gåva från mig, till den som tar åt sig, till den som blir berörd
Med självutlämnat mod lämnar jag dem att dansa i vinden, plågas av solen, dränkas av regnet

Om du kallar på dem, kommer de till dig
Om viljan och lusten finns, då väljer de dig
De nästlar sig in i ditt väsen, väver sig samman i ditt dig
Sedan avgör du, bara du, om du låter dem tystna
Eller om de blandas med din själ för att åter få besjunga världen

Ovanstående rader är inte skrivna i syfte att vara ett fullfjädrat poetiskt verk. Tvärtom – jag är smärtsamt medveten om naiviteten i texten. Vad jag istället vill peka på är något mycket enkelt: Vikten av att ha mod att leka med språk. Det är så lätt att glömma bort att språket faktiskt är den väsentligaste kontaktytan gentemot våra elever. Det är i språket mötet föds, det är genom språket jag som pedagog väcker engagemang,  lust och mod hos eleven. Ändå glömmer vi det så lätt. Naturligtvis måste jag vara fullfjädrat pedagogiskt skicklig i mitt ämne, men jag menar, att en väsentlig del av den pedagogiska gärningen alltså också ligger i att slipa sina ord, att våga leka med uttrycken.

Raderna ovan kom till mig när jag tog min morgonlöprunda, och då slog det mig också att en stor del av min lärargärning består i att fånga studenterna med just mina ord. Så dagens uppmaning är helt enkelt: Lek med språket, vare sig du undervisar unga eller gamla, och alldeles oavsett vilket ämne du undervisar i. Om det sedan handlar om att skapa poesi, skriva kåserier eller för sitt inre försöka höra hur föreläsningen hade låtit i Björn Ranelids, Marcus Birros eller Kristina Lugns tappning, är oväsentligt. Medvetenheten och leklusten är det centrala.